procent av Sveriges befolkning ägnar sig enligt nya siffror åt handarbete eller hantverk varje månad. Det är ett trendbrott, en ökning med hela 7 procent jämfört med i fjol. Tänk om det så länge med en fnysning betraktade arbetet med stickor, sy- och virknål eller täljkniv skulle få den respekt det förtjänar! Siffrorna visar också tydligt att intresset ökar just bland yngre, i åldern mellan 16 och 29.
.jpg)
Garn
Där har vi något i skarp kontrast mot de moderna IT-påfunden! I evigheter har människan skapat garn och sedan skapat nytt av garn. Förr gällde det att fylla behovet av kläder, i dag handlar det mer om behovet av tidsfördriv och lusten att skapa. Visst är det trender som kommer och går, stickning, virkning, broderi, knyppling, olika vävtekniker, men faktum kvarstår: bara bristen på fantasi sätter stopp för hur man kan använda garn! Och man blir garanterat glad när man har resultatet!
Veckorna rullar på i märkvärdigt hög fart, det står inte på förrän vi är framme vid H+! Men innan dess kan ni passa på att kolla vilka trevligheter som dök upp när vi ägnade oss åt F+. Mina tankar leddes ända till 1400-talet, faktiskt! Bidrag kom från Carita, Ingrid, En vanlig man, Jenny, Janerik, Livshäxan, Mrs Calloway, LillaSyster, Margaretha, Åsa, Susanne, Merika och SusJos. Hoppas jag inte missat någon!
(Jo det hade jag, kompletterat nu. Viktigt att länka hit i eget inlägg och till ditt bidrag här i kommentarsspalten! Använd gärna min "hjärteklump", den syns rätt bra!)
Copyright Klimakteriehäxan
Men det är heller ingen hemlighet att jag faktiskt inte har något riktigt behov av fler. Visst händer det att någon måste slängas, men om väskor har lite kvalitet håller de förvånansvärt länge. Jag har åtminstone en från 1968 och flera från 70-talet ... Alltså avhåller jag mig numera i möjligaste mån från att köpa fler väskor, även om det är frestande.
Då händer det märkliga. Maken rotar i någon låda med saker hans mamma, min svärmor, lämnat efter sig. Ja hon har vid det här laget varit död länge, men ni vet hur det kan bli: vissa saker tar man sig inte för trots att man vet att man borde.
Resultatet denna gång: jag har en ny handväska! En ovanligt liten sak, men den rymmer en näsduk, ett läppstift, ett betalkort och mobilen och med det kommer man långt! Kan nog få i en penna också. Fast nu är det inte storleken som jag gillar mest, utan utförandet. Hela väskan, ja båda sidorna, är broderad i petit point, alltså "halva korsstygn", tätt tätt smått smått. Till och med handtaget är broderat. Och jag är ganska säker på att det handlar om handarbete. Så många stygn! Så många timmar! Skinnfodrad är den dessutom!
Men när svärmor kan ha skaffat den här lilla pärlan till väska har jag inte en aning om. Kanske skulle hon på fin fest? Möjligen 50-tal? Möjligen är den österrikisk? (Köpte en väldigt liten petit point-broderad börs i Wien 1970, minns att där fanns mycket att välja på och googling pekar också åt det hållet).
Superpraktisk är den förstås inte. Dock har jag föresatt mig att jag ska använda den, även om jag inte vet när! Nyckelknippan får jag nog lägga i fickan ändå ... medan jag sänder svärmor en tacksamhetens tanke, i efterskott. Kan tillägga att väskan är i skick som ny.
 |
| Har förstått att man ganska enkelt kan skapa sin egen QR-kod. Vore kul med en duk eller en kudde med mönstret på eller hur? |
Det finns ett mönster som vi numera möter oavbrutet. Variationerna är oräkneliga, trots att färgerna bara är två: svart och vitt (fast det lär gå att lägga till någon färg). Och vi använder dem utan att reflektera särskilt mycket mer än att vi tänker att ja, det fungerade nu också!
Jag tänker på den där kvadratiska QR-koden. QR står för Quick Response, och man får verkligen svar på direkten. Bara att scanna den där rutan med mobilens kamera och du hamnar på en särskilt webbadress, du kan logga in någonstans och fortsätta med ditt ärende.
