Veckans mening – om att ha cancer

Det är kanske inte meningen med livet direkt (det är ju 42 enligt Douglas Adams), men det här är meningen som jag singlar ut eftersom det är lördag och Skriv-Robert efterlyser Veckans mening. Hittar den i "España por favor", en överraskande bra svensk feelgood som inte liknar precis alla andra. Författaren, Åsa Hellberg, har skrivit en lång rad böcker men jag har aldrig ramlat över henne förrän nu. Tre väninnor i 60-årsåldern bestämmer sig för att starta nya liv i Spanien, men det uppstår problem med flytten, inte minst för att en av dem drabbas av cancer. Boken slutar med flera cliffhangers, och faktum är att jag absolut kan tänka mig att läsa uppföljaren, "Viva España", också! Den tänkvärda  mening jag väljer beskriver en känsla jag tror att många kan känna igen: att vara patient, mitt inne i vårdperioden och i sjukhusmiljö:

Här kunde man berätta hur man mådde, man tog av sig peruk och keps och var sig själv i all sin ynklighet, men också i sin styrka: alla var lika sårbara och nakna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

175

-Så många nya klarinetter köper Försvaret in till sina olika musikkårer. Dessutom blir det marschtrummor, saxofoner och bastubor. Det är främst hemvärnets cirka 1 000 fritidsmusiker som behöver nya instrument. Totala notan för nyanskaffningen går på 90 miljoner, det kan man läsa om bl a i Dagens Nyheter. Musik är trevligt, även i marschtakt. Men nog handlar det om stora pengar ... ursäkta, är detta bästa tänkbara investering? 

Är det våren???

Solen lyser, det är plusgrader och hopp om en ny årstid. Elisa Matilda har naturligtvis levererat fem fredagsfrågor på morgonkulan. 

1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Ljuset.
2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Blommorna.
3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Vissheten att det ganska snart är över.
4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Humöret (fast det är kanske ingen liten sak när allt kommer omkring?)
5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Alla ser glada(re) ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 180

 FIKASNÖ

-Detta måste vara ett av de konstigaste ord jag stött på på evigheter! Ordet ingår i en ordlista med "vädertermer" som levererats av meteorologerna vid SMHI till Dagens Nyheter. Deras ordförklaring lyder: "När solen går upp värms molnets ovansida upp vilket orsakar vertikalrörelser i molnet och det börjar snöa eller befintligt snöfall förstärks. Ordet kommer från att när meteorologerna äntligen sätter sig ner för att fika startar snöfallet och jobbet kallar." Det är alltså morgonkaffet (vadå "äntligen"???) som de får lämna för att ta tag i sina kartor och prognoser ... att vi andra vanliga, icke-meteorologer, skulle få för oss att använda uttrycket förefaller mindre troligt! Kan dock tänka mig förekomsten av fikaregn, men då sommartid när picknickfilten just bretts ut och termosen öppnats. När ju ett intensivt hopp att snön ska hålla sig borta nu, men man vet ju aldrig ...

Just nu i mars

Just nu läser jag "Leva på gränsen", texter om Sydafrika skrivna av min vän och kollega Leif Norrman, som under en lång karriär bl a varit Dagens Nyheters korrespondent där. Redan det inledande kapitlet, i vilket man får följa med på Leifs första besök i landet, då som sjöman, är så välskrivet att jag verkligen ser fram mot fortsättningen. Och avsnittet om hur Nelson Mandela återvänder till Robben Island i sällskap av en grupp journalister gör mig inte besviken! Nutidshistoria i angenäm form.

Just nu lyssnar jag på hur min granne dammsuger. Kör hårt munstycke på trägolv. 

Just nu tittar jag på "Sex dagar kvar att leva", dokumentär serie i SVT. Carina Bergfeldt skrev för drygt 10 år sedan reportageboken "Sju dagar kvar att leva" om en dödsdömd amerikansk man och alla berörda av hans brott. Det blev en läsvärd bok, återstår att se om hon lyckas upprepa idén med gott resultat en gång till. Svårt, tror jag. Uppföljaren hon skrev, "En bra dag att dö", var inte alls lika lyckad som den första, men fängelsepastorn som lyftes fram i den finns med nu också.

Just nu njuter jag av en av årets sista semlor.  

