Ny väska från förr

Det är ingen hemlighet att jag gillar handväskor. De är dels praktiska att ha saker i, dels är de trevliga som accessoarer i största allmänhet, kan ju rent av funka som ett smycke i rätt kombination med kläder!

Men det är heller ingen hemlighet att jag faktiskt inte har något riktigt behov av fler. Visst händer det att någon måste slängas, men om väskor har lite kvalitet håller de förvånansvärt länge. Jag har åtminstone en från 1968 och flera från 70-talet ... Alltså avhåller jag mig numera i möjligaste mån från att köpa fler väskor, även om det är frestande.

Då händer det märkliga. Maken rotar i någon låda med saker hans mamma, min svärmor, lämnat efter sig. Ja hon har vid det här laget varit död länge, men ni vet hur det kan bli: vissa saker tar man sig inte för trots att man vet att man borde.

Resultatet denna gång: jag har en ny handväska! En ovanligt liten sak, men den rymmer en näsduk, ett läppstift, ett betalkort och mobilen och med det kommer man långt! Kan nog få i en penna också. Fast nu är det inte storleken som jag gillar mest, utan utförandet. Hela väskan, ja båda sidorna, är broderad i petit point, alltså "halva korsstygn", tätt tätt smått smått. Till och med handtaget är broderat. Och jag är ganska säker på att det handlar om handarbete. Så många stygn! Så många timmar! Skinnfodrad är den dessutom!

Men när svärmor kan ha skaffat den här lilla pärlan till väska har jag inte en aning om. Kanske skulle hon på fin fest? Möjligen 50-tal? Möjligen är den österrikisk? (Köpte en väldigt liten petit point-broderad börs i Wien 1970, minns att där fanns mycket att välja på och googling pekar också åt det hållet). 

Superpraktisk är den förstås inte. Dock har jag föresatt mig att jag ska använda den, även om jag inte vet när! Nyckelknippan får jag nog lägga i fickan ändå ... medan jag sänder svärmor en tacksamhetens tanke, i efterskott. Kan tillägga att väskan är i skick som ny.

Copyright Klimakterihäxan

Finaste gästbloggaren är en favorit!

Títtar på fotot jag tagit på nyponrosen i Barndomslandet. Visst är den ljuvlig?! Men vad mer kan man säga om den? Tja, man kan ju be om hjälp. I dag gästbloggar Gustaf Fröding hos Klimakteriehäxan och han gör det på rim! Dikten heter "Nypenrosa" och finns med i samlingen "Räggler å paschaser" som kom ut 1897. Fröding är, det brukar jag säga, en favorit – och en av få poeter jag gillar och anser mig förstå mig på!

       

Fin sôm nypenrosa står

tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kärlekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

Eftersom söndagen är dagen för Veckans foto med hemvist hos Åke klämmer jag in lite fler rosor här, om än av annan sort än den Fröding besjunger. Rosen som min mamma en gång planterat vid huset i Barndomslandet är så smockfull av blommor att den håller på att trilla omkull av tyngden. Mina försök att knyta upp den vid spaljén har inte varit helt framgångsrika ... men tack och lov har jag heller inte dödat busken trots att jag beskurit den på amatörmässigt vis, flera gånger, och trott att jag gjort mig skyldig till mord! Dess livslust är kraftig och låter sig inte kuvas, blomstermängden ett bevis för det!

Ett dygn senare: Den "höll inte på att trilla omkull av tyngden", den gjorde det också, förmodligen med hjälp av några rejäla vindstötar. Hela härligheten låg på backen och jag kände mig nästan gråtfärdig ...

Vad gör man? Tja, bra tant får reda sig själv. Lyckades frigöra hela spaljén från såväl kvistar som gamla snören, slog i nya spikar och sen blev det att knyta snören igen. Rosen kämpade emot, den begrep inte bättre, och mina armar ser ut som jag bråkat med en katt. Undrar om jag när årets blomning är över bör klippa ner busken rejält?

