Iskallt skyltat

Med två färska OS-guld i hamn tog jag mig så småningom ut en sväng i friska luften. Vädret och vyerna var väl vackrare där Ebba Andersson seglade fram i fem mil på sina skidor, men vi hade lite sol även här i huvudstaden.

Den andra segern tog "vi", d v s lag Hasselborg, hem på is i svenska folkets nya favoritsport curling. Av det jag numera vet om den sporten är jag lite fascinerad av att det inte handlar om "bara" is på banan, den är försedd med ett tunt lager bubblor som underlättar glidande både för stenar och specialskor och kräver expertkunskaper för att den ska bli bra.

Men is av vanligare slag finns runt knuten just nu. Fast varningsskylten i sjökanten är ny, i alla fall för mig. Den är garanterat välbehövlig, fast lite undrar jag varför den bara är på engelska ...? Hur som helst; efter lång tid med många köldgrader tror man ju att istäcket är tjockt, eller hur? Trots att det har kommit in många rapporter om folk som gått ner sig, tack och lov minns jag inte att någon dött i det kalla vattnet nyligen.

Det var just en sån här solig vintersöndag för drygt tjugofem år sedan som jag tog ett högst ofrivilligt vinterbad. Kylan hade legat som spikad över Sverige och landet var djupfryst. Det låg, precis som nu, snö på isen. I snön, precis som nu, färska skidspår, och spår av annat slag. Precis som nu.

Jag ser folk som promenerar, cyklar, åker skidor och skridskor eller skjuter en barnvagn ut på den vita viken. Många är ensamma. Får intrycket att väldigt få har exempelvis en ispik. Och jag ryser. Själv har jag bara beträtt naturis en enda gång (motvilligt, på sjön Runn i gott sällskap och samtidigt som bilar körde där) sedan den där olyckliga söndagen som kunde ha slutat i ren tragedi, men som tack och lov inte gjorde det. Har skrivit om denna upplevelse, här och här.

Många ger sig ut på isarna. Hoppas de kommer torrskodda i land också ...

För den som vill ta en dopp har man fixat ett hål vid den badstege som jag med
största förtjusning brukar använda. Sommartid, alltså. 

I denna istid blev det ändå Skyltsöndag en gång till, med hjälp av isvarningen. Skyltandet har numera sin "övervakare" i Professor Deutsch, som tog över när BP la av. Vill bara betona: ska du ut på naturis, lyd råden. Eller ta det säkra före det osäkra och stanna på landbacken!

PS Om du klickar på översta bilden blir det lättare att läsa skyltens text.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Den gångna veckan har jag ägnat rätt mycket tid åt pågående olympiska spel i Italien. Man kan titta på sport med olika ögon, olika infallsvinklar. Exempelvis kan man kika på landslagens dräkter, med kreativa lösningar på hur man för över en nationsflagga till ett par skidåkarben exempelvis.

Skridskoprinsessorna lyckas se nästan nakna ut, med glitter i vackra färger spritt över väsentliga kroppsdelar. De som åker puckelpist har jättestora kläder med gällivarehäng på byxorna, skrinnarna ser ut som om man hällt ner dem i en stor strumpa, stora solglasögon med spegelglas får idrottare att se ut som insekter. 

Hockeymålvakterna har ofta hjälmar som är raffinerade konstverk, damkronorna är svåra att skilja från herrkronorna eftersom deras skyddsutrustning tar bort alla proportioner. I publiken hittar man också fantasifulla utstyrslar, kanske de allra värsta är "vikingahjälmarna" på svenska och norska fans ... 

Men ingen slår väl de byxor som prydde (?) det norska herrlaget i curling?! Där har ni i alla fall veckans bild i min kamera, tagen från tv-soffan förstås! Byxorna har ett symbolvärde: de är en hyllning till en spelare som dog i cancer 2022. När han var skipper tävlade laget i likadana rutor, förvisso i Norges färger.