Systemet med QR-kod är japanskt och har vid det här laget funnits i lite drygt trettio år. Det tog femton år för det att komma till Sverige. Tidigare hade vi förlitat oss på streckkoder. De används förvisso än, men QR-koden kan innehålla mycket mer information.
När jag tittar på min bild av en sådan där kodruta inser jag att det skulle kunna bli en snygg kudde också, ett textilt mönster för korsstygn, eller något den händiga kan virka?! Titta bara på bilden nedan: en liten sminkväska jag just fått i present, handvirkad med röda hjärtan!
”Moster Hilma” som man kallade henne i familjen dog, 68 år gammal, när jag bara var två år. Jag minns henne inte. Det hette att hon var sömmerska och en skicklig sådan, om än helt självlärd. Att hon var flitig råder inte minsta tvivel om.
Varje stygn hon sydde var en bit av framtiden.
Varje ögla hon
virkade var ett löfte.
Varje maska hon stickade var som en ny dag.
Varje inslag i väven en del av en dröm.
Varje plagg hon skapade bidrog till hennes försörjning.
Inte kan jag med bestämdhet påstå att hon drömde om att "bli gift", men mängden lakan med virkade spetsar är i alla fall en antydan åt det hållet. Handdukarna i hemvävt linne har broderade monogram, dukar och kuddar fanns det också gott om hemma hos Hilma.
När både hon och familjen gett upp hoppet om att en lämplig fästman skulle dyka upp byggde Hilma sitt eget lilla glasberg, en röd stuga med hall, kök, ett stort vardagsrum med öppen spis där hon också sov. Utedass. Rödmålad bod. Vatten in i köket med en stor pump. Ständigt nya pinnar i vedlåren för att hålla liv i järnspisen. Runt stugan stod mörka granar vakt.
Såvitt jag förstått klagade hon aldrig på något, var nöjd med sitt liv. När det tog slut fick min pappa ärva stugan och dit flyttade vi, från ett litet hus som vi dittills hyrt. Moster Hilmas bostad renoverades lätt och fick en utbyggnad för två sovrum och där fanns vår familj kvar en bra bit in på 60-talet.
Idag har jag mycket av det Hilma gjort med sina flitiga händer. Långt ifrån allt, men ändå mycket. Tror att jag faktiskt skänker henne en tanke varje dag, för när jag sätter mig vid min laptop ligger en krage hon broderat som antimakass på ryggstödet till min skrivbordsstol. Det är en bit "engelskt broderi", vilket betyder att man sytt med vit tråd på vitt tyg och sedan klippt små hål så att det lite liknar spets, eller kanske snarare brodyr. (OBS skillnaden mellan orden "brodyr" och "broderi", många tror att det är samma sak men det är det inte!)
I Barndomslandet finns fler verk av Hilmas hand. Ugglefamiljen i trädet (bilden ovan), stickade kuddar i en teknik jag aldrig sett någon annanstans, dukar som består av knutet silkesblankt garn som måste ha varit riktigt tidsödande att hantera. Konstverk, om ni frågar mig!
Visst är det sorgligt att så mycket textil flit och skicklighet riskerar att falla i evig glömska! Skulle ha velat tacka Moster Hilma för det vackra hon åstadkom, saker som har evigt liv om bara någon vet att uppskatta och ta hand om dem.
 |
| Krage i engelskt broderi, tänkt att ligga på en klänning ... nu antimakass på min skrivbordsstol. Och antimakass, ett ord man inte använder ofta nu för tiden, är ett tygstycke som ska skydda stoppade möbler från fläckar av gubbarnas hårpomada ... (en gång makassarolja)! |
 |
| Tänk att bara sy de små stygnen som skulle bli kanten till ett hål ... |
Copyright Klimakteriehäxan
Men i tider när vintage och återanvändning är positivt laddade ord kanske det där svaret oftare än förr är sant. Om mitt lilla ljuvliga barnbarn hade en aning skulle hon kunna säga det nu. På sig har hon en rosa klänning, handstickad av sin farmors mor, alltså min mamma.
Mamma älskade att handarbeta och var mån om sina kläder. Även vi, hennes två döttrar, skulle ha fina saker att ta på oss, som exempelvis den här klänningen i storlek ungefär fyra år. Den har hängt i över sjuttio år, kan inte minnas att den kom fram till Dottern. Men sent på julafton kom jag på den, hämtade den och – JA! – hon ville prova och – JA – den passade perfekt! Det blev ett stort JA till: hon gillade den.
Jag tycker förstås det är jätteroligt att hon går omkring i min gamla klänning. Livet är spetsmönstrat och kjolen snurrvänligt vid. Måste ha tagit åtskilliga timmar att förfärdiga! Tänk om min mamma hade kunnat se henne! Hon skulle definitivt kunna säga "äsch, den där gamla trasan ..." men glädjas ända in i hjärterötterna tillsammans med mig!
Att kalla detta foto (som barnets far tagit) för Veckans bild är väl att ta i, men Åke tolererar nog det ändå tänker jag ... inte på grund av fotografisk kvalitet utan tack vare innehållet ...
Copyright Klimakteriehäxan
Men nu har jag sett en tröja som måste vara den fulaste någonsin. Kom tydligen lagom till jul. Förmodligen inte handstickad, eftersom det bevisligen finns fler än ett exemplar av detta textila missfoster som gått att köpa från Sverigedemokraternas webbshop.
Inte ens Jimmie Åkessons hetaste beundrare kan väl gilla denna förskräckliga skapelse som han visat sig i, flera gånger!?! Eller så tycker man att den passar honom? Avstår från vidare analys.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| 11/9: Kebabens dag |
Naturligtvis fann dåtidens listiga kvinnor på bot. Ibland virades trähängaren in i tygremsor, plast kunde också förekomma. Men det fanns ett sätt till: man virkade in hängaren i ett nät av stolpar och luftmaskor! Hur lång tid kan det ha tagit för en enda galge? Även för en van och snabb virkerska måste det ha handlat om en god stund. Resultatet ser ni på bilden: en lätt förskönad galge med glidstopp m/Ä. Plaggen hängde definitivt kvar.
I huset i Barndomslandet hittar jag flera galgar som någon lagt ner garn, möda och tid på. Borde de inte hamna på museum? Jag kan ju hur som helst använda dem, parallellt med de moderna "kollegorna" som har glidstopp från första stund. Medan jag tänker att handarbete kan vara så olika saker ... Och faktum kvarstår: det kan hänga på galgen. Som borde få sin egen dag.
Det här är mitt fjärde (möjligen inte alldeles seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Där finns visserligen redan uppåt 900 temadagar listade, men man har åtskilliga datum reserverade för fler än en "jubilar" så det går att dela! Och som du kanske märkt så har jag satsat på att lyfta fram riktigt vardagliga saker, sådana vi aldrig brukar nämna ens i kortaste ordalag. Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten. Idag blev det alltså klädhängarens tur.
Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! Eller skriv ett inlägg på din egen blogg och publicera länk här så fler kan hitta!
Copyright Klimakteriehäxan
Torgny Lindgren är Mästaren, med många titlar på listan över det han skrivit. Låt mig föreslå "Minnen", memoarerna som inleds med att författaren konstaterar att minnen, det har han inga ... fast han har ju det, förstås ...
PO Enquist är ett annat av det här landskapets affischnamn, mycket mera ojämn enligt mitt sätt att se. Men två historiska romaner tycker jag tillhör hans bästa "Livläkarens besök" (berättar om händelser vid danska hovet på 1700-talet) och "Legionärerna" (baltutlämningen Sverige 1946). "Kapten Nemos bibliotek" utspelar sig i hans hembygd och den gillade jag också.
Av de västerbottniska pennor som fortfarande är i livet rekommenderar jag Karin Alfredsson, som har varit min arbetskamrat och som jag också kallar min vän. Duktig är hon, och produktiv. Och när det handlar om Norrland är det "Vajlett och Rut" den som inte läst hennes böcker ska satsa på. Första (och bästa) delen i en trilogi om livet i en liten by i Västerbotten på 50-talet. Blev också mycket lyckad när Norrbottensteatern dramatiserade den och åkte på mycket rosad riksomfattande turné!
.jpg) |
| Viktigt för Västerbotten är mötet mellan Umeälven och Vindelälven, en av många vackra vyer landskapet har att bjuda på. Här är det skildrat av träsnidaren Ylva Göransson, som designat "Älvarnas möte" och med det som kallas karvsnitt pryder diverse fina träprodukter. |
Copyright Klimakteriehäxan
TRÖSTEMÖSS
-Sjuka barn är inte sällan ledsna barn, det vore väl konstigt annars ... Nu upptäcker jag en för mig helt ny företeelse i vård-Sverige: tröstemössen. Små virkade, stickade eller sydda figurer som tillverkats av snälla tanter (jo, mest kvinnor) runt om i landet och som sedan skickas till olika sjukhus där personalen kan dela ut dem till rädda barn som söker hjälp för någon åkomma. Idén föddes i Danmark och har sedan importerats till Sverige, och tusentals tröstemöss har skickats ut i landet. En tröstemus får inte vara för liten eller för stor, måste vara i 100 procent bomull och stoppningen måste vara ny, det är kraven för att vilken unge som helst kan få en. Vilken himla sympatisk "folkrörelse"!
Men någon gång ibland kan det där fysiska julkortet vara minnesvärt. Som det ni ser här ovan, ett fritt broderi i vykortsformat, sytt av medlemmar i kvinnokollektivet i Macul i utkanten av Chiles huvudstad Santiago. Köpte det för många år sedan, har aldrig nänts skicka det vidare, eftersom jag själv tycker så mycket om det här lilla konstverket ...
Så nu finns det sedan länge i ram och kommer fram någon gång i advent år efter år. Och nu blir det mitt julkort till dig som tittar in här i min blogg: GOD JUL!
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Riktigt porträttlikt blev det väl inte, men jag kan inte minnas att pappa klagade. |
 |
| Om du tittar noga ser du att det står PIPRENSARE också! För undvikande av eventuella missförstånd ... |
Hur som helst, min pappa fick både presenter och tårta den där novembersöndagen som annars förstås kunde te sig ganska grå, då som nu. Det är länge sedan han kunde firas dock, han dog bara 59 år gammal, i dag skulle han ha varit sex veckor från att fylla 108.
Eftersom jag befinner mig i Barndomslandet tog jag en sväng till kyrkogården tidigare i dag och satte en bukett rosor vid gravstenen, dagen till ära. Tänkte sedan inte mycket mer på saken förrän jag började leta i diverse lådor, jag behövde färska batterier. Visst skulle det väl finnas?
Nej, det hittade jag inga, men däremot hittade jag en present som jag gjort till min pappa. Vet inte när, vet inte om det var just till Fars dag eller till jul, men jag blev nästan rörd när det kom fram, det handbroderade piprensarfodralet! Rätt originell skapelse kan jag tycka, men rolig också! Tror att idén var min egen.
Råkar du ha en piprökare som du vill ge en julklapp (att fixa ett hinns knappast med innan den här dagen är slut) så var så god, idén är bara att sno, gör ett piprensarfodral du också! Förhoppningsvis blir han glad. Överraskad blir han definitivt. Samtidigt inser jag att piprökarnas gäng har krympt, inte ens far min stoppade sin pipa de sista åren av sitt liv, så fodralet är i skick som nytt ...
 |
| Saltripa av Lars Pirak |
Här är de nogsamt utformade i korsstygn och sedan har broderiet monterats på en liten fotpall. Nu har jag fått ärva den här pallen. Den är i skick som ny. Så då är frågan bara vad i all världen jag kan ha den till? För om man vill lägga upp fötterna högt är den alldeles för låg. Och inte vill man väl att någon sorts skosmuts ska fläcka de redan vackert fläckiga blommorna!?
Om jag behövde insynsskydd i ett fönster skulle jag kanske kunna ställa den på högkant på fönsterbrädan. Men för att kika in genom våra fönster behöver man nog vara minst fyra meter lång ... Hjälp mig! Kan någon komma med ett bra förslag så att jag och pallen kan komma överens och bli sambos?
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Baksidan! (jag klippte ändå bort lite sedan) |
 |
| Har köpt denna och blivit nöjd, trots att den saknar ros ... Klart prisvärt alternativ. |
Jag har aldrig vågat mig på att baka en egen prinsesstårta, även om det enligt receptet inte borde vara så himla svårt. Fast jag kan mycket väl ta en -bakelse om det blir dags för finfika på café. Tycker också att de djupfrysta är klart prisvärda.
En prinsesstårta har jag ändå förfärdigat. Du ser den överst i den här inlägget. Den är sydd i korsstygn och återfinns på en tablett som jag broderade när Dottern, min egen Prinsessa, var ganska liten, att använda på födelsedagskalaset. Det står förstås "Gratulerar" på den också. Sonen har en egen, med jordgubbstårta. Märkligt nog verkar den tårtvarianten inte ha fått sin egen dag!
PS när torsdagen redan blivit fredag hittar jag en ny och spännande variant: Prinsessans pannkakstårta. Kanske vore det värt att testa? Här slipper man göra krämfyllningen, använder sylt och vispgrädde i stället. Det är Ica som står för receptet (och bilden), visst ser det gott ut?
Våra bästa julminnen skapas av det som inte kan köpas för pengar.
5
-Så många kronor kostade en "normal" gran i Stockholm år 1942. En bordsgran kunde man köpa för 1 krona. I år fick jag betala 400 för vår, som rest till huvudstaden ända från Blekinge. Hoppas den behåller barren några dagar! I radio hörde jag en programledare beklaga sig; hon hade fått punga ut med 800 spänn för en rödgran. Lät dyrt i mina öron.
Källa: Lokaltidningen Mitt i Södermalm
För att få rejäl täckning för rubriken "gott och blandat" tänkte jag också be att få delge er ett CITAT som jag finner tänkvärt. Oönskad ensamhet är ett stort samhällsproblem i Sverige, kanske extra jobbiga känslor just i helgtider. Värst är det för yngre män. Av de svarande i Folkhälsomyndighetens enkät som gäller 2022 uppger mer än var fjärde ung man att de saknar någon att prata med! Här är länken direkt till Folkhälsomyndigheten, och en text i Dagens Nyheter:
17 procent av männen och 10 procent av kvinnorna upplever emotionell ensamhet. Störst könsskillnad finns i yngre åldersgrupper. I åldern 16–29 år svarar 27 procent av männen och 12 procent av kvinnorna att de inte har någon att dela sina tankar med eller att anförtro sig åt. Bland 30–44-åringar är motsvarande andelar 12 respektive 7 procent. /.../ Tänk på att säga hej till den du möter, de små gesterna i vardagen räcker många gånger långt, säger Hillevi Busch, utredare på myndigheten.
 |
| Julmiddag i "Fanny och Alexander". |
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Tänk att kunna se in i en zebras öga ... som är en bit av ett "lapptäcke" ... |
 |
| Sittpuffar (med förvaringsmöjlighet) på det fantastiska golvet. |
 |
| Zebran i sin helhet. Sophie Standing gjorde den. |
 |
| Kaffe Fassett är förstås inte den ende mannen som gillar broderade kuddar! Äkta fans kan köpa materialsats till någon av de fantastiska kuddarna. Kostar 1500 kronor och många många timmars arbete med nål och garn, men enligt museibutikens personal är åtgången god! |
 |
| Detta är (kanske) min favoritkudde. Konkurrensen är stenhård! |
 |
| "Haze Kilim" designad av Kaffe Fassett själv. |
 |
| Blommor på golvet, på väggen, på möblerna, på boken ... |
 |
| Lappar överallt, även på golvet! |
 |
| "Bordered Diamonds" är Kaffe Fassetts egen design. Jag kan inte se mig mätt på den! |
 |
| "Tusker Bull" av Sophie Standing, som levt länge och inspirerats i Afrika. |
 |
| Var så god och ta en frukt! Detalj ur "Roseville Album" av Kim McLean. |
 |
| "Paper Dolls" Design av Brandon Mably. |
Har plockat fram Lisa Larsons adventsbarn, de hör till. Läser "Selma Lagerlöfs jul" som adventskalender, en berättelse om dagen fram till jul. Bra historier hittills!
Inlägg
Alla kommentarer
