Den platta våren

Visst hälsade jag våren i Amsterdam nyligen, men det gör inte den svenska våren sämre på minsta vis! Hamnade ute på Upplands slätter, så annorlunda i mina (värmländska) ögon, fästa vid vatten i små tjärn och större sjöar. Här hamnade jag i levande landsbygd med rykande damm efter en traktor i full färd med att bereda jorden medan knopparna i träden svällde och solen sken.

De här träden finns vid Landsberga, där man också kan besöka en fin faluröd "gårdsbutik". Jag köpte färska ägg. Och så fångade jag alltså ett par bilder som blir mitt bidrag till Veckans foto hos Åke denna söndag, lätt förundrad över hur platt landskapet jag färdats genom faktiskt är. Men platt var det ju även i Holland ... 

Tillbaka i stan igen blev det dags att mata änderna (eller ankorna som vi slarvigt kallar dem numera) med barnbarnen. Och äntligen lyckas jag fånga en av snyggankorna, en mandarinand alltså, på nära håll! Det visar sig nämligen att även exotiska fåglar gillar svenska havregryn. Så jag kan fylla på bildskörden från veckan med ett par foton till! Måste komma ihåg att köpa mer havregryn också. Visst är den vacker?!

Tror att detta kan vara Stockholms flitigast fotograferade fågelart vid det här laget. Ser
ofta "jägare" med enorma teleobjektiv som plåtar dem, men nu kom även jag åt en!

Copyright Klimakteriehäxan

Tåg med blommor

I Amsterdam har man nyss haft årets traditionella Blomstertåg, ett karnevalsliknande jippo med oändliga mängder av blommor på en lång rad vagnar som kör en rejäl sväng till glädje för både turister och bofasta. 

Jag åkte till Holland en vecka för tidigt för att se detta med egna ögon, men tröstade mig med flera saker: resorna den helgen kostade ännu mer, och det lär vara besvärligt att se särskilt mycket av evenemanget eftersom så mycket folk trängs utmed färdvägen. Jag kunde ju frossa i dem ändå, tulpanerna, hyacinterna, alla möjliga vårblommor!

Nu visar det sig att just denna lördag (som strax är slut) har ett annat blomstertåg dragit fram och nu genom Blogglandia, ett helsvenskt (tror jag i alla fall) eftersom bloggkompisen Åke har en fotoutmaning på lördagar under rubriken "Hoppa på tåget) och denna gång var temat just vårblomma. Så jag plockar fram mobilen och ger er ytterligare några bilder från min rundvandring i Keukenhof, detta blomvännernas paradis.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att kundservice är ett väldigt elastiskt begrepp. Beställde en vara från Apotea.se (eftersom den inte fanns i fysisk butik) och företaget bekräftade min order med mejl kl 10.14 samma dag. Paketet stod vid min dörr när jag nästa dag gick ut strax före klockan 12. Då hade jag sett den stora lastbilen från DHL genom köksfönstret en stund tidigare. Den hade uppenbarligen kommit enkom för min skull, med mitt pyttelilla paket. Och frakten var gratis. Ett dygn tog det!!! Kan inte låta bli att tänka på hur jag för en tid sedan skickade en bok från Stockholm till en adress i Dalsland. Använde mig av Post Nords billigaste sätt: fraktpåse för 55 kronor i vilket porto ingår. Boken kom fram efter en vecka. Skulle inte Post Nord kunna fråga Apotea.se hur man gör?

I lägre tempo

Vad vore en fredagförmiddag utan fem frågor från Elisa Matilda, jag bara undrar? De har verkligen blivit en vana, en trevlig sådan! Denna gång handlar de om ett lite lägre tempo ...

1. Vad får gå lite långsammare just nu? Upprustningen av balkongen inför sommaren. Men snart så!
2. Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra? Tänker. Och läser.
3. Vad får vara ”good enough” just nu? Min obefintliga energi när det gäller att skriva. Hoppas den återkommer.
4. Vad håller dig sällskap idag? Tillrest väninna/bloggkompis! Vi ska ses vid Kungsans blommande körsbärsträd vid lunchtid!
5. Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött? Ett riktigt bra tv-program. Kan dock vara väldigt svårt att hitta. Annars får man ta sig till sängen!

Copyright Klimakteriehäxan

Böckernas dag

Världsbokdagen är det i dag. Grattis säger vi till Boken – men ännu mer till dess läsare, och varför ska inte även författarna få hänga med på ett hörn? Grattis allihop! För visst är det värt att fira att vi har tillgång till läsning, av vitt skilda sorter och för alla möjliga olika typer av läsare. 

