Mitt i påskläsningen

Det fanns en tid när folk skickade påskkort. Vi som är lite, som man säger, årsrika, vi kan minnas det.
Och när jag är tillbaka i Barndomslandet hittar jag en hel bunt! Korten är dessutom i storlek som visitkort. Tillhörande kuvert finns också. Men något sådant behöver jag inte, däremot blev ju detta det perfekta bokmärket mitt i påskläsningen.

Jag är nästan halvvägs i "Ett jälva solsken", biografin om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, skriven av Fatima Bremmer, och jag är fascinerad. Spännande, upplysande, rent av överraskande om en kvinna som beredde vägen för sådana som jag, som kom in i yrket femtio år senare än hon.

"Ett jävla solsken" skulle man också kunna använda som beskrivning av helgens väder, men det där lilla ordet i mitten kan vi väl egentligen hoppa över. För plötsligt blev det sommar, shorts och hjälp! var är solkrämen?

Bokmärken efter lust, tillgång och kanske rent av årstid visar vi på Boklystens uppmaning. Hannele har också gott om varan, och BP har förmodligen hittat något nytt, hon med. Eller jobbar på saken.

Med anledning av dagen slänger jag med en liten påskhare också, plåtad på Liljevalchs vårsalong.
Stefan Thunström knåpade ihop den.

Copyright Klimakteriehäxan

P som i Pippi och Påskafton

 

Kärringar, kycklingar, hönor och tuppar. De är påskens portalfigurer. Och den pippi jag valt till denna högtidsdag är gjord i halm.

Hörde jag någon säga (eller tänka) att halmsaker bara hör julen till? Den uppfattningen delades definitivt inte av den som knåpat ihop de här gamla tupparna, som stod och väntade i Barndomslandet. Jag hittade förresten en påskduk till ... det är ingen hejd på traditionsmarkörerna!

Sen är det ju den eviga frågan om vad som kom först: hönan eller ägget. Tillåt mig bredda frågeställningen en aning: vad kom först, vakteln eller ägget? För titta vad ett litet sött påskägg jag fick i present innehöll! De här små skönheterna lär ska kokas i max två minuter.

GLAD PÅSK!

önskar Klimakteriehäxan

Just nu i bokväg

Mia i bokhörnan väljer att gå ut mjukt när det blev dags för en ny helgfråga. Alltså undrar hon: Vilken bok läser eller lyssnar du på nu?

Ja det är lustigt hur det blir. Man (jag) tänker att nu ska jag ta den boken härnäst. Och så, plötsligt, tar jag fram en helt annan ... en ny ... trots att jag har flera oavslutade ... suck!
Kanske var det vädret som fick mig att välja i dag. För solen lyser så underbart!

"Ett jävla solsken", en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer blev det. Boken har fått en August, sålt fantastiskt bra och legat hur länge som helst på listor över rekommenderad bra läsning. Stått ganska länge i min hylla också. Huvudpersonen och jag har yrkestiteln gemensamt, likheter i övrigt misstänker jag inte finns så väldigt många ...

I bilen har vi kommit en bit in i Torgny Lindgrens "Klingsor", en av hans sista romaner. Om en konstnär, hans verk och liv. Författaren läser själv. Men jag har inte blivit riktigt riktigt såld. Så vitt jag inte sitter bakom ratten finns risk att jag somnar, märkligt nog när det gäller Torgny L som jag annars har de bästa erfarenheter av och väldigt höga tankar om.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi på långfredagen

Min svarta ståltrådshöna måste ha minst tjugo år på nacken.  Det är mycket för ett sånt här fjäderfä. En höna som lever på att lägga ägg blir 7-9 år, fast ännu vanligare är förstås att de inte ens kommer upp i mogen, det vill säga äggproducerande, ålder, eftersom vi så gärna äter dem som unga, alltså kycklingar.

Med tanke på den här pippins ålder blev jag rätt häpen när jag härom dagen fick syn på en precis likadan i en butik, dock i silverfärg. Men varför ändra på ett vinnande koncept? Jag gillar den ju fortfarande! (I min pippisamling har den nummer 40.)

Om vi är hemma på påskafton brukar de kokta äggen ligga och vänta i hönans ståltrådsmage. När ungarna var små var äggen målade, det blir de inte längre. Funkar ändå.

Varje påskhelg brukar jag dessutom ha ett jätteägg i beredskap. Det kan bli efterrätt, till exempel. Ni ser årets modell här till höger. Håll med om att den fina glasskålen, från Boda för många år sedan, är en perfekt äggkopp i den här storleken om man råkar tycka om honungsmelon!

Och detta kan ju aktualisera frågan: vad kom först? Hönan eller ägget? Svaret, det självklara, lär väl knappast dyka upp den här påskhelgen heller. Men soligt ska det bli ändå, det tackar vi för!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Två "äkta" påskdukar har jag. Ni ser dem här. Den övre är en metervara från Ikea, inköpt för väldigt länge sedan, designer okänd. Den undre fanns en gång i tiden i olika storlekar på Åhléns, också den utan uppgift om formgivare. Synd!

Skärtorsdagens påskpippi

Ni vet säkert hur det kan vara att bli blixtförälskad. Första ögonkastet säger allt: Dig vill jag ha! skriker det i hela kroppen, även om ingen annan kan höra.

Precis så var det när min blick föll på den här skapelsen av en humoristisk, genial och okänd designer. Vasen står framme nästan året runt, på mer eller mindre synlig plats beroende på årstid. Varje gång jag tittar på den känner jag hur mungiporna dras uppåt och det är helt oberoende av årstid!

Denna underbara heminredningsdetalj fick en gång nummer 59 i min pippi-samling och det ska jag inte ändra på. Men den försvarar verkligen sin plats som skärtorsdagens prydnad när jag visar en pippi om dagen i nedräkningen till årets påskafton. Och spänningen är olidlig (eller hur?): vilken fågel kan komma flaxande här i morgon?

Copyright Klimakteriehäxan

Onsdagens påskpippi

Kyckling är gott, det är vi många som tycker. Vi är också en rätt stor grupp godisälskare som gillar marsipan.
Så vad kan då bli bättre än en marsipankyckling till påsk? En win-win-situation, skulle en spelare kalla det. Eller en superkombo.

De här två sötnosarna, bara ungefär 4 cm höga, fick jag i fjol i present av en middagsgäst. Men eftersom de såg så rara ut blev de aldrig uppätna utan hamnade på en hylla i ett köksskåp, där de stått tills nu. I dag vill nog ingen börja tugga på dem, men de fick komma ut tillsammans med lite andra påskfåglar som huset förmår.

Trots att jag är lite osäker på hur långt liv de här kamraterna kan tänkas få tilldelas de härmed nummer 81 (som de får dela på) i min pippisamling. Samtidigt som de är onsdagens påskpippi.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim

Johanna i deckarhörnan rör sig verkligen på sin hemmabana när hon ger oss ämnet för denna veckas topplista:
Nu är vi inne i påskveckan och i Sverige har den norska traditionen med att läsa påskekrim blivit en stor trend de senaste åren. Självklart nappar även jag på det betet och därför tänkte jag att veckans lista skulle handla om de bästa deckartipsen inför påskhelgen.

Nog har jag läst deckare i mängder genom åren. Men att peka ut de fem bästa ... oj så svårt! Här är i alla fall en kvintett som berett mig nöje. Försöker ta med några lite mer udda deckartyper. Var så goda! Det blir förstås böcker jag läst, kanske också bloggat om förut. Vi börjar i Österns rike.

"Viskande skuggor" (Das Flüstern der Schatten) av Jan-Philipp Sendker. Vem hade ihjäl den unge vite mannen och varför? Han reste in i Kina från Hongkong, i affärer var det tänkt, och kom aldrig tillbaka.

"The Red Mandarin Dress" av Qui Xiaolong utspelar sig i Singapore och den inte alldeles vanlige polisen som har huvudrollen är en härlig bekantskap. Han jagar en seriemördare som dödar kvinnor och sätter på liken en röd klänning i traditionell kinesisk modell. Varför har inget förlag gett ut Xiaolong på svenska?

"Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins cirklar kring arbetslösa, alkoholiserade och olyckliga Rachel som låtsas ta tåget till jobbet för att lura sin omgivning. Det hon ser genom fönstret drar in henne i en riktigt giftig historia, med klart överraskande upplösning.

"Lida" (Misery) av Stephen King är fortfarande en favorit bland nagelbitarna. Om författaren som nästan omkommer i en bilolycka, men som plockas upp ur diket och i stället hamnar i en sorts fångenskap hos en galen kvinna som älskar hans böcker och tar kommandot över hans liv.

"Älskade Poona" (Elskede Poona) är en av Karin Fossums många titlar. Just den här historien är både otäck och rörande: den ensamme Gunder ska till flyget för att hämta Poona som kommer från Indien för att bli hans fru. Men hon blir dödad innan de möts, och kommissarie Konrad Sejer får en gåta att lösa. Fossum är bra!

Och vad du nu än väljer att läsa och rysa över i helgen hoppas jag att det blir väder som tillåter läsning i solstol. Det finns hopp om det!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagspippi i påskveckan

Denna praktfulla tupp hemförde jag från en liten utflykt till Uppsala för inte så länge sen. Den stod och väntade på mig i en butik där man sålde både mode och annan design. Naturligtvis gick denna kaxiga fågel inte att motstå, den fick helt enkelt bli ett bidrag till min pippi-samling där den nu tilldelas nummer 80.

Tuppen tänker jag mig egentligen inte som en påskprydnad, den har redan gjort tjänst som lökgömma på köksbordet i flera veckor och får nog behålla det jobbet ett tag till, tror jag. Både vit, gul och röd lök tar den hand om på ett förtjänstfullt sätt.
Denna vecka blir det alltså en pippi om dagen, det är nedräkning till påsk!

Copyright Klimakteriehäxan

Om slätgöring

När jag stötte på ordet SLÄTGÖRING blev jag så förtjust att det blev mitt tionde Dagens Ord här på bloggen. Visst, ett helt logiskt sätt att beskriva hur man stryker och manglar sin tvätt, men det råkade ändå vara nytt för mig. Nu blev jag påmind om det igen, eftersom Orsakullan i sin aprilutmaning i dag undrar:
Brukar du mangla dina lakan? Varför, eller varför inte?

Jag råkar veta att den där frågan kan röra upp folks känslor riktigt rejält när argumenten för och emot studsar mellan de maniskt manglande och de envist mangelvägrande. Själv har jag hamnat nånstans i mitten.

Just i dag har jag haft tvättstugan, körde fem maskiner och i dem fanns ett antal lakan. Några av dem manglade jag. Förr gjorde jag aldrig det. Men det går inte att förneka: att krypa ner mellan manglade lakan är en speciell njutning, det har jag kunnat konstatera när jag bott på hotell åtminstone.

Nu är det ändå så förnämligt ordnat att somliga moderna sängkläder faktiskt inte kräver speciell slätgöring. De kallas mangelfria, och det är nästan alldeles sant – fast lite skrynklor får man tolerera. Och även det supernoggrant manglade blir faktiskt mindre slätt väldigt snabbt.

Ändå kommer jag nog att köra ett och annat lakan genom mangeln, för den där känslan. Som bonuseffekt kan man väl också se att lakanet tar mindre plats i linneskåpet när det är slätt. Men om latmasken slår till så sover jag förhoppningsvis gott ändå, ett och annat litet tygveck till trots.

God natt, nu ska jag lägga mig. I nymanglat.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi i påskveckan

-Den ser dum ut, konstaterade Maken när jag hade satt min nyss inköpta höna med gul krukväxt på köksbordet.
Tja, det gör den kanske. Men jag gillar den!

Nu brukar vi väl sällan eller aldrig köra något dan-före-dan-resonemang inför påskhelgen. Fast nu ska jag göra det ändå. En pippi om dagen blir det. Detta är nummer 79 i min "det-råkade-bara-bli-så"-samling av fåglar, sådana som förvisso har vingar men som inte kan flyga.

Copyright Klimakteriehäxan

I min handväska

Hittar ännu en bloggutmaning, denna gång hos Orsakullan. Hon undrar vad jag har i min handväska ... Ack ja, det har skämtats mycket om damers handbagage genom åren. Skrämmande ofta liknar det ju mer bagage än en liten väska för det allra nödvändigaste, det är förvånande hur tung en sådan liten sak kan vara!

Innehållet i min ser ut så här:
nycklar
tuggummi
pappersnäsdukar
tandpetare
påse för ev inköp
hårborste
läppglans
nagelfil
kamera
filofax
förstoringsglas
plånbok
myntbörs
sl-kort
solglasögon (man är väl optimist)
mobil (inte med på fotot eftersom jag tog det med mobilkameran)

Även om innehållet nästan alltid är det samma byter jag dock väska rätt ofta, efter humör, väder och kläder. Man har inte roligare än man gör sig.

Copyright Klimakteriehäxan

När konsten blommar (på en skyltsöndag)

Det var en gång – som gamla goda sagor börjar – två systrar som var otroligt begåvade när det kom till aktivt skapande. De hette Lisbet och Gocken (döpt till Ingrid) Jobs och kom att bli ett tongivande par i svensk design, med skapelser som fått snudd på evigt liv.

Just nu ställer man på Thielska Galleriet i Stockholm ut härligt robust keramik och textil i de ljuvligaste blommönster på tyger som används både i heminredning och i modet, allt signerat systrarna Jobs. Och då har man skapat något som nästan är skräddarsytt för mig, som gillar alla deras "grenar".

Att gå omkring i den här utställningen blir för mig att möta några saker hemifrån, rent av. Här finns lingonkransarna tryckta på linnelöpare. Jag tar fram min varje jul. Här finns min plånbok i presentshoppen. Blomgirlangen "Rosmarin" (översta bilden) sydde jag två små kuddar av. Åtminstone två av mina vackraste brickor visar Jobs-blommor. För att inte tala om mönstret "Rabarber", som jag hade i kretong på min soffgrupp av furu (på 80-talet). Skulle gärna ha en sådan igen.

Och den där klänningen, i tyget med mönster av granatäpplen ... konstigt nog finns inte Carin Rodebjers plagg med, hon (utsedd till Årets designer 2019, fjärde gången hon kammar hem den prestigefyllda titeln) har i sin aktuella sommarkollektion både byxor, blusar, kjolar och klänningar i mönstret "Ros och lilja".

Väldigt mycket habegär vaknar till liv när man går mellan rummen i galleriet. Och en hel del finns att köpa i museishoppen. Men det kostar. Fast ett paket servetter för 45 kronor, i "Rabarber" på mörk botten, blev det ändå.

Det är i alla fall roligt att något som åtminstone jag betraktar som ursvenskt behållit sin charm och dragkraft. Besökarna på utställningen är många, vilket också gläder mig, eftersom textil inte verkar tillhöra de stora  publikdragplåstren inom konstvärlden.

Blir du sugen? Gott om tid fortfarande. "Mönsterglädje och blomsterkonst" finns kvar till 2 juni. Glöm bara inte att torka av skorna innan du går in ...

Roligt att alla de vackra blommönstren hamnat i växthus!

Rabarber. Å så fantastiskt fin min soffa och de två fåtöljerna var, klädda i det här mönstret på kretong.

Charmig keramik.

Tänk att något så prosaiskt som skärbrädor kan inspirera till konst!

En mamma med sju små döttrar, kanske. Söta flickor!

Blommor på alla ledder ... de blir snyggare var för sig ...

Och så skylten i entrén då ...

Den som trodde att Statens Fastighetsverk hade något viktigt att meddela fick tji. Deras elektroniska skylt är fullständigt tom och svart – det du ser är bara sådant som speglar sig i den blanka ytan.

Skyltsöndag är det igen, självklart. Andra vackra, konstiga, roliga skyltar, mer eller mindre informativa, som bloggare hittat och förevigat kan du studera om du klickar dig hem till BP som är Skyltsöndagens främsta beskyddare numera. Ha en härlig (skylt)söndag!

Copyright Klimakteriehäxan

När människor vill flyga

Han var en sann överraskning i vinter-OS i Calgary 1988. 
Michael Edwards, som snabbt fick smeknamnet "Eddie the Eagle" (Örnen Eddie), hade bestämt sig: han skulle bli backhoppare. Och han lyckades. Vilket ledde till att han fick representera Storbritannien i de olympiska spelen.

Britterna hade inte varit representerade i olympisk backhoppning på 60 år innan Eddie slog till. Egentligen hade han börjat åka alpint, men lyckades inte tillräckligt bra utan bytte gren. Ingen annan engelsman hoppade nämligen backe ... det fanns ingen konkurrens. Han skaffade nya skidor och började träna. 

Hur det gick? Tog han medalj? Gjorde han sensation? Ja, sensation gjorde han, mot alla odds, men inte på grund av sina resultat. Eddie blev faktiskt sist i både 70- och 90-metersbacken. Men han var en medial succé. Alla älskade honom, grabben som ville visa att människan kan flyga. Övriga medlemmar i den brittiska truppen fick stå bredvid och titta på. 

Nog kan man förstå det. För det var en suverän story. Och ikväll har du chansen att följa med från start till mål i det här äventyret. För med start kl 18.50 sänder TV 3 den jättecharmiga långfilmen om honom: "Eddie the Eagle". Riktigt kul, inte bara för den som är road av sport!

Eddie försökte få tävla i tre senare olympiska spel också, både 1992, 1994 och 1998, men då hade kraven skärpts och han kunde inte kvalificera sig. Det var lite genant för etablissemanget att han hade kunnat flyga rakt in i tävlingen på så dåliga meriter ... 

Att filmen bygger på den sanna historien bidrar förstås till min förtjusning. Hade historien varit påhittad vet jag inte om jag hade gillat den! Fast ett sådant mod och en sådan järnvilja måste beundras. Har man som jag sett – och fyllts av fasa inför – stora backen i Lugnet eller Holmenkollen är det ändå lite svårt att fatta att det kan bli en feelgood-story i sån omgivning ... men det går! Kolla ikväll (eller spela in för senare titt) så får du se!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur länge håller ett bokmärke?

Den som eventuellt tror att bokmärken har evigt liv har fel. Det här är på vippen att ge upp, efter flitig användning. Magnetiskt är det visserligen fortfarande, men skarven mellan de två plattorna är numera tunn och väldigt darrig. Fast ytterligare någon bok ska de väl klara, tanterna och farbröderna i historiska utstyrslar.

Denna gång ser du mitt 33e märke, mitt förråd är snart slut även om det fylls på ibland.
Ni minns säkert att jakten på våra bokmärken leds av Boklysten, som vill veta vad också vi andra har mellan sidorna för att hitta tillbaka till rätt ställe i texten efter en paus i läsningen.

Det mesta som är platt och inte för stort duger! Tvivlar du på det är det bara att klicka på etiketten "bokmärke" så ser du bevisen. Hannele och BP brukar också hitta bokmärken att visa upp. Du då?

Copyright Klimakteriehäxan

Bra påskläsning?

Vad har du för läsplaner inför påsk? undrar Mia som serverat ännu en helgfråga.
Usch, det ser inte bra ut på byrån bredvid sängen där jag har mina aktuella böcker. Tyvärr har det råkat bli så olyckligt att jag börjat i flera olika ändar, men inte kommit till slut ... Fast kanske i påsk då?

Ett par av de där böckerna är dock lämpliga att konsumera i kortare bitar: novellsamlingen "Dubliners" av James Joyce och "Bitar av mig själv" av Gun-Britt Sundström.
Värre är det med "The Fry Chronicles" i vilken Stephen Fry fått mig att krokna med sitt enorma (engelska) ordförråd som ger min hjärna lite mer motion än jag önskar.
Ungefär samma läge har jag med "A Man in Full", Tom Wolfes hyllade amerikanska epos. Ändå är jag tämligen övertygad om att jag kommer att gilla båda de där bara jag tar och skärper mig.

Lägg därtill att jag hyser allvarliga planer på att börja med "Vera" av nyutnämnda akademiledamoten Anne Swärd, ett av flera reafynd. Och så kastar jag lätt lystna blickar på "Pottungen" av Anna Laestadius Larsson ... Det ser ju ut som att jag inte får tid att ens koka ett ägg, inte heller äta det ... och jag som tycker det är så trevligt med god mat!

Men jag får nog försöka ta mig till köket i alla fall. Såg bilden på den här påsktårtan från Polarbröd och tänkte att kanske det vore en nymodighet att testa i helgen? Eftersom nu Mia hade en bonusfråga som löd:  Har du något gott som du lagar till påsk? Vacker är den och receptet verkar inte särskilt krångligt heller.

Copyright Klimakteriehäxan