Bland snyggankor och andra fåglar

Barnbarnen kallar dem för ankor, alla fåglarna som kommer farande emot oss och hoppas på lite söndagsgodis när vi närmar oss Årstavikens strand, där isen äntligen släppt taget. Där finns numera också en exotisk fågel att beskåda, en som på något vis förirrat sig hit och bestämt sig för att här är det trevligt, här stannar vi – här kan man ju rent av bli bjuden på havregryn av rara barn!

Det är mandarinänderna jag tänker på. När jag pratar om dem kallar jag dem "snyggankor", för det är ett namn de verkligen gör skäl för!

Snyggankan är inte ny i Mälaren, vi har börjat vänja oss och de har också blivit fler. Men ser man en fotografliknande person med ett rejält objektiv påskruvat på kamerahuset vet man: här någonstans finns de! Bara att leta upp dem bland vass, stenar och grenar. De verkar också komma hyggligt bra överens med våra gamla vanliga gräsänder. 

Såväl snyggankor som gräsänder gillar godis (läs: havregryn)!

Copyright Klimakteriehäxan

En hjärtlig överraskning

Det ser ut som en tämligen ordinär vit porslinsmugg. Men den är tydligt handgjord, blir greppvänlig tack vare den ojämna formen. Muggen (jag har faktiskt två som förstås inte är helt identiska) är en souvenir från ett besök på Åland för några år sedan. 

Vi kom till Smakbyn, där Årets kock 2000 Michael Björklund styr och ställer. Fast man kan inte bara äta där, man kan köpa Mia Englunds keramik också. Mina muggar hittade jag i en låda för sådant som av en eller annan anledning var andrasortering, så de är dock inte signerade, fast det går bra ändå tycker jag!

När man så fyllt på sin mugg med lämplig dryck (helst kall eftersom inget öra finns) kommer den glada överraskningen, förutsatt att man inte dricker färglöst vatten förstås ... Inuti muggen möter ögat ett vänligt hjärta i dryckens färg. Är inte det en glad överraskning så säg! I alla fall en originell designidé.

Ni glömmer väl inte en annan "hjärtlig" verksamhet när ni tar er an bloggandet? Veckans kärleksförklaring är inne på femte omgången. 

Varje onsdag presenterar jag ett nyckelord att associera kring, och jag har åtminstone hittills avsiktligt hållit mig till tämligen abstrakta teman. Du kan publicera ditt inlägg vilken veckodag som helst.

Det började med Doft. Sedan kom Ljud, följt av Kunskap. Fjärde omgången handlade om Känslor  och den här veckan är det Stil som gäller! Häng på! Och föreslå gärna teman, mina kommer ju att ta slut!

Copyright Klimakteriehäxan

Missa den inte!

En av de bästa filmer jag någonsin sett finns nu att streama på SVT Play: "Three Billboards Outside Ebbing Missouri". Ett drama om en mor och hennes våldtagna och mördade dotter, om utsatthet, om polis som inte räcker till ... om personligt mod ... om relationer ... Storyn är inspirerad av verkliga händelser.

Inser att det kan vara svårt att se texten på skyltarna. Där står från
höger till vänster "Våldtogs medan hon dog", "Ännu ingen gripen?"
 och "Varför [polischefens namn]?"

Filmen nominerades till sju Oscars 2018 och jag lovar: den var värd varenda en fast det blev "bara" två. Missa inte denna! Den är rörande, upprörande, spännande, överraskande, stundtals till och med lite rolig ... den har helt enkelt ALLT! Om jag ska se om den? Sover Dolly Parton på rygg?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en dörr

På lördag brukar jag tillsammans med bl a Skriv-Robert servera mina besökare en mening som på ett eller annat sätt står ut i den text jag nyligen petat i mig, bit för bit, dag för dag. Den här gången hamnar jag i "Leva på gränsen – berättelser från det nya Sydafrika", en bok skriven av vännen och kollegan Leif Norrman, som är en synnerligen berest reporter. En tid hade han sin bas i Sydafrika som korrespondent för Dagens Nyheter, och det var under några år när otroligt mycket förändrades i landet. I boken ser han tillbaka på den där tiden. Leif skriver en synnerligen njutbar svenska. Som prov på det får  ni här hans otroligt vackert formulerade reflektion kring en dörr som står och slår i mörkret i Soweto, en svart stadsdel i Johannesburg.

Den blinkade som en fyr om natten och innan den slogs igen hann varje gång ett högt, berusat sorl och några volymstarka takter kwaito slitas av mot dörrkanten och sedan snabbt singla ner och dö mot gatans grus. 

Copyright Klimakteriehäxan

Anm: Kwaito är en sydafrikansk musikgenre som växte fram i Johannesburgs township (särskilt Soweto) under det tidiga 1990-talet, ofta förknippat med slutet av apartheid. 

Dagsnotering

Hej på dig fredag, så trevligt att du kom igen! Men varför du skulle ta med dig stormvindar begriper jag inte, det var väl alldeles onödigt? Hur som helst med den saken; Elisa Matilda har i vanlig ordning ställt fem fredagsfrågor. Resultatet blir denna gång en sorts dagsnotering.

1. Vilket djur representerar ditt humör idag? Vad sägs om en höna? Vill bara gå omkring och picka lite förstrött, kanske hittar man något bra, något guldkorn?
2. Känner du dig äldre eller yngre än vad du är? Oftast yngre. Det kallas självbedrägeri.
3. Vem är din äldsta vän och när möttes ni? Det måste vara Christina, vi har känt varandra i sextio år och haft många gemensamma upplevelser. Senast sågs vi i förra veckan, då hon och hennes man åt middag hos oss. Lekkamraterna från tidigaste barndomen finns inte kvar i mitt liv längre.
4. Vad skulle du göra om du inte behövde jobba för att få pengar? Vara pensionär ... det sker ju automatiskt ... 
5. Vad packar du först när du ska på en resa? Trosor och bh.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

5000

-kronor, ja ända upp till 6000, är den mat värd som en familj bestående av två vuxna och två barn i Sverige slänger på ett år. Ett svinn som definitivt går att krympa med lite eftertanke och en gnutta ansträngning. Siffran kommer från Livsmedelsverket. Läge för förbättring!

Vår ute – vår inne?

När det efterlängtade vårljuset smyger in i våra bostäder kan det medföra att gamla skavanker man valt att nonchalera gör sig påminda. Eller så uppstår bara en allmän känsla av att den nya årstiden förtjänar att hälsas med någon ljusning även inomhus. Vår ute kan betyda vår inne också!

Vi bor i en HSB-lägenhet och det betyder att man får medlemstidningen "Hemma i HSB" några gånger om året. I det senaste numret som kom nyss får man en väldigt bra översikt över enkla knep för att pigga upp sitt hem. Inga nya revolutionerande tips, men en bra sammanfattande påminnelse om vad man faktiskt kan åstadkomma i heminredningsväg utan att bli ruinerad! (Och om du tycker att detta är att slå in en redan vidöppen dörr är det förstås bara att scrolla vidare!)

Veckans kärleksförklaring 5: STIL

Är du redo att klämma fram Veckans kärleksförklaring? För på onsdagar tänker vi positivt! Du får ett ledord av mig och tar dig sedan en funderare på vart eller till vem du vill skicka lite kärlek, du använder min "hjärteklump" om du vill och du glömmer förstås inte att lägga in en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt! I dag är det stil det ska handla om. Associera fritt!

Jag❤️det Katja of Sweden gjorde för den svenska modebilden och för oss som var unga när hon klev fram och använde färg, mönster och form på ett underbart kreativt sätt. Vilka härliga plagg det blev! Och stilen håller än! Gratukerar om du är lycklig nog att ha något kvar i vintage-garderoben ... Katja-prylar platsar numera också på museum.

Jag❤️typsnittet Bodoni, troligen det första namnet på en font som jag lärde mig i vår typografiska värld. Tycker fortfarande att den är jättesnygg! Skapades alldeles i slutet av 1700-talet och har kallats "en stil för kungar och modelejon".

Jag❤️killar som bryr sig om sina kläder och behåller sitt hår (om de har något kvar alltså). Har de skägg ska det se välvårdat ut (det gör det ofta inte).

Jag❤️ brittiska bröllopshattar. De har verkligen sin egen stil. Roligare huvudbonader finns inte! Svårburna? Ja gissa ... Otroligt dyra är de också.

Jag❤️ radioprogrammet "Stil" som sänds i P1 på onsdagar och finns på Sveriges Radio Play. Leds av den smarta och självständigt tänkande Susanne Ljung, som hela tiden hittar nya infallsvinklar på alla möjliga ämnen.   

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! Förra veckan sände vi kärlek på ännu ett abstrakt område: känslor. (Ja, jag försöker hitta ledord av en typ som inte handlar om prylar rakt av, tänker att det är en bra liten variation i sig.) Och det resulterade i svar från Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, BP, LillaSyster och Anki – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Men ännu får ni inte veta vilket ... spänningen är så gott som oliiiidlig eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Något att fnittra åt

När Skriv-Robert sätter ordet humor som "nyckel" till denna veckas tisdagstrio får jag problem. Tycker inte att de roliga böckerna direkt trängs i mina bokhyllor. Och det är ju synd, eftersom jag är övertygad om att det är nyttigt att ha roligt, att fnittra och skratta. 

Amerikanske Tom Robbins har i alla fall fått mig att skratta, flera gånger, ja kanske rent av många? "Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) och "Cowgirl Blues" (Even Cowgirls Get the Blues) är två titlar jag minns med nöje. De är nog också hans mest sålda och lästa.

Finlands Arto Paasilinna hade också sinne för det humoristiska, fast hans författarskap är i mitt tycke väldigt ojämnt: ibland härligt hejdlöst, ibland tråkigt och tjatigt ... men man kan som bekant inte lyckas jämt. "Livet är kort men Rytkönen är lång" tyckte jag alldeles bestämt var underhållande. Och titeln är rolig alldeles på egen hand eller hur?!

"Fnitter", "Mera fnitter" och "Ännu mera fnitter" är tre samlingsvolymer med underrubriken "En rolig bok av kvinnor – på fullt allvar!" och de var riktigt kul, absolut, när de kom ut på 80-talet. Här finns texter av en lång rad ordbrukande tjejer, och i förordet står: "Fnittret bubblar ur mödrar och morsor, tjejer och käringar, ladies och lillsyrror". Tycker förstås inte att männen ska exkluderas, de är givetvis också välkomna läsare!   Möjligen är inte de här böckerna tillräckliga för att fylla mitt behov av fnitter även i dag, men jag ska bläddra lite igen. Vi behöver fnittra emellanåt! Och fnittra mer!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 181

DJURSAMLARE 

-Jo, visst minns jag att det var tal om en tant när jag var barn, en tant som hade huset fullt av katter, ett kök som stank och ett lager av lort över allt, inklusive kvinnan själv, katternas matte. Men det var ändå på bondvischan, djuren kunde gå ut, och jag tror att de fick mat. Nu visar det sig att det finns moderna djursamlare också, även i tätbefolkade områden. Det blir jag varse genom ett brev från Hundstallet, som jag ibland brukar ge en slant eftersom jag gillar hundar men ogillar att de inte tas om hand på rätt sätt. Djur som far illa förtjänar det verkligen inte! Så här står det i brevet: "Ärenden med djursamlare slår nya nattsvarta rekord. I dessa fall tar vi emot allt från ett tiotal till över hundra hundar från samma ägare. Hundar som ofta är vanvårdade och nedbrutna. både psykiskt och fysiskt." Definitionen på djursamlare är just den: "personer som skaffar ett stort antal djur utan att ha förmåga att ge dem godtagbar vård, vilket leder till grav vanvård och misär för djuren. Det är ett allvarligt samhällsproblem där djuren ofta lider av inavel, sjukdomar och svält, medan samlaren lever i osunda miljöer med zoonosrisk." Det är ju helt ofattbart! Även om vi hukar oss för ofreden i världen måste vi väl kunna stoppa det här eländet på vår egen tröskel?!

Islossning

Den är igång nu, jakten på vårtecken! Och jag är så innerligt glad åt att ha hittat några. Att isen håller på att släppa sitt grepp, det stenhårda taget om Årstavikens strand, är ett. Ett annat är de shortsklädda och i övrigt barbenta motionärerna som håller igång, föredömligt energiskt. 

Veckans foto uppmanas vi av bloggaren Åke att visa, och via hans kommentarsfält hittar du garanterat fler bilder att titta på och glädjas åt.

UPPDATERING: Denna soliga söndag hittade jag dem äntligen, "mina" första snödroppar, i sällskap med vintergäck.

Copyright Klimakteriehäxan

På kvinnodagen

Att mammografi inte "behövts" för kvinnor över 74 års ålder har länge varit regel i Sverige. Men en envis opinion har protesterat. Och faktiskt ser det ut att ha lönat sig – någon verkar ha lyssnat! 

Läs bara denna glädjande text: "Regeringen ger nu Socialstyrelsen i uppdrag att utreda den övre åldersgränsen för mammografi. Bröstcancerförbundet välkomnar beskedet – och menar att det är hög tid att modernisera ett screeningprogram som i dag utesluter de kvinnor som löper störst risk att dö i bröstcancer. 
– I dag utesluts kvinnor från screening just när risken att dö i bröstcancer är som störst. Det är oacceptabelt. Vi vet att screening räddar liv, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.
I dag inträffar mer än hälften av alla dödsfall i bröstcancer bland kvinnor som är 75 år eller äldre. Trots det kallas de inte till mammografi efter 74 års ålder.  En hälsoekonomisk analys visar att screening upp till 84 år skulle kunna minska dödligheten i bröstcancer med 31 procent bland de kvinnor som går på mammografi. Beräkningarna visar också att bröstcancerscreening upp till 84 år är kostnadseffektivt både ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv och ett samhällsperspektiv." 

En perfekt nyhet att ta del av den 8 mars, den Internationella kvinnodagen som grundades 1910 och som vi gärna högtidlighåller. Och vi som kan tänkas få ny kallelse till rutinmässig mammografi kommer att tacka och ta emot!

Bröstcancer är nämligen den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, över 9000 varje år i Sverige. Det innebär att mer än tjugo kvinnor insjuknar dagligen. Som idag, exempelvis. Tanken gör ont!

Copyright Klimakteriehäxan

Citatet hämtat från Bröstcancerförbundet. 

Veckans mening – om att ha cancer

Det är kanske inte meningen med livet direkt (det är ju 42 enligt Douglas Adams), men det här är meningen som jag singlar ut eftersom det är lördag och Skriv-Robert efterlyser Veckans mening. Hittar den i "España por favor", en överraskande bra svensk feelgood som inte liknar precis alla andra. Författaren, Åsa Hellberg, har skrivit en lång rad böcker men jag har aldrig ramlat över henne förrän nu. Tre väninnor i 60-årsåldern bestämmer sig för att starta nya liv i Spanien, men det uppstår problem med flytten, inte minst för att en av dem drabbas av cancer. Boken slutar med flera cliffhangers, och faktum är att jag absolut kan tänka mig att läsa uppföljaren, "Viva España", också! Den tänkvärda  mening jag väljer beskriver en känsla jag tror att många kan känna igen: att vara patient, mitt inne i vårdperioden och i sjukhusmiljö:

Här kunde man berätta hur man mådde, man tog av sig peruk och keps och var sig själv i all sin ynklighet, men också i sin styrka: alla var lika sårbara och nakna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

175

-Så många nya klarinetter köper Försvaret in till sina olika musikkårer. Dessutom blir det marschtrummor, saxofoner och bastubor. Det är främst hemvärnets cirka 1 000 fritidsmusiker som behöver nya instrument. Totala notan för nyanskaffningen går på 90 miljoner, det kan man läsa om bl a i Dagens Nyheter. Musik är trevligt, även i marschtakt. Men nog handlar det om stora pengar ... ursäkta, är detta bästa tänkbara investering? 

Är det våren???

Solen lyser, det är plusgrader och hopp om en ny årstid. Elisa Matilda har naturligtvis levererat fem fredagsfrågor på morgonkulan. 

1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Ljuset.
2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Blommorna.
3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Vissheten att det ganska snart är över.
4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Humöret (fast det är kanske ingen liten sak när allt kommer omkring?)
5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Alla ser glada(re) ut!

Copyright Klimakteriehäxan