När jag har pratat om böcker med skolklasser – jag gjorde det emellanåt förr i världen – brukade jag försöka hamra in en tanke jag verkligen känner för: "Du har aldrig läst en bok i onödan!" Och då menar jag att även om litteraturen du valt inte föll dig i smaken för ögonlicket fick du säkert ändå ut något av texten. Nya ord kanske, nya tankar, kunskap om andra sorters personligheter, annorlunda familjeliv – allt som kan ligga där och skramla i bakhuvudet tills du plötsligt en dag upptäcker att det kommit till användning!

Med den tanken i botten kan man glatt fortsätta argumentera att all sorts text är bra att läsa: pratbubblor i seriemagasin, klassiska romaner, idolporträtt, deckare, fantasy, poesi, sagor, Shakespeare. Helt klart är att den som skaffar sig ett rikt ordförråd blir en bättre samhällsmedborgare, en som kan ta vara på sina rättigheter trogen tesen att en penna är ett fantastiskt vapen.

Vi vet också hur viktigt det är för barn att ha tillgång till böcker redan från späd ålder. Det börjar med pekböcker, blir så småningom ABC-böcker och rätt som det är handlar det kanske om barndeckare som Lassemaja-serien, en storsäljande succé. Och visst blir det väl enklare att läsa om man inte håller sin bok upp-och-ner, men jag älskar den här bilden på Dottern när hon greppar en av sina allra första böcker ...

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om utvisningar

En mängd utvisningsbeslut har uppmärksammats i media. 17-åriga Mate som har bott hela sitt liv i Sverige och ska utvisas till Georgien. Åtta månader gamla Emanuel som ensam fick ett utvisningsbeslut till Iran. 95-åriga Rabea som ska utvisas till Irak efter att ha bott 20 år i Sverige tillsammans med sin familj.

-En efter en droppar de in, historierna om välanpassade invandrare som ändå ska tvingas lämna Sverige efter många år i det de betraktar som sitt nya hemland. Politikerna har tagit bort en klausul i lagen som tidigare möjliggjort att man kunnat ta vissa hänsyn, göra undantag i fall där galenskapen i utvisningsbesluten varit uppenbar. Man kallade det för en "ventil". Beslutet om dess avskaffande fattades av Tidö-partierna tillsammans med Socialdemokraterna. Men någon måste väl inse att här går något rysligt fel? Citatet har jag hämtat ur en artikel i Svenska Dagbladet, om en familj från Uzbekistan som varit här i 22 år. En son, född i Sverige, får stanna, hans mor och far ska skickas "hem" till ett land där ingenting eller möjligen fängelse väntar dem. Hur kan det bli så här? 

Vi lät hjärtat vara med!

I hela tio veckor har jag varje onsdag efterlyst saker som är värda positiv uppmärksamhet, i en värld där det på något mystiskt vis blivit allt lättare att klaga och gnälla över företeelser man ogillar eller åtminstone irriterar sig lite på. "Veckans kärleksförklaring" har haft abstrakta temaord och jag har uppmanat till fria associationer, vilket ni hörsammat därute. Det har lett till många härliga tankar och reflektioner!

Nu känner jag att jag nått vägs ände i alla fall för denna gång. Kanske kan jag göra en omstart framöver, vet inte hur det blir med det.

Stort tack till er som gillade idén och varit med vecka efter vecka! Jag ser på min besöksstatistik att inläggen har haft väldigt många fler läsare än deltagare. 

I den förra, troligen allra sista och definitivt tionde omgången med nyckelordet främmande deltog BP, Mrs Calloway, Margaretha, Jenny, Åsa och Susanne.

Kanske blir någon nyfiken på hur kärleksförklaringarna på ett eller flera områden sett ut? Bara att klicka på det nyckelord som intresserar dig och kolla, där hittar du länkarna! 

1. Doft                                           6. Minne  

2. Ljud                                           7. Roligt   

3. Kunskap                                    8. Naturligt 

4. Känslor                                      9. Form 

5. Stil                                            10. Främmande  

Det är aldrig fel att låta hjärtat vara med ... Sonya Hedenbratt har så rätt, lyssna! Så här börjar låten, den fina svenska texten är skriven av Bo-Göran Edling:

Låt hjärtat va med
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än går jorden i sitt lopp
Ingenting är fullt så fel som du tror
Så syster och bror hys hopp (forts)
Copyright Klimakteriehäxan 

En älskad repris

Nu är vi där igen. I Kungsträdgården, med de japanska körsbärsträden som nu blommar för fullt – även om det finns knoppar som ännu inte slagit ut, framför allt på den västra och skuggigare sidan. Och vi som vallfärdar till denna skönhetsexplosion, vi är både många och trogna. Bilderna vi tar blir dessutom i princip exakt likadana år från år, men vi tar dem ändå. Dessa är från i förmiddags, då den klarblå himlen var perfekt bakgrund. Vissa repriser blir aldrig tråkiga om ni frågar mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Dags för repris av hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska.

Nyss: "I saknadens tid" av Lars Weiss. Har med flit väntat länge med att läsa denna berörande skildring av hur det är att som förälder förlora ett vuxet barn, mitt i en lovande karriär. Men boken ger också en bild av en makthavare i den svenska massmedievärlden, samtidigt som man får en inblick i hur det kan gå till bland diplomater som befinner sig mitt i världens kriser.

Nu: "Entitled" med underrubriken "The Rise and the Fall of the House of York". En detaljerad och närgången biografi över den numera inte kunglige prinsen Andrew och hans frånskilda fru Sarah Ferguson. Så otroligt mycket skit som dolts i dessa superpriviligierade människors liv! Är lite osäker på om jag ska orka ända till slutet. Är de värda min tid, undrar jag. Just nu i avsnittet om Jeffrey Epstein. Att så mycket otrohetsaffärer, så mycket nonchalans, så mycket slöseri och så många övertramp kan grävas upp kring bara två personer är svårt att ta in! Men det är välskrivet och superresearchat av Andrew Lownie. 

Nästa: "Järnår", en historisk roman av min gamle journalistkollega Bo Inge Andersson. Den ska ta mig till 1800-talet och jag ska få bekanta mig med en mycket speciell tysk herre som kom till Sverige då. Vet att författaren lagt ner mycket jobb på detta sitt debutverk. Konstaterar innan jag läst en enda rad att omslaget är jättesnyggt!

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara tulpaner 2

Några fler tulpaner tål ni väl ändå?

Kanaler åt alla håll, broar korsar dem. Vattnet fräschas upp tack vare att 600 000
kubikmeter pumpas in från havet varje dygn. 

Tittar i min mobil och konstaterar att jag verkar ha tagit en bild om inte för varje steg så i alla fall för vart tredje steg jag tog under mitt korta besök i Amsterdam nyligen ... 

Många blombilder blev det förstås, men som en äkta turist fångade jag andra motiv av alla möjliga slag. Visst hade jag varit i staden en gång förr, men det var länge sedan och jag kände banne mig inte igen någonting! 

Nu väljer jag att dela med mig av några fler foton, denna gång inte bara med tulpaner, även om de var själva anledningen till resan. Häng med!

Det lär finnas fler cyklar än invånare i Amsterdam. Just den här tror jag inte tas ut i
trafiken särskilt ofta. Men det var verkligen gott om tvåhjulingar på gatorna.

Även om man saknar täppa/trädgård/balkong kan man pigga upp sin hemmiljö
med blommor!

Nej, jag fikade inte i denna Coffee Shop. 

Snygga gatlyktor har jag alltid gillat.

Ingen gata för fetknoppar ...

Högst upp på fasaden till alla husen vid Amsterdams kanaler sitter en stor krok.
Anledningen: husen har så smala trappor att möbler måste hissas upp längs
ytterväggen och sen tas in genom fönstren.

Levande häger såg jag också. Fast den på muralmålningen är förstås större ... ja ni
kan ju jämföra med den på bilden här under! Gatlyktan känner ni också igen. 

Många gröna oaser i staden, det här är West Park med träd, vatten, buskar, blommor
och fåglar. Hägern uppskattade inte mitt intresse, flög upp i närmsta trädkrona och
blev därmed osynlig.

Gott om andningshål med vatten och grönska i Amsterdam!

Tänk att det skulle behövas en båttur på Amsterdams kanaler för att jag skulle fatta hur
stora fötter en sothöna har. Inte konstigt att de simmar fort! Den här tog paus från
simningen och speglade sig i vattnet en stund.

Lite fler tulpaner från Keukenhof. Lovar att det inte ska bli jättemånga fler ...

Jo lite fler ... "gula röda ska de glöda - jag ska svara - och förklara - det som inga
ord får fram - med tulpaner från Amstersdam!" sjöng bl a Alica Babs.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Denna vecka behövs bara en enda bild för att man ska delta i Veckans foto hos Åke. För vad är bättre än årets första lilla bukett med vitsippor?! Inte mycket, den saken är klar!

Copyright Klimakteriehäxan

Museibesök att minnas

Det blev bara ett museibesök under besöket i Amsterdam, men ett bra. För ungefär ett år sedan öppnades där ett helt Banksy-museum med enbart verk av den där mytomspunne britten som har tydliga budskap i sina bilder. Han vill fred, han vill kärlek. Att viss hajp råder kring hans identitet/anonymitet spelar faktiskt ingen roll.

Museet är stort när man äntligen hittar det – ligger relativt centralt men undanskymt och när vi äntligen stod i dörren hade det blivit många i princip onödiga steg på stegräknaren. Som tröst fick man billigare biljett som 65+ ... alltid något! Och detta är verkligen värt sitt pris. Om jag inte hade sett Banksys utställning i Stockholm för ett par år sedan skulle jag ha blivit ännu mer imponerad. En del, vid det här laget "klassiska", bilder fanns med både då och nu, nyare hade tillkommit förstås.

De "obligatoriska" museerna i Amsterdam, som van Goghs, besökte vi inte, inte heller Anne Frank-huset. Dit måste man beställa biljetter långt i förväg och den framförhållningen hade inte vi. Men det  museibesök vi ändå gjorde är verkligen värt att minnas. Rekommenderar det varmt till andra.

Copyright Klimakteriehäxan

F f g

 Det brukar sägas att "det finns en första gång för allt" och det är väl det Elisa Matilda tagit fasta på när hon formulerat veckans fem fredagsfrågor. Var så god, f f g!

1. Vad var det första du gjorde idag? Kollade om någon – Trump? – startat ännu ett krig.
2. Vad var det första du köpte för egna pengar? En skrivmaskin. Betalade med pengar jag fick i studentpresent.
3. När var första gången du överraskade dig själv? Åkte till Mallorca med min pojkvän på min första utlandsresa. Berättade det inte för föräldrarna.
4. Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? Lånade några hundralappar – av pappa ... 
5. Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? Att tänka en gång till.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om idrott och politik

"Diktaturer vet att det alltid finns nyttiga idioter. Och att det lönar sig att leta efter dem inom idrottsvärlden. /.../ De har ju fotbollen, en världsidrott som har sålt sig utan protester. Därför kan man, som under senaste fotbolls-VM 2022, ge mästerskapet till Qatar och flytta det från sommaren till vintern. Då behövde det bara spelas i 30 graders ökenhetta. (Annars hade det varit 50 grader.) I Saudiarabien går överbetalda världsstjärnor med på att spela för tomma läktare i mediokra ligor. De får ju bra betalt."

-Anna-Lena Laurén, en medarbetare i Dagens Nyheter vars artiklar jag läser med största behållning, skriver krönika i dagens tidning om hur pengar får folk att blunda för ojämlikhet och våld och förtryck. Hon ger flera exempel från idrottsvärlden.  

Plötsligt blev jag kattmatte!

Kanske var det blicken. Vet inte. Men något fångade mig – ser den inte lite full i sjutton ut? – och jag kände direkt att vi hörde ihop, katten och jag. Den stod på en hylla i en butik i Amsterdam, en butik som sålde konst, designprylar, kläder, smycken och heminredning. En ganska "dyr" affär, så när jag lyfte på katten för att se vad den kostade väntade jag mig ett enda resultat: jag skulle rycka lite på axlarna och ställa tillbaka den på sin plats. SÅ MYCKET var jag inte beredd att betala.

Men har man sett på maken! Den prislappen skrämde mig inte, det var "inga pengar alls"! Förklaringen är kanske att min kisse är väldigt anonym, har ingen signatur eller besked om tillverkningsland eller så. Fast vad gör det när man är nyförälskad! 

Visst var den lite tung – den är gjord i keramik och ungefär 20 centimeter bred och lika hög – men den fick utan problem plats i handbagaget och nu har den intagit sin plats i vårt hem, sedan även Maken (som levt med katt förr) gett den sitt klara gillande.

För att vara katt är den väldigt praktisk: jag behöver inte köpa en korg eller en klösbräda, inte byta illaluktande kattsand, betalar ingen försäkring, måste inte ta bort hår från möblerna. Det är förvisso också sant att den inte stryker sig mot mina ben och nog skulle jag uppskatta om den villa spinna lite emellanåt, men nu är det som det är. Kanske får den ett namn så småningom, vi får se ...

Faktum kvarstår: jag har blivit kattmatte, väldigt otippat. Där ser man vad en sväng till Amsterdam kan göra.

Copyright Klimakteriehäxan