Veckans kärleksförklaring 4 : KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god, det är serverat!

Mat, denna livsavgörande del av vår existens, är temat för denna veckas bokliga Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Var så goda, det är serverat!

Torgny Lindgren, den oöverträffade, skrev en hel roman, "Pölsan", med bas i en inälvsrätt som avnjutes med rödbetor och kokt potatis i det svenska bondesamhället. Minns att jag åt det i skolbespisningen och gillade det, till skillnad från de flesta andra barn som tyckte det var äckligt. Nu har jag inte smakat pölsa på decennier, och som den beskrivs i boken väcks inte  min aptit heller ... men bra läsning är det!

"I lust och nöd" (Heartburn) är den åtminstone delvis sanna berättelsen om den tid då Nora Ephron var gift med stjärnjournalisten Carl Bernstein, mest känd som en av Watergate-avslöjarna. Han var inte den bäste äkta mannen, flitigt otrogen, och det blir skilsmässa, bl a efter en praktfull "tårtning". Men den goda maten hustrun lagat glömmer han inte. Här finns exempelvis Key Lime Pie, så gott! Det bjuds på  recept i boken, som är typisk för Roberts, full av humor!

"Festen i Hulabo" är en saga på rim skriven av Britt G Hallqvist och det var en höjdare att läsa den högt för barnen när de var små. Det är bonden Jöns som ställer till med kalas och bjuder in alla djuren. Den stora frågan är om det ska bli nån tårta ...  

Och tårtan kom, och den var fin,

och hönsen fick en solig min.

Och de sprang fram till  tårtan strax

i sällskap med en liten tax.

Och hönorna flög genast opp

och satte sig på tårtans topp.

De sprätte grädde, sprätte bär.

Fru Jöns hon svimmade så när.

Och sedan ropade hon; -SCHAS!

Så gör man inte på kalas!

Tårtan som serverades på festen i Hulabo, tecknad av Helga Henschen.

Copyright Klimakteriehäxan

Jösses flickor, det är dags för J!

Under ledning av Enligt O håller vi på att skapa ett nytt Litteraturens ABC, och nu har vi kommit till bokstaven J. Tre uppmaningar per bokstav ska hörsammas! 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på J!

Kanske är det dags att påminna om Elsie Johansson (1931-2025). Hon skrev mest om kvinnor och fick sitt stora genombrott med trilogin om Nancy. Men missa inte hennes prosadebut: "Kvinnan som mötte en hund"! Så läsvärd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på J! 

"Jag heter inte Mirjam" är en av Majgull Axelssons allra bästa romaner. Vid 85 års ålder ser Mirjam tillbaka på sitt liv och kommer fram till att det är dags att berätta sin historia för omgivningen: hur hon föddes som Malika i Tyskland men kom att hamna i koncentrationsläger, som judinna. Hon överlevde och landade i Småland, där hon stannade. 

Berätta om en bok från Japan! 

Inte vet jag riktigt varför, men geishor fascinerar mig. Arthur Goldens "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) har jag läst flera gånger, helt indragen i flickans öde. Kände det som om hon själv berättat sin historia för författaren! Imponerad blev jag också av faktaboken "Geisha", skriven av amerikanska Liza Dalby och mycket hyllad. Hon var den första icke-japanska kvinna som fick gå den mycket speciella utbildningen. Dalby kom till Kyoto och fick snart namnet "den blåögda geishan". Såvitt jag förstår (har googlat) är hon fortfarande den enda västerländska som förtjänat titeln.

Copyright Klimakteriehäxan 

Dagens ord 180

 EHURU

-Ordet dök upp från ingenstans och plötsligt kände jag att det måste vara ett av svenska språkets minst användbara ord. Ja men smaka på det! Har du sagt det någon gång? Det har inte jag, det är jag ganska säker på. Har jag skrivit det? Tror jag inte heller. Förran nu alltså. Det finns kvar i SAOL, hur nu det är möjligt? Ett försök till översättning av denna ålderdomliga term till modern svenska blir ungefär "fastän", ehuru jag betvivlar att det är exakt samma sak ... 
Där ser ni: Dagens ord kan, i min tappning, vara nytt eller gammalt, roligt eller svårt, obegripligt eller klargörande, men det skiljer ut sig från mängden på ett eller annat sätt! Det här är nummer 180 i min serie.

Fint och fult i veckans foto

Visst är det fint att sitta inomhus i värmen vid ett fönsterbord med levande ljus och en vacker blombukett strax intill! Där ute trotsade folk vinden och knegade idogt vidare längs Hornsgatan. Fint!

Men så fult som det är just nu på sina ställen i stan, det blir det ofta så här när de där plusgraderna vi (jag) längtat efter infinner sig. Vinter-Stockholms svarta stenhårda meterhöga snödrivor står emot tövädret. Och resultatet: fulare finns inte! Jag visar detta dubbelt upp för säkerhets skull!

Men för att ni inte ska lämna min blogg med denna hemska skitiga ishög kvar i minnet adderar jag ett foto på en blombukett jag inte kunde avstå: ranunkel är en sån fantastisk blomma, typisk för våren (den där årstiden vi väntar på ifall ni undrar).

Det är bloggaren Åke som uppmanar oss, bloggkollegorna, att visa vad vi har fotograferat i veckan. I hans kommentarsspalt hittar du länkar till fler bilder – fina, fula eller allting däremellan! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mammografi

Lördagsjakten på en mening som "bitit" under veckans lässtunder fortsätter, på Skriv-Roberts initiativ. Denna gång hamnar jag i Åsa Hellbergs "España por favor", feelgood med tre väninnor 60+ som står i begrepp att göra en omstart i livet. Då får en av dem bröstcancer, vilket kullkastar mycket av deras plan. Bokens Lotta delar öde med alldeles för många andra. En av dem är Amelia Adamo, tidningsdrottningen och trendsättaren, som fick diagnosen som 78-åring. Att upptäcka en tumör (i Amelias fall berodde det på en slump) på ett tidigt stadium kan göra enormt stor skillnad för chansen till bot. 

Privat foto av Amelia som jag vågar
låna för den goda sakens skull.
 Hoppas det är OK.

Men möjligheten att få bröströntgen, mammografi, erbjuds svenska kvinnor bara till 74 års ålder. Ändå är det konstaterat att bröstcancer inte sällan upptäcks hos äldre. Nu delar Amelia med sig av sina upplevelser, även hon i ett nytt liv: "Jag är änka och cancersjuk och kan inte köpa mig fri från något av detta" säger hon, som på papperet är en priviligierad kvinna med en strålande karriär bakom sig. Och så kommer hon med en kraftig uppmaning: Låt även de som fyllt 74 få komma på mammografi! Se och hör henne här! Kan bara instämma: det borde vara självklart. Tidig upptäckt betyder sannolikt kortare vårdtid och alltså i längden en besparing för samhället, även om röntgenundersökning också kostar. 
En lite annan och lättsammare reflektion kring mammografi hittade jag alltså i den där boken jag just nu läser, med en aspekt på undersökningen jag inte tidigare tänkt på ... 

Det gjorde inte alls lika ont att klämma in brösten i mammografin häromsistens, för numera  var de både längre och plattare.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

134

-Så många personer har (hittills) erkänt mordet på statsminister Olof Palme. Fyrtio år har gått sedan skotten på Sveavägen, men ingen mördare har kunnat pekas ut. Ett polisarbete som går till historien för att det misslyckats. Alla vi som levde då minns den där dagen, tydligt. Det vi inte trodde kunde hända hände. Och årsdagen (alltså idag) uppmärksammas varje gång, kanske extra mycket nu när fyra decennier gått.  

Vinteraktivt

Elisa Matilda är bortrest på sportlov och tänker i de banorna när hon ställer denna veckas fem fredagsfrågor:

1. Är du mer aktiv på vintern eller sommaren? På sommaren.
2. Vad gjorde du som barn på sportlov? Vi åkte skidor om det fanns snö – och som jag minns det fanns det gott om den varan, alltid!
3. Vilken aktivitet väljer du helst på vintern? Deltar engagerat i tv-sänd sport, som skidskytte och pingis, båda aktuella denna helg.
4. Vad gör vintern lite lättare att tycka om? Varma, sköna, snygga kläder. Har t o m kapitulerat och använder numera mössa. 
5. Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder? Försöker umgås med trevliga människor, äta gott, läsa bra böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om det dyra sportlovet

För oss som bor i landets huvudkommun är det sportlovsvecka just nu, förvisso på väg att ta slut men ändå. Och som vanligt åker en mängd familjer till fjälls. Där väntar hyrda stugor, hårda pjäxor, våfflor i backen, liftköer, vurpor, våta vantar och ett och annat benbrott för den som har riktig otur.

Det ska betraktas som nöje och visst inser jag att det är det för många. Själv gjorde jag slut med fjällen för länge sedan. Mina försök att åka utför på skidor var patetiska, jag fick inte ramla för då tog jag mig inte upp på fötter igen för egen maskin ... Jag var ju ingen hjälmfoting! Min fasa för isvindar bara växte, mest kändes det som att min fjällvistelse innebar att fixa torra kläder och mellanmål i ryggsäcken och sedan mat i den där hyrda bostaden. De ögonblick jag faktiskt ändå njöt lite av landskapet och några solstrålar var lätt räknade. Dessutom tyckte jag att hela paketet kostade mer än det smakade.

Inser nu att det har blivit ännu mycket dyrare! Dubbelt upp faktiskt på de senaste tio åren! I programmet Ekonomibyrån i Sveriges Television diskuteras prisutvecklingen med chefen för Skistar (som driver väldigt många skidanläggningar i Sverige) och fembarnsmamman Ann Söderlund berättar om chocken när hon ska köpa liftkort till familjen ...  

Att tusenlapparna får vingar och flyger fortare än någon kan ta sig nerför en svart backe är ett faktum. Enligt beräkningar som Ica-banken gjort kostar fjällveckan i Sverige cirka 42 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Det är mer än en medianlön. Lustigt nog innehåller såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i dag krönikor på samma tema: Vem har egentligen råd att åka på sportlov i fjällen?

Ida Ölmedal, kulturchef på SvD, tycker ungefär lika mycket om att vistas i vinterfjällen som jag. Hon längtar efter att lovet ska ta slut och skriver: 

Det är något underligt med att kalla skidåkning för naturupplevelse. Det är för mycket grejer. Det dryper av plast, pengar och positionering. /.../ För den obekväma frågan är: Hur kan det vara norm att ta med hela familjen på skidsemester, när så få borde ha råd? /.../ Att instagramma från skidbacken är alltså lite som att lägga upp en skärmdump av sitt lönebesked. /.../ Och medan snön sannolikt blir alltmer sällsynt blir skidvanan en allt tydligare klassmarkör. Igen.

I DN är det Patrik Lundberg, enligt egen utsago "en tvåbarnspappa i medelklassen som med alla mätbara mått är höginkomsttagare", som skriver. Fast han klagar inte: 

Jag hyser mer sympati för de nära två miljoner svenskar som, enligt SCB, inte skulle klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Omkring 700 000 svenskar kan inte betala sina nödvändiga och basala utgifter, det är en fördubbling på fem år.
För dem är sportlovsresor lika avlägsna som svaret på Storsjöodjurets och utomjordingars existens. Sådana resor har alltid varit en klassfråga, men snart är även medelklassen exkluderad. Om någon form av semester representerar svensk kultur är det väl just skidresan på vintern (och campingen på sommaren). Det går inte att avfärda som en skitdröm.

Det måste ändå vara ett sundhetstecken att ämnet diskuteras. Visst kan man inse att även en skidanläggning måste löna sig, att konstgjord snö och pistning kostar och att liftar måste underhållas. Men något borde väl ändå kunna göras? För er som prompt vill åka skidor (och bräda) alltså ... När jag hade avslutat min alpina karriär åkte jag söderut i stället. Fast Maken och ungarna höll till i snön. De hade roligare utan mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

OS – nu ett minne blott ...

Har du liksom jag en lätt "baksmälla" efter ett intensivt vinter-OS, upplevt dag efter dag i tv-soffan? Jo nog blev återvändandet till vardagen utan tv på dagtid något att brottas lite med ... där finns en känsla av tomhet ... Men några gyllene ögonblick har stannat kvar. Ja, även några som inte blänker av stolthet, förstås! Gott och blandat har jag listat i tio punkter här, när några dagar gått och OS är ett minne blott.

1. Karlsson (Frida) och Andersson (Ebba) blev etta och tvåa i damernas skiathlon. Vilken start det blev för Sverige!

2. Curlingsyskonen Wranås guld och Isabellas blick när hon drar iväg sista stenen. Stensäker är väl rätt ord i sammanhanget?

2. Tre svenskor på pallen i sprint på skidor – vilken syn! Linn, Jonna och Maja!

3. Ebba Anderssons ofattbart dramatiska stafettvurpa, en hel volt faktiskt, och trots det ett silver! Jag skrek. Och när hon strax ramlade en gång till skrek jag förstås igen, fast i onödan för då visade det sig vara en repris ...

4. Lindsey Vonns hemska fall i störtloppet. Jag skrek naturligtvis. Och hon flögs i helikopter till sjukhus för akut operation.

5. Kanadas curlingfusk. Om det nu var fusk? Sista ordet verkar inte vara sagt.

6. Damkronornas sorg när finalplatsen försvann i förlängningen mot USA (som vann guldet sen). Bronset smög sig också. Synd, för de spelade bra.

7. Herrkronorna som skulle sopa isen i hockeyrinken med alla, tack vare toppnamnen som kommit till undsättning. Tji fick vi. Man skapar inte en välljudande kör med bara solister, så att säga.

8. Den pinsamma längdstafetten där de svenska skidherrarna kom sist. Hu.

9. Martin Ponsiluomas guld som i någon mån räddade anseendet för de svenska skidskyttarna på herrsidan. De verkade mer skadskjutna än skottsäkra, tyvärr.

10. Finaldagens triumf för skiddrottningen Ebba Andersson, i ensamt majestät på den första olympiska femmilen för damer någonsin. Fast nog saknade man de andre svenska tjejerna som blivit sjuka ... det kunde ha blivit en trippel till! Så galet bra är de för närvarande!

Ett lyckat vinter-OS blev det för svensk del hur som helst, Sjua i medaljligan! Fast Norge var allra bäst förstås. För sjuttio år sedan hölls också vinter-OS i Cortina och redan då var rivaliteten mellan Sverige och Norge grundmurad. Det fick den legendariske Pekka Langer att sjunga en liten nidvisa i radio, eftersom norrmännen inte skördade stora framgångar. Den löd i all enkelhet: "Norge kom sist i Cortina!", på den klassiska "peka-fingret-melodin". I år hade han behövt byta "sist" mot "först" alltså!

Arton svenska medaljer blev det ändå, åtta guld, sex silver och fyra brons. Rekord! Tror jag kan uttala mig för hela hemmapubliken, som måste ha varit rätt stor, när jag säger tack så mycket för underhållningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 3: KUNSKAP

Man lär så länge man lever, brukar det heta, och jag tror nog att det är alldeles sant. Lika sant är det att man aldrig kan få för mycket kunskap. En sanning till: det finns förvisso fullständigt värdelöst vetande också, men det kan vara roande på sitt sätt!

Dags för utmaning alltså! Temaordet för denna omgång av Veckans kärleksförklaring är hur som helst kunskap. Hoppas att jag får en drös med tips om nya ställen/sammanhang där mer finns att hämta av denna stundtals så sparsamt förekommande vara!

Jag❤️"Dokument utifrån", en ofta återkommande programtitel i Sveriges Television, och jag lär mig alltid något, eftersom det handlar om inköpta dokumentärer av hög kvalitet om aktuella ämnen. Även om jag inte planerat att titta fastnar jag ofelbart om jag bara "råkar" knappa in mig på programmet! Nu senast om Robert F Kennedy Jr, som Donald Trump gjort till sin hälsominister. Jätteintressant – och beklämmande, rent av skrämmande.

Jag❤️"Två systrar", en av norska Åsne Seierstads fantastiska reportageböcker. Denna om flickorna som lever tryggt i Oslo men rymmer och blir hustrur åt jihad-krigare när de förenar sig med IS i Syrien. Lite samma sak som i den utmärkta svenska tv-serien "Kalifat", som också ger inblick i livet som kvinna i extrem muslimsk miljö.

Jag❤️korsord eftersom jag tvingas fundera kring mängder av uttryck och nyckelord av olika hög klurighetsgrad. Löser nog varje vecka "Kors & tvärs" och "Lördagskrysset" i Svenska Dagbladet och så Dagens Nyheters söndagskorsord, ibland också deras Fredagskryss. Plus Cross Boss i mobilen. Vill tro och hoppas att det är bra för min hjärna!

Jag❤️ småbarnsboken "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm: det perfekta sättet att lära minstingen de olika färgerna. Så enkelt, så smart! Barnet knackar glatt på dörr efter dörr och möter en ny färg, lika roligt varje gång!

Jag❤️ frågesport av alla möjliga sorter också. Vill gärna hitta svaren! Fast det är klart: det tar betydligt längre tid att klämma fram dem nu än det gjorde för, säg, sisådär 10-15 år sedan ... man får gilla läget.

Jag❤️boken som den amerikanska vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot skrivit efter ett otroligt researcharbete om forskning kring cancer: "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks). Det är en helt fantastisk, helt sann historia, suveränt berättad – och på vägen lär man sig mycket om denna sorgligt vanliga sjukdom men också, tack och lov, historiska framsteg för forskarna.

På onsdag är det dags för nästa Veckans kärleksförklaring. Kanske vill du hänga på? Du har förstås hela veckan på dig, och du associerar helt fritt från det "ledord" jag ger, du använder min "hjärteklump" om du vill. Idag tog jag upp sex punkter, du väljer själv hur många du vill ta: kanske bara en? Eller tre? Eller åtta? Fritt fram! Men glöm inte att lägga in en länk till ditt inlägg i kommentarsspalten här!

Föra veckan fick vi kärleksförklaringar från  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos och  Susanne, tack för det!

Copyright Klimakteriehäxan

 Margaretha, Jenny, Mrs Calloway och  Susanne,

I dödens närhet

Böcker där döden spelar en stor roll är vad Skriv-Robert vill möta i denna veckas tisdagstrio,

ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, är en grym sjukdom som satt spår också i våra bokhyllor. Den som får diagnosen får också sin dödsdom, även om förloppet kan vara väldigt olika: snabbt eller utdraget. Intellektet förblir opåverkat medan kroppen förfaller, alla muskler tappar styrka och den drabbade blir helt beroende av andra för att klara alla sina behov. Dödens närhet blir påtaglig.

Sportjournalisten Mitch Albom skrev "Tisdagarna med Morrie" (Tuesdays with Morrie) om sin älskade lärare från college. Boken har underrubriken "En gammal man, en ung man och en viktig lektion för livet". Albom följer sin ALS-sjuke mentor in i döden och lär sig hela tiden saker. I filmversionen gjordes rollen av Jack Lemmon. Det blev hans sista film. En väldigt bra film dessutom.

När Maj Fant publicerade sin historia, "Klockan saknar visare", blev hon först i Sverige med att berätta om sjukdomen. Hon gjorde det också i tv, passade på, som hon sa, "medan jag fortfarande klarar av att torka mig i rumpan själv". ALS blev ett mer bekant begrepp.

Störst av ALS-böckerna i Sverige är ändå Ulla-Carin Lindquists "Ro utan åror" som jag hoppas hela tiden hittar nya läsare. Den är så stark! Det blev hennes första och sista bok, men hon hann se den (och de fantastiska recensionerna) innan hon avled. Hon var min vän och kollega och jag var djupt involverad i bokprojektet, vilket jag berättat om i min egen lilla bok "I ljust minne bevarad".

En annan bok om en kvinna drabbad av ALS står oläst i min hylla; "Agaat" av sydafrikanska Marlene van Niekerk. Det är sidantalet som stoppat mig, historien berättas på 714 sidor. Så alltså får den inte plats i min tisdagstrio heller ...

OBS! "Ro utan åror" finns på bokrean till pangpris nu!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om storpolitik

Om vi inte sitter vid bordet står vi på menyn. 
(If you are not at the table, you are on the menu)

-Kanadas premiärminister Mark Carney levererade denna sentens i ett tal i Davos när all världens makthavare, ungefär 3000 personer, i slutet av januari samlades för årets Världsekonomiskt forum, och vid det här laget har citatet blivit viralt. Men han har inte kommit på det själv, samma ord har yttrats tidigare. Och där finns en klar parallell till ett annat talesätt, applicerbart både på storpolitiken och privatlivet: Om du inte är en del av lösningen är du en del av problemet. Den analysen formulerades redan på 1960-talet av en Black Panther-ledare i USA.
Det där citatet passar extra bra en dag som i dag.
Den 24 februari är det fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Så ofattbart många människor, både militärer och civila, har dödats. Så ofattbart många miljarder har gått åt till vapen och annat krigsmateriel. Så ofattbart stor är förödelsen. Så ofattbart många andra nationers invånare bär på oron: Är det vårt land som står på tur?

Lagom högtidligt

Vilka kulturella verk om högtider vill du tipsa om?

Det är Enligt O som undrar, i Veckans kulturfråga.

Sorterar "högtider" i skallen. Pingst – knappast något som inspirerat författare vad jag vet. Påsk? August Strindberg, men jag har inte läst, inte sett på teatern heller. Hur jag än bär mig åt hamnar jag på julen! Och varför inte, det är ju bara tio månader dit?

"Kammakargatan" av Therese Bohman är en kortroman som verkligen tilltalade mig. Dels lite igenkänning: tjej från vischan kommer till storstaden, dels det där med nya vänner som kan vara både svårt och bra. Historien tar slut på julafton, men då har läsaren upplevt hur Stockholms gator fått sin julglans och inomhus är allt pynt på plats. Välskrivet, lättläst.

"Hjem till jul", norsk helmysig tv-serie på Netflix som jag gjort "reklam" för tidigare, utspelar sig också under december månad (tre år i rad) och visst är "grundproblemet" hur julfirandet ska bli lyckat, mem jag tycker absolut att man kan se den vilken månad som helst. Det var en serie som jag inte ville skulle ta slut! Och sådana vimlar det inte av.

"Kajsa Kavat" är en av Astrid Lindgrens figurer som jag älskat sedan jag fick boken som barn. Duktiga Kajsa får ta hand om försäljningen av mormors hemgjorda karameller på torget när mormor råkar bryta benet. Kajsa gör naturligtvis succé och så finns den spännande frågan i grunden: kommer hon att få den fina dockan i julklapp, den hon sett i fönstret hos leksaksaffären? Nu snackar vi cliffhanger!

"Maigrets jul" (Un Noël de Maigret) av Georges Simenon är också en bok som kan vara ett lättsamt inslag lite när som helst under året. Lagom högtidligt, helt enkelt.

Utanför mina fönster ser det ut som ett julkort, långt ifrån hur det såg ut när det var jul "på riktigt". Men om jag känner efter ordentligt vet jag att de kulturtips jag skulle bli riktigt glad av skulle bjuda på hopp om vår. Längtar med andra ord inte efter julen, även om det verkar så ...

Copyright Klimakteriehäxan

Iskallt skyltat

Med två färska OS-guld i hamn tog jag mig så småningom ut en sväng i friska luften. Vädret och vyerna var väl vackrare där Ebba Andersson seglade fram i fem mil på sina skidor, men vi hade lite sol även här i huvudstaden.

Den andra segern tog "vi", d v s lag Hasselborg, hem på is i svenska folkets nya favoritsport curling. Av det jag numera vet om den sporten är jag lite fascinerad av att det inte handlar om "bara" is på banan, den är försedd med ett tunt lager bubblor som underlättar glidande både för stenar och specialskor och kräver expertkunskaper för att den ska bli bra.

Men is av vanligare slag finns runt knuten just nu. Fast varningsskylten i sjökanten är ny, i alla fall för mig. Den är garanterat välbehövlig, fast lite undrar jag varför den bara är på engelska ...? Hur som helst; efter lång tid med många köldgrader tror man ju att istäcket är tjockt, eller hur? Trots att det har kommit in många rapporter om folk som gått ner sig, tack och lov minns jag inte att någon dött i det kalla vattnet nyligen.

Det var just en sån här solig vintersöndag för drygt tjugofem år sedan som jag tog ett högst ofrivilligt vinterbad. Kylan hade legat som spikad över Sverige och landet var djupfryst. Det låg, precis som nu, snö på isen. I snön, precis som nu, färska skidspår, och spår av annat slag. Precis som nu.

Jag ser folk som promenerar, cyklar, åker skidor och skridskor eller skjuter en barnvagn ut på den vita viken. Många är ensamma. Får intrycket att väldigt få har exempelvis en ispik. Och jag ryser. Själv har jag bara beträtt naturis en enda gång (motvilligt, på sjön Runn i gott sällskap och samtidigt som bilar körde där) sedan den där olyckliga söndagen som kunde ha slutat i ren tragedi, men som tack och lov inte gjorde det. Har skrivit om denna upplevelse, här och här.

Många ger sig ut på isarna. Hoppas de kommer torrskodda i land också ...

För den som vill ta en dopp har man fixat ett hål vid den badstege som jag med
största förtjusning brukar använda. Sommartid, alltså. 

I denna istid blev det ändå Skyltsöndag en gång till, med hjälp av isvarningen. Skyltandet har numera sin "övervakare" i Professor Deutsch, som tog över när BP la av. Vill bara betona: ska du ut på naturis, lyd råden. Eller ta det säkra före det osäkra och stanna på landbacken!

PS Om du klickar på översta bilden blir det lättare att läsa skyltens text.

Copyright Klimakteriehäxan