Att bo på hotell

Under ett antal år bodde jag ofta på hotell. De kunde vara av högst varierande slag: med kackerlackor i duschen, ödlor i fönstersmygarna, dundrande luftkonditioneringsmaskiner, rykande element. Rena lakan? För det mesta men ibland var det tveksamt. En gång i New York, på det mytomspunna Chelsea Hotel, gick jag ner till receptionen och anmälde att jag hade en extra boende i mitt rum. Oj, sa tjänstgörande, behöver ni mera handdukar eller nåt? Nej, sa jag, musen klarar sig nog ändå, men jag tänkte att ni kanske ville veta? Fick svar igen: I den delen där ert rum ligger, Miss, brukar vi inte se till dem ...  Jaja, jag har i alla fall sovit under detta berömda tak där så många stjärnor vistats.

Andra hotell som jag kallat "hem" – jag kallar enklaste kyffe för hem så snart jag checkat in och packat upp min väska – har varit av det bättre slaget. Och oavsett om resan gjorts för jobbet eller privat så har prislappen spelat roll. Ibland får man finna sig i att dela dusch och toalett med andra gäster, ibland har det stått en fruktkorg plus en liten flaska vin och väntat på ett soffbord framför den stora platta tv:n medan havet glittrar utanför fönstret ...

Idag, när jag ytterst sällan är hotellgäst, finns det saker med det livet jag verkligen kan sakna. Fast min längtan går förstås bara till de mus- och kackerlacksfria alternativen ... Men då tänker jag på njutningen av ständigt rena lakan i en säng jag slipper bädda. På överdådiga frukostar där färsk frukt ligger i drivor och bara väntar, där omeletten görs som jag vill ha den och hur måltiden kan avslutas med en nygräddad croissant som frasar trevligt när jag sätter tänderna i den. På att ingen middag måste lagas, ingen disk måste omhändertas.

Helpension, som på modern svenska heter "all inclusive", har absolut sina fördelar. Luncher och middagar består oftast av bufféer. Såna kan man tröttna på, förvisso, men det hinner man knappast på bara en liten semestervecka. Och ingen förbjuder gästen att skippa den redan betalade maten och besöka den lilla trevliga restauranten runt hörnet, för variationens skull!

Har man tur får man nya bekanta vid poolen eller genom de där inkluderade måltiderna, vilket kan vara väldigt trevligt. Har man otur visar sig vädret från den tråkiga sidan, men det kan inte världens mest sympatiska bordssällskap eller tjänstvillig hotellpersonal göra något åt.

Ju mer jag tänker på saken, ju mer känner jag att det börjar bli dags nu. Frampå höstkanten skulle det sitta fint med en liten utflykt till Bekvämlighetens land, med några bra böcker i packningen. En inte alltför avlägsen storstad skulle jag gärna styra kosan mot (då behövs iofs inte så många böcker), men med tanke på att Maken inte längre är så pigg på promenader blir det nog något mera strandnära i stället. Och jag tänker inte klaga på det. Om det bara blir av ... men just nu har vi ju svensk sommar, det är bra nog! Jag kallar det solfjädersväder!

Enfärgad rosa, piggar upp vilken outfit som helst, bara inte färgerna skär sig ...

Copyright Klimakteriehäxan

Som ett brev på posten

Det existerar väl helt enkelt inte en enda bransch där det inte finns utrymme för produktutveckling? Inom solfjädersproduktionen har den uppenbarligen ägt rum. Eller vad sägs om det snygga "vykortet" som jag en gång sände till min mamma när vi var i Japan? Det kom fram i oskadat skick, som ett brev på posten.

Det kan faktiskt vara ursprungsvarianten vi ser, med rötter i Japan ända ner på 600-talet. Faktum är att de allra äldsta solfjädrar man känner till såg ut ungefär så här, platta och bara lite större än en handflata. Så småningom försågs de med "skaft".

Mamma sparade kortet, jag återfann det efter hennes död, mindes mitt enda besök i Japan och tog naturligtvis hand om den lilla sötnosen med typiskt japanskt motiv. På grund av storleken (ungefär som ett kaffefat) är denna solfjäder inte lika effektiv som de vanligare hopfällbara, men den funkar ändå och är fin att vila blicken på dessutom! 

Till saken hör att man kan hitta större solfjädrar i den här "tallriksformen". Men den platta solfjädern har den uppenbara nackdelen att den är betydligt krångligare att ha i ficka eller handväska. Den som kom på den hopfällbara konstruktionen var förstås ett geni! Frågan är om det är den ultimata designen eller om någon kan ta solfjädern ett snäpp till?

Kommer på att jag en gång till kan tipsa om en bok som i och för sig inte direkt handlar om solfjädrar, men om den japanska geishan, som förvisso fick lära sig hur en "sensu" bör hanteras. "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) skrevs av Arthur Golden och framstår (för mig, jag vet ju inte säkert), som ett helt äkta vittnesmål om hur man utbildades till detta kulturellt och traditionellt laddade kvinnoyrke. Insikter som jag senare byggt på bl a med Liza Dalbys "Geisha". Dalby (från USA) var den första icke-japanska kvinna som fick gå utbildningen och pröva på det där väldigt speciella livet.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 166

PERENNA NYHETER

-Jo, faktiskt, det går att begripa och det är dessutom sant! Det är min gamla kollega Jon Åsberg, numera chefredaktör på tidningen Fokus, som myntar denna språkliga kullerbytta. "Perenn" betyder som bekant "återkommmande" och "flerårig". Men nyheter, de ska ju vara nya? Pinfärska helst? Fast ändå är detta en existerande företeelse, typisk för den nyhetstorka som oftast bryter ut när det är sommar. Både makthavarna och journalisterna tar semester liksom vi, "undersåtarna", och det sker väldigt lite omkring oss om vi undantar beklagliga olyckshändelser. Visst, nu har vi ju Donald Trump att tillgå, men han kan inte fylla alla tidnings- och nätsidor, radiokanaler eller tv-minuter alldeles själv! Typiska "perenna nyheter" är de där oftast helt intetsägande enkäterna med turister som uppmanas berätta vad de tycker om Sverige. I början av min karriär – ja redan för så länge sen! – kallade vi det "badbollsreportage". Det är också nu vi får larmen om lågt grundvatten, om fästingsmittan, myggbekämpningen, läget för bärplockarna (både de infödda och de importerade), risk för skogsbrand, personalbrist i vården ... Räkna också med att möta minst en familj som inte har råd med någon semester alls. Nu vill jag inte påstå att alla dessa ämnen är vare sig oviktiga eller ointressanta. Men ständigt återkommande? Absolut! Citerar Åsbergs slutkläm: "Den som händelsevis missat någon av ovannämnda artiklar i år får garanterat nya chanser nästa sommar."

