Veckans mening – om journalisters språk

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening som har fått honom att stanna upp. "Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Och jag är en av dem som brukar hänga på. Den här gången hämtar jag min mening ur Dagens Nyheter, där Lotta Olsson tipsar om läsning. Nu lyfter hon fram föredömet Barbro Alving, reporter, författare, kåsör, radiopratare – alltid lika välformulerad. Det blir ett gott råd till en yrkeskår där man tyvärr alldeles för ofta slarvar med språkhanteringen.

Alla unga journalister borde tvingas att läsa Bang tio gånger framlänges och baklänges för att förstå hur viktigt språket är.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

329

-Så många "medaljgrenar" avgörs i sommar-OS som inleds i dag med officiell invigning i Paris. Det är sommarspel för 33:e gången i historien, det tredje som hålls i Frankrike. Senast var det 1924 så på så vis blir det ett 100-årsjubileum. Men det är första gången lika många män som kvinnor tävlar!

Officiell logo för tävlingarna. Antar att det är den olympiska elden som är i centrum,
men kreatörerna får ursäkta: jag såg ett kvinnoansikte inringat av en lite ostyrig frisyr ...
Tänkte att det kunde vara en blinkning till den nya jämställdheten i  antalet tävlande.
UPPDATERING: Det ÄR en kvinna i loggan! Hon heter Marianne och är symbol för hela Frankrike! 

Fiske utan napp

Min väninna hade tagit med sig en bunt reaplagg och försvunnit in i en provhytt. Jag stod sysslolös utanför. Mobilen ringde. Inget nummer jag kände igen, men det såg ut som ett vanligt svenskt 070-nummer så jag svarade.

-Hej! säjer en vänlig manlig stämma på klingande svenska. Han presenterar sig med namn, lät väldigt svenskt det också, och säger att han ringer från min bank.

-Från min bank? ekar jag. Varför det?

Jag ser hur den unga expediten nån meter bort lystrar. Hon hör min nästa replik:

-Ordna mina konton? Behöver de ordnas om på något vis?

Rösten i mobilen surrar något om att man ju regelbundet bör se över sina tillgångar, det går alltid att hitta bättre placeringar för sparmedlen. Och, om man har pension, då måste man ha dunderkoll på den också!

-Men du tycker inte att jag verkar ha det?

Nej då hade han förstås inte ringt, det borde jag väl kunna räkna ut ...

Nu har expediten börjat vifta med armarna, avvärjande. Hon skakar energiskt på huvudet. 

-Förlåt, säger jag till mannen i luren, men vilken bank sa du att du ringer från, jag uppfattade visst inte det?

Kort paus. Han väljer väl bland några "vanliga".

-Jahaja, Nordbanken, säger jag. Märkligt hör du du, men just den banken har jag nog aldrig haft några affärer med över huvud taget!

Jag trycker på off-knappen.

-Herregud så orolig jag blev, säger expediten (som jag aldrig sett varken förr eller senare).

-Tack för att du brydde dig, det var jättebra, det skulle inte alla ha gjort! säger jag (som förvisso inte höll på att bli lurad men det kunde ju inte tjejen veta).  

Väninnan kommer ut ur provhytten, svettig av att krypa i och ur mer eller mindre lyckade kläder. Betalar ett par byxor och en tröja. Mina bankkonton ligger där de legat i åratal, för ögonblicket orörda. Ska de "ordnas" gör jag det själv! 

Ändå var det lite intressant att få ett sånt där samtal från någon samvetslös människa som tror att alla som fyllt 60 kan luras till vad som helst. Måste erkänna att han lät trevlig och, om man kan låta det, pålitlig! Det här ljusskygga penningfisket är utbrett och sorgligt många drabbas. Fast just denna gång blev det inget napp.

Copyright Klimakteriehäxan  

Utflykt med korv och sås

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Så lyder sommarversionen av helgfrågan, och den kommer förstås från Mia i bokhörnan.

Om ni är ute och far och kommer in i Värmland rekommenderar jag verkligen ett stopp i Arvika. Var där nyss och skrev om det här. Vill lägga till att om man har det minsta intresse av konst och hantverk ska man ta sig till Rackstadmuseet, i utkanten av staden, och till Konsthallen och Konsthantverk, båda inne i centrum. Mina barnbarn är dock än så länge i yngsta laget för att visa något direkt intresse för konstutställningar ...

Väl i Arvika kanske du behöver proviantera? Missa då inte den godaste falukorven av dem alla! Den heter Jubileumsfalu och kommer från charkuteriet Hemgården i Råda i Norra Värmland. Lite dyrare än annan falukorv, men det är den värd. Pröva att grilla eller steka den i rejält tjocka skivor! Osäkert vilka butiker som har den, men stora Ica i Palmviken har den alltid. Rimligen finns Hemgårdens produkter runt om i landet, men jag vet inte var.

Ett värmländskt tips till som låter märkligt men som är jättegott, till stekt eller varmrökt lax: servera den med hjortronsås! Överraskades för något år sedan med denna i mitt tycke sällsamma kombination på restaurant i Karlstad och föll direkt (kanske är det vanligare nu?). Enkelt dessutom! Gör så här: Blanda lika delar hjortronsylt och crème ­fraiche. Smaksätt med pyttelite extra socker och krydda med lite salt och ännu mindre malen svartpeppar, smaka dig fram. Och ta mer crème fraiche än sylt om du är tveksam, lätt att röra i mer sen. Så gott!

Trevlig helg!

I Stadsparken i Arvika.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

 24/7

-Det påstås bestämt att män tänker på sex 24/7. Det är ju i dag! (Ja, jag har namnsdag också – Kristina är mitt "extranamn" – men jag fattar att ingen tänker på det med samma energi och intensitet.)

Att bo i en oas

Jag bor i Stockholm, Sveriges största stad, tillika dess huvudstad. Jag bor inte mitt i city men ändå hyggligt centralt. Utanför mina fönster har jag träd, buskar och blänkande vatten. Väldigt nära finns prunkande grönska att njuta av, promenadvägar, blommor, stillhet. 

Ännu närmare kan jag hoppa i Årstaviken, en del av Mälaren, och ta en simtur, just nu i väldigt dräglig temperatur. Vattnets kvalitet klarar t o m de av EU föreskrivna testerna (de var inte ens uppfunna när jag började bada här men det har gått bra ändå). 

Ibland ser vi en hare eller ett rådjur, för en tid sedan var jag på vippen att krocka med en vacker räv på infarten till huset vi bor i. Så kan man alltså bo i en storstad i Europa. I en oas! Priviligierad? OM! Tacksam? JA!

Humlor gillar stockrosor.

Det ser ut att bli ett bra äppelår i Stockholm!

Här tog jag mitt morgondopp i dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Golvad av en omläsning

"Två soldater" kom ut 2012, jag läste den när den var färsk. Nu lyssnar jag på samma text, skriven av duon Anders Roslund och Börge Hellström. Och visst minns jag att jag då, för tolv år sedan, tyckte att den var bra, spännande, sorglig och otäck. Men nu är jag GOLVAD! 

Anders Roslund och Börge Hellström. (Hellström avled 2017)

Möjligen tänkte jag vid första läsningen att historien var, med författarens rätt, lite tillspetsad, hade fått lite "extra allt" av ruskiga detaljer, av gängkriminalitetens tankevärld. I fiktiva Råby regerar tonårskillarna som sätter barn som ännu inte fyllt 15 på blodiga uppdrag – de är ju ändå inte straffmyndiga så de kommer lindrigt undan även om de grips ...

Det är hot till höger och vänster, misshandel hör till, absolut lydnad ett krav för att få tillhöra "rätt" krets. Flickorna kallas "hora" medan grabbarna är "bror" och hälsas med ord som "kärlek" och "respekt", ord som helt förlorat sin betydelse och sin valör. Skrämda mammor törs bara se på, papporna är väldigt frånvarande. 

Att smuggla in narkotika på ett fängelse är utvecklat till en konst. Att bygga en bomb likaså. Att riktigt små pojkar drömmer om att bli kriminella är utom alla tvivel. Att öppna en låst bil går på sekunder, den moderna tekniken till trots. Skyddsvästar och vapen går lätt att få tag i, grabbarna flinar åt poliserna –  "grisarna" –  när de undgår gripandet än en gång. Författarna vet också i detalj hur man "bygger" sin egen tatueringsapparat!

Scen efter scen utspelas inför mina öron (bra inläsning av rutinerade skådisen Peter Andersson) och jag ryser, ja stundtals gör det nästan ont, eftersom vi i dag lever med en gängkriminalitet som ingen verkar veta hur man kan rå på. Varför tog ingen Roslund/Hellström på allvar? De hade gjort all research, visste ju redan så otroligt mycket om den gatans verklighet som sedan växt och blivit ett av våra svåraste samhällsproblem!

I dag känns "Två soldater" mycket mer som ett reportage än fiktion (det är förstås en blandning)! Det tog tre år att färdigställa boken, har Anders Roslund berättat.

Andra har skrivit om våra ungdomsproblem. Lars Åberg visade Malmös sårbarhet i "Framtidsstaden: om Sverige imorgon blir som Malmö idag ..." och "Landet där vad som helst kan hända". De kom ut 2017 och 2018. Diamant Salihu fick pris för "Tills alla dör" 2021 och har följt upp den med "När ingen lyssnar" 2023.

Bristande integration är nyckelordet, men var är lösningarna? Läste inte landets jurister och makthavare böcker 2012? I en recension av boken, i Expressen, stod det att den var spännande men att problemen som skildrades inte existerade: "Den gör människor räddare än de behöver vara". En hög polischef kommenterade "Två soldater" och sa att "Sverige inte var redo för den sortens historier". 

Vi borde ha varit redo allihop. Vi borde ha lyssnat på Roslund/Hellström. Vi borde ha blivit rädda direkt. Det hade kunnat göra skillnad, tolv år är en lång tid. Många barn har rekryterats till de kriminella gängen under de åren.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag säger NEJ! (alltid retar det nån)

Visst är jag väl en besserwisser? En som vet vad som är rätt och fel, fult eller snyggt, klädsamt eller opassande, kul eller förskräckligt? Ja hur man än vrider och vänder på saken kommer jag till samma slutsats: om fler tyckte som jag skulle världen verka lite trevligare.

Naturligtvis inser jag att provokation inte är särskilt sympatiskt. Fast ibland kan ju gensvaret bli både spännande och intressant, eller hur? Alltså har jag nu beslutat mig för att göra en komma-ut-ur-garderoben-bekännelse och lufta en lång rad av mina aversioner. För det finns så himla mycket jag vill säga ett kraftfullt NEJ till! 

För den här gången (det kan bli fler!) koncentrerar jag mig på saker jag lägger märke till när jag rör mig bland mina medmänniskor. Bara ytligheter, alltså. Som många väljer att strunta helt i, och det mår de kanske allra bäst av. Men alltid retar jag väl någon?

NEJ säger jag till den som påstår att gympadojor passar till en skir sommarklänning. Bekvämt kanske, men snyggt? Icke!

NEJ säger jag till den som tror att mörkrött läppstift är ett bra val när man sätter på sig ansiktet. Jo, förresten, det är det, ifall om man vill se tio-tjugo år äldre ut än man verkligen är.

NEJ säger jag till alla modets dödskallemönster, på textilier, smycken, accessoarer. Till och med på babykläder! Dödskalle blir man så småningom alldeles själv, det kan väl räcka?

NEJ säger jag till alla svindyra jeans som säljs "färdigslitna", med mängder av hål. En direkt förolämpning till många som inte har råd med nya byxor över huvud tag (jo de finns, fast kanske inte just i dina och mina kvarter). Möjligen anar jag att de där trasiga plaggen är lite mindre poppis nu än de var för ett tag sedan. Hoppas!

NEJ säger jag till alla dessa enorma tatueringar som omger oss, allra mest synliga så här års när vi går i kortärmat och med bara ben. Vet att det kostar massor, tänker ofta elakt att jag hoppas att det gjorde ont när tatueraren jobbade. Man hade kunnat använda pengarna till något helt annat och mycket bättre!

NEJ säger jag till dem som dumpar sina tillhörigheter bredvid återvinningsstationen. Kan vara en säng, en fåtölj, en toastol (har sett dessa exempel). Skämmas borde de, och bötfällas!

NEJ säger jag till mobilmänniskorna som tvingar mig att på buss eller t-bana lyssna till ibland väldigt privata samtal, samtal som jag absolut inte vill höra. 

NEJ säger jag till de flickor/kvinnor som köpt fillers till sina läppar och sedan aldrig kollat sin profilbild i en spegel. För om de såg att de fått en fågelnäbb i ansiktet borde de inte göra om proceduren.

NEJ säger jag till alla män som låter skägget växa hej vilt utan minsta antydan till ans. De får mig att tänka "taliban" och det är ingen jag längtar efter att ha vid min sida.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon, som sagt!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarvecka i Barndomslandet

Att hela familjen samlas några dagar i Barndomslandet, det är något av sommarens härliga höjdpunkt. En dramatisk skillnad att vara sju personer i stället för, som vanligt, två!

30 kr kostar resan för vuxen. Hyggligt pris tycker jag!

Det blev bland annat en utflykt till Arvika, med fika på fina Sågudden, knallgoda hamburgare inne i centrum och inte minst en åktur med det synnerligen lokala tåget Färdinand. En "kul tur" utlovades. Ingen guide medföljde, vilket gav mig chansen att peka på "sevärdheterna": DÄR gick jag i skolan, DÄR har jag bott, DÄR låg biblioteket, DÄR badhuset, DÄR har jag också bott, DÄR fick jag mitt första "riktiga" jobb, DÄR låg korvkiosken man gick till, DÄR bion! Åhörarskarans intresse var väl hyfsat artigt men behärskat ...

Klässbols linneväveri (Kunglig hovleverantör!) tillhör traktens absoluta turistmål, precis som närliggande Kaffevarnen med fika, mat och angränsande loppis (det blev några böcker). En och annan lekpark besökte vi också, bra för dem med spring-i-benen och glid-i-rumpan.

Tåget går! Med faster i "kupén". Tuuut!

Naturens fröjder ... OBS att jag "skyltar" med härlig temperatur!

Visst ser ni också att det är en gubbe som ligger bredvid mig på stranden och njuter
av solen? Väldigt stor näsa har han ... och han fick låna min hatt, ville ju inte att
han skulle bränna flinten ...

Klässbols linneväveri gör minsann inte bara rutiga dukar - den här gången köpte vi
skjorta till Maken! Och Kaffekvarnens meny varierar förstås ständigt.

På Klässbols linneväveri har man insett att föräldrar handlar mer om barnen har
Duplo i ett hörn av butiken. Det funkar!

Nu blev det en lite annorlunda Skyltsöndag igen, men jag tar mig mina friheter och om man räknar "snällt" blev det ändå fyra skyltar ... Det är BP som är projektets fostermor och flitiga söndagsskyltare brukar vara Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Arvika "skyltar" med och brukar få beröm för sina parkplanteringar. Med rätta.

Copyright Klimakterieäxan

Veckans mening – om att vara författarbarn

Johanna Ekström skulle just fylla 52 när hon dog 2022. Hon var författare, skrev både poesi och romaner, och äldsta barnet till paret som länge var den "finaste" duon kultur-Sverige kunde visa upp: Margareta Ekström och Per Wästberg. Tio år före Johannas bortgång kom boken "Om man håller sig i solen" och i den får man veta hur det var att växa upp i ett tjusigt hem på Kungliga Djurgården i Stockholm, i en familj som verkligen höll på etiketten och visste hur man skulle föra sig i de fina salongerna, samtidigt som båda föräldrarna var framgångsrika författare. Hela familjen hade ordet i sin makt! (Fadern, Per Wästberg, nu 90 år, sitter fortfarande i Svenska Akademien). Boken blev mycket omtalad när den gavs ut, jag råkade bara hitta den på en loppis härom veckan och slog till. Den uppväxt vi får läsa om äger rum har fokus på yta och mycket mindre utrymme för känslor. Men förmågan att uttrycka sig var alltid viktigast, språket gick först, allt gick att skriva om. Här har ni Veckans mening, på Skriv-Roberts initiativ:

Om du är olycklig, var då så verbal att olyckan blir en god historia.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 148

SLEVDRÄLLA

-Tänk att man har saker som man absolut vet hur de ska användas, hur de fungerar och är nöjd med det – utan att ha en aning om vad de heter. Jag har två stycken såna här! Man lägger den vid spisen och den blir nyttig under matlagningen, sparar spill och därmed städning. Jag har en i keramik (bilden) och en i glas, de görs också i exempelvis plast och trä. Om du inte har någon tycker jag att du ska slå till och skaffa en, det handlar om en behärskat stor investering. Och när du nu dessutom får veta vad saken heter, eftersom jag utser det till Dagens Ord!

Klokt och trösterikt om böcker

Hannele har i sitt bokparadis på Hisingen i dag på sin blogg lyft fram några citat av Umberto Eco som åtminstone i min värld tjänar till tröst och försvar när jag tittar på alla mina böcker jag har men förmodligen aldrig kommer att hinna läsa. Om du liksom jag känner ett visst behov av tröst och försvar på just det här området kan du läsa Hanneles inlägg här!

En deckardrottnings liv

Alla läser vi väl en deckare emellanåt. Eller en polisroman, som nutida krimförfattare gärna vill kalla sina verk. För väldigt många av oss började det tidigt, redan på 50-talet läste i alla fall min mamma gärna om mordgåtor som fick sin lösning tack vare en smart person som tänkte bättre än andra. Och om bokens originalspråk var svenska hette den klartänkte ofta Christer Wijk och författaren var då en kvinna med stor haka, jätteglasögon och (för tiden) tjusiga kläder. "Kung Liljekonvalje av dungen" hette en jag läste, jag var bara barnet ...

Imponerande 42 stycken pusseldeckare skrev hon, förutom memoarer (1985) och flera ungdomsromaner. Dagmar Lange, kvinnan som under pseudonymen Maria Lang just ägnats en timslång dokumentär på SVT: "Maria Lang: Sveriges första deckardrottning". Det visar sig också att man nu kan konstatera att hon var först med ett och annat, som att låta kärlek och sexliv finnas med bredvid mordgåtorna och redan i sin debut 1949 "Mördaren ljuger inte ensam" fanns ett lesbiskt inslag, helt unikt för tiden. Hennes sista bok kom 1990.

Foto SVT

Varje sommar bodde hon i den lilla staden Nora, varje sommarnatt jobbade hon när andra sov, varje sommar blev det en bok. Det var inte bara det uppochnervända dygnet som var speciellt för kvinnan som i "det civila" var svensklärare och studierektor. Hon var hård som lärare, hade kelgrisar bland eleverna, hon hade otroliga kräftskivor när alla skulle sjunga nubbevisor och ingen fick gå hem förrän klockan fem. Hon älskade whisky och hallonbåtar, levde aldrig med någon partner, gjorde slut på sina pengar så att hon vid sin död hade stora skulder i stället för tillgångar.

Allt detta och mycket mer får man veta om den här kvinnan som länge var en av Sveriges mest välkända personer och som det stundtals stormade kring. Exempelvis lämnade hon i vredesmod Svenska deckarakademin när en bok hon ogillade fick priset som "Årets deckare". Nu har många år gått och samma akademi håller möte i Nora, till Maria Langs ära.

Sommarversionen av helgfrågan, med sina rötter hos Mia i bokhörnan, är en uppmaning: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Vilket betyder att jag tipsar om den här dokumentären, som jag tyckte var jättekul att se, och då hänger ju 42 boktitlar med på köpet, memoarerna "Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang" oräknade. Dessutom finns två relativt nya böcker skrivna inte av, men om henne.

UPPDATERING: Kollade just kvällens tv-tablå och vad ser jag? Jo att dokumentären om Maria Lang sänds kl 18 ikväll i SVT2! (Jag såg den på SVT PLay och länken i texten ovan tar dig dit).

Copyright Klimakteriehäxan

God morgon!

Det där var en lögn. Det är en usel morgon. Efter en usel natt.

Släckte som vanligt strax efter midnatt. Svalt i rummet, rena släta lakan, några snälla boksidor som godnattsaga avklarade.

Men inte somnade jag trots att jag tyckte att jag var – borde vara – trött. Snart började det regna, ett behagligt ljud att somna till normalt. Hjälpte inte.

Klockan tre gick jag upp. Löste en sudoku, åt ett par skivor Rågrut med mjukost och drack vatten. Återvände till sängen vid fyra. Somnade inte.

Det slutade regna, några fåglar gladdes hörbart åt det. Men jag blev inte ett dugg gladare. Gick på toa trots att jag inte tyckte att jag behövde, fast på något sätt ska man ju fördriva tiden eller hur?

Kanske slumrade jag en halvtimme sedan. Vaken igen, kände hur underlakanet låg i skrynklor som om någon kört en jättestor elvisp i sängen. Vispen, det var förstås jag.

Mobilen pep. Förmodligen någon som skrev ett ord i Wordfeud, jag har kommit fram till att den absoluta majoriteten som ägnar sig åt det spelet är nattugglor.

Ute hade ljuset återkommit, fåglarna var lite mer energiska.

Strax efter sju – arbetstid! – kom någon med någon sorts såg och började jobba under mitt fönster. Upp och stänga, tack för att det finns treglas!

Ägnade mig än en gång åt att, i onödan, gå på toa. Inget särskilt kul tidsfördriv. Snurrade några fler varv i sängen, vände svalt hörn av kudden mot kinden.

Lyckades somna en stund när man vanligtvis brukar gå upp. I köket lite senare hälsas jag av Maken med ett "God morgon!". Han anade inte hur fel han hade. Nu hoppas jag bara på en god natt när det är dags att lägga sig igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Lysande SOL som blir en triss

SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav) vill Ugglan se i denna veckas tisdagstrio. Och minsann om jag inte har det perfekta svaret! 

För det finns knappast någon författare jag beundrar mer än den ståtliga damen som härskade på värmländska Mårbacka: Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf: SOL. Det blir ett extra L på köpet, men det tycker jag att jag kan bjuda på! (Lite fuskar jag ju i alla fall ...)

Selma Ottilia Lagerlöf

Sedan är ju frågan vilka titlar man ska satsa på. "Kejsaren av Portugallien" är självklar. Men därefter blir det svårt. "Jerusalem" bygger på verklighetsgrund och är klart berörande. "Gösta Berlings saga" bjuder på stor dramatik. Dessutom älskar jag Mårbacka-sviten, självbiografisk i tre delar ... så nu blev det författarnamn, tre romaner och en trilogi, snacka om full pott eller åtminstone triss i Tisdagstrion denna gång!

Copyright Klimakteriehäxan