lördag, april 20, 2024

Bara den dumme är inte rädd

Det finns ett fult litet ord som dyker upp ideligen och allt oftare, känns det som. Ordet är KRIG. Det pågår runtomkring oss fast vi helst inte vill se det. Här i Sverige har jag växt upp i en fred jag naivt nog faktiskt inbillat mig vara evig. I minnet har jag förstörelsen som åstadkoms under andra världskriget, för jag har ju sett bilderna från Dresden exempelvis  inte är det väl möjligt att någon vill upprepa detta barbari?

Jo, det är inte bara möjligt, det pågår för fullt. Titta på reportagen från Ukraina och Gaza! De visar hur nyss stora och välmående städer bytt skepnad och blivit högar av sten och byggnadsmaterial i en totalt ödelagd omgivning. Ruinerna blir ständigt fler, och i samma takt ökar människogruppen som drabbas direkt: de som inte dödas blir flyktingar vars hem inte längre finns, hem där det nyss stod ett fullt kylskåp, nybäddade sängar och lämpliga kläder för olika väder kunde plockas fram ur garderoben.

Att våndas inför det som pågår, här i Europa och i Mellanöstern, måste vara det enda naturliga. Bara den som är dum kan låta bli att vara rädd. Vad är det vi håller på att fixa för arv till våra efterkommande? Ska de tvingas dra på sig militärkläder och gå ut i ett krig vi, deras närmsta släktingar, aldrig trodde skulle komma? Ska drönare flyga över deras huvuden dygnet runt, var de än befinner sig, och hota att släppa sina bomber? Varför kan vi inte stoppa detta?

Johan Croneman, spetsig krönikör i Dagens Nyheter, uttryckte denna vår maktlöshet så här härom dagen: "Den förtvivlan inför krigen, mördandet, förstörelsen jag känner delar jag givetvis med många miljarder andra på denna plats som kallas jorden. Vi är i stor majoritet, vi har så gott som inga möjligheter där vi direkt kan gå in och spela en avgörande roll i att stoppa eller förhindra krig."

Det är ju inte det att freden saknar vänner och förespråkare. De finns. Men de blir ständigt nedtystade, överkörda av nästa vapenleverans, misslyckade medlingsförsök, en avlägsen makthavares hunger efter ännu större makt.

Barnet i mig vill fråga varför folk inte kan nöja sig med det de har, varför de inte kan vara snälla mot varandra, varför inte landgränser kan få ligga där de redan legat mycket länge, varför etniska grupper inte kan acceptera skillnader och fortsätta leva sida vid sida. Fast det barnet får aldrig svar, eftersom frågorna är så "dumma".

Min övertygelse kvarstår: Bara den dumme kan låta bli att vara rädd. De flesta av oss är inte dumma, åtminstone inte SÅ dumma. Vi är helt enkelt rädda. Medan det ständigt dukas upp för nya krig.

"Dukat för krig" skulle jag vilja kalla det här för, ett verk som funnits med
på Liljevalchs vårsalong. Men titeln upphovsmannen, den syriske konstnären 
Alqumit Alhamads, valt är ”Trauma on a Plate”: En handgranat tronar på ett
guldkantat porslinsfat
. Bra illustration av dagsläget i världen.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, april 19, 2024

Grönt är skönt

Termometern visar envist på pyttelite över nollstrecket, men träd och buskar bryr sig inte. Så skönt att se bladen veckla ut sig, liksom räcka lång näsa åt Farbror Vinter. Då är grönt inte bara skönt, det är en tröst också!

Och på köksbordet: årets första vitsippsbukett.

Copyright Klimakteriehäxan

Antingen – eller

Livet består till stor del av val. Ideligen har man att ta ställning, för eller emot, alternativen radas upp. Ibland är det lätt att välja, ibland näst intill omöjligt. I dag vill Elisa Matilda att vi väljer när vi avger våra svar på hennes fem fredagsfrågor: 

  1. Vill du hellre laga mat eller ta hand om disken? Lagar maten.  
  2. Går du hellre på en aktivitet utomhus eller inomhus? Helt väderberoende. Inne i rusk, ute i sol och sommar.
  3. Handlar du hellre online eller i affär? I affär, solklart.
  4. Titta på soluppgång eller solnedgång? Solnedgång, eftersom jag älskar sovmorgnar.
  5. Väljer du upplevelser under en semester eller göra ingenting? En kombo är bäst! 
Slå ut eller inte, det är frågan som de japanska körsbärsträden
nu måste ställa sig varje morgon. Vårvädret har tagit semester.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 18, 2024

CITAT om vad som får brännas

Hur kan det vara möjligt att få tillstånd att bränna böcker på offentlig plats när man numera inte ens får elda björklöv på sin egen tomt? 

