Tårtdags

Bakverk vill Skriv-Robert ska vara ämnet för de böcker vi plockar upp i denna veckas tisdagstrio. Jag hamnar i barnbokshyllan, tänker att kanske kan de här titlarna funka som tips när exempelvis barnbarn ska få en julklappsbok?! 

"Loranga, Masarin och Dartanjang" av Barbro Lindgren är en galen och jätterolig bok, fullt njutbar även för vuxna och utmärkt lämpad för högläsning! (Masarin ÄR ett bakverk även om inte det är särskilt framträdande just här ...)

"Festen i Hulabo" är skriven på rim och självaste bonden pratar sälert skånska. Den stora frågan framför allt bland hönsen, som är inbjudna som gäster, det är om det kommer att serveras nån tårta? Britt G Hallqvist skrev. Också bra för hgläsning.

"Pettson och Findus äter tårta i trädgården" är en titel i raden om det där udda paret som Sven Nordqvist hittat på. Teckningarna är spännande att titta på detaljer i, alla älskar katten och gubben gillar vi ju också, eller hur?

Och nu går vi över på ett självbiografiskt tema ...

"Underskatta aldrig en mogen kvinna som älskar böcker och är född i november" det är budskapet på denna t-tröja.

Inser att inte alla håller med mig, men jag tycker i alla fall att svart är en färg man kan bli glad av, naturligtvis beroende på var den sitter ... men på den här tröjan tycker jag det blir perfekt, speciellt med texten som faktiskt är guldgul. Hoppas LillaSyster håller med mig!

Och visst fyller jag år i denna månad som ofta kallas grå! Så det här är ju ett rent självbiografiskt litet inlägg, med lätt anstrykning av självgodhet ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Just nu i november

Visst är det tjatigt, men tanken dyker hela tiden upp: hur kan tiden gå så här fort? Ny månad, igen! Hälsar den grå november välkommen, den innehåller trots allt en del trevligheter för min del.

Och en just nu-datering måste det förstås bli, i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag de sista sidorna i Jan Guillous "Den som dödar helvetets änglar", länge sedan jag läste något av honom senast. Underhållande, både spänningsdelen och reflektionerna om vår nutid, sedd med Erik Pontis (Guillous alter ego) ögon.

Just nu lyssnar jag på "Kapitalet", Therese Bohmans färska roman inläst av Electra Hallman, en ny röst för mig. Känner igen mig i miljöbeskrivningarna från mitt närområde (Södermalm)! En bloggare, Alice, har dessutom stor roll, även där hittar jag en del beröringspunkter. Fast hon livnär sig som influencer, det gör verkligen inte jag ... En dagsfröken, Emma, är berättarjaget och lilla Stella har en viktig roll. Man får hänga med dem på förskolan, bland pärlplattor, curlande föräldrar och papperssvalor! På tur i lurarna har jag "Pizzeria Roma" av Elin Persson.

Just nu tittar jag på  "Kulturfrågan Kontrapunkt" och faktiskt också "1% Klubben". Lägg till "På spåret" och mitt mått är rågat, men jag gillar frågesport, vill kunna svara ... vilket jag långt ifrån alltid kan, förstås. Alla tre sänds i SVT och finns naturligtvis också att streama. Hamnar jag i zappandet mitt i Jeopardy stannar jag sannolikt även där ett tag. Kan lägga till att jag blev nästan lycklig över att upptäcla att det finns en ny säsong av "The Diplomat" på Netflix!

Just nu njuter jag av vetskapen att jag snart blir bjuden på födelsedagsmiddag hem till Sonen. Han lagar den själv, och det gör han alltid bra! Innan dess hinner jag njuta av mangon ni ser på bilden i inlägget nedan.

Just nu längtar jag efter att öppna födelsedagspresenten jag köpt till mig själv. Hoppas jag gillar den lika mycket nu som när jag köpte den!

Copyright Klimakteriehäxan

Sjukdom i bokhyllan

Sjukdom är ett alltför vanligt samtalsämne, kan jag tycka, men jag inser också att för många är det en ytterst jobbig realitet som måste hanteras. Nu vill Skriv-Robert hur som helst att detta ord är nyckeln till veckans tisdagstrio.