Solfjäder också i bokhyllan!

Sommarvärmen håller i sig. Jag håller (nästan alltid) i en solfjäder ... samtidigt som jag till min förtjusning noterar att det inte stormar i dag heller, visst är det fantastiskt!

I Kina har solfjädern i århundraden varit ett viktigt attribut för kvinnor, även om Japan förmodligen var först. De prisvänliga solfjädrar vi köper i dag, i diverse souvenirbutiker både här hemma och på varma resmål dit turisterna drar sig, är sannolikt massproducerade i Kina, i inte så särdeles ädla material (läs plast, papper, tyg). Skulle det vara riktigt fint förr i världen kunde man snida gracila mönster i exempelvis ben. Bambu och trä användes också.

Men även om inte materialet är av ädlaste slag är funktionen den samma: man får luften att röra sig, och man kan dessutom skrämma bort flugor eller andra insekter som är onödigt närgångna! Solfjädern ni ser på bilden i dag är lite av en "vulgär-variant", med glitter. Gjord i Kina.

Jag kan dessutom komma med ett boktips, apropå solfjädrar: Lisa See, amerikanska med rötter i Kina, har skrivit en roman som utspelar sig på 1800-talet och den handlar om två flickor som växer upp i Kina med alla den tidens krav på "riktiga kvinnor". Snörda fötter är ett exempel på vad de tvingades gå igenom, så gruvligt plågsamt! "Snöblomma och den hemliga solfjädern" (Sun Flower and the Secret Fan) är spännande läsning, som ger inblickar i en urgammal kultur.  Den har förhoppningsvis förpassats till historien i dag! Men boken är lätt att hitta.

Copyright Klimakteriehäxan

Vykort från sommaren

Sommar i Stockholm.

 

Sommar i Barndomslandet.

Även en plåtfågel kan sitta på en gren och trivas ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vem förstår solfjädersspråket?

Hör och häpna: vaknar till ännu en dag när det är praktiskt taget vindstilla därute! Men om solen bestämmer sig för att titta fram kanske jag ändå vill ha lite rörelse i luften? Alltså tycker jag att det är dags för ännu en solfjäder ur min lilla men kära kollektion! 

För den riktigt inbitne solfjädersvännen finns saker att lära. Som till exempel att plocka upp solfjädersspråket. Det betyder att man genom specifika rörelser med sin solfjäder sänder meddelanden till omgivningen. Jag är inte tillräckligt inbiten, har inget "ordförråd" alls på det språket. Och tänker att det kvittar, för vem skulle jag skicka mina signaler till? Ingen skulle fatta något!

Ursprungstanken var nog i alla fall att det var kvinnor som skickade meddelanden till män i sin närhet. Hittar exempel på nätet: Hon fläktar sig själv långsamt, vilket betyder "Gör dig inte till, jag är inte intresserad av dig". Eller det motsatta: damen viftar energiskt med sin solfjäder och signalerar därmed "Mitt hjärta står i brand!" Man får hoppas att budskapen gick fram till rätt mottagare ...

Det ska nog till en japansk solfjäder som den här, i handen på en japanska, för att det ska
 bli några klara besked på solfjdersspråket.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder och en skylt

Veckan bjöd på badväder!

Barnbarnen gillar att mata fåglar. Gräsänderna, som ungarna kallar "ankor", kommer direkt, gillar både havregryn och brödsmulor, och så här års blir det faktiskt barn som möter barn ... Andmamman håller koll på sina små, Farmor vakar över de andra två.

Nästa foto när mina drömmar för en inte särskilt avlägsen framtid. Det håller på att hända stora saker i vår vildvuxna hallonhäck! Kan det rent av bli en liten syltburk eller två, eller trycker vi i oss allt vi orkar plocka utan att planera för kommande måltider?

Bär behöver sol och vatten för att mogna. På sistone har mängden vatten varit synnerligen riklig, man skulle kunna tala om skyfall. Återstår frågan om solen sköter sin del av åtagandet. Hoppas kan man alltid!

I brist på "den riktiga" solen lyser en rejäl samling klargula blommor upp hos oss. Det är Praktlysing, även känd som Torparglädje, som sedan länge etablerat sig i en vrå vid huset i Barndomslandet. Passar bra med tanke på att huset åtminstone förr i världen kallades Torpet! 

Till min milda fasa läser jag nu att även denna skönhet begåvats med etiketten "invasiv" och därmed uppmanas vi att hålla den i schack ... tja, jag plockar i alla fall rejäla buketter och sätter dem i vas. De står en hel vecka!

Veckans foto presenterar vi på våra bloggar efter uppmaning från Åke. Samtidigt finns det en liten rest av Skyltsöndagen kvar och skvalpar med ett och annat bidrag, därtill är vi uppmuntrade av Christian. Därmed slinker det in lite sängreklam här också, som en sjätte bild. Visst vill vi sova gott, alla veckans dagar/nätter! Natti natti!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 165

VINDSTILLA

-Se där ett ord jag trott att jag aldrig mer skulle få användning för. Men plötsligt är det ett faktum: luften där ute kommer inte farande som om den vill välta omkull allt som hittills stått upprätt i vår närhet. Det kommer naturligtvis inte att vara särskilt länge, men å så härligt just nu!

Veckans mening – om den viktiga bokstaven O

Gustaf Fröding är en av få poeter som jag lärt mig uppskatta. Värmlänning av "fin" familj men med brokigt förflutet, legendariskt misslyckad som kvinnotjusare men mycket älskad som folklig skald med både djup och humor. Han var tämligen ointresserad av att gå i skola men skrev ändå in sig vid universitetet i Uppsala efter tiden i gymnasiet. Mer studiemotiverad blev han inte, men däremot gick han med liv och lust in för studentlivet, nationsfesterna, suparna och de galna påhitten. Sina ärvda pengar slarvade han bort. När nu det dök upp en bok om Frödings stormiga och mytomgivna ungdomsår, "Dä kvetter" (Det kvittar) av litteraturprofessorn Johan Svedjedal, slog jag till och köpte den. Nu har jag ju inga erfarenheter av den sortens studentliv, framför allt inte som det såg ut på 1880-talet, men jag blir mer "bekant" med min idol ... som under sju terminers akademiska studier klarade av en enda tenta ... nåja, det gick ju bra för honom ändå, som journalist och, så småningom, folkkär författare. På vägen dit omgav han sig förvisso med många vänner. Ibland kärvade relationerna, men de kunde också repareras, Vilket Svedjedal beskriver med följande fina bild, alltså Veckans mening:

Som i så många studentvänskaper lösgör sig o:et i ordet ovänner, rullar ner i Fyrisån och flyter bort.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

 78 000 000 

-Så många kronor har nu Jane Birkins gamla och slitna (och, ursäkta mig, fula) handväska sålts för, efter intensivt budande på auktion i Paris. Det handlar om den allra första Birkin-väskan som designades av Hermès just för henne. Detta efter att skådespelerskan på ett flyg beklagade sig över att hon inte hittat någon

bra väska att ha det 

nödvändigaste i när hon skulle resa. Hon hade sina tillhörigheter i en trasig plastpåse!

En annan passagerare hörde hennes klagan. Det var Jean-Louis Demas, VD och chefsdesigner på Hermès. Resultatet av deras möte 1984 blev en väskmodell som alltsedan dess, efter fyrtio år, är stekhet! Du kan läsa hela historien här. Medan du tacksamt tänker att det är tur att det finns billigare väskor. Ifall du behöver en ny.

Sommar, sommar, sommar!

En ny dag med sol på blå himmel! Och, hör och häpna, vindstilla! Rosen trivs. Och jag med. Elisa Matilda njuter också av sommaren men levererar ändå fem fredagsfrågor:

1. Vad älskar du med sommaren och vad tycker du är överskattat? De lättare kläderna och allt som grönskar och blommar. Överskattat tycker jag – numera – det är att resa till Medelhavet på semestern, för där är det alltför varmt!
2. Vad längtade du efter innan semestern och vad längtade du efter när den var slut? Sovmorgnarna, "måstena" som tog ledigt. Sedan var det trevligt att träffa kollegorna igen. Eller klasskompisarna, på den tiden när man gick i skolan. Nu har jag ju semester utan avbrott ...
3. Vad gör dig lycklig en helt vanlig sommardag? Sol, lagom värme, bad, en bra bok och trevligt sällskap, med god mat och dryck. På sista punkten får färskpotatis och nyplockade jordgubbar gärna ingå!
4. När känner du att du verkligen är ledig? Se svaret på fråga 3!
5. Vad gör du i sommar? Inget märkvärdigt alls. Pendlar mellan stan och Barndomslandet, försöker ta vara på de goda stunderna.

Copyright Klimakteriehäxan

Idag kan den behövas!

Den är tillbaka nu, solen! Jag plockar omedelbart fram en solfjäder igen.
Denna underbara uppfinning har urgamla anor. Japanska, kinesiska. Men är också ett spanskt tillbehör, ett måste exvis i flamencodans (tillsammans med kastanjetterna). Solfjädern är dessutom spridd över hela Latinamerika och Sydeuropa. Mina kommer huvudsakligen från Spanien och, faktiskt, Japan. 

Vad solfjäder heter på japanska råkar jag känna till: den heter "sensu". På kinesiska "shanzi". På spanska är jag mer hemmastadd. Dock finns det, knepigt nog, alternativ! När jag letat efter ordet i min skalle utan att hitta det har jag prövat "ventilador" och det har gått bra, men rätt är det inte. Däremot ska man säga "abanico" med betoning på "ni". 

För att komplicera det hela finns ett helt annat ord på mallorquin: "ventall". Lägg till detta att om man på Google ber att få veta vad solfjäder heter på spanska får man "admirador" till svar. Har definitivt aldrig stött på det ordet i samband med solfjädrar, och då har jag ändå jagat runt i ett antal butiker som specialiserat sig på såna!

I Las Palmas på Gran Canaria letade jag upp en affär som hade ett stort utbud av solfjädrar, i färger och mönster för alla smaker. Vet inte riktigt hur det kom sig att jag gick ut därifrån med en konservativ, enfärgad, klarröd? Men visst gillar jag den! Det är den största i min lilla kollektion, antagligen den av bäst kvalitet också. Jag vårdar den ömt.

Copyright Klimakteriehäxan

Livet med en enda tv-kanal

Det fanns en tid när vi i Sverige bara hade en tv-kanal. En enda, vars utbud man/alla slaviskt följde – det fanns ju inget internet, ingen streaming ...

Jag är tillbaka där nu. Det har gått 55 år sen sist. Internet har jag visserligen, men bara en tv-kanal. Har blivit TV4-tittare. På heltid. Anledningen är skum: inga andra kanaler fungerar på vår tv i Barndomslandet. Anledningen oklar. Strömningstjänsterna finns där, men buffrar så att programmet man försöker se blir dubbelt så långt som det egentligen är. Alltså är det TV4 i realtid som gäller!

Nog vet jag att andra ofta tittar på den här kanalen och gillar det de ser. Jag gör det också, fast ganska sällan. Men "Bytt är bytt", danska "Badhotellet" och "Vilket liv" är favoriter om/när de sänts. Nyheterna klockan 22 kollar jag också emellanåt. Och när det bryts för reklam byter jag kanal, eller tar en sväng till köket eller så.

Däremot är jag helt borta om det handlar om krimserier som Fyran förvisso har ett gäng av. Trots att Peter Habers kommissarie Beck vid det här laget är en klassiker kändes han riktigt ny för mig när han dök upp härom kvällen, i en tjugo år gammal repris. Jättebra skådespelare (Marie Göranzon, Mikael Persbrandt, Ingvar Hirdwall), stänk av humor! Ja men visst! Ändå avbryter vi efter ungefär halva filmen. Det är de ideliga och evighetslånga reklamavbrotten som får oss att krokna. 

