CITAT om utvisningar

En mängd utvisningsbeslut har uppmärksammats i media. 17-åriga Mate som har bott hela sitt liv i Sverige och ska utvisas till Georgien. Åtta månader gamla Emanuel som ensam fick ett utvisningsbeslut till Iran. 95-åriga Rabea som ska utvisas till Irak efter att ha bott 20 år i Sverige tillsammans med sin familj.

-En efter en droppar de in, historierna om välanpassade invandrare som ändå ska tvingas lämna Sverige efter många år i det de betraktar som sitt nya hemland. Politikerna har tagit bort en klausul i lagen som tidigare möjliggjort att man kunnat ta vissa hänsyn, göra undantag i fall där galenskapen i utvisningsbesluten varit uppenbar. Man kallade det för en "ventil". Beslutet om dess avskaffande fattades av Tidö-partierna tillsammans med Socialdemokraterna. Men någon måste väl inse att här går något rysligt fel? Citatet har jag hämtat ur en artikel i Svenska Dagbladet, om en familj från Uzbekistan som varit här i 22 år. En son, född i Sverige, får stanna, hans mor och far ska skickas "hem" till ett land där ingenting eller möjligen fängelse väntar dem. Hur kan det bli så här? 

Vi lät hjärtat vara med!

I hela tio veckor har jag varje onsdag efterlyst saker som är värda positiv uppmärksamhet, i en värld där det på något mystiskt vis blivit allt lättare att klaga och gnälla över företeelser man ogillar eller åtminstone irriterar sig lite på. "Veckans kärleksförklaring" har haft abstrakta temaord och jag har uppmanat till fria associationer, vilket ni hörsammat därute. Det har lett till många härliga tankar och reflektioner!

Nu känner jag att jag nått vägs ände i alla fall för denna gång. Kanske kan jag göra en omstart framöver, vet inte hur det blir med det.

Stort tack till er som gillade idén och varit med vecka efter vecka! Jag ser på min besöksstatistik att inläggen har haft väldigt många fler läsare än deltagare. 

I den förra, troligen allra sista och definitivt tionde omgången med nyckelordet främmande deltog BP, Mrs Calloway, Margaretha, Jenny, Åsa och Susanne.

Kanske blir någon nyfiken på hur kärleksförklaringarna på ett eller flera områden sett ut? Bara att klicka på det nyckelord som intresserar dig och kolla, där hittar du länkarna! 

1. Doft                                           6. Minne  

2. Ljud                                           7. Roligt   

3. Kunskap                                    8. Naturligt 

4. Känslor                                      9. Form 

5. Stil                                            10. Främmande  

Det är aldrig fel att låta hjärtat vara med ... Sonya Hedenbratt har så rätt, lyssna! Så här börjar låten, den fina svenska texten är skriven av Bo-Göran Edling:

Låt hjärtat va med
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än går jorden i sitt lopp
Ingenting är fullt så fel som du tror
Så syster och bror hys hopp (forts)
Copyright Klimakteriehäxan 

En älskad repris

Nu är vi där igen. I Kungsträdgården, med de japanska körsbärsträden som nu blommar för fullt – även om det finns knoppar som ännu inte slagit ut, framför allt på den västra och skuggigare sidan. Och vi som vallfärdar till denna skönhetsexplosion, vi är både många och trogna. Bilderna vi tar blir dessutom i princip exakt likadana år från år, men vi tar dem ändå. Dessa är från i förmiddags, då den klarblå himlen var perfekt bakgrund. Vissa repriser blir aldrig tråkiga om ni frågar mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Dags för repris av hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska.

Nyss: "I saknadens tid" av Lars Weiss. Har med flit väntat länge med att läsa denna berörande skildring av hur det är att som förälder förlora ett vuxet barn, mitt i en lovande karriär. Men boken ger också en bild av en makthavare i den svenska massmedievärlden, samtidigt som man får en inblick i hur det kan gå till bland diplomater som befinner sig mitt i världens kriser.

Nu: "Entitled" med underrubriken "The Rise and the Fall of the House of York". En detaljerad och närgången biografi över den numera inte kunglige prinsen Andrew och hans frånskilda fru Sarah Ferguson. Så otroligt mycket skit som dolts i dessa superpriviligierade människors liv! Är lite osäker på om jag ska orka ända till slutet. Är de värda min tid, undrar jag. Just nu i avsnittet om Jeffrey Epstein. Att så mycket otrohetsaffärer, så mycket nonchalans, så mycket slöseri och så många övertramp kan grävas upp kring bara två personer är svårt att ta in! Men det är välskrivet och superresearchat av Andrew Lownie. 

Nästa: "Järnår", en historisk roman av min gamle journalistkollega Bo Inge Andersson. Den ska ta mig till 1800-talet och jag ska få bekanta mig med en mycket speciell tysk herre som kom till Sverige då. Vet att författaren lagt ner mycket jobb på detta sitt debutverk. Konstaterar innan jag läst en enda rad att omslaget är jättesnyggt!

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara tulpaner 2

Några fler tulpaner tål ni väl ändå?

Kanaler åt alla håll, broar korsar dem. Vattnet fräschas upp tack vare att 600 000
kubikmeter pumpas in från havet varje dygn. 

Tittar i min mobil och konstaterar att jag verkar ha tagit en bild om inte för varje steg så i alla fall för vart tredje steg jag tog under mitt korta besök i Amsterdam nyligen ... 

Många blombilder blev det förstås, men som en äkta turist fångade jag andra motiv av alla möjliga slag. Visst hade jag varit i staden en gång förr, men det var länge sedan och jag kände banne mig inte igen någonting! 

Nu väljer jag att dela med mig av några fler foton, denna gång inte bara med tulpaner, även om de var själva anledningen till resan. Häng med!

Det lär finnas fler cyklar än invånare i Amsterdam. Just den här tror jag inte tas ut i
trafiken särskilt ofta. Men det var verkligen gott om tvåhjulingar på gatorna.

Även om man saknar täppa/trädgård/balkong kan man pigga upp sin hemmiljö
med blommor!

Nej, jag fikade inte i denna Coffee Shop. 

Snygga gatlyktor har jag alltid gillat.

Ingen gata för fetknoppar ...

Högst upp på fasaden till alla husen vid Amsterdams kanaler sitter en stor krok.
Anledningen: husen har så smala trappor att möbler måste hissas upp längs
ytterväggen och sen tas in genom fönstren.

Levande häger såg jag också. Fast den på muralmålningen är förstås större ... ja ni
kan ju jämföra med den på bilden här under! Gatlyktan känner ni också igen. 

Många gröna oaser i staden, det här är West Park med träd, vatten, buskar, blommor
och fåglar. Hägern uppskattade inte mitt intresse, flög upp i närmsta trädkrona och
blev därmed osynlig.

Gott om andningshål med vatten och grönska i Amsterdam!

Tänk att det skulle behövas en båttur på Amsterdams kanaler för att jag skulle fatta hur
stora fötter en sothöna har. Inte konstigt att de simmar fort! Den här tog paus från
simningen och speglade sig i vattnet en stund.

Lite fler tulpaner från Keukenhof. Lovar att det inte ska bli jättemånga fler ...

Jo lite fler ... "gula röda ska de glöda - jag ska svara - och förklara - det som inga
ord får fram - med tulpaner från Amstersdam!" sjöng bl a Alica Babs.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Denna vecka behövs bara en enda bild för att man ska delta i Veckans foto hos Åke. För vad är bättre än årets första lilla bukett med vitsippor?! Inte mycket, den saken är klar!

Copyright Klimakteriehäxan

Museibesök att minnas

Det blev bara ett museibesök under besöket i Amsterdam, men ett bra. För ungefär ett år sedan öppnades där ett helt Banksy-museum med enbart verk av den där mytomspunne britten som har tydliga budskap i sina bilder. Han vill fred, han vill kärlek. Att viss hajp råder kring hans identitet/anonymitet spelar faktiskt ingen roll.

Museet är stort när man äntligen hittar det – ligger relativt centralt men undanskymt och när vi äntligen stod i dörren hade det blivit många i princip onödiga steg på stegräknaren. Som tröst fick man billigare biljett som 65+ ... alltid något! Och detta är verkligen värt sitt pris. Om jag inte hade sett Banksys utställning i Stockholm för ett par år sedan skulle jag ha blivit ännu mer imponerad. En del, vid det här laget "klassiska", bilder fanns med både då och nu, nyare hade tillkommit förstås.

De "obligatoriska" museerna i Amsterdam, som van Goghs, besökte vi inte, inte heller Anne Frank-huset. Dit måste man beställa biljetter långt i förväg och den framförhållningen hade inte vi. Men det  museibesök vi ändå gjorde är verkligen värt att minnas. Rekommenderar det varmt till andra.

Copyright Klimakteriehäxan

F f g

 Det brukar sägas att "det finns en första gång för allt" och det är väl det Elisa Matilda tagit fasta på när hon formulerat veckans fem fredagsfrågor. Var så god, f f g!

1. Vad var det första du gjorde idag? Kollade om någon – Trump? – startat ännu ett krig.
2. Vad var det första du köpte för egna pengar? En skrivmaskin. Betalade med pengar jag fick i studentpresent.
3. När var första gången du överraskade dig själv? Åkte till Mallorca med min pojkvän på min första utlandsresa. Berättade det inte för föräldrarna.
4. Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? Lånade några hundralappar – av pappa ... 
5. Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? Att tänka en gång till.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om idrott och politik

"Diktaturer vet att det alltid finns nyttiga idioter. Och att det lönar sig att leta efter dem inom idrottsvärlden. /.../ De har ju fotbollen, en världsidrott som har sålt sig utan protester. Därför kan man, som under senaste fotbolls-VM 2022, ge mästerskapet till Qatar och flytta det från sommaren till vintern. Då behövde det bara spelas i 30 graders ökenhetta. (Annars hade det varit 50 grader.) I Saudiarabien går överbetalda världsstjärnor med på att spela för tomma läktare i mediokra ligor. De får ju bra betalt."

-Anna-Lena Laurén, en medarbetare i Dagens Nyheter vars artiklar jag läser med största behållning, skriver krönika i dagens tidning om hur pengar får folk att blunda för ojämlikhet och våld och förtryck. Hon ger flera exempel från idrottsvärlden.  

Plötsligt blev jag kattmatte!

Kanske var det blicken. Vet inte. Men något fångade mig – ser den inte lite full i sjutton ut? – och jag kände direkt att vi hörde ihop, katten och jag. Den stod på en hylla i en butik i Amsterdam, en butik som sålde konst, designprylar, kläder, smycken och heminredning. En ganska "dyr" affär, så när jag lyfte på katten för att se vad den kostade väntade jag mig ett enda resultat: jag skulle rycka lite på axlarna och ställa tillbaka den på sin plats. SÅ MYCKET var jag inte beredd att betala.

Men har man sett på maken! Den prislappen skrämde mig inte, det var "inga pengar alls"! Förklaringen är kanske att min kisse är väldigt anonym, har ingen signatur eller besked om tillverkningsland eller så. Fast vad gör det när man är nyförälskad! 

Visst var den lite tung – den är gjord i keramik och ungefär 20 centimeter bred och lika hög – men den fick utan problem plats i handbagaget och nu har den intagit sin plats i vårt hem, sedan även Maken (som levt med katt förr) gett den sitt klara gillande.

För att vara katt är den väldigt praktisk: jag behöver inte köpa en korg eller en klösbräda, inte byta illaluktande kattsand, betalar ingen försäkring, måste inte ta bort hår från möblerna. Det är förvisso också sant att den inte stryker sig mot mina ben och nog skulle jag uppskatta om den villa spinna lite emellanåt, men nu är det som det är. Kanske får den ett namn så småningom, vi får se ...

Faktum kvarstår: jag har blivit kattmatte, väldigt otippat. Där ser man vad en sväng till Amsterdam kan göra.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 10: FRÄMMANDE

Nog händer det väl att man fascineras av saker långt från den egna vardagen? Kanske något man drömt om att få uppleva? Något som man tror skulle kännas berikande om man bara kom åt, så att säga? Det är lite så jag tänker när jag ger ännu ett abstrakt temaord för Veckans kärleksförklaring: främmande. Och samtidigt minns jag med lätt förundran att vi i min barndom alltid sa att vi fick "främmande" om det skulle komma gäster, de kunde vara hur välbekanta som helst! Där ser ni vart associationsbanorna kan leda!

Jag❤️ samba som i Brasilien, med Elis Regina eller Joao/Astrud Gilberto förslagsvis, men be mig för allt i världen inte dansa. Har försökt ...

Jag❤️ färgerna som möter ögat i indiska stadsmiljöer, så som de ofta skildras av duktiga fotografer. Men jag nöjer mig med bilderna.

Jag❤️ pingviner, en sorts främmande fågel som verkar trevlig att umgås med även om man måste ta sig ända till Antarktis. Underbara tv-dokumentärer finns att njuta av – och ni har väl sett "The Penguin Lessons"?

Jag❤️ "Pata pata", även kallad "Klicksången", en superhit från 1960-talet med Miriam Makeba som sjunger på xhosa. Jag har försökt lära mig klick-ljudet från xhosan men det lyckades förstås inte. "Pata pata is a dance we do down Johannesburg way" förklarar Makeba för oss som inte klarar detta fascinerande afrikanska språk.

Jag❤️ balett, för utövarnas totala kroppskontroll och smidighet, i total kontrast mot min klumpiga och allt stelare kroppshydda för vilken varje försök till balett vore inte bara främmande utan ett hån. 

Jag❤️ att jag har nio "bloggsystrar" som skulle kunna kallas "främmande" eftersom vi inte känner varandra utanför bloggvärlden. Men här är det trogna gänget som nu i nio veckor skickat ut kärleksbudskap kors och tvärs: LillaSyster, Åsa, Mrs Calloway, BP, Margaretha, Jenny, Anki, Susanne och Susjos. Tror och hoppas att jag inte missat någon.

Copyright Klimakteriehäxan

En andra vår

Förvisso har jag redan mött våren i full blom. Jag har ju varit på utflykt till Holland, till den skira grönskan och de oändligt många blommorna i Keukenhof utanför Amsterdam – något jag drömt om i decennier.

Men det hindrar inte att jag nu, åter på hemmaplan, uppskattar vår egen ljusare tid. Visst ligger vi långt efter, vi befinner oss ju ändå i Norden!, men nog händer det saker även runt husknuten. 

Ni får bildbevis här, i fyra steg. Bilderna är (förstås) färska. Jag har varit tillbaka i Kungsträdgården och kan konstatera att de kalla nätterna bromsar körsbärsträdens blomning, men de blir fler och nu, mot bakgrund av blå himmel, känns det "rosa taket" inte långt borta.

I det jag brukar kalla Krokusdalen, nära Skanstull och Eriksdalsbadet, är marken än en gång lila fast jag tycker tyvärr att det verkar vara lite färre blommor i år – lökväxter "slits ju ut" och då glesnar leden. Några kan förstås redan ha hunnit vissna.

Scillans vackra ljusblå kronblad målar över en annan bit i samma dal. Det blir ett täcke i himlens färg. Tänk att så små blommor kan bjuda på så stor skönhet! (Klicka gärna på bilden, i större storlek syns det bättre!)

Måste naturligtvis också kolla läget i "min" tulpanbacke, den jag ser från mitt sovrumsfönster. Några påskliljor har slagit ut men tulpanerna avvaktar ännu några dagar. När de är fullt utslagna kanske släktingarna i Keukenhof gjort sitt för i år?

