Jag❤️pingviner

I går kväll hände det igen. Hade tänkt lämna tv-soffan och göra något "bättre" när Makens zappande effektivt satte stopp för det. På kanal 2 visades ju ännu en del av den färska dokumentärserien "Pingvinernas hemligheter"! Pang bom, jag sitter kvar.

Det är bara ett faktum: jag älskar pingviner. Kan titta på dem timvis. Blir förtjust när kärlek uppstår,  imponeras av deras jämlika föräldraskap och kan över huvud taget inte förstå hur de kan överleva i femtio graders kyla.

Dessa fåglar är så otroligt smarta! De vet vikten av samarbete, de verkar leva fantastiska familjeliv trots att de vuxna fåglarna ständigt hotas under sina långa turer för att samla mat. En späckhuggare tar en pingvin till mellanmål, ett sjölejon förser sig med en munsbit – och nu blir allt filmat. Vi tv-tittare får veta att nu blir två ungar utan mat, om inte någon annan hona förbarmar sig och delar med sig av sitt maginnehåll till de moderlösa ...

Man blir ju så himla engagerad! Vilket delvis beror på att de som gör pingvinfilmer verkar ha bestämt sig för att ge fåglarna en antropomorf tolkning, alltså att de behandlas som vore det människor man berättar om. Speakern avslöjar vad ungen som letar efter mamma tänker, förklarar hur orolig och hungrig pappan är när han väntar på sin partner, försenad från sin fisketur. Henrik Ekman är den som ger sin röst åt all denna dramatik, Sveriges Televisions egen David Attenborough (nåja, men ingen annan kommer närmare).

Ny teknik gör också de färska reportagen ännu bättre. Med drönare kan man idag få fantastiska överblicksbilder över de enorma skaror som häckar på isberg och vassa klippkanter. Modern kamerautrustning tål extrem kyla, optiken låter oss titta in i fåglarnas ögon, närbilderna är knivskarpa, man kan nästan känna hur mjuka de duniga ungarna är. Och när de stora fåglarna med dödsförakt kastar sig ut i havet från en jättehög klippkant är vi med, trots att fotografen absolut inte kan vara i närheten.

Det finns inte mindre än arton olika pingvinarter, alla hemmahörande på södra halvklotet. De är olika stora och har sina särdrag. Kejsarpingvinen är störst, kan bli 120 cm lång och det är hanar av den här sorten som ruvar ägget mellan sina fötter – överflyttningen från mor till far måste gå på mindre än en minut för att inte äggen och därmed ungen ska frysa ihjäl. Om de klarar det? Javisst, de har ju övat! Med stenar!

Kungspingvin är lite mindre, macaronpingvin och åsnepingvin är varianter jag aldrig hört talas om förrän i den här serien. Klipphopparpingvin är också en ny bekantskap, med roliga klargula "örontofsar". Av den sorten finns det flest, 40 miljoner fåglar, men alla pingviner är idag hotade av förändringarna i klimatet som starkt påverkar Antarktis, pingvinernas iskalla snöstormiga isblåa "hembygd" ...

Märkvärdigt nog har vissa pingviner mot alla odds klarat att förflytta sig långa sträckor och bosätta sig fjärran all is och snö. De finns nu i varma miljöer, som i Västafrika och på Galapagosöarna!

Pingu. Tyvärr inte kvar på SVT Play.

En annan pingvin som lever gott oavsett klimat och väder är den väldigt trevlige animerade Pingu, som kan glädja alla som har en gnutta av barnasinnet kvar. 

Och glöm inte långfilmen "The Penguin Lessons", som bygger på en sann historia om britten som kommer till Argentina för att jobba som lärare i engelska. Genom en rad tillfälligheter får han sin egen pingvin som följeslagare både på och bredvid jobbet! 

Där ser ni, ingen kan nu förvånas över att jag tillämpar "pingvingång" så snart det blir halt på trottoar och gata. Faktum är att jag tror att man skulle kunna lära sig mycket mer av dessa fantastiska fåglar. Älskar dem!

