lördag, april 30, 2016

När mormor blev en bok

Valborgsmässoafton 2013 blev inte som andra hälsa-våren-välkommen-kvällar. Innan mörkret hade lagt sig och brasorna tänts dog min mamma.
Vi begravde henne precis innan de sista vitsipporna, som hon tyckte så mycket om, hade vissnat. En bukett som Dottern plockade fick hon med sig på den sista resan.

Mormor var en viktig person inte minst för mina barn. Hon var helt enkelt reservationslöst älskad, och kärleken var naturligtvis besvarad. Därmed blev också saknaden stor. Varje sommar brukade vi tillbringa en tid hos henne, varje jul kom hon till oss. Och så lite andra besök inemellan.

Till jul det där året när mormor för första gången inte skulle komma gjorde jag en julklapp av ovanligt slag till ungarna. De fick var sitt exemplar av Mormor-boken, med text och bilder såväl om hennes eget liv som livet tillsammans med barnbarnen. På så vis fanns hon med oss ändå. Behöver jag säga att det var en lyckad gåva?

Paketet med boken fick de öppna allra sist, när det i övrigt var tomt under granen. Båda läste på direkten. På så sätt fick de faktiskt veta en hel del inte bara om mormor utan också om sin morfar, som de aldrig träffat, eftersom han dog redan vid 59 års ålder, långt innan jag hade ens tänkt tanken att bli mamma. Och så kunde de återuppleva en del egna minnen av roliga stunder med mormor.

En sorts sorgearbete var det förstås för mig att sammanställa materialet. Jag skrev nya texter, hittade bilder jag aldrig förut sett. Och resultatet blev så tillfredsställande!
Därför tänker jag att detta är ett tips till andra när stora saker inträffar: gör en egen dokumentation och gör den i bokform!

En sån här bok är faktiskt lätt att åstadkomma eftersom så många firmor i dag tillhandahåller enkla mallar att ladda ner i datorn och sedan anpassa efter egna behov och idéer. Storlek, format och sidantal väljer man, liksom pärm- och papperskvalitet. Vid första anblicken kan det tyckas bli dyra böcker  vad annat kan man vänta när upplagan som i mitt fall är tre (3) exemplar  men de är absolut värda pengarna!

Både jag själv och barnen tar fram Mormor-boken ibland och bläddrar. Andra personer jag visat den för har velat ha egna exemplar, men det finns ju inga, det här är vår grej. Hur som helst var det extra passande att hedra min mamma mellan hårda pärmar, för böcker älskade hon hela sitt liv, nästan lika mycket som sina barnbarn, tror jag.

Nu hoppas jag bara att jag kan hitta blommande vitsippor till en bukett att sätta på hennes grav i dag.

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om ljus och åsnor

"Det lönar sig inte att tända ljus när solen skiner - eller att göra konster framför en åsna."

-Ett indiskt ordspråk får bli mitt bidrag till raden av lördagscitat den här gången. Fler hittar du här. Massor av klokskap att hämta!


Denna fina åsna - El Burro - har funnits i mitt liv sen 1978. Gjord i Uruguay.

fredag, april 29, 2016

Sorglig säsongsstart

"Den är i gång nu.
Skräpsäsongen.
Inte för att den egentligen tar slut någon gång under hela året, men när vintern tvingar oss inomhus blir det som alldeles av sig självt lite mindre skräp kvarlämnat ute.

Om du går på en vårlig fotvandring i marker som inte ligger alltför långt från en tätort ser du spiksäkert spåren av andra. Ölburkar, engångsgrillar, vinboxar, plastpåsar och -lådor. Jag undviker med flit att kalla dem ”bortglömda”. För tyvärr är det sällan det de är. Man har bara rest sig och gått, bara plockat med sig det som hade något värde.  Resten lämnas.  Åt ”någon annan”, eller åt naturen. Men även om åren går försvinner inte spåren av den mysiga stunden på gräset i solen så lätt. Nedbrytningsbart finns, visst, men ... "

Å så gärna jag vill att fler tänker om och blir miljövänner, till vardags och inte bara i teorin! Tyvärr verkar inte ämnet locka särskilt många. Men kanske ändå? Du läser hela min krönika på News55, nyhetssajten för 50plussare som vill hänga med men slippa tramset. Kommentera, dela gärna så blir jag riktigt vårglad! 

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker på hemmaplan

Hur definierar man egentligen begreppet "hemma"? Är det där jag bor, tillfälligt eller sedan länge, eller är det där jag av födsel och ohejdad vana har mina rötter? Själv har jag den märkliga egenskapen att jag applicerar hem-etiketten på simplaste hotellrum så snart jag checkat in. Men bor gör jag ju sedan länge i kungliga huvudstaden. Fast hemma är också Barndomslandet.

Funderingen kring den där definitionen utlöstes av veckans uppmaning i bloggstafetten Bokbloggsjerkan:
Tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter!
Att börja fundera kring eventuell Stockholmiana i hyllan, eller att peka på någon av de oändligt många deckare och romaner som genom århundraden utspelat sig här, lockar mig inte, även om jag hyser den största respekt för herrar som Strindberg, Fogelström och Söderberg och sentida skribenter som exempelvis Lena Kallenberg.

Alltså vänder jag blicken mot Värmland. Och vad hittar jag där? Jo, en lokal superklassiker: "Klockorna ringer över Värmeln". Den skrevs 1953 av en i övrigt för mig okänd Per Westerlund och kallas "folklivsskildring". Varenda familj i trakten köpte den, oavsett hur lässugna medlemmarna var. Det var i alla fall lokal historia som utspelade sig på en plats man väl kände till, vid Värmelns strand.

