Kampen för plats i garderoben

Marimekko 1988 (ja jag minns exakt!) i ett tyg att bli glad av. En riktig midsommarklänning!

Man behöver ju inte kalla det döstädning.

Men utan tvekan är det så att det av och till uppstår behov av rensning. Det gäller böcker, kläder, husgeråd, krukväxter, prylar. Av och till förresten, för den som fyllt sisådär femtio är det ofta så att behovet är konstant. 

Jag har riktigt svårt för det där. Välja, och framför allt välja bort! Visst, om "bäst-före-datum" är passerat med råge går det bra (råkade hitta en konserv som skulle ha ätits upp före 2013 års slut), men så många av mina ägodelar duger fortfarande enligt min åsikt, och duger bra dessutom!

Det handlar ju om saker som jag valt med kärlek och omtanke, om det är sådant jag skaffat själv. Sedan finns det presenter som man inte visste att man ville ha, men som per automatik får ett affektionsvärde som inte kan förringas.

Eftersom jag ständigt lever med de där tankarna på rensning gör jag då och då punktinsatser. Plötsligt fann jag mig stående i vårt källarförråd, där inte bara hyllorna utan även golvet är tämligen fullbelamrat. Efter en stund hade jag fem tomma resväskor utplockade, tillsammans med ett antal prydnadskuddar och riktigt många mattor i olika färger och storlek. Myrorna nästa!

Några skor beslöt jag också att skiljas ifrån. Och flera handväskor. Hade två snygga, nästan exakt likadana, syrran övertog den ena med glädje. Men både skor och väskor har också hamnat i grovsoprummet. Då har det handlat om hjälplösa fall, ett par superbekväma dojor verkade plötsligt vilja hoppa av fötterna ... ovanlädret "flagade" fast klack och sula var OK!

Det riktigt svåra i mitt fall, det gäller trots allt klädesplaggen. Visst finns det så kallade "felköp" men de är inte många. Jag kan slå till snabbt utan att grubbla jättemycket över prislappen (inom rimliga gränser) men då handlar det ju om kärlek och stark villhöver-känsla. Sedan har vi den där krympningsbacillen som stundtals härjar i min klädkammare. Men resten!

Tycker ändå att jag varit lite duktig på sistone. Har gett bort en hel del kläder till bekanta, har sålt enstaka plagg, gynnat både Stadsmissionen, Röda korset och Frälsis. Lämnat in hos en second hand-butik som säljer på kommission, vet inget om resultatet.

Men ironiskt nog har också saker dykt upp från forntiden, kläder som legat i källaren och som jag inte haft en tanke på på åratal. Visst, jag känner till teorin om att allt man inte använt på ett år ska rensas bort, men det går inte. Inte när man till exempel återser en fantastisk Marimekko-skapelse från 80-talet eller en enkel men vacker lång klänning från samma årtionde. 

När jag gräver vidare hittar jag flera guldkorn. Några hamnar i tvätten, andra får ta en sväng på balkongen och lufta sig. Två älskade 70-talsklänningar, också från Marimekko, kan tänkas inbringa några  hundralappar.

Bara att gräva vidare, fast kul tycker jag inte att det är. Jag fortsätter i alla fall på den inslagna vägen: lägger i olika högar för "ge bort", "testa second hand", "hopplöst fall". De senare är extremt få! Och ytterligare nån gammal goding från 70- eller 80-talet dyker upp. 

Nå, blev det mer plats i garderoben? Nej det märks ingen skillnad. Hur är det möjligt? 

Copyright Klimakteriehäxan

Nu blir det reklam!

Skyltsöndag igen! Ingen jätteskörd denna gång. Fast "reklam" för hörböcker och en krog. Men fler skyltar, både smarta och tokiga, snygga och fula, hittar du sannolikt via BP.

Bussen framför budskapet. Hoppas att busschauffören inte lyder rådet och lyssnar utan
koncentrerar sig på trafiken. Han har ju ändå ansvar för sina passagerare, som kan
vara många, och en bra bok kan, det vet vi, få oss att glömma både tid och rum.

