Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är ju någon sorts sport att hitta på originella namn på företag som startas. Att "Jordgubbsprinsen" är en flyttfirma (vilket det är) skulle man väl inte gissa på i första taget? Frisersalonger hittar på alla möjliga hår/sax/kam-relaterade titlar att smälla upp i neonbokstäver på en husfasad. Och så vidare. Av okänd anledning kom jag just på att om jag skulle starta ett åkeri skulle det heta "Här åker vi". Ibland tänker jag på väldigt konstiga saker!

Veckans kärleksförklaring 7: ROLIGT

Onsdag har jag utsett till dagen för kärleksbombning! Nu kör vi en gång till!
Det är nyttigt att skratta, det står utom alla tvivel. Skratt gör oss friskare, snyggare, trevligare att umgås med. Alltså ska vi tillvarata varje tillfälle! Och i denna veckas kärleksförklaring ska vi alltså lyfta fram sådant vi tycker är roligt!

Jag❤️tv-serien "Solsidan" (TV4). Har absolut inte sett alla avsnitt, men har definitivt skrattat varje gång jag sett ett. "Mickan" (Josephine Bornebusch) är underbar!

Jag❤️Hasse&Tages "Lindeman-intervjuer". Improvisationer när de är som bäst! En ädel och svår konst.

Jag❤️och saknar Torsten Ehrenmarks stillsamma och humoristiska berättelser om livet, en gudabenådad kåsör var han, utan värdig efterföljare.

Jag❤️många av de oräkneliga AI-genererade videosnuttarna som när världsledare sjunger i kör, med perfekt läppsynk, i "We are the world". Eller för all del när jag ser Trump som balettdansös ... det är nog den enda chansen för mig att hysa minsta varma känsla för den mannen.

Jag❤️tv-sketcherna med Gösta Ekman som "Papphammar". Den första kom 1981. Ingen kan ramla som han kunde.

Jag❤️filmen "När Harry mötte Sally". Framför allt en gyllene replik i den: Meg Ryan har just fejkat en högljudd o.r.g.asm sittande vid ett bord på ett kafé fullt med folk. En servitris frågar en äldre kvinna vid ett bord intill vad hon vill beställa och får svaret: "Jag tar samma som hon" (I´ll have what she is having), med en nick åt Ryans håll. En bonuspoäng är att kvinnan spelas av en tvättäkta amatör: mamman till filmens regissör! 

Vi fortsätter i det här spåret några veckor till, vi får väl se vem som tröttnar först – jag eller mina besökare ... Förra onsdagens tema var minne och det fick en rad bloggare att minnas, många väldigt fina saker fick vi ta del av! Klicka in er och kolla hos Mrs Calloway, LillaSyster, Susanne, BP, Anki, Margaretha, Susjos, Jenny och Åsa, alla återkommande kärleksspridare!

Återstår att se hur kul ni tycker temat är i dag? Skulle ni råka tycka att det är lite roligt blir det ju en dubbelträff ... Glöm inte att lägga in länk i kommentar här. Jag kommer och hälsar på, kommenterar och länkar tillbaka i nästa omgång. Hoppas fler klickar runt!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker om böcker

Böcker om böcker ska det finnas i denna veckas tisdagstrio, enligt påbudet från Skriv-Robert.

Omöjligt att förbigå en sann favorit: "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av Alan Bennett, brittisk författare med mycket humor. Storyn ryms på bara 125 sidor, också ett plus! Har rekommenderat denna bok otaliga gånger redan, fortsätter i samma spår!

En annan roman som gått rakt in i mitt hjärta är "Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink. Även den har jag tipsat om förr, kan bara upprepa att den som har den oläst har något att se fram emot. Huvudperson är en kvinna som jobbar som spårvagnskonduktör. Hon möter en ung intellektuell man och deras relation blir varm och innerlig – och beroende av böcker. Vill inte riskera en spoiler så jag sätter punkt där! Historien finns också som film, även den mycket bra.

Tysk feelgood har jag inte träffat på särskilt ofta, men "Den lilla bokhandeln i Paris" (Das Lavendelzimmer) av Nina George tyckte jag var både lättläst och sympatisk och inte skapt som exakt alla andra fg-historier. En liten flytande bokhandel på Seine lättar ankar och åker runt på floder i Frankrike medan ägaren försöker reparera en gammal kärlekssorg, samtidigt som han vill förse sina kunder med "rätt" läsning för att få dem att må bra.

