Med vår i hågen

Nu finns de, vårtecknan! Man måste förstås inse att pollenallergiker inte jublar, men vi som klarat oss undan den åkomman, vi gillar hasselbuskens hängen, just nu sprängfyllda av frömjöl!

Och så är det här sommarhotellet klart för inflyttning, strax intill Årstaviken, så de som väljer att sätta bo här har (förhoppningsvis) låg hyra, garanterat fin utsikt och nära till badstrand. Perfekt boende helt enkelt!  Misstänker dock att det handlar om ett svartbygge ... hoppas det får vara kvar, det kan bli intressant att se vem som flyttar in!

I Ukraina är det nog inte så enkelt att hitta trevliga vårtecken. En fotoutställning pågår i Kungsträdgården, mitt i Stockholms city. Oleg Petrasiuk har tagit bilderna, som sitter monterade på bitar av plåtstaket från Chasiv Yar, en stad i östra delen av landet som drabbats hårt. Plåtarna är fulla av kulhål, och fotografierna visar vad detta eländiga krig lämnat för spår efter sig, i fyra långa år. Flanörer hejdar sig i steget.

Veckans foto efterlyses av Åke. Fem bilder som mest ska man visa, men det kan vara vilka motiv som helst som man ramlat över under veckan som gått. Kolla i hans kommentarsspalt så hittar du fler bloggande fotografers alster! Eller ska man kalla oss fotograferande bloggare kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om våren

Veckans mening ska hämtas ur det man nyss läst och det ska vara en mening som står ut lite extra, av en eller annan anledning. Det är så Skriv-Robert vill ha det på lördagar. Idag väljer jag att vara olydig och bryter mot reglerna, eftersom jag är full av vårkänslor! Texten här nedan är skriven av Runa Sundh, en gång lärare och en bekant från förr i Barndomslandet, vars främsta poet hon var. Runa skaldade på mål, och hon gjorde det bra. Som i dessa rader om våren, i två meningar: 

”Fôgglera sjonger å speler se grant

björkra ha nyss schloge ut

dä spirer å växer å gror överallt

en njuter varenda minut!

En önsker att tia ville stå still

se att en hann mä litte mer

uttå allt dä sôm finns nu i vår natur

när sô möe ikring en sker."

Fler av Runas alster (och hela vårdikten) finns med i min lilla bok "Sånt nästan bara jag minns". Jag har två häften med hennes dikter i min bokhylla. Hon kallade dem för "runskrift"! Och de såldes inte i några jätteupplagor precis, men vi som har de där böckerna, vi vårdar dem ömt.

Copyright Klimakteriehäxan (och Runa Sundh)

Reaktioner

Fredag. Vårdagjämning. Från nattfrost stiger temperaturen i solen, bara tunna moln på himlen, fåglarna kvittrar om än inte på högvarv. Så kan en dag i mars te sig i Barndomslandet, efter begravning av en kusin som lämnar många glada skratt och roliga minnen efter sig, från sandlådan och framåt genom livet: boogiewoogie på piano, bilfärder i hisnande fart, många brev, pusselläggande vid mitt köksbord och ofta visad gästfrihet. För att ta några exempel.

Elisa Matilda listar som vanligt fem frågor, i dag handlar det om reaktioner (om än inte på begravning som alltid är sorgligt men denna var ändå ljus) och punkterna ser de ut så här

1. Vad var det senaste som gjorde att du rynkade på näsan? När jag glömde säga till att jag inte vill ha någon sås hälld över min pommes frites.
2. Vad var det senaste som fick din hjärna att explodera? Den har tack och lov inte gjort det. Än.
3. Vad fick dig senast att rulla på ögonen? Donald T. Och beskedet att Lars Leijonborg träder in i politiken igen. Håhå jaja.
4. Vad gjorde att du senast släppte loss? Det var nog så länge sedan att jag glömt det. Inser att jag borde släppa loss oftare.
5. Vad har nyligen varit en nagel i ögat? Varje gång jag ska betala en krognota retar jag mig på att kortläsaren föreslår att jag ska betala dricks i en mängd mat och service sällan gjort sig förtjänta av. Kalla mig snål, jag tål det.

Copyright Klimakteriehäxan

En ny stafettsträcka

Det pågår en Bloggstafett just nu, initierad av Sara Madeleine, och jag har blivit nominerad, för andra gången. Känner mig smickrad förstås, när Mrs Calloway – en av de bloggare jag "umgås" mycket flitigt med – lämnar över stafettpinnen till mig.

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.

De tio punkterna om mig som bloggare petade jag ihop på "den förra stafettsträckan". Kan jag lägga till något?

11. Är road av mat, framför allt av att äta gott, men också att laga något (i de perioder när jag inte är kökstrött).