Jag väljer att fokusera på en av de värsta sjukdomar som kan drabba en människa. Nej, inte cancer, även om den förvisso är hemsk och finns i otroligt många litterära skildringar. I stället väljer jag ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, som långsamt förvandlar en människa till ett paket som inte kan göra någonting själv mer än att tänka, och tänka lika klart som hon någonsin tidigare ha gjort.

"Ro utan åror" blev min vän och kollega Ulla-Carin Lindquists första och sista bok, i vilken hon beskriver sin tid efter diagnosen, med en del tillbakablickar. Jag var synnerligen inblandad i dess tillkomst, vilket man kan läsa om i "I ljust minne bevarad". Den texten hittar du alldeles gratis här, även om den senare kommit ut i lätt bearbetad tryckt version (som inte finns att köpa annat än direkt från mig, inte heller på bibliotek). Och om du inte har läst Ulla-Carins fantastiska bok, som hyllats unisont och gått på segertåg runt om i världen, gör det nu!

"Fjärilseffekten" skrev Karin Alvtegen och även här drabbas en vuxen kvinna av denna dödsdom som kan ta olika lång tid att få effekt men där ingen bot finns att få. Vilket är ett faktum än i dag. 

"Tisdagarna med Morrie" (Tuesdays with Morrie) skrev den amerikanske sportjournalisten Mitch Albom. Den handlade om en av hans mest älskade collegelärare och deras allt intensivare relation medan sjukdomen fortskred. Blev en internationell bestseller och oförglömlig film med Jack Lemmon i sin sista stora roll.

Det finns fler ALS-böcker, intressant på sätt och vis eftersom sjukdomen är relativt "ny", oklart vad den kallades för innan forskningen kommit fram till diagnosen. I Sverige skrev Maj Fant 1994 självbiografiska "Klockan saknar visare" och Flora Wiström står bakom "Stanna". Från Sydafrika kom "Aagat" av Marlene van Niekerk. De två sista har jag stående olästa i hyllan och det beror i det sydafrikanska fallet självklart på dess tjocklek – en tegelsten. 

Över 400 personer i Sverige beräknas få ALS i år. Ungefär dubbelt så många lever med sjukdomen. Fler män än kvinnor drabbas, generellt. Och trots intensiv forskning är ALS i mångt och mycket fortfarande en gåta. Den som vill stödja forskningen kan exempelvis göra det här.

Copyright Klimakteriehäxan

Idel ädel adel

Idel ädel adel ska man kunna läsa om i de böcker som dyker upp i denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Bara att leverera!

"Greven av Monte Christo" bestal mig på många timmars sömn. Tror att jag gick i gymnasiet, bar hem från biblioteket i princip allt Alexandre Dumas d y hade skrivit. Älskade den där historien! Tyckte också att tv-versionen var bra när jag såg den för något sedan. 

Anna Laestadius-Larsson har skrivit en serie om tre historiska romaner som utspelar sig på och kring Stockholms slott på sent 1700-tal, och där cirkulerar det förstås en hel del "fint folk", alltså adel. Trilogin består av "Barnbruden", "Pottungen" och "Räfvhonan". Just när jag skriver detta inser jag att jag faktiskt inte läst den sista delen! Det ska jag göra, vill förstås veta hur det ska sluta! Det är framför allt kvinnor och flickor som har huvudrollerna i berättelsen.

Sedan fick jag en idé i skallen: borde inte "I grevens tid" vara en jättebra titel på en roman? Kul tanke, tyckte jag. Men jag tänkte den inte först. För när jag kollade hittade jag en bunt författarnamn, åtminstone Caitlin Crews,Clare Connelly, Martin Olczak, Olov Svedelid, Helen Dickson och Lucy Ashford. Alla kom på det före mig. Och det kan förmodligen finnas ännu fler.

"Idel ädel adel" var för övrigt en schlager med Lasse Dahlquist, inspelad 1944. Det blev också en långfilm med samma namn året därpå!