Copyright Klimakteriehäxan

När slipsen ska matcha skorna

Mitt i allt elände i världen måste man få dra på smilbandet emellanåt. I USA har man för närvarande en president som inte bara håller alla makthavare på tårna, oroliga inför vad som kan tänkas komma från Ovala rummet i Vita Huset härnäst. Denne man håller också skämtarna sysselsatta, till den verkan det nu hava kan. 

Ni vet redan att POTUS närmsta män fått nya skor av ett rätt dyrt amerikanskt märke i present, eftersom han inte vill se joggingskor omkring sig. De matchar kostymerna dåligt, menar han, och det kan man kanske rent av hålla med om. Men problemet är ju att skorna som delats ut inte är i rätt storlek. De används ändå. 

Nu kanske turen har kommit till slipsen? Chefen häcklas ständigt för att han har väldigt långa sådana, gärna röda, för att försöka förvilla betraktarens blickar från en gubbmage som inte försvinner i en handvändning – det har gått åt många hamburgare och mycket cola för att skapa den.

Bilden på utrikesminister Marco Rubio i nya skor och sprillans ny slips kommer från Qbanguy, en glad fyr som har 1 800 000 följare på Facebook. Antar att de ständigt blir fler!

Copyright Klimakteriehäxan

Nystart

Enligt O ställer varje vecka en kulturfråga. Denna gång lyder den så här: Vilket  verk som handlar om nystart vill du tipsa om? 

Finns det något bättre, mer självklart än Vilhelm Mobergs utvandrarserie? Fyra delar; "Utvandrarna", "Invandrarna", "Nybyggarna" och "Sista brevet till Sverige". Möjligen ska man också lägga dit "Din stund på jorden" som kan kallas för en uppföljare. Tål att läsas gång på gång, tål att ses både som film och musikal (Kristina från Duvemåla).

Lite i samma anda kan man kanske också tänka på "Markens gröda", av norske Nobel-pristagaren Knut Hamsun. Men Isak och Inger emigrerar inte utan bryter sin mark hemma i det karga Nord-Norge.

För oss som älskar Selma Lagerlöf är "Jerusalem" också en historia om att lämna det trygga och invanda och ta djärva kliv ut i det okända. För några i den grupp som följer den karismatiske predikanten blir resultatet katastrof. Tv-serien är också mycket sevärd!

Se där tre varianter (varav ingen överraskande, det inser jag) som belyser hur svårt det kan vara att acklimatisera sig i nya omgivningar. Integrationsproblem skulle vi väl kalla det i dag, problem som sällan klaras av på något enkelt vis, varken då eller nu.

Komediserien "Hacks" på HBO handlar om en ståuppande kvinna som blivit "årsrik" och börjat få brist på skämt. Hon anställer en ny manusskrivare för att få nytt flyt, det blir både roligt och allvarligt, och historien finns nu i hela fyra säsonger. Allra bäst är de första två, den fjärde har jag valt att inte se till slut för då  blev "roligheterna" nästan bara elaka.

Copyright Klimakteriehäxan

Med vår i hågen

Nu finns de, vårtecknan! Man måste förstås inse att pollenallergiker inte jublar, men vi som klarat oss undan den åkomman, vi gillar hasselbuskens hängen, just nu sprängfyllda av frömjöl!

Och så är det här sommarhotellet klart för inflyttning, strax intill Årstaviken, så de som väljer att sätta bo här har (förhoppningsvis) låg hyra, garanterat fin utsikt och nära till badstrand. Perfekt boende helt enkelt!  Misstänker dock att det handlar om ett svartbygge ... hoppas det får vara kvar, det kan bli intressant att se vem som flyttar in!

I Ukraina är det nog inte så enkelt att hitta trevliga vårtecken. En fotoutställning pågår i Kungsträdgården, mitt i Stockholms city. Oleg Petrasiuk har tagit bilderna, som sitter monterade på bitar av plåtstaket från Chasiv Yar, en stad i östra delen av landet som drabbats hårt. Plåtarna är fulla av kulhål, och fotografierna visar vad detta eländiga krig lämnat för spår efter sig, i fyra långa år. Flanörer hejdar sig i steget.

