Plötsligt blev jag kattmatte!

Kanske var det blicken. Vet inte. Men något fångade mig – ser den inte lite full i sjutton ut? – och jag kände direkt att vi hörde ihop, katten och jag. Den stod på en hylla i en butik i Amsterdam, en butik som sålde konst, designprylar, kläder, smycken och heminredning. En ganska "dyr" affär, så när jag lyfte på katten för att se vad den kostade väntade jag mig ett enda resultat: jag skulle rycka lite på axlarna och ställa tillbaka den på sin plats. SÅ MYCKET var jag inte beredd att betala.

Men har man sett på maken! Den prislappen skrämde mig inte, det var "inga pengar alls"! Förklaringen är kanske att min kisse är väldigt anonym, har ingen signatur eller besked om tillverkningsland eller så. Fast vad gör det när man är nyförälskad! 

Visst var den lite tung – den är gjord i keramik och ungefär 20 centimeter bred och lika hög – men den fick utan problem plats i handbagaget och nu har den intagit sin plats i vårt hem, sedan även Maken (som levt med katt förr) gett den sitt klara gillande.

För att vara katt är den väldigt praktisk: jag behöver inte köpa en korg eller en klösbräda, inte byta illaluktande kattsand, betalar ingen försäkring, måste inte ta bort hår från möblerna. Det är förvisso också sant att den inte stryker sig mot mina ben och nog skulle jag uppskatta om den villa spinna lite emellanåt, men nu är det som det är. Kanske får den ett namn så småningom, vi får se ...

Faktum kvarstår: jag har blivit kattmatte, väldigt otippat. Där ser man vad en sväng till Amsterdam kan göra.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 10: FRÄMMANDE

Nog händer det väl att man fascineras av saker långt från den egna vardagen? Kanske något man drömt om att få uppleva? Något som man tror skulle kännas berikande om man bara kom åt, så att säga? Det är lite så jag tänker när jag ger ännu ett abstrakt temaord för Veckans kärleksförklaring: främmande. Och samtidigt minns jag med lätt förundran att vi i min barndom alltid sa att vi fick "främmande" om det skulle komma gäster, de kunde vara hur välbekanta som helst! Där ser ni vart associationsbanorna kan leda!

Jag❤️ samba som i Brasilien, med Elis Regina eller Joao/Astrud Gilberto förslagsvis, men be mig för allt i världen inte dansa. Har försökt ...

Jag❤️ färgerna som möter ögat i indiska stadsmiljöer, så som de ofta skildras av duktiga fotografer. Men jag nöjer mig med bilderna.

Jag❤️ pingviner, en sorts främmande fågel som verkar trevlig att umgås med även om man måste ta sig ända till Antarktis. Underbara tv-dokumentärer finns att njuta av – och ni har väl sett "The Penguin Lessons"?

Jag❤️ "Pata pata", även kallad "Klicksången", en superhit från 1960-talet med Miriam Makeba som sjunger på xhosa. Jag har försökt lära mig klick-ljudet från xhosan men det lyckades förstås inte. "Pata pata is a dance we do down Johannesburg way" förklarar Makeba för oss som inte klarar detta fascinerande afrikanska språk.

Jag❤️ balett, för utövarnas totala kroppskontroll och smidighet, i total kontrast mot min klumpiga och allt stelare kroppshydda för vilken varje försök till balett vore inte bara främmande utan ett hån. 

Jag❤️ att jag har nio "bloggsystrar" som skulle kunna kallas "främmande" eftersom vi inte känner varandra utanför bloggvärlden. Men här är det trogna gänget som nu i nio veckor skickat ut kärleksbudskap kors och tvärs: LillaSyster, Åsa, Mrs Calloway, BP, Margaretha, Jenny, Anki, Susanne och Susjos. Tror och hoppas att jag inte missat någon.

Copyright Klimakteriehäxan

En andra vår

Förvisso har jag redan mött våren i full blom. Jag har ju varit på utflykt till Holland, till den skira grönskan och de oändligt många blommorna i Keukenhof utanför Amsterdam – något jag drömt om i decennier.

Men det hindrar inte att jag nu, åter på hemmaplan, uppskattar vår egen ljusare tid. Visst ligger vi långt efter, vi befinner oss ju ändå i Norden!, men nog händer det saker även runt husknuten. 

Ni får bildbevis här, i fyra steg. Bilderna är (förstås) färska. Jag har varit tillbaka i Kungsträdgården och kan konstatera att de kalla nätterna bromsar körsbärsträdens blomning, men de blir fler och nu, mot bakgrund av blå himmel, känns det "rosa taket" inte långt borta.

I det jag brukar kalla Krokusdalen, nära Skanstull och Eriksdalsbadet, är marken än en gång lila fast jag tycker tyvärr att det verkar vara lite färre blommor i år – lökväxter "slits ju ut" och då glesnar leden. Några kan förstås redan ha hunnit vissna.

Scillans vackra ljusblå kronblad målar över en annan bit i samma dal. Det blir ett täcke i himlens färg. Tänk att så små blommor kan bjuda på så stor skönhet! (Klicka gärna på bilden, i större storlek syns det bättre!)

Måste naturligtvis också kolla läget i "min" tulpanbacke, den jag ser från mitt sovrumsfönster. Några påskliljor har slagit ut men tulpanerna avvaktar ännu några dagar. När de är fullt utslagna kanske släktingarna i Keukenhof gjort sitt för i år?

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är man väl gammal – men antiken?

Tisdagstrion ska denna vecka bestå av böcker om antiken, så har Skriv-Robert tänkt ut. Hoppsan! Jag kommer egentligen inte på någonting. Nog för att jag är ålderstigen, och nog för att en och annan kanske tycker att jag tillhör antiken, men ... 

Hur som helst tror jag att man hamnar i Grekland. Och faktiskt var det så att en period i skolan var jag helt fascinerad av de grekiska gudasagorna, kunde namnen på en lång rad viktiga figurer och lät dem dra mig med in i sitt tidevarv. Antar att detta togs upp på någon historielektion.

Det där intresset ledde till att jag fick en bok i present: "En gyllene bok om Iliaden och Odysséen". Alltså en lättläst version av Homeros skildring av trojanska kriget och krigshjälten Odysseus hemresa från fronten, en sjöresa fylld av utmaningar och äventyr.

Jag slukade förstås boken, vad annat var att vänta? Den trojanska hästen var en kul uppfinning, det var ju spännande hur det skulle sluta: skulle Odysseus klara alla faror och verkligen komma hem? Resan tog tio år!

Verken skrev troligen 700 år före Kristus. Men det är oklart om Homeros var den som gjorde det, det är till och med osäkert om han ens fanns. Den stora vackra gyllene boken har jag hur som helst kvar – och mig veterligen har jag inte läst någon annan bok om antiken. Det blev med andra ord en väldigt mager trio.

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara tulpaner 1

Magnolia - som blommar på grön kvist!

När man som jag älskar blommor och dessutom är jätteförtjust i att fotografera dem framstår den granna parken Keukenhof utanför Amsterdam som rena paradiset. Det handlar naturligtvis mycket om tulpaner, men verkligen inte enbart! Här finns mängder av olika lökväxter, blommande träd och buskar och också riktigt små blomster som smugits in och omger sina större släktingar i rabatten.

Kejsarkrona

Några fina "plåtblommor" finns också, skapade av Rosalinde van Ingen Schenau.

Kungsängslilja

Alla färger passar konstigt nog ihop!!!

Rhododendron

Copyright Klimakteriehäxan

Vi hade tur med vädret!

Tänk att den verkligen blev av, utflykten till vårblommorna i Amsterdam, en resa som jag drömt om i decennier! Vi satt och åt middag med goda vänner på restaurang och pratade kanske om ljusnande (vår)tider när jag lät undslippa mig några få ord: "Jag har i evigheter längtat efter att se tulpanerna i Amsterdam!". Då säger min väninna till min förvåning bara: "Jag följer med!"

Svårare var det inte. Vi bokade och i onsdags lyfte vi från Arlanda för att landa i Holland där våren hade kommit så mycket längre än här hemma. Det blev raka spåret till Keukenhof, "köksträdgården" som på bara några veckor drar 1,5 miljon besökare varje år. Gröna träd, strålande sol, blommor, blommor, blommor! Och inte bara tulpaner utan miljontals andra, pärlhyacinter och "vanliga" hyacinter, påskliljor, narcisser, pingstliljor, liljor jag aldrig förr sett, blommande fruktträd, magnolior som minsann inte slagit ut på bar kvist utan också hade gröna blad! Och så vidare, och så vidare. Det var bara att njuta!

De där största fälten där lökväxterna halshuggs när de slagit ut för att själva lökarna ska säljas till kommande säsong fick man dock nöja sig med att se lite på avstånd, men det gick bra det också. Vi fick ju ändå tulpan t o m i koppen med capuccino ...  

Med detta lilla bidrag deltar jag i Åkes serie Veckans foto, fast där ska man begränsa sig till fem bilder. En regel jag alltså iskallt struntar i denna gång, för här blev de visst sju. Jag har dessutom många kvar ... Mina bilder är i alla fall definitivt från denna vecka – och ja, vi hade tur med vädret!

Copyright Klimakteriehäxan

Här får varför ett därför

Kanske har någon märkt att jag inte är särskilt aktiv i Blogglandia denna vecka. Kanske har någon undrat varför? Naturligtvis finns det ett därför som svar. Kolla här!

Copyright Klimakteriehäxan

Food for thoughts

Ord kan  vara värda mycket. Undrar om Elisabeth Wordsworth tänkte på det om hon nägonsin reflekterade över sitt efternamn? Det passade henne i alla fall perfekt. Hon levde mellan 1840 och 1932 och var bland annat lärare, rektor och en förgrundsfigur i den brittiska skolvärlden, självlärd. feminist och författare, men skrev ibland under pseudonymen Grant Loyd. Hos Margaretha stötte jag på en av hennes dikter, en som bevisar att ord verkligen är värda något:

 If all the good people were clever,   
  And all clever people were good,
The world would be nicer than ever
  We thought that it possibly could.

But somehow 'tis seldom or never

 The two hit it off as they should,

The good are so harsh to the clever,

  The clever, so rude to the good!

So friends, let it be our endeavour

  To make each by each understood;

For few can be good, like the clever,

  Or clever, so well as the good. 

Det där, det kallar jag sannerligen tänkvärda ord, "food for thoughts" alltså. Vilket man inte behöver heta Wordsworth för att inse.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 9: FORM

Hej alla ännu en onsdag, hoppas ni känner er i bra form! Speciellt eftersom form är temaordet för Veckans kärleksförklaring denna gång. Vi kör som förut: du använder min hjärteklump om du vill, du utser så många eller så få kärleksobjekt du vill, du associerar utan gräns och du har hela veckan på dig men du glömmer inte att lägga in länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt. 

Jag❤️Pantheon i Rom för det runda hålet i taket som är ett arkitektoniskt mästerverk från antiken. Vill tillbaka dit!

 Jag❤️att känna mig i form, men det blir svårare och svårare ... och om sanningen ska fram är det länge sen sist ...

 Jag❤️A-linje i klänningar och tunikor. Lättburet, klädsamt, förlåtande.

 Jag❤️vackra skor med höga klackar, allra helst om de går att gå i. Annars får man nöja sig med att titta på dem som de konstverk de faktiskt är.

 Jag❤️origami eftersom den som vet hur man gör kan åstadkomma nästan vad som helst genom att vika ett papper.

 Jag❤️så många av Lisa Larssons figurer i keramik. Hon hade ett eget formspråk. Räven är en evig favorit!

Förra veckans omgång, den åttonde i ordningen, hade naturligt som temaord. Mrs Calloway var än en gång snabbast att hugga på den kroken. Andra som tog sig tid att sprida lite kärlek trots storhelg och allt vad såna brukar medföra var Jenny, LillaSyster, Susanne, BP, Anki, Margaretha, Susjos och Åsa.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim i efterskott

Författare med något från växtriket i namnet ska man hitta i denna veckas Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Tar mig en snabb funderare på vilken sorts växtlighet jag kan hitta i en adressbok och inser att den listan blir lång: blom - skog - löv - palm - björk - gran - ros - blad - mossa - gren - säv - bok - vass - stam - kvist - ek trillar in snabbt, och då har jag rensat ut de engelska liksom min egen -vall. Återstår att se vad som rotat sig i bokhyllan ...

Som vanligt anmäler sig både Lagerlöf och Lindgren som starka kandidater (båda med dubbla växt-ord i efternamnet!), men jag gör en ansträngning att hitta några andra namn. Det blir påskekrim i efterskott!

Jag tycker skånske politikreportern Olle Lönnaeus skriver lite annorlunda deckare som tilltalar mig. Han har en son som också är författare, har länge tänkt leta upp något av honom men det har fortfarande inte blivit av. 

Anders Roslund är en gammal kär kollega som jag gärna läser. Köpte "Fly", en av hans senaste, på halva priset på bokrean och ser fram mot den. Skickliga skildringar av nutiden med stark svärta brukar det handla om.

Katarina Wennstam – se där, ännu en journalistkollega! – skriver deckare med feministiska förtecken och det gör hon bra. Men jag går inte riktigt i takt med henne, har nog två olästa och hon är produktiv, så det hinner bli fler innan jag kan komma ikapp ...

En trio med gemensam bakgrund, helt enkelt. Och lönn-, ros- och -stam på visitkortet. Det är verkligen inte ovanligt att de som arbetat med nyhetsrapportering kring det som händer nu och nyss och måste hålla sig till verkligheten glatt hoppar in i facket där man får skruva till det, hitta på och rent av vrålljuga! För den friheten får man ju som författare till fiktion. Det gäller bara att göra det bra! Vilket de i min trio gör.

UPPDATERING: På tisdagar passerar jag ofta så här års Kungsträdgården. Och nu är det spaning som gäller: när slår de japanska körsbärsträdens blommor ut? Lite fler än för en vecka sedan kan man se, men än är det en bit kvar till den totala ögonfägnaden. 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 184

FULLKORNSBAGUETTE

-Se där ett ord på inte mindre än sjutton (17) bokstäver som just trängt sig på mig. Jag råkar ju vara korsordslösare och hamnade nyss inför nyckelordet "Grov i mun" mitt i rutmönstret. Som jag grubblade! Som jag testade olika varianter! Hade ett T mot slutet, skulle det sluta på -ton? Kunde det finnas ett passande okvädinsord i vårt rika svenska språk? Eller skulle jag leta efter något låneord? Jag gav upp och googlade. Jo då, med gott resultat: ett enda förslag fick jag. Ni ser det här ovan, det var naturligtvis rätt och jag kommer aldrig att glömma det.

Just nu i april

Minsann har det varit ett månadsskifte igen. De duggar ju tätt nu för tiden! I början av varje månad håller Kulturkollo ett finger i luften och kollar läget, i "Just nu". Jag hänger på!

Just nu läser jag (lite till min egen förvåning) två extremt olika böcker om två extremt olika barndomar. Växlar mellan "Tänk som Truls", fynd för halva bokreapriset. Om pingisspelaren, för närvarande världstvåa i sin sport, och hans väg framåt. Det visar sig vara en bok skriven av flera medlemmar av familjen Möregårdh och speglar olika aspekter av ett liv där idrotten sömlöst hänger ihop med vardagen. Faktiskt riktigt intressant! 

För att inte känna mig alltför (pingis)nördig byter jag stundtals till "Entitled" med underrubriken "The Rise and Fall of the House of York", en närgången biografi, skriven av den välrenommerade Andrew Lownie, om den brittiske inte längre kunglige prinsen Andrew och hans exfru Sarah Ferguson. En engelsk väninna satte den i mina händer och sa "Den här måste du bara läsa!!". Det är inte många som har något gott att säga om den manlige huvudpersonen, drottningens älsklingsbarn, bortskämd till max från start och senare i livet ständigt med repliken "Don´t you know who I am?!" på sina läppar. Man häpnar över hans agerande, och lite senare i livet visar det sig att Fergie, hustrun, minsann inte ligger efter när det gäller dåligt uppförande. Snaskig läsning? Ja, det är bara förnamnet. Återstår att se om jag står ut med hela, det är en rätt tjock bok. Men välskriven och så vitt jag begriper byggd på superbra research. Samtidigt kan man med rätta ifrågasätta om det är väl använd tid ... hur som helst har man haft tur som inte föddes kunglig!

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell. Har inte kommit så långt men den börjar bra, fast väldigt lång är den också ... Bästa ljud att lyssna till live är fågelsången.

Just nu tittar jag på tulpanerna som börjar skjuta upp sina blad i lökbacken. Hamnar jag i tv-soffan vill jag veta hur denna säsong av "Shetland" slutar. Bara ett avsnitt kvar! Sista avsnittet släpptes i går, påskekrim i tv-tappning helt enkelt. Fast vi har börjat med "Harry Hole" också, Joes Nesbös knepige hjälte som blivit Netflix-serie. Ännu mer påskekrim alltså!

Just nu längtar jag efter att helgen fortsätter som den börjat, med Dottern hemma hos oss och samvaro med Sonen och barnbarnen. Lite bättre väder skulle vara trevligt också.

Just nu njuter jag av att vara både självupptagen och självgod: har varit i gymmet. Faktiskt. Två gånger. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om ögon – och lite Glad Påsk också!

Veckans mening ska ha det där lilla extra. Att leta upp den och publicera den är ett sätt att göra Skriv-Robert lite glad på lördagar (tror jag i alla fall). Denna gång har jag fastnat för en skildring av en blick som också jag tycker mig ha mött, och inte bara en gång ... Hämtar den ur en klassisk deckare: Agatha Christies "4:50 från Paddington" som jag nyss läst ut, så nu vet jag vem mördaren är ... kan kanske kalla den för mitt "påskekrim"?

Hennes ögon var som fönster i ett obebott hus.

Och eftersom det i dag inte bara är lördag utan dessutom påskafton lägger jag till lite bilder som känns passande ... även om de inte har den allra minsta anknytning till vare sig böcker eller ond bråd död. Därmed tror jag att jag också kvalar in hos Åke som kör loket i "Hoppa på tåget"-utmaningen på lördagar. Temat i dag är, hör pch häpna, påskpynt.

Naturligtvis villhövde jag påskägget med en pingislirande pingvin som motiv.
Lasse Åberg är (förstås) mannen bakom verket. 

De där påskliljorna som är lite mindre har blivit ett måste i köksfönstret. Gillar deras
 siluett mot blå vårhimmel. Och just färgen på himlen avslöjar att jag tog bilden för några
dagar sedan ...

Hönan i ståltråd är en av de saker jag alltid plockar fram till påsk.
Har haft den i decennier!

GLAD PÅSK!

Copyright Klimakteriehäxan

På den långa fredagen

Då är den här, årets långfredag. Den är grå och trist. vilket kan anses lämpligt om man fortfarande är av uppfattningen att den ska upplevas som årets längsta och tråkigaste dag. Vi kan hur som helst liva upp den genom att svara på Elisa Matildas fredagsfrågor! 

1. Vad vill du helst ha i ditt påskägg? Choklad, om det handlar om godis.
2. Kör du påskpynt hemma? Ja men måttligt. Mer förr när barnen var små och hemma. Men påskliljor är ett måste.
3. Vad förknippar du mest med påsken? Att det "ska vara" vår!
4. Har du vuxit upp med någon påsktradition? Är så gammal att det faktiskt fanns vissa restriktioner; man fick inte ha för roligt på långfredagen ... Men den regeln försvann. Trevligare var det att vi alltid "gick påskkäring", klädde ut oss och vandrade runt till kompisar med påskbrev och godis.
5. Vad gör du helst under påskhelgen? Umgås med familjen, äter gott, läser. Tyvärr regnar det, promenad lockar inte. Vore bra annars.

Copyright Klimakteriehäxan

Påsk med julblommor

Det borde ju inte vara ett problem att mina poinsettior, en stor vit och två små röda, vägrat dö trots att julen är sedan länge passerad. Fast de passar inte riktigt in längre ... Men vem är jag att slänga inte bara levande, utan vackert blommande, växter i soporna?

Satsar försiktigt på att flytta ut dem på balkongen snart, väl medveten om att bara någon enstaka minusgrad blir deras undergång. Vi får väl se. Tills vidare firar jag påsk med julblommor. Talesättet att "julen varar än till påska" är härmed en bevisad sanning!

Ha en trevlig skärtorsdag!

Den vita köpte jag till Lucia. De små röda ställde jag i köksfönstret strax
före julafton.

Copyright Klimakteriehäxan