Just nu i augusti

Just nu läser jag den omtalade "Kött" (Flesh) av den kanadensisk-ungerske David Szalay som skriver om István i Budapest, bara 15 år gammal när historien (och hans sexliv) börjar. István hamnar i London och på sin livs- och klassresa (läsaren får följa honom i 30 år) händer det  massor av spännande saker, inte minst vad beträffar kvinnor, en av dem t o m svenska. Romanen fick Booker-priset ifjol, brukar vara en garanti för god läsning.

Just nu lyssnar jag på hur grannen dammsuger. Inget favoritljud, framkallar mest dåligt samvete. Men det är för varmt för att ens tänka på städning!

Just nu tittar jag på nästan bara nyheter. Är lite mätt på tv-serier. fast nog skulle jag välkomna en riktig pärla. Ändå kan det bli ett avsnitt på Netflix av "Lagen enligt Lidia Poët", stillsam italiensk krim med ett avslutat fall per avsnitt, lite "kvinnor kan"-tema och helt fantastiska kläder. Serien är inspirerad av historien om Italiens första kvinnliga advokat.

Just nu njuter jag av att sommaren fortsätter, med alla "tillbehör". Jordgubbarna är fortfarande suveräna.

Just nu längtar jag efter att fira Dotterns födelsedag i veckan, hon är hemma i Sverige och det blir min hemgjorda hallontårta!

Just nu är ett blogginlägg i början av varje månad, efter inspiration från Kulturkollo. Man svarar på samma frågor varje gång. 

Önskar oss alla en fin augusti!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarstunder!

Fredagens avspark hittar jag som vanligt hos Elisa Matilda, som ställer fem nya fredagsfrågor:

1. Vad blir godare på sommaren? Alla bär, grönsaker och frukter som får mogna i sol.
2. Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag? Solnedgången.
3. Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag? Njuter av det också, gärna i sällskap med ett korsord eller en bok, men förhoppningsvis under tak. Och så tänker jag att naturen antagligen behöver lite vatten. 
4. Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på? Doppet i sjön.
5. Vad har du minst bråttom med just nu? Det enda jag känner som brådskar är att ta det lugnt och njuta. Man vet ju att det tar slut, att andra tider väntar.

Copyright Klimakteriehäxan

Rapport från en utlandsresa

Enda gången jag är med på en selfie
 är det tillsammans med Dottern!

Jag har varit utrikes! Och ni känner till talesättet: den som gjort en resa har alltid något att berätta. Här följer min rapport om ett par dagar i Oslo! 

Hela den norska huvudstaden gick förstås i fotbollsrus. i kombination med strålande sommarväder med ett trettital plusgrader. Innan det var dags för matchen i lördags översvämmades staden av folk i flaggmönstrade t.tröjor, och värmen till trots  hade många blå-röd-vit halsduk. 

Det gick att boka utrymme framför en lång rad jättestora skärmar där matchen skulle visas, det fanns både ståplatser och bord. Folk köade långt innan avspark, det mesta verkade vara fullbokat.

Så kom ösregnet. Det föll skoningslöst över alla fotbollsfans, varav de flesta saknade ytterplagg och regnkläder hade de verkligen inte tänkt på! Nåja, regnet gick över, folk torkade väl lite, och den höga stämningen överlevde.

Jag och Dottern hade bokat annan underhållning: livekonsert med Robyn. Kul upplevelse, även om jag blev lite besviken. Robyn kan verkligen sjunga, men hennes band dränker hennes röst. Mest hör man den stora tunga trumman som verkar leverera ett och samma beat rakt igenom. Ett nummer gjorde hon med enbart pianoackompanjemang, det var kanon. Allra bäst stämning blev det nog när "Dancing on my own" kom som extranummer, förvandlat till allsång för tusentals entuasiastiska fans. Hur som helst roligt att ha upplevt det, inte minst för att Dottern och jag gjorde det tillsammans (vi har varit på Spice Girls också, två gånger! Och Simon & Garfunkel!)

Ni vet hur det gick med fotbollen. För egen del kroknade jag en bit in i andra halvlek, då gav jag upp hoppet. Onödigt tidigt, med tanke på att det blev förlängning, men någon seger att fira blev det ju inte. Fast norrmännen höll humöret uppe ändå verkade det som: tiotusentals människor fyllde Karl Johan mitt i natten medan de skanderade "Vi ska tröste Kongen!".

När norska landslaget så kom hem hälsades de av både kung och kronprins och 90 000 personer som tog en extra "roddtur" framför Slottet.

Jag åkte också hem till fäderneslandet och togs emot av två glada barnbarn. Det smäller absolut lika högt!

Storbildsskärmar var det inte bara för fotboll, Robyn hade några rejäla också. Vilket var
 tur, för trots "bra" biljetter är det långt till stjärnan på scenen.

Top med spaghettihängslen passade bra i värmen. Jag är mer tveksam till valet
av fotbeklädnad.

Strand på Hovedøya i Oslofjorden. Härligt med ett dopp efter en kort båttur från centrum!

Lite humor finns det både här och där ... Oslos bussar är fina och verkar hålla
 tidtabellen! Biljett betalas enkelt i en app.

Dottern bjöd på lyxigast tänkbara efterrätt: smultron hon plockat själv.
 En rejäl portion! Avnjöts med vispad grädde.

Ovanför Folketinget vajar flaggan stolt, oavsett placeringen i fotbolls-VM.

Copyright Klimakteriehäxan

I semestertid

Juli är semestertid för många, och det tar Elisa Matilda fasta på i veckans fem fredagsfrågor.

1. Vad skulle du vilja ha obegränsat av under sommaren? Bär. Jordgubbar, hallon, vinbär, blåbär. Och då ska de inte kosta uppåt 70 kr litern som jordgubbarna gör på vissa ställen nu. Är glad över tre liter för en hundring i en liten fruktaffär på Södermalm, det känns OK. På vischan visar det sig att priset för självplock t o m överstiger priset i butik!!! Vem plockar då, jag bara undrar?
2. Vad är ett sommartecken du alltid blir glad av? Lupiner. Invasiva? Jodå. Vackra? Absolut! Helt fantastiska!
3. Vad är den bästa sommardoften? Liljekonvalj, för då börjar sommaren på riktigt.
4. Vad är ett tydligt tecken på att du har varvat ner? Slarvar med träning ...
5. Vad får plötsligt mer plats under ledighet? Som s k senior blir det inte så himla stor skillnad. Men jag tror/bekänner att vi nog dricker mer vin i semestertider än annars!

Ha nu en riktigt fin helg alla, vädret är inte riktigt pålitligt men det är ju också typiskt för en äkta svensk sommar!

En uppmaning jag gärna efterkommer.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett råd från Elsa i värmeböljans tid

För många år sedan blev jag bekant med en kvinna som inte liknade någon annan jag mött. Hon hade inga barn, ingen man, men väl ett stort gäng syskon. De hade blivit för många, det blev knapert i familjen som bodde på en ö i Bohuslän och förväntades leva på faderns fiske. Fast det räckte inte. Ungarna skingrades tidigt, någon utvandrade till Amerika, andra skickades som fosterbarn till avlägsna släktingar.

Elsa, så hette hon, var den äldsta av döttrarna och hon bestämde sig väldigt ung: hon lämnade barndomshemmet och "gick på sjön", som man sa. Begav sig till hamnen i Göteborg, hittade snabbt en båt och mönstrade på, som hyttstäderska, det var ett jobb som inte krävde vare sig utbildning eller erfarenhet. Lämnade kajen med sikte på en annorlunda framtid, på egna ben.

Hon blev trogen de stora haven och fick se om inte hela världen så i alla fall väldigt många av världens stora hamnstäder. Många olika fartygsdäck klev hon runt på, många hytter att städa blev det, år ut och år in, men Elsa ångrade aldrig sitt vägval. Och jag tyckte det lilla hon berättade om fjärran länder lät helt otroligt spännande och rent av lockande, trots att jag aldrig varit någon hängiven städerska ...