12. Vill inte ha reklam på min blogg. I den mån det ändå förekommer är den gratis och föranledd av något jag verkligen gillar.

13. Jag uppskattar tips om tv. film och läsning som jag ofta ramlar över hos andra bloggare. Hoppas mina tips också landar bra hos andra emellanåt.

Finns det fler hugade stafettdeltagare där ute? Vad sägs grabbar, det är i dagsläget flest tjejer som är med? Nominerar Skriv-Robert och Janerik Sundh i bloggarnas pojklag. Nöjer mig med dem i denna omgång. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att historien om hur Donald Trump delar ut skor till honom närstående män är märklig på mer än ett sätt. Det visar sig ju att skorna inte är i samma storlek som mottagarens fötter. Utrikesminister Marco Rubio syns knalla omkring i jättestora dojor, med en enorm glipa i hälen. Hur han alls kan gå i dem är svårt att begripa. Men ännu konstigare tycker jag är att han inte i tysthet uppsöker en skoaffär och köper ett par likadana fotbeklädnader – i rätt storlek?! Han har absolut råd med det. Och chefen skulle inget märka.

Veckans kärleksförklaring 6: MINNE

Envisas med att använda onsdagen till att vara dagen för generösa kärleksförklaringar, detta som motvikt till allt gnäll, allt jobbigt och tråkigt som händer i världen omkring oss. Dags för sjätte omgången! Och nyckelordet att associera kring är minne. Det fick jag som förslag från Susanne när jag undrade om det drällde av idéer om vad vi skulle ösa kärlek över. Tack för det, i dag minns vi!

Jag❤️minnet av stunderna med pointertiken Koira, världens mest fantastiska hund som tyvärr råkade ut för en olycka och inte fick fortsätta leva. (Koira är f ö det finska ordet för hund!)

Jag❤️minnet av hur jag en gång packade upp en försändelse innehållande tre dussin röda rosor.

Jag❤️minnet av hur det färska barnbarnet sov på min axel och jag satt blick stilla i närmare två timmar, rädd att det ljuvliga "ögonblicket" skulle ta slut. ...

Jag❤️minnet av hur jag och Maken hade 40-årsfest, alltså efter fyrtio år som gifta. Älskar förstås minnet av bröllopet också! Väldigt olika kalas, men fina båda två. Många av gästerna var de samma!

Jag❤️minnet av mammas nygräddade våfflor som man åt med smältande smör på. 

Jag❤️minnet av att bli serverad ceviche gjord på fisken som nyss kom upp ur havet. Ja tänk så mycket god mat man kan minnas!

Det blev sex punkter på min lista, men du väljer kanske bara en? Eller åtta? Ser fram emot att läsa vad ni andra plockar fram ur den förmodligen tämligen välfyllda minnesbanken. Ni använder min "hjärteklump" om ni vill, men ni glömmer absolut inte att berätta i kommentarsspalten här att ni är med, länk är självskriven!

Förra veckan när nyckelordet var stil droppade det in kärleksförklaringar och tankar från Mrs Calloway, Susanne, Jenny, BP, LillaSyster, Margaretha, Åsa, Susjos och Anki. Tror/hoppas att jag inte missat någon?! Klicka runt och ta in lite varma känslor, de behövs!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

37

-Så många minuter längre var solen uppe igår i Stockholm om man jämför med måndagen för en vecka sedan, detta enligt den klassiska "solfilmen" i SVT:s Aktuellt. Behöver jag lägga till att jag är glad för det?

Långt ifrån feelgood

Vi ägnar oss väl inte frivilligt åt ondska särskilt ofta, men i dag är det ändå dags. Detta eftersom just ondska är temaordet för denna veckas Tisdagstrio.

Då bestämmer jag mig för att hoppa över Jan Guillous i sammanhanget självskrivna bok, men ändå väljer jag verk av svenska författare.

Först "Selambs" från 1920 av Sigfrid Siwertz. Den förväntades man läsa i gymnasiet, och som den lydiga elev jag mestadels var tog jag tag i den. Men just denna roman blev den allra första bok jag valde att inte läsa till slut. Jag stod inte ut med människorna, så elaka och hemska! Har aldrig försökt ge den en ny chans. Har möjligen gått miste om en litterär pärla, men må så vara!

"Ormens väg på hälleberget" är en liten fantastisk roman av Torgny Lindgren, om fattigt folk och deras livsvillkor i Västerbottens inland på sent 1800-tal. Den rike och mäktige mannen i byn utnyttjar flickor och kvinnor helt samvetslöst, och de har inga möjligheter att undgå förnedringen och övergreppen. Berörande och upprörande läsning.

Att Hans Alfredsons "En ond man" handlar om just en sådan behöver ingen tvivla på. Även här en skildring av fattig versus rik. Ondskan är iskall och empati en känsla som inte existerar. I filmversionen (med en stjärnspäckad rollista) är titeln "Den enfaldige mördaren" och aldrig kan man glömma scenen när Hasse själv (i rollen som fabrikören) slänger in sin underställdes surt förvärvade sedlar, framtvingad avbetalning på en skuld, i brasan. Det gör riktigt ont att se den förtvivlade Nisse Ahlrot, som är den som för tillfället utvalts att bli plågad.

Usch så mycket elände det har funnits, finns och kommer att finnas. Feel bad på riktigt. Inte konstigt att feelgood-genren går bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Stafett utan svett

Vill jag ställa mig i startblocken och vara med i en stafett? Det är Hanna som undrar, och hon har helt enkelt nominerat mig (tack!) som deltagare i detta evenemang, startat av Sara Madeleine, även känd som den bloggande Orsakullan. Här är presentationen:

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Startskottet har gått! Tio fakta om mig som bloggare, saker som jag tror märks i Klimakteriehäxan: 

1. Jag är kvinna, maka, mamma och farmor.

2. Jag trivs i böckernas värld.

3. Jag roas av konst och design.

4. Jag deltar i en rad s k "bloggutmaningar" och tycker att jag lär känna andra bloggare den vägen.

5. Jag kallar mig gärna "ordbrukare". Det yttrar sig inte bara i att jag skriver själv, jag löser också korsord etc. Och fascineras av språk generellt. Parar detta med mitt fotointresse.

6. Jag försöker "tryffera" min blogg med lite udda inlägg, som Nummerbyrån och Dagens ord. Finns flera "serier": om fåglar, om alternativa saker att fira ... Och så  citerar jag gärna sådant andra skrivit som tilltalar mig lite extra av en eller annan anledning. Leker emellanåt lite med fonter o dyl. Publicerar oftast något varje dag.

7. Jag tycker att kläder, accessoarer och smycken har mycket att berätta både om mig och andra.

8. Jag gillar att peta in kommentarer till aktuella ämnen i bloggen, på ett eller annat sätt. Om man tittar på min lista över "etiketter" syns det att jag hoppar in på allt möjligt. Att bara skriva om en sak, exempelvis böcker eller mat, är mig helt främmande. 

9. Jag är förtjust i idrott, tittar och hejar när det går bra, gråter när det inte lyckas. Spelar själv pingis.

10. Jag skulle nog inte kunna leva utan blommor. Inte min blogg heller.

Så har vi kommit till bloggvännerna som jag tycker borde få fler besök. Det kan säkert betyda att en blogg nomineras av flera, men det går väl att hantera? Klicka på! Det är ju skönt att kunna delta i en stafett utan att bli det minsta svettig ...

Tio förslag för dig: Paulas pörte, BP/Konst eller konstigt, LillaSyster, Susjos, Hannele, Professor Deutsch, Margaretha, Enligt O, Lyrans noblesser och Åke. Inser att jag skulle kunna lista fler, men nu gällde det ju tio ... Spännande att se om detta ger något resultat i besöksstatistik och kommentarsspalt! 

Copyright Klimakteriehäxan

Bland snyggankor och andra fåglar

Barnbarnen kallar dem för ankor, alla fåglarna som kommer farande emot oss och hoppas på lite söndagsgodis när vi närmar oss Årstavikens strand, där isen äntligen släppt taget. Där finns numera också en exotisk fågel att beskåda, en som på något vis förirrat sig hit och bestämt sig för att här är det trevligt, här stannar vi – här kan man ju rent av bli bjuden på havregryn av rara barn!

Det är mandarinänderna jag tänker på. När jag pratar om dem kallar jag dem "snyggankor", för det är ett namn de verkligen gör skäl för!

Snyggankan är inte ny i Mälaren, vi har börjat vänja oss och de har också blivit fler. Men ser man en fotografliknande person med ett rejält objektiv påskruvat på kamerahuset vet man: här någonstans finns de! Bara att leta upp dem bland vass, stenar och grenar. De verkar också komma hyggligt bra överens med våra gamla vanliga gräsänder. 

Såväl snyggankor som gräsänder gillar godis (läs: havregryn)!

Copyright Klimakteriehäxan

En hjärtlig överraskning

Det ser ut som en tämligen ordinär vit porslinsmugg. Men den är tydligt handgjord, blir greppvänlig tack vare den ojämna formen. Muggen (jag har faktiskt två som förstås inte är helt identiska) är en souvenir från ett besök på Åland för några år sedan. 

Vi kom till Smakbyn, där Årets kock 2000 Michael Björklund styr och ställer. Fast man kan inte bara äta där, man kan köpa Mia Englunds keramik också. Mina muggar hittade jag i en låda för sådant som av en eller annan anledning var andrasortering, så de är dock inte signerade, fast det går bra ändå tycker jag!

När man så fyllt på sin mugg med lämplig dryck (helst kall eftersom inget öra finns) kommer den glada överraskningen, förutsatt att man inte dricker färglöst vatten förstås ... Inuti muggen möter ögat ett vänligt hjärta i dryckens färg. Är inte det en glad överraskning så säg! I alla fall en originell designidé.

Ni glömmer väl inte en annan "hjärtlig" verksamhet när ni tar er an bloggandet? Veckans kärleksförklaring är inne på femte omgången. 

Varje onsdag presenterar jag ett nyckelord att associera kring, och jag har åtminstone hittills avsiktligt hållit mig till tämligen abstrakta teman. Du kan publicera ditt inlägg vilken veckodag som helst.

Det började med Doft. Sedan kom Ljud, följt av Kunskap. Fjärde omgången handlade om Känslor  och den här veckan är det Stil som gäller! Häng på! Och föreslå gärna teman, mina kommer ju att ta slut!

Copyright Klimakteriehäxan

Missa den inte!

En av de bästa filmer jag någonsin sett finns nu att streama på SVT Play: "Three Billboards Outside Ebbing Missouri". Ett drama om en mor och hennes våldtagna och mördade dotter, om utsatthet, om polis som inte räcker till ... om personligt mod ... om relationer ... Storyn är inspirerad av verkliga händelser.

Inser att det kan vara svårt att se texten på skyltarna. Där står från
höger till vänster "Våldtogs medan hon dog", "Ännu ingen gripen?"
 och "Varför [polischefens namn]?"

Filmen nominerades till sju Oscars 2018 och jag lovar: den var värd varenda en fast det blev "bara" två. Missa inte denna! Den är rörande, upprörande, spännande, överraskande, stundtals till och med lite rolig ... den har helt enkelt ALLT! Om jag ska se om den? Sover Dolly Parton på rygg?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en dörr

På lördag brukar jag tillsammans med bl a Skriv-Robert servera mina besökare en mening som på ett eller annat sätt står ut i den text jag nyligen petat i mig, bit för bit, dag för dag. Den här gången hamnar jag i "Leva på gränsen – berättelser från det nya Sydafrika", en bok skriven av vännen och kollegan Leif Norrman, som är en synnerligen berest reporter. En tid hade han sin bas i Sydafrika som korrespondent för Dagens Nyheter, och det var under några år när otroligt mycket förändrades i landet. I boken ser han tillbaka på den där tiden. Leif skriver en synnerligen njutbar svenska. Som prov på det får  ni här hans otroligt vackert formulerade reflektion kring en dörr som står och slår i mörkret i Soweto, en svart stadsdel i Johannesburg.

Den blinkade som en fyr om natten och innan den slogs igen hann varje gång ett högt, berusat sorl och några volymstarka takter kwaito slitas av mot dörrkanten och sedan snabbt singla ner och dö mot gatans grus. 

Copyright Klimakteriehäxan

Anm: Kwaito är en sydafrikansk musikgenre som växte fram i Johannesburgs township (särskilt Soweto) under det tidiga 1990-talet, ofta förknippat med slutet av apartheid. 

Dagsnotering

Hej på dig fredag, så trevligt att du kom igen! Men varför du skulle ta med dig stormvindar begriper jag inte, det var väl alldeles onödigt? Hur som helst med den saken; Elisa Matilda har i vanlig ordning ställt fem fredagsfrågor. Resultatet blir denna gång en sorts dagsnotering.

1. Vilket djur representerar ditt humör idag? Vad sägs om en höna? Vill bara gå omkring och picka lite förstrött, kanske hittar man något bra, något guldkorn?
2. Känner du dig äldre eller yngre än vad du är? Oftast yngre. Det kallas självbedrägeri.
3. Vem är din äldsta vän och när möttes ni? Det måste vara Christina, vi har känt varandra i sextio år och haft många gemensamma upplevelser. Senast sågs vi i förra veckan, då hon och hennes man åt middag hos oss. Lekkamraterna från tidigaste barndomen finns inte kvar i mitt liv längre.
4. Vad skulle du göra om du inte behövde jobba för att få pengar? Vara pensionär ... det sker ju automatiskt ... 
5. Vad packar du först när du ska på en resa? Trosor och bh.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

5000

-kronor, ja ända upp till 6000, är den mat värd som en familj bestående av två vuxna och två barn i Sverige slänger på ett år. Ett svinn som definitivt går att krympa med lite eftertanke och en gnutta ansträngning. Siffran kommer från Livsmedelsverket. Läge för förbättring!