Undrens tid är här: dags för U+

Vi marscherar vidare med stormkliv i alfabetet i dess plusformat. Denna gång sätter vi ljuset på trevligheter som förtjänar att kallas U+! 

Underkläder
Visst, de syns inte särskilt ofta och när någon ser dem är det förmodligen en närstående som kanske inte bryr sig, såvitt inte – vilket var ett inte helt ovanligt argument för klädbyte förr i  världen – att man ska betänka "om du hamnar på sjukhus ...!" Men underkläders betydelse ska inte underskattas! De ska vara sköna, sitta åt alldeles lagom och är de sedan lite fina att titta på är det bara trevligt (allt detta gäller för både män och kvinnor eller hur?). Färg är också plus, även om jag inser att svart dominerar, åtminstone hos mig.  

Utsikter
Att ha något vackert att titta på genom sina fönster ger faktiskt livskvalitet. Själv älskar jag att se vatten, om så bara en flik, men det kan man förstås inte alltid ha i sitt synfält. Sedan tänker jag på utsikter för framtiden: drömmar, planer, hopp – också väldigt viktiga, förhoppningsvis också möjliga att realisera!

Uteliv
Ännu ett U+ som kan ha två helt olika, men båda trevliga och humörhöjande, betydelser! Endera tar man en sväng på krogen, med god mat och dryck i trevligt sällskap, eller så rustar man sig för en tur i skogen, i frisk luft. Kanske på svampjakt eller med sikte på ett dopp i en sjö? Eller så nöjer man sig bara med suset i träden.

Sist vi tog itu med ABC+ handlade det ju om T+ och efterlysningen hörsammades först av LillaSyster, tätt följd av Merika, Ingrid, Janerik, Livshäxan, Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Debutsky, och Josjos. Trump hoppade vi över allihop.

Copyright Klimakteriehäxan

Mitt liv som florist ...

Bor det inte en liten outnyttjad florist inuti mig trots allt? Ja men kolla bara min senast skapade bukett! Det är inte varje dag man ser en snittblomma av pelargontyp, eller hur? Vet förstås inte vad andra tycker men själv är jag väldigt nöjd med denna tämligen originella blomsteruppsättning.

Hur den kom till? Jo jag blev tvungen att tömma balkongen för en inspektion och mina kära snälla övervintrande krukväxter spretade så mycket att de inte gick in genom dörren. Så i stället för att låta dem knäckas med våld tog jag saxen och vips! var det dags att plocka fram en vas (en favorit ur Ikeas PS-kollektion)!

Allvarligt talat tror jag att det är ett härligt yrke man väljer om man satsar på floristbanan. Tänk att umgås med skönhet hela arbetsdagen, alla arbetsdagar, året runt! Det erbjuder inte så många andra jobb om ens något?

Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 7

Ett litet minne att ha med sig hem när man varit på resa – det är ett bra sätt att komma ihåg en trevlig upplevelse! Helst ska den souvenir man tar med sig vara oöm, lätt och inte skrymmande alls. Jag har gett mig in på att visa er några av mina reseminnen som går att ta på. Hittills har det varit prylar från Wien, Haiti, Nynäshamn, Rom, Svalbard och Spanien. I dag är du välkommen att hänga med till Falun! 

Har man någon gång besökt Dalarna har man med 99%ig säkerhet fört med sig minst en dalahäst hem. Oftast förstås en vackert bemålad i trä, en forntida leksak som i dag kan vara ett eftersökt och dyrbart samlarobjekt. Men om man kikar in i museishoppen på Dalarnas museum i Falun finns även andra, för oss som gärna vill ha mer än en häst hemma ...

Det råder i alla fall ingen riktig brist på den där sortens husdjur hos mig. Visst har jag ett par i trä, en blå faktiskt, och vid ett tillfälle köpte jag jättesöta örhängen  i form av dalahästar av emalj, men dem gav jag bort till en kulla som utvandrat till Spanien. Utlandssvensk vill gärna visa var man hör hemma, tror jag!

Hästarna på mina två bilder här ovan är några jag trivs bra med. Bokmärkeshästen i trä är en favorit, även om den har jättemånga konkurrenter. Och kylskåpsmagneterna (6 cm höga) fyller dubbel funktion: små barn låter dem galoppera över vitvarornas dörrar, så på så vis lever lektraditionen.

Falun har jag besökt några gånger men ofta blir det inte. Staden har bjudit på vandring i den gamla koppargruvan, förstås, med historien om hur falukorven kom till. Handlar ju faktiskt om en avfallsprodukt! Gruvan behövde starka rep för att hissa upp malmen ur djupet, och repen gjordes av djurhudar. Klokt nog tog man tillvara köttet. Och nu kan denna charkdelikatess fira 25 år som GTS – EU:s beteckning för Garanterad Traditionell Specialitet! 

En bit av Dalarnas museum är också Selma Lagerlöfs, som levde och arbetade som lärare i Falun. Att gå in i hennes rum är verkligen som att hälsa på en idol!

Det finns ytterligare en hästrelaterad souvenir jag hemfört från Falun, men den tenderar att ta slut fort. Jag älskar nämligen Gustafskorv, rökt och prickig och gjord huvudsakligen (80 %) av hästkött ... Supergott på mackan, och det tackar jag dalahästen för!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto smakar sensommar

Skaldjurskalas måste väl också kunna kallas Oktoberfest? Jo, jag vet förstås att man egentligen inte sätter likhetstecken mellan de två, men jag gör det i alla fall. Nu förevigade jag hur som helst skaldjursbuffén innan jag kastade mig över läckerheterna!

Men Veckans foto – som Åke efterlyser på söndagar – kan också vara några gyllene sensommarögonblick fångade i mitt grannskap så här i oktober. Glada badare hoppade i sjön (jag fegade ur), kanotister paddlade på Årstavikens vatten, det fanns solstrålar att fånga och vackra blanka kastanjer att titta på dessutom. Allt medan man laddade upp för högtidlighållandet av Kanelbullens dag, som ju infaller just i dag.

På kanelbullens dag hittar man också lite smak av sommar eller hur?
Även om jag egentligen föredrar kardemummabulle ...

Copyright Klimakteriehäxan

"Våga vara otrevlig!"

Det är en uppmaning man förmodligen aldrig förr fått, den att "vara otrevlig". Men det är Polisen som lanserat en kampanj för att försöka hejda floden av bedrägerier som ideligen skördar nya offer, ofta i den äldre delen av befolkningen (men inte endast där). Bara under fjolåret kom bedragare över nästan sex miljarder kronor, och det är brott som oftast är svåra att lösa.

Polisen har tagit hjälp av en rad välkända 60-plussare (bilden) som allvarligt och enträget hamrar in några regler man verkligen ska komma ihåg och iaktta för att stoppa lurendrejarna:

o Ring inte upp ett telefonnummer som du ombetts kontakta men inte kan identifiera.

o Klicka inte på länkar som dyker upp i exempelvis sms från okända.

o Öppna inte ditt BankID även om någon ber dig och "låter seriös".

o Släpp aldrig in en okänd människa i ditt hem.

o Lägg på luren när "försäljare" eller "ekonomiska rådgivare" ringer. 

Jag vet hur det kan låta i luren! Blev uppringd av en man som hörde av sig från "min bank".  Lät honom mala på en kort stund innan jag bad honom förtydliga vilken bank han ringde från. Han slog till med namnet på en av de vanligare, men en jag aldrig haft några som helst affärer med ... så någon "research" hade han inte gjort (och det var ju på sätt och vis skönt att inse). Vet att jag sa något tämligen elakt, i stil med "hur skulle det vara om du försökte skaffa dig ett riktigt jobb i stället för att hålla på med sån här skit".

Den gången vågade jag vara otrevlig och jag hoppas att jag agerar likadant om det händer igen – jag vet ju att det händer, hela tiden! Men nu gör vi som polisen och de namnkunniga kändisarna vill! Vi är otrevliga!

Copyright Klimakteriehäxan 

PS Personerna som deltar i kampanjen är, i samma ordning som på bilden från vänster till höger: Christina Schollin, Claes Elfsberg, Suzanne Reuter, Lennart Jähkel, Lasse Åberg, Agneta Sjödin, Sverker Olofsson, Lotta Engberg, Janne Andersson och Marianne Rundström.

Veckans mening – om raggning

Har jag läst något i veckan som innehållit en mening som av en eller annan anledning stått ut i mängden? Tja, kanske. Det är Skriv-Robert som efterlyser Veckans mening och jag har bestämt mig för att plocka upp ett kort citat ur en novell, "Dolly", av Alice Munro, belönad 2013 med Nobelpriset i litteratur. Hon försågs då med etiketten "den samtida novellkonstens mästare". Den här historien handlar om ett äldre par i vars liv en kvinna från förr oväntat dyker upp och allt i relationen verkar ställas på ända. Vad händer när den man delat ett långt liv med plötsligt verkar vilja ta ett jättekliv tillbaka i tiden? Hur åtråvärd känner man sig då? Det är det hon undrar, kvinnan som känner sig utkonkurrerad av det som en gång var.

Jag undrade om det var möjligt att någon man – någon äldre man – någonsin skulle komma på tanken att ragga upp mig.

 Copyright Klimakteriehäxan

Hej, det är fredag!

Tittar ut denna fredagsmorgon och ser att solen lyser snällt, medan trädens grenar håller sig ganska stilla. Verkar upplagt för en promenad. Men först Elisa Matildas fem fredagsfrågor!

1. Vad löste sig den här veckan? Ett praktiskt problem: jag blir inte tvungen att plocka bort precis allt från balkongen (den ska inspekteras). 
2. Vad har du besegrat den här veckan? Ingenting, det känns snarare som om något vunnit över mig ... oklart vad ...
3. Vad är du nöjd med den här veckan? Att vi ätit gammaldags husmanskost två dagar och tyckt att det var jättegott! (Fläskkorv och rotmos, ärtsoppa och pannkaka).
4. Vad blev precis lagom den här veckan? Vädret. 
5. Vad får minus den här veckan? Att jag skippade träningen i onsdags.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i oktober

Inser att jag är tjatig, men jag kan inte riktigt ta in hur snabbt vi är framme vid ett nytt månadsskifte! När det nu är oktober tvingas man väl inse att det är höst, även om de flesta löven i min närhet fortfarande och envist är gröna. Det är hur som helst dags för ännu en bloggnotering under vinjetten Just nu, i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag min första bok av Christoffer Carlsson; "En liten droppe blod". Välskrivet, originell story, kärlek och falskhet med en doft av 50-tal och ett uppsaliensiskt studentliv som jag aldrig varit i närheten av. Många stickspår, ibland känns det kanske som onödigt många? Lite rörigt faktiskt!

Just nu lyssnar jag på "Tankar för dagen" i Sveriges Radios P1 (när jag åker bil sent på kvällen) och slås av hur mediokra och faktiskt tämligen poänglösa texter det ofta (men inte alltid) är som läses upp. Ändå vet jag att programmakarna inte ens vill se förslag från nya medverkande! 

Just nu tittar jag på brittiska "Line of Duty" på SVT Play. Har sett den förut, men lyckats glömma bort alltihop och ja, den håller fortfarande, nu på andra varvet! 

Just nu njuter jag av att höstfärgerna kryper fram så sakteliga. Vackert blir det!

Just nu längtar jag efter att jag ska klara spurten i min genomgripande garderobsrensning. Den har pågått ett tag ...

Just nu tittar jag också gärna på våra nyplanterade krukor i porten som fått höstväxter.

Copyright Klimakteriehäxan

Ta tag i T+!

Dags att ta tag i nästa bokstav i trevligheternas ABC+! Och trevligt måste det väl bli när det handlar om T! Jag väljer att lista tre T+ som jag verkligen uppskattar och tackar för att de finns.

Textilier
Här tänker jag på textilier av alla slag: mattor, gardiner, dukar  och kuddar som bjuder på hemtrevnad. vackra handarbeten som ofta är konstverk (ibland bärbara!), sköna lakan, mysiga kläder. För att nämna några.

Tomater
De kan vara gula, orange eller röda, ibland nästan svarta (en del äter dem gröna också men det gör inte jag). De kan vara små, som körsbär, eller stora som grapefrukter. De smakar lite olika, är allra godast om de fått bli helt mogna i solen. De är nyttiga. Jag älskar dem.

Tanter
Låt oss än en gång försöka ta tillbaka ordet tant och ge det den positiva innebörd det förtjänar, i stället för att låta det användas som någon sorts skällsord! En tant är en kvinna med kunskaper och erfarenheter hon kan dela med sig av. Hon vet att hon har rätt att säga vad hon tycker till vem hon vill. Hon förtjänar respekt och hon gör ofta sin omvärld stora tjänster. 

När vi fokuserade på ess som inleds med S kom två trogna deltagare med blixtsnabba inlägg: Ingrid och Margaretha rivstartade. Snart droppade fler S-märkta bidrag in: från Jenny, Janerik, Livshäxan, Lillasyster, Mrs Calloway, Merika, Susanne, Debutsky och sist in kom Susjos (men hon var ändå i god tid och hann dessutom med både R och S!)

Copyright Klimakteriehäxan

På kung Oscars tid

När Skriv-Robert som tema för denna veckas tisdagstrio anger Och det var på kung Oscars tid får jag börja med att googla majestätet i fråga. Jaha: född i Gamla Stan 1829, död på Slottet 1907, kung över både Sverige och Norge. Hans drottning hette Sofia, men Wikipedia listar ytterligare sex älskarinnor. Han blev far till Gustav V. Bl a.

Historikerna (och Skriv-Robert) får ursäkta men mina tankar går först till pepparkakor och sardinburkar. Antar att kungen var en läckergom med smak inte bara för kvinnor utan också för bl a kakor och annat godis ... men vad har han satt för spår i böckernas värld? 
Det blir helsvenskt 1800-tal här, dessutom stockholmscentrerat. 

I August Strindbergs "Hemsöborna" lever skärgårdsbefolkningen långt från Slottet, men det är sent 1800-tal och stockholmarna kommer till ön mitt i havet på sommaren.

Av Per Anders Fogelströms klassiska Stockholms-serie kvalar de tre första delarna tidsmässigt in här. Nutida försök att beskriva samma epok i romanform når inte upp till PAF:s höjder när det kommer till berättarkonst.

"Apelsinflickan" av Lena Kallenberg utspelar sig på 1880-talets början. Om fattiga flickors hårda liv, bl a som prostituerade, i huvudstaden. Titeln syftar på att horor kunde ha apelsiner som de så att säga sålde, medan det de i själva verket bjöd ut var sin egen kropp.

Herman Lindqvist har skrivit direkt om kungen, i "Oscar II: den konungsligaste av alla kungar". Lindqvist kallar Oscar "kungen som förlorade alla sina strider" och så småningom dog bitter och besviken. Kanske, ja förmodligen!, en lättläst "historiebok"? Men eftersom jag ingenting vet om den kan den på sin höjd förekomma här som "bubblare".

Uppdatering: Kan inte låta bli att fnissa åt mig själv som inte ägnade Oscar I en enda tanke. Hade det där med den svensk-norska unionen i bakhuvudet och skänkte föregångaren noll intresse ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 6

Det har med åren blivit ganska många resor för min del, vilket jag är glad och tacksam för. Ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Gärna ett klädesplagg att använda, eller kanske en spännande konservburk för provsmakning?! Men oftare en pryl. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den sjätte!

Mina krav på en bra souvenir är enkla: det gäller att den är liten, lätt och oöm och enkelt kan läggas i resväskan för hemtransport.
Men ni vet hur det är med principer: ibland ruckar man på dem.

Alltså köpte jag ett stort och tungt keramikfat när jag knallade runt på marknad i Toledo. Året var 1975 och general Franco, Spaniens mångårige (drygt 40) diktator låg för döden. Jag ingick i ett team som skulle rapportera hem till svensk publik om allt ståhej som väntades bryta ut när den man som växelvis kallades "den store ledaren", "generalernas general" eller "slaktaren" dragit sitt sista andetag.

Fast det dröjde. Vi fick göra lite andra reportage medan vi väntade, och det var så vi hamnade just i Toledo, några mil söder om Madrid. Staden, som numera finns med på Unescos världsarvlista, är bl a känd för sin katedral, byggd högt upp på en klippa och häftig att skåda.

Vad vi egentligen gjorde där kan jag absolut inte minnas, men jag blev ögonblickligen helt förälskad i skålen med det blå mönstret. Jag skulle ha den, trots tyngden och storleken (drygt 30 cm i diameter). Fick ta den som handbagage på flyget, den hade egentligen behövt en egen stol. Men vi klarade resan och den finns fullt synlig i mitt hem än i dag!

Vad Francos frånfälle beträffar så var jag inte på plats när det väl hände. Det drog ut så mycket på tiden att teamet jag ingick i fick åka hem och ett annat tog över. Franco ersattes förstås också, av kung Juan Carlos, som Franco utsett till sin och Spaniens "kronprins". Mitt fat har hållit betydligt längre än den tid han var kung ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tips för den fåfänga

Höstsäsong. Modebutikerna packar upp nyheter i långa rader, dag efter dag. Det är lätt att bli köpsugen, trots att garderoben redan är full till bristningsgränsen och alla behov är täckta för all överskådlig framtid. Det är bara den där "villhöver-faktorn" som hotar. Men det finns ändå shoppingtips för den som inte kan eller vill förneka sin fåfänga! Jag har samlat på mig några.

För det första: ramlar du över något du verkligen älskar? Köp det om prislappen är rimlig. Men se sen till att använda plagget! De där tröjorna och klänningarna som bara blir hängande är verkligen något att ha dåligt samvete över, inte minst med tanke på den negativa miljöpåverkan som uppstår exempelvis när man odlar bomull.

Fastnade du för något som faktiskt var ganska dyrt? Förhoppningsvis hänger pris och kvalitet ihop. Men än en gång gäller ordern: använd plagget, använd det ofta! Att det var dyrt betyder väl att det bör tas flitigt i bruk!  Du kan tänka på vad priset per gång blir. Då kan ett 150-kronors fynd som bara används ett par gånger i själva verket bli betydligt dyrare än den där 2000-kronors byxan som du nästan vill bo i, dagligen!

Tyckte du ändå att det där dyra plagget är till "fint"? Glöm det. Se på småtjejerna på förskolan som dag efter dag kommer i glitter och paljetter! Följ deras exempel! (ja kanske inte just med glitter och paljetter men du fattar).  Dina "finplagg" kommer att förgylla din vardag. Du kommer sannolikt att få glada komplimanger, ta emot dem och njut!

Sedan vet vi förstås att det är i princip helt bortkastade pengar att köpa något jättesnyggt men lite för tajt, något man ska krympa in i ... det kommer sannolikt inte att hända. Och så finns en urgammal rekommendation som naturligtvis är jättebra men inte riktigt enkel att efterleva. Jag tänker på systemet "en-in-minst-en-ut". OK, lovar att försöka bättra mig. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att man än i dag ganska ofta hör "Det där är ju en 10 000 kronors-fråga!" om något problem som kräver sin lösning, trots att den är svår att finna. Och märkligast av allt är ju att man fortfarande tycker att det låter som så mycket pengar – i alla fall om man är lika gammal som jag och minns det ikoniska frågesportprogrammet i tv, lett av Nils-Erik Baehrendtz, och där Sverige fick en rad idoler som blev berömda för sina kunskaper, ibland i väldigt udda ämnen. Svåraste frågan kom på
10 000 kronorsnivån, och hela landet höll andan medan den dramatiska musiken ljöd och den som skulle svara hade betänketid. Det där programmet började sändas 1957 och prissumman var verkligen bra. Då. Men i dag? I dag borde vi säga 164 704-kronors frågan (plus 30 öre). Fast det ligger förstås inte riktigt lika bra i munnen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ruskig typ

Veckans mening, den som fått mig att stanna till i min läsning om än aldrig så lite, den vill Skriv-Robert också läsa på lördagarna.

Nu råkade jag plocka upp en novell av en gammal Nobel-pristagare, död sedan länge. Men Luigi Pirandello gav mig i "Krukan" från 1934 bilden av en karl jag verkligen inte vill möta på en mörk bakgata:

Han rullade med sina vargliknande ögon, rev sig ilsket i skäggstubben som var så uppkäftig att den nästan växte ut igen medan han rakade sig.

Copyright Klimakteriehäxan

När det är segt ...

Elisa Matilda är föredömlig: troget levererar hon, fredag efter fredag, fem frågor hon vill ha svar på. Det är inte direkt några kunskapsfrågor (de kan ju komma i "På spåret" i kväll) utan gäller mer sådant som kan avslöja något om svararens personlighet ... som idag:

1. Vilken del av dagen är svårast att komma igång med? Det måste väl ändå vara morgonen?
2. Vad skjuter du gärna upp? Det kan nog vara nästan vad som helst, men en sak garanterat: strykning av ren tvätt.
3. Vad är segt att vänta på? Alla sorters köer är trista. Bilkö är värst. 
4. När är det skönt att ta det segt? Morgon och förmiddag efter en lite jobbigare vardag. Försöker hur som helst undvika att stressa.
5. Vilken dag i veckan känns längst? Onsdag. Tränar sent, kommer i säng väldigt sent.

Copyright Klimakteriehäxan