Historien upprepar sig när poliserna i rutan ska lösa ett oväntat dödsfall i "Morden i Sandhamn", serie som bygger på Viveca Stens böcker (som jag läst några av). Suveränt bemannad rollista igen: Ann Petrén, Marianne Mörck, Alexandra Rapaport, norske Nicolai Cleve Broch (hade huvudrollen i den utmärkta serien "Frikänd"). Vilsamt oblodigt, en del tänkvärt om hur elaka unga tjejer kan vara mot varandra ... elakheter som sitter i ända upp i tantåldern – och en rätt "rolig" eller i alla fall originell intrig.

Men hur länge ska jag egentligen sitta kvar i soffan för att få veta historiens upplösning? Jo, det kan jag tala om. Kvart över elva rullar sluttexterna. Det är för sent. Utan reklamavbrotten  hade man "tjänat" åtminstone en halvtimme, tid jag kunde använt bättre än att se Björn Kjellman (jovisst, också bra skådis) göra reklam för Ica.

Ska kanske försöka se slutet på Beck-historien på Play. Och visst, jag kan absolut återvända till polisarbetet i det brottsdrabbade Sandhamn. Fast då måste det även där bli Play, får börja titta lite tidigare. Om det bara inte buffrar lika mycket där ...?

Naturligtvis vet jag att TV4 behöver sina reklaminkomster, utan dem skulle kanalen dö. Ändå får de där avbrotten mig att titta på annat – när det går, alltså. Vi har hamnat i en besvärlig sits!

Snart hoppas vi ändå få tv-åtkomsten återupprättad, flerkanalsystemet intakt. Damernas fotbollsmatcher får vi väl tills vidare följa på laptop eller i radio. (Grattis till klar seger över Polen, förresten, det ser ljust ut framöver!)
Vill helst inte återvända till enkanals-livet igen, oavsett vilken kanal vi skulle få. 

Om inget alls finns att se ens på TV 4 får jag fästa blicken på vår ros, den jag trodde jag tog död på i fjol genom hårdhänt beskärning vid fel tid på året.

Copyright Klimakteriehäxan

"Årets bok" är en tom titel

Goddag, goddag. Jag ska be att få upprepa mig. Kalla mig tjatig, jag får leva med det ...

Men jag säger det igen: jag tycker inte att titeln "Årets bok" är något att skryta med. Tävlingen börjar med att Bonniers låter sex av sina litteraturredaktörer läsa en himla massa böcker, såväl översatta som på svenska i original. Inte mindre än tjugo titlar har i år passerat nålsögat och nominerats. Därefter skedde en första gallring genom omröstning, och kvar i finalen finns tolv böcker. Och nu är det dags för alla bokläsare att rösta på sin favorit!

Naturligtvis är det en åtråvärd titel för författare och förlag (det är alltså inte bara böcker utgivna av Bonniers som tävlar). Det blir en rejäl framåtpuff för såväl försäljning som utlåning, författaren intervjuas och hyllas, blir synlig och kanske rent av också kan åka lite snålskjuts och sälja något som kommit ut tidigare!?! För framtiden kan man räkna med att det står "Vinnare av Årets bok" på omslaget till nästa opus, som en garantistämpel.

Det skulle ju mycket väl kunna vara det. Men, och nu kommer min invändning: Man kan rösta på sin favorit en gång om dagen fram till 31 augusti. Visst! Aktivera släkten, bekantskapskretsen, familjen, kollegorna. Berätta på Instagram och Facebook om boken som tävlar, med uppmaningen "rösta!" Alla har ju uppkoppling. Att rösta tar sekunder. Är förstås gratis.

Priset skapat av 
Torstensson Art & Design.

Vad är då en röst värd om man tänker att det handlar om utvärdering av en text, om graden av nöje som läsningen bjudit på? Visst, det där klicket kan uttrycka gillande. Men bör man inte ha läst alla tolv nominerade för att verkligen göra ett ärligt val? Hur många gör det? Hur många har ens läst hälften när de röstar?

Detta har pågått i tio år. Jag har aldrig röstat, kommer aldrig att göra det. Har läst flera titlar som vunnit, gillat vissa, undrat hur andra kunnat ta hem segern och tänkt "fanns det verkligen ingenting bättre, det trycks ju så galet många böcker?" Min slutsats är att "Årets bok" är en tom titel som egentligen inte säger någonting. Att kalla det för "folkets litteraturpris" är verkligen att ta i.

Om du är nyfiken på de tävlande titlarna i år kan du hitta dem här. Jag har hittills inte läst en enda av dem, men ett par är jag i alla fall sugen på ... fast någon röst blir det inte!

Vinnaren presenteras på bokmässan i Göteborg i september och får en statyett. Plus "äran".

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god och sitt!

Mina knän är inte som förr. De gnäller och bråkar. En läkare har kollat och slog lugnt fast: menisken. Den är inte i form. Nää, det tror jag inte heller att den är! 

Detta betyder bland mycket annat att den "brassestol" som jag i åratal tagit med mig ut för att vistas i solen, med läsning försedd, har gjort sitt. Visst har jag länge tänkt att den på grund av ren ålderssvaghet skulle braka när jag satt ner rumpan på det blekta tyget, men det har den ju inte gjort. Däremot sitter man väldigt nära marken. Och sista gången jag använde den kom jag upp på ren viljestyrka, ingenting annat. Knäna skrek!

Alltså var behovet av en ny, lätt och bärbar, stol uppenbart. Googlade. Hittade ett ställe som hade ordet "ergonom" i firmanamnet, det lät ju betryggande eller hur? Valde mellan två modeller, beställde båda för att provsitta och välja hemma. De var inte billiga. Men antagligen i genomtänkt design.

De kom och jag packade upp med ivriga fingrar. Men just dessa fingrar visade sig vara i klenaste laget: jag lyckades inte få ihop sista "skarven" när stolen skulle monteras. Har returnerat, hoppas och tror att jag får pengarna i retur.

Googlade igen, nu på mer närliggande butiker. Ikea! Jo men visst! Åkte dit. Bara för att upptäcka att deras lager på stolar som jag hade kunnat tänka mig var tömt. Men vänta nu!? Hade jag inte sett att Ö&B ... jo ... Raskt över till nästa butik. Där fanns klassikern Baden Baden, stor och rejäl, inget man går omkring och bär på. Inga fler varianter inom synhåll.

Bredvid låg JULA, ett varuhus jag sällan besöker (fast Dottern säger att hon hittar mycket bra där). Chansar. Frågar i kassan, jo om jag går längst in hittar jag kanske något? Långpromenaden slutar vid ett gäng utemöbler. Och jag ser EN stol. Den är lätt, den verkar enkel – men den verkar också vara slutsåld? Är detta det sista exemplaret, det man skyltar med men inte säljer?

Nej det är den inte! Då är frågan: vad kostar den? När jag såg prislappen kunde jag ha svimmat, men det gjorde jag turligt nog inte. Stolen kostade en hundring! EN! Och monteringen då? Jo man drar ut den ur tillhörande fodral och ruskar till och simsalabim! Var så god och sitt! Den håller för 100 kilo dessutom, så jag har lite marginal.

För säkerhets skull köpte jag två. En får ligga i bilen. Vem vet när och var man kan vilja slå sig ner nånstans lite lättvindigt nästa gång? Om solen bara vill visa sig igen, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckan i bild

Att sitta på en trottar i min hemstad Stockholm vid ett bord där det inte bara står en levande liten blomma, där står ett glas rosévin också – det kallar jag för en sommarbild! Och det var så den gångna veckan började.

En annan sorts servering har den här lilla humlan hittat. Tror att blomman som får besök så småningom ska bli ett björnbär.

Nog har vi klagat på vädret på sistone. Stora fläkten är på, dag efter dag, och stundtals vågar inte ens solen visa sig ute ... Men nu har jag hittat en glad sak utomhus ändå. Det är praktlysingen! Kolla den lilla förtjusande blomman! En stjärna som "lyser" i sommaren. Dessutom höll den sig en hel vecka som snittblomma! 

Här en annan snygging i sommarens stora modefärg ljusrosa. Härligt prunkande men så heter den också paradisbuske! 

Det är Åke som efterlyser veckans bilder, max fem stycken. Bloggare som hörsammar detta hittar man i Åkes kommentarsspalt, här.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om otillåtna pussar

Visserligen har Skriv-Robert tagit sommarledigt från jobbet som teamleader för projektet Veckans mening, men jag tillåter mig att presentera en ändå. Den har jag hämtat ur en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida, med rubriken "Alla pussar är inte sexuella" och jag rekommenderar verkligen starkt att du också läser den, hela texten, för den är synnerligen tänkvärd! Det är Hannele Kjöller, författare, journalist och sjuksköterska, som tar avstamp i en scen i sjukhusjobbet då en kollega visar sig riktigt hjälpsam. Hon tackar honom med puss och kram. Så dyker det konstiga fallet upp med "SVT-profilen" som pussat en kollega på en våt fest. Han bad om ursäkt dagen efter och trodde sannolikt att saken var utagerad. Men det var den inte! Långt senare väljer kvinnan (nej, jag vet inte vem hon är) att anmäla honom och nu föreligger en femtio sidor lång brottsutredning efter många timmars nedlagt polisarbete, på en rad långa förhör och insamlande av dokumentation. Kjöller tycker att den tiden kunde ha använts bättre, till mer angeläget utredningsarbete, mer upprörande brott. Kanske är det rent av så att den som bör prövas i det här fallet är åklagaren? Det finns utrymme i lagen för det, och det handlar i så fall om "obefogat åtal". Man kan få fängelse! Kjöller inser samtidigt att det förmodligen är ruskigt enkelt att få etiketten "sexförbrytare". Been there, done that, så att säga.

Det gick upp för mig att jag, som i stor omfattning pussat, kramat, hållit om och till och med på skoj nypt någon enstaka kollega i rumpan, torde kvalificera mig som seriebrottsling.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar är solfjäderns tid

Det talas om rekordsommar. Varma dagar, de flesta med sol. Inser att detta är en gyllene chans: nu kan jag visa upp min samling av solfjädrar! Den är inte jättestor, men fin (tycker jag). Några är inte speciella alls, andra har sin egen lilla historia. Och glöm för all del inte grundregeln: Don´t leave home without it! Ha alltid din solfjäder redo i handväskan, kassen eller fickan! Du kommer att bli glad för det endera dagen! Även om den dagen kanske inte råkar infalla just precis nu ... hos mig är det grått ...

Sol ska också vara temat i dag för det där bloggtåget som varje lördag tuffar ut från sin station hos Åke i Nacka. Och eftersom jag gärna vill ta mig en tur men inte har någon trevlig solbild alls tänker jag att en solfjäder med lite god vilja kan accepteras ... man kan ju inte lyckas jämt, som bekant! Och kan man inte rent av se några solstrålar i mönstret?

Rätt som det är kommer ni att se fler solfjädrar här hos mig om ni väljer att titta in. Hoppas ni gör det, välkomna!

Mallorcatidningen Ultima Hora brukade anordna en årlig tävling om bästa design på en solfjäder. Vet inte om det fortfarande sker, men den här vann i alla fall ett år och jag fick
den i present av min väninna som bodde i trakten av Palma och var prenumerant – det var prenumeranterna som fick ett ex av den vinnande modellen. Hon hade antagligen redan en uppsättning av solfjädrar som räckte ...

Copyrght Klimakteriehäxan

Annorlunda?

En fredag i juli har randats. Som alltid nu för tiden kollar jag väderläget direkt när jag vaknar, det är ju ofta så dramatiskt! De senaste dagarnas stormvindar har ställt till med en hel del förtret, ser på nätet hur träd fallit, stammar spruckit, grenar brutits av. Rent av riskfyllt att vistas utomhus har det faktiskt varit, en allvarligt skadad person har jag åtminstone sett rapport om. Nu verkar det ha lugnat sig och då kan man också ta det lugnt och besvara Elisa Matildas fem fredagsfrågor:

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt "karriärjag" har väl dött vid det här laget?
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Tröttare. Älskar sovmorgnar. Fast jag är duktig på att gäspa även på kvällstid.
3. Hur är din vardag annorlunda mot din helg? På grund av ett långt liv med jobb på vaktlista har skillnaden aldrig varit jättestor. Men det är klart, när barnen var små spelade det roll. Vi har nog försökt med "fredagsmys" i alla fall!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Betydligt tyngre och bredare men med färre finnar. Dessutom lite mindre tvärsäker. 
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? Med folk som känner mig väl kan jag skämta rätt grovt, försöker undvika det i sällskap av dem jag inte riktigt vet var jag har ... och väljer vad jag vill berätta beroende på vem jag pratar med ...

