Barnbok för gamlingar

Upptäckte till min förtjusning en radioföljetong som inte var evighetslång (de är ofta det). "Sköna maj" av Eli Åhman-Owetz klaras av på drygt en och en halv timme, och jag tyckte det passade mig där och då. Räckte till ett par promenader!

Nu visar det sig att det inte är en "vanlig" bok jag lyssnat på. Författaren har tydligen skrivit en av mig okänd men populär feelgood-serie, "Söderbergasviten". Väldigt trevlig läsning påstås det. Vilket naturligtvis ger mig vissa förväntningar på denna.

Boken jag nu lyssnat på är så att säga lite speciell. Så här beskrivs den : "Boken är på lättläst svenska och skriven för äldre med demens som har svårt med minne och koncentration."

Jag ingår inte (än) i den målgruppen, men eftersom jag hade börjat lyssna fortsatte jag. Hur skiljer sig då en LL-feelgood från en "vanlig"? Tja, den här företer stora likheter med en barnbok. Jättesnäll, konfliktfri, med en hel del repetitioner (som uppenbarligen lagts in med flit). Ingen är dum, ingen råkar ut för obehagligheter, kaffet är gott och rollatorerna lackerade i glada färger. Ibland lockas man att dra lite på munnen, vilket ju är trevligt ...

Att ungdomsromansen dyker upp och börjar blomma om noterar man tacksamt. "Men Maj, säger Lennart, vi har ju inte så mycket tid på oss!" Där stack väl i alla fall verkligheten in sitt fula tryne. Fast jag undrar om den här boken når sin tänkta publik. Kanske är jag helt ute och cyklar, nedtyngd av mina fördomar som gör mig så skeptisk. Men de jag känner som drabbats av demens har snabbt tappat allt intresse för läsning.

Det finns en fortsättning på boken, "En jul tillsammans", och då har de två nästan-90-åringarna flyttat ihop. Sådana solskenshistorier existerar ju på riktigt, det vet vi! Men någon del tre om Maj och Lennart har jag svårt att se dyka upp. 

Copyright Klimakteriehäxan

På tröskeln till oktober

Sommarens sista ros vid söderväggen på huset i Barndomslandet.

Vi står på tröskeln till oktober, allt fler löv är gula och trillar av grenarna som de har prytt hela sommaren. En sista ros blommar mot den blålereblå väggen. Elisa Matilda vill veta något om mig och mitt jobb (ja hon kallar det karriär!). Här hennes fem fredagsfrågor:

1. Vilket jobb passar för någon som är din motsats? Revisor eller någon sorts skattejurist.
2. Vad är det längsta du varit på en arbetsplats? Sammanlagt ungefär femtio år, uppdelat i två perioder med ett drygt halvårs paus. Men i olika funktioner – annars hade jag aldrig stått ut!
3. Finns det några stereotyper kopplade till ditt jobb/karriär? Förr söp alla i min bransch som svin, verkar det som. Och kedjerökte. Det fungerar inte längre.
4. Vilken film eller tv ger ett bra porträtt av ditt jobb? Gillade tv-serien "The Newsroom" om en amerikansk nyhetsredaktion. Många likheter med verkligheten, men naturligtvis med extra dramatik i mängd. 
5. Vilken har varit din drömkarriär? "Jag vill skriva böcker som alla vill läsa" sa jag redan som barn. Bara att drömma vidare.

Copyright Klimakteriehäxan

Dags för stora bokmässan

Idag smäller startskottet för Bok- och Biblioteksmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Det blir säkert som det brukar: festligt, folkligt och fullspikat. 

Hur som helst har det börjat rätt bra: Statens Medieråd anser sig nu veta att ungdomar läser böcker, igen. Gäller både flickor och pojkar, i alla åldrar! Det kallar jag en glad nyhet.

Årets tema är judisk kultur, och när evenemanget är över på söndag kväll har många böcker sålts, många föredrag och debatter avlyssnats och signeringspennorna slitits ut. Mia i bokhörnan ställer helgfrågan: Idag börjar bokmässan, har du tänkt besöka den?

Tyvärr ska jag inte dit. Har varit där i olika roller, som vanlig bokläsare, som journalist och till och med som författare, men nu blir det förmodligen inga fler besök, inte i någon roll alls. Önskar er som ska dit mycket nöje! Glöm inte att ta bekväma skor! Och en bra kasse att bära böcker i ... de där böckerna man lovat sig själv att inte köpa men som kommer med hem ändå på något märkligt vis ...

Copyright Klimakteriehäxan

Att köpa hummer är en konst jag inte behärskar

Den svenska hummersäsongen drar alltid igång första måndagen efter den 20 september. Alltså var det dags för fiskarna på Västkusten i måndags. Det betyder också att de nyfångade svenska humrarna finns att tillgå samtidigt som stora bokmässan går av stapeln (öppnar i dag). Två fina attraktioner som kan locka till Göteborg!

Hummer och böcker är två saker som jag verkligen gillar. För ett antal år sedan kom jag tidigt till mässan och gjorde en liten lunchutflykt till Feskekörka i Göteborgs hamn. De isiga diskarna drällde förstås av havets alla läckerheter. Jag vandrade runt och kände snålvattnet rinna till.

Dessutom hade jag läst att hummern såldes till "rimligt" pris det där året, fast jag minns förstås inte vad som kunde uppfattas som rimligt. Jag spanade, i disk efter disk, men såg inte en enda hummer. Till slut blev jag tvungen att fråga en man som stod och filéade torsk:
-Jo ursäkta, men jag undrar, sa jag, har ni verkligen ingen hummer?