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är man väl gammal – men antiken?

Tisdagstrion ska denna vecka bestå av böcker om antiken, så har Skriv-Robert tänkt ut. Hoppsan! Jag kommer egentligen inte på någonting. Nog för att jag är ålderstigen, och nog för att en och annan kanske tycker att jag tillhör antiken, men ... 

Hur som helst tror jag att man hamnar i Grekland. Och faktiskt var det så att en period i skolan var jag helt fascinerad av de grekiska gudasagorna, kunde namnen på en lång rad viktiga figurer och lät dem dra mig med in i sitt tidevarv. Antar att detta togs upp på någon historielektion.

Det där intresset ledde till att jag fick en bok i present: "En gyllene bok om Iliaden och Odysséen". Alltså en lättläst version av Homeros skildring av trojanska kriget och krigshjälten Odysseus hemresa från fronten, en sjöresa fylld av utmaningar och äventyr.

Jag slukade förstås boken, vad annat var att vänta? Den trojanska hästen var en kul uppfinning, det var ju spännande hur det skulle sluta: skulle Odysseus klara alla faror och verkligen komma hem? Resan tog tio år!

Verken skrev troligen 700 år före Kristus. Men det är oklart om Homeros var den som gjorde det, det är till och med osäkert om han ens fanns. Den stora vackra gyllene boken har jag hur som helst kvar – och mig veterligen har jag inte läst någon annan bok om antiken. Det blev med andra ord en väldigt mager trio.

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara tulpaner 1

Magnolia - som blommar på grön kvist!

När man som jag älskar blommor och dessutom är jätteförtjust i att fotografera dem framstår den granna parken Keukenhof utanför Amsterdam som rena paradiset. Det handlar naturligtvis mycket om tulpaner, men verkligen inte enbart! Här finns mängder av olika lökväxter, blommande träd och buskar och också riktigt små blomster som smugits in och omger sina större släktingar i rabatten.

Kejsarkrona

Några fina "plåtblommor" finns också, skapade av Rosalinde van Ingen Schenau.

Kungsängslilja

Alla färger passar konstigt nog ihop!!!

Rhododendron

Copyright Klimakteriehäxan

Vi hade tur med vädret!

Tänk att den verkligen blev av, utflykten till vårblommorna i Amsterdam, en resa som jag drömt om i decennier! Vi satt och åt middag med goda vänner på restaurang och pratade kanske om ljusnande (vår)tider när jag lät undslippa mig några få ord: "Jag har i evigheter längtat efter att se tulpanerna i Amsterdam!". Då säger min väninna till min förvåning bara: "Jag följer med!"

Svårare var det inte. Vi bokade och i onsdags lyfte vi från Arlanda för att landa i Holland där våren hade kommit så mycket längre än här hemma. Det blev raka spåret till Keukenhof, "köksträdgården" som på bara några veckor drar 1,5 miljon besökare varje år. Gröna träd, strålande sol, blommor, blommor, blommor! Och inte bara tulpaner utan miljontals andra, pärlhyacinter och "vanliga" hyacinter, påskliljor, narcisser, pingstliljor, liljor jag aldrig förr sett, blommande fruktträd, magnolior som minsann inte slagit ut på bar kvist utan också hade gröna blad! Och så vidare, och så vidare. Det var bara att njuta!

De där största fälten där lökväxterna halshuggs när de slagit ut för att själva lökarna ska säljas till kommande säsong fick man dock nöja sig med att se lite på avstånd, men det gick bra det också. Vi fick ju ändå tulpan t o m i koppen med capuccino ...  

Med detta lilla bidrag deltar jag i Åkes serie Veckans foto, fast där ska man begränsa sig till fem bilder. En regel jag alltså iskallt struntar i denna gång, för här blev de visst sju. Jag har dessutom många kvar ... Mina bilder är i alla fall definitivt från denna vecka – och ja, vi hade tur med vädret!

Copyright Klimakteriehäxan