Klockring-ningen sätts igång för att kyrkan i Värmskog börjat brinna. Klangen ljuder över sjön och dramatiken är stor ... men när jag nu ska leta upp boken för att friska upp minnet är den naturligtvis borta. Utlånad? Den är inte lätt att få tag i så här drygt 60 år efter utgivningen, en lokalpatriotisk klenod. Så som lästips är nog detta helt värdelöst, är jag rädd. Ren kuriosa, alltså ...

Men "Hemtrakter" av Lars Lerin är ändå av betydligt senare datum, en av många böcker han fyllt med sina fantastiska bilder och text som dock är lite svårtydd, eftersom det är hans handstil.
Våra hemtrakter är förstås inte exakt desamma, men likheterna är stora och få skildrar landsbygd som Lerin.

Och Majgull Axelssons "Moderspassion" utspelar sig i trakten runt Arvika, som jag förvisso också kallat "hemma" i tio år.
Andra litterära hemtrakter hittar du vägen till via Annika som är värd för Bokbloggsjerkan!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 28, 2016

Dagens fönster

Grå himmel, kala träd. Fin fönsternisch, sparsamt dekorerad. Samt en brandsläckare som det säkert vore lagstridigt att ta bort. Men håll med om att den förstör hela bilden!

Som tur är vet man, även om man inte ser det så här på håll, att det knoppas på de där grenarna. Och att de levande ljusen inte skulle synas om vårsolen bara kommer tillbaka. Vi väntar!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 27, 2016

Ny dagsnotering

Tror att jag har utsett mig själv till Er Personliga Vår- och Blomspanare. Smiter ideligen iväg till Kungsträdgården för att kolla läget på körsbärsblomsfronten, det där jag kallar "det rosa molnet" över våra huvuden.

Och budskapet till dig som ännu inte kunnat ta dig dit är glädjande: visserligen har vind, ösregn och hagel tvingat ner en del kronblad på marken, men det finns fortfarande knoppar som inte slagit ut.
Det är som gjort för ett glas med bubblande dryck och ännu ett "välkommen, våren!".

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 26, 2016

Tisdagstema HEMMA

Det var inte så ofta alla sju barnen var hemma samtidigt. Den äldste redan etablerad som lanthandlare, de andra fyra sönerna unga vuxna på väg i olika riktningar. En for till USA och blev kvar där. En klev in i möbelbranschen, med eget snickeri. En hamnade i utkanten av Stockholm och där stannade han, även om han bytte förort. Den yngste övertog så småningom gården.

Men småflickorna bodde förstås kvar. Och tyckte att det var enormt roligt när storebrorsorna hade vägarna förbi. Det kunde betyda presenter: en bok, till exempel, en eftertraktad vara i en enkel bondefamilj på landet. I stallet fanns en häst, i ladugården några kor. I trädgården potatis, äppelträd och vinbärsbuskar.

Ingen lyxliv alltså. Mat på bordet och kläder på kroppen ändå. Liksom gott om frisk luft, ett rent tjärn att simma i, skog med bär och svamp och i rummet till vänster innanför verandan den enda riktigt pålitliga inkomstkällan: telefonväxeln. Den var dagligen bemannad av någon som kopplade samman pratsugna, ordnade rikssamtal, tog emot telegram.
Döttrarna fick tidigt lära sig hur man hanterade knappar och proppar i den där växeln.

Vem som hade kamera har jag inte en aning om, men tillfället när alla "ungarna" gick att samla på en enda bild fick inte missas. Resultatet ser ni ovan. Fotot bör ha tagits på senare hälften av 1920-talet.
Den minsta flickan på bilden skulle så småningom bli min mamma.

Och även jag hann prova på, om än mest på lek, hur det var att "sitta i växeln" innan den las ner, de tvåsiffriga telefonnumren blev femsiffriga och kontakterna automatiserade.
Idag kan Televerkets gamla växelbord beundras på museum och fast telefoni är snart musealt även det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema denna vecka är alltså HEMMA och du hittar hem till många fler om du tar den här vägen!

måndag, april 25, 2016

Tio i topp med ett leende

Upptäckte via Ewelina en liten bokbloggarstafett till  det verkar finnas ungefär hur många som helst ... Nu är det en tio-i-topp-lista med internationella rötter som föreslår ett ämne per vecka. Just denna gång skulle man lista titlar, tio eller färre, som fått en att skratta eller åtminstone le.

Vilken tur att sådana böcker finns! Och vilken tur att jag läst flera stycken som jag gärna rekommenderar, utan inbördes rangordning! Och tänk så underbart att kunna dela sina skratt med andra!

1. Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader)  Alan Bennett
2. Grass Is Always Greener Over the Septic Tank  Erma Bombeck (alla hennes böcker är roliga, det finns många men ingen verkar finnas översatt till svenska!)
3. Den ljuva giftkokerskan  Arto Paasilinna
4. Tre män i en båt  Jerome K Jerome
5. Mamma bit för bit  Cecilia Hagen
6. Naiv Super  Erlend Loe
7. Priset på vatten i Finistère  Bodil Malmsten
8. Bridget Jones dagbok (The Diary of Bridget Jones) – Helen Fielding
9. Svea Hunds limerickar  Hans Alfredson
10. Fnitter, en rolig bok på fullt allvar – Annika Danielson m fl

Och med små bokstäver ber jag i största blygsamhet att också få påpeka att mina böcker "Klimakteriehäxan" och "Att vara yngst är ett handikapp som går över" också fått sina läsare att skratta och/eller le ...

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 24, 2016

Vill du gå naken på krogen?

OJ! Nu spillde jag visst igen! Och tomatsås som är så svårt att få bort! Grrrr! Man borde sätta sig till bords naken!
Känns situationen igen?