Veckans foto efterlyses av Åke. Fem bilder som mest ska man visa, men det kan vara vilka motiv som helst som man ramlat över under veckan som gått. Kolla i hans kommentarsspalt så hittar du fler bloggande fotografers alster! Eller ska man kalla oss fotograferande bloggare kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om våren

Veckans mening ska hämtas ur det man nyss läst och det ska vara en mening som står ut lite extra, av en eller annan anledning. Det är så Skriv-Robert vill ha det på lördagar. Idag väljer jag att vara olydig och bryter mot reglerna, eftersom jag är full av vårkänslor! Texten här nedan är skriven av Runa Sundh, en gång lärare och en bekant från förr i Barndomslandet, vars främsta poet hon var. Runa skaldade på mål, och hon gjorde det bra. Som i dessa rader om våren, i två meningar: 

”Fôgglera sjonger å speler se grant

björkra ha nyss schloge ut

dä spirer å växer å gror överallt

en njuter varenda minut!

En önsker att tia ville stå still

se att en hann mä litte mer

uttå allt dä sôm finns nu i vår natur

när sô möe ikring en sker."

Fler av Runas alster (och hela vårdikten) finns med i min lilla bok "Sånt nästan bara jag minns". Jag har två häften med hennes dikter i min bokhylla. Hon kallade dem för "runskrift"! Och de såldes inte i några jätteupplagor precis, men vi som har de där böckerna, vi vårdar dem ömt.

Copyright Klimakteriehäxan (och Runa Sundh)

Reaktioner

Fredag. Vårdagjämning. Från nattfrost stiger temperaturen i solen, bara tunna moln på himlen, fåglarna kvittrar om än inte på högvarv. Så kan en dag i mars te sig i Barndomslandet, efter begravning av en kusin som lämnar många glada skratt och roliga minnen efter sig, från sandlådan och framåt genom livet: boogiewoogie på piano, bilfärder i hisnande fart, många brev, pusselläggande vid mitt köksbord och ofta visad gästfrihet. För att ta några exempel.

Elisa Matilda listar som vanligt fem frågor, i dag handlar det om reaktioner (om än inte på begravning som alltid är sorgligt men denna var ändå ljus) och punkterna ser de ut så här

1. Vad var det senaste som gjorde att du rynkade på näsan? När jag glömde säga till att jag inte vill ha någon sås hälld över min pommes frites.
2. Vad var det senaste som fick din hjärna att explodera? Den har tack och lov inte gjort det. Än.
3. Vad fick dig senast att rulla på ögonen? Donald T. Och beskedet att Lars Leijonborg träder in i politiken igen. Håhå jaja.
4. Vad gjorde att du senast släppte loss? Det var nog så länge sedan att jag glömt det. Inser att jag borde släppa loss oftare.
5. Vad har nyligen varit en nagel i ögat? Varje gång jag ska betala en krognota retar jag mig på att kortläsaren föreslår att jag ska betala dricks i en mängd mat och service sällan gjort sig förtjänta av. Kalla mig snål, jag tål det.

Copyright Klimakteriehäxan

En ny stafettsträcka

Det pågår en Bloggstafett just nu, initierad av Sara Madeleine, och jag har blivit nominerad, för andra gången. Känner mig smickrad förstås, när Mrs Calloway – en av de bloggare jag "umgås" mycket flitigt med – lämnar över stafettpinnen till mig.

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.

De tio punkterna om mig som bloggare petade jag ihop på "den förra stafettsträckan". Kan jag lägga till något?

11. Är road av mat, framför allt av att äta gott, men också att laga något (i de perioder när jag inte är kökstrött).

12. Vill inte ha reklam på min blogg. I den mån det ändå förekommer är den gratis och föranledd av något jag verkligen gillar.

13. Jag uppskattar tips om tv. film och läsning som jag ofta ramlar över hos andra bloggare. Hoppas mina tips också landar bra hos andra emellanåt.

Finns det fler hugade stafettdeltagare där ute? Vad sägs grabbar, det är i dagsläget flest tjejer som är med? Nominerar Skriv-Robert och Janerik Sundh i bloggarnas pojklag. Nöjer mig med dem i denna omgång. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att historien om hur Donald Trump delar ut skor till honom närstående män är märklig på mer än ett sätt. Det visar sig ju att skorna inte är i samma storlek som mottagarens fötter. Utrikesminister Marco Rubio syns knalla omkring i jättestora dojor, med en enorm glipa i hälen. Hur han alls kan gå i dem är svårt att begripa. Men ännu konstigare tycker jag är att han inte i tysthet uppsöker en skoaffär och köper ett par likadana fotbeklädnader – i rätt storlek?! Han har absolut råd med det. Och chefen skulle inget märka.

Veckans kärleksförklaring 6: MINNE

Envisas med att använda onsdagen till att vara dagen för generösa kärleksförklaringar, detta som motvikt till allt gnäll, allt jobbigt och tråkigt som händer i världen omkring oss. Dags för sjätte omgången! Och nyckelordet att associera kring är minne. Det fick jag som förslag från Susanne när jag undrade om det drällde av idéer om vad vi skulle ösa kärlek över. Tack för det, i dag minns vi!

Jag❤️minnet av stunderna med pointertiken Koira, världens mest fantastiska hund som tyvärr råkade ut för en olycka och inte fick fortsätta leva. (Koira är f ö det finska ordet för hund!)

Jag❤️minnet av hur jag en gång packade upp en försändelse innehållande tre dussin röda rosor.

Jag❤️minnet av hur det färska barnbarnet sov på min axel och jag satt blick stilla i närmare två timmar, rädd att det ljuvliga "ögonblicket" skulle ta slut. ...

Jag❤️minnet av hur jag och Maken hade 40-årsfest, alltså efter fyrtio år som gifta. Älskar förstås minnet av bröllopet också! Väldigt olika kalas, men fina båda två. Många av gästerna var de samma!

Jag❤️minnet av mammas nygräddade våfflor som man åt med smältande smör på. 

Jag❤️minnet av att bli serverad ceviche gjord på fisken som nyss kom upp ur havet. Ja tänk så mycket god mat man kan minnas!

Det blev sex punkter på min lista, men du väljer kanske bara en? Eller åtta? Ser fram emot att läsa vad ni andra plockar fram ur den förmodligen tämligen välfyllda minnesbanken. Ni använder min "hjärteklump" om ni vill, men ni glömmer absolut inte att berätta i kommentarsspalten här att ni är med, länk är självskriven!

Förra veckan när nyckelordet var stil droppade det in kärleksförklaringar och tankar från Mrs Calloway, Susanne, Jenny, BP, LillaSyster, Margaretha, Åsa, Susjos och Anki. Tror/hoppas att jag inte missat någon?! Klicka runt och ta in lite varma känslor, de behövs!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

37

-Så många minuter längre var solen uppe igår i Stockholm om man jämför med måndagen för en vecka sedan, detta enligt den klassiska "solfilmen" i SVT:s Aktuellt. Behöver jag lägga till att jag är glad för det?

Långt ifrån feelgood

Vi ägnar oss väl inte frivilligt åt ondska särskilt ofta, men i dag är det ändå dags. Detta eftersom just ondska är temaordet för denna veckas Tisdagstrio.

Då bestämmer jag mig för att hoppa över Jan Guillous i sammanhanget självskrivna bok, men ändå väljer jag verk av svenska författare.

Först "Selambs" från 1920 av Sigfrid Siwertz. Den förväntades man läsa i gymnasiet, och som den lydiga elev jag mestadels var tog jag tag i den. Men just denna roman blev den allra första bok jag valde att inte läsa till slut. Jag stod inte ut med människorna, så elaka och hemska! Har aldrig försökt ge den en ny chans. Har möjligen gått miste om en litterär pärla, men må så vara!

"Ormens väg på hälleberget" är en liten fantastisk roman av Torgny Lindgren, om fattigt folk och deras livsvillkor i Västerbottens inland på sent 1800-tal. Den rike och mäktige mannen i byn utnyttjar flickor och kvinnor helt samvetslöst, och de har inga möjligheter att undgå förnedringen och övergreppen. Berörande och upprörande läsning.

Att Hans Alfredsons "En ond man" handlar om just en sådan behöver ingen tvivla på. Även här en skildring av fattig versus rik. Ondskan är iskall och empati en känsla som inte existerar. I filmversionen (med en stjärnspäckad rollista) är titeln "Den enfaldige mördaren" och aldrig kan man glömma scenen när Hasse själv (i rollen som fabrikören) slänger in sin underställdes surt förvärvade sedlar, framtvingad avbetalning på en skuld, i brasan. Det gör riktigt ont att se den förtvivlade Nisse Ahlrot, som är den som för tillfället utvalts att bli plågad.

Usch så mycket elände det har funnits, finns och kommer att finnas. Feel bad på riktigt. Inte konstigt att feelgood-genren går bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Stafett utan svett

Vill jag ställa mig i startblocken och vara med i en stafett? Det är Hanna som undrar, och hon har helt enkelt nominerat mig (tack!) som deltagare i detta evenemang, startat av Sara Madeleine, även känd som den bloggande Orsakullan. Här är presentationen:

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Startskottet har gått! Tio fakta om mig som bloggare, saker som jag tror märks i Klimakteriehäxan: 

1. Jag är kvinna, maka, mamma och farmor.

2. Jag trivs i böckernas värld.

3. Jag roas av konst och design.

4. Jag deltar i en rad s k "bloggutmaningar" och tycker att jag lär känna andra bloggare den vägen.

5. Jag kallar mig gärna "ordbrukare". Det yttrar sig inte bara i att jag skriver själv, jag löser också korsord etc. Och fascineras av språk generellt. Parar detta med mitt fotointresse.

6. Jag försöker "tryffera" min blogg med lite udda inlägg, som Nummerbyrån och Dagens ord. Finns flera "serier": om fåglar, om alternativa saker att fira ... Och så  citerar jag gärna sådant andra skrivit som tilltalar mig lite extra av en eller annan anledning. Leker emellanåt lite med fonter o dyl. Publicerar oftast något varje dag.

7. Jag tycker att kläder, accessoarer och smycken har mycket att berätta både om mig och andra.

8. Jag gillar att peta in kommentarer till aktuella ämnen i bloggen, på ett eller annat sätt. Om man tittar på min lista över "etiketter" syns det att jag hoppar in på allt möjligt. Att bara skriva om en sak, exempelvis böcker eller mat, är mig helt främmande. 

9. Jag är förtjust i idrott, tittar och hejar när det går bra, gråter när det inte lyckas. Spelar själv pingis.

10. Jag skulle nog inte kunna leva utan blommor. Inte min blogg heller.

Så har vi kommit till bloggvännerna som jag tycker borde få fler besök. Det kan säkert betyda att en blogg nomineras av flera, men det går väl att hantera? Klicka på! Det är ju skönt att kunna delta i en stafett utan att bli det minsta svettig ...

Tio förslag för dig: Paulas pörte, BP/Konst eller konstigt, LillaSyster, Susjos, Hannele, Professor Deutsch, Margaretha, Enligt O, Lyrans noblesser och Åke. Inser att jag skulle kunna lista fler, men nu gällde det ju tio ... Spännande att se om detta ger något resultat i besöksstatistik och kommentarsspalt! 

Copyright Klimakteriehäxan

Bland snyggankor och andra fåglar

Barnbarnen kallar dem för ankor, alla fåglarna som kommer farande emot oss och hoppas på lite söndagsgodis när vi närmar oss Årstavikens strand, där isen äntligen släppt taget. Där finns numera också en exotisk fågel att beskåda, en som på något vis förirrat sig hit och bestämt sig för att här är det trevligt, här stannar vi – här kan man ju rent av bli bjuden på havregryn av rara barn!

Det är mandarinänderna jag tänker på. När jag pratar om dem kallar jag dem "snyggankor", för det är ett namn de verkligen gör skäl för!

Snyggankan är inte ny i Mälaren, vi har börjat vänja oss och de har också blivit fler. Men ser man en fotografliknande person med ett rejält objektiv påskruvat på kamerahuset vet man: här någonstans finns de! Bara att leta upp dem bland vass, stenar och grenar. De verkar också komma hyggligt bra överens med våra gamla vanliga gräsänder. 

Såväl snyggankor som gräsänder gillar godis (läs: havregryn)!

Copyright Klimakteriehäxan