Det är läge för ännu ett Fröding-citat, denna gång ur dikten "Gå på dompen": "Di dog å stog ôpp, di ble skenske i bena, di tängde å gne så dä elle tå stena - för skôte va bare tå krut" ... Vilket alltså uttyds som att någon såg ut att dö men bara blev skrämd och kunde fortsätta livet på egna ben, i min fria tolkning. för den som eventuellt inte är hemma på värmländska.

Eftersom Veckans bild får vara max fem blir det ändå en rosenbild till som bonus, en sjätte! Jag sålde böcker i går, på "Värmskogsdagen" i Barndomslandet, och det var kul för många köpte. På mitt bokbord hade jag några kvistar ur rosenbusken vid huset. En intresserad kund, det var en pojke gissningsvis i 8-årsåldern, ville handla. Nej inte bok, den var han inte så intresserad av, men kunde han få köpa blommorna?

Därmed sätter jag punkt för dagens inlägg, som skulle kunna ha rubriken "I Rosens namn". Men nu är det ju inte Umberto Eco som skriver den här bloggen. 

Copyright Klimakteriehäxan (ja bilderna alltså, dikten är förstås Frödings!) 

Just nu i juli

Frankie har fått träffa min från Amsterdam
 importerade katt. Oklart om tycke uppstod.

Visst är det tjatigt men ändå helt sant: Tiden går så fort att man inte hinner med riktigt! Ett helt halvår av 2026 har gått, dagarna blir kortare undan för undan ... och vi har hamnat i juli. Därmed dags för en Just nu-notering, i Kulturkollos efterföljd. 

Just nu läser jag "Frankie", en tysk bok om en katt med ett trasigt vänsteröra och mycket speciella egenskaper. Han kan nämligen prata, både med människor och andra djur. Storyn är för mig den tredje i raden om hur ett djur hejdar ett självmordsförsök. T alla tre handlar det om män vars hustrur dött (Fredrik Backmans bok "En man som heter Ove" som "alla" har läst, och den omistliga tv-serien "After life" med Richard Gervais är de tidigare två). Och även denna har en god portion humor med i berättelsen. Frankie betraktar människorna med fräscha ögon och styr och ställer på ett för läsaren underhållande sätt. Författarduon Jochen Gutsch och Maxim Leo är båda journalister i botten.

Just nu lyssnar jag på Unni Drougges "Bluffen", första gången jag över huvud taget bekantar mig med denna produktiva författare. Här vimlar det av väl igenkännliga svenska personer. De hamnar i påhittade situationer som ändå bär sannolikhetens prägel ... Startar med att Jan Guillou utsätts för ett mordförsök på bokmässan i Göteborg, ett attentat han överlever. Verkar underhållande, har mycket kvar. Dessutom finns tydligen två uppföljare med den tämligen neddekade kändisreportern Berit Hård i huvudrollen, en klart ovanlig "hjältinna".

Just nu tittar jag på en dokudramaserie på Netflix, "Straight to Hell" (nio delar). Här berättas historien om Japans mest berömda spåkvinna Kazuko Hosoki (1938-2021) som från en barndom i armod förvandlade sitt liv till en existens i total lyx tack vare sin förmåga (hm?) att se in i framtiden. Dessutom skrev hon över hundra böcker! Hon blev en av landets största stjärnor även i tv, och i den här serien om hennes liv är ramen för storyn att en ung kvinna fått jobbet att intervjua henne och skriva hennes biografi. Klart originellt.

Just nu njuter jag av sommaren.

Just nu längtar jag efter kommande helgs utflykt – jag ska hälsa på Dottern i Oslo och vi ska gå på konsert med Robyn!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om falukorv

Jag störs inte av DNA-undersökningarna som visar att det endast finns ett par procent nötkött i många falukorvar. Mitt problem har alltid varit att det finns hundra procent falukorv i alla falukorvar jag stött på. Varför svenskarna fortsätter att äta den här restprodukten från koppargruvan i Falun, trots att det nutida behovet av tvinnade oxhudar för att hissa upp malmen måste vara minimalt, övergår mitt förstånd. Kanske finns en hemlig njutning i att gång på gång låta sig luras på samma sätt.