Visst är det lätt att få en fläck när man äter. Visst är det så gott som omöjligt att servetten tar emot hela spillet. Haklapp används knappast efter knatteåldern, annat än på kräftkalas. Finns det då någon lösning på det som förefaller vara ett närmast olösligt problem?

Självklart gör det det. Du har redan läst det, i inledningen till den här texten. Man sätter sig till bords utan kläder!
Verkar det lite udda, tycker du? Må så vara. Men faktum är att redan står nästan 25 000 människor i kö till den veterligen första nakenrestaurangen i världen. Den heter Bunyadi och öppnar i London i juni.

Krogen inreds med idel naturmaterial.  Här finns inga artificiella färger eller essenser, ingen plast. Köksredskapen ska vara av trä. Besticken är ätbara. Serveringsfaten av lera. Bara stearinljus i matsalen. Och kameror är förbjudna ...

Gästerna får klädskåp där de kan låsa in sina tillhörigheter (inklusive mobiltelefonen!) medan de äter. En lätt rock slängs över axlarna medan man går in till sitt bord. Väl där uppmanas man sitta på rocken för att inget kroppsligt ska hamna på stolsitsen, som förstås är av trä. Insynen till andra gäster hindras av skärmar av bambu och flätad pil.

Några av borden fotograferade från taket.
Restaurantens personal är dock inte helt naken, främst av hygienskäl, men tjänsteklädseln kallas "minimal". Och de förväntas bära fram en femrätters meny till bordet, för ungefär 800 kronor. Då får man bomullsrocken på köpet.

Den nytänkande krögaren heter Seb Lyall och är uppenbarligen en stjärna i Londons krogvärld, efter flera uppseendeväckande satsningar.
Lyall menar, att ingenting kan vara naturligare än att vara just naken. Det är så vi föds, det är ofta så vi sover och badar! Nu alltså dags att också äta naken. "Upplev befrielsen!" (Experience liberation!) är den slogan Bunyadi använder.

Om du nu, som så väldigt många svenskar, planerar en tripp till London och vill testa ett nytt krogkoncept får du snabba på för att få en köplats och det lär väl ta ett tag innan just ditt bord är dukat. Det finns plats för 42 gäster åt gången.
För min del funderar jag lite på det där med spillandet. Jag är osäker på hur Lyall tänkt med servetterna. Men kanske har man planerat in en tillgänglig dusch i stället?

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: Washington Post   Bilder: bunyadi.com

lördag, april 23, 2016

I dag: Världsbokdagen

Och vad passar då bättre än denna utomordentligt pedagogiska och kloka lilla treminutersfilm?

Visdomsord

Förra året fyllde jag 50. Som journalist.
Sommaren 1965 när jag hade mitt första jobb, på Arvika Nyheter, fick jag en kopia gjord av ovanstående dagsvers. Den är hämtad ur Dagens Nyheter och det är signaturen H (Alf Henrikson) som står för texten. Det brukade stå ett "H" under, förstår inte varför det saknas här. Men äras den som äras bör!

Han skrev tusentals varianter som publicerades på DN:s Namn & Nytt-sida. Den sortens poesi låg på gränsen till journalistik, en tanke som Alf Henrikson själv utvecklat.

Nu kom den inramade dagsversen fram ur mina gömmor och hamnade raskt på väggen igen. Den är gulnad, förvisso, men budskapet är för evigt glasklart. Och osedvanligt snyggt formulerat. H hade hand med språket!

Har tänkt på de där orden många gånger genom åren, även när de inte hängt framför mina ögon.
I dag väljer jag att uppfatta versen som en hälsning på 50-årsdagen, om än några månader för sent ... Hoppas att budskapet lever vidare, i ytterligare 50x50 år!

Copyright Klimakteriehäxan

Dessutom får H stå till tjänst med denna veckas lördagstema-citat. Fler hittar du om du klickar här. Och eftersom jag utan ansträngning kan komma fram till att den som tar till sig H:s rader blir en mer upplyst människa dubbleras härmed lördagstemat/citat med lördagstema två som är just UPPLYSNING! Här hittar du länkar till fler bloggare som bjuder på ljus i en eller annan form.

fredag, april 22, 2016

Suget efter en bok

Fredag och dags för ännu en bokbloggsjerka. Denna gång är frågan:
Vad är du mest sugen på att läsa just nu?

Det är faktiskt en väldigt bra fråga. Jag är inne i en svacka. Lyfter och vänder på den ena olästa boken efter den andra. Men kommer inte igång. Hoppas jag ska vakna till liv igen. Fast en gång storkonsument betyder uppenbarligen inte alltid storkonsument.

Så det jag är mest sugen på att läsa, det är något som framstår som helt oemotståndligt även för mig. Kanske är det en av mina många hyllvärmare. Eller något hittills helt okänt. Ser fram emot att läsa andra svar (som ni hittar här) och få inspiration till något man "måste" läsa ...
Suget efter en bok låter tyvärr vänta på sig.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 21, 2016

Dagsnotering

Det blir nästan ett tvång. Man bara måste hoppa in under körsbärsträden i Kungsträdgården och vända blicken mot himlen. För varje dag tätnar det rosa molnet över våra huvuden. Och vi är MÅNGA som vallfärdar till denna sagolika blomsterprakt, ett vårtecken vi älskar. Ett vårtecken vi dessutom älskar att fotografera!

Men om just du inte haft vägarna förbi än ska du inte misströsta. Fortfarande är det gott om knoppar och sidan mot Illums (den västra?) ligger snäppet efter träden längs Kungsträdgårdsgatan.
Räkna med att ljuvligheten håller över helgen åtminstone!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 20, 2016

När skatten blommar

Visst händer det rätt som det är att vi muttrar. Fnyser. Gnäller. Blir riktigt irriterade, faktiskt. Och anledningen är användningen av offentliga medel, helt enkelt hur pengarna vi betalar i skatt tas i bruk. Det förmodas vara till det allmännas bästa, men – förlåt oss, kära politiker – vi uppfattar det inte alltid så.