På något sätt har jag fått för mig att historien om Elsas liv, från fattiga dagar på Västkusten via slitet på båtarna fram till pensionen, måste innehålla en hel roman. Visst fanns det väl någon stilig kapten vid vars bord hon mot alla odds fick äta? Eller en alldeles vanlig besättningsman som hon blev förtjust i? Vem lärde hon känna under dygnen i land? Vänskaper som betydde mycket? Vilka äventyr vågade hon sig ut på? Hur många gånger hade hon passerat ekvatorn? Vilka strandhugg mindes hon helst? Längtade hon hem ibland?

Naturligtvis har jag inte de där svaren, så det blir i varje fall inte jag som skriver romanen om henne. Förmodligen ingen annan heller, vilket är synd. Men en sak lärde hon mig, en sak som jag aldrig glömmer ...

En sommardag när Elsa hälsade på i Sverige (hon hade en syster i grannhuset i Barndomslandet) var det ovanligt varmt. Det gnälldes en del på vädret. För att hålla kroppstemperaturen i schack (detta var före tiden med A/C) fanns två knep: endera ett dopp i sjön eller en kall dusch.

Ja, det trodde vi, alltså. Men Elsa visste bättre. Hon hade upplevt tropisk hetta gång på gång och lärt sig det allra bästa sättet att känna sig sval, trots lufttemperaturer kring 30-gradersstrecket och däröver.
-Du ska ta en riktigt varm dusch, sa hon bestämt.
-Och när du stänger av vattnet och kliver ut känns luften som möter dig sval och skön!

Jag tänker på Elsa nu när vi har värmebölja och tar faktiskt en och annan riktigt varm dusch mellan varven (fast jag fortsätter förstås att hoppa i sjön också, det ger en annan pluseffekt!). Elsa hade hur som helst rätt. Förstås. Erfarenhet är guld värd.

Varm dusch i all ära - men ett dopp i sjön är ljuvligt för både små och stora eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om solkräm

För en familj med två vuxna och två barn som är på en veckas solsemester och tillbringar fem timmar om dagen i solen blir det närmare 2,5 liter solkräm totalt. Det motsvarar tolv stycken standardflaskor á 200 ml och fem stycken mindre flaskor till ansiktet á 50 ml.

-Ett försök till beräkning av hur mycket solkräm som kan behövas. Det där låter närmast hysteriskt i mina öron. Vi är ju ändå inte i Australien! Men klart är att strålande tider råder för dem som säljer solskyddsmedel nu. Ska man smörja sig i den takt som den här experten anser skulle det dessutom fördyra semesterveckan med ett antal tusen kronor ... Flera experter understryker att vi smörjer oss för lite om vi vistas i solen. Man kan behöva en ny dos solkräm varannan timme, och man ska aldrig snåla, heter det. Erkänner glatt att min solkräm räcker väldigt mycket längre än den skulle göra med den användningsfrekvensen ... Behovet av solskydd tas upp i en artikel i Svenska Dagbladet. Slutklämmen är den vanliga: bästa skyddet ger kläder och skugga!

Alternativet

Värmeböljan fortsätter. Vi som inte måste jobba kan ta vara på den, söka skugga vid behov, ta "hydration break" som pågående fotbolls-VM lärt oss att det heter när man ska se till att förse kroppen med nödvändig dryck. Och så får man sätta fart på fläkten. Summa summarum: det vore dumt att klaga, det lönar sig för övrigt inte på minsta vis.

Om man ändå är på vippen att gnälla över svettigt läge kan man ju bara lite snabbt påminna sig om hur alternativet ser ut. Förvisso ofta väldigt vackert det också, men man måste ha en massa kläder på sig, riskerar att halka och bryta några ben, bilrutorna måste skrapas, kanske måste snöskoveln fram också, någon skidtur ids man inte satsa på ... och dagarna må ibland vara ljusa men ack så korta. Tids nog är vi där.

Copyright Klimakteriehäxan

DSN en varm dag

Dagens Stora Nyhet är denna dag ganska liten men dålig. Ett bi blev tvärargt eftersom det kom i kläm mellan min fot och sulan på den sandal som satt på foten. 

