söndag, juli 25, 2021

Skylt med dopp

Skyltsöndag igen  och SÅ nära att jag inte hittat en endaste skylt värd att lyfta kameran/mobilen för. Men så hade jag ju den, rakt framför näsan, skylten som verkligen uppmanar oss vuxna att inte låta barn leka i vatten utan sällskap en endaste liten sekund. På flera språk dessutom. Skylt med dopp!

Varningen står tryckt på den lilla lekpoolen som barnbarnet med största förtjusning klev ner i så snart han fick syn på den. Raskt slängde han också i alla hinkar och spadar, så han fick knappt plats själv, men det löste sig.

Att bada är ett underbart sommarnöje för både stora och små. Härligt att det går att njuta av det, i olika skala! Med den här varningen i bakhuvudet, hela tiden. Drunkningsolyckorna är för många. Fler skyltar för den sugna finns att hitta via BP.

"Varning! Barn har drunknat i små pooler (som denna). Se alltid till att någon vuxen har uppsikt. Lämna inte barn ensamma i eller vid poolen. Ha dem på armlängds avstånd.
Töm poolen när den har använts."

Gullungen, i baddräkt som ersätter solkräm, njuter av sommaren.
Vem sa att en swimmingpool måste vara stor? Vi badar ju i sjön också!
 Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 24, 2021

Veckans mening – om tandborstning

Veckans mening ska enligt Skriv-Roberts instruktioner ha fått sin läsare att hejda sig om än aldrig så lite. Det kan bero på att den är sorglig, ovanligt välformulerad, upplysande, rolig eller i princip vad som helst som får den att stå ut ur den textmassa man är i färd med att konsumera. Jag har just läst ut "Bombmannens testamente"  jättebra bok!  av Lena Ebervall och Per E Samuelson. True crime, om Lars Tingström som på 80-talet blev Bombmannen med hela Sverige och dessutom en kugge i förspelet till mordet på statsminister Olof Palme. Tingström åker in på kåken för diverse brott och han hamnar i ett märkligt sällskap. I boken får man en ögonblicksbild från livet i Bunkern på Kumla-fängelset, där de grövsta förbrytarna sitter av sina straff: 

Bara fjantar borstar tänderna.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 23, 2021

Äntligen fredag ...

... äsch, så är det väl inte nu, mitt i sommar och semestertider kan väl alla dagar tas emot med viss tillförsikt, även om en och annan dålig nyhet inte har vett att låta vänta på sig. 

Men nu drar Olympiska Spelen i gång, dessutom, det kanske i alla fall är en "äntligen-grej" för många, även om all publik får hålla sig på största avstånd. Vi i tv-soffan hoppas på Mondo, Sarah, Daniel (ingen av dem behöver ju nåt efternamn eller hur?) och fotbollstjejerna. Kan bli spännande. Om än på lite knepiga tv-tider.

Elisa Matilda har i alla fall fem fredagsfrågor redo för oss andra att besvara. Så här ser de ut:

  1. När tröttnade du senast på något? Även om det händer att jag tröttnar på filmer, böcker, tv-serier, folk, illa framförda åsikter vill jag helst inte tänka på dem i efterhand.
  2. Vad håller dig vaken om nätterna? Plötsligt, trots att jag är trött, drar hjärnan igång. Det kan handla om stort eller smått, viktigt eller tjafs. Men somnar gör jag inte, inte på läääänge.
  3. Hur bryter du en ovana? Först måste jag bestämma om/att det är en ovana. När den väl är identifierad gäller det att bita ihop. Inte så enkelt.
  4. Vad har du gjort för mycket av i veckan? Ätit. (Och rört på mig för lite.)
  5. Vad har du inte fått göra hittills i sommar? Ha kalas. Det vore trevligt, nu när folk är besprutade.
Uppdatering: Mer "äntligen fredag"! Nu är det bara (barn)barnet som fattas!
Copyright Klimakteriehäxan

Glädjeämne på plats!

Ett av juli månads glädjeämnen i min närmiljö är blomlådorna som hängs upp på träbron mellan Tanto och Eriksdalsbadet, en del av det otroligt populära promenadstråket längs Årstaviken. Tycker att jag fick vänta ovanligt länge på dem i år, men nu så!!! De är på plats! Ordningen återställd! Tack för det! Förr om åren har det förvisso blommat på brons båda sidor, men jag ska inte klaga. Det är väl nåt med budgeten, får man anta.


Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 22, 2021

Tredelad helgfråga

Mia i bokhörnan har gett oss tre alternativ för några sommarveckors helgfråga. Att besvara en, två eller alla. Jag kör denna gång på med en triss:

1. Vad läser du nu? "Om skönhet" (On Beauty) av Zadie Smith. En hyllvärmare.

2. Har du något boktips? "Brev från min barndom" (Memoria por correspondencia), en skildring av att växa upp i Colombia, i fattigdom och under slavliknande former i ett nunnekloster. Det är dokumentärt, men svårt att ta in. Dock med ett lyckligt slut: Emma Reyes, som är barnet i den självbiografiska historien, lyckas göra sig fri och blir erkänd konstnär i Frankrike. Missa heller inte mitt tidigare inlägg för dagen, om en bok som är viktig på ett sätt som inte många böcker är!

3. Har du ett semestertips att dela med dig av? Håll ögonen öppna efter glass med mojitosmak. Jättegott, men finns så vitt jag förstår bara i få glasskiosker. Om du hittar: ta en stor kula och njut för mig också! (och du måste inte ha semester, ta det som ett sommartips i största allmänhet!)

Copyright Klimakteriehäxan

En sorgens dag

Dagens datum står för en hemsk dag i historien. En sorgens dag. I Norge, först och främst, men faktiskt för oss alla. Tio år har nu gått sedan terrordådet på Utøya. Där mördades brutalt sextionio personer, de flesta väldigt unga. Inne i Oslo fick ytterligare åtta sätta livet till när en bilbomb utlöstes.

Det fruktansvärda dådet har skildrats i många olika former genom åren, det har blivit långfilm och en färsk tv-dokumentär bland annat. Men ingenting kan gå upp mot Åsne Seierstads bok "En av oss  en berättelse om Norge", det vågar jag garantera. Den kom ut 2013 efter ett fenomenalt researcharbete, som innefattade en lång rad intervjuer med överlevare och anhöriga till de döda, liksom närstående till gärningsmannen. 

Dessutom har författaren tagit sig igenom vartenda dokument värt namnet som förekommit i utredningen, hon har läst varje sida, vänt på varje sten. Hon visar också hur förloppet skulle ha kunnat bli helt annorlunda om inte polisen hade agerat så gruvligt amatörmässigt. Det har man tydligen försökt göra någonting åt sedan dess, bl a med en stor omorganisation av polisväsendet. I vad mån Seierstads avslöjande text bidragit till det vet jag förstås inte.

Hur som helst: LÄS BOKEN! Du kommer inte att ångra dig. Seierstad är mästerlig, gång på gång.  ("Två systrar" bör du heller inte missa.)

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 21, 2021

Albertes öde är värt att följa

Enligt O tar inte sommaruppehåll utan levererar veckans kulturfråga även nu. Denna gång: Vilken bok med kvinnonamn i titeln hör till dina favoriter?

Oj så många det finns att välja mellan! Alla flickböckerna ... många välkända romaner ... men kanske blir de ibland uttjatade när det är dags för boktips?

Vad säger ni då om
ett norskt kvinnoöde som möjligen hamnat lite i skymundan? Cora Sandel skrev böckerna om Alberte, flickan som lämnar sitt hemland och söker lyckan i Frankrike. Gun-Britt Sundström nyöversatte trilogin för några år sedan. 

Delarna heter "Alberte och Jakob", "Alberte och friheten" och "Bara Alberte". Den första kom ut 1926. Nu finns alla tre i en enda bok. Historien brukar kallas "kvinnlig konstnärs- och utvecklingsroman" och är utan tvekan en högst läsvärd klassiker.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 20, 2021

Lasse Weiss var lätt att "klicka" med

Det kom verkligen helt oväntat, beskedet om att Lasse Weiss är död. Vi har känt varandra sedan sena 60-talet, när jag (trots att jag var yngre än nästan alla eleverna) jobbade som lärare på Journalisthögskolan och Lasse gick den där utbildningen.

Sedan dess har våra vägar korsats av och till. Han gjorde en sväng på Aftonbladet, jag på Expressen. Han gick till radion, jag till tv. Så småningom blev vi anställda på Sveriges Television båda två, sågs i korridorerna. 
Vi bodde och arbetade samtidigt i USA och besökte varandra, jag fanns i Miami, han i Washington DC.

Tillbaka i Sverige kom det att bli åren på TV 4 som toppade hans karriär. Han blev efter en tid chef för hela kanalen, en populär och framgångsrik chef. Senare blev han filmproducent, mediakonsult och han startade ett mentorsprojekt som han försökte övertala mig att delta i, men jag avstod trots att han bjöd på lunch med kalvlever Anglaise på Riche.

Lasse bar också på författardrömmar. "Notisen" kom först, 1983. Men han skrev flera böcker, de står i min hylla. Den sista blev "I saknadens tid" om förlusten av sonen Jonas, som omkom i en trafikolycka bara 33 år gammal. Minns att när Lasse över en fika berättade för mig om skrivandet, som inte var klart, hade boken arbetstiteln "Han blev i alla fall lika gammal som Jesus"  och vi fick båda tårar i ögonen när han sa det.

Dessförinnan hade vi gemensamt avverkat en alltför kort period med "Stockholm News", en gratistidning som kom ut i Stockholm vid sekelskiftet med Lasse som chefredaktör, jag var nyhetschef. Vi hade så roligt, tills vi blev nedlagda av ägare som plötsligt till vår sorg inte längre trodde på den nyss så strålande idén ...

Många vittnar i dag om att Lasse var en bra ledare. Han gick själv in i väggen och visste vad det kunde betyda. (Också det blev en bok.) Han uppmuntrade och pushade sina medarbetare. Minns hur otroligt smickrad och glad jag själv blev när han läste en av mina texter och spontant utbrast: "Men va fan, Aina, du har ju PENNA!" (Jo, han svor en del).

Jag tror att man kan påstå att Lasse var lite fåfäng. Hans kläder inhandlades inte av en slump. Blå jeans, gärna jeansjacka, ofta hatt, alltid välputsade boots och en överrock som verkade vara outslitlig (eller köpte han nya, likadana?). Välansat skägg, med åren allt gråare, skarp blå blick. Och för all del, om det krävdes klädde han också bra i smoking. Men bakom den där fasaden fanns en både rolig och varm människa, som visste att uppskatta god litteratur, god mat, goda drycker, fest och skratt. Tackade inte nej till en calvados. Frankrike! Golf! Åka fort! Anekdoter berättade han med lätt västmanländsk accent. 

En ny satsning gjorde han när han formellt kunde kallas pensionär. Mot alla trender blev han en ny bloggare. "Stöveltramp  en mediamans funderingar" uppdaterades regelbundet från september 2019. Det skulle handla om allt möjligt, eller som han själv uttryckte det: "När jag började skriva blogg hade jag som föresats att inte enbart skriva om politik, kultur, samhälle. Om vad som gjorts rätt eller fel, om vad som borde göras, om sånt som berör. Utan också om det lilla livet, det man inte kommer undan."

Jag påpekade att det var fruktansvärt gammaldags och ute att börja blogga en bit in på 2010-talet, men då sa han bara, att det kvittade fullständigt. Eftersom det var skriva han ville göra.

Den sista texten som finns att läsa på mediamannen.se handlar om hur hans älskade hund Plexus har dött. Texten är från april och handlar om sorg på flera plan. Den efter den store leonbergern var speciell. Lasse skrev: "Det är väl som med människor. Man har många inpå sig, men det är bara med vissa det klickar."

Det var lätt att "klicka" med Lasse. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han blev bara 75 år.


Jag skriver också
 om Lasse Weiss på News 55. Krönikan ligger öppen inledningsvis, för att senare endast kunna läsas av prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Dags att sparka igång valrörelsen!

Sverige har en regering igen. Det ser ut som om vi kan slippa ett extraval även om budgethanteringen är en riskfaktor – oavsett vilket är det inte mer än ett drygt år kvar tills vi ska gå till valurnorna och utse dem som ska representera Folket, oss, valmanskåren, allmänheten.  

Men den där representationen haltar i dag något alldeles fruktansvärt. För trots att var femte svensk, alltså över två miljoner totalt, har uppnått pensionsåldern är antalet äldre invalda parlamentariker löjligt lågt. Det finns inte minsta samband mellan befolkningsgruppens storlek och riksdagens utseende. Hur är det möjligt att detta inte korrigeras? /.../

Är du medlem i ett parti? Hör av dig, påpeka bristen av valbara personer som är lite äldre! Är du inte engagerad? Hör av dig ändå, till vartenda parti som agerar i din valkrets! /.../

Det är aldrig för tidigt att dra igång den här valrörelsen som har som syfte att få riksdagen att spegla Sveriges befolkning. Faktiskt är det bråttom, även utan extraval. /./

Du läser hela min text gratis på News 55 nu när den är "färsk". Senare blir den låst och bara tillgänglig för prenumeranter, som kommer åt allt på den numera riktigt innehållsrika sajten.

Bild från riksdagen.se

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT från en som hade ordets makt

"Ta armbågen, Lennart!"

-En i verklig mening legendarisk kollega, journalist och programledare, avled i söndags: Tommy Engstrand. Han blev 81 år och kunde se tillbaka på en strålande karriär, bland annat som en svårslagen kommentator i Sportradion. Den sortens jobb kräver att det går undan i  hjärnan, och det var precis vad det gjorde i Tommys fall. Han slog alltid huvudet på spiken, det krävdes inga väntetider. Ta bara direktsändningen när Lennart Swahn skulle öppna ett igenklistrat kuvert i vilket namnet på vinnaren av Melodifestivalen fanns (året var 1986). Tommy Engstrand skulle bistå. Men Swahn lyckades inte öppna kuvertet, han efterlyste något vasst att sprätta med. Då kom den, repliken, blixtsnabbt som alltid. 

måndag, juli 19, 2021

Vad är konst?

Jag fortsätter i dag på ett tema som jag inledde förra söndagen, när jag visade en jättestor alldaglig kam målad på en museivägg. Och temat? Jo, lätt som en plätt: Den eviga frågan vad som egentligen är konst.

Var och en har väl sitt personliga svar, i den mån man alls är road. För egen del råkar jag ju vara intresserad  (under etiketterna "konst" och "konst?" här på bloggen finns snart 400 inlägg, och det tyder väl på något). Helt klart är förstås att jag absolut inte gillar allt som expertisen höjer till skyarna.

Men ibland nöjer jag mig med att konstatera att den största konstnären, det är naturen själv. Eller vad säger ni om det lilla bladet som nu fått hoppa in i min sticklingvas, den som hänger i köksfönstret. Det är en del av den stora paraplyaralia jag slaktade härom dagen, eftersom den bredde ut sig på ett sätt som jag inte gillade  från att ha varit riktigt snygg, formad som ett hjärta.

Den nyss så pampiga krukväxten är nu omvandlad till tre stora sticklingar som jag tror kommer att rota sig. Och så sparade jag det där bladet. Kvar blev den nedre biten, med en stor rotklump och många blad, men jag gillar ju inte att slänga blommor som lever, så den åkte ner i entrén med vidhäftad lapp: "Jag är hemlös! Kommer att växa snällt om du tar hand om mig!" Någon timme senare var den adopterad, vet inte av vem.

Tills vidare får det gröna bladet i fönstret tjäna som tavla. Antalet exemplar/snarlika kopior av konstverket är närmast oändligt, även om de alla är unika. Signerade är de inte heller. Men konst ska man uppskatta med hjärtat och man mår bäst av att strunta i formalia och ekonomisk värdering. Viss konst kan dessutom med fördel avnjutas helt gratis, exempelvis i ett köksfönster! Bara att passa på!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 18, 2021

Skyltat på het utflykt

En riktigt svettig utflykt till Norrtälje på det som kanske var årets varmaste dag var precis vad som behövdes för att jag skulle kunna delta i det av BP omhuldade Skyltsöndagsprojektet denna vecka. 

Det började redan i tunnelbanan. Vi passagerare som tog rulltrappan kunde i fantasin fylla i alla de tomma ramarna med vilken sorts skyltar vi ville: vackra, roliga, arga eller informativa. För samtliga annonsplatser råkade vara lediga!

Efter en onödigt solig lunch (härligt sällskap, god lax, trist hovmästare) var det dags att ströva en stund i den mysiga småstaden, men då gällde det att nogsamt uppsöka skuggan fast även där låg temperaturen kring 30-gradersstrecket. Där bjöds jag i alla fall på Skyltsöndagens övriga bidrag.


Svart smide tilltalar mig alltid. Den här skylten tillhör en frisersalong.

Skvallertorg – borde inte det finnas i varje stad? Kan inte minnas att jag sett det förr,
vare sig här i  idylliska Norrtälje eller någon annanstans. Skulle kunna kombineras
med en liten ljugarbänk ...

En för årstiden vanlig skylt. Just denna fångad på Åhléns i Norrtälje.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 17, 2021

Rekord i begagnat

Det kan väl inte ha undgått ens den med ett rudimentärt modeintresse att det är klänningstider just nu. Och i rådande väderläge är det inte fel: skönt med något som kan flaxa lite kring benen, även om det inte är en sorts svalka man kan lita särskilt länge på. Lägg därtill att det är reatider och som gjort för klänningsshopping!

Tittar man på prislapparna, som blir väldigt mycket trevligare om de har en extra klisteretikett som det står 70 % på, blir det säkert ett och annat köp. Och allt är som bekant relativt. Vad är en sommarklänning för en femhundring om man betänker att den vita kreationen som Marilyn Monroe bar när hon sjöng för president John F Kennedy på hans 50-årsdag faktiskt sålts för 50 miljoner kronor?!

Svenska Dagbladet är källan. I sin ekonomibilaga i går listades en rad extra åtråvärda vintageplagg, varav Marilyns glittrande och djupt urringade klänning var dyrast. Den såldes senast 2016. 

Liten klack, paljetter och rosett: Judy Garland bar skorna, som
förmodligen är de dyraste i världen. Bild: Judy Garland Museum.
För egen del tillhör jag, det är mina bloggbesökare väl bekanta med, de röda skornas trogna vänner. Fast jag handlar inte skor second hand. Alltså behöver jag inte sukta efter de glittriga fotbeklädnaderna som Judy Garland hade i "Trollkarlen från Oz", men röda är de. Förmodligen dock inte i min storlek, eftersom Garland inte var mycket mer än ett barn när filmen gjordes.

De där skorna har hur som helst kommit upp i samma prisklass som Marilyn Monroes klänning: de finns just nu till salu hos en auktionsfirma, med utropspriset 50 miljoner spänn. Kan därmed ta hem rekordet för begagnade kläder. Hör jag ett bud???

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om missnöje

Varje lördag är det dags att lyfta fram Veckans mening, på Skriv-Roberts initiativ. Något ur det man läst i veckan som fått en att hejda sig ett aldrig så litet ögonblick av en eller annan anledning: roligt, korkat, klokt, eller vackert skrivet ... ja vad som helst faktiskt! Jag tar denna gång hjälp av Dagens Nyheters ledarsida. Där skrev i tisdags Emma Høen Bustos om missnöjda svenskar:

En missnöjd människa blir inte nöjdare av att få förklarat för sig att hen egentligen har det jättebra.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 16, 2021

Så hanterar vi sommaren

Just nu är det rosornas tid. Jag får köpa mina. Men det duger gott! Tio stycken för
trettio kronor på Lidl. Har stått i en dryg vecka.

Högsommar är verkligen ett ord som fått förstärkt innebörd i år! Kan den bli ännu högre, det kan man undra. Jag tycker nog att det räcker ganska bra, inte bara med tanke på hur mycket man svettas utan än mer om man funderar över dramatiska oväder, katastrofala översvämningar efter otroliga skyfall och annat som naturen numera bjuder på.

Elisa Matilda bjuder för sin del hur som helst på fem fredagsfrågor. Denna gång om hur vi "hanterar" den varma årstiden. Så här ser de (och mina svar) ut:

  1. Vad gör du när solen går i moln? Just i dessa dagar tycker jag att det är lite skönt, faktiskt. Temperaturer över 30 är inte mitt ideal.
  2. Hur tar du en paus en sommardag? Sträcker gärna ut mig i solstolen, som trots sitt namn kan tänkas stå i skuggan.
  3. Vad händer alltid under din sommar? Jag svär över kliande insektsbett (de där odjuren älskar mig) och badar så mycket och ofta jag hinner. Det brukar bli både mycket och ofta ... och så äter jag jordgubbar. Även det mycket och ofta!
  4. När är din sommar slut? Nån gång i september tror jag. När löven gulnar.
  5. Vilken är den bästa aktiviteten under sommarregn? Att umgås med någon över en fika eller, om man är ensam, med en bok. Eller pyssla lite med bloggen kanske?
Copyright Klimakteriehäxan