Något att fnittra åt

När Skriv-Robert sätter ordet humor som "nyckel" till denna veckas tisdagstrio får jag problem. Tycker inte att de roliga böckerna direkt trängs i mina bokhyllor. Och det är ju synd, eftersom jag är övertygad om att det är nyttigt att ha roligt, <tt fnittra och skratta. 

Amerikanske Tom Robbins har i alla fall fått mig att skratta, flera gånger, ja kanske rent av många? "Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) och "Cowgirl Blues" (Even Cowgirls Get the Blues) är två titlar jag minns med nöje. De är nog också hans mest sålda och lästa.

Finlands Arto Paasilinna hade också sinne för det humoristiska, fast hans författarskap är i mitt tycke väldigt ojämnt: ibland härligt hejdlöst, ibland tråkigt och tjatigt ... men man kan som bekant inte lyckas jämt. "Livet är kort men Rytkönen är lång" tyckte jag alldeles bestämt var underhållande.

"Fnitter", "Mera fnitter" och "*Ännu mera fnitter" är tre samlingsvolymer med underrubriken "En rolig bok av kvinnor – på fullt allvar!" och de var riktigt kul, absolut, när de kom ut på 80-talet. Här finns texter av en lång rad ordbrukande tjejer, och i förordet står: "Fnittret bubblar ur mödrar och morsor, tjejer och käringar, ladies och lillsyrror". Tycker förstås inte att männen ska exkluderas, de är givetvis också välkomna läsare!   Möjligen är inte de här böckerna tillräckliga för att fylla mitt behov av fnitter även i dag, men jag ska bläddra lite igen. Vi behöver fnittra emellanåt! Och fnittra mer!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 181

DJURSAMLARE 

-Jo, visst minns jag att det var tal om en tant när jag var barn, en tant som hade huset fullt av katter, ett kök som stank och ett lager av lort över allt, inklusive kvinnan själv, katternas matte. Men det var ändå på bondvischan, djuren kunde gå ut, och jag tror att de fick mat. Nu visar det sig att det finns moderna djursamlare också, även i tätbefolkade områden. Det blir jag varse genom ett brev från Hundstallet, som jag ibland brukar ge en slant eftersom jag gillar hundar men ogillar att de inte tas om hand på rätt sätt. Djur som far illa förtjänar det verkligen inte! Så här står det i brevet: "Ärenden med djursamlare slår nya nattsvarta rekord. I dessa fall tar vi emot allt från ett tiotal till över hundra hundar från samma ägare. Hundar som ofta är vanvårdade och nedbrutna. både psykiskt och fysiskt." Definitionen på djursamlare är just den: "personer som skaffar ett stort antal djur utan att ha förmåga att ge dem godtagbar vård, vilket leder till grav vanvård och misär för djuren. Det är ett allvarligt samhällsproblem där djuren ofta lider av inavel, sjukdomar och svält, medan samlaren lever i osunda miljöer med zoonosrisk." Det är ju helt ofattbart! Även om vi hukar oss för ofreden i världen måste vi väl kunna stoppa det här eländet på vår egen tröskel?!

Islossning

Den är igång nu, jakten på vårtecken! Och jag är så innerligt glad åt att ha hittat några. Att isen håller på att släppa sitt grepp, det stenhårda taget om Årstavikens strand, är ett. Ett annat är de shortsklädda och i övrigt barbenta motionärerna som håller igång, föredömligt energiskt. 

Veckans foto uppmanas vi av bloggaren Åke att visa, och via hans kommentarsfält hittar du garanterat fler bilder att titta på och glädjas åt.

UPPDATERING: Denna soliga söndag hittade jag dem äntligen, "mina" första snödroppar, i sällskap med vintergäck.

Copyright Klimakteriehäxan

På kvinnodagen

Att mammografi inte "behövts" för kvinnor över 74 års ålder har länge varit regel i Sverige. Men en envis opinion har protesterat. Och faktiskt ser det ut att ha lönat sig – någon verkar ha lyssnat! 

Läs bara denna glädjande text: "Regeringen ger nu Socialstyrelsen i uppdrag att utreda den övre åldersgränsen för mammografi. Bröstcancerförbundet välkomnar beskedet – och menar att det är hög tid att modernisera ett screeningprogram som i dag utesluter de kvinnor som löper störst risk att dö i bröstcancer. 
– I dag utesluts kvinnor från screening just när risken att dö i bröstcancer är som störst. Det är oacceptabelt. Vi vet att screening räddar liv, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.
I dag inträffar mer än hälften av alla dödsfall i bröstcancer bland kvinnor som är 75 år eller äldre. Trots det kallas de inte till mammografi efter 74 års ålder.  En hälsoekonomisk analys visar att screening upp till 84 år skulle kunna minska dödligheten i bröstcancer med 31 procent bland de kvinnor som går på mammografi. Beräkningarna visar också att bröstcancerscreening upp till 84 år är kostnadseffektivt både ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv och ett samhällsperspektiv." 

En perfekt nyhet att ta del av den 8 mars, den Internationella kvinnodagen som grundades 1910 och som vi gärna högtidlighåller. Och vi som kan tänkas få ny kallelse till rutinmässig mammografi kommer att tacka och ta emot!

Bröstcancer är nämligen den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, över 9000 varje år i Sverige. Det innebär att mer än tjugo kvinnor insjuknar dagligen. Som idag, exempelvis. Tanken gör ont!

Copyright Klimakteriehäxan

Citatet hämtat från Bröstcancerförbundet. 

Veckans mening – om att ha cancer

Det är kanske inte meningen med livet direkt (det är ju 42 enligt Douglas Adams), men det här är meningen som jag singlar ut eftersom det är lördag och Skriv-Robert efterlyser Veckans mening. Hittar den i "España por favor", en överraskande bra svensk feelgood som inte liknar precis alla andra. Författaren, Åsa Hellberg, har skrivit en lång rad böcker men jag har aldrig ramlat över henne förrän nu. Tre väninnor i 60-årsåldern bestämmer sig för att starta nya liv i Spanien, men det uppstår problem med flytten, inte minst för att en av dem drabbas av cancer. Boken slutar med flera cliffhangers, och faktum är att jag absolut kan tänka mig att läsa uppföljaren, "Viva España", också! Den tänkvärda  mening jag väljer beskriver en känsla jag tror att många kan känna igen: att vara patient, mitt inne i vårdperioden och i sjukhusmiljö:

Här kunde man berätta hur man mådde, man tog av sig peruk och keps och var sig själv i all sin ynklighet, men också i sin styrka: alla var lika sårbara och nakna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

175

-Så många nya klarinetter köper Försvaret in till sina olika musikkårer. Dessutom blir det marschtrummor, saxofoner och bastubor. Det är främst hemvärnets cirka 1 000 fritidsmusiker som behöver nya instrument. Totala notan för nyanskaffningen går på 90 miljoner, det kan man läsa om bl a i Dagens Nyheter. Musik är trevligt, även i marschtakt. Men nog handlar det om stora pengar ... ursäkta, är detta bästa tänkbara investering? 

Är det våren???

Solen lyser, det är plusgrader och hopp om en ny årstid. Elisa Matilda har naturligtvis levererat fem fredagsfrågor på morgonkulan. 

1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Ljuset.
2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Blommorna.
3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Vissheten att det ganska snart är över.
4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Humöret (fast det är kanske ingen liten sak när allt kommer omkring?)
5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Alla ser glada(re) ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 180

 FIKASNÖ

-Detta måste vara ett av de konstigaste ord jag stött på på evigheter! Ordet ingår i en ordlista med "vädertermer" som levererats av meteorologerna vid SMHI till Dagens Nyheter. Deras ordförklaring lyder: "När solen går upp värms molnets ovansida upp vilket orsakar vertikalrörelser i molnet och det börjar snöa eller befintligt snöfall förstärks. Ordet kommer från att när meteorologerna äntligen sätter sig ner för att fika startar snöfallet och jobbet kallar." Det är alltså morgonkaffet (vadå "äntligen"???) som de får lämna för att ta tag i sina kartor och prognoser ... att vi andra vanliga, icke-meteorologer, skulle få för oss att använda uttrycket förefaller mindre troligt! Kan dock tänka mig förekomsten av fikaregn, men då sommartid när picknickfilten just bretts ut och termosen öppnats. När ju ett intensivt hopp att snön ska hålla sig borta nu, men man vet ju aldrig ...

Just nu i mars

Just nu läser jag "Leva på gränsen", texter om Sydafrika skrivna av min vän och kollega Leif Norrman, som under en lång karriär bl a varit Dagens Nyheters korrespondent där. Redan det inledande kapitlet, i vilket man får följa med på Leifs första besök i landet, då som sjöman, är så välskrivet att jag verkligen ser fram mot fortsättningen. Och avsnittet om hur Nelson Mandela återvänder till Robben Island i sällskap av en grupp journalister gör mig inte besviken! Nutidshistoria i angenäm form.

Just nu lyssnar jag på hur min granne dammsuger. Kör hårt munstycke på trägolv. 

Just nu tittar jag på "Sex dagar kvar att leva", dokumentär serie i SVT. Carina Bergfeldt skrev för drygt 10 år sedan reportageboken "Sju dagar kvar att leva" om en dödsdömd amerikansk man och alla berörda av hans brott. Det blev en läsvärd bok, återstår att se om hon lyckas upprepa idén med gott resultat en gång till. Svårt, tror jag. Uppföljaren hon skrev, "En bra dag att dö", var inte alls lika lyckad som den första, men fängelsepastorn som lyftes fram i den finns med nu också.

Just nu njuter jag av en av årets sista semlor.  

Just nu längtar jag efter mycket mera sol. Och snödroppar, vintergäck, krokus. Det är på g!

Bloggen Kulturkollo startade traditionen med "just nu", en fingret-i-luften-notering att publicera när det varit månadsskifte.  

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om svenska

Den som inte kan svenska ordentligt klarar inte av att lära sig andra ämnen heller. Och vuxenlivet blir så mycket svårare. Att förstå politiker, eller myndighetsinformation, och tillgodogöra sig sina demokratiska rättigheter ordentligt ska inte vara en möjlighet bara för somliga.

-Max Hjelm, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver en krönika om ett synnerligen viktigt ämne: det svenska språket, som faktiskt försummas i obegripligt hög grad. Och inte bara i skolan, föräldrarnas roll är också stor. Läs hela texten, han sätter fingret på ömma punkter i rad! 

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god, det är serverat!

Mat, denna livsavgörande del av vår existens, är temat för denna veckas bokliga Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Var så goda, det är serverat!

Torgny Lindgren, den oöverträffade, skrev en hel roman, "Pölsan", med bas i en inälvsrätt som avnjutes med rödbetor och kokt potatis i det svenska bondesamhället. Minns att jag åt det i skolbespisningen och gillade det, till skillnad från de flesta andra barn som tyckte det var äckligt. Nu har jag inte smakat pölsa på decennier, och som den beskrivs i boken väcks inte  min aptit heller ... men bra läsning är det!

"I lust och nöd" (Heartburn) är den åtminstone delvis sanna berättelsen om den tid då Nora Ephron var gift med stjärnjournalisten Carl Bernstein, mest känd som en av Watergate-avslöjarna. Han var inte den bäste äkta mannen, flitigt otrogen, och det blir skilsmässa, bl a efter en praktfull "tårtning". Men den goda maten hustrun lagat glömmer han inte. Här finns exempelvis Key Lime Pie, så gott! Det bjuds på  recept i boken, som är typisk för Roberts, full av humor!

"Festen i Hulabo" är en saga på rim skriven av Britt G Hallqvist och det var en höjdare att läsa den högt för barnen när de var små. Det är bonden Jöns som ställer till med kalas och bjuder in alla djuren. Den stora frågan är om det ska bli nån tårta ...  

Och tårtan kom, och den var fin,

och hönsen fick en solig min.

Och de sprang fram till  tårtan strax

i sällskap med en liten tax.

Och hönorna flög genast opp

och satte sig på tårtans topp.

De sprätte grädde, sprätte bär.

Fru Jöns hon svimmade så när.

Och sedan ropade hon; -SCHAS!

Så gör man inte på kalas!

Tårtan som serverades på festen i Hulabo, tecknad av Helga Henschen.

Copyright Klimakteriehäxan

Jösses flickor, det är dags för J!

Under ledning av Enligt O håller vi på att skapa ett nytt Litteraturens ABC, och nu har vi kommit till bokstaven J. Tre uppmaningar per bokstav ska hörsammas! 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på J!

Kanske är det dags att påminna om Elsie Johansson (1931-2025). Hon skrev mest om kvinnor och fick sitt stora genombrott med trilogin om Nancy. Men missa inte hennes prosadebut: "Kvinnan som mötte en hund"! Så läsvärd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på J! 

"Jag heter inte Mirjam" är en av Majgull Axelssons allra bästa romaner. Vid 85 års ålder ser Mirjam tillbaka på sitt liv och kommer fram till att det är dags att berätta sin historia för omgivningen: hur hon föddes som Malika i Tyskland men kom att hamna i koncentrationsläger, som judinna. Hon överlevde och landade i Småland, där hon stannade. 

Berätta om en bok från Japan! 

Inte vet jag riktigt varför, men geishor fascinerar mig. Arthur Goldens "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) har jag läst flera gånger, helt indragen i flickans öde. Kände det som om hon själv berättat sin historia för författaren! Imponerad blev jag också av faktaboken "Geisha", skriven av amerikanska Liza Dalby och mycket hyllad. Hon var den första icke-japanska kvinna som fick gå den mycket speciella utbildningen. Dalby kom till Kyoto och fick snart namnet "den blåögda geishan". Såvitt jag förstår (har googlat) är hon fortfarande den enda västerländska som förtjänat titeln.

Copyright Klimakteriehäxan 

Dagens ord 179

 EHURU

-Ordet dök upp från ingenstans och plötsligt kände jag att det måste vara ett av svenska språkets minst användbara ord. Ja men smaka på det! Har du sagt det någon gång? Det har inte jag, det är jag ganska säker på. Har jag skrivit det? Tror jag inte heller. Förran nu alltså. Det finns kvar i SAOL, hur nu det är möjligt? Ett försök till översättning av denna ålderdomliga term till modern svenska blir ungefär "fastän", ehuru jag betvivlar att det är exakt samma sak ... 
Där ser ni: Dagens ord kan, i min tappning, vara nytt eller gammalt, roligt eller svårt, obegripligt eller klargörande, men det skiljer ut sig från mängden på ett eller annat sätt! Det här är nummer 179 i min serie.

Fint och fult i veckans foto

Visst är det fint att sitta inomhus i värmen vid ett fönsterbord med levande ljus och en vacker blombukett strax intill! Där ute trotsade folk vinden och knegade idogt vidare längs Hornsgatan. Fint!

Men så fult som det är just nu på sina ställen i stan, det blir det ofta så här när de där plusgraderna vi (jag) längtat efter infinner sig. Vinter-Stockholms svarta stenhårda meterhöga snödrivor står emot tövädret. Och resultatet: fulare finns inte! Jag visar detta dubbelt upp för säkerhets skull!

Men för att ni inte ska lämna min blogg med denna hemska skitiga ishög kvar i minnet adderar jag ett foto på en blombukett jag inte kunde avstå: ranunkel är en sån fantastisk blomma, typisk för våren (den där årstiden vi väntar på ifall ni undrar).

Det är bloggaren Åke som uppmanar oss, bloggkollegorna, att visa vad vi har fotograferat i veckan. I hans kommentarsspalt hittar du länkar till fler bilder – fina, fula eller allting däremellan! 

Copyright Klimakteriehäxan