Jo jag tänkte på en sak ...

... att man än i dag ganska ofta hör "Det där är ju en 10 000 kronors-fråga!" om något problem som kräver sin lösning, trots att den är svår att finna. Och märkligast av allt är ju att man fortfarande tycker att det låter som så mycket pengar – i alla fall om man är lika gammal som jag och minns det ikoniska frågesportprogrammet i tv, lett av Nils-Erik Baehrendtz, och där Sverige fick en rad idoler som blev berömda för sina kunskaper, ibland i väldigt udda ämnen. Svåraste frågan kom på
10 000 kronorsnivån, och hela landet höll andan medan den dramatiska musiken ljöd och den som skulle svara hade betänketid. Det där programmet började sändas 1957 och prissumman var verkligen bra. Då. Men i dag? I dag borde vi säga 164 704-kronors frågan (plus 30 öre). Fast det ligger förstås inte riktigt lika bra i munnen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ruskig typ

Veckans mening, den som fått mig att stanna till i min läsning om än aldrig så lite, den vill Skriv-Robert också läsa på lördagarna.

Nu råkade jag plocka upp en novell av en gammal Nobel-pristagare, död sedan länge. Men Luigi Pirandello gav mig i "Krukan" från 1934 bilden av en karl jag verkligen inte vill möta på en mörk bakgata:

Han rullade med sina vargliknande ögon, rev sig ilsket i skäggstubben som var så uppkäftig att den nästan växte ut igen medan han rakade sig.

Copyright Klimakteriehäxan

När det är segt ...

Elisa Matilda är föredömlig: troget levererar hon, fredag efter fredag, fem frågor hon vill ha svar på. Det är inte direkt några kunskapsfrågor (de kan ju komma i "På spåret" i kväll) utan gäller mer sådant som kan avslöja något om svararens personlighet ... som idag:

1. Vilken del av dagen är svårast att komma igång med? Det måste väl ändå vara morgonen?
2. Vad skjuter du gärna upp? Det kan nog vara nästan vad som helst, men en sak garanterat: strykning av ren tvätt.
3. Vad är segt att vänta på? Alla sorters köer är trista. Bilkö är värst. 
4. När är det skönt att ta det segt? Morgon och förmiddag efter en lite jobbigare vardag. Försöker hur som helst undvika att stressa.
5. Vilken dag i veckan känns längst? Onsdag. Tränar sent, kommer i säng väldigt sent.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

Bild från Arabia

518 000

-Så mycket, i kronor räknat, har någon betalat för en Mumin-mugg tillverkad av Arabia 2006. Det är det högsta priset någonsin för en mugg i den här serien. Köparen, som är hemlig, är förstås hängiven samlare. Dennes nya dyrgrip heter "Simhopp med snäckskal" och visar ett simmande Mumintroll i randiga badbyxor.  

Snart är det jul!

Det är faktiskt bara tre månader till jul. Annonserna för julbord på krogen dyker upp, liksom uppmaningen att lösa biljett till en julkonsert. Är det alltså dags att börja planera så smått? I ärlighetens namn har jag nog alla julprylar jag behöver och mer därtill, men ändå händer det nästan varje år att det blir någon nyanskaffning om än liten.

Då är frågan: vill jag ha Dolly Parton hängande i granen? Chansen finns. Att minnet av denna fantastiska stjärna kommer att leva och vårdas mycket länge, det står helt klart. Så jag tror nog att de här "julkulorna" säljs bra och blir använda i åratal. De kostar ca 200 kr plus porto.

Dolly Parton dog för precis en månad sedan,  80 år gammal. Den låtskatt hon lämnat efter sig är obegripligt stor och obegripligt bra. Ofta berättar hon en gripande historia i sina texter, som exempelvis i första jättehitten "Jolene" (please don´t take my man just because you can) eller i "Coat of many colours". I den beskriver Dolly hur hon fick en vinterkappa som mamma sydde. Kappan gjordes av olika tyglappar. Hon brukade själv kalla just den här låten för sin favoritsång. Nu är den där kappan en julgransprydnad bara ett par klick bort! Fast jag avstår nog i alla fall. Nöjer mig med skivorna.

Man kan också skänka henne en tanke i morgon, som proklamerats vara Dolly Parton-dagen. Valet av datum är en lek med siffror: i USA skrivs den 25 september 9/25. Läs det högt, en siffra i taget – och du får Nine t(w)o Five, titeln på en av Dollys största hits! 

My coat of many colors that my mama made for me

Made only from rags but I wore it so proudly

 Although we had no money, I was as rich as I could be

In my coat of many colors my mama made for me

Copyright Klimakteriehäxan (fast inte för låttexten förstås)

CITAT om svenska obegripligheter

Ibland, särskilt regniga dagar i september, när mörkret blir mörkare, och att ta sig till jobbet jobbigare, då brukar jag tänka att jag åtminstone inte behöver vara handläggare på Migrationsverket.

-Max Hjelm skriver på Dagens Nyheters ledarsida hur mårkligt reglerna för utvisningar slår: mot väl fungerande, integrerade människor och mot småbarn, till exempel. Migrationsverket följer regelverket, empati har de som stiftat lagarna däremot inte kunnat stava till. Inte sunt bondförnuft heller. Läs hela hans text här! 

PluS+

Vi är framme vid S+ i trevligheternas ABC och hjälp så svårt det blev! Inte som med Q, en bokstav som svenska ordböcker inte fyller några sidor med, utan med det motsatta. Det finns ungefär hur många positiva saker som helst att lyfta fram i dag! Men jag har ju en gång för alla bestämt att det räcker med tre. Så då så!

Sanning
Ett begrepp som det tummas på för lätt och för ofta.

Sömn
Kan vara en vardaglig lyx för somliga, en jobbig bristvara för andra. Men så viktigt det är att sova – och att sova bra!

Sill
Hör mig själv säga: "Varför äter vi sill så sällan när det nu är så gott?". Gäller sillens släkting strömmingen också.

Så där ja, nu lyckades jag fatta mig lite kort, det kan ju vara vilsamt eller hur? Men min lista på "bubblare" för S+ är riktigt lång ... tror att jag kommer att stöta på många av dem hos er andra.

Förra veckan försökte jag hoppa över Q+ precis som Elsa Beskow gjorde i sin klassiska ABC-bok men det kanske inte alls var rätt beslut ... Jag rullade i alla fall på R-en direkt! Det dök upp plusbitar, allra först från Ingrid som minsann radade upp tre Q+. Margaretha gjorde likadant men återkom också med R+. LillaSyster och Livshäxan körde en dubbel – kanske överskattade jag svårigheterna med Q, men min misstanke besannades: det blir utländska låneord rakt över. Fast bra ord ändå, förstås! Trevligheter på R trillade sedan in från MrsCalloway, Debutsky, Jenny, Janerik, Tony och Josjos.  Nu väntar jag på essen bland S+en!

 Copyright Klimakteriehäxan

När det handlar om "pocenten"

Idag ska tisdagstrion leda våra tankar till "pocenten", ni vet den där siffran som grabbarna i Lasse Åbergs "Semesterresan" fokuserar på ... för den resan handlar mycket om att dricka sprit, mindre om att njuta av sol och bad!
Alkohol är alltså temat, så har Skriv-Robert bestämt. Och tre böcker ska vi tipsa om.

"Ett annat liv" är PO Enquists självbiografi och där upptäcker läsaren att han åtminstone tidvis varit helt marinerad i sprit. För min del gillade jag inte den här boken, han har skrivit annat som jag tyckt mycket bättre om. Vet dock att jag är tämligen ensam om min åsikt.

"Fredmans epistlar" skrevs av Carl Michael Bellman och kom ut 1790. Det är en samling av 82 visor, några av dem definitivt en del av svensk kulturhistoria. Och "Gutår!" är ett rop som återkommer, glasen höjs i både glädje och sorg. Visorna sjungs än i dag. Cornelis Vreeswijk tolkade Bellman briljant!

Sedan kan man ta nästan vilken skildring av irländsk barndom som helst, det finns otroligt många att välja bland och jag har läst förvånansvärt många. Grundstoryn är den samma: mamman sliter med hem och barn, pappan tar sin lön (om han har ett jobb alltså) direkt till puben och där tar pengarna snabbt slut. Ungarna svälter och fryser, i brist på både ved och kläder. Lägg till en del misshandel under alkoholens inflytande och "idyllen" är komplett ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 5

Med åren har det blivit ganska många resor för min del, dels i jobbet, dels privat. Och ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den femte!

Resan till Svalbard för några år sedan är definitivt en av de häftigaste jag gjort. Natten blev aldrig mörk, man behövde solglasögon ända tills man gick och la sig. Avsaknaden av vegetation var märklig, de marktäckande blommorna söta men så obegripligt små! Valrossen som kom nästan in till land var respektingivande, men isbjörn såg jag ingen levande, bara uppstoppad.

För tillfälliga besökare är isbjörnen jättespännande. Visst har det hänt olyckor! Visst har isbjörnar haft ihjäl mäniskor! Men det händer extremt sällan. Ändå får man inte ge sig ut och promenera hur som helst, inte ens i Longyearbyn med omnejd. Man ska ha "rifle" (uttalas riffle), alltså ett skjutvapen av gevärstyp som säkerhet. Dock förstod jag inte om man avkrävdes någon som helst bevis för vapenvana innan man fick hyra ett ... 

Vid ett tillfälle tänkte jag förflytta mig till fots, det handlade om en sträcka på kanske 400 meter, fullt synlig från alla håll eftersom inga träd och buskar skymmer sikten. Hann ta tjugo steg innan jag blev hejdad. Blev skjutsad i bil. Fick absolut inte gå.

"Varning för isbjörn" är alltså en realitet när man är där, och det gäller hela ögruppen. Jag hemförde en kylskåpsmagnet med samma varningsskylt på. Väldigt bra souvenir och den duger som "conversation piece" också om någon stannar till framför min kyl-och-frys ... för där sitter den!

Copyright Klimakteriehäxan

I dag för sextio år sedan

20/9 1966 "T Laila. Får nyckeln", Hade fortfarande tämligen läsbar handstil på den tiden ...

För exakt sextio år sedan fick jag nyckeln till mitt första egna boende i Stockholm. Glad som en lärka kunde jag flytta in i en liten halvsunkig etta en halvtrappa ned, med adress Smedsbacksatan 7. Där fanns ett rum, litet kök med s k sekundärkök, badrum, liten hall och en glasdörr ut mot gräset på husets baksida, fast utan någon sorts altan eller balkong. Stod man på tå kunde man ana vattnet i Värtan, men det var vackert grönt i blickfånget också. Plus ganska många tak.

Troligen hette det att lyan var "möblerad". Där fanns en otroligt smal säng, ett litet bord, en möbel som kallades "stäng" eftersom den var en stol som kunde dras ut och bli en säng. Någon sorts soffa fanns också. Jag sov i det där lilla sekundärköket, med en hopfällbar campingmöbel (bord och pallar) som matplats bredvid. Gasspis hade jag nog aldrig förr sett, men det funkade också. Allt var frid och fröjd!

Hur kunde då jag, fortfarande tonåring, i  princip utan inkomst, få tag i en lägenhet på eftertraktade Gärdet? Svart förstås. Hyrde i andra hand av en bekant som jobbade i Värmland samtidigt som jag kommit in på Journalistinstitutet i Stockholm. Mitt nya liv skulle bekostas av studielånet. 

Med viss rätt kan ni undra hur jag kan vara så säker, inte bara på året, utan exakt på dagen? Jo då, här finns bevis! Från ingenstans dök nämligen min lilla fickkalender från 1966 upp och blir den perfekta backspegeln. Slog upp den 20 september mest på måfå, men sökte förstås svaret på frågan: Vad hade jag för mig då? Och visst får jag svar!

Jag påminns om hur jag tillfälligt inhystes hos min morbror och moster i Edsberg, i väntan på att hitta något eget, helst närmare skolan. Den 17 september hoppade jag in och jobbade extra som kassörska i deras snabbköp. I veckan innan hade jag varit och lyssnat på den mycket originelle jazzmusikern Archie Shepp på Stockholms jazzfestival. 

Dagen efter att jag hämtade den där hett åtrådda nyckeln köpte jag en klänning. Den 23 september sov jag första natten i mitt nya hem. Några dagar senare kom mina föräldrar med ett lass förnödenheter. På Åhléns köpte jag ett vackert finskt tyg att sätta upp på väggen, lägenheten skrek efter uppfräschning och förnyelse.

Att jag i princip varje dag skrev i min kalender vad jag ägnat mig åt förvånar mig i dag, men det är lite spännande att se hur mitt liv såg ut för det som känns som en evighet sedan. Jag gick exempelvis jätteofta på bio mellan tentorna som verkar ha duggat ganska tätt. Hade gärna kompisar hemma, ibland gick vi på krogen trots att vi nog egentligen inte hade råd med det. Tränade regelbundet gjorde jag också.

Nog anpassade jag mig till livet i huvudstaden utan några problem. Och jag har ju blivit kvar, via ytterligare någon svart hyresadress innan jag lyckades få ett eget kontrakt, fast även det köptes svart – så gjorde "alla" på den tiden ... och brottet lär vara preskriberat vid det här laget. 

Kvinnan som hade kontraktet på lägenheten på Smedbacksgatan blev påkommen. Hon hade ju inte tillstånd att hyra ut i andra hand, så där försvann den bostaden i en hast. Men då hade jag redan lämnat ifrån mig nyckeln.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto är en pausbild

Tycker att jag minns känslan. Det var stort att tappa en framtand, och spännande att spana efter den nya! 

Kul åtminstone när man var sju. Barnbarnet blir det om några veckor, men gluggen väntade inte på födelsedagen innan den dök upp. Nu är det paus i den nyss fulla tandraden!

Råkade ut för samma sak när jag var femtio och det var inte alls särskilt roligt. Barnen enades snabbt om att mamma såg ut som en häxa och de bad mig, ja de vädjade verkligen, att jag inte skulle skratta utan hålla ihop munnen. 

Toppen nåddes när jag skulle natta Dottern. Hon drog täcket över huvudet och sa: "Kan du be pappa komma i stället!"

Ack ja, har mina tänder i behåll och numera får jag faktiskt beröm av tandläkaren, vilket håller ner den budgetposten på ett förtjänstfullt sätt. 

Vill du se fler Veckans foto går du lämpligen via Åkes blogg. 

Copyright Klimakteriehäxan

Politik i kulturell tappning

Vilka kulturella verk med politisk anknytning vill du tipsa om?

Det är Enligt O som undrar. 

Tänker på en film jag sett och inte glömt: "Flyga drake", byggd på Khalid Hosseinis bok med samma namn (The Kite Runner). Både bok och film gillade jag och man fick insyn i ett samhälle som var problemfyllt. Finns numera en rad böcker om Afghanistan (Åsne Seierstads "Afghaner" exempelvis) om man vill fördjupa sig.

När jag riktar blicken mot bokhyllan hittar jag Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen", den första jag läst av honom. Här får man en svensk nutidshistoria i lättsmält version genom författarens svenska adoptivmamma, med sociademokratiska rötter. Ett fint kvinnoporträtt med flera poitiska undertoner.

I veckan har regeringsfrågan dominerat det dagliga samtalet, åtminstone för de nyhetsintresserade. Återstår att se om det blir så svårt att nå ett resultat som experterna verkar vara ense om. Tyckte hur som helst att man medelst konstverket ni ser nedan får en tydlig fingervisning om att det blir något åt vänsterhållet. För dit pekar Enno Halleks färgglada hand som man kan se om man tar t-banan till eller från station Stadion, vilket jag gjorde i tisdags. Tror dock inte att konstnären tänkte på framtida kniviga politiska situationer när han skred till verket ...

Enno Hallek skapade den röda handen som pekar till vänster. Finns på perrongen på Stadions tunnelbanestation, invigd 1973.

 Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hustrur

"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Sådan är bakgrunden till den ständiga lördagsjakten på Veckans mening, i Skriv-Roberts regi. Veckans mening hämtar jag denna gång i  "Farlig sanning" av Anna Jansson – jag ser dem framför mig, männen och kvinnorna hon beskriver och situationen de befinner sig i:

Deras fruar var tysta och dekorativa.

Copyright Klimakteriehäxan

Turligt

Det är regnprickigt på fönsterrutan framför mig men dropparna torkar nog snart, för himlen ser ganska "snäll" ut och höstfärgerna är inte här än. Men oj så fort tiden går! Ideligen är det fredag och då presenterar Elisa Matilda så troget sina fem frågor, denna gång på temat tur.

1. När kände du dig som mest lyckligt lottad? "Känner" borde det stå! Varje gång jag tänker på hur rik jag är: har en fin familj, vänner, förvånansvärt god hälsa, allt jag behöver när det gäller prylar, trivs där jag bor. Inser att långt ifrån alla är lika rikt lottade. 
2. När hade du senast riktigt bra timing? Måste ha varit ett bussbyte härom dagen, tog en minut utan stress. Sällsynt.
3. Vad vill du ha tur med den här veckan? Några turbollar i pingis tar jag gärna emot på söndag när det är seriespel. Fast inte alltför många, förstås.
4. När litar du på magkänslan? Förvånansvärt ofta. Och det blir också ofta rätt.
5. Har du ett lyckonummer, och ger det lycka? Nej. Fast jag tror att jag föredrar runda siffror framför kantiga ...

Copyright Klimakteriehäxan

Aldrig mer en sommarkappa!

Värmerekord. Inte sedan man började registrera temperaturer runt om i världen har lika höga värden uppmätts som i år.

Rapporterna kommer tätt: i område efter område, jorden runt, har man nu noterat högre temperaturer än någonsin. Folk dör av värmeslag, enorma skogsområden läggs i aska, naturen skriker efter regn, grundvattennivåerna sjunker, isen vid polerna tinar och kalvar, turister är på jakt efter svala resmål ... det är helt enkelt ingen ände på eländet (även om Sverige kanske tjänar lite på det där med turisterna som söker "coolcation").

Visst har man anledning att bli orolig, även om man tror sig bo och vistas i ett område som åtminstone i teorin verkar säkert. Men faktum är nog att de stora klimatförändringar som pågår kommer att komma ikapp oss allihop.

För egen del har jag i alla fall kommit till EN insikt: Jag ska aldrig mer köpa en sommarkappa. Förr i världen ville man prompt ha en ny för året, med premiär på Valborg (om det inte snöade alltså). Kappan matchades gärna med tunna handskar, en trevlig väska och lämpliga skor, även om de senare ofta tenderade att ha för höga klackar för att det skulle vara bekvämt. 

I min garderob hänger ett gäng jättefina vår/sommarkappor, i olika färger, modeller och längder. Lägg till två regnkappor. Ingen är köpt på 2020-talet. EN kappa har jag använt 2026, EN gång och det var nu i september. Regnplaggen har bara hängt, i sällskap med ett antal paraplyer – de går ju inte att ta i bruk, man kan inte fälla upp dem eftersom det nästan alltid blåser, se där ännu en väderförändring från förr. Och sommarhandskar – skojar ni med mig?

Ser nu hur modebutikerna försöker locka mig med en ny höstkappa. Å nej, försök inte! När det blir vinter behövs ytterplaggen, men där är vi tack och lov inte än. Hösten kan jag uthärda iförd någon av mina sommarkappor, möjligen i kombination med en kofta. Om det kommer att behövas i denna uppvärmda värld, vilket är långt ifrån säkert.

Om du inte bara vill känna värmen utan dessutom läsa om den ...

Copyright Klimakteriehäxan