Saker att minnas 6

Det har med åren blivit ganska många resor för min del, vilket jag är glad och tacksam för. Ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Gärna ett klädesplagg att använda, eller kanske en spännande konservburk för provsmakning?! Men oftare en pryl. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den sjätte!

Mina krav på en bra souvenir är enkla: det gäller att den är liten, lätt och oöm och enkelt kan läggas i resväskan för hemtransport.
Men ni vet hur det är med principer: ibland ruckar man på dem.

Alltså köpte jag ett stort och tungt keramikfat när jag knallade runt på marknad i Toledo. Året var 1975 och general Franco, Spaniens mångårige (drygt 40) diktator låg för döden. Jag ingick i ett team som skulle rapportera hem till svensk publik om allt ståhej som väntades bryta ut när den man som växelvis kallades "den store ledaren", "generalernas general" eller "slaktaren" dragit sitt sista andetag.

Fast det dröjde. Vi fick göra lite andra reportage medan vi väntade, och det var så vi hamnade just i Toledo, några mil söder om Madrid. Staden, som numera finns med på Unescos världsarvlista, är bl a känd för sin katedral, byggd högt upp på en klippa och häftig att skåda.

Vad vi egentligen gjorde där kan jag absolut inte minnas, men jag blev ögonblickligen helt förälskad i skålen med det blå mönstret. Jag skulle ha den, trots tyngden och storleken (drygt 30 cm i diameter). Fick ta den som handbagage på flyget, den hade egentligen behövt en egen stol. Men vi klarade resan och den finns fullt synlig i mitt hem än i dag!

Vad Francos frånfälle beträffar så var jag inte på plats när det väl hände. Det drog ut så mycket på tiden att teamet jag ingick i fick åka hem och ett annat tog över. Franco ersattes förstås också, av kung Juan Carlos, som Franco utsett till sin och Spaniens "kronprins". Mitt fat har hållit betydligt längre än den tid han var kung ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tips för den fåfänga

Höstsäsong. Modebutikerna packar upp nyheter i långa rader, dag efter dag. Det är lätt att bli köpsugen, trots att garderoben redan är full till bristningsgränsen och alla behov är täckta för all överskådlig framtid. Det är bara den där "villhöver-faktorn" som hotar. Men det finns ändå shoppingtips för den som inte kan eller vill förneka sin fåfänga! Jag har samlat på mig några.

För det första: ramlar du över något du verkligen älskar? Köp det om prislappen är rimlig. Men se sen till att använda plagget! De där tröjorna och klänningarna som bara blir hängande är verkligen något att ha dåligt samvete över, inte minst med tanke på den negativa miljöpåverkan som uppstår exempelvis när man odlar bomull.

Fastnade du för något som faktiskt var ganska dyrt? Förhoppningsvis hänger pris och kvalitet ihop. Men än en gång gäller ordern: använd plagget, använd det ofta! Att det var dyrt betyder väl att det bör tas flitigt i bruk!  Du kan tänka på vad priset per gång blir. Då kan ett 150-kronors fynd som bara används ett par gånger i själva verket bli betydligt dyrare än den där 2000-kronors byxan som du nästan vill bo i, dagligen!

Tyckte du ändå att det där dyra plagget är till "fint"? Glöm det. Se på småtjejerna på förskolan som dag efter dag kommer i glitter och paljetter! Följ deras exempel! (ja kanske inte just med glitter och paljetter men du fattar).  Dina "finplagg" kommer att förgylla din vardag. Du kommer sannolikt att få glada komplimanger, ta emot dem och njut!

Sedan vet vi förstås att det är i princip helt bortkastade pengar att köpa något jättesnyggt men lite för tajt, något man ska krympa in i ... det kommer sannolikt inte att hända. Och så finns en urgammal rekommendation som naturligtvis är jättebra men inte riktigt enkel att efterleva. Jag tänker på systemet "en-in-minst-en-ut". OK, lovar att försöka bättra mig. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att man än i dag ganska ofta hör "Det där är ju en 10 000 kronors-fråga!" om något problem som kräver sin lösning, trots att den är svår att finna. Och märkligast av allt är ju att man fortfarande tycker att det låter som så mycket pengar – i alla fall om man är lika gammal som jag och minns det ikoniska frågesportprogrammet i tv, lett av Nils-Erik Baehrendtz, och där Sverige fick en rad idoler som blev berömda för sina kunskaper, ibland i väldigt udda ämnen. Svåraste frågan kom på
10 000 kronorsnivån, och hela landet höll andan medan den dramatiska musiken ljöd och den som skulle svara hade betänketid. Det där programmet började sändas 1957 och prissumman var verkligen bra. Då. Men i dag? I dag borde vi säga 164 704-kronors frågan (plus 30 öre). Fast det ligger förstås inte riktigt lika bra i munnen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ruskig typ

Veckans mening, den som fått mig att stanna till i min läsning om än aldrig så lite, den vill Skriv-Robert också läsa på lördagarna.

Nu råkade jag plocka upp en novell av en gammal Nobel-pristagare, död sedan länge. Men Luigi Pirandello gav mig i "Krukan" från 1934 bilden av en karl jag verkligen inte vill möta på en mörk bakgata:

Han rullade med sina vargliknande ögon, rev sig ilsket i skäggstubben som var så uppkäftig att den nästan växte ut igen medan han rakade sig.

Copyright Klimakteriehäxan

När det är segt ...

Elisa Matilda är föredömlig: troget levererar hon, fredag efter fredag, fem frågor hon vill ha svar på. Det är inte direkt några kunskapsfrågor (de kan ju komma i "På spåret" i kväll) utan gäller mer sådant som kan avslöja något om svararens personlighet ... som idag:

1. Vilken del av dagen är svårast att komma igång med? Det måste väl ändå vara morgonen?
2. Vad skjuter du gärna upp? Det kan nog vara nästan vad som helst, men en sak garanterat: strykning av ren tvätt.
3. Vad är segt att vänta på? Alla sorters köer är trista. Bilkö är värst. 
4. När är det skönt att ta det segt? Morgon och förmiddag efter en lite jobbigare vardag. Försöker hur som helst undvika att stressa.
5. Vilken dag i veckan känns längst? Onsdag. Tränar sent, kommer i säng väldigt sent.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

Bild från Arabia

518 000

-Så mycket, i kronor räknat, har någon betalat för en Mumin-mugg tillverkad av Arabia 2006. Det är det högsta priset någonsin för en mugg i den här serien. Köparen, som är hemlig, är förstås hängiven samlare. Dennes nya dyrgrip heter "Simhopp med snäckskal" och visar ett simmande Mumintroll i randiga badbyxor.  

Snart är det jul!

Det är faktiskt bara tre månader till jul. Annonserna för julbord på krogen dyker upp, liksom uppmaningen att lösa biljett till en julkonsert. Är det alltså dags att börja planera så smått? I ärlighetens namn har jag nog alla julprylar jag behöver och mer därtill, men ändå händer det nästan varje år att det blir någon nyanskaffning om än liten.

Då är frågan: vill jag ha Dolly Parton hängande i granen? Chansen finns. Att minnet av denna fantastiska stjärna kommer att leva och vårdas mycket länge, det står helt klart. Så jag tror nog att de här "julkulorna" säljs bra och blir använda i åratal. De kostar ca 200 kr plus porto.

Dolly Parton dog för precis en månad sedan,  80 år gammal. Den låtskatt hon lämnat efter sig är obegripligt stor och obegripligt bra. Ofta berättar hon en gripande historia i sina texter, som exempelvis i första jättehitten "Jolene" (please don´t take my man just because you can) eller i "Coat of many colours". I den beskriver Dolly hur hon fick en vinterkappa som mamma sydde. Kappan gjordes av olika tyglappar. Hon brukade själv kalla just den här låten för sin favoritsång. Nu är den där kappan en julgransprydnad bara ett par klick bort! Fast jag avstår nog i alla fall. Nöjer mig med skivorna.

Man kan också skänka henne en tanke i morgon, som proklamerats vara Dolly Parton-dagen. Valet av datum är en lek med siffror: i USA skrivs den 25 september 9/25. Läs det högt, en siffra i taget – och du får Nine t(w)o Five, titeln på en av Dollys största hits! 

My coat of many colors that my mama made for me

Made only from rags but I wore it so proudly

 Although we had no money, I was as rich as I could be

In my coat of many colors my mama made for me

Copyright Klimakteriehäxan (fast inte för låttexten förstås)

CITAT om svenska obegripligheter

Ibland, särskilt regniga dagar i september, när mörkret blir mörkare, och att ta sig till jobbet jobbigare, då brukar jag tänka att jag åtminstone inte behöver vara handläggare på Migrationsverket.

-Max Hjelm skriver på Dagens Nyheters ledarsida hur mårkligt reglerna för utvisningar slår: mot väl fungerande, integrerade människor och mot småbarn, till exempel. Migrationsverket följer regelverket, empati har de som stiftat lagarna däremot inte kunnat stava till. Inte sunt bondförnuft heller. Läs hela hans text här! 

PluS+

Vi är framme vid S+ i trevligheternas ABC och hjälp så svårt det blev! Inte som med Q, en bokstav som svenska ordböcker inte fyller några sidor med, utan med det motsatta. Det finns ungefär hur många positiva saker som helst att lyfta fram i dag! Men jag har ju en gång för alla bestämt att det räcker med tre. Så då så!

Sanning
Ett begrepp som det tummas på för lätt och för ofta.

Sömn
Kan vara en vardaglig lyx för somliga, en jobbig bristvara för andra. Men så viktigt det är att sova – och att sova bra!

Sill
Hör mig själv säga: "Varför äter vi sill så sällan när det nu är så gott?". Gäller sillens släkting strömmingen också.

Så där ja, nu lyckades jag fatta mig lite kort, det kan ju vara vilsamt eller hur? Men min lista på "bubblare" för S+ är riktigt lång ... tror att jag kommer att stöta på många av dem hos er andra.

Förra veckan försökte jag hoppa över Q+ precis som Elsa Beskow gjorde i sin klassiska ABC-bok men det kanske inte alls var rätt beslut ... Jag rullade i alla fall på R-en direkt! Det dök upp plusbitar, allra först från Ingrid som minsann radade upp tre Q+. Margaretha gjorde likadant men återkom också med R+. LillaSyster och Livshäxan körde en dubbel – kanske överskattade jag svårigheterna med Q, men min misstanke besannades: det blir utländska låneord rakt över. Fast bra ord ändå, förstås! Trevligheter på R trillade sedan in från MrsCalloway, Debutsky, Jenny, Janerik, Tony och Josjos.  Nu väntar jag på essen bland S+en!

 Copyright Klimakteriehäxan

När det handlar om "pocenten"

Idag ska tisdagstrion leda våra tankar till "pocenten", ni vet den där siffran som grabbarna i Lasse Åbergs "Semesterresan" fokuserar på ... för den resan handlar mycket om att dricka sprit, mindre om att njuta av sol och bad!
Alkohol är alltså temat, så har Skriv-Robert bestämt. Och tre böcker ska vi tipsa om.

"Ett annat liv" är PO Enquists självbiografi och där upptäcker läsaren att han åtminstone tidvis varit helt marinerad i sprit. För min del gillade jag inte den här boken, han har skrivit annat som jag tyckt mycket bättre om. Vet dock att jag är tämligen ensam om min åsikt.

"Fredmans epistlar" skrevs av Carl Michael Bellman och kom ut 1790. Det är en samling av 82 visor, några av dem definitivt en del av svensk kulturhistoria. Och "Gutår!" är ett rop som återkommer, glasen höjs i både glädje och sorg. Visorna sjungs än i dag. Cornelis Vreeswijk tolkade Bellman briljant!

Sedan kan man ta nästan vilken skildring av irländsk barndom som helst, det finns otroligt många att välja bland och jag har läst förvånansvärt många. Grundstoryn är den samma: mamman sliter med hem och barn, pappan tar sin lön (om han har ett jobb alltså) direkt till puben och där tar pengarna snabbt slut. Ungarna svälter och fryser, i brist på både ved och kläder. Lägg till en del misshandel under alkoholens inflytande och "idyllen" är komplett ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 5

Med åren har det blivit ganska många resor för min del, dels i jobbet, dels privat. Och ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den femte!

Resan till Svalbard för några år sedan är definitivt en av de häftigaste jag gjort. Natten blev aldrig mörk, man behövde solglasögon ända tills man gick och la sig. Avsaknaden av vegetation var märklig, de marktäckande blommorna söta men så obegripligt små! Valrossen som kom nästan in till land var respektingivande, men isbjörn såg jag ingen levande, bara uppstoppad.

För tillfälliga besökare är isbjörnen jättespännande. Visst har det hänt olyckor! Visst har isbjörnar haft ihjäl mäniskor! Men det händer extremt sällan. Ändå får man inte ge sig ut och promenera hur som helst, inte ens i Longyearbyn med omnejd. Man ska ha "rifle" (uttalas riffle), alltså ett skjutvapen av gevärstyp som säkerhet. Dock förstod jag inte om man avkrävdes någon som helst bevis för vapenvana innan man fick hyra ett ... 

Vid ett tillfälle tänkte jag förflytta mig till fots, det handlade om en sträcka på kanske 400 meter, fullt synlig från alla håll eftersom inga träd och buskar skymmer sikten. Hann ta tjugo steg innan jag blev hejdad. Blev skjutsad i bil. Fick absolut inte gå.

"Varning för isbjörn" är alltså en realitet när man är där, och det gäller hela ögruppen. Jag hemförde en kylskåpsmagnet med samma varningsskylt på. Väldigt bra souvenir och den duger som "conversation piece" också om någon stannar till framför min kyl-och-frys ... för där sitter den!

Copyright Klimakteriehäxan

I dag för sextio år sedan

20/9 1966 "T Laila. Får nyckeln", Hade fortfarande tämligen läsbar handstil på den tiden ...

För exakt sextio år sedan fick jag nyckeln till mitt första egna boende i Stockholm. Glad som en lärka kunde jag flytta in i en liten halvsunkig etta en halvtrappa ned, med adress Smedsbacksatan 7. Där fanns ett rum, litet kök med s k sekundärkök, badrum, liten hall och en glasdörr ut mot gräset på husets baksida, fast utan någon sorts altan eller balkong. Stod man på tå kunde man ana vattnet i Värtan, men det var vackert grönt i blickfånget också. Plus ganska många tak.

Troligen hette det att lyan var "möblerad". Där fanns en otroligt smal säng, ett litet bord, en möbel som kallades "stäng" eftersom den var en stol som kunde dras ut och bli en säng. Någon sorts soffa fanns också. Jag sov i det där lilla sekundärköket, med en hopfällbar campingmöbel (bord och pallar) som matplats bredvid. Gasspis hade jag nog aldrig förr sett, men det funkade också. Allt var frid och fröjd!

Hur kunde då jag, fortfarande tonåring, i  princip utan inkomst, få tag i en lägenhet på eftertraktade Gärdet? Svart förstås. Hyrde i andra hand av en bekant som jobbade i Värmland samtidigt som jag kommit in på Journalistinstitutet i Stockholm. Mitt nya liv skulle bekostas av studielånet. 

Med viss rätt kan ni undra hur jag kan vara så säker, inte bara på året, utan exakt på dagen? Jo då, här finns bevis! Från ingenstans dök nämligen min lilla fickkalender från 1966 upp och blir den perfekta backspegeln. Slog upp den 20 september mest på måfå, men sökte förstås svaret på frågan: Vad hade jag för mig då? Och visst får jag svar!

Jag påminns om hur jag tillfälligt inhystes hos min morbror och moster i Edsberg, i väntan på att hitta något eget, helst närmare skolan. Den 17 september hoppade jag in och jobbade extra som kassörska i deras snabbköp. I veckan innan hade jag varit och lyssnat på den mycket originelle jazzmusikern Archie Shepp på Stockholms jazzfestival. 

Dagen efter att jag hämtade den där hett åtrådda nyckeln köpte jag en klänning. Den 23 september sov jag första natten i mitt nya hem. Några dagar senare kom mina föräldrar med ett lass förnödenheter. På Åhléns köpte jag ett vackert finskt tyg att sätta upp på väggen, lägenheten skrek efter uppfräschning och förnyelse.

Att jag i princip varje dag skrev i min kalender vad jag ägnat mig åt förvånar mig i dag, men det är lite spännande att se hur mitt liv såg ut för det som känns som en evighet sedan. Jag gick exempelvis jätteofta på bio mellan tentorna som verkar ha duggat ganska tätt. Hade gärna kompisar hemma, ibland gick vi på krogen trots att vi nog egentligen inte hade råd med det. Tränade regelbundet gjorde jag också.

Nog anpassade jag mig till livet i huvudstaden utan några problem. Och jag har ju blivit kvar, via ytterligare någon svart hyresadress innan jag lyckades få ett eget kontrakt, fast även det köptes svart – så gjorde "alla" på den tiden ... och brottet lär vara preskriberat vid det här laget. 

Kvinnan som hade kontraktet på lägenheten på Smedbacksgatan blev påkommen. Hon hade ju inte tillstånd att hyra ut i andra hand, så där försvann den bostaden i en hast. Men då hade jag redan lämnat ifrån mig nyckeln.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto är en pausbild

Tycker att jag minns känslan. Det var stort att tappa en framtand, och spännande att spana efter den nya! 

Kul åtminstone när man var sju. Barnbarnet blir det om några veckor, men gluggen väntade inte på födelsedagen innan den dök upp. Nu är det paus i den nyss fulla tandraden!

Råkade ut för samma sak när jag var femtio och det var inte alls särskilt roligt. Barnen enades snabbt om att mamma såg ut som en häxa och de bad mig, ja de vädjade verkligen, att jag inte skulle skratta utan hålla ihop munnen. 

Toppen nåddes när jag skulle natta Dottern. Hon drog täcket över huvudet och sa: "Kan du be pappa komma i stället!"

Ack ja, har mina tänder i behåll och numera får jag faktiskt beröm av tandläkaren, vilket håller ner den budgetposten på ett förtjänstfullt sätt. 

Vill du se fler Veckans foto går du lämpligen via Åkes blogg. 

Copyright Klimakteriehäxan

Politik i kulturell tappning

Vilka kulturella verk med politisk anknytning vill du tipsa om?

Det är Enligt O som undrar. 

Tänker på en film jag sett och inte glömt: "Flyga drake", byggd på Khalid Hosseinis bok med samma namn (The Kite Runner). Både bok och film gillade jag och man fick insyn i ett samhälle som var problemfyllt. Finns numera en rad böcker om Afghanistan (Åsne Seierstads "Afghaner" exempelvis) om man vill fördjupa sig.

När jag riktar blicken mot bokhyllan hittar jag Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen", den första jag läst av honom. Här får man en svensk nutidshistoria i lättsmält version genom författarens svenska adoptivmamma, med sociademokratiska rötter. Ett fint kvinnoporträtt med flera poitiska undertoner.

I veckan har regeringsfrågan dominerat det dagliga samtalet, åtminstone för de nyhetsintresserade. Återstår att se om det blir så svårt att nå ett resultat som experterna verkar vara ense om. Tyckte hur som helst att man medelst konstverket ni ser nedan får en tydlig fingervisning om att det blir något åt vänsterhållet. För dit pekar Enno Halleks färgglada hand som man kan se om man tar t-banan till eller från station Stadion, vilket jag gjorde i tisdags. Tror dock inte att konstnären tänkte på framtida kniviga politiska situationer när han skred till verket ...

Enno Hallek skapade den röda handen som pekar till vänster. Finns på perrongen på Stadions tunnelbanestation, invigd 1973.

 Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hustrur

"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Sådan är bakgrunden till den ständiga lördagsjakten på Veckans mening, i Skriv-Roberts regi. Veckans mening hämtar jag denna gång i  "Farlig sanning" av Anna Jansson – jag ser dem framför mig, männen och kvinnorna hon beskriver och situationen de befinner sig i:

Deras fruar var tysta och dekorativa.

Copyright Klimakteriehäxan

Turligt

Det är regnprickigt på fönsterrutan framför mig men dropparna torkar nog snart, för himlen ser ganska "snäll" ut och höstfärgerna är inte här än. Men oj så fort tiden går! Ideligen är det fredag och då presenterar Elisa Matilda så troget sina fem frågor, denna gång på temat tur.

1. När kände du dig som mest lyckligt lottad? "Känner" borde det stå! Varje gång jag tänker på hur rik jag är: har en fin familj, vänner, förvånansvärt god hälsa, allt jag behöver när det gäller prylar, trivs där jag bor. Inser att långt ifrån alla är lika rikt lottade. 
2. När hade du senast riktigt bra timing? Måste ha varit ett bussbyte härom dagen, tog en minut utan stress. Sällsynt.
3. Vad vill du ha tur med den här veckan? Några turbollar i pingis tar jag gärna emot på söndag när det är seriespel. Fast inte alltför många, förstås.
4. När litar du på magkänslan? Förvånansvärt ofta. Och det blir också ofta rätt.
5. Har du ett lyckonummer, och ger det lycka? Nej. Fast jag tror att jag föredrar runda siffror framför kantiga ...

Copyright Klimakteriehäxan

Aldrig mer en sommarkappa!

Värmerekord. Inte sedan man började registrera temperaturer runt om i världen har lika höga värden uppmätts som i år.

Rapporterna kommer tätt: i område efter område, jorden runt, har man nu noterat högre temperaturer än någonsin. Folk dör av värmeslag, enorma skogsområden läggs i aska, naturen skriker efter regn, grundvattennivåerna sjunker, isen vid polerna tinar och kalvar, turister är på jakt efter svala resmål ... det är helt enkelt ingen ände på eländet (även om Sverige kanske tjänar lite på det där med turisterna som söker "coolcation").

Visst har man anledning att bli orolig, även om man tror sig bo och vistas i ett område som åtminstone i teorin verkar säkert. Men faktum är nog att de stora klimatförändringar som pågår kommer att komma ikapp oss allihop.

För egen del har jag i alla fall kommit till EN insikt: Jag ska aldrig mer köpa en sommarkappa. Förr i världen ville man prompt ha en ny för året, med premiär på Valborg (om det inte snöade alltså). Kappan matchades gärna med tunna handskar, en trevlig väska och lämpliga skor, även om de senare ofta tenderade att ha för höga klackar för att det skulle vara bekvämt. 

I min garderob hänger ett gäng jättefina vår/sommarkappor, i olika färger, modeller och längder. Lägg till två regnkappor. Ingen är köpt på 2020-talet. EN kappa har jag använt 2026, EN gång och det var nu i september. Regnplaggen har bara hängt, i sällskap med ett antal paraplyer – de går ju inte att ta i bruk, man kan inte fälla upp dem eftersom det nästan alltid blåser, se där ännu en väderförändring från förr. Och sommarhandskar – skojar ni med mig?

Ser nu hur modebutikerna försöker locka mig med en ny höstkappa. Å nej, försök inte! När det blir vinter behövs ytterplaggen, men där är vi tack och lov inte än. Hösten kan jag uthärda iförd någon av mina sommarkappor, möjligen i kombination med en kofta. Om det kommer att behövas i denna uppvärmda värld, vilket är långt ifrån säkert.

Om du inte bara vill känna värmen utan dessutom läsa om den ...

Copyright Klimakteriehäxan

Det rullande R:et – nu med plus!

I skapandet av trevligheternas alfabet, ABC+, har vi kommit fram till bokstaven Q. Men här känner jag att vi inte kommer särskilt långt. Visst skulle man kunna ta Quercus quercus som är latin och står för det vackra trädet ek, men vi är ju inte direkt latinare alla eller hur? Engelska inlån finns förstås också, men det känns som som vi alla skulle hamna på samma ord och det är inte så kul. Alltså hoppar vi resolut över Q och landar därmed på R+., förhoppningsvis svenska ord!

Bokstaven R kan vara lite krånglig när man är liten. Min mamma tröttnade aldrig på att berätta hur jag plötsligt fick grepp om den där rullande konsonanten. Jag lär ha kommit inrusande, skrikande RRRRRRRRRRRRR och for runt i hela huset ... sen dess har det funkat!

Nu blir det tre fembokstaviga ord, med tre gemensamma bokstäver ... tre ord med rejäl positiv laddning för mig, fast med vitt skilda egenskaper!

Rosor
Detta är en sorts blomma som inte går att tröttna på. De finns vilda, de finns krampaktigt förädlade med långsökta namn och de finns i buskar, som klätterväxter och som förgyllare av alla möjliga rabatter. Lägg därtill att buntarna jag köper i mataffären ofta är billiga och står länge i vas. Samtidigt som jag ställer mig helt frågande till varför man ska betala jättemycket mer för blomsterbutikens jättelånga exemplar, man får ju ändå korta av stjälkarna rejält om man vill kunna titta på själva blomman!

Resor
Har haft turen att resa en hel del i mitt liv, men nog finns det nya utflykter jag skulle vilja göra – en del skulle jag t o m vilja göra om. Har alltid längtat till Island, verkar aldrig komma iväg. Skulle också vilja trampa runt på Manhattan igen, men som USA ser ut för närvarande kommer det inte heller att hända.

Resår
tänk vilken lättnad det är när kjolar och byxor har resår i midjan ... så förlåtande ... Finns förstås fler användningsområden för denna förnämliga textilvara, en brittisk uppfinning från mitten av 1800-talet.

Hoppas ni inte gråter över vårt förlorade Q. Och råkar ni ändå komma på något – ta med det, nog kan Q+ samsas med R+ om så skulle vara! Förra veckans positiva alfabetisörer var LillaSyster, Ingrid, Debutsky, Mrs Calloway, Jenny, Margaretha, Livshäxan, Janerik, Merika, Åsa, Susjos och Josjos, som var sist i mål. Hon vet att man kan posta sitt inlägg vilken veckodag som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

285

-I så många kommuner (det finns 290) tappade Sverigedemokraterna röster i valet i söndags. Av alla siffror som strömmar över oss i analyserna av resultatet kanske den siffra som överraskat mig allra mest.

DSN om politikerlöner

Har tagit del av en politiknyhet långt från det svenska valrörelsen: att världens bäst betalda politiker finns i Singapore, det hade åtminstone jag inte en aning om. Och i veckan beslutade parlamentet att det var dags för en löneförhöjning. Premiärminister Lawrence Wong kommer att få ett lyft på 10 miljoner och får därmed cirka 27 miljoner kronor i årslön. Det är en ökning med 64 procent, rimligen någon sorts rekord i löneförhandlarbranschen. Till bilden hör att medianlönen per år i Singapore är ungefär en halv miljon kronor. Det är alltså i runda slängar vad deras ledare har i veckopeng. (Sveriges statsminister, vem det nu  blir, kommer att tjäna 2,5 miljoner om året).

Svart text med vit rygg

Vi hör ibland talas om vitböcker, men det handlar då sällan om något som är kul att läsa. Snarare är det en text som utger sig för att klara upp och reda ut ett komplicerat och kanske också omtvistat  händelseförlopp. Att det kallas vitbok beror på att vitt omslag var det som gällde för officiella statliga trycksaker förr i tiden.

Nu vill Skriv-Robert se en tisdagstrio där böckerna vi nämner har vit bokrygg, en annan sorts vitbok alltså. Jaha, vad hittar jag i min hylla (där böckerna inte står färgsorterade, så jag får leta lite)? Inlagans text lär dock vara svart, helt oberoende av ryggen. Jag bestämmer mig för tre väldigt olika böcker. 

"Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) André Brink bjuder ju på vitt dubbelt upp. Det är 1700-tal. Vit kvinna och svart man, hon välbeställd, han slav. Här finns t o m en svenskanknytning! Relation med problem ... men jag njöt av läsningen.

"España por favor" av Åsa Hellberg är en svensk feelgoodbok som jag tycker är lite bättre än de flesta andra jag läst. Om kvinnlig vänskap, om tvära kast i livet genom skilsmässa och sjukdom, och om kärlek också, förstås. (Har nämnt boken här på bloggen tidigare kan jag erkänna.)

"OK, amen" om judar i den ultraortodoxa gruppen chassider skrev den svenska journalisten Nina Solomin för 25 år sedan. Hon hade fått unik inblick i den här grenen av judendom i New York och deras mycket speciella liv.  Även om åren gått tror jag att traditionerna lever kvar, det här är ingen folkgrupp som strävar efter nyordning och moderniteter. Intressant och stundtals nästan skrämmande läsning.

Copyright Klimakteriehäxan

Litterärt ABC: bokstaven R

Enligt O skapar Litteraturens ABC, bokstav för bokstav. Jag är en av dem som hängt på och nu tar vi tag i R! (Lustig nog är vi nästan ikapp nu med mitt ABC+, för där dyker R upp kommande onsdag!) Men här handlar det enbart om böcker, mitt val faller på verk av tre kvinnor:

 Berätta om en författare med för- eller efternamn på R!

Slår gärna ännu ett slag för Rebecca Skloot, amerikansk vetenskapsjournalist som mig veterligen bara skrivit en enda bok, men vilken bok! Vilken research! Vilken bra historia! "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) berättar om den unga svarta flerbarnsmamman som drabbas av aggressiv cancer och dör. Men innan hon avlider har läkarna tagit cellprover på hennes tumörer, prover som – skulle det visa sig – genom att vara oväntat livskraftiga fått enorm betydelse för cancerforskningen världen över och dessutom genererat stora inkomster för diverse medicinbokag. Skloot berättar också familjens historia och som hon gör det ... LÄS! (Det finns stycken som är lite för "medicinska" för exempelvis mig, men de hoppade jag saklöst över och det gjorde absolut ingenting.) 

Berätta om en bok vars titel börjar på R! 

"Rosa – prinsessan av Fäholmarna" är ett exempel på den fantastiska Barbro Lindgrens fantastiska texter. Rosa är hennes älskade hund, en bullterrier, skildrad i tre böcker men det här är en samlingsvolym med alla delarna. Läsaren får uppleva mycket ur hundens perspektiv, med lindgrensk humor, men här finns allvaret också. Så njutbart! 

 Berätta om en bok som innefattar en inre eller yttre resa!

"En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" skrev den svenska diplomaten Diana Janse efter att hon varit utsänd från UD till Afghanistan, med postering i Kabul. Som jag läser boken blev detta både en yttre och en inre resa, strapatsrik både fysiskt och psykiskt. Idag skulle Janse förmodligen knappt känna igen sig ... Landet och dess folk gjorde stort intryck på författaren och lag läste texten med god behållning.
Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 4

Visst är det kul att ta med sig något hem från en resa, ett besök i ett annat land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas, förhoppningsvis souvenirer förknippade med några andra tillbakablickar som inte varit till salu men som jag har sparat ändå. Det här är den fjärde!

Jag hade kommit till Rom för första gången, en stad jag dittills bara sett på film och i tv men som jag hade höga förväntningar på. Nu hade jag inte semester utan förväntades arbeta, men lite rast måste man ju kunna ta eller hur?

Första avbrottet för lunch slängde jag i mig något, antagligen pasta, vi var ju i Italien! och sen sprang jag. Med karta i hand skulle jag ta mig till den berömda Spanska trappan, där Audrey Hepburn och Gregory Peck synts i "Prinsessa på vift", en romantisk klassikerfilm. Trappan är ett MÅSTE för den som är ny i staden!

Visst hittade jag dit, visst fick jag veta att man varken får sitta, äta eller dricka i den. Men gå får man. Jag gick (eller rusade) i alla fall pliktskyldigast upp för de 135 stegen och ner igen, ständigt kollande klockan – jag fick inte komma för sent till eftermiddagens möte!

På väg tillbaka tvärstannade jag ändå. En liten farbror satt på en enkel pall på trottoaren. Framför sig hade han små tavlor som han uppenbarligen själv målat och som han nu försökte sälja. Han tog inte mycket betalt för dem, fast hur mycket/litet minns jag inte.

Ni ser här ovan vad jag valde. Har haft den på väggen sen jag kom hem från den där resan. Tycker den är jättefin, en perfekt souvenir som får mig att minnas Rom (även om motivet inte hämtats där)! För en sak är klar: prylar att bära med sig hem som minnen ska helst inte vara vare sig tunga eller skrymmande. Den här lilla somriga bilden är 10x10 cm inklusive ram och väger nästan inget.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto: Symboliskt (o)väder?

Denna vecka har bjudit på stor väderdramatik i huvudstaden, där jag befinner mig. När himlen ser ut som den gör på den här bilden (mitt bidrag till Veckans foto hos Åke) vet man att det är lugnast att bege sig inomhus. Strax vräkte regnet ner, för att ytterligare ett par timmar senare ta slut och lämna över till sol och blå himmel igen! Faktum är att jag kunde ta mig ett härligt dopp i sjön på fredagen, förmodligen säsongens sista men säker är jag inte.

Med tanke på dagen, den när vi ska lägga grunden för hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren, kan bilden på himlen med de stora mörka molnen symbolisera det politiska läget. Hur hotet ser ut och varifrån det kommer, det har vi förstås olika åsikter om i väljarkåren, men nog ser det ut att bli en kamp ända in mot målsnöret. 

Vi får hoppas att himlen ljusnar, att solen fortsätter lysa och vi får väl acceptera resultatet vilket det än blir, nöjda med att åtminstone ha utnyttjat vår rösträtt. Det lär bli en spännande valvaka.

För den som avgår med segern är det sedan bara att rätta sig efter Sveriges grundlag. I regeringsformens första kapitel, paragraf 2 står det vad som gäller: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. 

UPPDATERING: Kö till vallokalen! Tror aldrig jag har varit med om det förut, i alla fall inte
 så här lång.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

700 000 000

-Så många röstsedlar har tryckts upp inför söndagens val till riksdag,  kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Vi är cirka 8 miljoner som är röstberättigade, så det finns nästan hundra per person, alltså! Att så många trycks beror på vallagen. Enligt den har  partier som fått minst en procent av rösterna i riksdagsvalet i något av de två senaste valen – och partier som har mandat i region- eller kommunfullmäktige – rätt att beställa namnvalsedlar gratis i en mängd som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i respektive valområde. Mycket skräp blir det.

En valdag av äldre modell

Här bjuder jag på ett smakprov ur min lilla bok "SÅNT nästan bara JAG MINNS". Underrubriken lyder "Om händelser och människor i Värmskog" och det jag berättar om tilldrar sig huvudsakligen på 50-, 60- och 70-talet, i byn där jag föddes och växte upp och som jag kallar Barndomslandet här på bloggen. Valdagen av årgång 2026 ser inte precis likadan ut som den gjorde förr ... rätt att rösta hade jag förstås inte heller ...

VALDAG

Det kommer med jämna mellanrum en söndag i september som inte är exakt som alla andra söndagar: Valdagen. Tillfälle att påverka samhället i stort genom att ge sin röst åt ett politiskt parti, om än i en liten valkrets.

Den där dagen högtidlighölls åtminstone förr i världen på största allvar. Det var Demokratins Dag, även om ingen talade om det i de termerna. Viktigt, hur som helst. Män satte på sig kostym, skjorta och slips, ja kanske till och med en hatt. Kvinnor letade fram finklänningen ur garderoben och eventuellt hade det redan hunnit bli en ny huvudprydnad till hösten? I så fall var det läge för premiär! Så iväg till vallokalen, det kunde exempelvis vara Björnebols missionshus.

Någon lång kö hann det aldrig bli när de röstberättigade i Värmskog skulle lägga sina valsedlar i urnorna, det var medborgarna för få för. Inte tog det lång tid att räkna de där lapparna heller, men man fick naturligtvis invänta klockslaget som gällde i hela landet – det kunde ju tänkas att en eller annan soffliggare kom på bättre tankar och ville utnyttja sin rättighet om än i sista stund.

De mest intresserade gick inte hem utan fördrev väntetiden med samtal om ditt och datt. Snart skulle de ju få veta hur vindarna blåst, om förändringarna blivit stora, om makten förskjutits åt det ena eller andra hållet.

När siffrorna redovisats återvände var och en hem till sitt, många med en lapp med resultatet nedpräntat i blyerts för analys över en sen kopp kvällskaffe med en bit hembakt sockerkaka.

-Tänk att socialdemokraterna gick upp med fem?

-Jo men du vet det kom ju nytt folk till Ekebol, dom känner vi väl inte så noga?

-Bondeförbundet håller i alla fall ställningarna!

-Vi bor ju i jordbruksbygd. Bönderna håller ihop förstås.

-Jag som trodde att högern skulle gå fram.

-Nä Johanssons röstade nog på folkpartiet, så måste det vara.

-Fast det var en kommunist mindre i år?

-Han dog ju, Pettersson, i våras!

Det där med valhemligheten, det gällde naturligtvis även i Värmskog. Även om det var ett relativt begrepp, så att säga. För nog kröp partisympatierna fram emellanåt, kanske på symöte, kanske på körövning, kanske i affären … och inte var det väl så viktigt att hålla hemligt heller?

Om man såg till riket i dess helhet så hette statsministern år efter år Tage Erlander, socialdemokrat från Värmland. Han ledde regeringen från 1946 ända till 1969 och fick därmed en extra och dubbeltydig titel: Sveriges längsta statsminister. Erlander var 192 cm i strumplästen.

Copyright Klimakteriehäxan

Tankeställare (lånad från USA)

 I morgon är det dags för oss som inte redan röstat, vilket ju rekordmånga gjort i år. Det är inte läge att skolka!

Dåliga politiker väljs av bra människor som inte röstar.

Veckans mening – om sommarfröjd

Kanske väntar man sig inte när man börjar läsa en deckare att den ska bjuda på vackrast möjliga skildring av svensk prakt i form av sommarblomster. Men det får man ändå i "En liten droppe blod" av Christoffer Carlsson, som skrivit en rad kriminalromaner men som jag av oklar anledning hittills aldrig läst, trots alla lovord han brukar få. Nu slås jag av vilken naturvän han måste vara innerst inne – ja, kriminologer kan nog behöva tänka på något vackert emellanåt. Här bjuder han (och jag) på Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna:

Blåklockor, kaprifol, kungsmynta, stäppsalvia och stockrosor, allt det vackraste har sin tid nu och doftar vildsint och starkt, nästan för mycket, näsan vet inte riktigt vad den ska göra av allting.

Copyright Klimakteriehäxan

(O)viktigt

Elisa Matilda får fart på oss bloggarkollegor på fredagarna med sina fem frågor, som man aldrig i förväg vet vart de ska ta en. Idag ser de ut så här:

1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Här blev det ERROR i min skalle. Om jag har en stark åsikt om något måste detta något väl ändå vara lite viktigt, om än bara för mig?
2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? Att grannen dammsuger trägolv med hårt munstycke. Det hörs.
3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Kan inte välja, behöver inte bli bäst i världen på någonting men vill gärna vara lite bra på mycket annat.
4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? Orimligt vet jag inte men nog är det roligt om folk synbart uppskattar maten jag lagat.
5. Vad är något du fortfarande inte kan? Hålla ett personligt tal. Folk tror att jag kan, men ack så fel de har.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

70 000 000

-Så många kronor har någon betalat för ett hus i Viggbyholm, norr om Stockholm. Denne någon får en bostad med åtta sovrum, sex badrum, infinitypool, gästhus, walk in closet i storlek som en ordinär klädbutik, garage för fem bilar, enorma fönster. Sjötomt förstås. En spekulant kom och tittade en fredag, på lördagen var köpet klart. Och (den hemlige) köparen verkar ha gjort ett fynd - samma hus var ute på marknaden för fem år sedan, då för 150 miljoner kronor. Jag missunnar naturligtvis inte någon detta till synes oslagbart fina boende. Men 70 miljoner? Om jag hade det på mitt bankkonto skulle jag ändå inte ha varit på köphumör. Tänk så mycket att städa! Och all fönsterputsning!  

Bild från Eklund Stockholm New York

Nu sätter vi P med plus!

Alfabetisk ordning, det vet vi vad det är och det är ett rättesnöre vi ofta respekterar. Men nu håller vi som bäst på med något som kanske kan kallas alfabetisk oordning – om än i alfabetisk ordning ... Vi skapar nämligen ett nytt ABC där bara positiva saker får plats. Tre trevligheter per bokstav ska det vara, och vi har faktiskt kommit fram till P+! P som i Positiv som i Plus, helt enkelt! Ser fram emot era inlägg, glöm för all del inte att lägga in länk i kommentarsfältet här!

Plåt

Det är hållbart, det är formbart, det är ett material som kan användas till nästan vad som helst, inte bara tak, konservburkar, bilar och ugnsplåtar. Jag råkar ha ett väldigt gott öga till föremål av plåt, har smycken, ljusstakar och annat, allt i svart (eller avsiktligt rostiga). Gillar Bengt & Lottas skapelser, har ett "ljusträd" från Kosta Smide. En jättefin väggfågel från Stubbviken Design sitter sedan länge på verandaväggen till huset i Barndomslandet. Från Danmark kommer min fasadklättrare, i kolsvart metall även han. På bilden längst ner ser du att jag hittat ännu en designfirma som gillar plåt, ja älskar plåt rent av!

Presenter 

Det är tveklöst trevligt att få, men också väldigt trevligt att ge bort. Det svåra är att hitta "något som passar". Ibland finns en önskelista och det kan vara praktiskt, men allra roligast är att komma på något alldeles själv, något som träffar mitt i prick! En årsrik granne säger inför varje högtidsdag att "presenter som äts eller dricks upp eller som vissnar tar jag gärna emot". Bra tänk när festföremålet ingår i folkgruppen "de som redan har allt"!

Pelargon
Denna härliga växt som trivs både inne och ute! Har haft jättefina exemplar på balkongen i sommar, de har blommat nästan ögonbedövande vackert, i god samklang med sina övervintrade släktingar.  Pelargonen sägs vara svenskarnas favoritblomma nummer ett, men lär från början ha varit en "överklassväxt för män"?!? Idag används den till både parfym, mat och terapi, eftersom den också är en sorts medicinalväxt, använd vid pms, torr hy, eksem och herpes. Och avkoket från bladen sägs både rena och stimulera blek och glåmig hy. OK jag har inte provat, är nöjd med att titta på mina! 

Plåt är ett kanonbra material för kreativa människor. Se här en liten tall som jag gav Dottern i födelsedagspresent! Blev jättefin på hennes fönsterbräda! Tallen kommer från Älska Plåt Design, ett företag som drivs av Anna Giss och Anne Johansson i Nässjö – de kallar sig gärna "Flickorna i Småland". Hur de kom på idén till att göra saker i plåt? Svaret:"Ur några tomma fönster växte en idé om att skapa något som håller – blommor i plåt som aldrig vissnar" och nu erbjuder de en lång rad "blommor" i plåt. Inte behöver de vattnas heller, möjligen dammas av emellanåt ...

Och därmed är vi inne på alfabetets andra halva. Vi har fjorton bokstäver kvar, fast kanske blir det lite färre. Bokstaven Q som egentligen ska dyka upp nästa vecka känns svår, glest mellan trevligheterna där tror jag, och samma problem kan nog komma att drabba X ... rätta mig om jag har fel!

Trevligheternas ABC+ knallar på i god ordning, bokstav för bokstav, onsdag efter onsdag. När det handlade om O+ trillade det in utmärkta O-märkta förslag från Jenny, Mrs Calloway, LillaSyster, Livshäxan, Margaretha, Åsa, Ingrid, Merika, Janerik, Debutsky och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan

Snart är lästimmen här!

Bara timmar återstår till Read Hour när jag skriver detta. Klockan 19 är det dags! Då hoppas Läsrörelsen att alla bokvänner är mobiliserade, att man tipsar varandra om läsning, kanske byter böcker rent fysiskt också, pratar om texter, om vilka tankar något man läst har väckt. 

Idén kommer från Finland och man har valt att lägga lästimmen på den dag FN utsett till läskunnighetsdagen. Lärarstiftelsen, Svenska Akademien och Svensk biblioteksförening stöttar projektet.

Bokläsare i alla åldrar från tolv år och uppåt ger sina egna boktips på sajten. De är tillsammans över 400 och kommer från olika bakgrund. Jag klickar helt på måfå på nummer 38 och hamnar hos professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors. Han rekommenderar två titlar: "Lille prinsen" (Le Petit Prince) av Antoine Saint-Exupéry och "Pappan och havet" av Tove Jansson. Sitt val motiverar han så här: "Båda böckerna kan läsas på flera olika nivåer av både barn och vuxna och båda presenterar grundläggande mänskliga och existentiella problem i sagans form." 

Men det finns alltså ytterligare fyrahundra tips att ta del av. Bara att klicka runt! Nedräkningen till Read Hour har börjat.

Copyright Klimakteriehäxan