Det är faktiskt inte språkpolisen i mig som reagerar negativt. Jag tycker i stället att den där
stavningen är lite kul, eftersom kiosken hör ihop med restaurang J vid Nacka Strand.
 Varför hela bilden går i blått begriper jag dock inte ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tänder och trolldom

Veckans mening hämtar jag denna gång ur en bok som kan vara den märkligaste jag någonsin läst, eller åtminstone på väldigt länge. "Kvinnorna på Gråskär" kom ut 1954 och Maj-Britt Eriksson skrev ytterligare ett tjugotal romaner. Ändå var hennes namn totalt obekant för mig. Hon berättar historier från Roslagen, mustiga och inte utan humor. Här är det tre generationer kvinnor som lever ett hårt liv vid och på havet, med män som stundtals inte duger nånting till, men som ändå kan få hjärtan att klappa. 

Litteraturfrämjandet valde den här boken till serien "En bok för alla" och kallar texten för "målande prosa, ofta med tidstypiska dialektala uttryckssätt" (inte alldeles lättläst om du undrar: säl heter exempelvis själ, vilket jag tyckte var lite överraskande!). Det visar sig också att rönn är "trollträ", åtminstone förr i tiden och på öarna på vår östra kust ... Med ett tips om hur man botar tandvärk blir detta min mening för denna vecka, så som Skriv-Robert föreslår:

Det botas med nie pinnar, peta i tand med pinnarna, ska vara av olika sorters träslag och borra sen in pinnarna i en tionde som ska vara rönn, så blir man av med värken.

Det var den fina omslagsbilden som fångade min blick. Tre kvinnor, tre generationer,
tecknade av Harald Lindberg.

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar

Tänkte jag skulle försöka skramla ihop bilder på sju blommor, inte för att ha dem under kudden precis, utan bara för att visa dem här på bloggen. Men jag kom av mig och gick och badade i stället ... fast innan dess såg jag till att ha fått hem jordgubbar. Så goda (och ja, ovanligt dyra!) Har till och med kommit ihåg att hissa flaggan. Fast det vore en överdrift att påstå att den flammar stolt.

Om du råkar ha någon minut att slå ihjäl så här på en helgdagsafton kanske det kan roa dig att följa med mig på midsommarfirande i Argentina. Det är inte exakt som du har planerat, det tror jag att jag vågar lova. Här är biljetten, bokad, klar och gratis!

Och medan jag ändå är i farten passar jag på att besvara Elisa Matildas fem fredagsfrågor, föga överraskande denna gång med midsommar som tema:

1. Hur spenderar du midsommar i år? I Barndomslandet
2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord? Sill, färskpotatis, lax, skagenröra
3. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej
4. Har du någon midsommartradition? De jag eventuellt haft har nog dött ut tror jag
5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året? Kommer ihåg att sätta upp flaggan ...

 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 119

 GARDEROBSDJUR

-Visst har vi djur i garderoben eller hur? Lite fårskinnspäls kanske, det är ju lovligt. En gammal kaninkrage? Eller leopardmönstrat, eventuellt något tiger- eller zebrarandigt. Men vildare djur än så avses när jag stöter på det här ordet i HSB:s medlemstidning "Hemma". För här handlar det inte alls om djur man själv valt, något ulligt och gulligt att gosa med eller dra på sig. Nej det handlar om pälsängrar och malfjärilar! Och eftersom ingen vill ha dem i garderoben kommer också rådet: du blir av med dem om du lägger plaggen i frysen eller i 55 graders värme. Så även om det är tal om värmebölja i midsommar räcker nog inte den temperaturen ...

Nu mörknar det ...

 ... eftersom årets längsta dag inföll igår. Men strunt samma, låt oss se fram mot några fina sommarveckor innan vi kryper in under filten och tänder de levande ljusen igen. Först midsommar! Och den enda midsommarstången jag kommer att kunna visa upp är nog den på bilden nedan. En brosch som jag hade glömt att jag hade. Handmålad på trä av Margareta Lindberg, signaturen Héti, cirka fem centimeter hög. Funkar bra! Önskar er alla redan nu en härlig helg med sol, bad, god mat, goda drycker, goda vänner, gott humör! Allt gott, helt enkelt!