Copyright Klimakteriehäxan

ABC+ börjar med A+

Vill fortsätta min med "Veckans kärleksförklaring" inledda onsdagskampanj för att fokusera på livets trevligheter. Härmed lanserar jag satsningen ABC+, ett alfabet som tar upp tre positiva företeelser eller saker per bokstav. Möjligen har ni redan gissat att bokstaven A kommer först. Här mina A+!

Assistans
I ordet allra vidaste bemärkelse: hjälpsamhet, empati, stöd av alla sorter. Alla behöver det någon gång, av något slag. Bara att tacka och ta emot!

Amning
Är stenhårt övertygad om att det är bra för både mor och barn (om det går, alltså) i såväl i- som u-land. Minns det som underbara stunder av en tvåsamhet som inte liknar någon annan.

Allmänbildning
Den varan kan ingen någonsin få för mycket av. Skärmberoendet, googlandet, AI är hot som faktiskt måste hanteras med omtanke och viss försiktighet! Vi får inte glömma att vi har en hjärna och ett ickedatoriserat minne också!

Får du lust att hänga på? Så roligt! Lägg en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt här nedan så kommer åtminstone jag och hälsar på. Använd min "hjärtelogga" om du vill. Tror att bokstaven B pockar på uppmärksamhet nästa onsdag. Bävar dock redan lite för X och Z ... men det löser sig väl!

Copyright Klimakteriehäxan

Med rödgul fana: Skåne

Dags att rikta blickarna söderut i dag. Skriv-Robert har bestämt att Skåne är temat för denna veckas tisdagstrio. Låt mig börja med två herrar som förtjänar sin pallplats.

Henning Mankell satte Ystad på deckarkartan med sin Kurt Wallander. Jag läste bok efter bok tills jag kom till "Den femte kvinnan". Där satte jag punkt. Alltför grovt våld! De som man tog livet av föll ner i gropar där man placerat spetsade pålar och på dem fastnade offren för att långsamt plågas ihjäl. Nej tack! Många år har gått sedan dess och jag har hållit mig borta från Mankell, men nu lyssnar vi på "Kinesen" i bilen och jag tycker faktiskt att den är riktigt bra. Visst, folk har ihjäl varandra, men på en aning mer sofistikerat sätt ... 

Att Hans Alfredson var en mångsidigt begåvad person står utom alla tvivel. Som författare är han klart läsvärd. "Varför är det så ont om Q?" är en ljuvlig barnbok, som jag till och med haft nöjet att se i teaterversion, med författaren själv i huvudrollen. Den unga publiken skrek av lycka, ja det gjorde nog jag också tror jag ... Av helt annat slag är "Attentatet i Pålsjö skog" som utspelar sig i krigstider. "Lagens långa näsa" är underhållande och kan läsas en bit då och då, det är fristående berättelser. "En ond man" är väl nästan en klassiker vid det här laget? I min hylla väntar för närvarande också "De döda kring Maria", med etiketten "psykologisk spänningsroman". Ser fram emot den!

Då återstår frågan vem jag ska sätta som tredje författare på den här lilla piedestalen. Fritjof Nilsson Piraten kanske? Vist är "Bombi Bitt och jag" en trevlig bekantskap! Men jag låter platsen delas av två hajpade tjejer som jag ännu inte läst, har faktiskt nån sorts motstånd mot såväl Amanda Svensson som Maria Maunsbach. Kalla det fördom, för det är antagligen det det handlar om, Men båda säljer så det knakar, jag ska chansa endera dagen!

Därmed har jag hissat den rödgula flaggan. Och just när den når flaggstångens topp kommer jag ihåg "Stormfågel" av duon Ebervall/Samuelson. På skånsk botten. Finns här hemma, men ännu oläst, den också. 