-Insändare i Dagens Nyheter i dag, rimligen föranledd av att ännu en ansökan lämnats in om tillstånd till koranbränning i samband med Eurovision Song Contest i Malmö. Ett flertal likadana ansökningar har tidigare fått grönt ljus - med kända efterdyningar, alla negativa.

onsdag, april 17, 2024

En resa som slår rekord

Snart, ja kanske har siffran redan passerats, har 300 000 personer sett "Den sista resan", filmen om hur Filip Hammars pappa Lars skulle piggas upp genom en bilresa "down memory lane" i Frankrike tillsammans med sonen och dennes ständige följeslagare Fredrik Wikingsson.

Få kunde väl ha anat  och det tror jag gäller filmskaparna också  att den här dokumentären, en road trip med tre män i en gammal Renault, tungt lastad med minnen från familjesemestrar när pappa franskläraren fick leva upp i det han ansett vara hans andra hemland, skulle bli en exempellös framgång. Först kom recensionerna: hyllande. Sedan stormade publiken in. Och vad gjorde/gör biobesökarna? Jo, hyllar filmen! 

Vandringen mot rekordet inleddes redan premiärveckan. Den första helgen filmen visades på biograferna sågs den av totalt 34 782 personer. den bästa öppningshelgen för en dokumentär i modern tid ... Och så var stenen i rullning! Det visade sig att den normalt så gapiga och tämligen påfrestande duon lämnade sina sämsta sidor hemma när de klev in i den apelsinfärgade gamla bilen och styrde mot södra Frankrike.

Att Filip och Fredrik har mycket bakom pannbenet har nog ingen betvivlat: duon har vunnit "På spåret", de skapar tv-program, driver eget produktionsbolag, sprutar idéer och skriver böcker. Dessutom står de för ett eget frågesportkoncept, "Alla mot alla", som sänds i Kanal 5, en har det visat sig väldigt slitstark succé (jo jag tittar ganska troget trots att jag retar mig på mycket i "formatet").

Men eftersom killarna också framstår som både jobbiga, tjatiga och skrytsamma (jag känner dem enbart genom tv-rutan) tänkte jag inte alls gå och se den här filmen. Tills jag kapitulerade för min nyfikenhet: helt olika personer jag känner gav ett och samma råd. Det löd: Se den!

Ett råd jag lydde. Och kan bara instämma i berömmet. Det är en varm film, den är rolig, den är djupt allvarlig, den är infallsrik, den vittnar om skräcken när ett barn inser att en förälder är på fallrepet, tappar livsgnistan. Och den visar upp kärlek mellan far och son, den visar upp fantastiskt kompisskap mellan Filip och Fredrik. Dessutom pekar den på vilken betydelse en engagerad lärare kan få för sina elever, långt in i framtiden.

Slutscenen skulle ha varit en måltid uppbyggd kring hemgjord ratatouille efter besök på den lokala grönsaksmarknaden. Så blev det inte, fast vi alla, både vi i biosalongen och människorna inblandade i filmen, önskade det. Snyftnödiga blev vi lite till mans.

Nu sätter "Den sista resan" besöksrekord och ännu fler kommer att se den  och se om den  när den så småningom sänds i tv, oklart när, men jag gissar att den kommer i vinter. Jag tittar nog på den igen då. Så bra är den! Missa den inte!

Copyright Klimakteriehäxan

En trio med humor

Att det är viktigt att barn läser, det vet vi. Men vi vet också att läsningen konkurrerar med många andra sysslor, skärmarna nutidens barn har omkring sig från späd ålder blir allt svårare att besegra. Enligt O vill göra en vällovlig insats med Veckans kulturfrågaVilka böcker för barn och unga vill du lyfta fram?

Astrid Lindgren behöver ingen draghjälp. Men hur är det, kommer dagens föräldrar ihåg att plocka fram böckerna av Viveca Lärn (f d Sundvall)? Serierna om såväl Eddie som Mimmi är underbara, och liraren Ludde en bra inkörsport till boken om Zlatan av David Lagercrantz som blir aktuell i lite högre ålder.

Barbro Lindgren fick ALMA-priset och det är hon värd, inte minst för trilogin om en flickas uppväxt: "Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner", men hon har skrivit galet många bra böcker som med fördel kan läsas även av vuxna  och gärna högt dessutom!

De här tre svenska kvinnorna har inte bara författarskickligheten som gemensam egenskap. Alla tre har dessutom humor, som tydligt märks i deras böcker. Jätteviktigt, det är jag övertygad om!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 16, 2024

Jo, de törs ...

En av årets höjdpunkter när det gäller naturupplevelser i Stockholm, det är de japanska körsbärsträdens blomning i Kungsträdgården. I år har vi väntat lite längre än i fjol, vårvädret har visat sig från den lynniga sidan med skutt i temperaturen och ovälkommen snö. Men vi har naturligtvis inte gett upp hoppet! Ska de våga slå ut, vädret till trots? Och visst törs de! I dag kunde jag med egna ögon se att knopparna börjat visa färg. Fast det är ganska långt kvar tills man ser trädkronorna breda ut sitt rosa moln över alla som, liksom jag, älskar att flanera under den enorma mängden blommor.

Copyright Klimakteriehäxan

Med uniform i bokhyllan

Ugglan & Boken pekar på att det är Uniformens dag den 17 april, alltså imorgon, och med det i åtanke får tisdagstrion följande tema: Yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag!

Cherry Ames hade olika sjuksköterskeuniform på alla omslagen till böckerna i den här långa serien som jag verkligen älskade. Cherry började som elev och betade sedan av nisch efter nisch där trevlig vårdpersonal var efterfrågad: hon var vid flyget, hon var privatsköterska, jobbade på kryssningsfartyg och tog också en sväng inom åldringsvården, t ex. Inte mindre än 27 böcker finns det, de flesta skrivna av Helen Wells, fast några också av Julie Tatham.

"Dödgrävarens dotter" (The Gravedigger´s Daughter) av Joyce Carol Oates bygger åtminstone till vissa delar på hennes farmors dramatiska levnadsöde. Handlar om en ung kvinna med tyskjudiska rötter som ensam försörjer sina barn under svåra omständigheter. Oates farmor, Blanche, var den som gav sondottern hennes första skrivmaskin och uppmuntrade hennes författarskap. Hon tillägnas den här romanen, som är en läsupplevelse.

"Från doktor Klimkes horisont" är en samling fristående berättelser av Håkan Nesser, och i var och en nämns åtminstone en doktor ... Historierna är hejdlösa, skrönor som inte går att tro på, men som fungerar bra som underhållning för stunden. Här finns både kärlek, mord och svartsjuka som ingredienser!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 15, 2024

SELFIE om politik

Att diskutera politik är många av oss inte ett dugg förtjusta i, det är solklart. I Sverige berättar man inte vilket parti man röstar på, lika lite som man avslöjar vad man tjänar åtminstone gäller det de flesta. Men sedan finns ju de som verkligen inget hellre vill än att skapa debatt, få till någon förändring. En välvillig tolkning är att de vill göra vårt samhälle bättre. En annan, mindre välvillig, är att väldigt många av de ivrigaste debattörerna egentligen bara slåss för sin egen vinnings skull ... och vi vet enligt ganska nya opinionssiffror att förtroendet för politikerna envist minskar, vilket naturligtvis är långt ifrån bra, eftersom de förväntas ta väl hand om oss och landet vi lever i.

Det må vara hur det vill med den saken, men i veckans SELFIE kliver jag ut på djupt vatten och satsar på ämnet politik. Visst hänger du väl med? Partiboken (om du har någon) behöver du inte visa upp.

Det här är dagens triggerpunkter, klara att hämta med Ctrl+C: 1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken?  2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion?  3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val?  4. Läser du tidningarnas ledarsidor?  5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt?  6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person?

1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nej, aldrig. Och det är jag glad för.

2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? Jag avstår efter bästa förmåga, det är nog en yrkesskada. Men när det gäller de stora inrikespolitiska frågorna, som vård-skola-omsorg-integration-kriminalitet kan det ibland vara svårt att hålla tyst. Likaså när man diskuterar begränsning av press- och yttrandefriheteten, så grundläggande för demokratin. 

3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? Nej, det blir bara svårare och svårare för varje gång. Har t o m röstat blankt.

4. Läser du tidningarnas ledarsidor? Inte alltid och inte så noggrant, men jag kollar ämnen och ibland läser jag därför att jag är intresserad av en viss skribents åsikter. Vilket inte behöver betyda att jag håller med, förstås.

5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt? Cecilia Malmström, en gång framstående i Folkpartiet, så småningom bländande bra EU-kommissionär men numera inte ens medlem i Liberalerna som jag förstår det. Hon har lämnat politiken, antagligen för gott. Oavsett vilken partietikett hon skulle vilja klistra på sig skulle hon få min röst. Kan inte tänka mig en klokare människa. Hon kan dessutom tala för sin sak, på en lång rad språk, utan minsta problem. En tydlig representant för "Kvinnor kan"!

6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person? Ja, röstar troligen, eftersom jag tycker att man bör rösta. Men på vad/vem? 

Ja det blev ett rejält skutt från kosläpp till dagens ämne, men jag hoppas att ni ger er i kast med ännu ett "SELFIE-äventyr"! Glöm inte att skriva en kommentar här hos mig med länk till ditt inlägg! Senaste nytt från kohagen levererades förra veckan ( Hoppas jag inte missat någon!) från  HanneleKinaNettanNillaMargaretha, Femfemman, MrsCalloway, Susjos PaulaGerdKraka, Anna i Portugal, ÅkeHanna, BPProfessorDeutschIngridAnki, Sara Pepparkaka. Och ni gjorde förmodligen samma upptäckt som jag: vilka härliga kominnen vi bjöds på!

Copyright Klimakteriehäxan  

söndag, april 14, 2024

CITAT om en svår relation

Jag har registrerat dem som faderslösa. Det är enda sättet att försöka se till att de får samma rättigheter som jag. Om de har en palestinsk pappa får de inte israeliskt medborgarskap.

-Dagens Nyheters Mellanösternkorrespondent Emma Bouvin skriver om sina goda vänner, hon israelisk medborgare, han palestinier. Deras gemensamma liv är fyllt av problem som är svåra att ta in för en utomstående, vilket citatet ovan väl illustrerar. Det handlar om parets två barn. Texten innehåller fler sorgliga exempel på hur märkligt människor hanteras i denna konfliktfyllda del av världen.

Skyltar att fnissa åt

Idag är det Fnissforskarna som räddar min Skyltsöndag. Deras handtextade små meddelanden sprider glädje där de sitter upptejpade i ett skyltfönster på Ringvägen. Jag bara fnissar, tackar och tar emot, d v s tar bilder och publicerar dem här!

 Skyltsöndag i dag också. 
BP är projektets "plastmamma" och beskyddare. Andra bloggare som brukar leverera skyltar är Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefan,Tony, Åke.

Det finns lidande av olika slag och på olika nivåer.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 13, 2024

Nummerbyrån

2019 

-Det var året då Sara Danius avled i cancer, efter en turbulent tid när hon var Svenska akademiens ständiga sekreterare, en post hon lämnade 2018 (och akademien lämnade hon helt i början av 2019). Men det är till Sara Danius minne som vi idag högtidlighåller Knytblusens dag. Danius älskade knytblusar och var med om att ta fram flera modeller tillsammans med klädskaparen Camilla Thulin, bl a i ett svart tyg med röda kvinnokampssymboler på. Jag har haft knytblus men tror inte jag har någon i dag, så jag sänder dagens upphovskvinna en oknuten tanke, fem år efter hennes död. 

Såna djur kan man också älska

Min kära Daisy i helfigur.
Mina trogna följare har förmodligen inte undgått att lägga märke till att två ämnen dykt upp här på sistone, två ämnen som inte hör till bloggandets vanligaste: varma mackor och kor.

Nu råkar det vara så att jag har en ko i vilken man kan göra varma mackor! Snacka om fullpoängare! De varma mackorna som jag drog mig till minnes stammade från 60-talet. Min smörgåsgrill, som heter Daisy, kommer förmodligen från 90-talet. En kär kökspryl som valdes med omsorg när Maken och barnen letade efter present till mig, om till jul eller födelsedag minns jag inte. Men glad blev jag!

Älskad hårtork!
Här finns en klar likhet med hårtorken "Crazy Duck" som barnen också valde (en fin fågel som ingår i min serie med "pippi" som etikett). Och tanken, den formulerade Sonen perfekt: Mamma gillar saker som inte är vad de ser ut som! Ja, det kan i alla fall sägas gälla i somliga fall ... om än inte i alla ... 

Är inte formgivarna lika fria att hitta på lätt tokiga prylar längre? Tycker inte jag sett till liknande saker i butikerna. Men en sak vet jag: det blir en sorgens dag när Daisy och den galna ankan lägger av. Just hårtorken råkar jag förresten veta finns på åtminstone ett museum, förutom i mitt badrum alltså!

En sak är i alla fall helt klar: Daisy har fått en renässans. Har testat att lägga rågbröd med chèvre och honung i hennes mage, med gott resultat. Vanligare är ost och skinka. Ska nog hitta på fler varianter vad det lider! (Tricket för att lyckas är lite oväntat: man breder smör på mackans utsida, vilket hindrar att den fastnar!) Men hårtorken, den har aldrig varit bortglömd utan flitigt använts, år efter år.

Och när det kommer till kor så finns det fler som ligger mitt hjärta nära. Ta en titt på de här vackra djuren, gjorda av en keramiker i Uruguay där jag köpt dem. En hel familj, fast det verkar som om tjuren är bigamist  ja det är de väl i verkliga livet också, ingår liksom i "ämbetet"? Kanske ingen konst veganer uppskattar, men jag tycker de är jättefina!


UPPDATERAT: Kom plötsligt att tänka på  ett par andra trevliga kossor som står i köksskåpet ...

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, april 12, 2024

Gott och blandat

Fredagsfrågorna från Elisa Matilda tycker jag denna gång förtjänar just den rubriken, "gott och blandat". Önskar er en trevlig helg!

  1. Vad kommer att spela mest roll när du blir 80? Hur jag mår. Och att barnbarnen inte tröttnat på mig.
  2. Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka? Hoppas inte det, men naturligtvis kan här ligga någon gammal bortglömd synd och lukta illa ...
  3. Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig? Fixar det mesta själv, men blir glad och tacksam om någon annan fixar åt mig.
  4. Vad var din favoritleksak som barn? Mina dockor, som fick åka dockvagn och hade fina kläder som min mamma sydde.
  5. Vilket är det konstigaste djuret? Ålen, som gäckat forskarna i evigheter med sitt mystiska liv. Patrik Svenssons "Ålevangeliet" berättar bra om den där fisken som ser otrevlig ut i livet och som jag inte vill ha tillagad på tallriken heller.
När/om jag blir 80 ... Denna lilla skulptur som finns med på
Liljevalchs vårsalong kan ge en föraning om det som ska komma. 
Hon heter "Haggan" och är gjord i keramik av Stefanie Gripenberg
och jag har faktiskt redan visat henne här på bloggen, men hon
får gå i repris!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 11, 2024

I vem bor det en polyglott?

Enligt O höll lite extra på Veckans kulturfråga denna gång, men nu har den landat och lyder som följer: Vilka språk läser du på? Vilka språk hade du önskat att du kunde tillräckligt bra för att läsa på? Ja, i vem av oss bor det en polyglott? Jag tar mig an denna tvåstegsraket när torsdagen nästan blivit fredag.

Svenska läser jag mest på, men i perioder har jag läst minst lika mycket på engelska. Övriga språk är för jobbiga, men jag har några originalspråksböcker jag är lite stolt över att ha "knäckt": Läste Heinrich Bölls "En Clowns åsikter" (Ansichten eines Clowns) på tyska innan han fick Nobelpriset. Det berodde på att jag befann mig i Österrike på ett semestervikariat.

Även Annie Ernaux hade jag klämt en tunn liten roman av innan hon fick Priset, men jag tycker det är tveksamt: begrep jag verkligen det fina i (den franska) kråksången? På spanska borde jag ha lättare att läsa, men har läst väldigt lite. Och när jag intervjuade Ernesto Sabato, argentinaren som hoppades men aldrig fick något Nobel-diplom, gav han mig en av sina romaner prydligt signerad. Fast han la till, plirande över kanten på sina glasögon: "Den här kommer du nog att tycka är lite jobbig ...". Läste den inte ... men jag har den kvar!

För rätt många år sedan läste jag en del både på norska och danska och tyckte det var tämligen problemfritt, men det har jag inte gjort på väldigt länge.

Så det korta svaret på första delfrågan är svenska och engelska. Som svar på andra delfrågan gäller det ovanstående. Det blev ju ett långt svar ... 

Copyright Klimakteriehäxan