Trevlig helg!

Min karriär som balkongodlare fortsätter i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

Vifta bort värmen!

Det är några år sedan nu. Jag frågade Dottern om hon inte ville ta en sväng till Paris med mamma? Och fick till min obehärskade häpnad ett nej till svar! Fattade ingenting. Ville inte flickan se denna fantastiska stad, omskriven, besjungen, fylld av kultur, god mat, mode, historia, shopping ... men se det ville hon inte. Därmed kom inte jag heller iväg, trots att jag faktiskt längtar.

Nu har hon i alla fall varit där. Anledningen: en konsert på Stade de France med Beyoncé, en av Dotterns idoler. Det var (förstås) aldrig aktuellt att jag skulle följa med, helt otänkbart att jag skulle stå och trampa i timmar framför en scen hur bra artisten än må vara. Såna ben har jag inte, har nog aldrig haft!

Ett hot mot den där resan dök upp. Enligt en väderapp skulle det bli 36 grader varmt i Paris den dag då konserten ägde rum. Det är inte bara varmt, det är för varmt. Jag messade mina två bästa tips efter många upplevelser i hett klimat, för det första: gå in i ett stort varuhus, vilket som helst, där finns det A/C. Och för det andra: ta med dig solfjäder. (Eller köp en ny, för all del!) För det är ett faktum: när värmen slår till kan den viftas bort, i alla fall till en viss gräns.

Man kan kanske inbilla sig att bara gamla tanter har solfjäder, men det är verkligen inte sant. Jag insåg det under en semester i Italien, när luften omkring mig antagit kroppstemperatur. Alla kvinnor (och enstaka män faktiskt!), oavsett ålder, viftade med solfjäder. Köpte för säkerhets skull med mig hem ett helt gäng som jag delade ut till lätt förvånade väninnor. De gör ju skillnad, de där enkla små sakerna! 

En som vet det är drottning Silvia. Jag gjorde ett tv-program med henne en gång, det handlade om hennes Nobel-klänningar som ställdes ut på Slottet, modekonst av högsta klass. Vi gick runt och hon berättade om kreationerna, deras upphovspersoner och förstås också om accessoarerna. Där fanns en solfjäder! Och när jag pekade på den sa drottningen att det var självklart att ha en. Dock var det, sa hon. en liten nackdel att främmande herrar ibland kunde luta sig lite onödigt nära för att få ta del av fläktandet ...

Med solfjäder försedd, 1768.
Alexander Roslin målade porträtt av sin fru.

I dessa dagar, när värmerekorden slås på löpande band, är det verkligen läge att göra mer reklam för denna fantastiska, uråldriga uppfinning. Vilket jag har gjort mer än en gång, så om du klickar på den här länken kan du få veta ett och annat om solfjädrar! 

Nu har det gått så långt att det till och med kommer vädervarningar från Utrikesdepartementet. Man avråder från resor till Spanien, exempelvis. Och en ny sorts turister kliver av flyget på Arlanda, det är de som är på flykt från hettan kring Medelhavet, helt enkelt. För egen del minns jag med viss fasa en vecka i Turkiet kring midsommar när man knappt orkade släpa sig några meter till poolen. Där och då beslöt jag: inga fler resor söderut i juni och juli, kanske inte i augusti heller! Och det löftet håller jag än. Även om jag gjort ett undantag, eftersom jag blev bjuden till Mallorca på bröllop ...

Dottern hann i alla fall komma hem igen innan det blev 40 grader i Paris. Fast solfjädern, den var hon glad åt! Hade använt den flitigt. Dessutom hade hon vänligheten att erkänna, att jag hade rätt den där gången jag tyckte hon skulle följa med mig till den franska huvudstaden. För nu har också hon insett att det är ett fantastiskt ställe att besöka. Om än inte mitt i sommaren.

Copyright Klimakteriehäxan 

Just nu i juli

Tror att jag ska ta det som en vana: att hälsa en ny månad hej och välkommen! Juli är ju här nu! På fyra punkter gör jag nedslag för att beskriva det aktuella läget. Kalla det för en sorts kulturkoll om du vill.

Just nu läser jag "Drömräkning" (Dream Count) av Chimamanda Ngozi Adichie. Har bara ett fåtal sidor kvar. Hade väntat länge och enträget, det har gått tolv (!) år sedan hennes senaste roman kom ut. Möjligen var det längre än vad som var riktigt hälsosamt. 
Aldrig trodde jag att jag skulle muttra kritiskt om något som denna kvinna skrivit. Visst, det handlar om saker många kan relatera till: jakten på en livspartner/Kärleken, frågan om barn eller inte barn, knepiga familjerelationer. Hur samhällets allra rikaste lever får man också smaka på. Läsaren får en bra inblick i hur sexuella trakasserier kan se ut och vad de kan få för följder. Man får också häpnadsväckande insyn i hur ekonomisk brottslighet hanteras på allra högsta nivå – jag utgår från att bra research ligger i botten när en av bokens huvudpersoner bollar med miljoner mellan konton, äkta och fiktiva, både åt sig själv och andra. Ändå kommer jag att lägga ifrån mig boken med en känsla av besvikelse, utan att kunna peka på något riktigt konkret. Men känslan av läsäventyr uteblir. Trots av långa rader amorösa "utflykter". Tyvärr.

Just nu lyssnar jag på "Den andra kvinnan", en inläsning av Therese Bohmans bok som jag har för mig att någon bloggare rekommenderat. Har ingen uppfattning om den ännu, har bara precis börjat. I starten hamnar man på sjukhus i Norrköping ... Tanken är att den ska få mig att gå ut på promenad, medan jag "läser" med öronen.

