Saker att minnas 9

Att resa är berikande på många sätt: man upplever nya saker, träffar nya människor, smakar på läckerheter man inte ens visste fanns ... men framför allt samlar man på sig minnen. Och inte sällan, nej nästan alltid, plockar man med sig något hem, en souvenir som hjälper en att minnas en resa, ett resmål. Det kan ligga långt bort eller nära, men minnet kan vara lika kärt i  båda fallen. När jag nu visar er mitt nionde reseminne är det ett av de långväga.

Det ni ser på bilden är – uppenbarligen – en prydnadskudde. Men det är verkligen inte vilken kudde som helst!

Den blev till i skickliga kvinnohänder i Uruguay för över fyrtio år sedan. Ett kooperativ som heter "Manos del Uruguay" (Händer från Uruguay) sålde det de själva tillverkade i en butik i huvudstaden  Montevideo och den råkade jag hitta. Där fanns halsdukar, sjalar, ponchos, allt i vackra färger, allt i egen design och i den mjukaste ull som åtminstone sades vara inhemsk. Garnet var dessutom handspunnet och handfärgat.

Visst fanns det mycket att välja på men det var tröjorna jag fastnade för. Och visst var resväskan ganska full redan när vi for hemifrån, men när man villhöver något tillräckligt starkt gäller det att vara lite uppfinningsrik. Så det blev två vackra varma tröjor, en till Maken och en till mig själv. En liten insydd lapp i en sidosöm berättade t o m vad stickerskan hette och vilken by hon bodde i, så nog var det fråga om handarbete!

Den jag valde var mörkt blå och den hade ett som jag tyckte väldigt originellt mönster på framstycket: en stadsbild, med gata, träd och hus. Och absolut ingen mer än jag skulle ha en exakt likadan, ingenstans i hela världen! Kan det rent av handla om en vy från stickerskans hemby?

Nog använde jag det fina plagget, men inte slet jag ut det. Så en dag när jag plockade fram tröjan upptäckte jag ett hål vid halslinningen. Skulle det gå att laga? Jag tog med den till en superhändig kompis. Hon trodde inte det, så min härliga ulltröja skulle nog hamna i textilåtervinningen.

Då sa mitt hjärta nej. "Tror du inte man skulle kunna göra något annat av den?" försökte jag. "En kasse kanske? Eller en kudde?". Att slänga den sa jag rakt av nej till, då skulle jag hellre ta tillbaka tröjan i befintligt skick.

Väninnan hummade lite. Sedan gick ett antal veckor innan vi sågs igen, och då var det december. Jag fick ett julklappspaket – vi brukar aldrig ge varandra klappar till jul men nu fick jag ändå en, utan att ha en aning!

Döm om min förvåning (och förtjusning) när jag på julafton packar upp ett kuddfodral, ett som skulle bli husets vackraste kudde! Namnlappen på stickerskan hade tappats bort i hanteringen, men det gjorde ju inget. Kooperativet finns än, det grundades 1968 för att ge kvinnor på landsbygden möjligheter att skaffa egen inkomst medan de ändå kunde bo kvar hemma i sin by. Vilket måste betyda att fler än jag haft lyckan att få med sig en ljuvlig och bärbar souvenir från Uruguay! 

Fast jag betvivlar att någon mer än jag har fått sin tröja förvandlad till kudde. Rena magin! Men kanske kan det inspirera någon mer händig människa som gillar textilier lika mycket som jag?

Copyright Klimakteriehäxan 

Nummerbyrån

Bild från Arabia

518 000

-Så mycket, i kronor räknat, har någon betalat för en Mumin-mugg tillverkad av Arabia 2006. Det är det högsta priset någonsin för en mugg i den här serien. Köparen, som är hemlig, är förstås hängiven samlare. Dennes nya dyrgrip heter "Simhopp med snäckskal" och visar ett simmande Mumintroll i randiga badbyxor.  

Nu sätter vi P med plus!

Alfabetisk ordning, det vet vi vad det är och det är ett rättesnöre vi ofta respekterar. Men nu håller vi som bäst på med något som kanske kan kallas alfabetisk oordning – om än i alfabetisk ordning ... Vi skapar nämligen ett nytt ABC där bara positiva saker får plats. Tre trevligheter per bokstav ska det vara, och vi har faktiskt kommit fram till P+! P som i Positiv som i Plus, helt enkelt! Ser fram emot era inlägg, glöm för all del inte att lägga in länk i kommentarsfältet här!

Plåt

Det är hållbart, det är formbart, det är ett material som kan användas till nästan vad som helst, inte bara tak, konservburkar, bilar och ugnsplåtar. Jag råkar ha ett väldigt gott öga till föremål av plåt, har smycken, ljusstakar och annat, allt i svart (eller avsiktligt rostiga). Gillar Bengt & Lottas skapelser, har ett "ljusträd" från Kosta Smide. En jättefin väggfågel från Stubbviken Design sitter sedan länge på verandaväggen till huset i Barndomslandet. Från Danmark kommer min fasadklättrare, i kolsvart metall även han. På bilden längst ner ser du att jag hittat ännu en designfirma som gillar plåt, ja älskar plåt rent av!