Copyright Klimakteriehäxan

Nyfiken på N

När vi ägnar oss åt litteraturens ABC under ledning av Enligt O har vi nu kommit fram till N. Passar på att dela med mig av N-sidan i "Damernas ABC-bok" från 1983, en kollektiv produkt. Just den här utmärkta lilla versen betitlad "Närhet" är skriven av Gunilla Boëthius, en gång min klasskamrat på Journalistinstitutet! Men nu till mitt eget bidrag till det nya alfabetet i böckernas värld (och ja, som vanligt släpar jag efter; Enligt O kör på lördagar).

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på N!
Låt mig stanna för Mikael Niemi. Den av hans böcker jag har färskast i minnet är "Fallvatten", en riktig rysare med många bottnar! Och får du nånsin chansen att se honom live, passa på! Han är nämligen en superbra estradör som fångar sin publik från första uttalade stavelse till sista.

Mitt ex. Julklapp när jag var 4.

Nyutgåva, för nya generationer. 

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på N!
Här tillåter jag mig att fuska lite lite grand. Men "Historien om Någon" som gavs ut i serien FiB:s gyllene böcker fick jag som liten. Den är välläst och alltså ganska luggsliten, men finns kvar och gillas av barnbarnen. Tror att den kan funka i flera generationer fortfarande! Åke Löfgren heter upphovsmannen till texten i denna deckare för de minsta. Egon Möller-Nielsen tecknade.

 

Berätta om en bok där naturen spelar stor roll!
Hamnar än en gång i iskallt vatten tillsammans med en sjöman som kämpar för att överleva när fiskebåten han gick ut med gått under tillsammans med hela besättningen, förutom då just denne unge man. "Öppet hav" av isländske Einar Kàrason är en helt suverän historia om att besegra elementen, och den blir inte sämre av att alltihop faktiskt hänt i verkligheten, 1984. 

I och med bokstaven N har vi faktiskt kommit halvvägs i vårt litterära alfabet! Stay tuned för den oerhört spännande fortsättningen! Snart är det ju dags för O. 

Copyright Klimakteriehäxan 

När sommaren kom – veckans bild!

Visst hade vi en strålande helg för att fira Valborg och första maj. Men pingsten tar nog ändå priset, med fler plusgrader och snällare vindar. Solbadarna breder ut sig på den nu så gröna gräsmattan, och en och annan flanör väljer faktiskt att ta en liten paus i skydd under de nu så fullt utslagna, maffigt gröna  trädkronorna.

Men även utan direkt kontakt med vatten kan det vara paradisiskt! I det längsta fällde vi inte upp parasollet, men när vi skulle äta kändes det nödvändigt. Ni ser kanske katten också (längst ut till höger), hon höll sig definitivt i skuggan!
 

Två bilder som blir mitt bidrag när Åke efterlyser vad vi fotograferat på sistone. Sommar, sommar, sommar! Borde kanske slängt in några blommande kastanjer också, men ni vet ju redan hur vackra de är ...!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 185

HÄNRYCKNING

-Av hävd och tradition är just den här helgen, pingsten, kallad hänryckningens helg. Men ordet är väl inte i särskilt flitigt bruk för närvarande, det känns i alla fall så. Fast det är ju vackert! Ligger fint i munnen! Tar en koll på tillgängliga synonymer och får då en rad svar: hög begeistring eller förtjusning, orgasm, rus, extas. Ja ja, hurdan hänryckning du än kan finna är det bara att ta för sig och njuta! Blir du inte hänryckt över något annat just i dag kanske vädret kan duga som orsak? Undrar dock om inte hänryckningen lättare infann sig på den tiden vi fortfarande kunde glädjas åt den röda dagen annandag pingst ...

Veckans mening – om tankar vid pingisbordet

Nog för att jag är förtjust i bordtennis, har varit det i princip hela mitt liv. Men att jag skulle gå sta och köpa en bok med titeln "Tänk som Truls" var trots det rätt otippat. Ändå hände det. Halva priset på bokrean – det är då jag slår till!

Huvudfigur är alltså Sveriges för närvarande allra största pingisstjärna, 24-årige Truls Möregårdh, en värdig arvtagare till storheter som Hasse Alsér, Kjell Johansson, J-O Waldner. I fjol peakede Truls med seger över världseliten i Europe Smash. Då hade han redan två OS silver från 2024.  Nu blev det alltså en bok också!

Detta är en ren familjeprodukt från Team Möregårdh. Här skriver pappa Carl om hanteringen av talangfulla barn och familjens betydelse. Storebror/tränare  Malte, med egen bra karriär som spelare bakom sig, om hur man ska tänka som coach. Mamma Lena påminner om grabbarnas uppväxt och många timmar vid ett minipingisbord, och så Truls själv förstås, om känslorna som ofta styr honom bl a. Mellanbrorsan Elis står för formgivning, och det ger jag honom beröm för, layouten är väldigt tilltalande!

Inte var jag helt övertygad om att boken skulle bli läst, men se där! Den blir det, snart klar! Och till min milda förvåning upptäcker jag att detta är en bok som många skulle kunna ha stor glädje av: föräldrar till idrottsälskande ungar, ledare, tränare, lärare och förstås spelare – även om det i mitt fall kanske är i senaste laget att plocka upp träningstips, men vem vet: något kanske fastnar även hos en pensionärslirare ... Till och med pingispubliken kan få hjälp att se finesser i spelet, knorrar de inte redan lagt märke till.

Här hittar jag alltså Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få ta del av på lördagar. Så här skriver Carl Möregårdh, och jag tror att detta kan gälla även långt bort från ett pingisbord:

När du ska prestera, tänk själv: Vilken personlighet har jag?

Copyright Klimakteriehäxan

Vad borde vara annorlunda?

Fredag, fem frågor från Elisa Matilda. Ja, vad borde vara annorlunda om man tänker efter lite snabbt?

1. Vad borde det finnas en knapp för i vardagen? Tryck på knappen: städat och klart!
2. Vad borde vara gratis för alla? Alla sorters vaccin, exempelvis. Kollektivtrafik, kanske?
3. Vad borde det finnas mer av i livet? Skratt, snällhet, klokskap.
4. Vad borde få en egen högtid? Höstlöven.
5. Vad borde komma med tydligare instruktioner? Tekniska prylar, rent generellt. Jag skulle nog ändå muttra och grina illa ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Inget att rapportera

Jag tog bloggledigt i går. Det hör inte till vanligheterna. Men ingenting pockade på, krävde att bli skrivet, "behövde" berättas för omvärlden. Åt god långlunch på persisk restaurang med väninna, njöt av att koltrasten var på suveränt spelhumör, invigde en vårjacka. Läste ut en bok, träning på kvällen. Där ser ni: ni missade ingenting värt att rapportera!

Copyright Klimakteriehäxan

Om Ryssland

När Skriv-Robert väljer Ryssland som tema för tisdagstrion blir det för ovanlighetens skull här hos mig tre titlar som jag inte läst, men som jag absolut kommer att läsa. 

Först Åsne Seierstads "Ofred", en riktig tegelsten men jag är säker på att den är värd det. Köper den så snart den finns i pocket! 

Sedan "Trollkarlen i Kreml" av italienske Giuliano da Empoli. Den står i hyllan, varmt rekommenderad av en annan bokläsare vars omdöme jag litar på.

Och så vill jag läsa mer av författaren till "Snöstormen", ryssen Vladimir Sorokin, nu i exil. Det finns ett gäng böcker att välja mellan, slumpen får antagligen avgöra vilken jag tar. Men romanen av honom jag läst tyckte jag var alldeles lysande!

Copyright Klimakteriehäxan

På önskelistan?

Vilken kulturell sak ger du bort i present? Enligt O ställer frågan, som jag besvarar någon dag för sent – för vi är ju inne i vecka 21 nu ... veckorna går fort, tiden flyger! 

Enligt O preciserar denna veckas omgång av Kulturfrågan så här: den "handlar om bra kulturella presenter till alla som tar examen eller i alla fall får sommarlov. Det kan vara någon som slutar ettan, nian, tar studenten eller examen, doktorerar eller varför inte en sommarpresent till lärarna som jobbat med alla elever och studenter".

Tror iofs inte jag känner en endaste student i år, men en och annan present kan man behöva införskaffa ändå.  Folk envisas ju med att ha födelsedagar ideligen – kommer inte de också väldigt tätt numera? Men vad kan då finnas på önskelistorna? När man inte vet får man chansa, lite i blindo ... 

Den stora frågan är ju om man ska satsa på något man tror sig veta att vederbörande redan upptäckt och vill ha mer av – eller om man ska missionera lite grand, försöka hitta ny publik till något man själv är förtjust i? Svårt, kan jag tycka. 

Förr i världen hände det nog att jag gav bort musik, en LP på den tiden eller en CD senare. Men nu har ju folk oftast ingen apparat att använda till skivor av något format alls. 

Något för mottagaren att hänga på väggen vågar jag aldrig satsa på, det är alldeles för lätt att det blir fel. Har ändå just nu "i lager" en Banksy-affisch som jag ska sondera terrängen för med Sonen, vi får väl se hur det går. Han brukar gilla graffitikonst.

Alltså hamnar man med viss automatik i bokhandeln. En kokbok till en ung matglad kanske? Kan funka. Tänker på böcker jag gärna gett bort genom åren, inte bara en utan flera gånger. Som Agneta Pleijels debutroman, den delvis självbiografiska "Vindspejare". Om den som ska ha presenten inte bangar för en tegelsten? Då blir det "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. En nyexaminerad läkare gav jag den fantastiska "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot, undrar om han läste den (det borde han ha gjort)? 

Där har ni hur som helst tre titlar som är väldigt väl värda att ges bort i present. 

Copyright Klimakteriehäxan

Gratulerer med dagen, Norge!

Det är Syttende Mai i dag, Norges nationaldag som firas som de brukar, d v s rejält. Vi brukar ju alltid höra muttrande om hur dåliga vi i Sverige är på att fira nationaldag, och visst lever vi i den skuggan, inget tvivel om saken. Men samtidigt som vi lyckönskar Norge på deras högtidsdag dräller det också av s k Norge-historier, skämt som ska ta ner våra rika oljegrannar på jorden, kanske ... Dessa har jag ramlat över i dag, i en kommentarsspalt på nätet ... roligt? Tja, döm själv.

Vet du varför norrmän aldrig sett Hulken på tv?
För att de går när det blir grön gubbe.

Vad kallas smarta personer i Norge?
Turister.

Varför tar norrmän med sig sina trasiga strumpor till Sverige?
De hoppas att de ska bli stoppade i tullen.

Copyright Klimakteriehäxan

När drevet går (och veckans foto)

Den som väljer att bli en offentlig person tar ett mycket viktigt beslut som påverkar hela livet och hela framtiden: det jag företar mig hädanefter kommer sannolikt att kommenteras, granskas, kritiseras, debatteras, förlöjligas, ifrågasättas på alla möjliga vis. Det gäller folk som satsar på politiken, andra som vill bli nya stjärnor på teaterscenen eller i film- eller musiksammanhang, till exempel. Det gäller också de som syns i tv i rollen som programledare, reporter, kommentator. 

Ingen detalj är för liten för att uppmärksammas, och ofta sker det ju med all rätt. Politiker som ljuger ska avslöjas, dåliga skådespelare förtjänar inte ros, den som vill föra fram ett seriöst budskap i tv kan inte samtidigt klä sig som till Oscarsgala, med örhängen som glittrar så att kamerorna (och tittarna) helst vill blunda.

Ibland går kritiken överstyr. Med hjälp av dagens allomfattande sociala medier bildas blixtsnabbt det som brukar kallas "drev". Den person som hamnat i fokus idiotförklaras, "saknar all kunskap", "är en skam för hela kåren", "borde få sparken snarast" – ja så där låter det i kommentarsspalterna. Jag känner ett antal personer som råkat ut för detta, vet att det gör ont och kan vara otroligt svårt att bita ihop, att komma över och komma igen.

Frågan är förstås hur man bäst hanterar ett drev, och svaret har jag inte. Men jag har nyss fått kännedom om en drevrelaterad händelse som banne mig bör gå till historien. Jonas Hallberg, mångkunnig underhållare, avled i november i fjol efter en lång karriär i rampljuset. Han debuterade som programledare för underhållningsprogrammet "Måndagsbörsen" i Sveriges Television med premiär 1979. Och hans insats sågades totalt av kritikerna. 

De elaka kommentarerna flödade i flera veckor. Tills Jonas H, i seriens femte avsnitt, inledde programmet med att säga "att han var ledsen över den usla kritiken, men att han minsann fått uppmuntrande tittarbrev också." Så tog han fram ett brev och läste högt i direktsändning:

Käre Jonas, vi tycker att du är en jättebra programledare, du leder programmet med humor och pondus. Fortsätt så.
Hjärtliga hälsningar,
mamma

Och där tystnade kritiken.

Hittar historien i en text till Jonas Hallbergs minne, nyss publicerad i Dagens Nyheter. Underbart! Men knepet låter sig kanske inte upprepas ...

VECKANS FOTO

är det dags för på söndagar (kolla bara hos Åke)! Och märkligt nog använde jag inte kameran förrän i går! 

Regnet har fallit över oss i flera dagar, antagligen väldigt välbehövligt. Daggkåpan bevarar dropparna. Och gör skäl för sitt namn.

Dessutom har nykläckta fågelungar kommit ut. De här sötnosarna är bara gulliga så länge där är små. Fullväxta kanadagäss fortsätter jag att avsky, men de söta gässlingarna kan man ju inte hata! Mamman fräste ilsket, tyckte jag kom alltför nära hennes bebisar.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om POTUS

Har jag i veckan som gått läst en mening som fått mig att haja till lite extra, om så bara väldigt lite? Det är Skriv-Robert som ställer den frågan, och om svaret är "ja" vill han se hur min "Veckans mening" ser ut. Jag hämtar den ur Dagens Nyheter, som i en av otaliga artiklar om USA:s president uppmärksammar en satsning som presenterades i fjol: Trump-mobilen, en guldglänsande smartphone "designad och producerad i USA". Så presenterades den, och man kunde förbeställa sitt ex mot en handpenning på 100 dollar (slutpriset låg under 500 USD). Vilket uppemot 600 000 personer gjorde. Men någon mobil har de inte fått, trots att nästan ett år gått. Man får inte tillbaka sina pengar om man försöker heller. Mobilen existerar hur som helst inte. Fast Trumps familjeföretag har fått in mer än en halv miljard räknat i kronor på denna icke-affär. Över huvud taget är presidentskapet en enorm plushistoria för denne POTUS. Att det kan vara lönsamt att sitta i Vita Huset är inget han försöker dölja ... Trumps personliga förmögenhet har under hans åresidenttid växt till 6,5 miljarder dollar. En svindlande summa! Det finns snart ingen bransch han inte klivit in i:

 I dag finns biblar, sneakers och till och med elgitarrer till salu med varumärket Trump. 

När hände det?

Det har verkligen blivit en vana: efter frukost på fredag väntar Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Ibland är det lätt att hitta svar, ibland – som i dag exempelvis – inte ... 

1. När skrattade du riktigt mycket senast? Åt en hundvideo (ja, jag vet, det är en last!) på Facebook. Jättestor hund låtsas svimma när man klipper en klo.
2. När var senaste gången du blev överraskad? När jag fick inbjudan till ett boksläpp. Det kom från en författare jag inte träffat på väldigt väldigt länge.
3. Vad var det senaste du såg fram emot? Varje gång barnbarnen är på ingående ser jag fram emot det!
4. När var senaste gången du kände att du behövde en paus? En bit in i en ganska svårläst bok.
5. Vad var det senaste du blev nostalgisk av? Tittade på några foton och påmindes om att jag en gång i tiden hade inte bara midja utan också snygga händer och fötter. Idag berättar spegeln en annan historia ... Återanvänder dagens rubrik: När hände det?

Copyright Klimakteriehäxan