”Moster Hilma” som man kallade henne i familjen dog, 68 år gammal, när jag bara var två år. Jag minns henne inte. Det hette att hon var sömmerska och en skicklig sådan, om än helt självlärd. Att hon var flitig råder inte minsta tvivel om.
Varje stygn hon sydde var en bit av framtiden.
Varje ögla hon
virkade var ett löfte.
Varje maska hon stickade var som en ny dag.
Varje inslag i väven en del av en dröm.
Varje plagg hon skapade bidrog till hennes försörjning.
Inte kan jag med bestämdhet påstå att hon drömde om att "bli gift", men mängden lakan med virkade spetsar är i alla fall en antydan åt det hållet. Handdukarna i hemvävt linne har broderade monogram, dukar och kuddar fanns det också gott om hemma hos Hilma.
När både hon och familjen gett upp hoppet om att en lämplig fästman skulle dyka upp byggde Hilma sitt eget lilla glasberg, en röd stuga med hall, kök, ett stort vardagsrum med öppen spis där hon också sov. Utedass. Rödmålad bod. Vatten in i köket med en stor pump. Ständigt nya pinnar i vedlåren för att hålla liv i järnspisen. Runt stugan stod mörka granar vakt.
Såvitt jag förstått klagade hon aldrig på något, var nöjd med sitt liv. När det tog slut fick min pappa ärva stugan och dit flyttade vi, från ett litet hus som vi dittills hyrt. Moster Hilmas bostad renoverades lätt och fick en utbyggnad för två sovrum och där fanns vår familj kvar en bra bit in på 60-talet.
Idag har jag mycket av det Hilma gjort med sina flitiga händer. Långt ifrån allt, men ändå mycket. Tror att jag faktiskt skänker henne en tanke varje dag, för när jag sätter mig vid min laptop ligger en krage hon broderat som antimakass på ryggstödet till min skrivbordsstol. Det är en bit "engelskt broderi", vilket betyder att man sytt med vit tråd på vitt tyg och sedan klippt små hål så att det lite liknar spets, eller kanske snarare brodyr. (OBS skillnaden mellan orden "brodyr" och "broderi", många tror att det är samma sak men det är det inte!)
I Barndomslandet finns fler verk av Hilmas hand. Ugglefamiljen i trädet (bilden ovan), stickade kuddar i en teknik jag aldrig sett någon annanstans, dukar som består av knutet silkesblankt garn som måste ha varit riktigt tidsödande att hantera. Konstverk, om ni frågar mig!
Visst är det sorgligt att så mycket textil flit och skicklighet riskerar att falla i evig glömska! Skulle ha velat tacka Moster Hilma för det vackra hon åstadkom, saker som har evigt liv om bara någon vet att uppskatta och ta hand om dem.
 |
| Krage i engelskt broderi, tänkt att ligga på en klänning ... nu antimakass på min skrivbordsstol. Och antimakass, ett ord man inte använder ofta nu för tiden, är ett tygstycke som ska skydda stoppade möbler från fläckar av gubbarnas hårpomada ... (en gång makassarolja)! |
 |
| Tänk att bara sy de små stygnen som skulle bli kanten till ett hål ... |
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
en facebookgrupp Återbruka Mer gör många fantastiska saker av gamla textilier. Sett mina vänners handväskor och kuddar av gamla broderade tavlor, höll på själv köpa en underbart vacker yllekappa med rosor på ryggen. Fina gardiner av gamla lakan av spets. Behöver inte bli sorgligt med lite fantasi och skicklighet
SvaraRaderaHärligt med återbruk, absolut. Tyvärr handlar det nog om undantagen som bekräftar regeln: handarbete får sällan den respekt det förtjänar.
RaderaInte många idag, som förr iallafall, som kan sy och fixa med sådant, hustruns svärdotter jobbar dock med sådant och för det vidare till sina barn.
SvaraRaderaTack för detta tänkvärda blogginlägg.
Ha det fint.
Det finns tack och lov några eldsjälar kvar! Men dagens tjejer har vanligtvis inte tid för handarbete - de har ju alltid en mobil att fingra på ...
RaderaDagens sanning.
RaderaOch lite sorgligt är det, inte sant???
RaderaBibliotek lånar symaskiner, ordnar broderiträffar, med material och hjälp, stickning med högläsning, lagning av kläder med hjälp, japansk lagning sashiko
SvaraRaderaDen japanska lagningsidén är ju stekhet! Riktigt rolig faktiskt när sånt blir trendigt.
RaderaUnderbart hantverk - känn dig rik och lycklig!
SvaraRaderaMan önskar att upphovspersonerna hade fått veta att det de skapat verkligen lever vidare.
RaderaWOW!!! Vilket konstverk du visar upp efter Moster Hilda. Antimakass var ett helt nytt ord för mig. Så vackert den är. Å den måste ju vara mera än hundra år gammal och är still going strong. Vilken kvalitet. Har faktiskt aldrig sett en antimakass förut.
SvaraRaderaDet enda jag minns att min mamma hade med sig när hon gifte sig var lakan och kuddfodral med monogram. Men vet inte om hon själv eller hennes mamma gjorde dom.
Jag tvättar och stryker den där kragen med jämna mellanrum, den börjar bli rätt sliten ... men som du påpekar, den är nog över hundra år gammal ...
RaderaLakan, handdukar och örngott - min mamma broderade såna inför sitt bröllop, det gjorde förmodligen din med, för så "skulle det vara"!
PS En "riktig" antimakass skulle ju ha tyg där kragen år urringad för halsen ... för det är ju högst uppe på stolen som det kladdiga håret vilar ...
RaderaNär vi städade ut huset efter min mors frånfälle så tog jag rätt på en del av hennes handarbete, under min livstid blev det mycket stickade tröjor, sockor och virkade dukar.
SvaraRaderaBortglömd kunskap.
Numera kan man göra fynd på loppis, broderade dukar för billg penning.
Tack för kommentar hos mig
Ja jag blir nästan arg när man betalar en tia på loppis för ett handarbete som tagit många timmar att förfärdiga. Men kommer det till användning är det ju bra ändå.
RaderaAntimakass stötte jag på första gången hos Hasse Alfredson i en av hans monologer, och hemma använde mamma ett par små virkade spetsdukplättar till animakasser. Min mormors syster virkade hur mycket som helst. Fina saker.
SvaraRaderaIdag är ordet rätt sällsynt, tror jag ... och pomada inte i lika flitigt bruk heller! Men har man tjusigt möbeltyg på fåtöljerna kanske en antimakass kan vara på plats!
Radera