Copyright Klimakteriehäxan

När priserna rusar i höjden

Har fortsatt på en tanke jag gav uttryck för här på bloggen för några dagar sedan. Nu finns en längre fundering om den allt dyrare sommarmaten på News 55. En bit ur texten:

När inflationen rusar i höjden kan vi vanliga konsumenter inte göra särskilt mycket mer än att försöka hänga med och samtidigt hålla ett öga på lockpriser och extraerbjudanden, trots att de inte alls är lika frestande som för bara några månader sedan. Man behöver inte vara mattesnille för att märka hur dyrt kaffet blivit, att till och med basvaror som knäckebröd och ost ökat påtagligt i pris, och inte bara i den butik där jag brukar handla.

Att godis och sötsaker inte gått upp lika dramatiskt är en klen tröst. Vegetarianer kan möjligen glädjas åt att några enskilda varor i frukt- och gröntdisken blivit lite billigare, men de utgör undantagen.

Det har, visar det sig, enligt Statistiska Centralbyrån gått nästan fyrtio år sedan Sverige upplevde en lika kraftig inflation, och vi är tagna på sängen. (forts)

Hela krönikan läser du alltså här. Gratis första dygnet, sedan bara för sajtens prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Tro, hopp och kärlek

En tisdagstrio ska det i dag bli på ett gammalt men hållbart tema: Tro, hopp & kärlek (en av varje), det är så Ugglan vill ha det. Korset, ankaret och hjärtat ska tala!

Jag börjar med korset. "Ingen tobak, inget halleluja" är en klassiker, en blandning av satir och humor kring missionerande och u-hjälp i Guds namn. Skrevs redan på 50-talet av Eric Lundqvist. Tänkvärd!

Hoppet ska ju vara det sista man förlorar, sägs det. Märkvärdigt många drömmer om och hoppas på att en gång nå toppen av världens högsta berg. "Drömmen om Everest" (Paths of Glory) av Jeffrey Archer (oj, där är han igen!) är historien som till stora delar är sann. Om engelsmannen som satsar allt på Mount Everest – men kom han någonsin upp?

Att kärlek är det kanske allra vanligaste temat i litteraturen är inte precis en överraskning. Lily Kings "Euphoria" är en originell historia om tre personer och deras komplicerade relation med både kärlek och svartsjuka. De är antropologer som arbetar i Nya Guinea och troligen har Margaret Mead, en föregångsperson inom den vetenskapsgrenen, stått modell för romanens kvinnliga huvudperson, vilket ger boken lite extra krydda.

Copyright Klimakteriehäxan

Se där: en rondellkanin!

Alla minns vi väl rondellhunden, ett "konstverk" som skapades 2006 och som sedan fick efterföljare runt om i Sverige?! Skapelsen blev superkänd sedan Lars Vilks satte Muhammed på en. Nu har det blivit dags att presentera rondellkaninen.

Det råkar nämligen vara så att vi relativt ofta och regelbundet passerar en rondell i Tallkrogen i södra Stockholm. Och där är han, kaninen! Ibland sticker bara öronen upp ur gräset, men ibland syns hela djuret. Bor han i närheten eller rent av i rondellen? Finns det en familj? Är det en tamkanin som rymt eller är det en hare? Tror inte på det senare, tycker den ser för liten och nätt ut.

Rondellhundarna är väl inte riktigt på modet längre. Men rondellkaninen tycker jag man ska vara rädd om. Finns det fler?

Copyright Klimakteriehäxan

Många miljoner på flykt

Måndagen är nästan slut när jag upptäcker att den 20 juni är Internationella flyktingdagen. Så tråkigt att den ska behöva finnas, men det är otroligt många människor som tvingats lämna sina hem och sin trygghet runt om i världen. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är över 100 miljoner människor på flykt i dag. De som försökt ta sig undan den ryska invasionen i Ukraina utgör den senaste gruppen, och den som finns närmast oss i Sverige. Det handlar om uppskattningsvis 8 miljoner som lämnat landet (siffrorna varierar), men det finns också många internflyktingar. Och inget ljus ser vi i den tunneln ... Men det är viktigt att vi inte glömmer att de finns, att stöd behövs.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsommar

Det var en gång ... ja det är ju så de gamla klassiska sagorna börjar, inte sant? Det var en gång en tid när midsommarrean bröt ut efter midsommar. Den shoppingsugna fick försöka behärska sig och alla villhöver-känslorna, eftersom i princip allt gick att köpa till halva priset bara den där stången hade lövats och rests och blommorna under huvudkudden hade avslöjat vad som väntade i framtiden.