Så här års inträffar dock undantaget. Vi ser alldeles tydligt hur många sköna kronor har disponerats och vi känner att vi mår SÅ bra av det! Varje svensk stad med självaktning vill vara vacker, locka till besök, få folk att ta fram kameran och sprida budskapet om hur trivsam staden är.

Det sker bland annat med hjälp av blommor och grönt i väl uttänkta planteringar, med kombinationer av färger och växter som smeker ögat, får oss att stanna till, ta ett extra andetag, känna doften som sipprar genom bensinångorna. Stockholm är naturligtvis inget undantag. I år satsas ....

Läs hela texten News55, nyhetssajten som vänder sig speciellt till folk som är 55+ och vill veta vad som händer men slippa tramset!
Håller du med mig? Eller tycker tvärt emot? Kommentera gärna! Och om du vill dela så är det bara att klicka på Facebook-ikonen här nedan eller under krönikan på sajten!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 19, 2016

Tisdagstema MÖNSTER

Det var så livsmönstret såg ut: en kvinna gifte sig, bildade ett hem, fick barn. Och hade alltid något att göra, om inte direkt nödvändiga sysslor handlade det antagligen om handarbete i någon form. Så finns den där, väggprydnaden som summerar alltihop. Budskapet noggrant broderat i rött, stjälkstygn och plattsöm. Mannen, som väl finns med i sammanhanget, är dock osynlig ...

Förvisso är budskapet ofta sant än i dag (om man har tur), men det presenteras med största säkerhet inte som en textil prydnad för det där lyckliga hemmet. Visst kan man fortfarande köpa handarbeten med tillhörande tydligt mönster och allt material, men branschen har krympt rejält.

Blir du sugen på bonaden som jag fotograferat på en utställning med gammal handsömnad är mönstret lätt att kopiera. Och så passar det ju bra när tisdagstemat är MÖNSTER. Som vanligt klickar du på länken för att se fler tolkningar.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 17, 2016

En mediedrottning är borta

Foto bonnier.se
Inte för att jag kände henne. Vi var spelare i olika divisioner i medievärlden.  Men vi har träffats. Och ja, jag blev imponerad. Och dessutom rätt förtjust.

Jeanette Bonnier, som just avlidit vid 82 års ålder, var en av medie-Sveriges giganter. Hon föddes i den familj som ägt och dominerat en enormt stor del av tidningsvärlden. I hennes hjärta var Expressen viktigast, diamanten i kronan.

Som största ägare till en stor tidning fick hon ideligen frågor om hur mycket hon valde att påverka tidningens innehåll och inriktning. Svaret var ständigt det samma: hon gav inga pekpinnar, det fanns anställda proffs som utformade produkten. Däremot vittnar kretsen omkring henne om att hon gärna diskuterade, gärna vägde "sina" tidningar mot konkurrenterna.

Att höra henne berätta bitar ur sitt liv var direkt gripande. Hon förlorade sin enda dotter Maria i en bilolycka 1985 och det förändrade förstås hennes liv, för alltid. De hade ett stort gemensamt intresse i konsten, och Jeanette var motorn när projektet Bonniers konsthall i Stockholm blev verklighet, till dotterns ära.

Jeanette hade god aptit på män och det kunde hon också prata om, med mycket humor. Hon gifte sig tre gånger, men gifte sig förstås inte med alla sina passioner. Kärleken var viktig och det var bekvämt att hon hade pengar, så att hon på det viset kunde välja karl helt utan tanke på praktiska problem som mat och hyra ...

Fåfäng var hon hela livet, och det skämdes hon minsann inte heller för. Alltid i kläder av bästa snitt och i högsta kvalitet, lite lagom ansiktslyft, vackra om än inte direkt iögonenfallande smycken. Och hon bejakade sin fåfänga på ett synnerligen avväpnande sätt. Hon log i moderoat samförstånd när jag höll upp hennes marinblå cashmererock (förmodligen det dyraste klädesplagg jag någonsin vidrört) och spontant utbrast: Vilken UNDERBAR kappa!

Efter ett tv-program där hon varit gäst skrev jag som brukligt till henne och tackade för hennes tid och medverkan. Svaret lät inte vänta på sig. Jeanette Bonnier mailade tillbaka:
"Tack själv, det var trevligt. Men bäst av allt var min make up. Kan du vara snäll och hälsa tjejen i sminket och tacka jättemycket för att hon gjorde mig så snygg!"

Det är lätt att beundra en så öppen och mångsidig kvinna. I hennes cv står "journalist, författare, manusskribent, redaktionschef, konstgallerist, styrelseproffs".
Men när ett barn dör hjälper det förstås inte att äga många miljoner och vara multibegåvad, dessutom parant. Det visste Jeanette Bonnier. För hon var inte bara rik och smart, hon hade hjärta också.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 16, 2016

Lördagstema FÄRG

Två sorters försäljningsdiskar drar alltid till sig mina blickar. Det är de där man säljer frukt. Och så de där man ställt upp blommor och grönt. Fantastiska färger breder ut sig, bara att välja och vraka  eller så nöjer man sig med att titta, vilket som bekant alltid är gratis.

Nu hamnade jag på Mariatorget på Södermalm där man saluför blommor året runt. Så här på våren mycket plantor, många pelargoner till balkonger och täppor, men också snittblommor för den som vill ta in prakten inomhus.

Ett av flera lördagsteman som cirkulerar i bloggvärlden är i dag påbjudet att handla om FÄRG. Vill du kolla in lördagens citatskörd scrollar du bara ner ett snäpp. Och som extra färg-tillägg rekommenderar jag detta. I dag är det nämligen körsbärsblommans dag!

Förgätmigej. Så vacker blomma, så vacker färg, så vackert namn!
Krokusfröjden tar snart slut men än så länge finns de!
Copyright Klimakteriehäxan

En sann citatmaskin

"Den där Shakespeare var väl inte så märkvärdig. Allt han skrev var ju bara citat."

-Replik ur föreställningen "Charleys tant" som nyss spelades på Intima teatern i Stockholm med Jan Malmsjö och Claes Malmberg i huvudrollerna. Malmberg, som var den falska "tanten", var den som fick äran att uttala dessa geniala ord. Brandon Thomas står för manuset som i denna version hade bearbetats av Anders Aldgård. Förmodligen är det den senare som ska ha äran av detta fina citat! Själv såg jag den näst sista föreställningen och hade riktigt roligt. Herrarna var i högform, improviserade hej vilt, till glädje för både publik och medspelare.
Fler citat att pigga upp din lördag med hittar du om du klickar här.

fredag, april 15, 2016

Minnen i bokhyllan

Hur kommer det sig att det är så relativt enkelt att fastna i en enda litterär genre? Visst känner vi alla någon som bara läser deckare. Min pappa bet sig fast i reseskildringar. Fantasy kan fylla hyllorna hos somliga. Science Fiction också. Bara Terry Pratchetts produktion blir ett par meter! Och de som endast vill ha lite avkoppling och inte nödvändigtvis realistisk förströelse hamnar gärna i rom-kom- eller chick-litt-facket och blir kvar där.

Sedan finns det definitivt de som inte vill ha nåt hitte-på alls. Då handlar det gärna om biografier och memoarer, även om de långt ifrån alltid berättar sanningen ... memoarer och självbiografier förväntas ofta gå till eftervärlden som ett monument över en person som en gång var av stor betydelse.

Nu är turen kommen till just den genren i Bokbloggsjerkan. Frågan Annika ställer i dag och som många som vanligt svarar på lyder så här:
Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag väljer inte biografier eller memoarer i första hand. Men en och annan slinker med. Zlatan-boken blev man ju "tvungen" att läsa – och jag gjorde det med viss behållning, utan att vara fotbollsfrälst. Ett antal politiska memoarer har jag behövt läsa för jobbets skull. Det är sällan lustfyllt. I stället krävs att man biter ihop och tar sida för sida i envis takt ... Gemensamt för dem jag läst är att de känts väldigt tillrättalagda, ämnade att styrka de redan frälsta åsiktsfränderna i tron. Det finns naturligtvis undantag fast inte något jag kan komma på.

Däremot kan jag tycka att andra "berömdheter" har levt spännande liv som jag gärna vet mer om. Edith Piafs syster Simone Bertaut skrev "Momone" om deras gemensamma barndom och den gillade jag verkligen. Jane Fondas "Mitt liv så här långt" (My Life So Far) är en intressant beskrivning av amerikansk inrikeshistoria på modern tid. Den höll jättebra fram till sista kapitlen.

För närvarande har vi i bilens cd-spelare "Just Kids" av Patti Smith och bortsett från att Marika Lagercrantz nästan konsekvent uttalar alla namn fel är det fascinerande att följa med Manhattan runt, bo på Chelsea hotell, äta med Andy Warhol, dricka drinkar med Sam Shephard och träffa en olycklig Janis Joplin för inte så vansinnigt länge sedan.

Bland klassikerna rekommenderar jag verkligen Selma Lagerlöfs memoarer i tre delar: "Mårbacka", "Ett barns memoarer" och "Dagbok". Otroligt bra! Om jag skulle önska mig en memoarbok av någon författare vet jag att jag gärna hade läst min egen mammas livshistoria, eftersom hon höll väldigt tyst om mycket som hände under de första tjugo åren i livet.

Sedan blir jag med tiden alltmer övertygad om att det i praktiskt taget varenda bok som kommer ut finns en rejäl portion av författarens eget liv, privata tankar och lustar. Det blir mängder av minnen i bokhyllan oavsett hur klassificeringen på biblioteket ser ut.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 14, 2016

Nu händer det!

Sol. Blå himmel. Inte mycket vind.
Hoppade av bussen vid Kungsträdgården, bara för att kolla. Syns det något i de japanska körsbärsträden?
Jajamensan! Nu händer det! Våren är på g, på allvar!

Copyright Klimakteriehäxan

En liten nyhet:  du kan numera  om du vill  dela Klimakteriehäxans inlägg på Facebook synnerligen lättvindigt genom att klicka på den lilla FB-ikonen här nedanför. Fungerar bara på de senaste inläggen, dock. Kul om du slår till!

#tbt – TillBakaTitt (på en torsdag)

Det var inte så länge sedan den dök upp i min cybervärld, hashtagen #tbt. Blev förstås tvungen att ta reda på vad den betydde och jo, tbt står för "ThrowBack Thursday". Vilket tolkas som att på torsdagar får man en extra påstötning för att blicka tillbaka på händelser i livet som man annars skulle låta falla i total glömska. Ger ny chans åt gamla bilder, gångna tider.

Finns det en svensk översättning så har jag inte hittat den, men vad sägs om "TillBakaTitt" (på en torsdag, om ni vill, men utan dagsangivelse kan det ju funka vilken veckodag som helst)?
Det spelar strängt taget mindre roll vad man vill kalla det på svenska, den engelska hashtagen är etablerad. Och incitamentet är på plats.