Copyright Klimakteriehäxan  

S som i Ståhlberg, snö och Nässjö

Det har blivit lite hackigt i Litteraturens ABC med rätt långa mellanrum mellan bokstäverna, men nu har vi och Enligt O i alla fall kommit fram till S! Tre punkter gäller:

Berätta om en författare med för- eller efternamn på S!
Här vill jag slå ett slag för min gamle vän och kollega Knut Ståhlberg, som efter journalistlivet blev en lysande författare. Han skrev självbiografiskt till en början, i debuten "Storklockan i Paris", om hur han en gång kom till Frankrike, där han blev fast. Det hann bli sex böcker. Hans biografi över Charles de Gaulle har hyllats stort. Så läsvärd!

Berätta om en bok vars titel börjar på S!
"Svart krabba" är en nagelbitare på havsis i vintermörker, snö  och mördande kyla med militärer på hemligt uppdrag. Jesper Virdborg skrev och mig fångade han verkligen. 

Berätta om en bok som  utspelar sig i en småstad!
"Jag heter inte Mirjam" måste vara en av Majgull Axelssons starkaste romaner. Om kvinnan som lever i Nässjö som en hemmafru som många andra. Inte förrän hon fyller 85 avslöjar hon sin dramatiska historia och sin egentliga identitet, hemligheter som hon undanhållit alla men själv brottats med.

Copyright Klimakteriehäxan

Döttrar är guld värda

Döttrar ska man ha läst om för att kunna presentera denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Jag är innerligt glad att jag har en alldeles egen dotter, men jag har flera i bokhyllan! Och även litterära döttrar kan vara guld värda! 

Låt mig börja med att peka på en norsk Nobel-stämplad klassiker som är en suverän kärleksroman: "Kristin Lavransdotter", skriven av Sigrid Undset på 1920-talet. Tre delar, härlig läsning! 

Tove Jansson har berättat om sig själv som "Bildhuggarens dotter". Det är hennes första "vuxenbok", kom ut 1968 efter att en rad bilderböcker för barn gjort henne berömd. Pappa bildhuggaren hette Viktor Jansson och var en väldigt viktig figur för dottern. Här får man följa med i familjelivet både i konstnärshemmet i Helsingfors och ute i Finlands skärgård.

Låt mig gå i mål med en dubbelträff: det är Maria Gustavsdotter som skrivit "Karin Månsdotter – hans majestäts nådiga frilla". Författaren är intresserad av historia och här ger hon sina läsare en lättsmält inblick i livet vid hovet på 1500-talet, där Karin till en början var piga. Men hon kom att bli Sveriges drottning, gift med Erik IV.

Copyright Klimakteriehäxan

Till Indialand ska vi fara ...

Indien ska det handla om när vi tipsar om tre böcker i vår tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt.

I "Den vita tigern" av Aravind Adiga träffar man både rika och fattiga i den enorma staden Delhi. Huvudpersonen arbetar som chaufför och ju mer han ser av den splittrade omvärlden, ju mer längtar han efter ett annat liv ... Jag var fascinerad.

"Vem vill bli miljonär?" (Slumdog Millionaire) av Vikas Swarup  skildrar en 18-årig killes liv i Mumbai. Han är fattig, men lyckas komma med i ett frågesportsprogram i tv – och han vinner hela tävlingen, en enorm prissumma! Har han fuskat? Anklagelserna regnar. Men historien är en annan! Riktigt underhållande är det, en bladvändare rent av. Filmversion finns också men den har jag inte sett.

 

Tyske Hermann Hesse "skulle" man läsa när jag gick i gymnasiet. Så då gjorde jag det. Rev av hans romaner en efter en, däribland "Siddharta". Idag kallas den nog klassiker, och frågan är om man borde ta sig tid till en omläsning? Huvudpersonen föds i alla fall i Indien!

En "runner up" finns det, en som alltså inte får plats i min trio eftersom jag inte läst den. Än. Det är det där med "Shantaram" av Gregory David Roberts ... En tegelsten. Den står i hyllan, Jag vet att handlingen utspelas huvudsakligen i Mumbai, att det handlar om en förrymd fånge och jag vet att att en av mina vänner säger att det är den absolut bästa, mest spännande bok han läst. Fatta att jag känner trycket ...