Samtidigt har pastellfärgade varelser dykt upp mitt i Kungsträdgården, i skarp kontrast till isbana och smutsig snö. Visst är det hästar i mitten, vad annars eftersom det som nu inleddes enligt den kinesiska kalendern är Hästens år? Själva "nyårsafton" var i tisdags. Hästen symboliserar energi, framåtanda, snabbhet och frihet! Gott nytt år säger vi!

Ett konstvernissage hamnade jag också på, på galleritäta Hornsgatspuckeln. Fina målningar som man blev glad av, många i vårens färger, gjorda av Ullastina Larsson från Trelleborg. Hade absolut kunnat tänka mig något av verken på min vägg! Och som alltid när en utställning öppnar bjuds det på lite dryck och tilltugg – men just den här bilden kvalar väl inte in som konstverk, tror jag? Så här kan det i alla fall se ut när vernissaget är över, de röda prickarna är satta på plats och det bara återstår att ta hand om disken och slattarna.

Veckans foto drivs av bloggaren Åke och i hans kommentarsfält hittar du vägen till fler nytagna bilder, av helt olika typ och innehåll!

Copytight Klimakteriehäxan

En låt att hoppas på

Bloggkompisen Åke vill kalla sig tågmästare och som sådan lockar han andra bloggare att "hoppa på tåget". Ett imaginärt tåg med avgång varje lördag och varje gång med ett visst ämne i lasten. Denna gång gäller en låt du tänker på.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag vet direkt vad jag "hör" inne i mitt huvud. Bilden hämtar jag av högsta nödvändighet i mitt arkiv, eftersom den omöjligen kan tas idag. Det handlar om en klassisk svensk barnvisa från 1894, skriven av Anna Maria Roos med musik av Alice Tegnér. Och texten får ni här:

1. Blåsippan ute i backarna står,
   Niger och säger att nu är det vår!
   Barnen de plocka små sipporna glatt,
   Rusa se'n hem under rop och skratt.
2. Mor, nu är våren kommen, mor!
   Nu få vi gå utan strumpor och skor.
   Blåsippor ute i backarna stå,
   Ha varken skor eller strumpor på.
3. Mor i stugan, hon säger så:
   Blåsippor aldrig snuva få.
   Än få ni gå med strumpor och skor,
   
   
   Än är det vinter kvar, säger mor.

Veckans mening – om att tugga

Finns det en mening jag läst i veckan som jag gett en eller ett par extra sekunder? Frågan kommer från Skriv-Robert på lördagar, och den kan ofta besvaras med "ja". Anledningen kan vara nästan vad som helst: det är en rolig mening, välformulerad, tänkvärd, idiotisk – ja i princip vad som helst! Är osäker på vilken etikett man kan sätta på meningen jag valt denna gång. Den är (för andra lördagen i rad) hämtad ur "Fars rygg", en svart uppväxtskildring av Niels Fredrik Dahl. Ett barn får ständiga instruktioner om allt man ska kunna, göra och veta för att passa in. Som till exempel detta, en regel som gäller när det är matdags:

Varje bit ska tuggas minst fyrtio gånger, och då är det effektivt att tugga tjugo gånger med maten på vänster sida i munnen och tjugo gånger med maten på höger sida i munnen, det är viktigt att fördela närmast exakt samma mängd saliv på vardera sidan, allt tuggande måste ske med munnen stängd, självfallet, det finns inte, säger han, något mer oaptitligt, något mer avskyvärt, än en öppen mun.  

Copyright Klimakteriehäxan

Lägesrapport

En lägesrapport, det är vad Elisa Matilda vill ha genom svaren på fem fredagsfrågor. Och det ska hon naturligtvis få!

1. Vad har du lärt dig på sistone? Hur man spelar curling. Fattar inte allt, men mycket mer än förut.
2. Vad fyller dig med energi den senaste tiden? God sömn, om den infinner sig.
3. Vad läser du? "España por favor", feelgood av Åsa Hellberg, en författare som "alla andra" verkar ha läst men inte jag. Behövde något lättsmält efter att ha genomgått ännu en eländigt sorglig barndom ("Fars rygg" av Niels Fredrik Dahl).
4. Vad är det bästa du ätit den senaste veckan? Fiskgryta med lax, torsk, purjolök, ärter, tomater, vitt vin, grädde, allt tillsatt till Keldas skärgårdssoppa. Bra genväg! (Men jag glömde köpa räkor, de hade passat in!)
5. Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året? Kylan. Och solen som lyser, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord178

BÄDDKOFTA

-Minns att min mamma hade en sån i mörka kvällar när hon gått och lagt sig med en bok i händerna. Det blev kallt om armarna eftersom de inte kunde stoppas under täcket. Det där plagget var mjukt och helt enkelt skapt som en bakvänd kofta, även om den saknade knäppning. Speciella bäddkoftor fanns att köpa, min mor önskade sig en och fick den i present. Inget hindrar förstås att man tar vilken kofta som helst och sätter den bak-och-fram. Jag gör det nu i den kalla vintern som gör att vår inomhustemperatur inte är något att skryta med. Läsa lite vill man ju ändå.

Veckans kärleksförklaring 2: LJUD

För en vecka sedan lanserade jag en ny liten tämligen opretentiös bloggutmaning: Veckans kärleksförklaring. Tänker att det är för lätt att gnälla, klaga lite på något vad det än må vara. Men usch så tråkigt! Mycket trevligare att tänka med huvudet fullt av plustecken, inte sant? 

Ett "ledord" singlar jag ut för varje omgång. Förra veckan handlade det om doft. Jag fortsätter med ett annat sinne som kan bjuda på mycket glädje. Den här gången har jag fastnat för ljud!

Jag❤️ rösten som ropar "Farmor!" 

Jag❤️ Jan Johanssons pianospel i "Jazz på svenska". Den musiken  sprider lugn och ro såväl i rummet som i själen.

Jag❤️ när Hesa Fredrik blåser "Faran över!". Det betyder att Putin inte har gått till attack mot oss. ("Viktigt Meddelande till Allmänheten" testas fyra gånger om året, klockan 15 på första måndagen i månaderna mars, juni, september och december.)

Jag❤️ den gudabenådade kombinationen av Monica Zetterlund och Povel Ramel på LP:n "På avigan", från Knäppupp-revyn med samma namn.

Jag❤️ när tandläkaren efter avslutad undersökning säger: "Allt ser bra ut!" Jo, hon sa faktiskt det!!!

Jag❤️ljudet av snälla vågor, framför allt när jag ska somna. Kan även gälla ett stilla sommarregn!

Jag❤️koltrasten, min favoritsångare alla kategorier!

Kul att det blev napp i Blogglandia och flera inlägg inspirerade av min utmaning dök upp! Så här går det alltså till: Jag ger ett "ledord" och sedan kanaliserar ni er kärlek till något ni känner för inom det område jag pekar på. Använd gärna min "hjärteklump". Kan ju bli rena kärleksbombningen om ännu fler tänder till! Ni lyfter fram så många kärleksobjekt ni vill, kanske ett enda, kanske jättemånga? Kanske med superkort motivering, eller kanske en riktigt mångordig? Foto behövs inte men kan självklart användas. Välkomna! Men glöm inte lägga in en länk här i kommentarsspalten. Ny omgång nästa onsdag!

Premiären lockade Margaretha, Jenny, Mrs Calloway och  Susanne, kul om fler vill skicka ut lite kärlek i omvärlden!

 Copyright Klimakteriehäxan

Jag längtar till Italien ...

... Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand ... Så börjar en välkänd visa som Birger Sjöberg skrivit och som en rad svenska artister haft på sin repertoar. Tisdagstrion denna vecka handlar om Italien, så har Skriv-Robert bestämt och den visan passar i alla fall mig.

Å så gärna jag skulle vilja åka dit igen! Till Rom! Äta pasta vongole på en trottarservering när solen går ner! Till Sicilien där jag var en vecka för jättelänge sedan när fikonen var mogna och havet varmt! Till Capri som var en annorlunda upplevelse! Till Amalfikusten där jag aldrig varit! Till Venedig där jag INTE tagit en gondoltur, vilket jag ångrar (det må vara hur klyschigt som helst).

Men i dag blir det en tripp till Den Stora Stöveln genom böcker. "Boken om San Michele" som Axel Munthe skrev 1929 om sitt liv och som är en av de allra mest sålda och läsa svenska böckerna genom alla tider håller verkligen än. Fascinerande.

Amerikanska Donna Leon, som verkar kunna precis allt om Venedig, har underhållit mig på ett lättsamt sätt genom en rad "snälldeckare" med den trevlige kommissarie Brunetti som inte bara löser kriminalgåtor, han älskar mat också. Italiensk mat, alltså. Med ett glas gott vin därtill. Hustrun har hand om köket.

Mer deckare: "Ett fall på Capri" är just det: en man faller död ner från en av de höga klipporna på den vackra ön. Äkta paret Anette och Anders de la Motte skriver för fullt på en serie under rubriken "Mord i solen", detta är den första delen. Jag kan tänka mig att läsa fler av den här duon, kanske mest för att miljön där intrigen utspelar sig kändes så bra beskriven att jag mindes hur det var att kliva omkring i Anacapri med omnejd, med doften av limoncello i näsan och färsk frukt och grönsaker från torget i en kasse i handen! Två uppföljare finns. Då blir det pusslande med bovar och brott på Amalfikusten och i Rom.  

Inte hälsosamt att trilla ned för Capris branta klippor, det fattar alla.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 177

FÖRÄNDRINGSBLIND

-Ett tillstånd som möjligen (troligen?) drabbar fler män än kvinnor. Man lägger helt enkelt inte märke till saker som tillkommer (eller tas bort för all del) i ens synfält. Kan appliceras på karlar som aldrig ser hur en kvinna ansträngt sig med kläder, frisyr och accessoarer, eller som inte noterar en ny matta i hemmet, utbytta gardiner eller omflyttade tavlor ... Är det en fördom att tjejer har ögonen mer öppna för sådant som förändrar ytorna omkring oss?

Skyltsöndag igen

Vaknar till elva minusgrader. Sol, visserligen ... men ... nog skulle det vara skönt med lite plusgrader, gärna ett helt gäng! Påminns då om en bild jag tog i veckan, när jag var inne på en resebyrå. Fotograferade en skylt för att jag tyckte det var så märkligt att den fanns just där. Väldigt originell varning, i mitt tycke! Men det betyder att det än en gång är Skyltsöndag här på bloggen. Fler idoga skyltare brukar man hitta via Professor Deutsch.

Copyright Klimakteriehäxan

Att bo vid en bro

Solsken över bron, sedd från östsidan, och den igenfrusna Årstaviken idag.

Vi bor vid en bro. Det har vi gjort i fyrtio år nu. Samma bro, samma hus, fast i två olika lägenheter. Bron är k-märkt, ritad av Cyrillus Johansson och färdigbyggd 1929.  Den sammanbinder Södermalm, där norra brofästet finns, med Årsta i söder. Tågen rullar regelbundet över den i båda riktningar, över Årsta holmar som är ett naturreservat. Tjugo valvbågar ska påminna om romarrikets akvedukter och det kan man nog tycka att de gör!

Man behöver inte bo på Södermalm, inte ens i Stockholm, för att känna igen Gamla (numera Östra) Årstabron. Den har nämligen synts i rader av svenska långfilmer och tv-serier, och rätt som det är kan man se ett gäng med kameror, strålkastare och rekvisita fylkas bredvid en av pelarna igen, för den verkar ha kvar sin dragningskraft på fotografer och regissörer.

Den där gamla bron är en trevlig granne, tycker jag. När jag tittar ut på den genom mina fönster kan jag tänka att den är beviset för att den finns en annan värld där ute, lite längre bort ... om man bara tar vägen över bron mot det okända ... Så när jag hittade bilden från 1927, gjord av konstnären Stig Borglind mitt under byggnadsarbetet, var jag snabb och slog till. Övriga bilder här nedan är ur arkivet, tagna en annan årstid än denna ...

Att jag visar bilder på denna min granne beror på att bloggaren Åke har en "fotoutmaning" på lördagar och just i dag är nyckelordet bro. Han kallar det för att man "hoppar på tåget" så då passar väl en tågbro extra bra?

Årstabron. Torrnålsgravtyr av Stig Borglind 1927.

Bron i dag. Här visar den upp sin västra sida.

Copyright Klimakteriehäxan

När hjärtat får vara med ...

När Valentin har namnsdag (ja i dag alltså!) firar vi också Alla Hjärtans Dag. Låt mig då passa på att göra lite "reklam" för den nya bloggarutmaning jag lanserat, hjärteveckan till ära. Gång på gång tänker jag kärleksbomba sådant jag gillar, och därmed minska gnälligheten i världen lite lite grand! På onsdag är det dags för nästa Veckans kärleksförklaring. Kanske vill du hänga på? Du har förstås hela veckan på dig, och du associerar helt fritt från det "ledord" jag ger. Kolla startinlägget och skriv ett eget vetja!

Önskar er alla en fin Alla Hjärtans Dag! Och grattis på namnsdagen Valentin ifall du dyker upp?!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en medfödd egenskap

Har jag nyss stött på en mening som fått mig att hejda mig lite extra i läsningen? Det är Skriv-Robert som på lördagar vill veta. För då handlar det om Veckans mening. Och ja, jag har en! (måste dock erkänna att jag gjort den extra lång genom att ersätta en punkt med ett tankestreck, jag ville ha med hela ...) Meningen är hämtad ur romanen "Fars rygg" av norske Niels Fredrik Dahl, en mörk skildring med fokus på ett barn som mestadels får klara sig själv i alla väder. Får mig märkligt nog att tänka på Jan Myrdal som också hade en ovanlig uppväxt, skildrad i bokform. Men i den här pojkens värld finns också en kvinna som skiljer sig från mängden, och jag tror faktiskt att jag stött på hennes like någon gång:

Hon rör sig obesvärat i alla befolkningsskikt eftersom hon inte behöver ta hänsyn till något eller någon, hon håller sig med ett slags konservativ frivolitet och frispråkighet som bara finns hos sådana som har råd att strunta i lagar, regler och allmän uppfostran – en välbärgad och osårbar oförskämdhet som paradoxalt nog kan verka tilldragande på alla dem som inte äger den.

Copyright Klimakteriehäxan

Överraskningar

Det oväntade kan ibland vara en glad överraskning, men en annan gång något som blir en besvikelse. Elisa Matilda har tänkt i de banorna (tror jag) när hon formulerat sina fredagsfrågor denna gång. Det blir några små överraskningar, mer eller mindre förutsägbara ...

1. Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör? Felix djupfrysta potatisbullar. Nu har jag tyckt om dem länge!
2. Vad kan få dig att ändra planerna snabbt? Någon hör av sig och vill ses, göra något med kort varsel. Jag älskar korta startsträckor!
3. Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det? Ett sätt att rensa i bokhyllan som ger till resultat att någon annan vill läsa det som plockas ut.
4. Vad kan dyka upp i dina tankar helt utan förvarning? Mörka undringar om framtiden.
5. Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra det? Köper godis.

Copyright Klimakteriehäxan 

Frida!!!

Frida.
Karlsson.
Frida Karlsson. Snacka om att det är namnet för dagen. OS-guld på milen. Hennes skidor flyger över snön. Hon vinner med osannolik marginal: 46,6 sekunder. Hela loppet klarade hon på mindre än 23 minuter.

Undrar hur lång tid jag skulle behöva för att ta mig fram tio kilometer på skidor? Hur många timmar? Skulle jag över huvud taget klara det? Ja, kanske, om det gällde livet. Men jag hoppas att jag slipper bevisa något. Nöjer mig mer än gärna med publikplats. 

Visst, kanonlopp även av Ebba Andersson, som tog silvret Men Frida. Karlsson. Frida Karlsson! Med två raka guld i Italien! Blir det fler???

Copyright Klimakteriehäxan