Det är inte första gången detta händer: jag korsar en gräsyta när jag går för att ta mig ett välbehövligt dopp i sjön. Gräset är uppblandat med många alsikeklöver, en liten blomma som bin älskar. Jag har alltså blivit stungen av bi där förr, ett par gånger faktiskt, därför går jag numera aldrig barfota den där korta sträckan. Vilket alltså inte hjälpte i dag.

Vet ni hur ont det gör när ett bi kör in sin gadd där skinnet på foten är som tunnast? Det gör skitont! Och det går inte över. Området runt "angreppet" är rött och svullet, det värker rent av. Dessutom vet jag att det tar dagar innan problemet är borta. Tills dess gör varje steg jag tar ont. 

Men på pluskontot måste man ändå säga dels att det är bra att det fortfarande finns bin, dels att det är rätt häftigt med rejäl sommarvärme som, i kombination med lite vind, är härlig. Skönt är det också att kunna hoppa i sjön som har väldigt badbar temperatur – tyvärr avråds vi från att bada just nu på grund av dålig vattenkvalitet. Den beror på algblomning (den går ju över) men ännu mer på kanadagässens bajs. Dock ägnar jag mig åt civil olydnad och tar några svalkande simturer. Fast med en dusch efteråt ...

Hur som helst: Det är ändå mindre än ett halvår kvar till jul, det gäller att ta vara på sommaren!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN

De där tre bokstäverna ihop brukade åtminstone förr i världen på journalistlingo uttydas Dagens Stora Nyhet. Idag har jag en DSN att dela med mina bloggvänner:

Jag har badat. Äntligen. En sen premiär på badsäsongen om ni frågar mig. Och om ni tvivlar på sanningshalten i detta – ja ni vet, i tider när fake news är vardagsmat och AI hittar på massor med ljug – så kan jag bara beklaga att jag inte har något bildbevis för att denna händelse verkligen ägt rum.

Inser att det förstås är möjligt att något annat som inträffar kan överträffa min DSN, men man tager vad man haver.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder andas sommar

Veckans bild, hur kan den tänkas se ut? Åke vill veta, vecka efter vecka. Max fem! Och här är mina. Alla andas sommar! Först av alla är fotot jag tog på barnbarnet när hon testade vattentemperaturen i Årstaviken. Nej, hon doppade sig inte helt, men det var inte långt borta ... Farmor, d v s jag, höll sig på land helt och hållet.

Halvmeterhöga är de, maskrosorna som är de mest praktfulla jag sett! De bildar häck
 längs vägen i Barndomslandet. Så fint!

Inte lätt för syrenen att konkurrera med denna fantastiska klarblåa sommarhimmel!

    Jo då, jag vet: ALLA syrenbuskar ser ut så här just nu. Men det här råkar vara vår.
Har missat dess blomning i flera år, glad att jag hann se den i år!

                          

Som snittblomma är maskrosen väldigt kortlivad, men högst njutbar så länge den varar.

Copyright Klimakteriehäxan

När sommaren kom – veckans bild!

Visst hade vi en strålande helg för att fira Valborg och första maj. Men pingsten tar nog ändå priset, med fler plusgrader och snällare vindar. Solbadarna breder ut sig på den nu så gröna gräsmattan, och en och annan flanör väljer faktiskt att ta en liten paus i skydd under de nu så fullt utslagna, maffigt gröna  trädkronorna.

Men även utan direkt kontakt med vatten kan det vara paradisiskt! I det längsta fällde vi inte upp parasollet, men när vi skulle äta kändes det nödvändigt. Ni ser kanske katten också (längst ut till höger), hon höll sig definitivt i skuggan!
 

Två bilder som blir mitt bidrag när Åke efterlyser vad vi fotograferat på sistone. Sommar, sommar, sommar! Borde kanske slängt in några blommande kastanjer också, men ni vet ju redan hur vackra de är ...!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

God morgon!  