-Johan Hakelius, en av cheferna på tidningen Fokus, må vara en intellektuell jätte men han är bevisligen också bitvis rejält korkad. Vilket jag anser bevisas av ovanstående citat, taget ur hans "Dagbok för vecka 27", om en ursvensk charkprodukt jag och många med mig älskar. Så gott! Dock är det förvisso så att det finns falukorv och Falukorv, man måste läsa innehållsförteckningen! Det gör jag. Och anser att Hemgårdens Jubileumsfalu (från Värmland) tills vidare är den allra bästa. Den saknades förvisso i testet som gjorts och som Hakelius hänvisar till.

I semestertid

Juli är semestertid för många, och det tar Elisa Matilda fasta på i veckans fem fredagsfrågor.

1. Vad skulle du vilja ha obegränsat av under sommaren? Bär. Jordgubbar, hallon, vinbär, blåbär. Och då ska de inte kosta uppåt 70 kr litern som jordgubbarna gör på vissa ställen nu. Är glad över tre liter för en hundring i en liten fruktaffär på Södermalm, det känns OK. På vischan visar det sig att priset för självplock t o m överstiger priset i butik!!! Vem plockar då, jag bara undrar?
2. Vad är ett sommartecken du alltid blir glad av? Lupiner. Invasiva? Jodå. Vackra? Absolut! Helt fantastiska!
3. Vad är den bästa sommardoften? Liljekonvalj, för då börjar sommaren på riktigt.
4. Vad är ett tydligt tecken på att du har varvat ner? Slarvar med träning ...
5. Vad får plötsligt mer plats under ledighet? Som s k senior blir det inte så himla stor skillnad. Men jag tror/bekänner att vi nog dricker mer vin i semestertider än annars!

Ha nu en riktigt fin helg alla, vädret är inte riktigt pålitligt men det är ju också typiskt för en äkta svensk sommar!

En uppmaning jag gärna efterkommer.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett råd från Elsa i värmeböljans tid

För många år sedan blev jag bekant med en kvinna som inte liknade någon annan jag mött. Hon hade inga barn, ingen man, men väl ett stort gäng syskon. De hade blivit för många, det blev knapert i familjen som bodde på en ö i Bohuslän och förväntades leva på faderns fiske. Fast det räckte inte. Ungarna skingrades tidigt, någon utvandrade till Amerika, andra skickades som fosterbarn till avlägsna släktingar.

Elsa, så hette hon, var den äldsta av döttrarna och hon bestämde sig väldigt ung: hon lämnade barndomshemmet och "gick på sjön", som man sa. Begav sig till hamnen i Göteborg, hittade snabbt en båt och mönstrade på, som hyttstäderska, det var ett jobb som inte krävde vare sig utbildning eller erfarenhet. Lämnade kajen med sikte på en annorlunda framtid, på egna ben.

Hon blev trogen de stora haven och fick se om inte hela världen så i alla fall väldigt många av världens stora hamnstäder. Många olika fartygsdäck klev hon runt på, många hytter att städa blev det, år ut och år in, men Elsa ångrade aldrig sitt vägval. Och jag tyckte det lilla hon berättade om fjärran länder lät helt otroligt spännande och rent av lockande, trots att jag aldrig varit någon hängiven städerska ...

På något sätt har jag fått för mig att historien om Elsas liv, från fattiga dagar på Västkusten via slitet på båtarna fram till pensionen, måste innehålla en hel roman. Visst fanns det väl någon stilig kapten vid vars bord hon mot alla odds fick äta? Eller en alldeles vanlig besättningsman som hon blev förtjust i? Vem lärde hon känna under dygnen i land? Vänskaper som betydde mycket? Vilka äventyr vågade hon sig ut på? Hur många gånger hade hon passerat ekvatorn? Vilka strandhugg mindes hon helst? Längtade hon hem ibland?

Naturligtvis har jag inte de där svaren, så det blir i varje fall inte jag som skriver romanen om henne. Förmodligen ingen annan heller, vilket är synd. Men en sak lärde hon mig, en sak som jag aldrig glömmer ...

En sommardag när Elsa hälsade på i Sverige (hon hade en syster i grannhuset i Barndomslandet) var det ovanligt varmt. Det gnälldes en del på vädret. För att hålla kroppstemperaturen i schack (detta var före tiden med A/C) fanns två knep: endera ett dopp i sjön eller en kall dusch.