Just nu tittar jag på de sista delarna av "The Waterfront", amerikansk dramaserie på Netflix, åtta avsnitt. Stundtals klart obehaglig, rent av rå. Tänkte avbryta efter första delen men hur det nu var så ser jag resten ändå, trots alla ruggiga fulingar som dyker upp. Vill ju veta hur det går ... men det är verkligen inget för den som söker feelgood. Vilket jag ofta gör.

Just nu längtar jag efter att upptäcka något som får mig att skratta, gott, varmt och hjärtligt! Så att jag blir glad från tårna till hjässan! Tips tas tacksamt emot!

Om du hänger på och vill dela med dig av en snabbis om dagsläget så här i julis inledning kan du väl berätta det  – med länk  – i en kommentar här nedan?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kläder

Jag älskar kläder. För mig handlar det om att vara sig själv. Jag tror det är viktigt att alla har sin personliga stil. Det är inte rätt om man ska följa varenda trend som går!

-Superskickliga (och supersnygga) fotbollsspelaren Kosovare Asllani, som efter lång karriär och kaptensroll i landslaget nu är inne på slutvarvet, bekänner att mode är något hon verkligen roas av. Och det skäms hon inte för, tack för det! När fotbollslivet är över drömmer hon om en framtid i modebranschen. Lycka till!

Skördetid i Veckans bild

Barnskon med på bilden så fattar ni storleken på potatisarna ... 

Så var det dags. Dags att skörda! Skulle det finnas något att hämta i min balkongkruka? Två förgrodda potatisar hade jag fått och satt ner i jorden. Plantorna växte och blev riktigt granna, med blommor också. Barnbarnen fanns på plats för att eventuellt hitta en riktig skatt ... fast jag varnade dem, sa att kanske skulle vi inte få upp ett endaste litet jordpäron?!

Jo, det fanns några. Åtta noga räknat. Men stora var de inte och inte heller var de många ... som tur var hade jag köpepotatis också, för att vara säker på att vi skulle bli mätta. Vi delade rättvist, alla fick smaka, och framför allt vi vuxna tyckte att mina hemodlade knölar var riktiga läckerheter! Avnjöts med bara salt och smör. Tänk om de ändå varit lite fler ... skulle kanske ha gett dem en vecka till ... eller två ...

Imponerande plantor eller hur?

Titta vad jag hittade!

Veckans bild kan föreställa vad som helst bara den berättar något om veckan som varit, så tolkar i alla fall jag påbudet, utan krav på stor fotokonst, från Åke. Hos honom hittar du länkar till fler fotograferande bloggare!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 164

INTRYCKS-DETOX

-Se där ett alldeles ovanligt tillkrånglat ord för att beskriva lugn och ro! Det kommer ur munnen på författaren Mats Strandberg, intervjuad om sina sommarplaner i Dagens Nyheter: Ingen stress, bara ta allt i sin egen takt på en ö långt bort. Låter bättre än det tillkrånglade begreppet han myntar ...

Har vi något nytt krig i dag?

Är jag naiv? Kan jag rentav verka korkad, åtminstone stundtals, även om jag inte tilltalas av tanken? Har jag ingenting lärt under ett långt liv, av historien och historierna? Det blir två "ja" och ett "nej" på dessa tre tämligen enkla frågor, tankar som presenterat sig väldigt tydligt.

Men jag kan inte förstå annat än att det är så det förhåller sig med mig när jag försöker ta in det aktuella världsläget. Vaknar varje morgon och hugger tag i mobilen för att få svar på den numera dagliga frågan: Har det brutit ut något nytt krig medan jag sov?
Det är när den frågan får ett jakande svar som mitt totalt oförstående intellekt visar sig med alla sina brister.

Hur är det möjligt att folk, människor med makt och vapen, tror att de löser ett eventuellt problem genom att bomba städer, med invånare och allt, till grus och ruiner, ja smulor!, där nästan oräkneliga döda kroppar grävs fram? Minera mark där barn brukar leka? Göra räder mot kraftverk som försörjer folk med livsnödvändig el? Vad blir bättre? Och tänker man någonsin på hur ett trasigt samhälle ska kunna lagas, med kostnader som är omätbara både fysiskt och psykiskt? Vad hände med respekten för kulturarvet, det som går att hitta i alla jordens hörn? När tömdes begreppet "folkrätt" på sin mening? Vart tog diplomatin vägen? Vad sysslar FN med?

Varför satsar inte världens samtliga potentater på att alla skulle tjäna på en fredlig samexistens? Skit i att flytta gränser, rita inte om kartan som om en högre makt finns med och "håller i pennan"! Kan vi inte återgå till det urgamla systemet när man byter prylar och tjänster med varandra, efter ett gemensamt värderingsmönster? Kan vi inte hitta ledare som vill allas vårt bästa, utan att lägga under sig nya marker? Ledare som hellre än att behänga krigsveteraner med medaljer på deras sargade kroppar ser till att utbildningsväsende, vetenskapsmän och näringsliv kan arbeta tillsammans, för framtiden, utan att ett enda skott avlossas?

Naturligtvis inser jag att historiskt mer kunniga och bevandrade kan rada upp mängder av exempel på att folk alltid har krigat, om makt och territorium och naturtillgångar förslagsvis. Ja men det kan ju inte rimligen ursäkta att vi på 2020-talet fortsätter i samma spår, som leder mot undergången? Vi har ju lärt oss så mycket annat genom tiderna!

Härmed är det helt klart: Jag, a k a Klimakteriehäxan, är en naiv, stundtals korkad människa som under ett långt liv ingenting lärt av historien och historierna. Får fortsätta att börja mina dagar med den ständiga frågan: Har vi något nytt krig idag? 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om moral

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att reagera lite extra? Som fått mig att hejda mig i läsningen en sekund eller två? Frågan har sin upprinnelse hos Skriv-Robert, och visst kan jag svara ja på den. Jag har alltså hittat Veckans mening! Hämtar mitt exempel ur "Djur" (Beasts) av Joyce Carol Oates, som jag avnjuter i en fenomenal inläsning av Marie Göranzon. Boken handlar om unga flickor som går på college. En av dem (eller kanske fler?) blir besatt av en lärare, komplikationer uppstår (förstås). Romanen, i det mindre formatet, är visserligen tio år gammal vid det här laget, men funderingarna kring kärlek, etik och moral är väl eviga?

Vad är moral annat än ett koppel runt halsen, en snara, vad är moral annat än vad andra kräver för sina egna själviska outsagda syften?

Copyright Klimakteriehäxan

Om livet som uppkopplad – och med på tåget

Många har tagit sommarledigt nu, men Elisa Matilda vilar inte på hanen. Fast om en vecka går också hon på semester och då blir det nog inga fredagsfrågor. I dag finns de i alla fall! Och de handlar om våra väldigt uppkopplade liv ... 

1. Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone? Skrattar (med inslag av sorg) åt alla parodier på Donald Trump som dyker upp. Han är tacksam att göra sig lustig över.
2. 
   Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet? "Grottat ner" är att ta i, men den märkliga inrikespolitiska situationen fascinerar. Snart har vi bara kvinnliga partiledare, otänkbart för inte så länge sedan! Om det är bra beror förstås på vad de står för, hur de agerar. Plus för centern som kläckt en väldigt lyckad pr-kampanj för sin nya ledare: "Rätt Hatt för ..." och så har hon olika huvudbonader som passar till nyckelordet: klimatet, landsbygden, jobben. Ja, hon heter alltså Hatt i efternamn, det har ni väl inte missat? Anna-Karin i förnamn. Kanske får vi anledning att lyfta på henne?
3. Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer? Har inte fastnat i poddarnas värld men lyssnar ändå gärna till USA-podden på Sveriges Radio. Där finns den oslagbara Ginna Lindberg.
4. Vilket konto eller person tillhör dina favoriter? Kollar vissa bloggar varje dag, men kan inte peka på en specifik favorit. 
5. Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online? Tror inte det. Däremot blivit påmind om saker jag gjorde förr, som korsstygnsbroderi. Det blev några enkla saker "i nyproduktion"!

En annan bloggidé som dyker upp på fredagarna hos Åke är "Hoppa på tåget". Åke kör loket, det vill säga att han anger vilket tema som ska gälla för en aktuell bild man vill visa. I dag är nyckelordet utsikt och då kan det ju passa bra att hålla fast vid fredagsfrågornas tema och visa det jag ser när jag är uppkopplad via min laptop! 

Härmed får ni också en kondenserad väderrapport från Kungliga Hufvudstaden: 17 grader på termometern, jämngrå himmel som emellanåt lämnar våta spår på marken. Tur att grönskan är så härlig ändå. Men något bad i sjön tror jag inte att det blir i dag heller ... och min utsikt är definitivt trevligare när den är solbelyst!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack!

24 plusgrader! Äntligen! Vi ber att få tacka för en fin sommardag, både den lilla rufsiga humlan och jag. Båda två gillar också den intensivt blålila blomman som trivs i en av mina balkonglådor. Och sänder även en tacksamhetens tanke till den som för en gångs skull stängt av den stora stora fläkten som gjort all utetillvaro i det närmaste omöjlig på sistone. Fast snart är den väl igång igen (sa Ior ...)

Man behöver verkligen inte vara humla för att uppskatta den här växten!  Förr
i världen kallades den parfymblomma och den är populär bland insekterna för
sin  nektar. 2024 utsågs heliotropen till Årets sommarblomma.
Juryn skrev i sin motivering  av valet att "Ingen parfym i världen kan ersätta
doften från en Heliotrop." I år har blomsterbasilikan fått den fina titeln, men 
någon sådan kan jag inte bjuda vare sig humlorna eller bloggbesökarna på.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om pornografi

Pornography is not a moral issue, it´s a social issue. My theory is that it has become a teacher for young people and it´s a very bad teacher because it´s unrealistic and it demeans women and gives a false sense of what sex is. Young people get the wrong tools that they end up using for the rest of their lives.

-Kloka tankar formulerade av Chimamanda Ngozi Adichie i hennes senaste roman "Drömräkning" (Dream Count). Författaren lägger repliken i munnen på en av bokens fyra huvudpersoner, alla kvinnor, alla med problem att hantera kärleken.

Sommarböcker för en bra boksommar

Sommarlovet står för dörren även för oss bloggare som brukar hörsamma Skriv-Roberts påbud och presentera böcker i en tisdagstrio varje vecka. Ämnet för "terminsavslutningen" kunde inte vara mer lämpligt: Sommar och värme.

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper utspelar sig i Australien och är en riktigt spännande historia som också blev en storsäljare. En hel familj mördas men vad ligger bakom? Ian McEwan har också skrivit en roman som på svenska heter "Hetta" (Solar) men den har jag nog inte läst såvitt jag kan minnas. Kanske borde jag det? 

Om man beger sig till öknen blir det garanterat varmt, åtminstone på dagtid. Waris Dirie, en fantastisk skönhet från Somalia, gjorde internationell stjärnkarriär som fotomodell. Hon könsstympades som traditionen krävde redan som 5-åring och förväntades gifta sig vid 13. Den blivande maken var i 60-årsåldern. Men bruden lyckades fly och till och med överleva, och har bl a genom sina två självbiografier "En blomma i Afrikas öken" (Desert Flower) och "Ökenblommans återkomst" (Desert Dawn) blivit en stark röst mot den förfärliga företeelsen kvinnlig könsstympning. Spännande läsning som inte lämnar någon oberörd!

"Sunes sommar" ingår i den en gång superpopulära serien av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Vi gillade Sune när ungarna var i "rätt" ålder, men när han efterträddes av Bert som portalfigur ebbade intresset ut (deras "Tuva-Lisa" föll också platt till marken). Sune hade sina poänger, filmen bjöd också på många skratt när den var ny. Skulle se om den efter ett antal år, men då hade den tyvärr tappat mycket av sin charm, vad det nu berodde på? Har ingen koll på om dagens barn läser och gillar Sune. Han kom ju till innan mobilen förändrade barndomen här i landet, så kanske har han blivit mossig?

Återstår att se om det vi nu ska möta är en solig och varm sommar med mycket tid till bra läsning. Eller om det som väntar är en riktig regnsommar med ännu mer tid för läsning? Glad boksommar önskar jag er alla, oavsett vilket alternativ som blir "rätt"!

Copyright Klimakteriehäxan