Om du undrar varifrån jag "lånat" min rubrik på inlägget så är det hämtat hos Lennart Hellsing, som skrivit barnvisan "Trollkarlen i Indialand". Här första strofen:

I Indialand bak Himalajas rand,

där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så,
att åtta blev nitton och nitton blev två. [

Denna trevliga reklamskylt såg jag i tunnelbanan. Det är B-oktober!

Copyright Klimakteriehäxan

Om bokläsarna får välja ...

Anne Carson. Naturligtvis har jag inte läst henne, hon är ju mest poet. Jag är djupt besviken på Svenska Akademien, men inte precis för det. Utan för att det nu är solklart att Margaret Atwood, denna briljanta författare, idag 87 år, aldrig kommer att få Nobel-priset. Fel kanadensiska vann. Igen. (Alice Munro fick det 2013).

Jag har ägnat mig åt att hylla lite andra människor som kan skriva. Det började med att Svenska Dagbladet publicerade en lista över Sveriges tjugo främsta nu levande författare. Listan var upprättad på bas av "expertutlåtanden", vilka experterna var framgick inte exakt, men de var 101 till antalet och valda bland "Sveriges mest framstående litteratur­kännare: forskare, kritiker och författare".

Det skulle visa sig att tidningens läsekrets saknade ett antal favoriter som inte fångat expertisens gunst. Vilket fick redaktionen att uppmana läsarna att mejla in sina favoriter. Över tusen personer gjorde det. En av dem var jag.

Nu finns en ny lista med tjugo-i-topp. På den har inte mindre än tio namn bytts ut helt. Av sju poeter på ursprungslistan finns ingen kvar! Jag skickade in fyra namn, alla fyra finns nu med: Lena Andersson, Jonas Gardell, Majgull Axelsson och Lina Wolff (hon fanns iofs med från start).  Lena Andersson går rakt upp som tvåa, Kerstin Ekman har fått behålla förstaplatsen.

Om Svenska Akademien brydde sig om världens bokläsare och vad de tycker tror jag att poeterna inte skulle komma lika tätt i Nobel-historien som de gör nu. Och Margaret Atwood skulle ha fått priset för länge sedan. Men jag är ju bara en vanlig bokläsare.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

300 000 000

-Så många böcker av britten Jeffrey Archer har sålts sedan hans debut 1976. Jag hör hemma i den statistiken, har köpt ett antal och undantagslöst gillat, både när han ägnat sig åt fria fantasier och när en verklig historia legat i grunden. Nu är Archer död, 87 år gammal. Han avled dagen innan hans senaste, det vill säga hans sista, roman släpptes: "Adam & Eve" – är det livets ironi att han slutar där allting börjar? Han hade själv dock redan bestämt att detta skulle bli hans allra sista bok. Den vill jag hur som helst läsa!

På kung Oscars tid

När Skriv-Robert som tema för denna veckas tisdagstrio anger Och det var på kung Oscars tid får jag börja med att googla majestätet i fråga. Jaha: född i Gamla Stan 1829, död på Slottet 1907, kung över både Sverige och Norge. Hans drottning hette Sofia, men Wikipedia listar ytterligare sex älskarinnor. Han blev far till Gustav V. Bl a.

Historikerna (och Skriv-Robert) får ursäkta men mina tankar går först till pepparkakor och sardinburkar. Antar att kungen var en läckergom med smak inte bara för kvinnor utan också för bl a kakor och annat godis ... men vad har han satt för spår i böckernas värld? 
Det blir helsvenskt 1800-tal här, dessutom stockholmscentrerat. 

I August Strindbergs "Hemsöborna" lever skärgårdsbefolkningen långt från Slottet, men det är sent 1800-tal och stockholmarna kommer till ön mitt i havet på sommaren.

Av Per Anders Fogelströms klassiska Stockholms-serie kvalar de tre första delarna tidsmässigt in här. Nutida försök att beskriva samma epok i romanform når inte upp till PAF:s höjder när det kommer till berättarkonst.

"Apelsinflickan" av Lena Kallenberg utspelar sig på 1880-talets början. Om fattiga flickors hårda liv, bl a som prostituerade, i huvudstaden. Titeln syftar på att horor kunde ha apelsiner som de så att säga sålde, medan det de i själva verket bjöd ut var sin egen kropp.

Herman Lindqvist har skrivit direkt om kungen, i "Oscar II: den konungsligaste av alla kungar". Lindqvist kallar Oscar "kungen som förlorade alla sina strider" och så småningom dog bitter och besviken. Kanske, ja förmodligen!, en lättläst "historiebok"? Men eftersom jag ingenting vet om den kan den på sin höjd förekomma här som "bubblare".

Uppdatering: Kan inte låta bli att fnissa åt mig själv som inte ägnade Oscar I en enda tanke. Hade det där med den svensk-norska unionen i bakhuvudet och skänkte föregångaren noll intresse ... 

Copyright Klimakteriehäxan

När det handlar om "pocenten"

Idag ska tisdagstrion leda våra tankar till "pocenten", ni vet den där siffran som grabbarna i Lasse Åbergs "Semesterresan" fokuserar på ... för den resan handlar mycket om att dricka sprit, mindre om att njuta av sol och bad!
Alkohol är alltså temat, så har Skriv-Robert bestämt. Och tre böcker ska vi tipsa om.

"Ett annat liv" är PO Enquists självbiografi och där upptäcker läsaren att han åtminstone tidvis varit helt marinerad i sprit. För min del gillade jag inte den här boken, han har skrivit annat som jag tyckt mycket bättre om. Vet dock att jag är tämligen ensam om min åsikt.

"Fredmans epistlar" skrevs av Carl Michael Bellman och kom ut 1790. Det är en samling av 82 visor, några av dem definitivt en del av svensk kulturhistoria. Och "Gutår!" är ett rop som återkommer, glasen höjs i både glädje och sorg. Visorna sjungs än i dag. Cornelis Vreeswijk tolkade Bellman briljant!

Sedan kan man ta nästan vilken skildring av irländsk barndom som helst, det finns otroligt många att välja bland och jag har läst förvånansvärt många. Grundstoryn är den samma: mamman sliter med hem och barn, pappan tar sin lön (om han har ett jobb alltså) direkt till puben och där tar pengarna snabbt slut. Ungarna svälter och fryser, i brist på både ved och kläder. Lägg till en del misshandel under alkoholens inflytande och "idyllen" är komplett ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Politik i kulturell tappning

Vilka kulturella verk med politisk anknytning vill du tipsa om?

Det är Enligt O som undrar. 

Tänker på en film jag sett och inte glömt: "Flyga drake", byggd på Khalid Hosseinis bok med samma namn (The Kite Runner). Både bok och film gillade jag och man fick insyn i ett samhälle som var problemfyllt. Finns numera en rad böcker om Afghanistan (Åsne Seierstads "Afghaner" exempelvis) om man vill fördjupa sig.

När jag riktar blicken mot bokhyllan hittar jag Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen", den första jag läst av honom. Här får man en svensk nutidshistoria i lättsmält version genom författarens svenska adoptivmamma, med sociademokratiska rötter. Ett fint kvinnoporträtt med flera poitiska undertoner.

I veckan har regeringsfrågan dominerat det dagliga samtalet, åtminstone för de nyhetsintresserade. Återstår att se om det blir så svårt att nå ett resultat som experterna verkar vara ense om. Tyckte hur som helst att man medelst konstverket ni ser nedan får en tydlig fingervisning om att det blir något åt vänsterhållet. För dit pekar Enno Halleks färgglada hand som man kan se om man tar t-banan till eller från station Stadion, vilket jag gjorde i tisdags. Tror dock inte att konstnären tänkte på framtida kniviga politiska situationer när han skred till verket ...

Enno Hallek skapade den röda handen som pekar till vänster. Finns på perrongen på Stadions tunnelbanestation, invigd 1973.

 Copyright Klimakteriehäxan

Svart text med vit rygg

Vi hör ibland talas om vitböcker, men det handlar då sällan om något som är kul att läsa. Snarare är det en text som utger sig för att klara upp och reda ut ett komplicerat och kanske också omtvistat  händelseförlopp. Att det kallas vitbok beror på att vitt omslag var det som gällde för officiella statliga trycksaker förr i tiden.

Nu vill Skriv-Robert se en tisdagstrio där böckerna vi nämner har vit bokrygg, en annan sorts vitbok alltså. Jaha, vad hittar jag i min hylla (där böckerna inte står färgsorterade, så jag får leta lite)? Inlagans text lär dock vara svart, helt oberoende av ryggen. Jag bestämmer mig för tre väldigt olika böcker. 

"Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) André Brink bjuder ju på vitt dubbelt upp. Det är 1700-tal. Vit kvinna och svart man, hon välbeställd, han slav. Här finns t o m en svenskanknytning! Relation med problem ... men jag njöt av läsningen.

"España por favor" av Åsa Hellberg är en svensk feelgoodbok som jag tycker är lite bättre än de flesta andra jag läst. Om kvinnlig vänskap, om tvära kast i livet genom skilsmässa och sjukdom, och om kärlek också, förstås. (Har nämnt boken här på bloggen tidigare kan jag erkänna.)

"OK, amen" om judar i den ultraortodoxa gruppen chassider skrev den svenska journalisten Nina Solomin för 25 år sedan. Hon hade fått unik inblick i den här grenen av judendom i New York och deras mycket speciella liv.  Även om åren gått tror jag att traditionerna lever kvar, det här är ingen folkgrupp som strävar efter nyordning och moderniteter. Intressant och stundtals nästan skrämmande läsning.

Copyright Klimakteriehäxan

Litterärt ABC: bokstaven R

Enligt O skapar Litteraturens ABC, bokstav för bokstav. Jag är en av dem som hängt på och nu tar vi tag i R! (Lustig nog är vi nästan ikapp nu med mitt ABC+, för där dyker R upp kommande onsdag!) Men här handlar det enbart om böcker, mitt val faller på verk av tre kvinnor:

 Berätta om en författare med för- eller efternamn på R!

Slår gärna ännu ett slag för Rebecca Skloot, amerikansk vetenskapsjournalist som mig veterligen bara skrivit en enda bok, men vilken bok! Vilken research! Vilken bra historia! "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) berättar om den unga svarta flerbarnsmamman som drabbas av aggressiv cancer och dör. Men innan hon avlider har läkarna tagit cellprover på hennes tumörer, prover som – skulle det visa sig – genom att vara oväntat livskraftiga fått enorm betydelse för cancerforskningen världen över och dessutom genererat stora inkomster för diverse medicinbokag. Skloot berättar också familjens historia och som hon gör det ... LÄS! (Det finns stycken som är lite för "medicinska" för exempelvis mig, men de hoppade jag saklöst över och det gjorde absolut ingenting.) 

Berätta om en bok vars titel börjar på R! 

"Rosa – prinsessan av Fäholmarna" är ett exempel på den fantastiska Barbro Lindgrens fantastiska texter. Rosa är hennes älskade hund, en bullterrier, skildrad i tre böcker men det här är en samlingsvolym med alla delarna. Läsaren får uppleva mycket ur hundens perspektiv, med lindgrensk humor, men här finns allvaret också. Så njutbart! 

 Berätta om en bok som innefattar en inre eller yttre resa!

"En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" skrev den svenska diplomaten Diana Janse efter att hon varit utsänd från UD till Afghanistan, med postering i Kabul. Som jag läser boken blev detta både en yttre och en inre resa, strapatsrik både fysiskt och psykiskt. Idag skulle Janse förmodligen knappt känna igen sig ... Landet och dess folk gjorde stort intryck på författaren och lag läste texten med god behållning.
Copyright Klimakteriehäxan 

Snart är lästimmen här!

Bara timmar återstår till Read Hour när jag skriver detta. Klockan 19 är det dags! Då hoppas Läsrörelsen att alla bokvänner är mobiliserade, att man tipsar varandra om läsning, kanske byter böcker rent fysiskt också, pratar om texter, om vilka tankar något man läst har väckt. 

Idén kommer från Finland och man har valt att lägga lästimmen på den dag FN utsett till läskunnighetsdagen. Lärarstiftelsen, Svenska Akademien och Svensk biblioteksförening stöttar projektet.

Bokläsare i alla åldrar från tolv år och uppåt ger sina egna boktips på sajten. De är tillsammans över 400 och kommer från olika bakgrund. Jag klickar helt på måfå på nummer 38 och hamnar hos professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors. Han rekommenderar två titlar: "Lille prinsen" (Le Petit Prince) av Antoine Saint-Exupéry och "Pappan och havet" av Tove Jansson. Sitt val motiverar han så här: "Båda böckerna kan läsas på flera olika nivåer av både barn och vuxna och båda presenterar grundläggande mänskliga och existentiella problem i sagans form." 

Men det finns alltså ytterligare fyrahundra tips att ta del av. Bara att klicka runt! Nedräkningen till Read Hour har börjat.

Copyright Klimakteriehäxan

Högaktuellt: Politik

Politik – ja det ordet kanske står en del av oss upp i halsen just denna sista vecka inför stundande val. Debatterna, beskyllningarna och vallöftena avlöser varandra, men det är väl därför som Skriv-Robert valt temat till veckans tisdagstrio. Vi kan inte klaga på bristande aktualitet!

Irving Wallace blev först med att placera en svart man på posten som USA:s president. Han gjorde det redan 1965 i romanen "Mannen i Víta Huset" (The Man). Då var Barack Obama fyra år. Det skulle ta ytterligare fyrtio år innan han blev POTUS, men han var mera lyckosam på posten än sin litteräre föregångare, för den presidenten hamnade inför riksrätt (impeachment) ...

Mario Vargas Llosa, peruansk författare som fick Nobelpriset 2010, var tidvis aktiv även som politiker i sitt hemland, även om han aldrig lyckades bli dess president. Men flera av hans böcker handlar om politik och dessutom med bas i saker som verkligen har hänt. Så är det exempelvis med "Den sanna berättelsen om kamrat Mayta" (Historia de Mayta) som berättar om ett vänsteruppror på 1960-talet i en liten stad högt upp i Anderna.

 

Två amerikanska tvillingpojkar skiljs åt redan på BB och växer upp under helt olika förhållanden. Ändå kommer deras vägar att korsas, båda ger sig in på en politisk karriär och det slutar med att de är huvudkonkurrenter när guvernör ska väljas i delstaten Connecticut. Det är britten (och politikern) Jeffrey Archer som berättar historien, och han gör det (som alltid i mitt tycke) bra. Han ger också en god inblick i hur det kan gå till i  politiken i USA. Boken heter "Blodsbröder" (Sons of Fortune) och bjuder på lite av allt. Väldigt underhållande! 

Copyright Klimakteriehäxan 

Just nu i september

Nionde månaden är här. Vi är definitivt på väg mot kyligare tider. Tills vidare kan man hålla värmen genom att sitta vid datorn och blogga lite ... och, som brukligt efter ett månadsskifte, skriva en Just nu-stump i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag egentligen ingenting, hattar runt, öppnar en bok, tar en annan och öppnar den, läser ett par sidor, och minsann om jag inte tar en tredje också ... så där håller jag på! måste fastna! Ge mig ett tips där jag fastnar direkt!

Just nu lyssnar jag på en CD med Carly Simon. Blev påmind om denna min gamla idol när hon nyss, vid 83 års ålder, gjorde comeback med ett nytt album. Har letat fram en skiva med Dolly Parton också ...

Just nu tittar jag på vackert röda rönnbär. I tv har vi börjat se de första säsongerna av brittiska "Line of Duty", det är faktiskt riktigt bra.

Just nu njuter jag av att sommaren stannar kvar lite till. För den gör väl det???

Just nu längtar jag efter att min envisa hosta ska ta slut. Har pågått i tre veckor. Urtjatigt.

Copyright Klimakteriehäxan

Klubbat och klart

Hemliga och/eller slutna sällskap ska det handla om när man letat upp tre böcker enligt Skriv-Roberts instruktioner i dag.

"Klubben" av Matilda Gustavsson är självskriven, finns antagligen med hos de flesta som presenterar en tisdagstrio. En suverän reportagebok om den s k "Kulturprofilen", om ful- och maktspel i finkulturens utkanter (läs Svenska Akademien). Har du inte läst den? Gör det!

Mary Anne Shaffer skrev "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" (The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society). Den dyker säkert också upp hos flera, många har sett den som film. Året är 1946. Ön är ockuperad. Dit kommer en ung kvinna, lockad av ett brev. Hon fascineras av hur öns befolkning tar böcker till hjälp för att stå ut och det blir både dramatik och romantik. Den där pajen, en sorts nödmat, lär vara så gott som oätlig ... 

"Före detta fruars klubb" (The First Wives Club) var en riktigt underhållande film med triss i ess i huvudrollerna: Bette Midler, Diane Keaton och Goldie Hawn. Det handlar om hämnd, varken mer eller mindre ... och även om det inte är ett ädelt syfte, så hade man som biopublik roligt när damerna ägnar sig åt att sätta krokben för sina exmän. Idag har det gått över trettio år sedan dess, kanske har historien inte åldrats väl ... det är en risk. Men naturligtvis finns det en bok också, skriven av Olivia Goldsmith. Jag har den, osäkert om jag läst den.

Då så, då var det klubbat och klart för min del, och för den här gången.

Copyright Klimakteriehäxan

Trubbigt test

Får mejl ibland från Akademibokhandeln, eftersom jag är med i deras "kundklubb". Nu fanns i det senaste utskicket länk till ett test. Genom att svara ja eller nej på femton frågor skulle jag få veta vilken sorts "bokpersonlighet" jag är. Inte något jag funderat särskilt mycket på i och för sig, tror jag brukar kalla mig för "allätare" när det handlar om min bokkonsumtion.

Jag gjorde testet ändå och får veta att jag är en "känslostyrd romantiker", åtminstone när det gäller att bestämma vilken litterär typ jag är. Ett ganska trubbigt test, skulle jag vilja säga, och ett tämligen intetsägande resultat. Men får du lust att kolla själv så hittar du testet här. Vem vet, du kanske är en "litterär finsmakare" eller en "krimtokig serieläsare"?

Copyright Klimakteriehäxan

En man med många sidor

August Strindberg är förstås en av den svenska litteraturhistoriens giganter, fast han hade fler sidor, bl a gjorde han sig ju även känd som målare. Och många sidor – ja särskilt tunna romaner skrev han inte ... Nu är hans namn också nyckeln till veckans bokliga  tisdagstrio, det har Skriv-Robert bestämt. 

"Hemsöborna" var den första Strindberg-bok som kom i min väg. Obligatorisk läsning på gymnasiet, och jag tyckte den var ganska bra ...! Både fulspel och romantik fick plats, både sommar och vinter, bland stadsfolk och skärgårdsbor. Riktigt bra blev historien som tv-serie med Sif Ruud som Madam Flod och Allan Edwall i rollen som Karlsson. 

"Strindberg  – murveln" skrev Annette Kullenberg och hon koncentrerade sig i sin bok på hans karriär som journalist och tidningsman. Köpte den och bläddrade, men kan inte påstå att jag verkligen läst. Och nu när jag letar efter den i hyllan hittar jag den inte ... men vill minnas att den fick nådiga recensioner när den kom ut 1997.

Kristina Ohlsson har skrivit en bokserie i fem delar om August Strindberg, fast inte författaren utan en helt annan man med samma namn ... Historien utspelar sig i Bohuslän, dit Strindberg har flyttat för att leva ett stillsammare liv. Det går sisådär – på Västkusten finns brottslighet som behöver kvävas, något denne Strindberg  ägnar sig åt, tillsammans med en kvinnlig polis. Serien börjar med "Stormvakt" från 2020. (Övriga delar: "Isbrytare", "Skugläge", "Frälsarkransen" och "Nattankare"). Åtminstone del 1 står i vår hylla och jag har tänkt att också jag ska läsa den (Maken har läst och gillat).

UPPDATERING: Flera bloggare nämner i sina tisdagstrio-inlägg i dag en novell som Strindberg skrivit, men som jag aldrig hade hört talas om. "Ett halvt ark papper" heter den och jag blev nyfiken. Nu har även jag läst och den är verkligen fin! Vill du också läsa? Hos Litteraturbanken finns den, här! Tänk att kunna berätta en historia så bra på mindre än tre sidor!

 Copyright Klimakteriehäxan