lördag, maj 21, 2022

Den blomstertid nu kommit ...

Den blomstertid nu kommer                   Med blid och livlig värma
med lust och fägring stor.                       
till allt som varit dött,
Du nalkas, ljuva sommar,                       
sig solens strålar närma,
då gräs och gröda gror.                          
och allt blir återfött.

Det här är utan tvekan en av våra allra mest älskade sånger om sommaren, den gamla psalmen som skrev redan 1695. Melodin, som har spårats ända till 1500-talet, kallas "folkmelodi" för någon känd kompositör finns inte. Texten har däremot genomgått diverse moderniseringar, från Israel Kolmodins ursprungsversion via Johan Olof Wallin till Britt G Hallqvist. Vi har alla sjungit den på otaliga skolavslutningar, i nya "finkläder" och med ledighet i blick. 

Nu är det dags för den igen. Studentmössorna har börjat vimla, mammor och pappor har näsdukar redo för både små och stora barns fester, såväl i picknickformat som examensbuffé. Inte utan att man kan sakna det lite grand! Men blomstertiden får vi ändå njuta av, den är ju redan här. Det går i en rasande fart. Än en gång är talesättet "mellan hägg och syren" oanvändbart, möjligen kan vi ta till "mellan syren och hägg" och på så vis förlänga njutningen ...




Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mäktiga kvinnor

Världen förändras ständigt. En trend verkar faktiskt vara att allt fler kvinnor intar mäktiga positoner i samhället, inte minst i dagens Europa som är inne i en period av stark förändring, pådriven av den ryska invasionen av Ukraina. Svenska Dagbladets kunnige krönikör Rolf Gustavsson skriver en betraktelse i ämnet i dagens tidning. Jag plockar en liten mening där som mitt val när det handlar om Veckans mening, den där man läste som stod ut lite bland alla de andra, så som Skriv-Robert befallt:

Det är påfallande hur många kvinnliga politiker som spelar en framträdande roll i omsvängningen.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 20, 2022

Om "om" vore en möjlighet ...

Anouk Aimée och Jean-Louis Trintignant i "En man och en kvinna". Oförglömlig!
Ett efterlängtat regn trillar ner över oss och alla törstiga växter denna fredag. Regn kan man inte lita på, det kommer inte regelbundet, men det gör de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda! Denna gång på temat om, det där lilla ordet som kan stå i vägen för ganska mycket trots att det ser ut som en möjlighet ...

  1. Om du kunde se en film igen för första gången, vilken skulle det vara? "En man och en kvinna" (Un Homme et une Femme), regi Claude Lelouch, med Jean-Louis Trintignant och Anouk Aimée. Omvälvande var den! Kom 1966 och visade upp nya grepp, fantastisk musik blev man också bjuden på. Tänk på scenen när hon tvättar hans hår medan man hör "Samba Saravah"! Det lär finnas två uppföljare, med samma skådespelare, om hur parets framtid tett sig. Vill se!
  2. Om du kunde begå ett brott och inte åka fast, vad skulle du göra? Kan inte låta bli att fundera på något i mordväg i österled, men ... det får bli en uppgift för någon annan, tror jag.
  3. Om du skulle vara expert i ett ämne, vilket skulle det vara? När jag gick i gymnasiet funderade jag på att bli meteorolog. Kanske läge att ta upp den tanken? Älskar ordet "ocklusion" och då skulle jag ju kunna få användning för det ... Väder bryr vi oss ju om, alltid! Jag med (se bara hur jag började det här inlägget).
  4. Om du kunde skriva en toppsäljande bok, vad skulle du skriva om? Ja tänk om jag visste det!
  5. Om du kunde lägga till en sak i din dagliga rutin, vad skulle det vara? Mer motion. (I kombination med mindre godis).
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 19, 2022

Hur "boklig" är min familj?

Har övriga i din familj bokintresse? Det är Mia i bokhörnan som undrar, som avspark inför den helg som nalkas.

Den frågan kan jag tryggt besvara med ett ja. Fast det finns ju nyanser ... Om vi tar det från början så läste min mamma hur mycket som helst, olika sorter. Hon grundlade tveklöst mitt bokintresse (och det för blommor!). Pappa föredrog reseskildringar, min teori är att han på det viset "reste" trots att han inte kom utomlands förrän på äldre dagar.

Mannen jag är gift med är son till en bokhandlare, och det skulle förstås inte behöva betyda något, men i hans fall har det gjort det. I dag läser Maken mer än jag, han är förskonad från perioder av boktrötthet som jag drabbas av då och då (är inne i en sådn svacka just nu).

Våra barn älskade böcker från start, vi hade alltid gott om spännande saker hemma, högläste ofta, och både Sonen och Dottern kunde kallas bokslukare. Nu läser fortfarande Dottern, medan Sonen tappat farten. Dock är hans tvååring klart road av böcker, jag har ju sparat våra Alfons Åberg från förr och många fler, så jag hoppas att intresset kommer att finnas också framöver! 

Barnböcker fungerar som inkörsportar till litteraturens värld, och det är jätteviktigt! Betyder massoe för framtiden, för språkutveckling, för empati, för öppenhet inför nya människor och miljöer. Man har aldrig läst en endaste bok i onödan, brukar jag predika ...

Detta är, hoppas jag, bild på en blivande bokslukare. Han är på god väg in i bokstävernas förtrollande värld!

Copyright Klimakteriehäxan

Livet på långa ben började för längesen

Visst kan och ska man sträcka på benen ibland. När vi använder det uttrycket betyder det väl oftast att vi gör ett avbrott i en långsittning, på någon sorts möte eller kanske en bilfärd. Men överfört till modevärlden blir det något annat!

Tänk så många gånger det har skällts över hur modefirmorna i sina annonser och kataloger låtit en grafiker ta in fotona i ett bildbehandlingsprogram och där gjort om relativt normala människor till långa och supersmala figurer, framför allt genom att förlänga benen ett snäpp eller (oftare) fler. Om man tittar lite noga ser de där modellerna faktiskt inte alls särskilt normala ut längre, snarare lätt vanskapta ...

Nog trodde jag tills alldeles nyss att detta var ett modernt ofog i spåren av viktfixering och bantningshets. Så fel jag hade! Det blev alldeles glasklart när den här bilden, en teckning på aktuellt mode kanske på 40-talet (osäkert), damp ner framför mina ögon. Kolla in benen! Och fötterna! Sinne för proportioner? Noll!

Den dag min underkropp är mer än dubbelt så lång som min överkropp blir livet inte lätt att leva, jag skulle inte få plats i min säng och inte passar varken det jag har i garderoben eller det som säljs i butiker heller, den saken är säker. Säkert är också att förvanskade kvinnor i modebilden inte så enkelt kan skyllas på HM och liknande företag. Benen började växa långt tidigare!

Illustration troligen ur tidningen Stil, den första svenska damtidningen som ägnade
stort utrymme åt mode.
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 18, 2022

Kultur man inte kände till

Enligt O har som vanligt på onsdagar ställt Veckans kulturfråga. Den lyder: Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Jag kom i det längsta inte på något alls som svar, men nu när dagen är nästan slut inser jag att mitt val är, måste bli, Ukraina. 

Visserligen följer jag inte ESC, men jag har förstås inte undgått att det ukrainska bidraget avgick med segern, under publikens jubel – var det månne kraftigare än vanligt på grund av omständigheterna? En bit av tävlingslåten lyckades jag också se, med folkmusikinfluenser och djärv dans. 

Faktum är helt enkelt, att Ukraina har varit ett oskrivet blad för mig ända till den 24 februari i år när Putin skickade in sina styrkor. Det har visat sig att landet har rader av kulturella stjärnor av alla sorter (det ryms ju några i en befolkning på nästan 45 miljoner) och det är väl bara ett bevis för bristande allmänbildning att man aldrig haft en aning, inte ens försökt intressera sig. (Då har jag ändå en kompis som bott och jobbat i Kiev!) Fler än jag blev nog överraskade av att landets president är både ståuppare och skådespelare, och dessutom segrare i landets Let´s Dance! 

En representant för det ukrainska kulturlivet kan ses i en video på nätet. Det är en kvinna som går fram till en flygel, tar av tyget som ligger över den som skydd, slår sig ner och börjar spela. Hon är mycket skicklig, och medan hon låter fingrarna löpa över tangenterna vandrar kameran runt i lägenheten, en tämligen normal bostad. Men det är bara flygeln som är hel, som genom ett mirakel! Allt annat, möbler, skåp, prylar, ligger i bitar och smulor runt omkring sedan ryssarna "gjort hembesök", beskjutit huset. Så oändligt sorgligt. 

Möjligen kommer fler kulturyttringar från Ukraina att dyka upp här hos oss framöver. Läge att hålla lite utkik!

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt man inte förstår

Världen är ju full av komplicerade skeenden, avancerade tankar och krävande insatser på rader av olika plan. Många av de där företeelserna är sådana som man har lite svårt att begripa. Men så finns det väldigt enkla ting som man heller inte förstår trots att man verkligen försöker. Som till exempel: hur är det möjligt att nästan bara jag plockar maskrosor och sätter i vas?

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, maj 17, 2022

Uppåt väggarna!

Min "hälla", signerad Ingrid Käfling. Jag känner doften av hav ... gör inte du?
 Att blogga har betytt en hel del under de år jag envist hållit på (startade 2004). Jag har lärt mig saker, jag har haft roligt, jag har tvingats att ta reda på sådant jag inte visste någonting om, jag har bjudits på både leenden och tankestimulans. Och så har jag fått vänner! 

Till dem räknar jag Ingrid Käfling som på sin blogg skriver som Musikanta, vilket gör det lätt att gissa att musik är viktigt för henne. Men hon är konstnär också! Har målat mycket flitigt. Sedan några dagar hänger ett av hennes verk på väggen i vårt vardagsrum. 

Det är en så kallad "hälla"  framställd i en speciell teknik (Acrylic Pouring Art) som Musikanta tillägnat sig, med bravur. Utställning har det också blivit, hemma i Söderköping. Hon berättar mer om sig och sin konst på bloggen, förstås. Bara ett klick bort!

"Hällan" som flyttat in hos mig har fått sällskap av en bild av tavelmålaren Bengt Elde,
en italiensk souvenir, en akvarell från Longyearbyn och (en flik av) en häftig affisch med
illustration av bolivianska Graciela Rodo Boulanger. Så har jag det uppåt väggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Och samtidigt, på en annan plats, så ...

Ugglan & boken pekar denna vecka på en sorts böcker som jag i grund och botten inte är särskilt förtjust i: Böcker med parallella berättelser/flera tidsplan. Tycker det kan bli svårt att hänga med i svängarna, komma ihåg var man senast lämnade en delhistoria, hålla reda på många personer. För att inte tala om inre monologer, de brukar få kursiv text som markering ... Det är ett grepp som jag tycker i princip ingen lyckas med!

Men som vanligt finns det undantag. Ett, och förmodligen det i särklass bästa av dem alla, är "USA", trilogin av John Dos Passos. Tyvärr har jag skrivit om den redan ett antal gånger, å andra sidan är det så fenomenal läsning att det känns ok med ännu en upprepning. Här finns de parallella historierna, hopp i tiden, hopp också i genre (personporträtt, aktualiteter, fiktiv story). Och eftersom det är tre titlar som ingår:  "The 42nd Parallell", "1919" och "The Big Money" så är ju tisdagstrion fullbordad!

Har haft dessa böcker i min ägo sedn 1976 (har skrivit in det i första delen, där står också
att jag köpte dem i New York). Men det är först nu som jag inser hur smart man varit när
man bestämt hur omslagen skulle se ut!

UPPDATERING: Ibland tar minnena tid på sig innan de väljer att dyka upp ... Nu kommer jag nämligen ihåg en bok som jag verkligen gillade och som hör hemma i dagens trio: "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) av Jojo Moyes. Strålande underhållning som pendlar mellan tidigt 1900-tal och tidigt 2000-tal.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, maj 16, 2022

SELFIE för tjugonde gången!

SELFIE-stafetten fortsätter, denna gång som är den tjugonde i ordningen är det Femfemman som håller i tömmarna. Nya infallsvinklar, så bra! Fast reglerna är de samma som vanligt!

1Postadress: Stockholm

2. Ett rum: Mitt eget sov-

3. En plats i mitt hjärta: Värmskog (där jag bodde som barn och dit jag ofta återvänder)

4. En god egenskap hos mej: Glad (för det mesta fast inte just idag, vaknade genomförkyld för första gången på mycket länge)

5. En sämre egenskap:  Dåligt för att inte säga uselt tålamod

6. Svårt att motstå: Dajm (har bevisligen det som på engelska kallas "sweet tooth", inte bra i kombination med dålig karaktär ...)

7. Svårt att stå ut med:  Massinvasionen, den ofrånkomliga, av sommarens alla insekter (de bits ju!)

8. Överskattat: Nobelpristagare (i litteratur, de andra vet jag så lite om) 

9. Underskattat: Erfarenhet 

10. Stolt över: Två barn, två barnbarn, fyra böcker, nästan 7000 blogginlägg, över 50 år som journalist

11. Trevlig hushållssyssla: Tittar i kyl och frys (för att hitta på något till middag)

12. Mindre trevligt hushållsgöromål: Strykning (som jag faktiskt avskyr men ibland blir man ju tvungen, jag har bloggat ett antal gånger om detta)

Nu blir det spännande att se hur många fler som hoppar på tåget denna gång! Nästa måndag är det  Kicki som ger oss andra tolv nyckelord att reagera på! Alltså ännu en stafettpinne att hugga tag i! Vi lägger oss i startblocken.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, maj 15, 2022

Skyltgodis

Eftersom vår huvudstad till en enormt stor del är inklädd i plast och byggnadsställningar för närvarande (något som jag redan grymtat ogillande om) får näringsidkarna problem: De syns ju inte! Så chokladtillverkaren plockade fram en ny skylt för att godisälskarna inte skulle gå förbi butiken av misstag.

Den som vill bejaka sina vårkänslor och nosa lite på försommaren kanske beger sig till Skansen. Jag gillar deras skylt med fina blommor och blad! Sitter i bussar bl a. Du som är sugen på fler skyltar  vi kan kalla det skyltgodis  kan leta här, via BP.


Detta verkar vara reklam för en rappare, men jag tycker att alla som heter Tommy kan
få ta åt sig av den lilla skyltens budskap!

Här har ni kapitel 6 i den dramatiska historien om den anlagda blomsterängen som jag
ser från mitt fönster. Grässtråna har blivit lite fler, lite längre och lite grönare. I övrigt
noterar jag, nytt denna vecka, ett maskrosstånd, märkvärdigt nog utan blommor ...
Spänningen fortsätter: hur ska detta sluta?
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, maj 14, 2022

Veckans mening – om klickjakt

Vad har jag läst i veckan som fått mig att hejda mig om än aldrig så lite? Det ska vara Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd. Då väljer jag en mening som ligger mitt gamla jobb nära. Det är min SVT-kollega Micke Leijnegard som skrivit "Roten till allt ont", en blandning av deckare och samhällsskildring som låtit tala om sig märkvärdigt sällan sedan den kom ut i fjol. Micke låter sin historia utspelas i miljöer han känner väl, Norrland, Stockholm och den  nyhetsvärld som alltmer fokuserar på snabba digitala insatser, vilket kan få – och får – ödesdigra konsekvenser ...

Alla journalistiska arbetsplatser dignade under krav från panikslagna mediebaroner, alla hetsades till att skapa "klick", väcka uppmärksamhet, skit samma om vad eller hur.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokmärke för miljöns skull

Jag har verkligen inte det minsta behov av fler bokmärken, men så dök det upp en etikett som jag ändå satte ett band i och la till de övriga i samlingen. Budskapet är bra! Lördag var länge bokmärkesdagen, men detta är för min del bara ett högst tillfälligt återfall. Utan tvekan gör jag hur som helst som det står: minskar plastavfallet, återanvänder och  när jag definitivt tröttnat  lämnas det till återvinning! 
Det finns dock några bloggare som fortsätter med bokmärken: Hannele, BP och Gerd ger inte upp.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 13, 2022

Veckans trevligaste

På fredagar ställer Elisa Matilda fem frågor och när jag först kollade in dagens visste jag inte vad jag skulle svara. Men nu kom jag på det! Samtliga svar jag härmed klämmer ur mig handlar om ett och samma tillfälle. Några timmar i går kväll var allt som behövdes! 

  1. Vad är det trevligaste någon sagt till dig i veckan? Tack för maten, det var jättegott!
  2. Hur gjorde du veckan lättare för någon? Min väninna och hennes man slapp laga middag igår - jag bjöd in dem spontant och med noll varsel, vi åt korv och potatissallad, tog en glass, drack vin och hade jättetrevligt!
  3. Vad fick dig att le? Vi log både i soffan och vid matbordet, oavbrutet!
  4. Vad är ett trevligt möte du haft från veckan? Samma oplanerade middagsträff! Jag älskar korta startsträckor!
  5. Vad är en trevlig kväll för dig? En supertrevlig torsdagskväll blev det. Mat, dryck, prat. Inte sent. Vi hann med lite tv sedan gästerna gått.
Det är också väldigt trevligt att titta upp mot en blå himmel och se att träden
blir grönare och grönare! Det kunde man göra denna vecka!
Copyright Klimakteriehäxan

Sjung en sång om kärlek – eller?

Sverige har gått till final i årets upplaga av Eurovision Song Contest. Det har du förmodligen inte kunnat undgå vid det här laget. Cornelia Jakobs sjunger "Hold Me Closer" vilket är en historia om en relation som tagit slut, men glad är hon inte: 
But most of all, I wish that I could love you less
Well, maybe you're right, I'll find someone else
You say it isn't me, but when did that ever help?

Foto SVT
Eftersom jag inte följer den här tävlingen har jag ingen koll vare sig på hur starkt det svenska bidraget är eller vad övriga låtar kan tänkas handla om. Men jag ramlade nyligen över statistik som visar, att det har hänt något med populärmusiken. Den handlar inte alls lika ofta som förr om kärlek!

Man har jämfört texter ända från 50-talet och framåt, och då visar det sig att vi nu lyssnar till 14 % färre kärleksord än man gjorde då. Lika mycket har kvoten svordomar ökat! Dessutom handlar det betydligt oftare om pengar nu än då, här ett plus på 13%. Det är helt enkelt kärleken som fått stryka på foten. 1950 innehöll 88% av de undersökta låtarna "words of love", nu är det 74%. Har dagens låtsnickrare en mycket mer negativ syn på livet? Ja det verkar faktiskt så! 

Vem sjunger då mest om kärlek? Jo minsann, Johnny Cash! Ska unga Cornelia J ta sig in på den topplistan blir det en tuff uppgift. Ingen artist med minsta svenska anknytning finns bland dem som kvalat in på topp-tio-listan. Men jag önskar henne lycka till, snål vore jag ju annars!

Copyright Klimakteriehäxan