fredag, juli 10, 2020

Fem frågor om sommaren

Vädergudarna verkar ha tryckt på pausknappen och gör ett rejält uppehåll i sommaren. Vaknade till nio plusgrader i dag! Inte precis vad jag och en massa semesterfirare önskar mitt i juli. Fast vi har förstås ingenting att säga till om.

Elisa Matilda har i alla fall inte tagit paus, utan fortsätter ställa fem fredagsfrågor till oss andra bloggare. I dag är det sommartema som gäller:
  1. Hur spenderade du somrarna som barn? Jobbade alltid i vår lanthandel som expedit från tidiga tonår. Men det blev bad också, simskola när jag var liten. Kanske extra umgänge med släkten dessutom. Minns dessutom ett par bilresor med mamma och pappa. Och tält.
  2. Hur spenderar du sommaren i år? Hemester, delad mellan Stockholm och Barndomslandet. Med social distans på båda ställena.
  3. Vad skulle du vilja göra i år men som inte går? Hade velat göra en liten resa, före midsommar, kanske till Mallorca. Eller Grekland. Eller Italien. Undrar när det ens är teoretiskt möjligt igen? På riktigt?
  4. Vilken är favoritsysslan på sommaren? Bada, läsa, sola, njuta av grönska och blommor. Strosa i någon "ny" sommarstad, äta utomhus.
  5. När brukar du ta första doppet? Någon gång i maj, men det varierar förstås med det aktuella väderläget.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 09, 2020

Följetongens tid är förbi

Minnet är lika kristallklart som om det hade varit i går. Hur jag väntade. Längtade. Undrade: hur skulle det gå?

Dagarna kröp fram. Men så, äntligen, hade den stipulerade pausen tagit slut. Allers kom, och med den fortsättningen på den (oftast olidligt) spännande följetongen.
Visst, andra veckotidningar publicerade också romaner i veckoportioner, men Allers var ändå bäst ...

Det var i Allers jag lärde känna Martina, huvudperson i "Barn 312" av Hans-Ulrich Horster. Jag ville se ut precis som hon, ha det långa vackra håret, de stora ögonen, den fina munnen och det tunna armbandet, allt tecknat av den legendariske Kurt Ard. (Det var, inom parentes, inte exakt så jag såg ut.)

Hur många avsnitt det var i den där historien om flickan som saknade sina föräldrar efter kaos på den stora centralstationen i Wien, där mamma Ursula tappade bort henne, det vet jag inte. Men när den väl var slut infann sig en stor tomhet, så där som det fortfarande kan göra efter en riktigt fin läsupplevelse.
Faktum är att jag läste om "Barn 312" i vuxen ålder och tyckte (till min stora lättnad) att den höll rätt bra.

Vad det beror på vet jag inte, men jag kan konstatera att mitt tålamod definitivt inte är lika stort i dag som det var då. För nu har jag börjat läsa sommarföljetongen i Dagens Nyheter, "Dockorna" av Katarina Wennstam, en text som kallas "spänningsroman". Den är uppdelad i 57 dagsbitar, och de är helt enkelt för korta och det är inte kul att vänta på nästa. Tålamod är inte min bästa gren. Tror att tiden för mig och följetonger är förbi, definitivt, men jag måste förstås följa Wennstams berättelse in i mål.

En sak till: ibland kommer frågan upp. Vad heter egentligen följetong i pluralis? Kan det heta följetänger, det uttalas ju ändå som -tång?
Nej, det heter följetonger. Faktiskt.

Stina Wirsén illustrerar "Dockorna" i DN. Ger mig dock inte samma vibbar som Kurt Ards Martina ...

Det här inlägget är helt enkelt mitt svar på helgfrågan från Mia i bokhörnan. Frågan är kort och koncis och lyder som följer: Vad läser du nu?
Bonusfrågan hänger förstås också på: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?
Upprepar något jag tipsat om förr: testa radioföljetongen, finns ett antal i utbudet på Sveriges Radio. Gratis och oftast bra.

Copyright Klimakteriehäxan

Promenad i juli

Upp-och-ner-vända världen ... 
En foderväxt som vi aldrig lyckas bli av med. Vackert blommande i blått
en kort tid dock.
Vem kommer först när körsbären mognat - jag eller fåglarna? Det brukar bli fåglarna.
 Men jag blir inte jätteledsen, det är en ganska sur sort.
Och de italienska bigarråerna man köper är mycket godare ...
Mig veterligen finns ingen golfentusiast i bygden. Men OM det finns måste detta
vara värsta utmaningen!
Om lingon är skogens röda guld så är smultronen guldet på vägkanten.
Vi har inte alls lika gott om prästkragar nu som förr. Trist.
När lupinerna ser ut så här bleknar till och med min entusiasm ...
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 08, 2020

Pulitzer – ett pris att räkna med

Om en bok har fått Pulitzerpriset för skönlitteratur tror jag per automatik att den är läsvärd. Priset instiftades 1917 till minne av journalisten och tidningsmannen Joseph Pulitzer och delas ut årligen, i 21 olika kategorier.

Romanerna ska vara skrivna av amerikanska författare och företrädesvis beskriva delar av livet i USA, och det är Ugglan & Boken som påmint mig om priset och listat alla de förnämliga titlarna.

Den här raden av böcker har hittills vunnit Pulitzerpriset, och jag skulle alltså våga påstå att det är en uppräkning av utmärkta lästips, även om jag bara läst en bråkdel. Ska jag peka på några favoriter blir det John Updikes böcker om Haren och "Purpurfärgen" av Alice Walker.

Blåmarkerade titlar på listan har jag läst, rödmarkerade titlar finns väntande i hyllan eller står åtminstone på listan över sådant jag tänkt mig att läsa, även om det är oklart när:

  • 1918 His Family, Ernest Poole
  • 1919 The Magnificent Ambersons, Booth Tarkington
  • 1920 Inget pris delades ut detta år
  • 1921 The Age of Innocence, Edith Wharton
  • 1922 Alice Adams, Booth Tarkington
  • 1923 One of Ours, Willa Cather
  • 1924 The Able McLaughlins, Margaret Wilson
  • 1925 So Big, Edna Ferber
  • 1926 Arrowsmith, Sinclair Lewis (avstod priset)
  • 1927 Early Autumn, Louis Bromfield
  • 1928 The Bridge of San Luis Rey, Thornton Wilder
  • 1929 Scarlet Sister Mary, Julia Peterkin
  • 1930 Laughing Boy, Oliver La Farge
  • 1931 Years of Grace, Margaret Ayer Barnes
  • 1932 The Good Earth, (Den goda jorden) Pearl S. Buck
  • 1933 The Store, Thomas Sigismund Stribling
  • 1934 Lamb in His Bosom, Caroline Miller
  • 1935 Now in November, Josephine Winslow Johnson
  • 1936 Honey in the Horn, Harold L. Davis
  • 1937 Gone with the Wind, (Borta med vinden) Margaret Mitchell
  • 1938 The late George Apley, John Phillips Marquand
  • 1939 The Yearling, Marjorie Kinnan Rawlings
  • 1940 The Grapes of Wrath, (Vredens druvor) John Steinbeck
  • 1941 Inget pris delades ut detta år
  • 1942 In This Our Life, Ellen Glasgow
  • 1943 Dragon's Teeth, Upton Sinclair
  • 1944 Journey in the Dark, Martin Flavin
  • 1945 A Bell for Adano, John Hersey
  • 1946 Inget pris delades ut detta år
  • 1947 All the King's Men, Robert Penn Warren
  • 1948 Tales of the South Pacific, James Michener
  • 1949 Guard of Honor, James Gould Cozzens
  • 1950 The Way West, A.B. Guthrie, Jr.
  • 1951 The Town, Conrad Richter
  • 1952 The Caine Mutiny, Herman Wouk
  • 1953 The Old Man and the Sea, (Den gamle och havet) Ernest Hemingway
  • 1954 Inget pris delades ut detta år
  • 1955 A Fable, William Faulkner
  • 1956 Andersonville, MacKinlay Kantor
  • 1957 Inget pris delades ut detta år
  • 1958 A Death in the Family, James Agee
  • 1959 The Travels of Jaimie McPheeters, Robert Lewis Taylor
  • 1960 Advise and Consent, Allen Drury
  • 1961 To Kill a Mockingbird, (Dödssynden) Harper Lee
  • 1962 The Edge of Sadness, Edwin O'Connor
  • 1963 The Reivers, William Faulkner
  • 1964 Inget pris delades ut detta år
  • 1965 The Keepers of the House, Shirley Ann Grau
  • 1966 The Collected Stories of Katherine Anne Porter, Katherine Anne Porter
  • 1967 The Fixer, Bernard Malamud
  • 1968 The Confessions of Nat Turner, (Nat Turners bekännelser) William Styron
  • 1969 House Made of Dawn, N. Scott Momaday
  • 1970 The Collected Stories of Jean Stafford, Jean Stafford
  • 1971 Inget pris delades ut detta år
  • 1972 Angle of Repose, Wallace Stegner
  • 1973 The Optimist's Daughter, Eudora Welty
  • 1974 Inget pris delades ut detta år
  • 1975 The Killer Angels, Michael Shaara
  • 1976 Humboldt's Gift, Saul Bellow
  • 1977 Inget pris delades ut detta år
  • 1978 Elbow Room, James Alan McPherson
  • 1979 The Stories of John Cheever, John Cheever
  • 1980 The Executioner's Song, Norman Mailer
  • 1981 A Confederacy of Dunces, (Dumskallarnas sammansvärjning) John Kennedy Toole
  • 1982 Rabbit Is Rich, (Haren är rik) John Updike
  • 1983 The Color Purple, (Purpurfärgen) Alice Walker
  • 1984 Ironweed, William Kennedy
  • 1985 Forreign Affairs, Alison Lurie
  • 1986 Lonesome Dove, Larry McMurtry
  • 1987 A Summons to Memphis, Peter Taylor
  • 1988 Beloved, (Älskade) Toni Morrison
  • 1989 Breathing Lessons, Anne Tyler
  • 1990 The Mambo Kings Play Songs of Love, (Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek) Oscar Hijuelos
  • 1991 Rabbit At Rest, (Haren vilar) John Updike
  • 1992 A Thousand Acres, Jane Smiley
  • 1993 A Good Scent from a Strange Mountain, Robert Olen Butler
  • 1994 The Shipping News, Annie Proulx
  • 1995 The Stone Diaries, Carol Shields
  • 1996 Independence Day, Richard Ford
  • 1997 Martin Dressler: The Tale of an American Dreamer, Steven Millhauser
  • 1998 American Pastoral, Philip Roth
  • 1999 The Hours, Michael Cunningham
  • 2000 Interpreter of Maladies, Jhumpa Lahiri
  • 2001 The Amazing Adventures of Kavalier & Clay, Michael Chabon
  • 2002 Empire Falls, Richard Russo
  • 2003 Middlesex, Jeffrey Eugenides
  • 2004 The Known World, Edward P. Jones
  • 2005 Gilead, Marilynne Robinson
  • 2006 March, Geraldine Brooks
  • 2007 The Road, (Vägen) Cormac McCarthy
  • 2008 The Brief Wondrous Life of Oscar Wao, Junot Díaz
  • 2009 Olive Kitteridge, Elizabeth Strout
  • 2010 Tinkers, Paul Harding
  • 2011 A Visit From the Goon Squad, Jennifer Egan
  • 2012 Inget pris delades ut detta år
  • 2013 The Orphan Master's Son, Adam Johnson
  • 2014 The Goldfinch, (Steglitsan) Donna Tartt
  • 2015 All the Light We Cannot See, (Ljuset vi inte ser) Anthony Doerr
  • 2016 The Sympathizer, Viet Thanh Nguyen
  • 2017 The Underground Railroad, (Den underjordiska järnvägen) Colson Whitehead
  • 2018 Less, Andrew Sean Greer
  • 2019 The Overstory, Richard Power
  • 2020 The Nickel Boys, Colson Whitehead

tisdag, juli 07, 2020

Sitt fint – nu i barnstorlek

Visst är det trevligt att sitta fint! Dessutom bra om möbeln är ergonomisk, gärna i naturmaterial. Men allra trevligast och bäst blir det att sitta om stolen är gjord med både hjärta och humor, förutom skaparglädje och hantverksskicklighet.

Om du har sett andra stolar jag fallit i farstun för och visat upp här på bloggen fattar du direkt att jag verkligen älskar den här kostolen i barnstorlek. Stadig och robust i trä, unik, tillverkad av Marita Olsson, en fantasifull träsnidare som blivit jättepopulär för sina härliga skåp men som nu också breddat sin repertoar till att omfatta möbler för barnkammaren.

Stolen kan dessutom kallas pedagogisk. Det påstås ju att nutidens ungar tror att mjölk per automatik kommer i purepak, med skruvkork av plast ... De har alltså inte en susning om att kor har juver och att det är där mjölken levereras på riktigt. Men kostolen är komplett, med "mjölkcentral".

Copyright Klimakteriehäxan

Marita Olssons träskapelser säljs i Arvika, både i Rackstadsmuseets shop och i butiken Konsthantverk.

måndag, juli 06, 2020

Fel packning

Befinner mig i Barndomslandet.
Har medfört solfjäder, shorts, baddräkt och solskyddsmedel samt mörka glasögon och sandaler. Senast vi var här behövdes alltihop.
Fast nu regnar det, tätt och strilande.

Alldeles säkert är det bra: brandrisken minskar, grundvattnet fylls på, törstig växtlighet får sitt lystmäte. Gräsmattan är nästan grön.
Och jag kan tycka att det är rätt mysigt att somna till ljudet av droppar som trummar mot löven i den stora lönnen. Om regnet glesnar blåser det i stället ordentligt.

Packningen var inte helt rätt. Långt ifrån idealisk, om sanningen ska fram. Dessutom gillar mördarsniglarna att marken blivit våt. Men vi gillar inte mördarsniglar.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 05, 2020

Bland snabba bilar och röda bär

Snubblande nära mässfall denna skyltsöndag. Men jag får till något i sista stund. Ett visdomsord eller kanske snarare en livsfilosofi (inte helt lätt att leva upp till) från Ayrton Senna, legendarisk racerförare från Brasilien som dog bara 34 år gammal. Nu i ett skyltfönster på Östermalm.

Senna hade vunnit det mesta, men det slutade med att han körde in i en mur. Hela Brasilien sörjde! Så här i eftertankens kranka blekhet var det kanske inte det allra bästa mottot ...

Sedan ser jag förundrat på annonsen om jordgubbar. Här erbjuds alltså bär MED SMAK. Ja, vem vill ha UTAN? Vem odlar ens sådana? Brukar den här gården sälja smaklösa jordgubbar? Man tager sig för pannan ... och jag blir för min del inte det minsta frestad att åka dit för att testa.

Skyltsöndag är, det vet ni redan, en lättsam fotostafett bland bloggare varenda söndag året om, i alla väder. BP håller igång verksamheten och i hennes högerspalt hittar du enklast de som deltar just denna gång.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 04, 2020

Just nu i juli

Just nu läser jag sommarföljetong i Dagens Nyheter, som presenterar "Dockorna" av Katarina Wennstam utportionerad med en bit per dag i två månader. Fast man kan "tjuvläsa" på nätet. Har precis börjat. Hon skriver bra den tjejen.

Just nu lyssnar jag på sommarpratare i radio, i efterhand. Egentligen är jag jättetrött på programmet, men det hindrar inte att några som medverkar ändå är riktigt intressanta. Så jag ger dem en chans. En mycket hörvärd: Björn Natthiko Lindeblad om liv och död och kärlek och svår sjukdom.

Just nu tittar jag på utsikten från vår balkong och tänker att jag ska minnas varenda blomma den dag vi har hagelskurar och snö och vinterstorm. Fast jag tittar på några tv-serier också. Brittiska "Familjeband" (drama/krim i sex delar) och svenska "Att rädda ett barn", en omistlig dokumentär (i tre delar) om Elias, 8 år. Båda på SVT. Och båda är spännande, fast på helt olika sätt förstås.

Just nu längtar jag efter exakt samma sak som förra månaden, och den dessförinnan och ... Att få krama min dotter igen, "inlåst" på grund av coronaviruset i Oslo där hon bor! Vi har inte setts irl i år!

Det här är en stafettpinne tänkt att plockas upp den första lördagen var och en av årets månader, så nu var det dags igen! Svårt att fatta att vi redan är inne på andra halvåret, på väg mot mörkare tider.

Om några fler hakar på hittar du förmodligen länkar till dem via Bloggen Kulturkollo som har infört den här sortens månadsuppdatering. Lägg gärna också en länk till ditt inlägg i kommentar här!

Att komma ihåg när mörkret lagt sig över oss igen ...
 Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 03, 2020

Ögonblick att minnas

När jag söker upp de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda inser jag att de är långt ifrån lätta att besvara. Dels för att man kanske måste tänka efter rätt långt tillbaka, dels för att det handlar om hur man definierar saker ... se här, det handlar om ögonblick som man verkligen borde minnas:
  1. När senast var någon artig mot dig? I går när en kille stod och höll upp dörren i porten för mig och mina (många) matkassar.
  2. När senast förlät någon dig? Ibland säger man "förlåt" och menar det förvisso, men då handlar det oftast om en struntsak. Men förlåtelse på riktigt? Minns inte. Kan det handla om förträngning?
  3. Vad för något köpte någon nyligen till dig? Jag köper (alldeles för ofta) gärna saker till mig själv. Då vet jag att jag får sånt jag gillar.
  4. Vad blev senast taget från dig? Har gudskelov inte blivit bestulen på länge. Men på Centralstationen i Göteborg blev jag av med plånboken för något år sen. Trist.
  5. När blev du senast överraskad? Kan känna att jag sagt "å, nu blev jag glad" för inte så länge sedan men kommer skamligt nog inte ihåg anledningen. Älskar att bli överraskad, men helst positivt då förstås.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 02, 2020

Tbr – sådant man tänker läsa

Har du gjort någon Tbr för sommaren?
Det är Mia i bokhörnan som undrar, och Tbr står väl såvitt jag vet för "to be read". En att-läsa-lista helt enkelt.

Men mitt svar är nej. Jag går på instinkt och ögonblickliga ingivelser! Så det kan bli idel överraskningar, även för mig själv. Vilket inte är tråkigt alls.

Vad brukar du laga för gott en fredagskväll? är bonusfrågan. Mia går på semester efter fredagens jobb, så kanske är hon ute efter tips på något lite extra?

För min del är svaret väldigt ooriginellt och helt utan ansträngning vid spisen. Vi har fått som fredagsvana att äta räkor med baguette, god ost och kex och några grönsaker. Vitt vin till. Just i morgon ska ändå vi bryta lite mot det vanliga: jag köpte grönt vin, portugisiskt vinho verde, i dag. Somrigt.

Fast jag tog ännu en flaska från Portugal-hyllan på Systemet, enbart för den trevliga teckningen från Lissabon på etiketten. Det vinet är inte grönt, visar det sig, utan vitt. Etiketten är hur som helst fortsatt jättebra tycker jag, som låter förståsigpåarna fnysa åt den urvalsprincipen (som jag ofta tar till).

Copyright Klimakteriehäxan

Lycka i en skål!

Har ni någon gång undrat hur lycka ser ut? Om den går att föreviga på bild?
Här har ni svaret.

En skål i mitt kök fylld av färska svenska jordgubbar, till det oerhört sympatiska priset av fyra liter för en hundring. Det fick jag en liter för ganska nyligen, och de var inte lika goda som de här! Ett enda bär har jag fått kasta, helt begripligt lite trött efter en resa ända från Mörbylånga på Öland till Södermalm, Stockholm.

Nu återstår bara att mumsa i sig hela härligheten. Det ska bli ett nöje. Och en sorts odiskutabel lycka. Lyckans färg är röd, inte bara i en del romantiska historier utan även på sommarens matbord. Då passar det extra bra med den fina skålen från Nybro glasbruk, mitt i det småländska design/glasriket! Den är som gjort för de här bären!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 01, 2020

Tidens gång i balkonglådan

Nyss hade jag så fint på balkongen att jag bara kunde sitta där och titta på mina blommor och njuta. De klarblå violerna blev bara fler och fler, jag plockade nogsamt bort de vissna precis som man ska och allt var frid och fröjd.

Så kommer supervärmen. Visst har jag vattnat. Fast det har nog inte varit tillräckligt.
Det som nyss var grönt och friskt och fräscht börjar gulna, ser allt ledsnare ut för var dag som går. Nyss spänstiga skaft förvandlas till trista revor.

Till sist finns inget att göra, inget hopp kvar. Bara att riva upp alltihop, langa i soporna. Det är tidens gång. Men som den blöthjärtade blomstervän jag är kan jag inte slänga de blommor som fortfarande ser OK ut, så jag lägger ner löjligt många minuter på att skapa en bukett av dem.

Glädjen är förstås ändå kort. Och jag får väl försöka hitta någon ersättare till lådan som nu gapar svart och tom. Har man hemester måste man åtminstone ha blommor. Fast violens tid är förstås ohjälpligt förbi för den här gången.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 30, 2020

Sommarlov och semesterläsning

Innan Ugglan & Boken tar lite sommarlov som "värdinna" för bokbloggarnas Tisdagstrio undrar hon helt enkelt vad vi väljer som semesterläsning. Ja, egentligen har jag väl inte semester, fast stundtals känns det ändå så! Och läsa bör man, annars dör man.

"Köttets tid" är Lina Wolffs tredje roman och den första av henne jag läser. (I själva verket lyssnar jag på den, för den finns som radioföljetong.) Handlingen är förlagd till Spanien och tre människoöden flätas ihop på ett lite överraskande men spännande sätt. Jag har fem avsnitt ohörda.

Anna-Karin Palms hyllade biografi över Selma Lagerlöf "Jag vill sätta världen i rörelse" måste det bli. Den har legat ett halvår nu. Trots att jag är jättenyfiken. Fast den är så stor och tung ...

"En av oss" handlar om dramat på norska Utøya för nio år sedan. Åsne Seierstad har skrivit och utan att ha läst en enda sida är jag övertygad om att det är en lysande reportagebok som sätter strålkastarljus på svaga punkter i det moderna samhället.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 29, 2020

Blixt och dunder!

Ett hejdundrande åskväder väckte mig och förmodligen en massa andra människor vid fyratiden i morse. Regnet stod tätt som en vägg utanför fönstren och stormbyarna blåste ikapp. Stora grenar slets av från träden, prylar välte, möbler flög. Blixt och dunder!

Varje gång sådant inträffar slås jag av hur liten man är, vilka ofattbara krafter naturen besitter. Därför kan jag exempelvis inte njuta obehindrat av vattenfall hur vackra de än är, eftersom jag ser dem som ett potentiellt hot mot min säkerhet … och åskrädd är jag sedan barnsben.

Nu hände absolut ingenting allvarligt med mig. Ja, om man bortser från att vi blev utan kontakt med nätet. Till och med teven gav upp, bjöd bara på myrornas krig. Fast mobilnätet behöll jag kontakten med, så helt isolerad blev jag ju inte!

För några minuter sedan återställdes ordningen och Internet är åter till vår tjänst. Folk badar snart sagt dygnet runt. Segelbåtarna fortsätter sin resa över vågorna som är snälla igen och sommaren kan ha sin gång, om än i lite svalare väder om man ska tro meteorologerna.


När jag höjer blicken från tangentbordet ...
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juni 28, 2020

Det är serverat – på en Skyltsöndag

Man ska vara rädd om insekter, det predikar de sanna miljövännerna. För de där krypen behövs för det naturliga kretsloppet, de pollinerar (nytto)växter och hjälper på så vis till med matproduktionen.

Jag lyder nog inte riktigt. Slår gärna ihjäl flugor, myggor, bromsar, allt som bits. Fast ulliga humlor får surra vidare, förstås. Inte har jag öppnat insektshotell heller. Och i den mån jag bjuder på lämplig insektsföda beror det främst på att det blir glest mellan gräsklippningsomgångarna.

Den här uppdukade buffén, som "varudeklarerats" för tydlighets skull, finns på bostadsrättsföreningens mark och någon engagerad människa har sett till att informera (för att ingen ska klaga på dålig gräsklippning antar jag). Jag är förvisso ingen expert, men ser det inte lite art- och blomfattigt ut runt skylten? Kanske flygfäna är glada ändå.

Min nästa söndagsskylt sitter på locket till en ask jag köpte i present till Maken. Budskapet får väl anses höra till besvärjelserna. Men tror inte ni också att livet blir lättare och lyckligare om mannen har vett att hålla kvinnan glad och nöjd? Kanske ingen äkta feministisk inställning men det kan jag väl bjuda på för den här gången ...


NÄR får jag "ta ner" den här skylten? Det verkar dröja.
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om liv och död

"This Too Shall Pass"

-En kort mening bestående av fyra engelska ord kom att bli ledfyren genom livet för Björn Natthiko Lindeblad sedan de sas av en av hans buddhistiska läromästare. Lindeblad levde som buddhistmunken Natthiko i sjutton år innan han återvände till Sverige och "ett liv i byxor", som han själv skriver. Här fann han kärleken i Elisabet. För två år sedan förändrades hans tillvaro dramatiskt och ohjälpligt. Först dog hans far. Bara veckor efter att familjen sagt farväl på en eutanasiklinik i Schweiz fick sonen sin diagnos. "Allt tyder på att du har ALS", sa läkaren. Amyotrofisk Lateral Skleros har ingen bot, patienten får inget hopp, upplever bara hur kroppen sakta ger upp tills den dag då det är omöjligt att andas. Björn har drabbats av många försämringar, men han kan (till skillnad från många andra med samma sjukdom) fortfarande prata. Och det gör han i ett av årets Sommar i P1. Ett program om sorg och kärlek och kamp och liv och död. Samt grundinställningen att "This Too Shall Pass", i översättning till svenska låter det alldeles för lättvindigt: "Även det här går över". Lyssna! Du kan inte undgå att bli berörd, jag lovar. Bara att klicka här.

lördag, juni 27, 2020

Lördag!

Solen skiner.
Det är +26 i skuggan. Enstaka moln på himlen.
Jag ska gå ut när jag vattnat blommorna på balkongen. Där visar termometern (som ligger i skuggan) +35. Hemtrevnaden i kattkrukan behöver också en skvätt.
Tar med mig "Köttets tid" av Lina Wolff som radioföljetong, "Ålevangeliet" av Patrik Svensson på papper, och ett korsord.
Hoppar i sjön.
Har inget att blogga om, som ni märker.
Då så.
Ha en fin lördag!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 26, 2020

Varma frågor

Denna fredag bjuder ännu en strålande solig och varm morgon. Fast jag har just läst en artikel i SvD som riktar några varningens ord till oss: det gäller brandrisken, grundvattennivån och den globala uppvärmningen framför allt. Gäller även i Sibirien ... Slutsatsen är att det är så här framtiden ändå ser ut, och det gäller att anpassa sig  inte bara njuta som semesterfirare, alltså!

Men eftersom jag för ögonblicket inte kan göra särskilt mycket åt saken hur gärna jag än ville, så klickar jag mig över till Elisa Matilda i stället och kollar hennes fem fredagsfrågor innan jag dristar mig ut på en liten promenad och tar ett dopp.
  1. Hur svalkar du dig helst i värmen? Med skugga och ett dopp i sjön.
  2. Vad för törstsläckare föredrar du? Vatten, gärna med bubblor.
  3. Förändras dina matvanor under sommaren? Frossar på färska bär.
  4. Hur varmt är för varmt? Allt över +25 kan jag avstå från. Över +30 är inte behagligt. (Jag ska aldrig åka till Indien!)
  5. Vad är mest glädjande med värme? Att folk faktiskt verkar gladare och öppnare när vädret är soligt och naturen blommar.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juni 25, 2020

Ny läsning i höst

När vi är mitt i det som verkligen känns som högsommar lyckas Mia i bokhörnan tänka på hösten ... Det undviker jag egentligen gärna, ganska länge till och med, men jag rättar in mig i ledet och plockar upp hennes helgfråga ändå!

Har du något boktips från höstens utgivning? undrar Mia först.
Jo det har jag faktiskt, dubbelt upp dessutom. Två författare vars samtliga hittills utgivna (skönlitterära) böcker jag läst kommer ut med nytt i höst. Det gäller Majgull Axelsson, som släpper en roman med titeln "Inställd resa till Sabarmati". Kanske är det dags för ännu en "feel-bad" historia, som hennes genre har utvecklats. Majgull hittar våra ömma punkter och skrämmer liv i gamla dåliga samveten, och det blir alltid väldigt läsvärt.

Karin Alfredsson är besynnerligt och beundransvärt produktiv och redan klar med nästa bok, efter två romaner i västerbottnisk miljö. I höst är Ellen Elg tillbaka, läkaren som engagerar sig i kvinnofrågor när hon tar uppdrag i olika världsdelar. Den här gången, i roman nummer sex, hamnar hon i Ryssland. Samtidigt kommer de tidigare fem ut i pocket. Den om Indien är bäst, om du vill veta ...!

Bonusfråga: Ska du följa bokmässan digitalt?

Har svårt att se mig sitta framför datorn eller med mobilen för att försöka få lite göteborgsk stämning. Det blir liksom ingen riktig bokmässa, tror jag. Som nu inte varit där irl på alldeles för länge, och så blev det inget i år heller!

Copyright Klimakteriehäxan

Bra start på dagen

Det är bara tidig förmiddag, men det är 27 grader i skuggan utomhus och samma temperatur inne, minus några tiondelar. Observera att jag klagar inte! Bara att ha väldigt lite kläder på kroppen (läs baddräkt!) och mycket dryck tillgänglig.

Och så älskar jag min lilla fläkt som kopplas in i en av laptoppens usb-portar, vilket möjliggör en stund vid datorn. En lysande investering i teknikgenren, märkvärdigt effektiv!
God torsdag alla!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 24, 2020

Så hastigt skapades ett mästerverk

Det börjar förvisso bli rätt länge sedan nu. Men jag minns ändå som om det hade varit i går hur vi, hela familjen inklusive Mormor, gick och såg musikalen "Kristina från Duvemåla" på Cirkus i Stockholm.

Vi var alla, precis som majoriteten i publiken, mer än förtjusta över det vi såg och hörde. Helene Sjöholm som Kristina, Peter Jöback som Robert. Jag köpte cd-boxen med musiken. Lådan försvann direkt in i Dotterns rum, skivorna spelades flitigt. Efter rätt lång tid frågade jag vilken av sångerna hon tyckte mest om, och hon svarade blixtsnabbt: "Du måste finnas!".

Lite förvånad blev jag nog, men måste självklart förstå henne. Ett fantastiskt solonummer när Kristina klagar sin nöd för att hennes Gud övergett henne, ord och toner som grep tag i hjärtat. Det är lätt att få en tår i ögonvrån när man möter hennes förtvivlan.

Därför är det också med stort intresse jag nu läser hur låten kom till. Det är textförfattaren Björn Ulvaeus som så här långt senare berättar, och han gör det i ett debattinlägg i Dagens Nyheter.

Så här gick det i alla fall till, en historia värd att läsa, och kanske också en uppmuntrande tanke: även i sista sekund kan stora saker skapas, också ett hastverk kan bli ett mästerverk!

"Sången om Kristinas tvivel skrev Benny (Andersson) och jag i elfte timmen. I manuset stod det 'Scen 35. Om Gud inte finns.' Sen var det tomt och då var det bara ett tiotal dagar kvar till premiären på Malmöoperan. Det var rätt nervöst och jag hade lovat mig själv att aldrig hamna i den situationen. Men så lossnade det, Benny hade plötsligt en melodi.
När jag skrev texten tyckte jag mig kunna sitta osedd på huk framför Kristina där hon satt på stubben i vinternatten. Helt ensam och övergiven med sina mardrömsdjupa tankar. Jag kunde föreställa mig hennes kval. Jag hade följt henne på den svåra vägen från Korpamoen till Nya Duvemåla och jag kunde känna in hur hon bara inte mäktade med denna, den yttersta av prövningar; om Gud inte fanns, vad gjorde hon då? Vem var hon då? 
Det var så självklart vad hon hade att säga till den skapare hon hade litat på i hela sitt liv.
Jag kände henne så väl att orden hon skulle sjunga sköljde över mig, som ett välsignat vårregn över en uttorkad åker. Det var så självklart vad hon hade att säga till den skapare hon hade litat på i hela sitt liv. I slutet av sången kommer hon fram till det oundvikliga: Han kan inte inte finnas, han måste.
Så gick det till."

I dag kallas "Du måste finnas" ofta en "andlig" sång, skriven av den övertygade ateisten Ulvaeus.
Hela hans debattinlägg är betydligt längre, och han deltar samtidigt energiskt i en annan debatt om tro och vetenskap i Svenska Dagbladet.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 23, 2020

Sommartid råder


Sommartider! Vad kan man sätta för något på "prispallen" en tisdag i juni när Ugglan & Boken valt just det temaordet för tisdagstrion, sommarsolståndet nyss har passerat och Sverige översköljs av en värmebölja?

Jag bestämmer att jag måste skippa "självskrivna" titlar och gamla favoriter av Tove Jansson, Barbro Alving och Astrid Lindgren. Vad hittar jag då? Får faktiskt leta lite, både i minnet och i bokhyllan.

"En dag" (One Day) handlar om dagen då en skoltid tar slut och sommaren och resten av livet tar vid. David Nicholls skrev och satte därmed 15 juli på den litterära kartan. Dexter och Emma fortsätter att ses samma datum år efter år, och det blir en i mitt tycke tämligen förtjusande roman.

"I denna ljuva sommartid" är titeln på en av Mari Jungstedts böcker som utspelar sig på Gotland, där ännu ett mord begåtts. Stundtals tycker jag att hon är bättre på gotländska miljöer och mellanmänskliga relationer än på krim, men det är förstås som spänningsförfattare hon har gjort internationell braksuccé. Det har blivit mer än femton böcker med polisen Knutas hittills!

"Att angöra en brygga" är en riktig sommarhistoria! Filmen, med en lång rad svenska stjärnskådespelare, går till historien för vackra skärgårdsbilder, njutningsfullt kräftätande och ett riktigt original, fiskaren Garbo, gestaltad av Hasse Alfredson. Bland annat. Funkar bra om man vill ha lite variation i bokläsandet! Finns på SVT Play.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 22, 2020

Hatt mot hatt

Det verkar som om solhatten får sin renässans i år. Varma vackra dagar kan stundtals bli i ljusaste laget för den som inte bara vill blunda mot solens strålar.

Själv äger jag ett antal hattar av olika stuk och i diverse material, för både sommar och vinter. Problemet är att jag egentligen inte är någon hattmänniska. Det vill säga: jag faller för dem och köper dem  men använder dem sedan väldigt sällan. Känner mig lite "utklädd" om jag ska ha hatt på mig när jag går och handlar eller strosar runt på stan (i tider när man gör det, alltså).

Men små barn ska ha solhatt. Och om farfar har råkat bli lite tunnhårig på skallen är det klokt att han också sätter på sig något som skydd.
I lyckliga ögonblick möts de, hatt mot hatt.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juni 21, 2020

Lokalpatriotisk skyltsöndag

Kanske bor det en liten nostalgiker i oss alla. Eller en lokalpatriot.  Denna skyltsöndag ägnar jag helt enkelt åt Barndomslandet, där det är gott om lupiner just nu. Jo då, jag vet att man ska tycka illa om dem, eftersom de effektivt konkurrerar ut andra växter. Men medan de går till attack är de väldigt fina!

Andra skyltar att fundera över, beundra eller kanske fnissa åt hittar ni säkert om ni tittar in hos BP. I hennes högerspalt ser ni färska skyltar, här hittar ni skyltbloggare listade.

Någon kreativ människa har kommit på att det går att sälja
lokalpatriotisk affischkonst. Jag fick den här i present!
Kommentar överflödig.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juni 20, 2020

När maten blir grönare

Har du också upptäckt att du har många veganer omkring dig? Ordet låter på något vis lite hotfullt, men nu handlar det förvisso "bara" om mat- och levnadsvanor.
Veganismen växer, den saken är klar. I Storbritannien har antalet övertygade veganer fyrfaldigats  mellan 2015 och 2019, i USA har trenden växt med raketfart och nog har de blivit många fler också i Sverige.

På en pizzeria i min närhet erbjuds den hungrige en helt separat veganmeny. Burgare av vegantyp serveras på snabbmatskedjan. Kinakrogen garanterar att vissa rätter är lagade för just veganer. I matbutiken är märkningen tydlig: "Vegan Friendly" står det på burkar och förpackningar, som fyller egna hyllor. Och i augusti lanserar Ikea sina nya köttfria köttbullar för att fresta fler kunder!

Att kockveteranen Leif Mannerström nu figurerar på stora affischer som vegan är ett bevis för det ökande intresset, även om det just i hans fall inte handlar om någon total omsvängning i köket. I själva verket är han kanske bara en av många matlagare som allt oftare har grönt i grytorna.

Du läser hela min text om våra grönare matvanor här, på News 55, en gratissajt som främst riktar sig till en publik 55+. Bjuder på mycket läsning!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 19, 2020

Midsommarblomster

Får man bjuda på en blomma så här på midsommarafton?
Den här lilla diskreta pyrolan hoppas jag att ingen plockar och lägger under kudden ikväll. Dock är jag osäker på om det är en vit-, klot- eller annan sort, pyrolasläktet är stort (och en sorts ljung, faktiskt, jag som alltid trott att det var en orkidé). Det var hur som helst åratal sedan jag såg en pyrola!

Tema midsommar har de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda denna gång.
  1. Hur firar du midsommar i år? Väldigt lugnt och stilla.
  2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord? Räkor! Kanske guacamole, kanske sill.
  3. Kommer du dansa runt en majstång? Nej.
  4. Hur var dina midsomrar som barn? Minns att vi plockade blommor och la under kudden. Märkte inget resultat.
  5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året? Undviker folk ...
Glad midsommar! Det ser i alla fall ut som om vi har tur med vädret!

Den här i mitt tycke originellt färgsatta lupinen kan väl också få vara
en midsommarblomma!
Copyright Klimakteriehäxan

PS Mitt problem med att fotografera vita blommor kvarstår. De blir suddiga. Trots att de gröna bladen är skarpa. Vad gör jag för fel? Finns det inget knep nån kan lära mig?

torsdag, juni 18, 2020

Helg alldeles strax!

Kanske borde jag helt enkelt hoppa över Helgfrågan denna vecka, eftersom den handlar om något som i princip inte berör mig ... Så här lyder nämligen frågan från Mia i Bokhörnan:
Hur har era recensioner blivit bemötta, har någon författare hört av sig?

Visst skriver jag om böcker, men bara sådana jag själv valt att läsa och jag kallar mig inte för recensent. Ber inte om och får heller inga gratisexemplar. Det fina i kråksången är att ingen kan ha förväntningar eller ställa krav. Och att författare förväntas recensera recensionerna låter lite konstigt i mina öron. Sen händer det ju att "förorättade" kulturjättar tar till släggan mot kritik de får. Då kallas det kulturdebatt ...

När vi kommer till bonusfrågan är jag ändå med på båten: Hur firar ni midsommar? Svaret är nog ingen överraskning: hemma, med distans till omvärlden, stillsamt, i fint väder (tror jag) och med god mat och dryck. Och ett dopp i sjön. Det blir bra! Fast kanske inga jordgubbar. Köpte en liter i dag, för 75 kronor. De var inte värda sitt pris, men troligen mitt livs dyraste! 
Strax är helgen här!

Copyright Klimakteriehäxan