Just nu längtar jag efter mycket mera sol. Och snödroppar, vintergäck, krokus. Det är på g!

Bloggen Kulturkollo startade traditionen med "just nu", en fingret-i-luften-notering att publicera när det varit månadsskifte.  

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om svenska

Den som inte kan svenska ordentligt klarar inte av att lära sig andra ämnen heller. Och vuxenlivet blir så mycket svårare. Att förstå politiker, eller myndighetsinformation, och tillgodogöra sig sina demokratiska rättigheter ordentligt ska inte vara en möjlighet bara för somliga.

-Max Hjelm, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver en krönika om ett synnerligen viktigt ämne: det svenska språket, som faktiskt försummas i obegripligt hög grad. Och inte bara i skolan, föräldrarnas roll är också stor. Läs hela texten, han sätter fingret på ömma punkter i rad! 

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god, det är serverat!

Mat, denna livsavgörande del av vår existens, är temat för denna veckas bokliga Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Var så goda, det är serverat!

Torgny Lindgren, den oöverträffade, skrev en hel roman, "Pölsan", med bas i en inälvsrätt som avnjutes med rödbetor och kokt potatis i det svenska bondesamhället. Minns att jag åt det i skolbespisningen och gillade det, till skillnad från de flesta andra barn som tyckte det var äckligt. Nu har jag inte smakat pölsa på decennier, och som den beskrivs i boken väcks inte  min aptit heller ... men bra läsning är det!

"I lust och nöd" (Heartburn) är den åtminstone delvis sanna berättelsen om den tid då Nora Ephron var gift med stjärnjournalisten Carl Bernstein, mest känd som en av Watergate-avslöjarna. Han var inte den bäste äkta mannen, flitigt otrogen, och det blir skilsmässa, bl a efter en praktfull "tårtning". Men den goda maten hustrun lagat glömmer han inte. Här finns exempelvis Key Lime Pie, så gott! Det bjuds på  recept i boken, som är typisk för Roberts, full av humor!

"Festen i Hulabo" är en saga på rim skriven av Britt G Hallqvist och det var en höjdare att läsa den högt för barnen när de var små. Det är bonden Jöns som ställer till med kalas och bjuder in alla djuren. Den stora frågan är om det ska bli nån tårta ...  

Och tårtan kom, och den var fin,

och hönsen fick en solig min.

Och de sprang fram till  tårtan strax

i sällskap med en liten tax.

Och hönorna flög genast opp

och satte sig på tårtans topp.

De sprätte grädde, sprätte bär.

Fru Jöns hon svimmade så när.

Och sedan ropade hon; -SCHAS!

Så gör man inte på kalas!

Tårtan som serverades på festen i Hulabo, tecknad av Helga Henschen.

Copyright Klimakteriehäxan

Jösses flickor, det är dags för J!

Under ledning av Enligt O håller vi på att skapa ett nytt Litteraturens ABC, och nu har vi kommit till bokstaven J. Tre uppmaningar per bokstav ska hörsammas! 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på J!

Kanske är det dags att påminna om Elsie Johansson (1931-2025). Hon skrev mest om kvinnor och fick sitt stora genombrott med trilogin om Nancy. Men missa inte hennes prosadebut: "Kvinnan som mötte en hund"! Så läsvärd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på J! 

"Jag heter inte Mirjam" är en av Majgull Axelssons allra bästa romaner. Vid 85 års ålder ser Mirjam tillbaka på sitt liv och kommer fram till att det är dags att berätta sin historia för omgivningen: hur hon föddes som Malika i Tyskland men kom att hamna i koncentrationsläger, som judinna. Hon överlevde och landade i Småland, där hon stannade. 

Berätta om en bok från Japan! 

Inte vet jag riktigt varför, men geishor fascinerar mig. Arthur Goldens "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) har jag läst flera gånger, helt indragen i flickans öde. Kände det som om hon själv berättat sin historia för författaren! Imponerad blev jag också av faktaboken "Geisha", skriven av amerikanska Liza Dalby och mycket hyllad. Hon var den första icke-japanska kvinna som fick gå den mycket speciella utbildningen. Dalby kom till Kyoto och fick snart namnet "den blåögda geishan". Såvitt jag förstår (har googlat) är hon fortfarande den enda västerländska som förtjänat titeln.