Presenter 

Det är tveklöst trevligt att få, men också väldigt trevligt att ge bort. Det svåra är att hitta "något som passar". Ibland finns en önskelista och det kan vara praktiskt, men allra roligast är att komma på något alldeles själv, något som träffar mitt i prick! En årsrik granne säger inför varje högtidsdag att "presenter som äts eller dricks upp eller som vissnar tar jag gärna emot". Bra tänk när festföremålet ingår i folkgruppen "de som redan har allt"!

Pelargon
Denna härliga växt som trivs både inne och ute! Har haft jättefina exemplar på balkongen i sommar, de har blommat nästan ögonbedövande vackert, i god samklang med sina övervintrade släktingar.  Pelargonen sägs vara svenskarnas favoritblomma nummer ett, men lär från början ha varit en "överklassväxt för män"?!? Idag används den till både parfym, mat och terapi, eftersom den också är en sorts medicinalväxt, använd vid pms, torr hy, eksem och herpes. Och avkoket från bladen sägs både rena och stimulera blek och glåmig hy. OK jag har inte provat, är nöjd med att titta på mina! 

Plåt är ett kanonbra material för kreativa människor. Se här en liten tall som jag gav Dottern i födelsedagspresent! Blev jättefin på hennes fönsterbräda! Tallen kommer från Älska Plåt Design, ett företag som drivs av Anna Giss och Anne Johansson i Nässjö – de kallar sig gärna "Flickorna i Småland". Hur de kom på idén till att göra saker i plåt? Svaret:"Ur några tomma fönster växte en idé om att skapa något som håller – blommor i plåt som aldrig vissnar" och nu erbjuder de en lång rad "blommor" i plåt. Inte behöver de vattnas heller, möjligen dammas av emellanåt ...

Och därmed är vi inne på alfabetets andra halva. Vi har fjorton bokstäver kvar, fast kanske blir det lite färre. Bokstaven Q som egentligen ska dyka upp nästa vecka känns svår, glest mellan trevligheterna där tror jag, och samma problem kan nog komma att drabba X ... rätta mig om jag har fel!

Trevligheternas ABC+ knallar på i god ordning, bokstav för bokstav, onsdag efter onsdag. När det handlade om O+ trillade det in utmärkta O-märkta förslag från Jenny, Mrs Calloway, LillaSyster, Livshäxan, Margaretha, Åsa, Ingrid, Merika, Janerik, Debutsky och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan

Bot mot pesten!

Trodde aldrig att det skulle finnas någon räddning. Faktum är att mina vinglas från Kosta Boda såg så anskrämliga ut att de hamnade i källaren. Köpte nya, "modernare", men dem har jag inte alls gillat lika mycket. Kosta Boda-glasen (i modell Bouquet, design Signe Persson Melin) har flera gånger varit på väg till Myrorna, men jag har ändå låtit dem stå.

Tills en dag när jag definitivt tröttnade på de nyinköpta. Som per omgående hamnade hos sagda välgörenhetsaffär, hoppas någon blev glad över fyndet.

Upp ur källaren hämtade jag mina gamla, av diskmaskinsdisk förödda, glas. De hade som en vit, mjölkig slöja över sig, jag har senare fått lära mig att det kallas för glaspest. Och att det i princip är obotligt.

Då fick jag tipset: häll rejält med vitvinsvinäger i varmt vatten, låt glasen ligga i en kvart eller så, ta upp och torka torrt.
Principen "försöka duger" är, anser jag, en bra princip.
Så jag försökte.
Och döm om min förvåning: den där "pesten" försvann på alla glasen utom på ett (som förmodligen var värre angripet än de andra)!!!

Se där, det finns husmorstips som funkar! Det finns bot mot pesten!

Copyright Klimakteriehäxan

Inför mors dag

Dags igen: Mors dag i morgon. Och minns att när jag såg den här duon på Röhsska museet i Göteborg tänkte jag direkt på "mor och barn", ett klassiskt och kärt motiv för alla sorters konstnärer från antiken till idag. Även för möbelsnickare, verkar det som! Här har en som gillar kvinnliga runda former varit i farten.

Visst liknar barn sin mor, flickor kanske särskilt blir sin mamma upp i dagen vare sig de vill eller ej? (Ofta vill de nog inte det ...) Den som gjorde de här byråerna en gång satsade i alla fall på likheten mellan generationerna. Var den lilla kopian en present till en flickunge som skulle lägga sina dockkläder i lådorna? Eller var den tänkt som ett smyckeskrin?

"Mamma är lik sin mamma"
Lyssna på låten här!

Vad den här möbelduon har för historia vet jag ju inte, kanske stod den att läsa på någon skylt men det har jag i så fall glömt. Google visar mig en likadan rokokobyrå som verkar finnas i privat ägo, tillhörig adelssläkten Posse (som jag är helt obekant med) och vars heminredningssmak jag heller inte känner.

Kanske kan man släktforska även på möbler? Och komma fram till klockrena överraskningar? Inte vet jag. Överlåter till andra att besvara den frågan. Samtidigt som man (förhoppningsvis) gratulerar sin mamma. Min egen skulle ha varit 106 år och hon skulle absolut ha uppskattat en liten uppvaktning om hon varit i livet. Tror hon skulle ha gillat byråerna också.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett bord som borde åtgärdas

Öppnade dörren till min gamla lekstuga i Barndomslandet och klev in, för första gången på väldigt länge. Insåg att jag hade glömt hur där såg ut! Stugan, liten, faluröd med pytteveranda och vitt runt fönstren, byggde min pappa åt mig en gång. Tyvärr gjorde han det nog en aning för sent, den hade troligen använts mer om jag kunnat "flytta in" tidigare, men utan tvekan var det en himla fin present jag fick. Förmodligen var det ungefär när 50-tal blev 60-tal.