Kom ni ihåg det? Att ställa klockan på vintertid, eller normaltid som det kanske egentligen heter? Bakåt en timme var det som gällde, och våra digitala apparater klarar av omställningen utan hjälp. De andra tidtagarna får vi ta hand om manuellt. Historierna om hur folk glömt och kommit på fel klockslag är många. Mindre plågsamt att komma en timme för tidigt än en för sent, så där har oktober-ändringen en fördel.

Två gånger om året flammar debatten upp om det vettiga i att hålla på med den här tidsomställningen, som förefaller rätt onödig. Vissa människor säger sig lida av den, både fysiskt och psykiskt, andra märker den knappt (jag hör nog till den senare kategorin).

Den här tidsregeln infördes i Sverige 1980, och meningarna om fenomenet har varit delade hela tiden. En prominent brittisk politiker, Winston Churchill, sammanfattade fenomenet med ett kallt konstaterande: "En extra gäspning en morgon på våren, en extra snarkning en natt på hösten." Det gällde rimligen inte bara i England!

Kanske kan EU en vacker dag enas om att avskaffa den här ordningen. Man kan ju tycka att det borde kunna klaras av med ett enkelt klubbslag i Bryssel, men så lätt går det förstås inte! 29 mars 2026 är det dags nästa gång, dessförinnan lär det inte bli nån ändring.

Veckans bild ska vi visa på söndagar, det vill i alla fall Åke. "Min" klockvägg finns i en restaurang i centrala Stockholm, ett ställe där jag ätit lunch några gånger och alltid fascinerats av anhopningen av ur med gyllene inramning.

Copyright Klimakteriehäxan

Det blev en badvecka!

Vilken vecka! En riktig badvecka! Fem dagar har jag badat i sjön! Drygt 18 grader, härligt – jag som trodde att sista doppet redan var avklarat innan augusti hade hunnit ta slut! Underbart att jag hade fel! 

Det var blå himmel och små gulliga molntussar som gällde, fyllig grönska och väldigt lite vind. Man kunde till och med ta en liten simtur! Så såg det ut sön- mån- och tisdag. Väldigt likt sommar!

Sedan hände det saker. Hann ganska precis upp från badet mitt på onsdagen när scenariot blev ett annat: gråa skyar, mera ilsken blåst och flera skurar.

Torsdag blev en dag när man gärna avstod från att sticka ut näsan. Träden ruskades som gamla trasor, några gula löv började rassla över asfalten och det blev verkligen rejält med nederbörd, även om vi inte hörde den åska meteorologerna varnat för. Det räckte så bra med regnet! Väldigt blött faktiskt.

Fredag blev halvdan vädermässigt, jag lockades inte till vattnet. Men lördag! Sol igen, fick ha bryggan för mig själv, gled ner i Årstavikens vatten och lät det omfamna mig ... klev upp klart uppfriskad och tror nog att jag var en lite bättre människa än jag var en kvart tidigare, även om effekten snart går över ... Dock ser det inte ut som om denna söndag också skulle bli en baddag. Man får vara glad ändå!

Veckans foto vill bloggvännen Åke se på söndagar. Mina bilder blev "vattniga" denna gång! Fast av det trevligare slaget. Kan ju inte glömma bort nyhetsbilderna från Västernorrland där vägar och broar och allt möjligt sköljts bort i skyfall. Vatten kan verkligen betyda både plus och minus!

Klicka över dig hit och kolla vad som bjuds, det brukar vara många som deltar!

Copyright Klimakteriehäxan

Till havs igen!

Det är något visst med att komma ut och möta Havet. År har gått sedan jag kunde ta mig ett dopp på vår ljuvliga svenska Västkust. Men har man sett på maken: härom dagen kom jag till Tylösand, och där hade jag aldrig förr varit!

Bred sandstrand, nästan folktom. Det var ju vanlig vardag, många semesterfirare har återvänt till jobbet. Vattentemperaturen var perfekt! Bara att hoppa i, låta kroppen gunga med, känna sältan medan solens sneda eftermiddagsstrålar förgyllde alltihop. Den hann nästan gå ner innan vi packade ihop!

