Saker att minnas 1

Den är pytteliten, den här börsen, som pryds av petitpoint-broderi. Jag köpte den 1970 i Wien, den första och enda gången jag varit i Österrikes huvudstad. Spännande veckor blev det, med äkta Wienerschnitzel och Tafelspitz på tallriken, "Die Lustige Witwe" (Glada Änkan) på teatern, heurigen-vin i glaset och promenader i de trånga gränderna runt Stefansdomen inne i Ringen. Sachertårtan missade jag förstås inte heller. Till Pratern kom jag dock aldrig, men jag såg det enorma pariserhjulet från fönstret där jag bodde.

Minns att jag köpte en fin klänning jag använde länge. Tvingades inse att den tyska som talas i Österrike på ganska många punkter skiljer sig från den jag brottades med i skolan. Vet också att jag trots det med viss möda men mycket stolthet läste "En clowns åsikter" (Ansichten eines Clowns) på originalspråket, efter ett besök i en lokal bokhandel. Detta var, märk väl, innan Heinrich Böll fått Nobel-priset! Och boken är tunn ...

Tror inte jag har boken kvar. Inte klänningen heller. Men däremot har jag den lilla börsen, som jag först gav i present till min mamma men som jag numera betraktar som min egen, en souvenir från den där sommaren. 

Visst är det trevligt att få med sig något hem från en resa, ett besök i ett nytt land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag tänker framöver visa er några fler saker att minnas, förhoppningsvis förknippad med några andra minnen som inte varit till salu men som jag har sparat ändå. Det här är den första!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om samlare

Samlandet följer en alldeles egen logik, som inte sällan är omöjlig för en utomstående att förstå. Att samla är att aldrig riktigt leva i nutid. Man lever antingen för länge sen eller i framtiden, när sakerna man samlar äntligen ska nå sitt verkliga värde.

-Hanna Hellquist sätter i en krönika i Dagens Nyheter ord på något som väldigt många ägnar sig åt, i större eller mindre utsträckning: samlandet på prylar. Inte sällan handlar det om saker som samlaren innerst inne vet borde förpassas till soprum eller åtminstone till en secondhand-butik eller loppis ... men det där obestämbara nostalgianstrukna affektionsvärdet, det gör att samlingen bara växer. Samtidigt som behovet av döstädning bara ökar, i samma takt.

En vacker historia om medmänsklighet

Vi översköljs dagligen av rapporter om krig och katastrofer, så ofta att vi rent av trubbas av och knappt reagerar inför resultatet av nya bombräder, jordskalv eller brutal kriminalitet i vårt eget närområde. Så underbart befriande då att få ta del av en berättelse om att det faktiskt finns mer att uppleva, andra känslor – ibland rent av där man minst förväntar sig det.

Därför blev jag så berörd, ja riktigt varm om hjärtat, när jag härom dagen läste ett inlägg på Facebook skrivet av min vän och kollega Katarina Sternudd. Med hennes tillåtelse delar jag texten, som jag verkligen tycker att du också ska läsa! En vacker historia om medmänsklighet så fint berättad!

Jag åt middag i kväll på den vegetariska restaurangen på Bysistorget. I närheten av mig på uteserveringen satt ett gäng killar i 25-årsåldern. Lite alternativa och konstnärliga, som vi ju gärna är här på Söder. Det hade lika gärna kunnat vara några av mina vänner i slutet av 80-talet.

Plötsligt kom det fram en äldre man och ställde sig bredvid killarnas bord utan att säga något. Det var säkert en åldersskillnad på 50 år mellan mannen och killarna, men med sin skrynkliga linneskjorta och något slags porkpiehatt på huvudet passade han ändå in.

”Hur är det?” frågade en av killarna när mannen hade stått där ett litet tag.

”Inte så bra, min fru gick bort i natt så jag är ledsen”, svarade mannen, som verkligen såg väldigt ledsen ut.

Det resulterade i bestörta miner och kondoleanser runt bordet. Jag hörde inte riktigt hur samtalet fortsatte, men efter någon minut sa mannen:

”Går det bra om jag sitter en stund här med er?”

Det gick bra. De såg en aning oroade ut, men gjorde plats åt honom och fortsatte samtala som om den äldre mannen var en i gänget. Snälla killar.

I någon halv minut kämpade jag med impulsen att själv gå fram till grannbordet och säga:

”Min man gick bort i oktober, får jag också sitta med er?”

Men jag gjorde det så klart inte, utan åt upp min mat under ordnade former och gick sedan hem till katterna.

Tack Katarina för att vi fick vara med!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – ett hot mot Putin?

Stig Fredrikson, journalistkollega som arbetat mycket och länge med Sovjetunionen och Ryssland på olika sätt, har kommit ut med en liten bok, "Fredens tid", i vilken han dels bjuder på sin egen bakgrundshistoria, dels ägnar sig åt det aktuella politiska läget. Han tar stark ställning för Ukraina i kriget mot Ryssland och uppmanar sina läsare att göra detsamma. Han är också tydlig i sin kritik av Vladmir Putin, envåldshärskaren i det land där Fredrikson levt och trivts ett antal år. Nu är det i princip omöjligt och kanske vore det också farligt för honom att återvända. Vilket han konstaterar på ett sätt som jag tolkar som ett hot: Stig Fredrikson har faktiskt för avsikt att spöka för Putin! Vilket i mina öron låter som en utmärkt idé. Här är Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få sig serverad ur det man nyss läst:

Jag har insett att jag aldrig mer kommer tillbaka till Moskva – inte så länge jag lever.

Copyright Klimakteriehäxan

Upp till kamp mot ålderismen!

Regeringen har (i elfte timmenmen det är ju valår) tillsatt en expertgrupp, ett "nationellt råd", som ska hitta verktyg för att motverka diskriminering, fördomar och stereotyper riktade mot äldre, det vi numera brukar kalla ålderism. Problemen ska synliggöras och man ska föreslå konkreta förändringar i arbetslivet och samhället. Rådet möttes för första gången i början av sommaren men har inget slutdatum satt för redovisning av vad de kommer fram till. 

Varning för äldre! Skylt från Hyltebruks
Skylt AB. Kostar drygt 800 kr.

I den här gruppen ingår Ingmar Skoog, professor och senior forskare vid Göteborgs universitet, en sorts akademisk garant får man anta. Han har i något annat sammanhang formulerat ett sätt att se på åldrande som tilltalar mig. Han gör det mot bakgrunden av att unga människor ofta ser ner på de mer årsrika för att de inte levererar ... och han drar en parallell mellan ökade insikter och det man brukar kalla bostadskarriären.

Skoog säger att den unga människan är att jämföra med livet i en ny bostad. Där finns det nödvändigaste: säng, bord och stol. Resten av ytan är ledig. Men undan för undan kryper det in saker: bokhyllor, fåtöljer, mattor, skåp, soffor. Det blir helt enkelt ganska fullt, ibland kanske t o m övermöblerat?

De där heminredningsdetaljerna kan jämföras med kunskaper och erfarenheter, menar Skoog. De blir garanterat fler med tiden. Men ju trängre det är mellan "möblerna", desto svårare kan det vara att leta sig fram till just det man söker. Alltså finns informationen där, men det tar lite längre tid att leta upp den!

Återstår bara att klura ut hur man på bästa sätt ägnar sig åt "downsizing", när möblerna ska ut och utrymmet minskar ... Undrar om det där rådet, med äldreforskarens hjälp, kan komma fram till det utan att "den boende" förlorar för mycket? Men stridsropet "Upp till kamp" stämmer vi hur som helst in i!

Copyright Klimakteriehäxan 

Nummerbyrån

21

-Så många skådespelare har nu fått sin egen stjärna på svensk films egen Walk of Fame. Den finns inne i centrala Trollhättan, där Film i Väst har sitt säte och där staden satsar på att tillvarata stjärnglansen som regelbundet sprids i trakten, av både svenska och internationella storheter. Staden kallas ibland för Trollywood! I veckan invigdes stjärnorna 20 och 21, och det var Tuva Novotny och Jonas Karlsson som hedrades. 

Tuva Novotny med sin stjärna. Bild från trollhattan.se.

Copyright Klimakteriehäxan

Bara något litet ...

Fem frågor från Elisa Matilda passar alltid bra att börja en fredag med!

1. Vad är en liten sak du alltid blir glad av? Ett vänligt ord, gärna i sällskap av ett leende.
2. Vad är något litet som du stör dig orimligt mycket på? Folk som säger "liksom" hela tiden.
3. Vad är något litet som kan rädda en dålig dag? Något gott att äta. Eller att Dottern ringer.
4. Vad är det minsta någon kan göra för att få dig att känna dig uppskattad? Ett vänligt ord, gärna i sällskap av ett leende.
5. Vad är något du tycker borde vara mycket enklare än det är? Att göra sig av med böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

Skolstart och skolstrut

Den har startat nu, höstterminen. I måndags, närmare bestämt. Och mitt äldsta barnbarn är plötsligt försteklassare. Han upplevde det nog inte som särskilt dramatiskt, känner klasskompisarna (de flesta) från förskola och sexis och mest tycker han väl att mycket är som vanligt.

Tysk ettagluttare med skolstrut.
Bild från DIY Academy

Annat är det för den som börjar i ettan i Tyskland, det har jag just fått lära mig. Har en tysk kompis som bor i Stockholm sedan länge, men nu for hon till Dresden där hennes bror lever med sin familj. Och där finns ett brorsbarn som nu skulle bli skolelev. Det var en händelse hon inte kunde tänka sig att missa!

Men vad är det att missa, undrade jag? Jojomensan, här har vi svenskar verkligen sumpat en chans till kalas! Läser på Wikipedia: 
"Vid skolstarten i Tyskland är det en obligatorisk och djupt rotad tradition att barnen får en sockerstrut, som på tyska kallas för Schultüte (skolstrut) eller Zuckertüte (sockerstrut). Denna färgglada, jättelika pappersstrut ges till barnen på deras allra första skoldag i ettan  för att 'söta' övergången från lekskola till det allvarligare skollivet." Den äldsta skolstrut man känner till är från 1817. Traditionen har alltså underhållits i mer än 200 år!  

Föräldrarna fyller i hemlighet struten kvällen före skolstarten. Man kan göra egen strut eller köpa en färdig (fast tom alltså).  Den kan vara nästan lika lång som barnet självt och öppnas vid första skoldagens slut. I den hittar barnen troligen godis,kanske roliga pennor och annat skolmaterial i kul utformning, gosedjur, små böcker eller vad man nu lyckas hitta på i presentväg. Och detta är uppenbarligen en riktig familjehögtid!

Vet inte om jag skulle önska att vi hade samma tradition här. Fast en sak vet jag: om mitt barnbarn hade fått en strut med Lego i skulle han absolut inte alls vilja gå till skolan dag 2, han skulle vilja stanna hemma och bygga ... Vilket påminner mig om kollegan som hade bråttom till jobbet och svårt stressad skulle få sina tvillingar redo att gå till plugget den andra dagen i första klass. Barnen förstår inte brådskan.
-Till skolan? Ja men där var vi ju igår!
Föga anade de att minst nio års skolgång väntade ... och då hade de inte ens fått en sockerstrut ...

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ... så gott med M+

Skådespelerskan Yvonne Lombard är med raska steg på väg mot sin hundraårsdag. Hon kan se tillbaka på en lång, varierad och mycket hyllad karriär i mängder av olika sorters filmer och teaterpjäser. Ändå är det något annat väldigt många i den äldre generationen minns henne allra bäst för: reklam som visades på svenska biografer på det sena 1950-talet. Den unga söta Yvonne beskrev Marabous mjölkchoklad med ett MMMMMM ... och visst blev publiken sugen! 
Och nu är vi där! Dags för trevligheter på M i vårt ABC+! Hoppas ni också blir sugna! Här är mina M+:

Mellanmål a k a mellis 
En ofta bortglömd eller överhoppad måltid som faktiskt har sitt värde. En färsk frukt kanske, en knäckemacka eller en slurk yoghurt (eller vad man nu kan ha till hands) hjälper till att hålla blodsockernivån och därmed humöret uppe.

Make up
Visst vet jag att många fnyser åt varje försök kvinnor gör för att förbättra sitt yttre så gott det går. Och självklart ska det ske precis lika mycket eller lite som man själv vill. För egen del vet jag att ögonbrynspenna, mascara och läppglans är bra för mitt välmående. Huruvida det är ett plus för mitt yttre har säkert andra människor olika åsikter om. 

Mikrougn 
Mycket i köket blev enklare när mikrougnen kom på plats. Används till upptining, värmning, tillagning m m. Snabbt går det, fettsnålt är det och bra blir det.

Behöver jag upprepa "grunderna" för trevligheternas alfabet? Det gäller att presentera tre saker per bokstav, saker som man tycker bjuder på ljusa stunder i livet där så mycket allvar och vardagsproblem kan hota – överraska gärna med sådant som vi andra kanske förbiser. Det gäller att ta vara på det som ger pluseffekt! En ny bokstav per onsdag, du gör ditt eget inlägg när i veckan det passar dig, men du glömmer inte att berätta det genom att lämna en kommentar med länk här. 

När vi lät saker på L+ lysa upp tillvaron deltog Margaretha, LillaSyster, Ingrid, Livshäxan, Mrs Calloway, Merika, Jenny, Åsa, Susanne, Janerik, Carita, och Susjos. Om bara en liten vecka tar vi tag i N+! Häng på!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN från bilvärlden

Det hör inte till vanligheterna att jag läser tidningarnas bilsidor. Bilar är inget jag egentligen bryr mig om, bara de rullar och går utan problem, där tar mitt intresse slut  – även om jag tycker det är kul om bilen är lackerad i en snygg färg. Idag råkade jag ändå göra ett undantag och minsann om jag inte ramlar på DSN, alltså Dagens Stora Nyhet! 

Det visar sig nämligen att franska Renault tagit fram en ny elbilsmodell som erbjuder en extra pryl ingen tidigare kunnat få till sin nya bil. Den här har baguettehållare. Praktiskt? Ja man framhåller att det blir "utan brödsmulor och spill – för en extra fransk touch". Ser framför mig hur en svensk copywriter gnuggat sina geniknölar (hårt) för att få till det där ...

Visst tillhör det där avlånga brödet franskhetens främsta kännemärken, men ändå ...? I reklamen framhåller man fransmännens kärlek till god mat och traditionerna runt det man äter. 

Baguettehållaren är "handgjord av genuint vävd rotting och är fodrad med livsmedelsvänlig bomull där varje exemplar är unikt". Ja vad mer kan nan begära? Undrar om det är dags att byta bil?

Baguettehållare på plats i nya Renault 5. Bild från renault.se.

Copyright Klimakteriehäxan

Georges tisdag

Namnet Georg/George är nyckeln till denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Misstänker att mina tre inte är ett skvatt originella!

Direkt tänker jag på George, en av ungarna (namnet till trots en flicka) i Enid Blytons älskade serie Fem-böckerna, och det lär jag inte vara ensam om. Egentligen heter hon Georgina, men det namnet lystrar hon inte till. 

Därifrån är steget inte långt till George Simenon, "pappa" till kommissarie Maigret som löst så många kriminalgåtor genom åren, i inte mindre än 75 böcker. Jag har läst ett antal men minns ingen som står ut. Simenon skrev ungefär 300 romaner och dessutom 500 noveller! Kan undra om det finns någon som läst allt?

"George Smiley" jobbar för den brittiska underrättelsetjänsten och är skapad av John Le Carré. Smiley dyker upp redan 1961 i Le Carrés debutroman och sen kom han ideligen tillbaka, en kontrast till den stilige James Bond. Smiley är medelålders, har glasögon, lite flint, lite rund om magen. Men smart är han! Sista gången han fanns med i en bok var 2017. Vi har också sett honom på bio, spelad av bl a Alec Guinness.

 Copyright Klimakteriehäxan

Nästan ...

Denna måndagkväll startar höstsäsongens bordtennisträning. Min förkylning sitter i, så jag fick stå över. Vilket besannar budskapet på den speciella nyckelring jag nyss fick i present av en pingispolare ...

Copyright Klimakteriehäxan 

 

Q är qvistigt

Det har hittills varit relativt enkelt att delta i konstruktionen av Litteraturens ABC som Enligt O initierat. Men nu blir det knepigare ... vi har kommit fram till Q. 

Berätta om en författare med för- eller efternamn på Q!
Qiu Xiaolong skrev "The Red Mandarin Dress". Det är en ganska stillsam deckare som utspelar sig i Shanghai, en stad som författaren verkar känna väldigt bra. Han har skrivit mera men inget jag läst. 

Berätta om en bok vars titel börjar på Q! 
"Don Quijote" börjar nästan på q eller hur ...? Det är en historia man känner till även om man inte läst boken, av Miguel de Cervantes. "Riddaren av La Mancha" råkar ut för mängder av incidenter medan han tar sig fram genom världen, som han vill förbättra, på hästen Rocinante. Ofta klarar han sig tack vare sin väpnare Sancho Panza. Har kallats för den första moderna romanen. Den skrevs på 1600-talet. En annan Q-bok är Hans Alfredsons underbara barndeckare "Varför är det så ont om Q?" men den uppfyller väl inte riktigt kravet (den heller) ...

Berätta om en bok som du kopplar till begreppet queer!
Här står jag mig slätt. Försökte få hjälp av Google och får upp en lång rad titlar varav jag läst några – men aldrig sett spår av queer-tema. 

Men jag söker hjälp på annat håll och hamnar hos Elsa Beskow, i hennes bok "ABC-resan" (från 1945). Där har hon löst Q-problemet så här:  
Glada skyndar Bo och Anna. / Men de måste plötsligt stanna. / Vad står väl i vägen nu? / Ack, ett stort och konstigt Q! / Q man sällan dock behöver / därför hoppar kvickt de över.

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans foto

Här är bildbeviset: jag har lagt Halmstad för mina fötter under veckan som gått.  Behagfullt utsträckt på en divan på det spa som hotell Plaza erbjuder sina gäster kunde jag se ut över träd, kyrktorn och hustak. Så skönt.

Jag inledde med ett snabbt bastubesök och ett fotbad, och det senare erbjöd mig en selfie som jag inte kunde motstå – inte för att jag såg speciellt tjusig ut, men håll med om att det är lite kul att mitt ansikte syns i proppen mellan mina fötter på karets botten?! Jo jag vet man får titta rätt noga men ändå ... kanske kan man säga att Halmstad lade mig för mina fötter också?

När jag nu avlägger denna fotografiska veckorapport, efterlyst av Åke, kan jag väl inte hoppa över vad som hände sedan. Kom hem i tisdags. På torsdag kväll började jag få ont i halsen. Och värre blev det: rinnande snor, raspig röst, trött i hela kroppen, halsen som ett öppet sår. Nyser, hostar. Ställer mig än en gång frågan: Hur mycket snor kan en människa producera på ett dygn? 

Räknar dock med att det ska gå över ... och ja, jag vet att det finns de som lider mer, som är sjuka "på riktigt", så ni behöver inte tycka jättesynd om mig, det kan räcka att jag gör det själv.

Copyright Klimakteriehäxan

En idol gör comeback

Inte vet jag varför. Men min längtan, mitt behov av musik är nästan borta. Förr i världen snurrade skivspelaren ofta med lite blandad kompott: amerikanska singer-songwriters, svenska visor, Taube, Jan Johansson, Alberta Hunter, jazz av snällare modell, Povel Ramel, Monica Z. Visst har vi fortfarande en grammofon och dessutom cd-spelare. Ändå händer det så gott som aldrig att jag bläddrar fram någon gammal favorit. Än mindre letar jag upp ny musk.

Därför blir jag väldigt överraskad när jag känner suget: det där vill jag verkligen lyssna på! Ser nämligen i tidningen att en av mina gamla idoler, Carly Simon, efter arton år och vid 83 års ålder, kommit ut med ett nytt album. En period av mitt liv var hon nog den vars skivor jag spelade flitigast, hon var min vän, hennes röst mitt stöd i livet, hennes texter tog tag i mig.

Nya skivan heter "Comes in Waves" och är naturligtvis en sensation i musikvärlden, oavsett vad man tycker om resultatet. Den släpptes igår. Att göra comeback vid Carly Simons ålder (ja det är förstås bara en siffra ...), samtidigt som hon drabbats av både cancer och Parkinsons sjukdom, är naturligtvis otroligt starkt. DN:s recensent kallar plattan "fullkomligt trollbindande" och det säger man sannerligen inte ofta om ny musik!

På sitt Instagramkonto skriver Carly Simon "I’ve been living with these songs for a long time. Most of them were written and recorded here on Martha’s Vineyard, surrounded by the water, the weather, family, memories, and all the things that have a way of finding their way into a song."

Kanske är det rent av så att det i en av låttexterna på skivan finns en sammanfattning av min kärlek till Carly Simon? Hon skriver: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”. Hon har bra hand med både ord och toner, den kvinnan. Den här skivan måste jag höra.

Copyright Klimakteriehäxan