Stugan inreddes med säng, bord, stolar, bokhylla, "köksavdelning" med hylla för porslin – allt på en yta av cirka sex kvadratmeter! Det hände att jag sov där med någon kompis. På senare år hamnade utemöbler där under vintern, diverse andra ting som kommit ur bruk petades också in där, utom räckhåll för snö och regn. 

När jag nu stod där och tittade på smutsiga fönsterrutor, spindelväv och allmänt damm, såg jag plötsligt en sak med helt nya ögon: bordet! Men titta! Jag minns det plötsligt från fordom. Det måste ha stått i vårt vardagsrum. Säkert köpt på 50-talet hos min morbror, som hade en liten möbelfabrik nästgårds.

Bordet har svängda ben och en cirkelrund skiva i trä. I skivan finns ett bladmönster i intarsia. Ni ser det på närbild nedan! Visst är det fint? Jag tyckte i alla fall det, gjorde slag i saken och bordet fick följa med ända till stora huvudstaden, trots att det såg rätt luggslitet ut efter många år i en oeldad stuga.

Här står det nu. Skaffade bivax och försökte pigga upp ytan. Det gick sisådär. Har bett om råd i ett par färgaffärer, de har inte haft några råd att ge. Förmodligen är intarsiaträet så tunt att det inte tål en slipning. Bordet står där ändå, åtminstone tills vidare. Men nog borde bordet åtgärdas!

En idé har jag dock. Vet att jag har en granne som renoverar gamla möbler. Vi känner inte varandra, men vi är "busskompisar", d v s vi har brukat ta bussen samtidigt. Nu hoppas jag varje gång jag går till vår hållplats att han ska dyka upp så att jag åtminstone kan ställa frågan: Går det? Kan du? Är det värt att försöka? 

Att det plötsligt blev en historia om ett gammalt bord här i dag beror på Åke, som har en bloggutmaning han kallar "Hoppa på tåget", och att hans tema denna lördag är just möbler eller närmare bestämt "min bästa möbel". Vore jag bokstavstrogen skulle jag väl ha skrivit om min säng, men tyckte inte jag hade något att säga om den ... 

Copyright Klimakteriehäxan

En hjärtlig överraskning

Det ser ut som en tämligen ordinär vit porslinsmugg. Men den är tydligt handgjord, blir greppvänlig tack vare den ojämna formen. Muggen (jag har faktiskt två som förstås inte är helt identiska) är en souvenir från ett besök på Åland för några år sedan. 

Vi kom till Smakbyn, där Årets kock 2000 Michael Björklund styr och ställer. Fast man kan inte bara äta där, man kan köpa Mia Englunds keramik också. Mina muggar hittade jag i en låda för sådant som av en eller annan anledning var andrasortering, så de är dock inte signerade, fast det går bra ändå tycker jag!

När man så fyllt på sin mugg med lämplig dryck (helst kall eftersom inget öra finns) kommer den glada överraskningen, förutsatt att man inte dricker färglöst vatten förstås ... Inuti muggen möter ögat ett vänligt hjärta i dryckens färg. Är inte det en glad överraskning så säg! I alla fall en originell designidé.

Ni glömmer väl inte en annan "hjärtlig" verksamhet när ni tar er an bloggandet? Veckans kärleksförklaring är inne på femte omgången. 

Varje onsdag presenterar jag ett nyckelord att associera kring, och jag har åtminstone hittills avsiktligt hållit mig till tämligen abstrakta teman. Du kan publicera ditt inlägg vilken veckodag som helst.

Det började med Doft. Sedan kom Ljud, följt av Kunskap. Fjärde omgången handlade om Känslor  och den här veckan är det Stil som gäller! Häng på! Och föreslå gärna teman, mina kommer ju att ta slut!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 5: STIL

Är du redo att klämma fram Veckans kärleksförklaring? För på onsdagar tänker vi positivt! Du får ett ledord av mig och tar dig sedan en funderare på vart eller till vem du vill skicka lite kärlek, du använder min "hjärteklump" om du vill och du glömmer förstås inte att lägga in en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt! I dag är det stil det ska handla om. Associera fritt!

Jag❤️det Katja of Sweden gjorde för den svenska modebilden och för oss som var unga när hon klev fram och använde färg, mönster och form på ett underbart kreativt sätt. Vilka härliga plagg det blev! Och stilen håller än! Gratukerar om du är lycklig nog att ha något kvar i vintage-garderoben ... Katja-prylar platsar numera också på museum.

Jag❤️typsnittet Bodoni, troligen det första namnet på en font som jag lärde mig i vår typografiska värld. Tycker fortfarande att den är jättesnygg! Skapades alldeles i slutet av 1700-talet och har kallats "en stil för kungar och modelejon".

Jag❤️killar som bryr sig om sina kläder och behåller sitt hår (om de har något kvar alltså). Har de skägg ska det se välvårdat ut (det gör det ofta inte).

Jag❤️ brittiska bröllopshattar. De har verkligen sin egen stil. Roligare huvudbonader finns inte! Svårburna? Ja gissa ... Otroligt dyra är de också.

Jag❤️ radioprogrammet "Stil" som sänds i P1 på onsdagar och finns på Sveriges Radio Play. Leds av den smarta och självständigt tänkande Susanne Ljung, som hela tiden hittar nya infallsvinklar på alla möjliga ämnen.   

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! Förra veckan sände vi kärlek på ännu ett abstrakt område: känslor. (Ja, jag försöker hitta ledord av en typ som inte handlar om prylar rakt av, tänker att det är en bra liten variation i sig.) Och det resulterade i svar från Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, BP, LillaSyster och Anki – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Men ännu får ni inte veta vilket ... spänningen är så gott som oliiiidlig eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Mönstrat

Har förstått att man ganska enkelt kan skapa sin egen QR-kod.
 Vore kul med en duk eller en kudde med mönstret på eller hur?

Mönster ska vi avhandla om vi "hoppar på tåget", ett bloggartåg som körs av Åke, med avgång på lördagar, inte från någon speciell station utan från just den plats där man själv råkar befinna sig!

Det finns ett mönster som vi numera möter oavbrutet. Variationerna är oräkneliga, trots att färgerna bara är två: svart och vitt (fast det lär gå att lägga till någon färg). Och vi använder dem utan att reflektera särskilt mycket mer än att vi tänker att ja, det fungerade nu också!

Jag tänker på den där kvadratiska QR-koden. QR står för Quick Response, och man får verkligen svar på direkten. Bara att scanna den där rutan med mobilens kamera och du hamnar på en särskilt webbadress, du kan logga in någonstans och fortsätta med ditt ärende.

Systemet med QR-kod är japanskt och har vid det här laget funnits i lite drygt trettio år. Det tog femton år för det att komma till Sverige. Tidigare hade vi förlitat oss på streckkoder. De används förvisso än, men QR-koden kan innehålla mycket mer information. 

När jag tittar på min bild av en sådan där kodruta inser jag att det skulle kunna bli en snygg kudde också, ett textilt mönster för korsstygn, eller något den händiga kan virka?! Titta bara på bilden nedan: en liten sminkväska jag just fått i present, handvirkad med röda hjärtan!

Här ett annat mönster som jag vet att många av oss har svårt att slänga i soporna: en flaska för årgångsglögg från Blossa, Systembolagets storsäljare i advents- och juletid.

Just denna är från 2021 och den hette Valencia. Det var året då glöggen hade smak av "solmogen apelsin, pomerans och apelsinblomma" i kombination med klassiska glöggkryddor. Flaskans dekoration sägs vara inspirerat av spansk kakelkonst, ett handmålat mönster som påminner om kurbitser. 

Vår orange butelj hade en slatt kvar, några goda droppar som vi nu petat i oss. Men flaskan, med sitt snygga mönster, den står kvar!

Copyright Klimakteriehäxan

Vin och etikett

Alla som känner mig vet att jag gärna dricker ett glas vin till fredagsmiddagen, det kan vara rött eller vitt (i enstaka fall rosé) beroende på vilken sorts mat vi äter. Men det är heller ingen hemlighet att jag i grund och botten inte kan ett smack om viner. Mina smaklökar är inte av bästa sort, mitt luktsinne försämrat sedan väldigt länge. Ändå anser jag att jag kan uppskatta den ädla drycken!

Undrar du då hur jag vet vad jag ska bära hem för flaskor från Systembolaget? Jo det kan jag berätta. Min metod är superb: jag går på etiketten, dess grafiska form i kombination med det namn producenten valt att sätta på sitt vin.

En svart katt från Chile är lätt att bära hem.

Den svarta katten, "Gato negro", är en gammal prisvärd variant från Chile vars namn vi hunnit vänja oss vid. Men det finns nya bekantskaper i Systembolagets sortiment!

Alltså har jag på sistone druckit "The Idiot" (Italien), "Mucho mas" ("mycket mer" från Spanien) och  "Cigarra" (portugisisk "syrsa"). Återstår att köpa och smutta på "Satyr" (mytologiskt djur från Libanon), "The Bomb" (från Italien) och varför inte "In the Mood" (från Sydafrika, kräver kanske bakgrundsmusik med Glenn Millers orkester?).

"Bread & Butter" är ju för de flesta en livsnödvändighet, men eftersom det vinet kommer från USA har jag inte prövat det. Kanske finns det kvar när Trump inte längre gör det? Får testa då i så fall. (Jag inser förstås att min pyttelilla köpbojkott av amerikanska produkter inte ger något eko in i Vita Huset ... fortsätter ändå!)

Om man går utanför Systembolagets hyllor finns fler lockande sorter. Det verkar som om spanjorerna tar ledningen när det kommer till att hitta på skojiga namn (fast på engelska) för vinmakarnas produkter. Eller vad sägs om "Just fucking good wine", "You look great" och "Knock knock"? Vem vet, kanske också någon sommelier med omfattande kunskaper i enologi kan uppskatta ett vin som har ett roligt namn?

"Vett och etikett" är något man får lära sig för att smälta in i sociala sammanhang. "Vin och etikett" kan man ägna sig åt i största enskildhet, man måste ju inte – som jag – berätta att man inte begriper bättre!

Copyright Klimakteriehäxan

Vackert uppåt väggarna

Kan man pynta ett hus?
Självklart kan man det. Med klängväxter, blommor i balkonglådor, muralmålningar, snickarglädje, spännande belysning. Eller varför inte en plåtbit? Det har vi en, på verandaväggen, inramad av klätterhortensia!

Det är mitt svar när bloggande Åke vill att man ska "hoppa på tåget" och i sin blogg reagera på hans nyckelord som återkommer på lördagar (fast jag nästan alltid missar det) och som denna gång vill se husdekorationer.

Hämtar mina dekorationer ur arkivets sommarlandskap, i Barndomslandet. Här och nu, i  huvudkommunen, snöar det ... exakt en månad har gått sedan julafton, men visst känns det som den ligger ännu längre bakåt i tiden?

Fågeln Fia från Stubbviken Design pryder väggen på vårt hus i Barndomslandet. Gjord i cortenstål. Gillar henne helhjärtat!

Handsnidad/snickrad/målad dörrknackare på vår husknut. Du kan också skymta en klängros, även det en husprydnad! Och visst, ännu en fågel. Jag har ju pippi på dem!

Den här ladan fick sin fasad förskönad 1948 av konstnären Jörgen Zetterquist.
Du kan läsa mer om den här målningen här.

Copyright Klimakteriehäxan

Den älskade tulpanen

15/1: Tulpanens dag

I dag är det lätt att gilla den alternativa almanackans val av objekt att fira. För i dag är det tulpanens dag! Jag har bekänt förr att jag lägger nästan skamligt mycket pengar på tulpaner så här års, och ingenting tyder på att det blir annorlunda 2026.

Det är en gammal vana, det där med tulpanköpandet. Tror att det handlar om beroende rent av. Minns hur jag inte hade råd med fler än tre stycken, men det räckte ändå långt i min etta som jag hyrde, svart, i andra hand! Den färgklicken gjorde att man inte såg skavankerna, i alla fall inte lika tydligt ...

Fast det är minsann inte bara själva växten jag älskar. Jag gillar den i andra skepnader också! Naturligtvis har jag Ulrika Hydman-Valliens storsäljande tulpan på glasfat och dessutom också på ett bokmärke. 

Lägg till en tulpanlykta i tjockt glas från Steninge slott. Den ska lysas upp bakifrån av ett värmeljus. En speciell tulpanvas har jag minsann också, från svenskt glasbruk men jag minns inte vilket. Det finns förvisso många vaser som kallas "tulpan-", både billiga och dyra. Om jag köpt en stor bukett passar de bra i Alvar Aaltos klassiska Savoy!

Att jag är kuddoman känner mina trogna besökare till. Så vad känns mer självklart än att jag lyckats kombinera kärleken till tulpaner med min svaghet för kuddar? En härlig tulpankudde i gobelängvävnad köpte jag för några år sedan på Åhléns, och Ikea har försett mig med tulpaner på kuddar med svart botten, passar perfekt i vår soffa! 

Om jag letade energiskt skulle jag tro att jag kunde hitta ännu fler varianter på denna härliga blomma här hemma. Men till holländska Keukenhof kommer jag visst aldrig, trots att jag längtat i decennier!

Copyright Klimakteriehäxan 

Utan påsar vore livet svårt

Det finns en bloggutmaning som gäller på lördagar, en utmaning från Åke som jag av någon underlig anledning oftast lyckas glömma bort, såväl att kolla som att hörsamma. Idag är ett undantag! Man ska "hoppa på tåget" och det gör jag här och nu. 

Nyckelordet denna gång är påse, och en sak är klar: hur skulle vi klara oss utan påsar? Tänk bara på alla gånger (senast i går i mitt fall) man släpat smutstvätt till tvättstugan i en blå Ikea-påse? Den har fått ett passande namn, "Frakta" heter den! (Jag hyllade den här för tretton år sedan, priset har gått upp från fem till nio kronor sedan dess, sex spänn för en mindre modell). Tror att möbeljätten var först med en kasse i det stora formatet, nu har "alla" andra följt efter, bland dem till och med modehuset Balenciaga som 2017 gjorde en snarlik väska fast i skinn och med blixtlås.

Sedan har vi de olika kassarna i papper och plast som förr var en självklarhet att bara ta i butiken när man skulle bära hem matvarorna eller den nya koftan. Men 2017 kom en ny lag. Plötsligt kostade de extra och visst blev vi väl lite försiktigare, såg till att återanvända dem både en och fyra gånger? Målet var att – och nu citerar jag en text jag skrev på News 55 samma år – "ingen ska använda mer än 40 plastbärkassar om året när vi är framme vid år 2025." 

Där är vi ju nu. Användandet har faktiskt gått ner, även om jag inte räknat mina. Den där skatten på plastpåsar togs bort för ett år sedan. Idag är jag av den uppfattningen att folk faktiskt väldigt ofta har med sig egen kasse hemifrån när det är dags att gå till butiken. Ofta en sån där liten sak i tunn nylon som när den är tom kan vikas ihop och nästan inte ta nån plats alls i fickan eller handväskan. Eller en snygg i kraftigt tyg, kanske en souvenir från någonstans?

Hos mig finns en annan påse som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Den ser ut som nästan vilken brun papperspåse som helst, är gjord i porslin och kommer från tyska Rosenthal. Jag kunde inte köpa den just när jag upptäckte den, minns inte av vilken anledning. Däremot stod den rakt framför mig i en taxfree-shop på Barbados långt senare. Naturligtvis slog jag till. Och varje gång jag tänker på hur konstigt det är att jag köpte den där jag köpte den fnissar jag lite för mig själv ... det är ungefär fyrtio år sedan! Tapio Wirkkala har designat den och när jag googlar ser jag att min vas verkar ha blivit riktigt värdefull under åren den stått hos mig!

25/10: Pastans dag

Oavsett hur påsen/kassen ser ut är den en av alla dessa vardagsprylar som vi glömmer bort att vara tacksamma för. Nu tycker jag alltså att vi ska införa kassens dag i den alternativa kalendern, den med alla temadagarna inpetade, ibland i flerdubbla lager!

Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte visa min uppskattning av tepåsen  och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och så kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Sedan handlade det om min kära solfjäder och senast hamnade jag hos blomvasen.

En stöttande påse för oss som försöker undvika att handla på nätet.

Ramlade över dessa roliga kassar på nätet! De kostar under 200 kr och kommer från https://www.missyusabags.com/. Hade jag inte så gott om väskor redan så ...

Copyright Klimakteriehäxan

Blomvasen förtjänar sin egen dag

Det går inte att förneka: jag har många blomvaser. Onödigt många, om du frågar folk i min närhet. Ändå händer det att jag trillar dit och skaffar en ny. Det kan bero på vasens form eller färg eller originalitet, ja det kan bero på nästan vad som helst som känns tilltalande. Lägg till detta att det likväl ofta händer att jag inte har någon endaste vas som passar till den bukett jag just burit hem eller fått ...

5/10: Gräddtårtans dag

Vasen på bilden är ett sent tillskott till min samling, en reapryl från Hemtex för något år sedan. Visst är den fin! Kommer ofta till användning, det blir lite periodar-grej, somliga är jag förstås mer förtjust i än andra ...

Ibland plockar jag fram en av mina Aalto-vaser i den klassiska modellen som heter Savoy, jag har flera i olika storlek och färg. Lisa Larsson-vas har jag också. Och Ikea, jättesnygga och väldigt mycket design för priset! Lägg till några loppisfynd och keramik gjord av kompisar, plus den japanska vita i porslin som står på stadiga fötter i svarta skor med randiga strumpor. Nu när gladiolustiden börjar har jag minst en riktigt hög vas för de blommorna, och vårens vitsippor står ofta i en liten brun kruka. Osv osv osv!

Där ser ni, det är kul med vaser! Nu lanserar jag ännu ett förslag till ny temadag i den alternativa almanackan: "Blomvasens dag". Det är bara vardagens ting jag lyfter fram. sådana som vi nästan aldrig pratar om. Kommer du på någon temadag som fattas? Berätta det i kommentarsspalten! Eller skriv ett eget inlägg och lämna länk här! Ta det som en liten udda utmaning

Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen  och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och sen kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Senast handlade det om min kära solfjäder. 

Copyright Klimakteriehäxan

Tänd ett ljus och låt det brinna!

När man väl har kommit en bit in i september börjar det verkligen bli dags! Dags att tända de levande ljusen, på middagsbordet eller bara i en ljusstake på en plats i hemmet där en liten varm låga lyser upp i flera av ordets bemärkelser.

Det finns förstås de som hävdar att ljusstakar är tämligen onödiga och bara står i vägen, eller enbart samlar damm. Jag är av en annan åsikt. Nog för att jag har många ljusstakar redan, men det hindrar mig inte från att falla i trans (nåja) för en i för mig ny design, det kan vara handgjord keramik eller fint glas eller varför inte de jättesnygga "Bloom Botanica" i stål från Georg Jensen? 

15/9: Demokratins dag

Min samling ljusstakar består av ärvda, fådda (tack Kurt Olsson för ordet) och impulsköpta favoriter: reafynd, loppisköp eller bara kärleksshopping rakt av. Det händer också att jag ger bort en ljusstake eller två, väl valda med tanke på mottagaren. För det mesta tar de ju faktiskt inte jättestor plats om de ska stå på kö i något skåp.

Nu tvingas jag än en gång konstatera att en så väsentlig del i vår heminredning inte tilldelats sin egen dag i den alternativa kalendern, den som redan har uppåt 900 särskilda "dagar". Visst borde denna brist åtgärdas? Fram för "Ljusstakens dag"! Ju förr desto bättre, och allra bäst passar den så här på hösten när världen omkring oss mörknar!

Samtidigt kan man ta tillfället i akt och än en gång njuta av "Tänd ett ljus och låt det brinna!", en riktig dunderhit med hjärtevärmande budskap. Låten har blivit en "julsång", men man kan höra den när som helst, jag lovar!

Det här är mitt femte (kanske inte helt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag lyfter fram saker som finns i vår vardag, fast vi kanske inte ägnar dem särskilt mycket intresse eller omtanke? Började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, sedan kom turen till klädhängaren.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och tar glatt emot varje meddelande!  

Denna ljusstake finns i foajén till Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm.
Helt tydligt i flitigt bruk!

Copyright Klimakteriehäxan

Det kan hänga på galgen

Vill härmed lansera förslaget "Klädhängarens dag" som ny temadag i den alternativa almanackan! Ja men hur skulle vi klara oss utan den där hjälpredan i garderoben och hallen?  Heder åt en sådan vardagspryl!

Vid det här laget har väl ingen missat de moderna galgarna, de som försetts med någon sorts sammetsliknande yta som hindrar plaggen från att kana av? Visst har man kunnat lura kläderna att stanna på en hängare i trä, metall eller plast, men alltför ofta har halsöppningen varit för stor, materialet för mjukt eller så har någon annan faktor gjort att klänningen (eller vad det nu kan vara) trillat ner och blivit liggande på garderobens golv. Ingen bra förvaringsplats!

11/9: Kebabens dag

Det där problemet är verkligen inte nytt. Snarare urgammalt. Det fanns en tid när de galgar man använde var gjorda av en svängd träbit med en metallkrok iskruvad mitt på. Enkelt och för all del funktionellt i många fall, men långt ifrån alla.  

Naturligtvis fann dåtidens listiga kvinnor på bot. Ibland virades trähängaren in i tygremsor, plast kunde också förekomma. Men det fanns ett sätt till: man virkade in hängaren i ett nät av stolpar och luftmaskor! Hur lång tid kan det ha tagit för en enda galge? Även för en van och snabb virkerska måste det ha handlat om en god stund. Resultatet ser ni på bilden: en lätt förskönad galge med glidstopp m/Ä. Plaggen hängde definitivt kvar. 

I huset i Barndomslandet hittar jag flera galgar som någon lagt ner garn, möda och tid på. Borde de inte hamna på museum? Jag kan ju hur som helst använda dem, parallellt med de moderna "kollegorna" som har glidstopp från första stund. Medan jag tänker att handarbete kan vara så olika saker ... Och faktum kvarstår: det kan hänga på galgen. Som borde få sin egen dag.

Det här är mitt fjärde (möjligen inte alldeles seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Där finns visserligen redan uppåt 900 temadagar listade, men man har åtskilliga datum reserverade för fler än en "jubilar" så det går att dela! Och som du kanske märkt så har jag satsat på att lyfta fram riktigt vardagliga saker, sådana vi aldrig brukar nämna ens i kortaste ordalag. Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten. Idag blev det alltså klädhängarens tur.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! Eller skriv ett inlägg på din egen blogg och publicera länk här så fler kan hitta!  

Copyright Klimakteriehäxan 

Vad vore köket utan kylskåpsmagneter?

Den här grisen i kockmössa har hållit mig sällskap i köket ända sedan nån gång på 90-talet, när jag råkade hittade honom. Han är den kylskåpsmagnet jag tycker allra mest om och har en hedersplats, i en egen ram (som förstås också är en kylskåpsmagnet). 

De där magneterna kan man hitta överallt. Se bara min lilla kollektion på fotot nedan! Där finns

8/9: Läskunnighetsdagen

 perfekta souvenirer (isbjörnsvarning från Svalbard, pastaburkar från Italien), leksaksglass barnbarnen älskat (när man inte får äta riktig glass före maten), minnen från förr (Dottern gjorde körsbären på dagis), eller tänkvärdheter (Hjalmar Söderberg-citatet fick jag på 50-årsdagen). Ingen design är främmande eller "fel" i den här branschen!

Tror att precis alla jag känner har åtminstone en, ofta många lappar uppsatta på dörren till kyl eller frys med en magnet. Påminnelser om saker som ska handlas, läkarbesök, räkningar att betala, alla möjliga sorters planer som kan sättas på pränt. Ja vad vore köket utan kylskåpsmagneter? 
Hur är det då möjligt att "Kylskåpsmagnetens dag" saknas i den alternativa almanackan, den som ändå har nästan 900 temadagar registrerade för år 2025? Borde man inte ändra på det? 

Det här är mitt tredje (kanske inte hundraprocentigt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen. Vad tror du kommer härnäst? Visst är spänningen så gott som oliiiidlig?!

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! Eller skriv ett eget inlägg och lämna länk här! Ta det som en liten udda utmaning!

Copyright Klimakteriehäxan

Vi behöver fler temadagar!

Ideligen dyker det upp, påpekandet om att "i dag är det ...." och så handlar det om en pryl eller en företeelse som lyfts fram. Idag, exempelvis, kan man fira Porslinets dag. I princip har varje dag på året minst en, ibland uppåt fem "etiketter" som ska inspirera till högtidlighållande av något slag. 

31/8: Porslinets dag

Ofta är det seriösa företeelser som petats in i den där almanackan, sjukdomar eller religiösa märkesdagar, men ännu vanligare verkar det vara med mer eller mindre tokiga, ofta väldigt påhittiga val av "jubilarer". Hajar till när jag ser att "skolledan" har en egen dag fast det visar sig att jag läste lite för slarvigt, det är nämligen "skolledarna" som ska hyllas ...

Vi närmar oss med hast en dag som verkligen etablerat sig. Jag tänker på 4 oktober, numera erkänd som Kanelbullens dag, fast det började som protestdag mot löntagarfonder. Mindre känt är det nog att den där söta vetebullen delar dag med såväl vodka som tacos! Åtskilliga maträtter har sin dag: Janssons frestelse, ägg, gröt, ost, kaffe, messmör. Men hur kan då yoghurten fattas? Och fläskfilén? Fiskbullen? Livsnödvändigheter allihop!

Totalt finns det i år inte mindre än 883 temadagar. De kan bli fler, man kan ta iniativ och föreslå. Själv funderar jag allvarligt på om inte Diskborstens dag borde instiftas med det snaraste.

 

Visst är det väl så att diskborsten är en pryl som vi inte uppskattar efter förtjänst? En sån suverän hjälpreda i köket! Den väsnas inte, den tar liten plats, den är billig i inköp, den drar ingen ström och den är, faktiskt, oumbärlig.

 När jag tänker efter är det alltså helt obegripligt att det inte finns en "Diskborstens dag" när nu så gott som alla andra saker har fått en egen "temadag" att bli firad på. Kylskåpet högtidlighålls i juni, dammsugaren i mars (fast då handlar det också om bakverket med samma namn). Men diskborsten kammar alltså, orättvist, noll!

Diskett på
Nordiska muséet.

Vår i dag klassiska diskborste döptes inledningsvis till Diskett. Den designades 1968-1969 av Hans Ehrich och Tom Ahlström (A&E design AB). Den var ergonomisk, den hade en smart "skrapkant" längst fram på borsthuvudet och den blev snart en succé, flitigt kopierad. Värmländsk är den också, originalet tillverkades i Kristinehamn av en firma med det underbara och högst lättbegripliga namnet Borst och Pensel AB!

Idag är urmodellen självskriven på Nordiska Muséets avdelning för design, minst lika självskriven som i mitt (och förmodligen ditt) kök. Fast nu råkar jag ju också ha en variant av diskborste som inte går i riktigt samma stil ... men visst är hon kul, tjejen som så gärna hjälper mig med handdisken? Har fått henne i present och använder henne sparsamt, vill ju inte att hon ska bli flintis ... 

De vanliga diskborstarna behöver ersättas ganska ofta, men vad gör det när en så användbar pryl kan köpas för en femma och ibland även ännu billigare! Allt bra är inte dyrt, vilken tur!

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och bara väntar! (Jag återkommer nog med några fler kandidater så småningom).

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarminne m/2025

Visst är det trevligt med en souvenir från sommaren! Och helst en som går att använda i vardagen. Som min nya mugg, i generös storlek. Trevlig att se på, god att dricka ur, fin att hålla i dessutom. Tillverkad av keramikern Ann-Charlotte Togner från Mogården i Kil som låtit drejskivan snurra. Hon jobbar i stengodslera och har belönats med titeln "utmärkt värmländsk slöjdare".

Det vackra mönstret är lånat från en nyponrosbuske och ska till och med tåla maskindisk. Togners alster säljs i Alster, i den hantverksbutik som ligger ihop med Gustaf Frödings minnesgård. Där är det lätt att falla för både det ena och det andra ... nu hejdade jag mig vid muggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god och sitt!

Mina knän är inte som förr. De gnäller och bråkar. En läkare har kollat och slog lugnt fast: menisken. Den är inte i form. Nää, det tror jag inte heller att den är! 

Detta betyder bland mycket annat att den "brassestol" som jag i åratal tagit med mig ut för att vistas i solen, med läsning försedd, har gjort sitt. Visst har jag länge tänkt att den på grund av ren ålderssvaghet skulle braka när jag satt ner rumpan på det blekta tyget, men det har den ju inte gjort. Däremot sitter man väldigt nära marken. Och sista gången jag använde den kom jag upp på ren viljestyrka, ingenting annat. Knäna skrek!

Alltså var behovet av en ny, lätt och bärbar, stol uppenbart. Googlade. Hittade ett ställe som hade ordet "ergonom" i firmanamnet, det lät ju betryggande eller hur? Valde mellan två modeller, beställde båda för att provsitta och välja hemma. De var inte billiga. Men antagligen i genomtänkt design.

De kom och jag packade upp med ivriga fingrar. Men just dessa fingrar visade sig vara i klenaste laget: jag lyckades inte få ihop sista "skarven" när stolen skulle monteras. Har returnerat, hoppas och tror att jag får pengarna i retur.

Googlade igen, nu på mer närliggande butiker. Ikea! Jo men visst! Åkte dit. Bara för att upptäcka att deras lager på stolar som jag hade kunnat tänka mig var tömt. Men vänta nu!? Hade jag inte sett att Ö&B ... jo ... Raskt över till nästa butik. Där fanns klassikern Baden Baden, stor och rejäl, inget man går omkring och bär på. Inga fler varianter inom synhåll.

Bredvid låg JULA, ett varuhus jag sällan besöker (fast Dottern säger att hon hittar mycket bra där). Chansar. Frågar i kassan, jo om jag går längst in hittar jag kanske något? Långpromenaden slutar vid ett gäng utemöbler. Och jag ser EN stol. Den är lätt, den verkar enkel – men den verkar också vara slutsåld? Är detta det sista exemplaret, det man skyltar med men inte säljer?

Nej det är den inte! Då är frågan: vad kostar den? När jag såg prislappen kunde jag ha svimmat, men det gjorde jag turligt nog inte. Stolen kostade en hundring! EN! Och monteringen då? Jo man drar ut den ur tillhörande fodral och ruskar till och simsalabim! Var så god och sitt! Den håller för 100 kilo dessutom, så jag har lite marginal.

För säkerhets skull köpte jag två. En får ligga i bilen. Vem vet när och var man kan vilja slå sig ner nånstans lite lättvindigt nästa gång? Om solen bara vill visa sig igen, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan