lördag, december 07, 2019

Nit gånger fem

Det händer inte ofta, men det händer.
Jag köper en Trisslott. Eller två.
Någonstans ligger väl hoppet där och lurar, hoppet om storvinsten. Det skulle vara trevligt att kapa hem en mindre summa också, men ändå hyggligt väl tilltagen.

Nyss skrapade jag två lotter, som legat i plånboken ett tag (jo, jag kan spara dem, suga på karamellen så att säga). Den första var en klockren vinst: 30 kronor att hämta. Skrapar extrarutan: vinst x 1. OK, jag fattar.

Greppar lott nummer två. Där kan ju biljetten till morgonsoffan i TV4 finnas, så att jag kan få skrapa i direktsändning! 100 000 kr i månaden i 25 år! Vore förstås riktigt roligt!
Men icke. Noll vinst.
Eftersom det står "skrapa alltid" till vänster om extrarutan tar jag som om det vore per automatik ändå den också. Där står att min "vinst" femfaldigas.

Femfaldigt bör i detta fall kallas enfaldigt. Kan någon förklara logiken i detta för mig? Lotteritryckningen är ju programmerad. Datorerna "vet" att den där lotten är en praktnit. Noll gånger fem är noll, hur man än bär sig åt. Varför har man då klämt dit x 5? För att retas?
Jag bara undrar.

Ska nog avhålla mig från att köpa lotter ett tag. Tycker inte att en nitlott ens platsar som bokmärke, faktiskt. Fast vi kan ju låtsas det, för sakens skull. Bara i dag. Det är ju lördag och det brukar dyka upp lite bokmärken hos olika bloggare. Kolla hos Emma, Gerd, Hannele, BP, Älskar att läsa och hos Boklysten, som startade alltihop! Kanske hos fler?

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, december 06, 2019

Vi flytt int!

Minns ni kampanjen "Vi flytt int!"?
Då handlade det om Norrland, om att dess inland inte skulle avfolkas. Tyvärr tror jag inte att det blev så storslaget resultat av aktionen, men dess kärnfulla slogan kommer åtminstone jag ihåg. Och idag är jag beredd att använda den själv, om mitt eget boende.
Att jag kommer på det beror på de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda:
  1. Om du skulle migrera på hösten, var skulle du bo? Till något ställe med mera sol och ljus, men inte stekhett, fast ändå med badväder. Tillbaka till Guatemala kanske? Men man lever rätt farligt där om man har otur, mer så nu än när jag bodde där förra gången.
  2. Hur länge har du bott i din nuvarande lägenhet/hus? I trettio år.
  3. Vad är något du skulle vilja förändra hemma? Väntar på nytt badrum som kommer i och med planerat stambyte. Men det är ett drygt år dit.
  4. Hur många gånger i ditt liv har du flyttat? Räknar på fingrarna och kommer fram till att jag haft sexton adresser. Men i princip gillar jag inte att flytta. Jobbigt.
  5. Bor du där du vill bo? Ja. Nära till vatten och grönt, fågelsång, blommor, butiker, service. Härifrån måste jag bäras, vill verkligen inte flytta trots att vi i och för sig bor onödigt stort sedan barnen flyttat hemifrån.
  
Copyright 
Klimakterie-
häxan

torsdag, december 05, 2019

Läsa klassiker?

Bör man läsa klassiska böcker? Motivera!
Mia i bokhörnan har ställt veckans helgfråga, som hon gör plikttroget varje torsdag.
Varför man ska ta tag i gamla godingar kan naturligtvis ha olika grund. Fast människan/bokläsaren mår bra av att ha något med sig i bagaget på väg framåt, som på alla resor.

Språkhanteringen kan vara intressant att fundera över. Själva berättartekniken också. Ibland får man sig till livs en skildring av livet som det tedde sig förr, kanske i miljöer långt från Norden. Historiska skeden skildrade av samtida kan också bli intressant.

Nog händer det att man stöter på en gammal bok som verkligen känns dammig, då är det bara att ge upp. Men om man som jag en gång fastnat för Selma Lagerlöf är det bara att knalla vidare bland titlarna som är över hundra år gamla. "De tre musketörerna" av Alexandre Dumas d. ä. skulle jag också våga rekommendera till en yngre generation!

Mitt svar är alltså ja. Visst ska man läsa klassiker! Men inte bara. Gott och blandat är bra även när det handlar om böcker. För egen del har jag Gustave Flauberts "Madame Bovary" på vänt sedan länge. Den borde jag ta tag i nu.

Bonusfråga också, förstås, från Mia: Har ni klarat av julklappsinköpen än? Blev det några böcker? Jo, en del paket har det blivit. Men ännu inte några böcker. Fast det blir några innan tomten kommer.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, december 04, 2019

24 kronor kontant

Visst har jag en portmonnä eller kanske den ska kallas börs.
Men vad har jag i den?
Tja, mycket är det inte. 24 kronor i mynt, noga räknat (och en pollett till varuvagnen i livsmedelsaffären). Det kommer man inte särskilt långt med, men det blir lätt så när i princip allt man köper betalas med kort eller swish. Nästan så att yngre människor inte förstår uttrycket "att ge igen med samma mynt" ...

Fast det kan bli lite enklare. Många har klagat och talat för fortsatt kontanthantering, bland dem representanter för pensionärer, som velat ha koll på sina pengar i plånboken och inte i mobilen. De organiserade sig i "Kontantupproret" och nu har deras önskemål hörsammats, för i förra veckan röstade 299 av riksdagens 349 ledamöter för en ny lag som tvingar bankerna att hantera kontanter och inte bara digitala betalningsmedel.

Den nya lagen träder i kraft 2021 och sedan tillkommer en omställningstid för bankerna.
Nästa kamp för kontanternas förespråkare är att affärer och butiker blir skyldiga att ta emot "vanliga" pengar. Men dit är nog steget långt. 

Annat var det förr, när barn fick spargris som skulle matas med mynt, när man faktiskt kunde handla för en krona ... ja, jag är så rysligt gammal att jag minns att man till och med kunde få något för den sedan 34 år försvunna 25-öringen.

Allt detta blev aktuellt nu när Gems Weekly Photo Challenge har temat MYNT. Klicka på länken som tar dig till Sanna och se vad andra bloggare tycker och tänker och fotograferar om metallpengar!

Undrar du nu plötsligt när revolutionen i myntbörsen startade? Det här är tidtabellen för de olika svenska slantarnas avskaffande:
1 öre: 30 juni 1972
2 öre: 30 juni 1972
5 öre: 30 juni 1985
10 öre: 30 september 1992
25 öre: 30 juni 1985
50 öre: 30 september 2010

De nyaste mynten togs i bruk hösten 2016, och jag har banne mig inte vant mig vid dem än. Fyra giltiga slantar har vi nu: enkronor, tvåkronor, femmor och tior. En anledning till bytet uppges vara att de nya är nickelfria, enklare att producera och dessutom väger de mindre.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, december 03, 2019

Hej, mitt vinterland!


Skogskanten speglar sig i det florstunna istäcket och det ser ju ut som en hängmatta mellan björkstammarna, trots att det är vinter! För nu har den kommit, på riktigt, även om det hinner bli tö flera gånger igen innan vi kan börja tala om våren. Hej, mitt vinterland!

Ja minsann har Ugglan & boken lånat titeln på en gammal svensktoppshit som tema för denna veckas tisdagstrio. Carola är en av dem som sjungit in låten, skriven av Britt Lindeborg, och texten är verkligen riktigt riktigt vintrig! Men det var ju böcker det skulle handla om ...

"Fröken Smillas känsla för snö" var danske Peter Høegs internationella genombrott. Fast inte hans bästa, enligt mitt sätt att se. Men som vinterbok platsar den.

Åsa Larsson skriver bra deckare, och historierna utspelar sig i och kring Kiruna. Väldigt mycket snö, väldigt kallt för det mesta. "Solstorm" är den första och den i vilken vi bekantar oss med Rebecka Martinsson, hjältinnan. Fem böcker har det blivit i serien hittills. Har läst dem alla.

"Barnen från Frostmofjället" söker värme hos geten Gullspira på sin eländiga vandring över fjället i isig väderlek och dåliga kläder. Föräldrarna har dött, tragiken är total. Laura Fittinghoff skrev, boken kom ut redan 1907 och blev också film. Jag såg filmen som barn och var den enda ungen i biopubliken som inte grät åt den sorgliga historien, vilket gjorde min mor förundrad. Fast jag hade en förklaring:
-Mamma, det där var ju bara på film!

Så där ja! I bokhyllan fick jag leta en stund för att fylla tre platser. Men utomhus var det betydligt enklare, det kan ni konstatera här!







Copyright Klimakteriehäxan

måndag, december 02, 2019

Som klippt och skuret

Min vän H närde konstnärsdrömmar. Köpte staffli, spände upp duk, tog fram staffliet, klämde ut färg på paletten, högg penseln, satte i gång. Målade, målade, målade.
Men blev inte riktigt nöjd. Snarare besviken på sig själv, ledsen över att resultatet inte på långt när motsvarade hans egna förväntningar.

I sorgen över att ha kommit till denna insikt öppnade han en flaska vin för att söka tröst. Det blev flera glas, i själva verket (minst) ett för mycket.
När jag öppnade dörren satt han där med tom blick, tom flaska och lika tomt glas. På golvet framför hans fötter en gammal morakniv. På staffliet hans senaste alster, där färgen inte hunnit torka. Duken hade han skurit sönder med kniven, i kraftiga sneda tag. Skårorna gapade.
-Men, sa jag förskräckt, vad har du gjort?
-Kan Fontana så kan väl jag, sa H och såg så hjärtskärande ledsen ut.

Blev påmind om detta när jag ser i tidningen att ett Fontana-verk värderas till mer än 17,5 miljoner kronor inför en auktion på Bukowskis.
H sålde aldrig några tavlor över huvud taget. Var väl inte som klippt och skuren för att bli konstnär. Men han målade betydligt finare saker än Fontana, om ni frågar mig.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Lucio Fontana var en italiensk målare, grafiker och skulptör som dog 1968. Han är mest känd för att ha skurit öppningar i enfärgade dukar. På Sotheby´s i London gick ett av hans verk under klubban för 200 miljoner kronor för några år sedan. Det var inte jag som köpte det.

söndag, december 01, 2019

Tänt vare här!

Det blev alltså ett adventsljus i den här staken, trots att det inte är en adventsstake ... Fast ljuset kan också lysa av en annan anledning: i dag skulle min mamma ha fyllt 100 år. Hon blev 94. Och var noga med adventsljusen varje decembermånad. De stod på köksbordet i en speciell skål som var fylld med mossa och små flugsvampar i papier maché.

"Tänd ett ljus och låt det brinna" skrev Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom, och det har faktiskt blivit en modern klassiker. Enligt Stim är det den mest spelade jullåten av alla!
Visst vet jag att folk tycker den är smetig och mjäkig, men jag tycker faktiskt om den. Så det så. Vem kan invända mot budskapet?

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn.


Copyright Klimakteriehäxan 

Skyltar med varierande budskap

Nog är den "huge", alltså jättestor, den senaste målningen på fasaden på Kronobergsgatan. Kanske är den väggen på väg att bli Stockholms mest berömda? Efter Carolina Falkholts blåa jättepenis, som blev en veritabel publikmagnet och en internationellt uppmärksammad historia, har den här ytan bemålats med en rad skyltar, den ena häftigare än den andra. Den vi ser nu är superskickligt gjord, tycker jag: ballongbokstäverna flyger verkligen i luften, fast de sitter bergfast och fullständigt platt på tegelstenarna.

Mannen bakom verket heter Daniel "Huge" Fahlström och verket heter ”Ceci n'est pas une texte”, vilket kan översättas till "Detta är inte en text", en blinkning till René Magrittes berömda målning ”Ceci n'est pas une pipe”, som föreställer en pipa med inskriptionen "Detta är ingen pipa".

Det är konstnärsgruppen Kollektivet Livet som, tillsammans med fastighetsägaren Folksam-gruppen, har hand om den här konstväggen. Läge att ta vägarna förbi och kolla, det blir nog snart något nytt graffiti-motiv igen! Och när graffiti håller den här kvaliteten är den värd att beskåda!
Inte har jag sett filmen, har faktiskt inte ens hört talas om den, men visst har reklamskylten ett anslående budskap?! Ring mamma om du har en, hon blir garanterat glad!
På Senioruniversitetets föreläsning om språk och språkutveckling bombarderades vi åhörare med skyltar i jätteformat. Men hallå, hur var det egentligen ställt med språket? Hur anpassade var skyltarna till en synnerligen blandad publik, som (rimligen) inte bestod av en majoritet akademiska språkforskare? Föredragshållaren lyckades klämma in ordet "prosodi" redan i starten (utan förklaring förstås) och sedan trampade han på i ullstrumporna. Ja, ni kan läsa själva! "Flekterande språk", "morfologi" och "affix". Suck. Det drällde av fler exempel som nästan fick mig att storkna, men jag iddes inte plåta dem alla.

Skyltsöndag igen, förstås. Du hittar andra bloggare som söndagsskyltar om du tar vägen via BP, eftersom hon har en lista över deltagarna  i den här "bloggstafetten" som drogs igång för en halv evighet sedan av Pumita, dock sedan länge inaktiv som bloggare.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, november 30, 2019

När vintern kom

Tittar på anden som är den enda vinterbadaren inom synhåll denna dag när minusgraderna behållit greppet och snön som föll under natten faktiskt ligger kvar.

Visst, det finns en bra förklaring till varför änder (och svanar och andra simmare av fågeltyp) inte fryser om fötterna trots att vattnet är jättekallt. Men jag tycker ändå att det är märkligt ... själv känner jag faktiskt ingen badlust alls trots att jag älskar att ta ett dopp ... men visst är det en vacker vinterbild i alla fall!?!

Kan också stolt rapportera att det inte är min cykel som står där ute och är översnöad. För äntligen har jag gjort slag i saken och fixat vinteride åt den i cykelrummet, på det att jag ska slippa gå till verkstaden och köpa ny slang ocn nytt däck nästa vår igen.


Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 64


BAKLÄNGESUGGLA

-Så beskriver författaren och skådespelaren Martina Haag sig själv i SvD Perfect Guide. Hur fungerar då en sådan varelse? Jo, hen vaknar så fort det blir ljust och så snart mörkret gör entré blir hen jättetrött. Vilket betyder att jag i den mån jag alls är en uggla, så tillhör jag den (något vanligare?) typen nattuggla.

Bokmärke för gamlingar

Min födelsedag klarades av ganska nyligen. Ju mer åren går, desto mindre firar man, tycker jag. Men det vore ju trist om ingen skulle låtsas om det och helt strunta i att gratulera till att man klarat ett år till.

En av mina äldsta (ja, jämngammal också, det förtjänar kanske att påpekas i sammanhanget!) väninnor hade noggrant och med stor eftertanke valt ut mitt gratulationskort. Ni ser det här ovan.

Jo, dinosauriestadiet närmar sig väl med stormsteg. Jag kommer inte att spara kortet i miljontals år, men tänkte att det åtminstone någon vecka kan få göra tjänst som bokmärke. Passar ju bra eftersom jag är en av de där fornlämningarna som envisas med att läsa pappersböcker! Nästa på tur är Karin Smirnoffs "Jag for ner till bror".

Fler bokmärkessamlare finns det, även om förråden börjat sina. Kolla hos Hannele, Gerd, Älskar att läsa, Boklysten, EmmaBP!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om musealt mode

"Nationalmuseums ansvar är att bevaka form och design och vi ser att mode har blivit en viktig och självklar del av detta område."