Så är det verkligen inte längre. Nu börjar butikerna skylta med nedsatta priser flera veckor före den där helgen. Bara att jaga fynden! För egen del försöker jag avstå. Samtidigt kan jag reta mig en gnutta (men inte mycket mer än så) på att de tre bokstäverna R E och A inte duger längre utan ofta ersätts med S A L och E. Vi är väl ändå kvar i Sverige?

Det är förstås glasklart att det är Skyltsöndag igen, en liten sak ett gäng bloggare ägnar sig åt söndag efter söndag, vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ... 
Fler skyltande bloggare hittar du enklast om du tar vägen via BP.

P-förbud, visst. Vem kan ens drömma om att parkera sin bil
mitt i denna lilla idyll? 

Här en del av förklaringen till att jag försöker undvikasommarrean: håller på med
garderobsrensning, ett projekt som leder rakt in i evigheten. En bieffekt är att jag
fått väldigt många galgar över, så jag kollade om nån annan behövde några. En del
försvann, resten tog jag till det s k miljörummet. Skylten skrev jag förstås alldeles själv ...

Vi är nu framme vid tionde kapitlet i den oliiiidligt spännande bildföljetongen om
den "anlagda blomsterängen" utanför mitt fönster. Det har abolut blivit grönare
sedan jag tog det första fotot 5 mars (nedan), men riktigt nöjd är jag ändå inte.
 

Nu är det i alla fall NÅGOT som händer: knopp i vad jag tror är baldersbrå.
Jag får nöja mig med det. Sista kapitlet nu. Men nog är jag lite besviken ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hörböcker

I senaste numret av Akademibokhandelns reklamtidning Läs! som trillat in i brevlådan ägnas hörbokstrenden en rejäl artikel. Vi blir ju ständigt fler, vi som gillar att läsa också med öronen. I artikeln intervjuas bl a Erik Wikberg från Handelshögskolan i Stockholm, ansvarig för statistiken över bokförsäljningen i Sverige. Han understryker att man genom ljudboken har gjort litteratur tillgänglig för stora grupper som annars inte skulle hinna eller kunna läsa. Och i den här texten hittar jag det som blir mitt val av Veckans mening (på initiativ av Skriv-Robert) denna gång, faktiskt en liten tankeställare av det trevligare slaget:

Varje morgon färdas otaliga romangestalter runt i kollektivtrafiken – du har inte en aning om vad killen bredvid dig på bussen just upplever i form av livsöden eller deckargåtor.

Copyright Klimakteriehäxan

När antingen-eller blir både-och

Tänk att det nästan är midsommar! Fattar inte hur fort allting går! Plötsligt är det fredag igen, men hallå, var det inte måndag alldeles nyss? Om jag tvivlar på det är det bara att kolla hos Elisa Matilda och jo då, det stämmer, fredagsfrågorna ligger där ju, sedan flera timmar, och väntar på sina svar. Inser att jag efter fullgjort uppdrag kommer att framstå som Gösta Ekman i sketchen när han ska välja kvällstidning: ska det bli Aftonbladet eller Expressen? För det som rubriceras "antingen-eller" blir här väldigt mycket "både-och". Kolla bara!

1. Äter du hellre pinnglass eller mjukglass? Älskar glass och gillar de flesta varianter som erbjuds. 
2. Väljer du en fysisk bok eller ljudbok? Gillar båda, beror på i vilken situation jag ska läsa.
3. Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren? Här blir det inte både-och utan varken-eller!
4. Bada i pool eller hänga på strand? O ja! Vatten är underbart! Både i den stora baljan, dvs poolen, och i den ännu större baljan, alltså sjön eller havet.
5. Vakna till solsken eller somna till regn? Perfekt kombination, tack!

Inte antingen-eller utan både-och: mina ljuvliga barnbarn!

Copyright Klimakteriehäxan

Lunch för 4200 kronor ... va?

Att äta gott är ett nöje, ett som består trots att åren går. Man äter gott hemma (efter bästa förmåga) och man hittar smaskiga rätter som proffs lagat till på krogen. Men det går inte att förneka: mat handlar också om pris. Just nu rusar inflationen i vårt land, matvaror vi brukat köpa i åratal har blivit påtagligt dyrare och kanske tvingas man till en liten extra eftertanke: ska jag ta något billigare till fredagsmiddagen än det jag från början hade tänkt?

När jag sitter där med min inköpslista bläddrar jag samtidigt lite förstrött i morgontidningen. Hamnar på en sida med rubriken "Otippade krogar utsedda till Stockholms bästa". Och inser att de restaurangbesök jag brukar unna mig är av helt annan karaktär. Föga överraskande, kanske, men ändå är skillnaden påtaglig ...

Sverige har nämligen en enda trestjärnig restaurang enligt Guide Michelin. Frantzéns på Klara norra kyrkogata i Stockholm rankas som världens sjätte bästa krog av The World’s 50 Best Restaurants. Men när till och med lunchen kostar 4 200 kronor, exklusive dryck, måste man väl ändå få undra, kanske rent av ställa en fråga: hur ser den människa ut som kan njuta av en sådan lunch? Utan att skämmas, vill jag tillägga.

Kalla mig gärna moralist, men jag är en matglad och hungrig och mestadels positiv människa. Fast jag tycker att det får finnas gränser. Tänk så mycket bra man kan åstadkomma för drygt fyra tusenlappar, saker som glädjer fler, saker som håller längre än den tid det tar för käket att passera tarmkanalen. För även maten på Frantzéns lär förvandlas till skit, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

De viktiga barnböckerna

Idag aktualiserar Mia i bokhörnan en av mina absoluta hjärtefrågor. Så här skriver hon: Barnböcker tycker jag är viktigt, det lägger ändå grunden liksom. Ge exempel på bra barnböcker! 

Det finns ju tack och lov otroligt mycket att välja på, inte minst böcker skapade av svenska författare och illustratörer. Så hur väljer man? De jag själv älskade som barn kan verka alltför gammalmodiga för dagens ungar, och samma öde kan rentav tänkas drabba sådant som mina egna barn läste.

Ingen behöver väl tipsas om Alfons Åberg och Harry Potter, knappast om Astrid Lindgrens berättelser, förmodligen inte Enid Blytons heller. Och sedan är det ju så att barnens ålder spelar stor roll när man ska locka dem till läsning. Kanske blir det olika resultat med pojke eller flicka i tankarna?

Jag bestämmer mig för att sikta in mig på ALMA, priset till Astrid Lindgrens minne, som nu delats ut i tjugotvå år. Det är världens största barnbokspris, den utsedda författaren får fem miljoner kronor. Lygia Bojunga från Brasilien var den lyckliga 2004, testa "Den gula väskan" (A bolsa amarela). Sonya Hartnett från Australien fick det 2007. Hon är mest känd för sina ungdomsromaner, men "En blå blomma" (Blue Flower) är en bilderbok för mindre barn, om hur det kan vara att börja skolan. 2018 gick priset till amerikanska Jacqueline Woodson och "Brun flicka drömmer" (Brown Girl Dreaming) är något för den lite äldre läsekretsen.

I den här illustra skaran finns också vår egen Barbro Lindgren som skrivit så mycket och så bra! "Loranga, Masarin och Dartanjang" är suverän högläsning som lockar till skratt, den självbiografiska trilogin som börjar med "Jättehemligt" är perfekt för en flicka som är på väg in i tonåren.

Känner att jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet, men det ska jag inte. En sak är i alla fall huggen i sten: oavsett VAD barn läser är det viktigt ATT de läser. Man har ju aldrig läst en bok i onödan, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan