fredag, januari 27, 2023

Med i "På spåret"

Har du också tänkt att det skulle vara roligt att vara med i "På spåret"? Jag har tänkt det, men också insett att det i så fall borde ha skett för sisådär tjugo år sedan, medan jag fortfarande var tämligen snabbtänkt.

Men nu har jag äntligen varit med. Ett av kvällens resmål var Buenos Aires, och en fråga om staden gällde "De galna mödrarna", en grupp kvinnor under ledning av Hebe Bonafini som protesterade mot att man under militärregimen fört bort deras barn och barnbarn mot okända öden.

Bilderna som togs på Plaza de Mayo framför presidentpalatset Casa Rosada i 80-talets början var tagna av min ständige följeslagare Ettore Botta och i inslaget/frågan kunde man höra min speakertext ... Jag har alltså varit med i "På spåret"! ... fast kanske var jag ensam om att märka det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dags för fruktstund?

 Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, denna gång på tema paus.

  1. Vad har du just nu för favoritmellis? Frukt, av olika sorter. "Fruktstund" är ett etablerat begrepp!
  2. Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund? Blundar, vänder näsan mot solen (om den lyser alltså, och det gör den faktiskt denna fredag).
  3. Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk? Beror helt och hållet på ämnet. Riktigt länge, om jag är riktigt intresserad.
  4. Vad behöver du återuppta? Rensandet i garderober och bokhyllor. Så lätt att "glömma".
  5. Vad behöver du pausa? Inget som jag kommer på direkt, men det finns naturligtvis något. Man borde kanske fråga min familj ...
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om och i motgång

"Det är i motvind draken lyfter" 

 -Bara dagar efter att Jim Gottfridsson utsågs till världens bäste handbollsspelare skadar han sin vänsterhand, knappt sju minuter in i kvartsfinalen mellan Sverige och Egypten. Nu kan han inte delta i fortsättningen av VM-turneringen, inte spela handboll alls på flera månader, men försöker hålla humöret uppe. Ikväll semifinal Sverige-Frankrike. Han kommer att vara saknad!

torsdag, januari 26, 2023

Krigsskildring som känns

Mia i  bokhörnan ställer en helgfråga:
Imorgon är förintelsens minnesdag. Har du något boktips från 2:a världskriget?

Det finns gott om sådana böcker, mer eller mindre seriösa. Och väldigt många om judarnas hemska situation. Ändå väljer jag inte en sådan, trots att jag läst rätt många. 

Den jag i stället direkt kommer att tänka på är skriven av en journalist, Cornelius Ryan, som själv var krigskorrespondent. I "Den längsta dagen" (The Longest Day) handlar det alltså om den dag 1944 när man förbereder landstigningen i Normandie, på Dagen D (den 6 juni). 

Ryan intervjuade i efterhand rader av personer som var direkt inblandade och det är en stundtals riktigt omskakande läsning. Man inser hur eländigt de hade det i skyttegravarna, att hemlängtan var förtärande stark och rädslan ständigt närvarande. 

Här får man en sorts historielektion om livet vid fronten som berör och går på djupet. Det är helt enkelt en krigsskildring som känns. Boken kom 1959. I dagsläget går nog läsarens tankar till Ukraina. Likheterna är förmodligen rätt många. 
Finns också som hörbok i utmärkt inläsning av Claes Elfsberg.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, januari 25, 2023

Rosor till Rose

Var det verkligen kärlekssorgen som gjorde henne psyksjuk? Inger tror i alla fall det själv. Men stundtals verkar hon inte särskilt sjuk, och det tar hennes syster och svåger fasta på när de anmäler henne och sig själva till en bussresa till Frankrike, där Inger bott en tid och där hon mötte den stora kärleken, den som fick ett så abrupt och trist slut. Nu ska hon få återse alla de fina platserna, prata franska igen, förhoppningsvis njuta.

Filmen, som hade premiär i november, var nyss på väg bort från biorepertoaren, men den hänger sig kvar. Tur var det, för det tog mig en evighet att komma iväg och se den trots att jag haft för avsikt att göra det sedan långt före jul. Men nu, äntligen!

En sak är klar: jag blev verkligen inte besviken! Historien är både rörande och berörande, man får skratta ibland och tvingas tänka till: hur hanterar vi människor med psykiska handikapp? Filmen bygger på verklig bakgrund, det är regissören och tillika manusförfattaren Niels Arden Oplev som berättar sin egen systers historia. Länge undrade jag varför den heter "Rose" men det får sin förklaring.

Ni har redan gissat det: jag tycker ni ska se filmen, inte minst för Sofie Gråbøls skull. Hon är strålande i huvudrollen! En rad andra fina skådespelare känner vi också igen från olika danska tv-serier. 

"Rose" är värd ett fång rosor, fast det blir av den digitala sorten. 

Sofie Gråbøl som Inger. Bild ur filmen.

Copyright Klimakteriehäxan

Tegelstenar

Jag tillhör dem som numera är lite skraj för böcker i tegelstensformatet. Min uthållighet och koncentrationsförmåga brister, även om jag tycker att historien som berättas for mig är bra. Men vilken regel saknar undantag? Naturligtvis inte denna. En sådan tur, nu när Enligt O i Veckans kulturfråga undrar: Vilka är dina tegelstensfavoriter?

En står först i kön:
"Blonde" av Joyce Carol Oates. Det är Marilyn Monroes dramatiska liv som skildras, och jag är nog inte ensam om att tänka att vartenda ord är sant, att "det här har Marilyn själv berättat för JCO". Vilket hon naturligtvis inte har, men det är känslan! Lade den ifrån mig slutläst, med en suck av saknad. Skatta dig lycklig du som eventuellt inte läst den ännu!

"Fåfängans fyrverkeri" (The Bonfire of the Vanities), även den amerikansk, skriven av Tom Wolfe, höll mig också i ett järngrepp. För att inte tala om "Kristin Lavransdotter" av norska Sigrid Undset. 

I min hylla står onödigt många tegelstenar på kö. Kommer jag någonsin att ta tag i exempelvis "Ett litet liv" (A Little Life) av Hanya Yanagihara? Minns tjejen som stod i flygplansgången för att kliva av. Hennes blick var fastnitad i en bok. Det var just den. "Går inte att släppa" svarade hon kort när jag frågade vad hon läste. Ut ur planet tog hon sig i alla fall, med boken öppen. "Sonen" (The Son) är en annan i samma viktklass, lika omtalad, lika oläst, skriven av Philipp Mayer. Det finns fler ...

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, januari 24, 2023

Hopp mellan århundraden

Tisdagstrio igen, nu dags att välja tre böcker som utspelar sig under olika århundraden (ett århundrade i varje bok), så vill Ugglan ha det den här gången. 
Då ska hon naturligtvis få det, hon får alltid sin vilja fram åtminstone på tisdagar!
"De tre musketörerna"
(
Les trois Mousquetaires) är en historisk äventyrsroman av Alexandre Dumas d.ä. publicerad första gången 1844.  
Den utspelar sig under 1600-talet men jag läste den förstås på 1900-talet och jag älskade alla delarna! Låg och tjuvläste långt in på nätterna fast jag skulle upp och till skolan i ottan.          
Drömde om den djärve d´Artagnan (som jag uttalade precis som han stavades) och höll stundtals andan under dennes eskapader. 

Och naturligtvis  det har ni ju redan räknat ut   fortsatte jag med att plöja igenom Milady-böckerna och "Greven av Monte Cristo" som påstås vara en av världens mest lästa äventyrsromaner.

"Livläkarens besök"
är nog den av PO Enquists böcker som jag gillat mest. Den tar oss till Danmark på 1700-talet och handlar om kung 
Christian, som var psykiskt sjuk, hans unga drottning och den tyske läkaren som blev en verklig maktfaktor, med stort inflytande över kungaparet. 
Enquist fick 1999 Augustpriset för romanen, och det tycker jag att den var värd. Även om jag inte minns vilka konkurrenterna var ...  

"Apelsinflickan"
 är en roman som utspelar sig i Stockholm 1882-1883, framför allt på det fattiga Södermalm, där Signe och Alice växer upp på ett barnhem (och där jag bor nu). Innan Signe kom till barnhemmet sa hennes pappa till henne att även om hon var fattig fick hon aldrig bli en apelsinflicka, vilket var den tidens namn på prostituerade. De låtsades sälja apelsiner fast det egentligen handlade om att sälja sex. Lena Kallenberg har skrivit en rad historiska romaner om Stockholm, och hon gör det bra.

Se där, jag klarade 1600, 1700 och 1800! Får jag lägga till en mycket underhållande bonusbok som låter handlingen utspela sig i två århundraden men i en och samma volym? Jag tänker på Jojo Moyes, som alltid (tror jag i alla fall) lyckas slå an en lättläst ton trots att ämnet inte är rakt igenom feelgood. Den roman jag tänker på nu är "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) och här hoppar läsaren mellan tidigt krigiskt 1900-tal och 2000-talet. En pageturner, varken mer eller mindre, som hamnat i skuggan av "Livet efter dig" och dess uppföljare.

Så där ja! Fem århundraden i en enda tisdagstrio! Bara att vända blicken mot forna tider. 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, januari 23, 2023

Är det vårens första fågel?

Har man sett på maken! En fågel av hittills okänd art har landat på min balkong! Kan det vara vårens första bevingade gäst?

Denna vita pippi blir nummer 92 i min samling av fåglar som inte kan flyga, ni vet den där samlingen som jag egentligen inte fattat att jag har ... På baksidan av den här finns en termometer, och den är anpassad till pågående klimatförändringar: skalan går från 30 minus till 50 plus! Just i dag några få minusgrader, det kanske inte syns på (motljus)bilden men ni får tro mig på mitt ord. Är säker på att både fåglar och jag ser fram emot lite varmare dagar ...

Det här nytillskottet till min samling är en prima överraskning, för Klimakteriehäxan har vunnit pippin! Genom att komma tvåa i BP:s skylttävling som högtidliggjorde den 400:e skyltsöndagen sedan hon tog över efter Pumita. Det räckte så bra med äran, men minsann: man fick pris också! Ett pris valt med tanke på redan redovisade intresseområden. Så himla gulligt! TACK!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, januari 22, 2023

Underjordiska skyltar

Den som gör en resa har alltid något att berätta, brukar man säga. Låt mig presentera en parallell: den som åker en sväng med tunnelbanan har alltid någon eller några skyltar att visa upp när det är dags för ännu en Skyltsöndag. Fler (och kanske roligare) skyltar hittar du vägen till i BP:s högerspalt.

En skylt som tilltalar en gammal handbollsmamma ... VM avgörs just nu, på olika platser
i Sverige och Polen. Några matcher spelas i Stockholm. Kul att titta! Kvällens match sänds
i kanal 6. Sverige möter Portugal i Skandiavium i Göteborg, start 20.30. Finalen kommer
att avgöras i Tele 2 Arena i Stockholm den 29 januari. Heja Sverige!

Är en t-banevagn en bra plats för meditation? Ja kanske det.
Klicka på bilden så blir den större och texten lättare att läsa.

Och tillbaka på gatuplanet får hunden möjlighet att meditera en stund.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, januari 21, 2023

Framtidsjobb

Vintern har stundtals varit dramatisk. Stormbyar, snösmockor. Ja inget säger att det inte kommer repriser, faran är definitivt inte över. Effekterna av det häftiga vintervädret syns överallt. Visst har väl träd fällts av vinden förr, visst har vi väl sett både rotvältor och nerfallna grenar. Men i dag finns de överallt! I parker, i trädgårdar, i "riktig" skog. 

Faktum är att det ser direkt sorgligt ut. Kraftiga stammar har slitits av, tunnare grenar har inte orkat stå emot den hårda belastningen. Den som utbildat sig till arborist har lysande framtidsutsikter. Det finns oändligt mycket jobb som väntar där ute. Medan vi som inte hanterar yxa och såg sörjer att så många vackra träd mött sin dramatiska död. Och klimatförnekarna, de som tror att mänskligheten inget gjort som bidragit till den där  dramatiken, de tittar väl åt ett annat håll, samtidigt som skogen glesnar.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, januari 20, 2023

Skrivandets konst

Kunde inte tänka mig en bättre illustration till veckans
fredagsfrågor än denna. Bilden "tillhör" Robert som
har bloggen Mina skrivna ord.
 Vet inte var han hittat
den, men den är ju helt fantastisk!
Klicka in dig och hälsa på vetja, det gör jag ideligen!
Är vi på väg att avskaffa skrivandets konst? Om det ska handla om handskrivet har man i dag inte mycket att komma med, förutom komihåg-listorna, de oundgängliga, var sig det gäller vad som måste köpas hem eller vad som måste åtgärdas. Det påstås ju dessutom numera att dagens unga knappast kommer att kunna skriva mycket mer än sin egen namnteckning. När det gäller handstil förblir de analfabeter, eftersom det finns tangentbord överallt. Det är Elisa Matilda som får in mig på de här tankebanorna med sina fem fredagsfrågor.

  1. Vem skrev du senast ett brev till? Varje år skriver jag ett julbrev till dem som förr i världen fick julkort. Berättar lite om vad som hänt i familjen under året som gått. Ett par dagar före jul ska det dimpa ner i deras inkorgar. Några få inte-så-datoriserade får papperskopior med posten.
  2. När skrev du senast under ett kontrakt? Så länge sedan att jag inte minns det! Och skulle det bli aktuellt igen blir det väl signering med Bank-ID ...
  3. Har du någonsin skrivit dagbok? Ja, när jag var liten. Har försökt även i vuxen ålder, men kommer av mig tämligen omedelbart. Tror inte jag gör nya försök.
  4. Har du en läslig handstil? Nej den är effektivt förstörd av alltför snabba anteckningar i pressade lägen. Glömmer aldrig när jag intervjuade en äldre man och febrilt skrev ner hans svar i mitt reportageblock. Han kikade ner i det och utbrast imponerat: Oj, fröken stenograferar! Det gjorde jag förstås inte. Om jag skriver för hand i dag måste jag skriva rent väldigt fort, annars är det inte säkert att ens jag klarar att tyda mina kråkor ...
  5. Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista? Yoghurt, Falu rågrut, bacon, bananer, tomater i olika form och creme fraiche. Blir ofta rätt långa listor!
Nytt tangentbord på ny laptop!!!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, januari 19, 2023

Klassiker som håller

Mia i bokhörnan undrar i denna veckas helgfrågaHur är det med klassiska böcker, läser du några? 

Det händer, svarar jag. Och vill ge ett par exempel på klassiker som jag tycker håller  det är inte alltid de gör det, är jag rädd, vilket kan bero på texten/storyn eller läsaren, det varierar nog.

Men "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) tyckte jag var kanonbra när jag lyssnade på den i fjol. En klassiker i spänningsbranschen av John le Carré, i mitt tycke bättre nu än förra gången jag läste den, för länge sedan (den kom ut 1963).

Albert Camus "Främlingen" (L'Étrangerhör också till de slitstarka. Precis som det mesta idolen framför andra, Selma Lagerlöf, har skrivit. 

Sedan kan man ju undra vilka böcker som allmänt sett uppnått klassikerstatus. "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg måste ha gjort det, precis som "Romanen om Olof" av Eyvind Jonson som jag är mitt uppe i just nu, i radioföljetongsversion. I långa stycken helt fenomenal text!

En annan Nobel-pristagare som verkligen är värd att komma ihåg är norska Sigrid Undset och hennes fantastiska kärleksroman "Kristin Lavransdotter". Och en norska till: "Alberte" av Cora Sandel, i tre delar. Om Alberte som bryter upp och skapar sig ett eget liv i Paris, mot alla odds.

Nog finns det bra klassiker att ta till! Känner att jag skulle kunna rada upp många fler, så många som håller, faktiskt, att man skulle kunna klara sig på idel omläsningar ... men det är ju inte riktigt så vi fungerar ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att den som sa att ett effektivt sätt att bli påmind om sin dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen, hen hade utan tvekan rätt. (Jag var inte duktig på det ens som barn.)

onsdag, januari 18, 2023

I det lilla formatet

Onsdag betyder Veckans kulturfråga från Enligt O. Den lyder denna gång så här: Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Här är risken väldigt stor att jag upprepar mig, för jag har bestämt för mig att den frågan har förekommit tidigare, fast kanske inte just under den här vinjetten. 

Det nya normala i bokbranschen verkar numera vara ett omfång på minst 400 sidor, oftast längre, ibland väldigt mycket längre. Och inte sällan tänker jag att "den här historien hade tjänat på att bli lite nedstruken ..." Nu försöker jag tänka bort gamla favoriter i hanterligt format!

En föredömligt kort bok som jag läst på senare tid är i alla fall "En kvinnas frigörelse" (Combats et métamorphoses d'une femme) av Édouard Louis, en ung fransman som författarmässigt känns besläktad med den senaste Nobel-pristagaren, hans landsmaninna Annie Ernaux (hon skriver inte heller några tegelstenar). 

På 112 sidor får man lära känna Louis´ mamma, som efter ett trist liv bytte fot vid 45 års ålder  och lyckades! Rätt upplyftande, faktiskt. Den här lilla boken har nog väldigt många läst redan, kan jag tänka mig. Jag fick köa för den på biblioteket. 

Copyright Klimakteriehäxan


CITAT om bokhyllor

"Bokhyllor är som årsringar i gamla ekar, de berättar om tider som har varit och tankar som har försvunnit. /.../ Bokhyllor säger mycket om sina ägare, men nästan mer om sin tid."

-Lotta Olsson skriver krönika på Dagens Nyheters kulturavdelning. Hon rensar i sin mammas efterlämnade bokhylla, och jag känner väldigt väl igen situtionen. Båda blev vi bokslukare främst tack vare våra mödrar.

Lotta Olssons text
påminner mig om den skojigaste bokhylla jag sett. Dock en som inte avslöjar något om den som läst böckerna ... 

Den här fanns med på Liljevalchs vårsalong 2019.  En Billy-hylla från Ikea med 180 böcker, alla med ryggen inåt. Mireia Rocher kom på det och fick garanterat fler än mig att fnissa. 

Fast vi blev inte så inspirerade att vi gick hem och vände våra böcker ut-och-in, det gjorde vi nog inte någon av oss!

Copyright Klimakteriehäxan