-Att mode är en kulturyttring är förstås fullständigt självklart. Nu blir det också en rejäl satsning på svenska kläder på Nationalmuseum. Man ska samla mode från år 2000 och framåt, och allt ska komma från svenska företag och klädskapare. Citatet är hämtat från ett pressmeddelande och tillskrivs museets överintendent Susanna Pettersson. Det är förvisso på Nationalmuseum man tidigare kunnat se exempelvis Gunilla Ponténs stilbildande kläder utställda, så helt modefritt har det inte varit hittills heller. Men det här är ju en spännande satsning!

fredag, november 29, 2019

I väntan på advent

Fem frågor denna fredag handlar om advent  första adventssöndagen är ju i antågande. Och det är som vanligt Elisa Matilda som frågar.
  1. Gör du något särskilt inför advent? Egentligen inte. Men jag ska hämta några stjärnor från källarförrådet. Och sätta upp dem, förstås.
  2. När åker ditt julpynt upp? (om du inte firar jul, gör du något annat denna tid?) I princip den 23, men det kan bli någon dag tidigare för att inte stressa.
  3. Traditionellt är advent en fasteperiod. Vad skulle du ge upp i väntan på jul? Det kunde ju vara idé att snåla lite extra med kalorierna, förstås, eftersom julmaten är både god och flitigt förekommande samt ofta väldigt näringsrik ...
  4. Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest, vad ser du mest fram emot med december? Att få träffa mitt första barnbarn.
  5. Använder du dig av en julkalender? Nej, det var ungarnas sak. Och för all del, min när jag var barn! Dock brukar jag testa adventskalendern i tv. Ibland är den kul för alla åldrar.
Är detta en adventsstake? Ja, kanske. Vet inte hur Ikeas designer tänkte när det begav sig. Minns att jag hittade den i fyndhörnan och gillade den robusta stilen. Försökte ge den i present till Sonen, men han tackade nej. Gjorde inget, jag gillar den ju och behöll den så gärna! 

Och i år blir den kanske adventsstake trots allt, fast jag inte haft någon på flera år. Dessutom får den rama in ett huvud i glas, design Mats Jonasson för Målerås. Konkurrerar kanske ut mina älskade adventsbarn från Lisa Larson?

Copyright Klimakteriehäxan

Black Friday? Knappast!

Tittar ut genom fönstret denna dag, som allt oftare kallas svart. Grå är den förvisso, kolla bara på himlen, men svart? Nej! Fast ganska vit!
Alltså är det klart nu: Black Friday är en enda stor missuppfattning. Och jag har inte för avsikt att ägna dagen åt shopping.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, november 28, 2019

Jul i bokhyllan

Mia i bokhörnan ställer en ny helgfråga, denna gång om böcker som på eller annat sätt handlar om julen: Har du någon julfavorit?
Mitt svar är nog nej, faktiskt. Är i grunden skeptisk till julböcker, eftersom jag tror (och har tyckt mig förstå) att de ofta skrivs med stort hopp om ett rejält tillskott i kassan, mer än att författaren drivs av sin berättarlust och sitt intresse för ett härligt ordbruk.

Den senaste julromanen jag läste var Jonas Karlssons "God jul" och jag älskar omslaget, men storyn tyckte jag var tunn och repetitiv. En riktig rysare var "The Christmas Sweater" av Glenn Beck, sentimental amerikansk såpa i helt oraffinerad form. Hu.

Men "Jul i Bullerbyn" kan jag tänka mig. Blir ju aldrig besviken på Astrid Lindgren. Det blir jag inte heller på allas vår Selma Lagerlöf, det är ju aldrig fel att ha med henne som någon bokbloggare skrev i en kommentar här hos mig nyligen. Kanske borde man läsa om hennes "Den heliga natten och andra julberättelser"? Illustrerad av Ilon Wikland!

Mia vill också veta om ljusstakarna är på plats.
Nej, jag brukar hålla på elstakarna till Lucia. Äter nog ingen lussebulle heller innan dess, och väntar med röda julstjärnor ytterligare några dagar! Den som spar han har!

Copyright Klimakteriehäxan