Den där lilla utflykten från Halmstad (där vi befann oss på pingisläger) var en liten juvel som vi som var med verkligen visste att uppskatta. Så pass att vi satsade på en repris följande eftermiddag. Men då var bilden en annan. Vinden hade ökat och jag kände redan innan vi var framme att det kanske inte skulle bli något dopp för min del.

Nej, det blev det inte. Jag gick bara i med fötterna. Min respekt för vatten i rörelse är enorm, jag har varit illa ute tillräckligt många gånger för att inte utmana ödet igen, tänker att nästa gång blir den sista. Fast de andra i sällskapet hoppade i ...

Ja men då har jag alltså sett en klassisk svensk turistattraktion till. Fattades bara att Per Gessle kommit och hälsat oss välkomna till Tylösand, men just den stjärnan lyste med sin frånvaro. Han lär vara ute med Lena Ph. Det gick bra ändå. Och samtliga som badade kom upp igen, välbehållna.

Copyright Klimakteriehäxan

Balkongliv

Hade tänkt på saken ett tag, utan att komma till skott. Men så en dag hände det: jag möblerade om på vår lilla balkong. Där samsas krukor och blomlådor, ett hopfällbart bord, en liten soffa, en (inomhus) ratad Ikea-fåtölj och några pallar. Trångt, men ytan växer ju inte, bara att anpassa sig och göra det bästa möjliga av balkonglivet. Även om man just nu gärna stannar inomhus eftersom sommaren lyser med sin frånvaro, hoppas den blir kortvarig!

Det jag ville uppnå var lite längre soltid, för den där fåtöljen (i vilken jag gärna sitter och läser) hamnade där den stod innan tidigt i skugga när solen reser västerut. Nu lyckades jag ändra på det och ge både mig och tomaterna lite längre stund i ljuset. Väntar ivrigt på att få skörda! En gul sort på plantan till vänster och till höger ska det bli Black Cherry. Kan bli en fröjd och en njutning för en enkel balkongbonde.

Black Cherry-tomater i vardande!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild är tecknad

Har du någon gång undrat hur världens godaste macka ska vara beskaffad? Här ska du få svaret. För det finns ingen bättre smörgås än den som breds med smör på ett rostat ljust bröd. Som pålägg skivad mogen avocado och så lite flingsalt ovanpå. Mycket enklare kan det väl inte bli? Fick en sådan till frukost i dag, underbart!

Konstnären själv.

Inte vet jag när, men någon gång måste jag ha dragit det där "receptet" när äldsta barnbarnet varit i närheten. För nu har han – för första gången – förärat mig en teckning värd namnet. Och på den står vad den föreställer: "Farmor äter avokadomacka". Rätt stavat, märk väl! Detta barn älskar bokstäver, nu när han är fem har han redan kunnat läsa i två år och hans intresse för Alfapet är väckt. Kan dessutom lösa lite korsord när tillfälle ges. Undrar vad det ska bli av honom ... hoppas innerligt att lusten till språket håller i sig.

Den gångna veckan har jag alltså tillbringat i Barndomslandet med hela familjen. Bad, bärplockning, kurragömma, roliga böcker, skogspromenader, grillat, tårtkalas. Så härligt! Och därmed ganska lätt att hitta fem foton till Veckans bild, som Åke initierat som söndagsämne för oss bloggare.

Eftersom Dottern i dagarna fyller år men väljer att fira den med kompisar i stället för med oss i familjen passade vi på att göra en födelsedagstårta till henne, jag vill ju gärna göra det när någon av mina käraste lägger på en årsring. En sockerkaksbotten är självklar, men sedan var den stora frågan: jordgubbs- eller hallon på toppen av den vispade grädden?

Dottern valde hallon, och för att vara på den säkra sidan gick hon ut tidigt på morgonen och plockade dem själv ... Garneringen fick jag förstås förnämlig hjälp med. Riktigt god blev den också!

 

"Självplock" av jordgubbar är en annan återkommande programpunkt när vi samlar familjen i Barndomslandet. I år var bären visserligen dyra och inte ens superfina, men det är ju ändå ett litet äventyr och man kan peta i sig rätt många medan man är på väg att fylla sin lilla hink ... det gäller både stora och små!

 Baddags: pappa, barn, farmor. Dottern tog bilden.

Copyright Klimakteriehäxan

Sådan blev sommaren

Blir det ännu ett äppelår? Daggen (eller regnet) får karten att se ut som något
hovjuveleraren har skapat ... Klicka för större bild, det lönar sig!

Elisa Matilda är tillbaka vid datorn igen efter ett sommaruppehåll. Det har resulterat i fem pinfärska fredagsfrågor, med fokus om den tid som just varit!

1. Vad var du orolig för i början av sommaren som inte blev något alls? Myggor och bromsar, knott och fästingar. De har lyst med sin frånvaro, saknade av ingen.
2. Vad har du unnat dig mer av än vanligt? Tror det sanna svaret är vin. Till god mat.
3. Vad har varit sommarens vackraste utsikt? Barnbarnen på stranden vid viken i Barndomslandet. Den utsikten är fin även utan barnbarn!
4. Vad har du fått nog av den här sommaren? Trettio graders värme. Jag nöjer mig med lite färre.
5. Vad gav/ger dig verklig vila i sommar? Några fina kvällar som tillåtit (lättlagad) middag på verandan i Barndomslandet. Fågelsång, dopp i sjön.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans väder

Ber att få sammanfatta veckans väder, det där ämnet vi aldrig avhandlat färdigt, i två bilder: somliga söker sig till solen under den blåa molnfria himlen. Andra söker sig till den sköna skuggan under träden, därtill nödd och tvungen eftersom man har en baby med sig. 

För egen del går jag fram och tillbaka mellan de två lägena (även om jag inte har någon baby att ta hänsyn till). Men när jag fått nog av vädret och gått in (där det i dessa dagar alltid är svalare) har jag kunnat glädja mig åt en vacker vit ros.

Veckans bilder ska vara max fem stycken och vi som eventuellt tycker att vi har något att komma med berättar det hos Åke. Förmodligen har din vecka varit mer spännande än min ... inser till råga på allt att man får titta noga för att se människorna på mina foton!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 166

PERENNA NYHETER

-Jo, faktiskt, det går att begripa och det är dessutom sant! Det är min gamla kollega Jon Åsberg, numera chefredaktör på tidningen Fokus, som myntar denna språkliga kullerbytta. "Perenn" betyder som bekant "återkommmande" och "flerårig". Men nyheter, de ska ju vara nya? Pinfärska helst? Fast ändå är detta en existerande företeelse, typisk för den nyhetstorka som oftast bryter ut när det är sommar. Både makthavarna och journalisterna tar semester liksom vi, "undersåtarna", och det sker väldigt lite omkring oss om vi undantar beklagliga olyckshändelser. Visst, nu har vi ju Donald Trump att tillgå, men han kan inte fylla alla tidnings- och nätsidor, radiokanaler eller tv-minuter alldeles själv! Typiska "perenna nyheter" är de där oftast helt intetsägande enkäterna med turister som uppmanas berätta vad de tycker om Sverige. I början av min karriär – ja redan för så länge sen! – kallade vi det "badbollsreportage". Det är också nu vi får larmen om lågt grundvatten, om fästingsmittan, myggbekämpningen, läget för bärplockarna (både de infödda och de importerade), risk för skogsbrand, personalbrist i vården ... Räkna också med att möta minst en familj som inte har råd med någon semester alls. Nu vill jag inte påstå att alla dessa ämnen är vare sig oviktiga eller ointressanta. Men ständigt återkommande? Absolut! Citerar Åsbergs slutkläm: "Den som händelsevis missat någon av ovannämnda artiklar i år får garanterat nya chanser nästa sommar."

Vykort från sommaren

Sommar i Stockholm.

 

Sommar i Barndomslandet.

Även en plåtfågel kan sitta på en gren och trivas ...

Copyright Klimakteriehäxan