Ja, det trodde vi, alltså. Men Elsa visste bättre. Hon hade upplevt tropisk hetta gång på gång och lärt sig det allra bästa sättet att känna sig sval, trots lufttemperaturer kring 30-gradersstrecket och däröver.
-Du ska ta en riktigt varm dusch, sa hon bestämt.
-Och när du stänger av vattnet och kliver ut känns luften som möter dig sval och skön!

Jag tänker på Elsa nu när vi har värmebölja och tar faktiskt en och annan riktigt varm dusch mellan varven (fast jag fortsätter förstås att hoppa i sjön också, det ger en annan pluseffekt!). Elsa hade hur som helst rätt. Förstås. Erfarenhet är guld värd.

Varm dusch i all ära - men ett dopp i sjön är ljuvligt för både små och stora eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Fram för fina F+!

När vi nu kommit fram till F+ i vårt alfabet som fylls av idel trevligheter låter jag några av er andra lista Fotboll (för det är jag rätt säker på att åtminstone någon gör), trots att det svenska landslaget nu är på väg hem från VM. Bättre går det för satsningen på ABC+, vad tycker ni andra? Så härligt att vecka efter vecka få en massa trevligheter utpekade för sig, ibland sådana man faktiskt aldrig riktigt tänker på! Nu F+! 

Fruntimmersvecka

Den vi har i vår almanacka är snart här. Tänker att den kan tolkas som en variant på Feminism: Flickor kan, flickor ska respekteras och värnas! Det utövas obegripligt ofta våld mot kvinnor i dag. 

Färger

Här tänker jag på hur uniform världen kan te sig runt omkring oss. Stadsbilden är ofta svart eller grå, det gäller ju både folks kläder och exempelvis bilar! Glada färger gör människan glad, det är jag helt övertygad om. Fram för mer färg!

Fötter

En kroppsdel som förtjänar kärlek och omvårdnad. Vi sliter på dem från de första stegen till de sista, vi klämmer in dem i tunga stövlar eller plastiga Foppa-tofflor utan att tveka. Somliga tvingar dem t o m att balansera på stilettklackar! Och hallå, dina hälar är väl inte spruckna? Det är inte bara fult och ser ovårdat ut, det kan göra ont också! Vill gärna upprepa Birgitta Anderssons förmaning: "Man ska vara rädd om fötter, för utan dom man står sig slätt.".

 

Inser att jag skulle kunnat prestera en riktigt lång uppräkning av väldigt positiva saker på just F, men ska väl sätta punkt här. Måste ju finnas något kvar till er andra också!

När jag efterlyste positiva saker på E dök svar upp från Margaretha, LillaSyster, Ingrid, Jenny, Carita, Merika, Debutsky, Mrs Calloway, Åsa, Susanne, BP, Susjos och Janerik. Så kul med en man, äntligen! Har undrat lite var bloggargrabbarna håller hus? De behöver väl också tänka positivt! Och man måste inte ha varit med från A+, det är bara att hoppa in när lusten faller på! 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om solkräm

För en familj med två vuxna och två barn som är på en veckas solsemester och tillbringar fem timmar om dagen i solen blir det närmare 2,5 liter solkräm totalt. Det motsvarar tolv stycken standardflaskor á 200 ml och fem stycken mindre flaskor till ansiktet á 50 ml.

-Ett försök till beräkning av hur mycket solkräm som kan behövas. Det där låter närmast hysteriskt i mina öron. Vi är ju ändå inte i Australien! Men klart är att strålande tider råder för dem som säljer solskyddsmedel nu. Ska man smörja sig i den takt som den här experten anser skulle det dessutom fördyra semesterveckan med ett antal tusen kronor ... Flera experter understryker att vi smörjer oss för lite om vi vistas i solen. Man kan behöva en ny dos solkräm varannan timme, och man ska aldrig snåla, heter det. Erkänner glatt att min solkräm räcker väldigt mycket längre än den skulle göra med den användningsfrekvensen ... Behovet av solskydd tas upp i en artikel i Svenska Dagbladet. Slutklämmen är den vanliga: bästa skyddet ger kläder och skugga!

