Tågtur i nöd

Världen är full av gamla talesätt. Ja, inte proppfull förstås, men det är ändå ganska gott om dem. Vilket inte alls är det samma som att de används flitigt, för det gör de mig veterligen inte. Kanske är det därför det gör intryck när man väl stöter på ett?

Vill som exempel ta detta: "Det löser sig så småningom! sa han som sket i vasken". Används för att låta ett litet problem bero, att ta det lugnt och hoppas på det bästa. Men var upprinnelsen till ett sådant talesätt finns, det kan man ju faktiskt undra? Hur vanligt är det att folk verkligen uträttar sina mest basala behov i en ho i köket? Det kan inte vara vanligt. Ändå har jag gjort det.

Året var 1970. Jag hade en månads sommarvikariat för tidningen Expressen som reporter i Wien. Fick låna ordinarie korrespondents fina lägenhet och i princip själv hitta på vad jag skulle leverera för jobb till tidningen. Men jag skulle naturligtvis ha lite semester också!

Några lediga dagar bestod i att jag först tog båten på Donau (som är brun, tro inget annat, det där "die blaue Donau" är en lögn) och steg i land i Budapest. Turistade efter bästa förmåga, åt höns i paprikasås och lika röd gulasch, undfägnades med romsk musik vid middagsbordet, gick på museum och försökte förtvivlat förstå vilken av dörrarna till bussen man skulle ta när klev på respektive av. Det gick dåligt. Ungerska är ett svårt språk.

Men efter de där lediga dagarna i vacker sol och trevlig miljö väntade återresan till Wien. Nu skulle jag åka tåg – Orientexpressen, minsann! Det skulle väl också bli ett äventyr, även om inte Agatha Christie fick råda?

Jo då, det blev det. Fast inte av den trevliga sorten, men på sitt sätt ändå minnesvärt. Det var mer än fullsatt, blev svettigt, luktade illa, skramlade och skakade. Och så hade jag den dåliga smaken att bli kissnödig. Väldigt kissnödig.

Det var kö till tågvagnens toalett. Men det blev min tur. Det var bara det att där kunde jag inte tänka mig att sätta min sandalklädda fot. Innanför den äntligen öppnade dörren var golvet täckt av en obeskrivlig decimeterdjup sörja i gulbrunt, en del papper, en del saker jag inte ville identifiera över huvud taget.

Återvände till min kupé. Nu gällde det att knipa! För det var fortfarande en bra bit kvar till stationen i den österrikiska huvudstaden. 
Och som jag knep! Tåget hade knappt stannat innan jag flugit ut, fick konstigt nog med mig min väska. Rusade till taxistolpen, skrek:
-Stubenring 4, bitte, aber SCHNELL!!! Det måste gå fort!

Föraren måste ha hört att det var allvar. Han körde fort. I inbromsningen vid min port slängde jag kontanter i passagerarsätet och sprang igen, vid det här laget kändes det som om jag hade dimma mellan knäna.
Störtar in i lägenheten. Störtar vidare till badrummet. Tvärstannar.

Toaletten är löstagen och står som vilken stol som helst på golvet. Två gubbar håller på med rören, de tittar upp och hälsar vänligt och fortsätter rörmokeriarbetet, ett behov som tydligen uppstått akut under min bortovaro.

Det fanns ingenstans jag kunde ta vägen. Potta? Naturligtvis inte. Så jag rusade till köket, klättrade upp och satte mig över vasken och kissade. Ja, jag gjorde alltså inte nummer två, trots att jag redan då var bekant med faktum: det löser sig så småningom.
Lät ändå kranen rinna länge efteråt. 

Blev påmind om detta under en tågresa härom dagen. Ingenting liknande hände. Toan gick utmärkt att använda. Det var inte ens kö. Tack och lov. 

Copyright Klimakteriehäxan

Leta upp dina L+!

Nu har vi kommit så långt i vårt plussiga alfabet att det nästan börjar kännas som en vana! Och när det handlar om bokstaven L kan jag inte låta bli (det är ju val snart) att tänka på Liberalerna, en gång ett stolt folkparti som nu riskerar att trilla ur riksdagen. När de bytte partisymbol blev skämten om det omdesignade L-et många, det minns ni kanske? Blir spännande att se om liberalismen tränger sig in i vårt ABC+.  Det är absolut kul om/när riktigt oväntade ord dyker upp! Här är mina L+, garanterat fria från politik: 

 

Linne
Ett ljuvligt naturmaterial! I kläder, i dukar, ja alla möjliga hemtextilier. Förr ofta också i sängen. Linnet kommer dessutom från en växt med helt ljuvligt vackra blåa blommor! Enda kruxet är att linnetyget skrynklar sig så lätt. Dukar måste manglas eller strykas. När det handlar om klädesplagg, däremot, är toleransen för skrynklor större (åtminstone om man hatar att stryka vilket jag gör). Och om linnet är uppblandat med annat, exempelvis bomull, håller det sig en aning slätare. Sedan finns knepet: häng plagget på en hängare, duscha över med vatten i blomsprutan, släta till lite med händerna och vips! när tyget torkat är det slätare!

Levande ljus
Jo då jag känner till att det finns led-ljus (visst börjar även de på L!) som också lyser fint och som dessutom aldrig utgör någon brandrisk. Barnsäkra är de också. Men det kan inte hjälpas, de gammaldags levande vinner ändå i längden. Fast de måste hanteras med omsorg.

Läsning
Vad vore jag utan mina böcker och tidningar, de jag har läst, de jag läser och de jag kommer att läsa? Vad vore människan utan läsning? Okunnig, full av obesvarade frågor, utan information från omvärlden, utan all den underhållning som läsning kan erbjuda. Tror inte jag behöver orda mer i den saken.

Tycker det är intressant att inläggen i serien med ABC+ här på min blogg verkar intressera väldigt många fler än de bloggare som deltar. Vet inte riktigt varför, men hoppas att även ni andra får lite extra besöksklick! När vi ägnade oss åt K+ ramlade det in trevligheter från Ingrid, Livshäxan, Jenny, Merika, Debutsky, Janerik, Mrs Calloway, Susanne, LillaSyster, Margaretha och Susjos.

Vill du kolla ända från början? Här är länkarna bokstav för bokstav: A+, B+, C+, D+, E+, F+, G+, H+, I+, J+ och K+. Om du inte är nyfiken på en speciell omgång får du upp dem alla i en lång rad om du klickar på ❤️ i etikettraden.

Copyright Klimakteriehäxan 

Kackligt

Fjäderfän ska vi hedra med plats i tisdagstrion idag, så har Skriv-Robert bestämt. Jo men visst, jag har några som står och kacklar lite trevligt i bokhyllan!  

"Festen i Hulabo" är en underbar saga av Britt G Hallqvist. Den är skriven på rim och när hönsen blir bjudna på kalas rimmar förstås "höns" och "Jöns" (som är bondens/kalasarrangörens namn). Mina barn älskade boken, och hönorna har många viktiga inpass i berättelsen! 

Selma Lagerlöf mötte en uppstoppad påfågel när hon var barn och sjuk. Den imponerade stort på henne och dyker upp bl a i hennes memoarer. Fascinationen fågeln väckte ledde till att hon senare i livet skaffade påfåglar hemma på Mårbacka. Än i dag uppehåller man traditionen och har varje sommar påfåglar på Mårbacka, till besökarnas nöje.

"Hönsboken" av Anders Jansson och Nina Östman har illustrationer av den i dag superheta och internationellt erkända konstnären Sara-Vide Ericson som är författarnas dotter. Boken gavs ut 2007 och är tänkt att fungera som en praktisk handbok för den som vill skaffa eller redan har egna höns hemma – Anders och Nina hade egna erfarenheter att dra nytta av.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Vi har firat Dotterns födelsedag i veckan. Nu har hon blivit så pass gammal att man inte direkt berättar hur många år det handlar om ... men hon klär i sin ålder och gör sin mor och far både glada och stolta!

När barn blivit vuxna är de ju inte per automatik i föräldrahemmet på sin högtidsdag, men i år hände alltså det.  Och jag fick chansen att upprepa ett populärt grepp från förr: jag serverar "smörgåstårta" till frukost, runda bröd i en liten trave med ost och skinka, tomater och gurka och med levande ljus i! Dukas fram på grattis-tabletten jag broderat i korsstygn, i princip det sista broderi jag gett mig på (och avslutat). På Dotterns en prinsesstårta, Sonens tårtfat bär en variant med jordgubbar,

Det där med smörgåstårta i miniformat är mitt eget påfund. Ungarna fick det på varje födelsedag. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag upptäckte att Sonen nu uppehåller traditionen! Hans barn, mina barnbarn, får också frukosttårta på födelsedagen!

Där har vi hur som helst Veckans bild, den som Åke efterlyser varje söndag.

Här fyller Dottern år för allra första gången! Älskar bilden!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tre små ord

Finns det något jag läst i veckan som fastnat lite extra i minnet? Anledningen kan vara snart sagt vad som helst: tokroligt, tänkvärt, berörande ... ja verkligen vad som helst. Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen och jag svarar i dag med en mening ur Jesper Larssons "Den dagen den sorgen". Har aldrig förr läst något han skrivit. Här handlar det om en ensam pappas svårhanterade relation till sin dotter på väg att bli kvinna.

Jag hade inte sagt jag älskar dig på länge – ju längre man väntar, desto svårare blir det, desto tyngre blir orden, desto mer betyder dom.

 Copyright Klimakteriehäxan

Heta hyllvärmare

Del av omslaget till Nora Roberts roman.

Min termometer säger denna torsdag 27 plusgrader, solen skiner fast det växlar med moln och vindarna är lite fram och tillbaka. Sammanfattningsvis den sortens väder som är som gjort för att uppsöka en bekväm sittplats (i skuggan?) med en bok. Kanske dags att plocka fram en riktigt het hyllvärmare?

"Mördande hetta" (Blue Smoke) av Nora Roberts ligger i min hylla, redan läst av flera i familjen. En restaurang brinner ner, olyckor förföljer huvudpersonen i boken. Roberts funkar ju nästan alltid. Det är inte för inte som hon sålt sisådär 500 miljoner böcker ...  Hon "är för närvarande en av de absolut bästa underhållningsförfattarna" tycker The Washington Post Book World.

Jane Harper vet också hur man berättar en spännande historia. I "Hetta" (Dry) hamnar man mitt i en mordgåta i Australien där regnet verkligen låter vänta på sig. Den här har jag läst, så den står inte och väntar. Kan rekommenderas för den som är sugen på en mystisk familjetragedi!

Sandhamn ligger långt från Australien men här finns också spänning att hämta. Viveka Sten har skrivit "I stundens hetta" med Nora Linde i huvudrollen. Det är midsommarhelg, men firandet blir inte småmysigt som tänkt eftersom ett mord inträffar ... Femte boken i Sandhamns-serien.  

Sedan får vi se om värmen håller i sig utomhus också. Inomhus fortsätter den, det garanterar de här böckerna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – Nu – Nästa

Dags igen! Inte sedan i april har jag petat in en bloggpost enligt modellen hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Fast här förstås på svenska: Nyss – Nu – Nästa. Vilket betyder att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska. Nu kör vi!

Nyss: Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen" är den första av hans böcker jag läser. Den är i högsta grad självbiografisk, men huvudperson är ändå inte han själv utan hans svenska adoptivmamma Birgitta. Det blir ett rörande kvinnoporträtt, det blir en klassresa både för henne och för de två barnen från Sydkorea, det blir en del tankar kring internationella adoptioner, alkoholism och kvinnoförtryck, och dessutom serveras läsaren modern svensk historia i lättläst form. Bra bok!  

Nu: Även Unni Drougge läser jag för första gången. "Bluffen" är en galen roman, fylld av högst verkliga svenska kändisar och en krimhistoria dessutom. Jan Guillou, som utsätts för mordförsök på bokmässan i Göteborg, och Leif GW Persson porträtteras båda med ironi, träffsäker elakhet och humor. Lite oväntat är det att författaren också petat in sig själv i berättelsen och skriver om sig i tredje person! En tämligen misslyckad journalist hamnar i centrum för denna cirkus, hon tvingas balansera på tunn lina mellan farorna som hotar. Språket är spänstigt och varierat. Stundtals förs samtal med slangartad vokabulär som jag absolut begriper men sällan eller aldrig tidigare stött på. Sedan kommer lysande formuleringar med nyord som "stelopererade bröst" innan "nödgas" och "pekunjär" dyker upp! Väldigt underhållande är det. Men jag har en bra bit kvar innan jag kommit fram till upplösningen, fast jag antar att Berit Hård (journalisten) klarar av alltihop. 

Nästa: Ännu en för mig ny svensk författarbekantskap: Jesper Larsson. Hans "Den dagen den sorgen" dök upp i min hylla, kanske har den legat länge där? Fick Sveriges Radios romanpris 2022 för en gripande skildring av "en pappas desperata kamp för sitt föräldraskap". Mannen är ensam sedan hustrun dött, tonårsdottern och han har det jobbigt.

Det visar sig att bloggen Bokföring enligt Monika satt Nyss – Nu – Nästa i system, Monika presenterar ett inlägg på temat varannan torsdag, det upptäckte jag nyss. Och det verkar som om Mrs Calloway tänker göra detsamma. Kanske fler? Vet inte om jag gör det också, eller om jag bara tar det lite hipp som happ när lusten faller på? Osäker på hur min lästakt håller, "Bluffen" exempelvis tar lång tid eftersom vi bara lyssnar när vi åker långt i bilen.

Copyright Klimakteriehäxan

Kom igen med K+!

När vi nu kommit fram till K i vårt ABC+, det där alfabetet som låter varje bokstav åtföljas av tre trevligheter, fick jag det riktigt svårt, det blev så väldigt många positiva saker att välja bort! Kan därmed hoppas att ni andra hittar nya plusfaktorer att peka på, även om vi tycker lika! Här är mina tre K+: 

Kram
Den är vanligare nu än förr, kramen. Och visst kan det finnas kramar som känns ovbekväma, men jag tycker nog ändå att de flesta är mysiga, varma, hjärtliga. Kram på er!

Korsord
Jag vill så väldigt gärna tro på dem som säger att det är nyttigt att lösa korsord, att hjärnan får lite motion, att ordförrådet underhålls och ibland till och med utökas. Alltså är jag en flitig korsordslösare.

Kläder
Om man är det minsta fåfäng är kläder viktiga, för man berättar mycket med de plagg man väljer att visa sig i. Dessutom är det roligt att leka med färger, former, mönster och olika material. Och så ska plaggen kännas sköna på kroppen, förstås! Vad den som förnekar sin fåfänga sida missar, det är väl att även hen berättar saker med sitt klädval ...

Apropå just kläder så var jeans ett filitigt förekommande plusord förra veckan när det var J+ som skulle förses med plus. Här är bloggarna som hörsammade mitt lockrop:  Ingrid, Jenny, LillaSyster, Debutsky, MrsCalloway, Livshäxan, Margaretha, Janerik, En vanlig man, Åsa, Susanne och Susjos.

Efterlysningen av inlägg till ABC+ dyker upp på onsdagar, men du behöver inte stressa! Du kan publicera ditt inlägg vilken dag som helst! Och kan abolut hoppa på nu även du inte varit med från början.

 Copyright Klimakteriehäxa

I olika tidevarv

Tidsresor är nyckelordet för denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Frågan är vad det ordet egentligen betyder? Alla resor tar förvisso tid, alla historier utspelar sig under en viss tidsrymd ... Jag väljer att ta lätt på det problemet men håller mig ändå till relativt modern tid!

Jojo Moyes är en författare jag beundrar: lättläst, produktiv, bra berättare. "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) tror jag var en av de första, kanske rent av den allra första, av hennes romaner jag läste. Den utspelar sig under två krig, man hoppar mellan tidigt 1900-tal och 2000.tal, och den är både spännande, romantisk och bitvis också realistisk (tror jag). Den vågar jag rekommendera!

Rakt bakåt i tiden förs den som väljer att läsa Ursula Parrotts "Exfrun" (Ex-Wife). Företagsamma och frånskilda kvinnor i 30-årsåldern lägger Manhattan (och rader av nya män) för sina fötter. Drinkarna är många, kläderna dyra och utsvävningarna oändliga. Ingen penningbrist inom synhåll, däremot finns möjligheter till karriär. Dagens Nyheters kulturchef Åsa Beckman skrev "Herregud, vilken insiktsfull roman om kärlek och sexuellt frigjorda kvinnor" och det gjorde mig nyfiken. Boken kom ut 1929 men finns nu i ny svensk översättning. Jag delar inte fullt ut Beckmans entusiasm, men när jag googlat författaren och insett att hennes eget ganska tragiska liv hade vissa likheter med bokens historia tyckte jag det var ett plus.

I Alex Schulmans senaste bok "17 juni" är tidsresan kortare men förekommen desto oftare – eftersom han ideligen vänder tillbaka till den där dagen 1986, så speciell för honom och hans familj. Försöken att återuppleva just den där sommardagen när han var barn blir ett nytt berättargrepp jag uppfattar som smart.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 189

TRALLSÅPA

-Vad är nu detta? Någon sorts tv-serie som bygger på samma koncept som en operett eller en musikal, alltså där den talade dialogen ibland får ge plats för lite sång? Längre än så sträckte sig inte min fantasi. Ordet stod på en papplåda, så min tolkning framstod inte som särskilt trolig. Bara att gå hem och googla. Och fick naturligtvis svar! Här handlar det om att ta hand om sin altan eller liknande. Man använder överfettad trallsåpa: "För dig som vill vårda trallen varsamt och få en mjukare yta över tid." Men allvarligt talat – borde inte min tolkning kunna bli en variant för tv?

Veckans foto

Hallå, kan du vara så snäll och sitta kvar där medan jag gräver fram mobilen och därmed kameran, bad jag katten. Tror faktiskt att jag sa det högt, som hade vi ett gemensamt språk (tänker lite på boken "Frankie"). Hon lydde!

Och tack vare denna snälla och lydiga katt kan jag härmed presentera Veckans foto, det som bloggarkollegan Åke efterfrågar varje söndag.

Drar mig till minnes ett heminredningstips från Ernst Kirchsteiger:  ”När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där”. Tror att det gäller även on kissen är vaken och sitter på fönsterbrädan.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i augusti

Just nu läser jag den omtalade "Kött" (Flesh) av den kanadensisk-ungerske David Szalay som skriver om István i Budapest, bara 15 år gammal när historien (och hans sexliv) börjar. István hamnar i London och på sin livs- och klassresa (läsaren får följa honom i 30 år) händer det  massor av spännande saker, inte minst vad beträffar kvinnor, en av dem t o m svenska. Romanen fick Booker-priset ifjol, brukar vara en garanti för god läsning.

Just nu lyssnar jag på hur grannen dammsuger. Inget favoritljud, framkallar mest dåligt samvete. Men det är för varmt för att ens tänka på städning!

Just nu tittar jag på nästan bara nyheter. Är lite mätt på tv-serier. fast nog skulle jag välkomna en riktig pärla. Ändå kan det bli ett avsnitt på Netflix av "Lagen enligt Lidia Poët", stillsam italiensk krim med ett avslutat fall per avsnitt, lite "kvinnor kan"-tema och helt fantastiska kläder. Serien är inspirerad av historien om Italiens första kvinnliga advokat.

Just nu njuter jag av att sommaren fortsätter, med alla "tillbehör". Jordgubbarna är fortfarande suveräna.

Just nu längtar jag efter att fira Dotterns födelsedag i veckan, hon är hemma i Sverige och det blir min hemgjorda hallontårta!

Just nu är ett blogginlägg i början av varje månad, efter inspiration från Kulturkollo. Man svarar på samma frågor varje gång. 

Önskar oss alla en fin augusti!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att fylla år

Man läser en massa text, med varierande inlevelse. Men ibland kommer man till en mening som liksom fastnar, den står ut i mängden. Skriv-Robert vill veta om jag kan tänkas ha en sådan mening att bjuda på från veckan som gått. Och tänk att det har jag! Hämtar den i mitt Facebook-flöde. En kompis som fyllt år (70+) tackar för gratulationerna.

Inser att det var länge sen mitt antal levnadsår passerade mitt skonummer – nu närmar det sig dramatiskt mitt IQ.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

31

procent av Sveriges befolkning ägnar sig enligt nya siffror åt handarbete eller hantverk varje månad. Det är ett trendbrott, en ökning med hela 7 procent jämfört med i fjol. Tänk om det så länge med en fnysning betraktade arbetet med stickor, sy- och virknål eller täljkniv skulle få den respekt det förtjänar! Siffrorna visar också tydligt att intresset ökar just bland yngre, i åldern mellan 16 och 29.  

Skördetid

Två tomatplantor har jag. Förutom lite persilja det enda ätbara som finns på vår balkong. De verkar trivas, skördetiden nalkas med stormsteg! Vilken dag som helst ska jag, som den förtjusta balkongbonde jag är, smaka på en tomat av Black Cherry-typ och minst en av sorten som heter Gul pärontomat. Är övertygad om att de kommer att smaka ljuvligt. Och medan resten mognar njuter jag av att titta på dem!

UPPDATERING: Nu kunde jag inte vänta längre. Har ätit två Black Cherry och en Gul päron. Fick smak av sol och sommar från tårna till hjässan!

 Copyright Klimakteriehäxan