Blicken jag fick till svar var av det förintande slaget. Karlen vände mig ryggen och när han vände tillbaka hade han ett svart monster i näven, ett stort monster som viftade åt mitt håll med två jättestora klor.
-Å va tror lella fröööken att detta är då? sa han på bästa bohusmål, samtidigt som jag ryggade undan för de ruskiga klorna, även om de var säkrade med gummiband.
-Oj då, sa jag förläget, jag tittade ju efter en röd ... vad kostar den? 
Fiskförsäljaren nämnde en ryslig summa per kilo, fnös hörbart och la tillbaka monstret.

Först när vi gått ut kom jag på vad jag skulle ha sagt, ett perfekt exempel på "esprit d´escalier", den där dräpande repliken som man kommer på för sent:
-Då ska jag be att få tre hekto.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokmässemissar

Det undgår ingen bokvän att stora bokmässan i Göteborg slår upp portarna i morgon. Enligt O ska vara där från start till mål och i denna veckas kulturfråga vill hon veta Vilken författare skulle du vilja lyssna till och/eller möta?

Ernesto Cardenal, poet och präst från Nicaragua, fanns på mässan 2008. Det gjorde jag med, men av någon helt obegriplig anledning missade jag honom helt och hållet. Jag träffade honom på 80-talet i Managua i samband med att Sandinisterna tog makten, han blev deras kulturminister, alltid klädd i svart basker som det väl anstår en diktare. Cardenal dog 2020 och jag är säker på att han sörjde allt som hände med hans hemland på senare år. Vi skulle alltså prata om det, han och jag, och jag skulle få tillfälle att berätta att han är en av de få poeter jag uppskattar över huvud taget.

Författare nummer två har jag aldrig träffat IRL men också missat med knapp marginal, inte bara en utan två gånger. Jennifer Clement var på besök i Sverige i fjol, men hon kom visst inte längre än till Malmö då. På bokmässan medverkade hon 2016, men då var jag nog inte där. Hon är mexikansk-amerikanska och skriver fenomenala böcker som ger röst åt folk som har det svårt, som i "En bön för de stulna" (Prayer for the Stolen) eller "Gun. Love". Clement har varit ordförande i internationella PEN-klubben och har säkert många kloka saker att säga kring "fake news", konstiga "influencers" och alla hot som i dag finns mot det fria ordet och journalister i många länder.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att visst är hummer väldigt gott. Men kan den vara värd 

44 000 kronor kilot, som årets första svenska hummer såldes för? Den gick under klubban i morse, på fiskauktion i Göteborg. Som tur är går en stor del av pengarna till Sjöräddningen.

En sån här hummer åt jag nyligen. Den kostade inte 44000 kr per kilo. Inte ens 7000 kronor, som var fjolårets premiärpris. Året dessförinnan klubbades premiärhummern för 77000 kronor per kilo. Snacka om lyxkäk!

Copyright Klimakteriehäxan

Om judars öden

Ugglan & Boken satsar på judisk kultur och historia som ämne för denna veckas tisdagstrio. Och ja, det finns ungefär hur många böcker som helst om judarnas öde, inte minst från krigets dagar. 

Några har förvisso blivit klassiker. Det har ingen av mina tre kvalat in som, tror jag åtminstone!

Leon Uris brukar inte åtnjuta stor respekt bland "riktiga" litteraturälskare, men faktum kvarstår tycker jag: han har skrivit otroligt spännande böcker. Ta till exempel "Harmagedon" som tar läsarna in i det judiska ghettot i Warszawa under andra världskriget. Där levde människor i extrem misär och under ständiga (döds)hot. 

"Morgon i Jenin" (Morning in Jenin) av Susan Abulhawa berättar om två pojkar som förväxlats så att den judiske sonen fostras som muslim och den muslimske pojken växer upp som jude. Ger faktiskt ett och annat att tänka på! Abulhawa har palestinska rötter och har skrivit flera romaner, senast läste jag "Det blå mellan himmel och hav" (The Blue Between Water and Sky) och den var inte alls lika bra, skulle rent av kunna varna för den ... 

"Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" är Göran Rosenbergs berättelse om sin pappa, som kom till Sverige och hamnade i Södertälje. Boken har stått länge i min hylla, den är livligt rosad och jag vill läsa men det blir bara inte av!

Vackert  handarbetat fodral, broderi med applikationer, till torah-rullen i en synagoga
i Louisville, Kentucky, som jag besökte för sju år sedan. Du ser också menorahn,
judarnas typiska sjuarmade ljusstake.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en äkta man

 Han är mitt stora intresse!

-Jenny Strömstedt hyllar sin man Niklas Strömstedt, artist, låtmakare och textförfattare, när han är huvudperson i den verkligt påkostade underhållningsserien "Vilket liv!" i TV4. Renée Nyberg är programledare, och kanalen har sannerligen inte snålat: den här programserien gör det svårt att tro att folk ska få sparken och att populära program läggs ner. Fru Strömstedts kärleksförklaring är ganska charmig, tycker jag! Undrar hur många äkta makar som har sin partner som största intresse? (Ett extra plus: när du tittar på programmen på TV4 Play slipper du reklamavbrotten!)

Nu satsar vi på P

Dags igen att dra sig till minnes alfabetet ... För att få ihop en boktriss som Mia i bokhörnan vill ha den ska man komma på ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag som exempel på bokstaven P – eftersom detta går i bokstavsordning! Och i avsaknad av egna idéer hänger jag på Mias.

Pija Lindenbaums fantasi är stor och har gett oss "Else-Marie och Småpapporna" och dessutom Lill-Zlatan, Gittan och Kenta – alla potentiella favoriter för oss som vill läsa bra texter för våra barnbarn. 

"Pamela" är den andra delen i en serie om andra världskriget som amerikanen Herman Wouk skrivit. Fyra tjocka böcker står i vår hylla, jag läste dem på 80-talet (tror jag) och då var de väldigt spännande! Första delen heter f ö "Natalie" och när förlaget buntar ihop dem med gemensam pärm kallas de "Krigets vindar", lite förvirrande men så är det.

Finns det någon enstaka ingrediens som är viktigare än alla andra i det svenska köket? Ja i så fall tänker jag att det måste vara potatisen, rotfrukten som går att variera nästan i oändlighet, som finns i många varianter och som för det mesta inte är dyr heller. Stefan Ekengren är kock och potatisvän och har skrivit en hel bok om potatisens historia och hur man kan använda den. På omslaget självklart potatis!

För egen del minns jag några (alltför få) tillfällen när jag bjudits på alldeles nyupptagna små färskpotatisar. Då behöver jag inget sovel alls, smör och salt fulländar detta till en väldigt njutningsfull lyxmåltid! Mmmmm ....

Copyright Klimakteriehäxan

Här blir det ett pers!

Nu tänker jag försöka sätta ett litet rekord. Det blir hur som helst ett pers, även om någon annan kanske kan få till ett bättre slutresultat. Men nu har jag i alla fall tagit en bild till veckans Skyltsöndag på vilken det finns inte mindre än TOLV olika skyltar på ett och samma foto, plåtat från "min" busshållplats. 

Ta det gärna som en utmaning: kan du få med fler på en och samma bild? (Jag försökte fånga in en till, på andra sidan gatan, men då blev bilden för svårtydd). Andra bloggare som plåtar skyltar till Skyltsöndagarna hittar du enklast om du letar i BP:s högerspalt.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om skuld

Hur kan veckans mening tänkas lyda denna gång, och vad väcker den för tankar? Det är Skriv-Robert som efterlyser en mening man läst i veckan, en mening som fått en att hejda läsningen om än aldrig så lite.

Jag hittar min i Carina Bergfeldts "En bra dag att dö", uppföljare till hennes utmärkta "Sju dagar kvar att leva". Nu har hon fokuserat på en fängelsepräst hon träffade under arbetet med den förra (reportage)boken (som kom ut 2019). Han har funderat mycket kring brott och straff, liv och död, skuld och ansvar, och delar med sig av sina insikter till sin svenska intervjuare. Som exempelvis här:

Det är ofta när vi är fyllda av skuldkänslor som vi säger hemska saker till andra, som vi egentligen inte menar, bara för att tillfälligt försöka lindra den egna plågan.

Copyright Klimakteriehäxan

Senast, nu och nyss

Även om man gärna håller hösten borta så finns tecknen där. Bilden på den vackra lindallén tog jag i Hälsingland i helgen.

Hej fredag! Du grydde efter en väldans kort natt, eftersom jag inte kunde somna igår kväll. Men när det gäller sömn lönar det sig inte att klaga, det är som med vädret ... Förhoppningsvis sover jag bättre kommande natt. Men först ska jag svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor och dessutom peta i mig någon sorts middag (det blir flankstek faktiskt).

1. När behövde du sist improvisera någonting som MacGyver? Den serien sändes när mina barn var små, så jag har ingen koll förutom det jag läser på Wikipedia. I den mån jag improviserar så är det nog i matlagningen. Brukar funka!
2. Vad är det mest spontana du gjort i veckan? Approcherade ett par utländska turister på stan och erbjöd mig att fotografera dem så att båda kom på bild, jag brukar göra det ibland. De blev glada den här gången också.
3. Vad gjorde du nyligen i sista minuten? Gick hemifrån till bussen. Och hann.
4. Hur organiserar/planerar du din vecka? Har några fasta hållpunkter men utöver det tar jag dagarna som de kommer. Gillar korta startsträckor.
5. Vad ger dig tunghäfta? Är oförmögen att hålla personliga tal med/till/för folk jag känner och bryr mig om. Däremot kan jag tämligen enkelt ställa mig framför en hyggligt stor men "anonym" publik och prata om saker som jag vet något om, utan att vara känslomässigt engagerad.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är obegripligt hur jag, som inte köpt en kvällstidning på decennier, än mindre deras helgnummer, kan reagera med någon sorts sorg när nu både Expressen (min gamla arbetsplats) och Aftonbladet beslutat sluta trycka tidningar på söndagar.

E-bok ett bra alternativ

Läser du e-böcker? undrar Mia i bokhörnan, med anledning av att det tydligen var e-bokens dag i måndags.

Mitt svar är att jo, det händer, men inte särskilt ofta. Fast ett par gånger har jag prenumererat på BookBeat eller Nextory eller något sådant, och då har det med nödvändighet blivit en och annan e-bok, att läsa på plattan. Och då har jag passat på att klicka in mig på något nyutkommet som jag är intresserad av men inte tycker att jag måste äga.

Men jag blir nog aldrig lika bekväm med det som jag känner mig med en (inte alltför tjock) pappersbok i händerna. Fast det är naturligtvis bra att alternativet finns, t ex inför en längre resa när man inte kan ha väskorna fulla med böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

När utseendet får avgöra

Det händer ju att man får det skrivet i pannan: ytan är inte viktig, det är det som ligger bakom som betyder något. Likväl kan yta få åtminstone mig att fatta beslut, om än inte särskilt stora och viktiga. Men jag väljer ju exempelvis ofta vin efter hur etiketten ser ut ... något som väcker alla oenologers fasa. Enligt O är inne på det här fältet med veckans kulturfråga: Vilka bokomslag lockar eller avskräcker dig att läsa?

En sak vet jag: böcker som har en orm på utsidan rör jag inte. Tror aldrig jag läst en "ormbok"! Klassiska franska omslag, ungefär som det som finns på veckans vinjettbok, lockar inte heller. (Fast numera har även franska böcker ofta lite roligare utsida.) 

Dock inser jag att jag tröttnar när böcker i en och samma genre får så otroligt likartade omslag (kanske med undantag för serier). Ta de senaste årens feelgood-romaner. En idyllisk vy, titeln i någon sorts skrivstil ... så dyrt som det är att anlita en designer för ett omslag borde det finnas många fler originella idéer! Men nej. Tar som exempel en bok i högen, en jag inte läst av en författare jag inte känner till. Och jag tänker inte heller läsa den! Det får utseendet avgöra! 

Vad är det då jag faller för om jag köper en bok av en författare jag inte alls har en aning om? Ja Mark Haddons bok "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" blev ett sådant impulsköp. Kan inte riktigt förklara vad det var med den där bilden som fångade mig. En obehaglig teckning av en hund med en högaffel i magen! Den mest naturliga reaktionen hade väl varit "usch"? Men jag köpte. Bra bok hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om språk

Att diskutera språk i Sverige är besvärligt, eftersom rädslan för att framstå som en bakåtsträvare påverkar debatten så starkt. Dessutom spökar ständigt den svenska självbilden, enligt vilken alla i Sverige talar engelska på modersmålsnivå. Men i grunden är Sverige ett enspråkigt land där insikterna om vad två- eller flerspråkighet egentligen betyder ofta är mycket grunda. Barn är kapabla att lära sig många olika språk, men det förutsätter att det språk de hör håller riktig nivå. Allt annat är på låtsas.

-Anna-Lena Laurén, vars krönikor i Dagens Nyheter jag aldrig missar, skriver om hur vi hanterar våra barns språk och hur viktigt det är att de verkligen blir läskunniga. Själv är hon från starten tvåspråkig, med svenska och finska i bagaget.

Visst tar den priset?

Jag är beredd att dela ut ett pris som mig veterligen aldrig tidigare getts till någon. Men efter att ha varit nere i city, där det förvisso finns mycket trevligt att titta på, har jag hittat den: sommar-Stockholms absolut snyggaste balkonglåda.

Det är Grand Hotel som längs med hela sin fasad mot kungliga slottet bjuder på denna helt överdådiga prakt i en lång rad lådor. Man tappar nästan andan, så vackert är det! Helt klart värt ett litet stopp om än kort, kanske på väg till Moderna museet på Skeppsholmen? Flera krogar finns också på den lilla ön. Eller om du ska hälsa på hos Benny Andersson i hans studio, vad vet jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Triss i damer

Tisdagstrion ska denna gång bestå av tre böcker med kvinnonamn i boktiteln, det vill Ugglan.

"Ronja Rövardotter" är bara en av alla berättelser som Astrid Lindgren skrivit och som älskas världen runt. Dessutom har den lett till att en hel del svenska flickor heter Ronja i dag. Härlig tjej!

"Gabriela – nejlika och kanel" (Gabriela, clavo y canela) är en av dessa häftiga romaner i vilken Jorge Amado tar sin läsare med till sitt hemland Brasilien, där kärleken blomstrar. Mustigt både till innehåll och språk!

"Evas bok" är en roman av Marianne Fredriksson, den första i hennes (med tiden omfattande) författarskap. Det här är en skönlitterär tolkning av bibelns händelser och den fick mig att kasta mig över de två följande delarna, "Kains bok" och "Noreas saga". Alla delarna finns i en volym under titeln "Paradisets barn". 

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss med O

Det är dags för bokstaven O när Mia i bokhörnan manar oss att leta upp en boktitel, en författare och ett bokomslag som har O gemensamt. Kommer att tänka på Lennart Hellsings ABC där bokstaven O får följande lilla vers: Opsis Kalopsis i luftballong / flyger i luften med buller och bång / Kom ner, kom ner / Opsis jag ber! / Din välling får skinn och kallnar alltmer!  Per Åhlin har tecknat och hela serien, som finns på SVT Play, är ljuvligt fin, både bild- och ljudmässigt. Tänker att jag måste testa den på barnbarnen snarast!

Men det där blev förstås en liten parentes. En bok har jag läst som hette kort och gott "O" med underrubriken "Scenprator". Sandro Key-Åberg skrev, det var en tunn liten sak och jag älskade den. Nu tänkte jag att den skulle jag minsann läsa igen. Då hittar jag den inte! Nåväl, ska jag ta något jag definitivt har kvar i hyllan blir det "Ormens väg på hälleberget" av Torgny Lindgren. Magiskt bra, sorglig förstås, dock bär historien sannolikhetens prägel.

Den obegripligt produktiva Joyce Carol Oates är en av mina stora favoriter, som inte kan förbigås. Jag har en ganska lång rad av hennes böcker, där "Blonde" om Marilyn Monroe nog intar förstaplatsen. Stig Björkman har gjort en sevärd dokumentär om författarinnan (A Body in Service of Mind), du kan se den här.

Bokomslag fick jag verkligen leta efter. Kom till sist på den vackra kokboken "Kärlek, oliver och timjan" av (mor och dotter) Anna och Fanny Bergenström, en av de mycket få kokböcker jag inte rensat bort. Där finns om man tittar noga svarta oliver och gröna blad från ett olivträd! Men de är inte lätta att se, det medger jag ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Glöggdags?

Hur är det, har glöggsuget infunnit sig? Nä, tänkte väl det. Men faktum är att det går att dricka glögg även i andra månader än december, ibland är det dessutom gott att dricka den kall. 

För egen del har jag gott om flaskor med både röda och vita sorter, så när nu årets Blossa presenterades i veckan blir jag så där lagom angelägen. "Blossa 23 är en vit starkvinsglögg med smak av friska hallon och blommig humle", så lyder beskrivningen som proffsen bjuder på. Ja, hallon är förstås alltid gott ... och eftersom flaskan som vanligt när det gäller årgångsglöggen är snygg kanske jag köper en i alla fall, men det får dröja ett tag!

En kul grej är ändå att bilden på etiketten föreställer Gamla Stan i Stockholm, där det här med glögg började 1895. Och för exakt tjugo år sedan var det premiär för årgångsglöggen. Nytt för i år är att den också finns som alkoholfri.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om boklån

-Detta ytterst tänkvärda citat hittade jag i SJ:s tidning Kupé när jag för ovanlighetens skull var ute på en tågtripp i helgen. Misstänker att den franske författaren Anatole France, som varit död i hundra år, har en del gemensamt med nutida bokläsare som gärna lånar ... Själv har jag faktiskt slutat låna ut böcker, och de jag hämtar på biblioteket lämnar jag troget och snabbt tillbaka!

Ett laddat datum

Den 11 september har blivit ett historiskt datum, laddat med dramatik. 2001 flög två plan in i World Trade Center på Manhattan. För tjugo år sedan mördades Anna Lindh (S); dåvarande utrikesminister, inne på NK när hon skulle handla lite kläder. 1973 gjorde militären statskupp i Chile och den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende dödades. 

Alla händelserna blir ihågkomna varje år, men just i år blev det extra fokus på att precis 50 år gått sedan de dramatiska timmarna i La Moneda-palatset i Chiles huvudstad Santiago.

I den stora Aula Magna på Stockholms universitet bjöd man i måndags in till ett evenemang för att hylla minnet av Allende och Sveriges solidaritet med det chilenska folket. Dåvarande statminister Olof Palme (S) var tydlig i sitt avståndstagande från generalerna, och ännu tydligare i det nödvändiga: att stötta alla de som sökte sig till Sverige, på flykt för att rädda sina liv.

Kommande månadsskifte lanserar Chile ett frimärke med en leende Olof Palme, värt 660 pesos (drygt 8 kronor). Men han är bara en av svenska "hjältar" som exilchilenarna älskar: Harald Edelstam, svensk ambassadör när kuppen genomfördes, är förstås ännu en. Filmen "Svarta nejlikan" om honom, med Michael Nyqvist i titelrollen och stora likheter med verkligheten, är klart sevärd och finns på SVT Play.

Flera artister hyllades också på scenen: Mikael Wiehe och Arja Saijonmaa sjöng var sin sång, Wiehe sin egen om Victor Jara och Saijonmaa förstås "Jag vill tacka livet", Violeta Parras starka text översatt till svenska. 

För mig som satt i den stora och entusiastiska publiken blev det inte bara att ta del av tal, videohälsningar och sång och musik. Jag fick också två skyltar till Skyltsöndag! Kolla efter fler via BP.

PS Min mamma hette Dagny och henne kunde vi fira den 11 september på hennes namnsdag. Fast den högtiden bleknade när tragedierna travade sig på varandra, så firandet rann ut i sanden.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsfrågor att fundera på

 Denna vackra men kyliga fredagsmorgon kollar jag som vanligt in Elisa Matildas fem fredagsfrågor. När de är avklarade ska jag packa en liten väska och dra på tågutflykt!

1. Vem av Astrid Lindgrens karaktärer är din favorit? Svårt val, men det måste nog bli Pippi. Stark, snäll, smart, vet vad hon vill.
2. Om du kunde åka tillbaka i tiden, vart skulle du åka då? Hälsar på hos Selma på Mårbacka. Hoppas att hon är på gott humör och tar emot!
3. Vilket var ditt första jobb? Om man menar med lön, så var det som journalist på Arvika Nyheter. Dessförinnan hade jag arbetat flitigt på alla skollov i min pappas affär, men då utgick ingen betalning – fast ett år fick jag en transistorradio när höstterminen började, som tack för hjälpen. Det var stort!
4. Om utomjordingar landade på jorden, vem skulle du rekommendera dem att prata med? Någon från Flat Earth Society, gänget som "vet" att jorden inte är rund. Borde kunna bli ett intressant samtal.
5. Om du var tvungen att äta en krita, vilken färg skulle du välja? Vit. Minst tillsatser. Väldigt originell fråga för övrigt!!!

Björktrastungen var nyfiken och kom nästan ända fram till mina fötter!
Copyright Klimakteriehäxan

Tack men nej tack!

Inser att jag allt oftare hamnar i bokbloggargänget, trots att jag egentligen vill ägna mig åt många fler/andra ämnen också ... fast ibland uteblir idéerna och inspirationen verkar helt avsomnad. Men böcker är förvisso viktiga i mitt liv, så jag fortsätter plocka upp helgfrågan vecka efter vecka från Mia i bokhörnan. Denna gång lyder den så här: Vilken genre läser du inte alls, motivera varför?

Mig hittar du aldrig med en fantasy-bok i nypan, inte heller något som klassas som sci-fi. Och anledningen? Jag lockas bara inte. Ogillar övernaturliga inslag rent generellt. Det närmaste fantasy jag kommit är nog "Alice i Underlandet" och "Harry Potter". Har köpt rätt många böcker av Terry Pratchett men det har varit presenter till Sonen som gärna besökte Skivvärlden. 

Sci-fi har jag över huvud taget inte varit i närheten av. Det blir tack, men nej tack från mig! Möjligen kan det kallas fördomsfullt, men det är en smäll jag kan ta. Det finns läsning så det räcker och blir över ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Vilka boktitlar lockar?

Idag skriver Enligt O: "Riktigt bra boktitlar gör att jag vill läsa boken i fråga, men det är med säkerhet så att vi har olika syn på vad en bra titel är. Veckans kulturfråga handlar om just boktitlar och varför du gillar dem. Vilka är dina favoritboktitlar och varför gillar du dem?"

Det var verkligen ingen enkel fråga. Jag koncentrerar mig på ordrika titlar. Den allra första som poppar upp i min hjärna är den första bok jag läste av Alex Schulman: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Reagerade på titeln och insåg så småningom att meningen var ett lån från Tomas Tranströmer. 

Kerstin Thorvalls (som alltid) självbiografiska "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" är ingen av hennes bästa böcker, men titeln är förmodligen hennes längsta. 

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident of the Dog in the Night-Time) av Mark Haddon köpte jag en gång i London, dels för omslaget, dels för titeln. Vilken tur då att det är en sådan bra bok! Den får en att inse, i alla fall lite grand, hur det kan vara att leva med ett handikapp av typen autism. 

"Priset på vatten i Finistère" som Bodil Malmsten skrev, om sitt liv i Frankrike, tycker jag också har en väldigt lockande titel. Det är den av hennes böcker jag tyckt bäst om. Skrattade högt åt hennes svåra kamp med språket. Fredrik Lindströms "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" log jag nog också lite åt. Och jag tror att Suzanne Brögger blev väldigt nöjd när hon kom på att kalla en av sina böcker "Ett fritt och muntert lik", nog är väl det tillräckligt konstigt för att fresta?

Min blygsamhet är som ni vet inte jättekompakt så jag påpekar gärna att jag är ganska nöjd med den inte helt korta titeln på min egen tredje bok: "Att vara yngst är ett handikapp som går över". Bloggkollegan Bloggblads "Jag drömmer dig hit" tycker jag också är en jättebra titel, men den hör ju inte till de längre. Men längst är naturligtvis inte självklart bäst!

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att all dryck, oavsett sort, smakar bättre ju vackrare glas den serveras i.

Sexigt "Down Under"

Visst är det lite nedlåtande och förminskande, det där sättet att kalla Australien "down under"? Det är förstås engelsmännen som tittat ner på den bit av brittiska samväldet som ligger riktigt långt bort och på det södra halvklotet. Beteckningen har fastnat och används ganska flitigt, man kan misstänka att det gått slentrian i saken så att ingen orkar bli upprörd eller sårad ... 

Nu är det så att veckans tisdagstrio ska hämtas "down under", så har Ugglan bestämt. Som tur är har jag läst några böcker skrivna av författare från Australien. 

"Törnfåglarna" (The Thorn Birds) var den första av Colleen Mc Cullough jag läste eller slukade rent av. Historien om den katolske prästen som hade svårt med kyskheten är en kärleksroman med glöd. Extra mycket glöd blev det när tv-serien byggd på boken började sändas en påskhelg i USA (när jag bodde där, så jag upplevde "folkstormen"). Folk blev SÅ upprörda över fräckheten att påstå att kyrkans män kunde ha andra intressen än de rent själsliga - och att dessutom göra det i en stor kyrklig helg! Sedan dess har mycket hänt som påven inte har blivit glad av, men romanen håller, det är jag rätt säker på!

Sonya Hartnett fick ALMA-priset för femton år sedan och det hade hon verkligen förtjänat. Väldigt produktiv, skicklig skribent och med böcker i olika genrer, från småbarnsböcker med mest bilder via ungdomsromaner (som hon framför allt prisats för) till "Landskap med djur" (Landscape with Animals) som är en mycket fullvuxen historia med en hel del het erotik. Den boken, som i stora delar handlar om en olycklig kärleksaffär författarinnan haft, gavs ut under pseudonym, Cameron S Redfern, eftersom man var rädd att den av misstag skulle hamna bland barnböckerna i bokhandelns hyllor och det är den lite för sexig för ... 

Liane Moriarty är min tredje kvinna i denna trio damer från Australien. "Stora små lögner" (Big Little Lies) är kanske hennes mest kända. Här finns gott om problem bland hemmafruar, exfruar och nytillkomna fruar. Ja och bland de berörda männen också, förstås! Både spännande och, åtminstone stundtals, romantiskt. Det blev en bra tv-serie dessutom, på HBO.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu gäller det N

Vi har kommit fram till bokstaven N i boktriss-jakten i alfabetisk ordning, som Mia i bokhörnan har satt fart på. Ett författarnamn, en boktitel och ett omslag som går att härleda till bokstaven N ska det vara.

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) var den första romanen av  Chimamanda Ngozi Adichie som jag läste. Den är ett mästerverk. Om "vanligt folk" i Nigeria under tiden för Biafrakriget. Väl researchad men mycket fiktion, förstås. Chimamanda ska ha Nobelpriset i litteratur, även om hon kanske måste vänta några år och klämma ur sig lite fler titlar.

 "Nybyggarna" är andra delen av Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit. Det är Karl-Oskar och Kristina som ska skapa nya liv för sig och sina barn i Amerika. Omistlig läsning.

 
En mörk Natthimmel dominerar omslaget till Margareta Strömstedts "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Delvis författarinnans egna minnen, delvis andra kvinnors historier. Omslaget finns i flera varianter, med natthimmel på samtliga.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om dödsannonser

Jag har egentligen svårt för allt som är dödsorienterat, utom dödsannonser som jag läser varje söndag. Det är som att den mikrodosen fungerar, och till och med ger mig något slags lugn; människor lever och människor dör, det är som det är, det är som det ska vara. Att läsa dödsannonserna är som en första tillvänjning; en dag är det mitt namn som står där.

-Alex Schulman skriver i dag i Dagens Nyheter om sin relation till döden och ceremonierna runt den. Han minns vilka (onödiga) konflikter som kan uppstå efter en anhörigs frånfälle. Nu har han kommit fram till att allt blir enklare om man själv bestämmer hur allting ska gå till.

Skylttrio med variation

Klok uppmaning på dörren till kyldisken där paketen med korv, fläskfilé och köttfärs väntar på köparna. Passade mig precis, eftersom jag annars hade på känn att jag skulle stå utan en endaste liten bild på en endaste liten skylt till denna Skyltsöndag. 

Men sedan hittade jag två till och får därmed till lite variation. Skyltsöndagsprojektet har sin beskyddare i BP och i hennes högerspalt hittar du fler skyltbloggare med snygga, fula, roliga, kloka eller kanske rent av töntiga skyltbudskap!

Är man ett äkta fan så är man. Och då kan det bli en jacka med idolbandets logga på.
Den skyltar man naturligtvis gärna med! Jag hamnade bakom den på bussen och
tänkte på "De sista ljuva åren" ... 

Den här hälsningen från Väsby Centrum till besökare lånar jag gärna för att skicka
vidare till dig som tittar in på min blogg! Du ska veta att jag uppskattar varje besök
och varje kommentar!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tjocka böcker

Lördag är dagen för att berätta vilken Veckans mening är. Det är Skriv-Roberts initiativ. Och vi är ute efter en mening som är klok, korkad, rolig eller högst tänkvärd. Denna gång har jag hittat en som är nästan halsbrytande! Jag försöker ta mig igenom "Havsörnens skrik", Karin Smirnoffs fortsättning på Stieg Larssons Millennium-serie. Det är inte alldeles enkelt, fast jag inte riktigt vet varför. Kanske ger jag upp. Men i boken förekommer ett replikskifte om den lämpliga längden på romaner. "Ulysses" av James Joyce borde ha varit kortare! Fast det är då den fantastiska meningen dyker upp:

... men tänk om boken hade varit så kort att inte vissa meningar rymts.

Copyright Klimakteriehäxan

"Lillan" har jag aldrig hetat

Fredag, sensommar, jag har badat idag också. Kan inte påstå att det är varmt i sjön, men det är skönt ändå! Mina övriga fredagssysslor stavas korsord, sudoku och promenad med bok i öronen. Inte så betungande med andra ord. Fast varje dag frågar jag mig själv när jag ska ta tag i saker och ting ... det är jättesvårt att få ett ordentligt svar av mig, oavsett vad jag hotar mig med! 

En återkommande fredagssyssla är hur som helst att kolla in Elisa Matildas fem frågor och försöka svara på dem. Så här ser de ut i dag:

1. Vad dagdrömmer du om? Att flanera på Manhattan. Eller i Paris. I skapligt väder och gott sällskap.
2. Har du något smeknamn? Nej. Man försökte kalla mig "Lillan" när jag var yngst på Expressens redaktion, men det bet aldrig.
3. Om du kunde byta plats med någon under en vecka, vem skulle det vara? Någon stor, stark, klok, charmig och hyggligt snygg kvinna – men kan inte komma på någon nu levande ...
4. Tror du på spöken? Nej.
5. Vilken fråga ställer folk till dig som du ogillar? "Men du som kan allt, vad betyder/är ..." (jag kan verkligen inte "allt", det är lätt att leda i bevis, men det är väl besserwissern i mig som har tittat fram).

Copyright Klimakteriehäxan

Nu ska jag köa på biblioteket

-Det där är en bok du inte bara vill läsa, du vill äga den! sa min väninna uppfordrande. Och eftersom hon brukar ha bra smak för böcker (bra i meningen lika som min ...) styrde jag i dag stegen mot närmaste bokhandel. Efter lite letande hittade jag vad jag sökte: en röd bok, mindre än alla andra, med bara titel och författarnamn i vitt på omslaget under en svart ros. Lite häpen blev jag över dess litenhet. När jag vände på boken såg jag priset: 299 kronor. Jag köpte den inte. Kalla mig snål om ni vill.

Detta betyder att jag inte kommer att läsa Ingvar Carlssons "I sällskap med döden" än på rätt länge, eftersom jag misstänker att kön på biblioteket är lång. Men nog är det väl ändå rätt mycket pengar – trehundra spänn för drygt tvåhundra (små) sidor? Någon tia billigare om man köper på nätet, men jag är ju stor vän av "riktiga" butiker.

Där har ni i alla fall mitt svar på veckans helgfråga från Mia i bokhörnan: Vilken bok ser du fram emot att läsa i höst? Fast det lär ta ett tag.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att eftersom jag badade i sjön igår igen, efter ett långt uppehåll, är det väl bevisat att sommaren inte alls är slut ännnu? 

Sätter min lit till de korta startsträckorna

Veckans kulturfråga har återuppstått hos Enligt O efter sommaruppehållet. Nu bjuder hon inte bara på frågan utan dessutom på en fräsch vinjettbild varje vecka! Själva frågan lyder denna gång så här: Vilka kulturella saker ser du fram emot i höst?

Inser att jag nog borde förbigå detta i största möjliga tystnad. Jag har superdålig koll, inga bokade jätteskojiga saker. Men visst, jag ska än en gång gå på en föreläsningsserie hos Senioruniversitet, det kan bli något åt det kulturella hållet emellanåt. 

När det handlar om böcker siktar jag in mig på Ingvar Carlsson och Kerstin Ekman, och dessutom på Karin Alfredsson. Nya titlar i bokhandeln nu från alla tre. Hoppas också att jag kravlar iväg till nån biograf och varför inte rent av en teater? Förr i världen gick jag ju riktigt ofta och njöt av det!

Och sedan då? Tja, jag älskar ju korta startsträckor, så det kan förhoppningsvis dyka upp något som får mig att skaffa lite drag under galoscherna. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om frågesport

Jag föredrar brittiska frågesporter. För där är deltagarna åldersblandade. När ska man i Sverige förstå att det helt enkelt blir intressantare?

-Kristina Adolfsson, chefredaktör för tidningen Senioren, bekänner sin kärlek till frågesport i alla former. Men i svensk tv menar hon att det för mycket flams och skratt, och programmakarna tar sikte på yngre publik, vilket märks också i ämnesval och frågor. Hon har väl precis som jag tittat på Kanal 5 där "Alla mot alla" sänds, ny säsong startade denna vecka. Jag har svårt att låta bli att titta, gillar ju genren, trots de gapiga programledarna och trots många av frågorna som förmodligen bara var tjugonde 60+are kan besvara. Samma kritik kan med rätta riktas mot fler frågesportprogram.

Bland gröna träd i bokhyllan

Hej där och god morgon/förmiddag/dag/afton (beroende på när du tittar in här), det är tisdag och faktiskt ganska sommarlikt utanför mina fönster. Träden är härligt lummiga och gröna, och det hoppas jag att de tänker fortsätta med ett bra tag till. Men träd ska, oavsett färg och art, också utgöra en viktig beståndsdel i denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt. Alltså träd i författarens efternamn (ek, lind osv.). Jag väljer ett barrträd och två lövträd!

Ser att en ny bok av Kerstin Ekman nyss kommit ut, "Min bokvärld". Om hennes egen läsning från barndomen och framåt. Enligt förlagets reklamtext "berättar (hon) om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop." Tror nog att det är läsvärt för oss andra bokmalar!

Ni vet redan att jag har många skrivkunniga kollegor som producerar böcker i ett hisnande tempo. En av dem är Per Enerud, exceptionellt kunnig när det gäller Ryssland men också med ett brett intresse för olika sorters kultur. Hans senaste, som kom ut i början av året, är "Det här är inte ett krig : våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion" och den ska jag läsa vilken dag som helst. Har fått mycket goda recensioner. 

Sedan hamnar vi hos bloggkollegan och vännen Bloggblad, som heter Marianne Bokblad när hon inte bloggar. Hon har en lång karriär som psalmförfattare bakom sig, men nu finns också två böcker om hennes uppväxt inom Frälsningsarmén: "Jag drömmer dig hit" och "Frälsis fick vi inte säga". För min del fanns mycket att hämta i skildringen av "armén", deras hårda regler och stränga livssyn som spelade stor roll i kärlekshistorien som förenade Mariannes föräldrar.

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ...

Den som vill läsa måste nödvändigt lära sig alfabetet. Den som vill hänga på bloggkedjan Boktriss, som Mia i bokhörnan startat, måste också kunna sitt ABC, eftersom trissen går i bokstavsordning och har (denna vecka) bokstaven M gemensamt. Vi söker alltså ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag där M är på plats.

Låt mig börja med en spännande kvinna: Marguerite Duras, född av franska föräldrar i det som nu är Vietnam på tidigt 1900-tal. Hon har skrivit mycket i olika genrer, men jag tänkte nu på "Älskaren" (L'amant) från 1984. Den finns just nu som radioföljetong, inläst av Anita Björk, och det är njutbar lyssning av en fin text!

En annan spännande kvinna fast på helt andra vis är Helena Stjernström, en kollega och god vän faktiskt. Hon har lyckats skapa en egen sorts mysdeckare som är klart underhållande läsning, och båda delarna som hittills kommit i en serie har titlar på M: "Miraklet i Tunneberga" och "Midnatt råder över Kullahalvön". Läsaren möter kluriga och riktigt roliga intriger! 

På omslaget till Jonas Hassen Khemiris sprillans nya bok "Systrarna" är Munnen framträdande, två munnar rent av. Mycket tveksamt om jag kommer att läsa den, jag är inte JHK-frälst och att Dagens Nyheter marknadsförde honom och den här boken på flera sidor i helgen övertygar mig inte heller. Fast jag gillar omslaget, det är snyggt!

Därmed sätter vi punkt för Mmmmmmm ... som numera helst inte ska gälla Marabou på grund av kriget i Ukraina. Vi kan klämma dit en helt egen fortsättning! "Mysdeckare" kanske är rätt!?!

Copyright Klimakteriehäxan