Copyright Klimakteriehäxan 

Dagens ord 179

 EHURU

-Ordet dök upp från ingenstans och plötsligt kände jag att det måste vara ett av svenska språkets minst användbara ord. Ja men smaka på det! Har du sagt det någon gång? Det har inte jag, det är jag ganska säker på. Har jag skrivit det? Tror jag inte heller. Förran nu alltså. Det finns kvar i SAOL, hur nu det är möjligt? Ett försök till översättning av denna ålderdomliga term till modern svenska blir ungefär "fastän", ehuru jag betvivlar att det är exakt samma sak ... 
Där ser ni: Dagens ord kan, i min tappning, vara nytt eller gammalt, roligt eller svårt, obegripligt eller klargörande, men det skiljer ut sig från mängden på ett eller annat sätt! Det här är nummer 179 i min serie.

Fint och fult i veckans foto

Visst är det fint att sitta inomhus i värmen vid ett fönsterbord med levande ljus och en vacker blombukett strax intill! Där ute trotsade folk vinden och knegade idogt vidare längs Hornsgatan. Fint!

Men så fult som det är just nu på sina ställen i stan, det blir det ofta så här när de där plusgraderna vi (jag) längtat efter infinner sig. Vinter-Stockholms svarta stenhårda meterhöga snödrivor står emot tövädret. Och resultatet: fulare finns inte! Jag visar detta dubbelt upp för säkerhets skull!

Men för att ni inte ska lämna min blogg med denna hemska skitiga ishög kvar i minnet adderar jag ett foto på en blombukett jag inte kunde avstå: ranunkel är en sån fantastisk blomma, typisk för våren (den där årstiden vi väntar på ifall ni undrar).

Det är bloggaren Åke som uppmanar oss, bloggkollegorna, att visa vad vi har fotograferat i veckan. I hans kommentarsspalt hittar du länkar till fler bilder – fina, fula eller allting däremellan! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mammografi

Lördagsjakten på en mening som "bitit" under veckans lässtunder fortsätter, på Skriv-Roberts initiativ. Denna gång hamnar jag i Åsa Hellbergs "España por favor", feelgood med tre väninnor 60+ som står i begrepp att göra en omstart i livet. Då får en av dem bröstcancer, vilket kullkastar mycket av deras plan. Bokens Lotta delar öde med alldeles för många andra. En av dem är Amelia Adamo, tidningsdrottningen och trendsättaren, som fick diagnosen som 78-åring. Att upptäcka en tumör (i Amelias fall berodde det på en slump) på ett tidigt stadium kan göra enormt stor skillnad för chansen till bot. 

Privat foto av Amelia som jag vågar
låna för den goda sakens skull.
 Hoppas det är OK.

Men möjligheten att få bröströntgen, mammografi, erbjuds svenska kvinnor bara till 74 års ålder. Ändå är det konstaterat att bröstcancer inte sällan upptäcks hos äldre. Nu delar Amelia med sig av sina upplevelser, även hon i ett nytt liv: "Jag är änka och cancersjuk och kan inte köpa mig fri från något av detta" säger hon, som på papperet är en priviligierad kvinna med en strålande karriär bakom sig. Och så kommer hon med en kraftig uppmaning: Låt även de som fyllt 74 få komma på mammografi! Se och hör henne här! Kan bara instämma: det borde vara självklart. Tidig upptäckt betyder sannolikt kortare vårdtid och alltså i längden en besparing för samhället, även om röntgenundersökning också kostar. 
En lite annan och lättsammare reflektion kring mammografi hittade jag alltså i den där boken jag just nu läser, med en aspekt på undersökningen jag inte tidigare tänkt på ... 

Det gjorde inte alls lika ont att klämma in brösten i mammografin häromsistens, för numera  var de både längre och plattare.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

134

-Så många personer har (hittills) erkänt mordet på statsminister Olof Palme. Fyrtio år har gått sedan skotten på Sveavägen, men ingen mördare har kunnat pekas ut. Ett polisarbete som går till historien för att det misslyckats. Alla vi som levde då minns den där dagen, tydligt. Det vi inte trodde kunde hända hände. Och årsdagen (alltså idag) uppmärksammas varje gång, kanske extra mycket nu när fyra decennier gått.  

Vinteraktivt

Elisa Matilda är bortrest på sportlov och tänker i de banorna när hon ställer denna veckas fem fredagsfrågor:

1. Är du mer aktiv på vintern eller sommaren? På sommaren.
2. Vad gjorde du som barn på sportlov? Vi åkte skidor om det fanns snö – och som jag minns det fanns det gott om den varan, alltid!
3. Vilken aktivitet väljer du helst på vintern? Deltar engagerat i tv-sänd sport, som skidskytte och pingis, båda aktuella denna helg.
4. Vad gör vintern lite lättare att tycka om? Varma, sköna, snygga kläder. Har t o m kapitulerat och använder numera mössa. 
5. Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder? Försöker umgås med trevliga människor, äta gott, läsa bra böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om det dyra sportlovet

För oss som bor i landets huvudkommun är det sportlovsvecka just nu, förvisso på väg att ta slut men ändå. Och som vanligt åker en mängd familjer till fjälls. Där väntar hyrda stugor, hårda pjäxor, våfflor i backen, liftköer, vurpor, våta vantar och ett och annat benbrott för den som har riktig otur.

Det ska betraktas som nöje och visst inser jag att det är det för många. Själv gjorde jag slut med fjällen för länge sedan. Mina försök att åka utför på skidor var patetiska, jag fick inte ramla för då tog jag mig inte upp på fötter igen för egen maskin ... Jag var ju ingen hjälmfoting! Min fasa för isvindar bara växte, mest kändes det som att min fjällvistelse innebar att fixa torra kläder och mellanmål i ryggsäcken och sedan mat i den där hyrda bostaden. De ögonblick jag faktiskt ändå njöt lite av landskapet och några solstrålar var lätt räknade. Dessutom tyckte jag att hela paketet kostade mer än det smakade.

Inser nu att det har blivit ännu mycket dyrare! Dubbelt upp faktiskt på de senaste tio åren! I programmet Ekonomibyrån i Sveriges Television diskuteras prisutvecklingen med chefen för Skistar (som driver väldigt många skidanläggningar i Sverige) och fembarnsmamman Ann Söderlund berättar om chocken när hon ska köpa liftkort till familjen ...  

Att tusenlapparna får vingar och flyger fortare än någon kan ta sig nerför en svart backe är ett faktum. Enligt beräkningar som Ica-banken gjort kostar fjällveckan i Sverige cirka 42 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Det är mer än en medianlön. Lustigt nog innehåller såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i dag krönikor på samma tema: Vem har egentligen råd att åka på sportlov i fjällen?

Ida Ölmedal, kulturchef på SvD, tycker ungefär lika mycket om att vistas i vinterfjällen som jag. Hon längtar efter att lovet ska ta slut och skriver: 

Det är något underligt med att kalla skidåkning för naturupplevelse. Det är för mycket grejer. Det dryper av plast, pengar och positionering. /.../ För den obekväma frågan är: Hur kan det vara norm att ta med hela familjen på skidsemester, när så få borde ha råd? /.../ Att instagramma från skidbacken är alltså lite som att lägga upp en skärmdump av sitt lönebesked. /.../ Och medan snön sannolikt blir alltmer sällsynt blir skidvanan en allt tydligare klassmarkör. Igen.

I DN är det Patrik Lundberg, enligt egen utsago "en tvåbarnspappa i medelklassen som med alla mätbara mått är höginkomsttagare", som skriver. Fast han klagar inte: 

Jag hyser mer sympati för de nära två miljoner svenskar som, enligt SCB, inte skulle klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Omkring 700 000 svenskar kan inte betala sina nödvändiga och basala utgifter, det är en fördubbling på fem år.
För dem är sportlovsresor lika avlägsna som svaret på Storsjöodjurets och utomjordingars existens. Sådana resor har alltid varit en klassfråga, men snart är även medelklassen exkluderad. Om någon form av semester representerar svensk kultur är det väl just skidresan på vintern (och campingen på sommaren). Det går inte att avfärda som en skitdröm.

Det måste ändå vara ett sundhetstecken att ämnet diskuteras. Visst kan man inse att även en skidanläggning måste löna sig, att konstgjord snö och pistning kostar och att liftar måste underhållas. Men något borde väl ändå kunna göras? För er som prompt vill åka skidor (och bräda) alltså ... När jag hade avslutat min alpina karriär åkte jag söderut i stället. Fast Maken och ungarna höll till i snön. De hade roligare utan mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan