Turen har kommit till Z

Det finns bloggutmaningar och så finns det Utmaningar. När vi nu kommit fram till Z i vår jakt på innehåll i ABC+, trevligheternas eget alfabet, handlar det verkligen om en med stort U! Svårigheter är till för att övervinnas. Föga hjälper det att jag känner en med förnamnet Zander (eller åtminstone hans mamma). Bara att bita ihop!

Zebrarandigt
I vissa lägen ett snyggt mönster, fast allra snyggast är det nog på zebror. Det ska inte finnas två som har exakt samma randning, visst är det häftigt! Vackra att se på hur som helst, njut av fotot nedan.

Zest
Ett underbart, jättetrevligt, mycket användbart ord för den som liksom jag spelar Wordfeud. Annars förekommer det mest i recept och energiska kockar har minsann ett zestjärn, ett litet specialrivjärn (jag har inget) med vilket man går loss på citrusfrukters skal. Det blir smaksättning framför allt i desserter och bakverk.

Zappa
En aktivitet som ibland överanvänds, men som är skön att ta till när man känner sig lite uttråkad i tv-soffan och inget program lockar. Med lite tur ramlar man över något som funkar som avkoppling och förströelse i en halvimme eller så, så tack för zapp-knappen på fjärrkontrollen!

Anders Andersson, mycket etablerad journalist bl a som expert på ekonomiska frågor, blev naturfotograf när han gick i pension. Och vilka bilder han tar! På såväl stora som små djur, inhemska och exotiska. Den här heter "Stor och liten" och är tagen i Masai Mara, Kenya.
Man kan köpa hans fototavlor här! De är numrerade, signerade och i ram. Kanske
ett julklappstips?

Nu när vi verkligen är inne på spurten levererar järngänget som vanligt. Först med Y+ var Margaretha. Sen följde Jenny, LillaSystet, Livshäxan, Mrs Calloway, Ingrid, Debutsky, JanErik, Åke, Merika, Susjos och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan (det gäller förstås inte fotot, det har jag bara lånat med Anders tillstånd)

DSN om en (o)möjlig statsminister

Idag kommer Sveriges riksdag att rösta för eller emot en ny statsminister och regeringsbildare, nästan sju veckor efter valet. Men det gäller en kandidat som aldrig sagt sig vilja ha jobbet. Måste vara första gången detta någonsin händer, och det lär inte ske särskilt snart igen om ens någonsin. Ska centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist få de röster som krävs för att leda vårt land? Sannolikt inte. Men OM hon skulle få det (vilket ingen tror, inte jag heller) skulle det kanske bli spännande på riktigt ... svensk inrikespolitik är sannerligen inte lätt att förstå sig på!

Copyright Klimakteriehäxan

Sjukdom i bokhyllan

Sjukdom är ett alltför vanligt samtalsämne, kan jag tycka, men jag inser också att för många är det en ytterst jobbig realitet som måste hanteras. Nu vill Skriv-Robert hur som helst att detta ord är nyckeln till veckans tisdagstrio.

Jag väljer att fokusera på en av de värsta sjukdomar som kan drabba en människa. Nej, inte cancer, även om den förvisso är hemsk och finns i otroligt många litterära skildringar. I stället väljer jag ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, som långsamt förvandlar en människa till ett paket som inte kan göra någonting själv mer än att tänka, och tänka lika klart som hon någonsin tidigare ha gjort.

"Ro utan åror" blev min vän och kollega Ulla-Carin Lindquists första och sista bok, i vilken hon beskriver sin tid efter diagnosen, med en del tillbakablickar. Jag var synnerligen inblandad i dess tillkomst, vilket man kan läsa om i "I ljust minne bevarad". Den texten hittar du alldeles gratis här, även om den senare kommit ut i lätt bearbetad tryckt version (som inte finns att köpa annat än direkt från mig, inte heller på bibliotek). Och om du inte har läst Ulla-Carins fantastiska bok, som hyllats unisont och gått på segertåg runt om i världen, gör det nu!

"Fjärilseffekten" skrev Karin Alvtegen och även här drabbas en vuxen kvinna av denna dödsdom som kan ta olika lång tid att få effekt men där ingen bot finns att få. Vilket är ett faktum än i dag. 

"Tisdagarna med Morrie" (Tuesdays with Morrie) skrev den amerikanske sportjournalisten Mitch Albom. Den handlade om en av hans mest älskade collegelärare och deras allt intensivare relation medan sjukdomen fortskred. Blev en internationell bestseller och oförglömlig film med Jack Lemmon i sin sista stora roll.

Det finns fler ALS-böcker, intressant på sätt och vis eftersom sjukdomen är relativt "ny", oklart vad den kallades för innan forskningen kommit fram till diagnosen. I Sverige skrev Maj Fant 1994 självbiografiska "Klockan saknar visare" och Flora Wiström står bakom "Stanna". Från Sydafrika kom "Aagat" av Marlene van Niekerk. De två sista har jag stående olästa i hyllan och det beror i det sydafrikanska fallet självklart på dess tjocklek – en tegelsten. 

Över 400 personer i Sverige beräknas få ALS i år. Ungefär dubbelt så många lever med sjukdomen. Fler män än kvinnor drabbas, generellt. Och trots intensiv forskning är ALS i mångt och mycket fortfarande en gåta. Den som vill stödja forskningen kan exempelvis göra det här.

Copyright Klimakteriehäxan

Novemberfärg

LillaSyster står bakom uppmaningen att ge novembermånaden lite hjälp genom att tillföra färg till det som annars ofta kallas en grå tid. Här en av krukorna som står i vår port! Uppskattar verkligen de där växterna som byts ut i takt med årstidens växlingar.  

Oooops ... inser att jag redan använt den här bilden på bloggen ... men eftersom jag fortfarande tycker krukan är en fröjd för ögat så får det bli en repris! 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 11

Att resa berikar människan, det är jag övertygad om. Man får uppleva nya saker, vidgar sina vyer både bokstavligt och bildligt. Mina resor har gett mig många minnen, men jag har också nästan alltid sett till att få med mig något hem, en liten sak som på ett eller annat sätt får mig att tänka på den där resan och vad den gav mig. Jag har tagit mig för att visa er några av mina souvenirer. Det här är den elfte, liten och lättfraktad, som är så bra!

  

Smycken roar mig. De behöver verkligen inte vara dyra, men de ska ha något litet extra. Som den här lilla ringen, där själva "juvelen" består av 20 kopek i ett sovjetiskt mynt från 1982. Då hade det ett nominellt värde värt ungefär 0,20 till 1,50 kronor i den officiella växelkursen, men som samlarobjekt i dag är det normalt värt mellan 15 och 35 kronor beroende på skick, får jag veta när jag googlar.

Det var nog ungefär vad jag betalade för den här ringen när jag strövade omkring i Riga. Min kompis, som hade jobb i Lettland, var på sitt kontor och jag försökte se mig om på egen hand efter bästa förmåga. Hamnade på ett museum där man måste ha märkliga gammaldags tofflor på fötterna, på ett fik där man serverade tjock drickchoklad i kopp efter kopp, och så småningom kom jag till en marknad. Det mest originella man kunde köpa där var blåsippor i bukett – synnerligen exklusivt, tyckte jag, som växt upp i den fridlysta blåsippans land.

Men där fanns också de där smyckena, tillverkade av sovjetiska mynt som - antar jag - symboliserade en gången tid som ingen egentligen ville minnas, än mindre ha tillbaka. Landet lämnade rubeln som valuta 1993 och gick sedan över från sina egna lats till Euro för tolv år sedan. Förmodligen var alla vi som köpte sådana här rubel-ringar turister från väst ...

Riga var en trevlig stad, med gamla fina kvarter att ströva runt i och praktfulla blomplanteringar på torgen. Fick faktiskt med mig två små oljemålningar också, inköpta i en museibutik – det fanns en hel del konst att kika  på och det gillar ju jag. Skulle gärna åka tillbaka, men väninnan har flyttat hem igen så jag har ingen att hälsa på där längre. Men min rubelring har jag, med 20 kopek! Fast jag skulle ljuga om jag påstod att jag använt den särskilt ofta.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto sprakar av färg

Älskar höstens trädprakt. Ibland består den av kala svarta grenar mot blå himmel, ibland håller de kvar sina löv i gult och rött, som om de vill klamra sig fast vid sommaren så länge det någonsin går ... Bloggvännen Åke vill se vad hans bloggarkollegor plåtat i veckan som gått. Här alltså mitt bidrag! Det är väl arboristen i mig som styr ... och visst passar mina bilder också in i LillaSysters satsning på en färgsprakande november! Allt för att kämpa emot den envisa stämpeln som säger att den månad som börjar i dag bara är grå och tråkig.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om teknik

Finns det en mening som jag nyss läst och som fått mig att reagera lite lite extra? Skriv-Robert vill gärna ta del av den i så fall, så här ska han få en Veckans mening från mig. En mening som fick mig att dra lite på munnen, vi lever ju i en tid när den moderna tekniken är på väg att både köra om oss och ibland också köra över oss, känns det som ... för fort framåt går det! Skribenten jag citerar är Johan Hakelius på tidningen Fokus som funderar kring "framstegen" men också påminner om frågetecken som kan följa:

I den så kallade digitaliseringens barndom, när entusiastiska ingenjörer förklarade för oss att vårt kylskåp snart kunde kommunicera med vår brödrost, fanns alltid någon skeptiker som undrade vad de egentligen hade att tala om. 

Copyright Klimakteriehäxan

När kärlekens färg är grön

Den vackert gröna flaskan i sällskap av höstens kärleksört från Barndomslandet,
 i en vas ur Lisa Larsons mindre kända serie Quartette. Återstår att se om äkta
kärlek nu kommer att uppstå mellan mig och Blossas specialglögg m/2026!

Eftersom dagen var grå, vinden ettrig och temperaturen låg såg jag mig om efter något närliggande glädjeämne och hamnade hos – ja ni får ursäkta! – Systembolaget.

Tittar på flaskans dekor med sombreron på plats 
och tycker mig höra mariachi-orkestern ...
En speciell upplevelse, jag lovar!

Kom nämligen på att årets specialglögg från Blossa rimligen finns att köpa och det gjorde den, absolut. Vackert grön är flaskan, innehållet "har inspiration från Mexiko" – och det står förvisso "Viva Mexico" i dekoren. Flaskan pryds med någon kaktus och en sombrero, citrusskivor finns här också, liksom ett kattliknande djur, möjligen en svart panter, för sådana kan man stöta på i det där landet!  

Ett par döskallar är inte ditsatta som någon varning för alkoholens (15 %) skadliga inverkan på kroppen, det är en kulturell blinkning till "värdlandet".  För under samma tid som vi konsumerar glögg högtidlighåller man i Mexiko "Dia de los Muertos", "De dödas dag", och det sker med energi och kraft, på ett betydligt lättsammare sätt än när vi går till kyrkogårdarna och tänder ljus på Allhelgonadagen. Det blir faktiskt fest bland gravarna. Bl a bjuds man på "gravgodis" och den som inte tackar och tar emot vanhedrar den dödes minne. På glöggflaskan finns också calaveras. små ansiktsmasker liknande döskallar, gjorda av socker till just det där firandet.

I år ska vi alltså dricka vitvinsglögg med "klassiska glöggkryddor, frisk lime och en lätt rökig ton från agave". Hade verkligen inte en susning om att just den växten bjuder på rökig smak men om expertisen påstår det så får jag väl tro på det! Ganska vanlig är den i alla fall i Centralamerika och vacker när den blommar, fast man får vänta på den skönheten i åratal: de stora vita blomsteraxen som höjer sig ett par meter över marken dyker bara upp en enda gång under en plantas livstid. Ibland kan man få blommorna som ingrediens i en omelett ... smakar inte mycket.

Inser så till min oförställda glädje att den här svenska glöggen ska smaka som en Margarita! En drink som jag verkligen gillar, bestående av tequila, triple sec, is och limejuice, serverat i ett saltkantat glas. "Frozen Margarita" är allra bäst, då ingår krossad is. Grön är drycken hur som helst, i sammanhanget kan det kallas kärlekens färg!

Kan knappt bärga mig, måste öppna flaskan, måste få smaka! Kalla det för att tjuvstarta julen, det är en smäll jag får ta. Årets specialglögg finns faktiskt och tack och lov alkoholfri också ... släpps till sugna kunder i morgon, den 1 november!

---------------

Nu hampar det sig så att om man vill "Hoppa på tåget", det som sätts i trafik av bloggvännen Åke lördag efter lördag, så har det denna gång som tema favoritfärg. Vad kunde passa bättre? Jag älskar grönt! Har gröna kläder, gröna soffor, grön ögonskugga, älskar gröna växter, äter gärna grönt, kan lyssna på evigt gröna låtar ("Gröna små äpplen" med Monica Z, "Green Green Grass of Home"med Tom Jones!), gillar grönmögelost och så förstås allt det härligt gröna ute i naturen. Vilket numera alltså kompletterats med en glöggflaska! 

Copyright Klimakteriehäxan

Bortkommen eller hemtam?

För att börja med dagens väderrapport: solen skiner från blå himmel och det är sju plusgrader. Träden ser allt kalare ut för var dag som går, människorna har redan satt på sig sina varmaste vinterkläder och jag tänker varje år samma sak: vad tar de när det blir riktig vinter? Helt oberoende av väder och vind är hur som helst de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda. Är man bortkommen eller hemtam när det blir lite omväxling i den miljö man rör sig i?

1. Vad är det bästa med att komma bort hemifrån? Att det utan undantag är härligt att komma tillbaka hem igen.
2. Vad är roligast att upptäcka av en slump? Det där man inte visste att man var ute efter! Upplevelse, pryl, mat!
3. Vad saknar du först när du är hemifrån? Mitt badrum där jag vet var allt står och allt jag behöver finns.
4. Vad blir roligare när man gör det någon annanstans? Flanera utan plan på stan. Titta på folk, hus, vyer, fönstershoppa.
5. Var spenderar du mest tid efter hemmet? Maken föreslår att jag ska svara "på ICA". Faktum är att vi håller oss hemma väldigt mycket, och vi kallar ju även Barndomslandet (dit vi far ganska ofta) för "hemma"!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om nutiden

Vi har skapat en tillvaro som går ut på att till varje pris undvika andra människor. Matbutikerna har självscanning, ingen svarar i telefon och fler och fler bokar tyst behandling för att slippa höra frisören babbla om sina barn. Det är sjukt.

.Hugo Rehnberg betraktar sin samtid, alltå vår nutid, och redogör för vad han ser i en text publicerad i Svenska Dagbladet. Nog har han en poäng ... 

Säsongsfynd till fyndpris

Nästan alla lönnlöv har fallit till marken nu, bildat ett gulbrunt täcke som snart ska multna, täckas i snö. Men på mitt köksbord behåller lönnlöven sin skönhet! 

Visst är de fina, mina ljuslyktor, perfekta för just den här tiden?! Ett anonymt designfynd jag gjort på Ö&B, "köp tre betala för två!". Det kallar jag ett säsongsanpassat kanonerbjudande. Kostade bara en dryg hundralapp! 

Och så mycket snyggare än benrangel, spöken och pumpor i plast. Några sådana hittar du inte hemma hos mig. 

Förlagan finns utanför min dörr ... 

Copyright Klimakteriehäxan

När Y blir ytterst viktigt och får +

Tänk att det strax är november! Snart första snöfallet för vintern, kanske? Hur som helst är sandalerna undanplockade och vantarna ligger på vänt. Just vantar och andra värmande ting hör till trevligheterna nu, men de vi egentligen spanar efter nu till vårt eget alfabet ABC+, det är Y+!

Ylle
Vi är där nu: det är yllets årstid som står på tröskeln och knackar på. Tack och lov att det finns får som förser oss med råmaterialet till vinterns gosiga tröjor, mössor, sjalar och vantar!

Ystning
Ja vad vore livet utan ost, jag bara undrar? Jag vill definitivt alltid veta att det finns ost i kylskåpet, både sådan till "vanliga" mackor och någon dessertvariant. Har ni provat Kaltbach Creamy? Kvibille Cheddar är nog min absoluta favorit.

Yrväder
Nu tänker jag inte på virvlande snö och hagel utan på yrväder i överförd bemärkelse: en människa som bjuder på sig själv, hittar på mer eller mindre tokroliga saker och skänker omgivningen leenden och trevliga avbrott i vardagen. 

I förra omgångens jakt på trevliga obekantingar blev nog en och annan bortskrämd av X men ändå deltog Margaretha, LillaSyster, Mrs Calloway, Debutsky, Livshäxan, Jenny, Josjos och Janerik.

Copyright Klimakteriehäxan

Idel ädel adel

Idel ädel adel ska man kunna läsa om i de böcker som dyker upp i denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Bara att leverera!

"Greven av Monte Christo" bestal mig på många timmars sömn. Tror att jag gick i gymnasiet, bar hem från biblioteket i princip allt Alexandre Dumas d y hade skrivit. Älskade den där historien! Tyckte också att tv-versionen var bra när jag såg den för något sedan. 

Anna Laestadius-Larsson har skrivit en serie om tre historiska romaner som utspelar sig på och kring Stockholms slott på sent 1700-tal, och där cirkulerar det förstås en hel del "fint folk", alltså adel. Trilogin består av "Barnbruden", "Pottungen" och "Räfvhonan". Just när jag skriver detta inser jag att jag faktiskt inte läst den sista delen! Det ska jag göra, vill förstås veta hur det ska sluta! Det är framför allt kvinnor och flickor som har huvudrollerna i berättelsen.

Sedan fick jag en idé i skallen: borde inte "I grevens tid" vara en jättebra titel på en roman? Kul tanke, tyckte jag. Men jag tänkte den inte först. För när jag kollade hittade jag en bunt författarnamn, åtminstone Caitlin Crews,Clare Connelly, Martin Olczak, Olov Svedelid, Helen Dickson och Lucy Ashford. Alla kom på det före mig. Och det kan förmodligen finnas ännu fler.

"Idel ädel adel" var för övrigt en schlager med Lasse Dahlquist, inspelad 1944. Det blev också en långfilm med samma namn året därpå!

Copyright Klimakteriehäxan  

Saker att minnas 10

För tionde gången kommer här ett av mina reseminnen, denna gång från en tur till västra Skåne för ett drygt tiotal år sedan. Vi hade tur med vädret, det behöver jag inte ta till någon souvenir för att minnas! Prylar som stöd för att man ska komma ihåg gamla upplevelser är annars värdefulla, inte nödvändigtvis på grund an sitt pris i kronor och ören, utan desto mer beroende på affektionsvärdet de har! Det gäller här.

Luffarslöjd brukar det visst kallas när någon med stort tålamod och flitiga fingrar tvinnat ihop ståltråd till någon sorts skapelse, ett nyttoföremål som en visp kanske? Eller någon figur bara för skojs skull? Eller en liten korg formad som en brud- eller kungakrona, fast den används som ytterkruka i mitt köksfönster? Där står den i alla fall, som ni ser på bilden!

Nu är inte luffare det första man tänker på om man tänker på Torekov, en av Skånes mer exklusiva badorter dit rika stockholmare (bl a) vallfärdat på somrarna i åratal för att njuta av naturen och inte minst havet. Till traditionen hör att knalla ner till vattnet riktigt tidigt, iklädd badrock, och ta sig ett morgondopp – oavsett vattentemperatur, har jag fått för mig. 

Brittiske stjärnskådespelaren Hugh Grant är en av kändisarna som hör hemma här, fast jag såg (förstås) inte skymten av honom. Men "äkta torekovbor", alltså åretruntboende, finns det bara ungefär 1000. Medan man beräknar att när turistinvasionen är som störst mitt i sommaren kan upp till 10 000 människor knalla runt här. 

Mitt luffarslöjdsalster har jag köpt i en liten mysig butik vid torget i Torekov, en affär där det fanns en hel del hantverksprodukter att välja på. Något bad hann jag inte med, passerade stället i samband med jobb, men hann ändå med lite shopping och en god lunch på ett matställe nere vid hamnen. På vintern är butikerna och restaurangerna färre, men sommartid hittar man säkert allt man kan tänkas behöva – inklusive lite luffarslöjd, som påminner om en härlig sommardag på Bjärehalvön!

Copyright Klimakteriehäxan

S som i Ståhlberg, snö och Nässjö

Det har blivit lite hackigt i Litteraturens ABC med rätt långa mellanrum mellan bokstäverna, men nu har vi och Enligt O i alla fall kommit fram till S! Tre punkter gäller:

Berätta om en författare med för- eller efternamn på S!
Här vill jag slå ett slag för min gamle vän och kollega Knut Ståhlberg, som efter journalistlivet blev en lysande författare. Han skrev självbiografiskt till en början, i debuten "Storklockan i Paris", om hur han en gång kom till Frankrike, där han blev fast. Det hann bli sex böcker. Hans biografi över Charles de Gaulle har hyllats stort. Så läsvärd!

Berätta om en bok vars titel börjar på S!
"Svart krabba" är en nagelbitare på havsis i vintermörker, snö  och mördande kyla med militärer på hemligt uppdrag. Jesper Virdborg skrev och mig fångade han verkligen. 

Berätta om en bok som  utspelar sig i en småstad!
"Jag heter inte Mirjam" måste vara en av Majgull Axelssons starkaste romaner. Om kvinnan som lever i Nässjö som en hemmafru som många andra. Inte förrän hon fyller 85 avslöjar hon sin dramatiska historia och sin egentliga identitet, hemligheter som hon undanhållit alla men själv brottats med.

Copyright Klimakteriehäxan