Hur som helst så hittade jag i lådorna i Barndomslandet ett och annat som lockar fram lustfyllt tillbakablickande. Exempelvis tror jag att jag väldigt tidigt fick kärlek till vitsippor inympad i systemet. För visst ser jag nöjd ut mitt i vitsippsbacken? Jag är troligen sex år. Pappa tog bilden.

Och åren har, som ni redan misstänkt, blivit fler. Men kärleken till sipporna består, oförminskad eller har den möjligen blivit ännu större ...?

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 13, 2016

När språkpolisen slår till



Det cirkulerar många frivilliga, självutnämnda språkpoliser där ute. Jag är en av dem. Blir lite glad när jag ramlar på en som jag tror rätt effektiv lektion på nätet. Den tar tolv minuter, men det har du kanske tid med? Om du tror att du behöver den, alltså.

tisdag, april 12, 2016

Tisdagstema VAL

Vi ställs inför val, ideligen. Ibland är det enkelt att bestämma sig för vilken väg man ska ta. Andra gånger är det svårare.

Minns gamla tiders stormöten. Ett evigt röstande, demokrati var ordet framför andra. De med de spänstigaste stämbanden tog i för att dränka eventuella meningsmotståndares mer dämpade hojtanden. För den som försökte leda mötet blev det ofta knivigt att avgöra vem som skulle avgå med segern.

I en del sammanhang håller vi hårt på valhemligheten. Men så ropar någon "Votering!" med hög röst, ofta med ett rätt så ilsket tonfall. Då måste de röstande bekänna färg: grönt eller rött?

Och eftersom det nu handlar om votering, alltså rösträkning, spelar de starka stämbanden ingen roll.
Varifrån de här voteringsskyltarna kom har jag faktiskt glömt. Men med en sådan i handen blir valet tydligt, inte sant?

Veckans tisdagstema är alltså VAL och nog hade det varit roligt att ha ett eget foto på exempelvis en blåval att visa. Men det kanske någon annan har? Kolla här!


Här något jag inte kunde välja bort: den fantastiska krokusbacken strax ovanför Eriksdalsbadet vid Skanstull. Kunde inte ens välja en av de två i och för sig rätt snarlika bilderna ... val är svårt!
Ja vad säger du - vilken av bilderna borde jag välja (bort)?
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 11, 2016

Ett fönster mot himlen

Vad vore livet utan fönster? Jo mörkare, utsiktslöst, kanske intrycksfritt rent av.

En period fanns "Veckans fönster" i bloggosfären men det projektet avslutades i januari 2015, efter lång tid. Vid det laget hade jag hunnit publicera en bra bit över 150 foton på fönster i olika sammanhang. Sedan dess har det blivit ytterligare några, men då utan samband med andra "fönsterfotografer". Lustigt nog så sitter det ändå i.

Jag reagerar med ryggmärgen när jag ser ett fönster som är lite ovanligt på ett eller annat sätt. Ovanligt snyggt, fult, stort, litet, ja ovanligt vad-som-helst. Och så tänker jag på hur viktiga de är i våra olika miljöer, hemma, på jobbet och i offentliga utrymmen. Den arkitekt som ritar in rätt placerade fönster i bra former har lyckats!

Alltså menar jag att den som har ritat hotellet på kanarieön Fuerteventura har lyckats när hela receptionsdelen lyses upp av det enorma fönstret som tar in himlen i rummet. Kameran kom fram och se, det blev ett fönster för dagen!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 10, 2016

Lättmjölkens budskap

Säkert har du också stött på det där påståendet att "det enda folk verkar läsa nu för tiden är texten på mjölkkartongen".
Förvisso blir de lästa de där texterna, om än inte bara de. Men ändå.

Har man fått Arlas förtroende att skriva för publicering på literförpackningarna i kyldisken medför det en enorm läsekrets. Därmed också ett stort ansvar. För fakta, för formuleringar, för budskapet över huvud taget.

Framför mig står en liter ekologisk lättmjölk. Den allmänbildande notisen som följer med går under rubriken "Historiska svenskar" och handlar om kokbokslegendaren Cajsa Warg, som levde på 1700-talet och skrev "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber", en hittills oöverträffad succé i sin genre.

Så står det lite om hur hon arbetade i sitt kök. Enligt Arlas skribent använde hon sig av "trebenade" grytor. Vem som nu kan ha benat (ut eller ur) dem? Trebenta, brukar man säga faktiskt. Sedan, allra sist, ett äkta matlagningstips från Cajsa: "hennes goda våffelrecept med gräddfil".
Gräddfil? På 1700-talet?

Men våfflorna blir säkert goda, nu som då, om man lyckas lokalisera receptet. Och hennes mjölk var nog också ekologisk, även om beteckningen inte var uppfunnen på den tiden.

Copyright Klimakteriehäxan

I dag är en historisk dag!

Om alla svenskar som fyller år i dag skulle slå ihop firandet till ett enda kalas skulle det bli något alldeles i hästväg.
För den 10 april är det datum då flest människor här i landet har födelsedag.

Men det har naturligtvis inte bara fötts barn denna dag genom åren. Ta bara 1825 som exempel. Då öppnades det allra första hotellet på Hawaii!
1849 tog Walter Hunt patent på säkerhetsnålen. Han sålde sedan rättigheterna för 400 USD. Måste ha varit en historiskt usel affär.

Och 1877 avlossades den allra första människan som levande kanonkula. I London. 1912 lämnade Titanic kajen i Southampton för sin enda ödesdigra resa. Sju år senare dödades Emiliano Zapata, som hade tänkt ta hand om Mexiko när hans revolution var genomförd. 1942 infördes ransonering av godis och cigaretter i Holland.

Vi behöver inte fråga oss hur det gick sedan. Hawaii är översållat med hotell, säkerhetsnålar räddar oss alla då och då. Levande kanonkulor är omodernt. Titanic är förvandlad till en storfilm, Mexiko är för evigt en politisk krutdurk och godis och cigaretter är lika lite ransonerade som diverse andra njutningsmedel i Holland. Och så vidare.

Grattis ändå, alla födelsedagsbarn!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 09, 2016

Mina första!

Jo, jag vet. Nästan alla andra har redan upplevt detta vårens första möte med de underbara sipporna. Nästan alla andra har redan publicerat sina foton på dem.
Men inte jag.

För vårt möte ägde inte rum förrän i går. Jag tar tacksamt emot den ljuvliga känslan när backen ner mot bäcken är blåprickig, i olika toner, och de allra första vitsipporna sticker upp huvudet vid vägkanten.
Några få får följa med in och frukostbordet blir plötsligt festligt! Det är något visst med de där, de första.

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagscitat om mod och lycka

"Lyckan står den djärve bi"

- Gammalt svenskt talesätt som väl ska uppmuntra oss att våga. Och vinna! Törs vi? Då är detta kanske dagen då det har blivit dags att ta steget, bli modiga! Fler lördagscitat hittar du här.

fredag, april 08, 2016

Spänningsläsning

Vid första anblicken kan denna veckas fråga i Bokbloggsjerkan verka enkel att besvara. Men så börjar man fundera ... Det här är uppgiften:
Berätta om en bok (eller flera) som du tycker är riktigt spännande!
Och jag känner att det duger inte att bara hugga en deckare i högen, även om deckare per definition ska vara spännande att läsa.

Letar i minnet och kommer plötsligt på boken som fick mig att en gång upptäcka Joseph Wambaugh, Los Angeles-polisen som sadlade om och blev författare efter några år i LAPD. Jag fick låna den av min amerikanske granne med en varm rekommendation, och jag blev inte besviken.

Boken handlar om en verklig händelse som satt spår i kriminalhistorien. Två civilklädda poliser kidnappas när de fastnat i en trafikstockning, den ene av dem mördas. Det är det enda mordet i hela boken och klaras av inledningsvis. Sedan lyckas Wambaugh med mästerstycket att göra fortsättningen jättespännande ändå.

Nu hittar jag ingen svensk titel på "The Onion Field" när jag letar, men historien om mordet på lökfältet finns definitivt översatt. Boken kom 1973, och sedan dess har Wambaugh skrivit hur mycket som helst, att bli polis igen har aldrig kommit på tal. Ett antal av hans böcker, bland annat denna, har blivit film också.

Kan inte låta bli att peka på en annan bok som lyckas bli spännande, fast man knappast väntar sig det. "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelsson berättar historien om Haijby-affären, kanske den största skandalen i Sverige på 1900-talet. Kungliga förgreningar, krigets skugga, berömda smygbögar ... och Kurts för trånga frackbyxor som den uppoffrande hustrun tvättar och stryker inför besöken hos landets statschef Gustav V ...

Det är en lektion i sentida historia, den bygger på ofantligt researcharbete, den är rolig och sorglig på en gång. Samt spännande. Tror att jag gett bort den minst fem gånger i present och rekommenderat den väldigt många fler. Så nu upprepar jag mig!

Mina två valda titlar kan ju också ge en hint om att de riktigt spännande berättelserna, de utspelar sig i verkligheten ...
För fler tips om spännande läsning klickar du dig förstås vidare till Annika och jerkan.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 07, 2016

Gungeligung

Den stod i ett hörn, lite trångt. Farmor satt i den ibland, bläddrade i tidningen som jag minns det. Att ha en gungstol var alldeles väldigt normalt.

Att gunga i den var avkopplande. I den tog hon igen sig mellan passen i hönshus och ladugård, efter att ha kört den där surrande apparaten som hette separator och som tvingade grädden att skilja sig från mjölken och rinna ut i en egen pip, i ett eget kärl, på väg till det svala skafferiet.

Nog inser jag att det låter som förhistorisk tid, men jag minns det väl. Liksom jag ännu kan känna hur det luktade där vid separatorn. Tidningen folk läser på bygden är fortfarande den samma (Nya Wermlandstidningen) men annars har nog det mesta ändrats. Ja, tidningen också, förstås ...

I över femtio år hade farmors gungstol stått i källaren i huset i Barndomslandet. När jag bad Sonen om hjälp att bära upp den undrade han om jag ville ha med all spindelväven också? Jo då. Den gick ju lätt att ta bort. Färgen är avskavd men det, har jag för mig, kallas för patina när det handlar om gamla möbler. Jag tänker inte måla om stolen, det vet jag bestämt.

Det här är en gungstol i klassisk modell. Designen lär ha uppstått i Nordamerika på 1700-talet, när någon påhittig människa kom på att om man placerade en sits på rundade medar kunde man med hjälp av sin egen kroppstyngd komma i rogivande rörelse, fast man var kvar på ett och samma ställe. Och visst har man sett i någon gammal västernfilm hur hjälten suttit i Söderns mörker på sin "porch" (veranda) och sakta gungat med revolvern skjutklar vid sin sida!

Faktum är att farmors gamla gungstol är riktigt bekväm. Hur flitigt använd den blir nu, som nyupptäckt, återstår att se. Men jag gillar att den står där, inte undanstoppad i ett hörn utan med fria ytor runt omkring. Så att den syns.
Nu är det bara att gunga loss!

Fast det blir gungeligung utan revolver. Kan möjligen i stället kombineras med tumrullning enligt gammat mönster, förmodligen med anor längre bort än 1700-talet ...

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 05, 2016

Tisdagstema TRÅNGT

Trångboddhet är naturligtvis ett ytterst elastiskt begrepp. Japansk likkisteliknande övernattning i speciella fack-hotell. Illegala flyktingförläggningar, knappt med tak. Miljonprogramshus med många ungar i varje lägenhet. Eller nybliven trebarnsfamilj som inget hellre önskar än tio nya kvadratmeter.

Hur man såg på trängsel och tomtstorlekar i Birka, vikingastaden på Björkö i Mälaren, kan vi bara gissa. Där fanns det som ibland kallas Sveriges första stad, bebyggd och bebodd i ett drygt sekel från sent 700-tal. I dag finns Birka med på FN-organet Unescos världsarvslista, och man turistar flitigt dit båtledes  allra helst under den varmare årstiden. Guidad tur funkar bra, det blir en promenad också.

Nu har man rekonstruerat en del av bebyggelsen, kombinerat med kafé och restaurang, museum och souvenirshop. Och så en modell över hur Birkas hamnområde såg ut ursprungligen, enligt vad forskarna kommit fram till. Staden var ett viktigt handelscentrum på sin tid. Flitiga arkeologiska utgrävningar har gett många fynd och ledtrådar som fått historien att klarna.

I den där modellen ser man hur husen står tätt ihop, åtskilda bara av smala gångar. Byggnadsmaterialet är trä. Fönster verkar man inte ha haft. En öppningsbar taklucka förefaller vara tidens skorsten.

Tyckte Birkas invånare att det var trångt? Förmodligen inte. Men dagens stadsplanerare har som tur är lite andra regler att gå efter. Den moderna människan kan förvisso ha det trångt men inte på riktigt samma vis ...

Några steg utanför stadsbebyggelsen möter Birkas besökare många gravsättningar. Och så, tack och lov, en och annan gullviva – sådana trängs vi ju gärna med!


Veckans tisdagstema är alltså TRÅNGT och du som vill trängas lite mer använder dig enklast av den här länken!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 04, 2016

Ta mig till havet!

Det är så här års man på allvar börjar längta till havet. Till dofterna, till vågskvalpet (så länge det inte är för kraftigt), till de salta simturerna och till de små restaurangerna där borddukarna nästan doppar sig i vattnet vid kajkanten.

Under ytan vet vi att ett sällsamt skådespel finns att titta på, men det krävs dykarkunskaper och lite utrustning innan det kan bli riktigt intressant. Fast vissa av de där sakerna ser man också ovanifrån, och då är det kanske inte alltid så roligt: jag tänker på maneterna, som kan vara riktigt otrevliga. Kul att umgås med på nära håll är de aldrig, inte ens de som saknar de brännande trådarna.

Nere i djupet finns bläckfiskarna, märkliga blötdjur som det berättas många historier om. De påstås vara smarta. En världskändis döptes till Paul och beundrades för att han "kunde" fotboll. Paul tippade, helt rätt, att Spanien skulle vinna VM 2010. En annan mångarmad individ klarar att öppna en burk med skruvlock för att komma åt att äta innehållet. Imponerande, självklart, inte minst med tanke på att många människor har jätteproblem med de där konservburkslocken ...

Men dessutom inspirerar dessa havets hjältar en del formgivare och konstnärer. Jag gillar både maneten och bläckfisken, som länge funnits att beundra inne på Det Stora Varuhuset i Stockholm. Att de inte är äkta är närmast en fördel! Och att de gör reklam för scarves och slipsar tänker jag snabbt bort. Det är inga accessoarer som behövs när man väl tagit sig till havet.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 03, 2016

Säsongen har startat

Tio violplantor för trettio kronor.
Det kallar jag ett erbjudande omöjligt att motstå. OK, de ser lite klena ut just nu, men jag tror de tar sig i balkonglådan. De har precis hamnat där. Planteringen skedde till musik: ihärdigt fågelkvitter. Fast jag vet inte vem som stod för de härliga tonerna. Synnerligen njutbart hur som helst.
Vårbruket är inlett!

Copyright Klimakteriehäxan, även känd under beteckningen "balkongbonde"

lördag, april 02, 2016

Det är lördag – med tema dubbelt upp!

"Livet är som en påse, det blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något."

 - Hasse Alfredson i monologen "Pastor Jansson" som ingick i Svenska Ords revy "Gröna Hund" 1962. 

Tro inte att jag inte begriper att det verkar lite knasigt. Men det kan inte hjälpas, jag faller lätt för förpackningar. Blir utskrattad av vinkännarna för att jag (i alla fall ibland) väljer dryck efter etikett. Det är inte heller otänkbart att jag väljer vatten efter flaskform. Och så får de följa med hem, ibland för att användas som vattenflaska igen, ibland för att tjäna som blomvas och någon enstaka gång bara som ögonfägnad.

På bilden ser du några bevis för denna min skumma vurm för design i förpackningsbranschen: grekisk olivoljeflaska, snyggvatten från skotska Gleneagles, millennieskiftesbubblor, svensk årgångsglögg av 2003 års modell, spansk plastflaska för vatten och längst till höger också spanskt vatten med bubblor. Vad siffran 3 betyder på den har jag inte en aning om!

Och det är så ordnat med de flesta förpackningar, oavsett form, material, storlek och ursprungligt innehåll, att det passar att, som jag gör inledningsvis, citera Hasse Alfredson i sammanhanget. Byt bara ut ordet "påse" mot önskad förpackning och saken är klar!

Copyright Klimakteriehäxan (och Hasse A förstås)

För att hitta fler förslag på temat FÖRPACKNINGAR kan du ta den här genvägen.
Och när det gäller LÖRDAGSCITAT klickar du här för att komma vidare! 
Trevlig lördag!