Alternativet

Värmeböljan fortsätter. Vi som inte måste jobba kan ta vara på den, söka skugga vid behov, ta "hydration break" som pågående fotbolls-VM lärt oss att det heter när man ska se till att förse kroppen med nödvändig dryck. Och så får man sätta fart på fläkten. Summa summarum: det vore dumt att klaga, det lönar sig för övrigt inte på minsta vis.

Om man ändå är på vippen att gnälla över svettigt läge kan man ju bara lite snabbt påminna sig om hur alternativet ser ut. Förvisso ofta väldigt vackert det också, men man måste ha en massa kläder på sig, riskerar att halka och bryta några ben, bilrutorna måste skrapas, kanske måste snöskoveln fram också, någon skidtur ids man inte satsa på ... och dagarna må ibland vara ljusa men ack så korta. Tids nog är vi där.

Copyright Klimakteriehäxan

Vackra huvudstad, vart tog du vägen?

Stockholm är en stad som ofta besjungits, beskrivits i översvallande positiva ordalag: Nordens Venedig, vacker ur alla vinklar, förskönad av allt vatten, rik på grönska och sevärd bebyggelse. Exempelvis. Både bofasta och turister brukar uttrycka sin uppskattning.

Jag vet inte hur ni tänker, men för min del har jag fått allt svårare att se det där fina. Tycker ju att det snart inte finns en gatstump som inte grävs upp, broar måste få ny asfalt, torg behöver uppfräschning. Rör ska bytas ut, elkablar dras. Resultatet: Stockholm förvandlas till en enda stor och ful byggarbetsplats, och inte verkar de påbörjade projekten någonsin bli klara heller! Man får verkligen anstränga sig för att lyckas leta sig fram till någon vrå där vyerna fortfarande är obrutna. Såna vrår är det inte gott om, även om jag vet att de finns!

Det är inte alltid man kan presentera bildbevis på något man påstår, men den här gången går det. Och då är det jag fotograferat bara småarbeten – de riktigt stora, typ Slussen, lär man väl aldrig få uppleva i avslutat skick. Det är Åke som efterlyser veckans foton. Om du tycker att mina kunde ha varit roligare kan jag bara hålla med!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN en varm dag

Dagens Stora Nyhet är denna dag ganska liten men dålig. Ett bi blev tvärargt eftersom det kom i kläm mellan min fot och sulan på den sandal som satt på foten. 

Det är inte första gången detta händer: jag korsar en gräsyta när jag går för att ta mig ett välbehövligt dopp i sjön. Gräset är uppblandat med många alsikeklöver, en liten blomma som bin älskar. Jag har alltså blivit stungen av bi där förr, ett par gånger faktiskt, därför går jag numera aldrig barfota den där korta sträckan. Vilket alltså inte hjälpte i dag.

Vet ni hur ont det gör när ett bi kör in sin gadd där skinnet på foten är som tunnast? Det gör skitont! Och det går inte över. Området runt "angreppet" är rött och svullet, det värker rent av. Dessutom vet jag att det tar dagar innan problemet är borta. Tills dess gör varje steg jag tar ont. 

Men på pluskontot måste man ändå säga dels att det är bra att det fortfarande finns bin, dels att det är rätt häftigt med rejäl sommarvärme som, i kombination med lite vind, är härlig. Skönt är det också att kunna hoppa i sjön som har väldigt badbar temperatur – tyvärr avråds vi från att bada just nu på grund av dålig vattenkvalitet. Den beror på algblomning (den går ju över) men ännu mer på kanadagässens bajs. Dock ägnar jag mig åt civil olydnad och tar några svalkande simturer. Fast med en dusch efteråt ...

Hur som helst: Det är ändå mindre än ett halvår kvar till jul, det gäller att ta vara på sommaren!

Copyright Klimakteriehäxan

Minut för minut

Fem frågor från Elisa Matilda har kommit att bli en sorts markör: Nu börjar helgen! I dag ägnar vi några minuter åt frågor om hur man använder sina minuter. Sedan kan man ju fundera på om det är läge för en minutbiff till fredagsmiddag?

1. Vad hinner du alltid på fem minuter? Klä på mig. Om det är brådis, alltså.
2. Vad tar bara fem minuter men känns betydligt längre? Sortera tvätt.
3. Hur många minuter snoozar du? Ligger gärna och drar mig tio minuter eller så, men snoozar nog inte riktigt.
4. Vad får en timme att kännas som tio minuter? Trevligt sällskap.
5. Vad skulle du vilja slippa lägga en enda minut på? Städning.

Copyright Klimakteriehäxan

DSN: Änder är kannibaler

Visst var det väl det jag trodde: att om jag bara höll korpgluggarna öppna skulle jag ramla över nyheter som förtjänar att kallas DSN, alltså Dagens Stora Nyhet!

Lite oväntat var det väl ändå att jag skulle hitta en sån panggrej i Svensk Damtidning, en blaska jag sällan öppnar. Men nu låg ett nytt nummer framför min näsa när jag väntade på att frisören skulle ta tag i saxen och ge sig på mina strån.

Det är ett reportage om en mormor som precis som jag (fast jag råkar vara farmor) gärna umgås med sina barnbarn. Mina vill gärna gå och mata "ankorna" i Årstaviken när de är på besök, så det brukar vi göra. Vanligtvis ger vi dem havregryn. Men mormor i tidningen, hon matar uppenbarligen fåglarna med barnbarnen. Antar att hon hackar upp ungarna i småbitar först? Tänk ändå – jag hade inte en aning om att änder är kannibaler!

PS I och med denna DSN-stump har ni listat ut att min jakt på nyheter här och nu inte vilar på exakt samma kriterier eller värdering som i mitt tidigare seriösa journalistliv. Man har ju inte roligare än man gör sig!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 186 och 187

OMEGABLOCKERING

-Så kallas det som ligger bakom en rejäl värmebölja som den som just nu plågar södra Europa, med rekordhöga temperaturer på över 40 grader. Ett varmt högtryck från Sahara omges av kallare luft som gör att högtrycket inte flyttar på sig.  Och här får ordet sin förklaring: "Strömningarna bildar en form som ser ut som den grekiska bokstaven omega (Ω)."

SOLFJÄDER

-Tänk att nu har denna min älskade sommaraccessoar rent av blivit moderiktig! Gratulerar alla dem som äntligen insett hur fantastisk denna uppfinning är! (Om du klickar på den första länken får du se många snygga varianter och dessutom hittar du en del om solfjäderns historia - den är lång!)

Mina egna E+

Vi kan aldrig få för många trevliga företeelser i vår vardag, små eller stora, eller hur? Visst vill vi fortsätta att plussa på med fler?! Det är det ABC+ går ut på. Tre exempel per bokstav, en ny varje onsdag, vi har hunnit fram till E+!

Eltandborste

Omöjlig att leva utan när man väl börjat. Glömmer aldrig första gången. Det kändes som om jag fått nya tänder! Kan inte begripa att det fortfarande finns människor som inte har en. De vet inte vad de missar (och lyssnar uppenbarligen inte heller på expertisen).

Eldstad

Vilken trivselfaktor! Känn doften av ved, hör spraket, se flammorna. Det kan vara en öppen spis, en braskamin eller varför inte en brasa utomhus?! Extra lyckligt lottade har kakelugn.

Eka

När jag var barn hade vi roddbåt. Så kul det var att ge sig ut på sjön, med baddräkt och metspö försedd! (Flytväst? Nej, det "behövdes inte" ...) Vi fick väl inte särskilt mycket fisk, men vi rodde energiskt och badade oavbrutet. Fast då fick vi gå iland först, men det var gott om holmar i "vår" sjö.    

Blixtsnabb ut med sina D+ som det ju gällde i onsdags var än en gång Ingrid. Sedan följde Margaretha, Jenny, LillaSyster, Mrs Calloway, Åsa, Susanne, Debutsky, Livshäxan och BP. 

Inser att det för många just nu framför allt är ett S+ som dominerar, nämligen Sommarsemester, men kanske hinner ni med att lista några trevligheter ändå? Glöm inte länka till ditt inlägg från min kommentarsspalt! Och må din vecka bli späckad med positiva saker!

Copyright Klimakteriehäxan