måndag, februari 10, 2025

Varför? Därför! Nu om massmedia

Här kommer ännu en omgång av min nya variant på det gamla temat Selfie! Vi berättar något om oss själva, men det kräver ingen bild! Det går ut på att jag börjar med en fråga, exempelvis: Varför vill jag inte läsa böcker på över 400 sidor? Och så svarar jag själv: Därför att de är för tunga och för tidskrävande. Men du anpassar Varför-meningen till dig själv, så du kanske skriver: Varför älskar jag att läsa riktigt tjocka böcker ? 

Man lägger alltså in något om sig själv i både fråga och svar! Om jag skriver "alla" kanske du byter till "inga", om jag skriver "ofta" blir det kanske "sällan" hos dig. Och så vidare. Lätt va? Tänker försöka att variera ämnena och så får vi se hur det funkar. Idag tittar vi närmare på våra massmedievanor.

Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför att de avbryts av reklam, hej vilt.

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att jag inte har provlyssnat på särskilt många, och de jag hört har inte på något vis känts omistliga, så där så att man absolut vill höra nästa avsnitt.

Varför blir jag så irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att de kör en och samma trailer jätteofta och i evigheter, visserligen mellan programmen, men ändå. Ta exemplet med Messiah Hallbergs serie "Hur f-n hamnade vi här?":  man kör trailern för seriens första avsnitt trots att det sändes för jättelänge sen! Så idiotiskt!

Varför vill jag inte vara utan papperstidning? Därför att ingenting slår papper. Trevligt att ta i, att skriva på (korsord, sudoku!).Trots att informationen alltid är färskare på nätet. Ser också små notiser i papperstidningen som inte syns på nätet,

Varför tittar jag aldrig på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att vi inte har tv i köket är kanske ett svar, men sanningen är att jag aldrig känt behovet utom någon sällsynt dag när man vet att något stort har hänt: en katastrof, ett valresultat (det skulle ju kunna vara en och samma händelse faktiskt ...). Då kan det hända att jag kollar.

Många hoppade på detta lilla äventyr redan vid första försöket, alltså förra veckan. Det gjorde till exempel HanneleSusjosBPLillasyster, Anna i PortugalMrs CallowayEggetbokMargarethaPaulaKraka,  Rosor & ruinerDebutskyAnkiHannaIngridSusie på StjärnarvetJennyKicki F, Nilla och Tove och jag har hälsat på och kommenterat hos er alla! (Hoppas och tror att jag inte missat någon!)

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 09, 2025

Allt Bra Börjar på B

För länge sedan hamnade jag i ett spånarmöte om vad man borde ta upp för ämnen i massmedia för att hitta en blandad och inte alltför ålderstigen publik. Då hävdade jag bestämt att man kunde göra det lätt för sig och koncentrera sig på saker som börjar med B. Kanske är den teorin numera spridd ända till Mörby Centrum?

För det är där jag ser att man lockar med Böcker, Balsam och Bibimpap (jättegod koreansk maträtt med kyckling om ni inte provat). Jag skulle då vilja lägga till ett gäng B-ämnen som kan fånga intresset hos hyfsat stor publik: Bollar, Bilar, Brudar, Badstrand, Bantning, Barn, Blommor, Bio, Bloggar, Bostäder, Bankärenden, för att inte tala om skyltar som skriker "BILLIGT"!

Ett par andra skyltar har jag också plockat åt mig i veckan. Uppmaningen att se om sitt hus bör man naturligtvis ta till sig, oavsett hur huset är beskaffat och var det än ligger. Sedan kanske man vill ta åt sig komplimangen som delas ut via en gatupratare på Södermalm i Stockholm. För vem vill inte vara lite speciell?


Skyltsöndag igen. BP är inne på spurten. vanligtvis i gott sällskap av  Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om smakminnen

Den sista droppen gräddsås i farmors kök; en skiva svärdfisk med bara salt, olja och solglitter; ostfondue med tryffel i en sliten bergsby och en enkel, varm sockerkaka på annars överspänd Stockholmskrog.

-Harald Bergius ser tillbaka på goda saker som är värda att minnas och han får det att vattnas i min mun! (Fast i mitt eget fall skulle såsen vara mammas kantarellsås, fisken en ceviche gjord på nyss uppdragen corvina, fonduen byter jag mot en pasta vid litet italienskt torg och sockerkakan har jag kanske rent av bakat själv?) Hela texten finns i dagens Dagens Nyheter.

lördag, februari 08, 2025

Veckans mening – om könsroller

"Alla" verkar ha läst, för rätt länge sedan nu, Ruth Kvarnström-Jones "De fenomenala fruntimren på Grand Hotel". Nu även jag. Ett stycke stockholmsk kulturhistoria klädd i dräkt som får mig att tänka "en flickbok för tanter". Lättläst och underhållande men ingen favorit ... (så jag kommer sannolikt att hoppa över uppföljaren som handlar om köppalatset NK) fast nu hittar jag ändå, på en av bokens allra sista sidor, den mening som jag i Skriv-Roberts efterföljd korar till Veckans mening: 

Männen är för upptagna med sina stora frågor för att se hur sysselsatt en kvinna är med allt det andra.

fredag, februari 07, 2025

Dagens ord 158

 LYSSNELÄSNING

-Får lära mig detta ord som beskriver vad man ägnar sig åt när man satsar på hörböcker i stället för att läsa på papper. Begreppet dök upp i SVT-programmet Svenska Nyheter som bland annat handlade om problemet med barns minskade läsförståelse. Och inte minst om den utbredda och tydligen ökande motviljan mot läsning. Något som kan få sorgliga, ja kanske rent katastrofala, följder.

Händer

Kanske tänker vi sällan på dem, händerna. Som är så viktiga! Utan dem står vi oss ganska slätt. De berättar dessutom väldigt mycket om människan på vars armar de sitter. Jag för min del har alltid tyckt att just händerna är bland det mest attraktiva en man kan ha att visa upp. Fast de måste förstås vara välvårdade, även om man kan se att de är eller har varit i flitig användning. Vilket naturligtvis också gäller kvinnohänder!

Ändå sker det alldeles för ofta att händer används till så fel saker. Utan händer skulle färre illdåd begås. Knivar skulle inte höjas i vredesmod. Inga skjutvapen skulle avlossas. Strypgrepp skulle inte kunna tas. Hårda knytnävsslag bleve omöjliga att utdela. Enligt islams sharialag är ett inte ovanligt straff för stöld att få händer avhuggna. Märkligt nog tycker jag mig se en viss logik i det, även om jag förstås inte önskar oss samma lag här.

Ibland har händer fått symbolisera fred. Som i Liss Erikssons skulptur "La Mano" som finns på Katarinavägen, nära Slussen i Stockholm. Den ska hedra de frivilliga svenska soldater som stupade i det spanska inbördes­kriget. (Bilden, t h, från Wikipedia).

En annan hand som fått klassikerstämpel är formgiven av Estrid Ericson, framstående designer på 1900-talet och grundare av Svenskt Tenn. Hennes skapelse fanns som brevtyngd, numera tror jag bara halsbandshänget finns kvar  jag har ett och tycker mycket om det, folk kommenterar det inte sällan.

Jag kan dessutom stoltsera med åtminstone två bordslampor som håller upp sin ljuskälla i ett par kupade händer, någon blomkruka också. Så jag har gillat händer väldigt länge, också de "konstgjorda"!

Men mest älskar jag mina stora, tunga händer vars proveniens jag aldrig lyckats klura ut. Ni ser dem på bilden överst i det här inlägget. Det var ett spontanköp, trots storleken, och jag har verkligen aldrig ångrat det! Har sett verket i mindre varianter men aldrig fått vet vem som skapat dem eller varifrån de kommer. Ibland får de hålla en blomma, som på fotot, ibland ett levande ljus, ibland någon liten designpryl jag gillar. Oavsett innehållet älskar jag dem alltså! Tycker de utstrålar värme och omtanke trots det hårda materialet. Kärlek, rent av. Som alla händer borde göra.

Estrid Ericsons hand i tenn.
Copyright Klimakteriehäxan

Du kan fortfarande köpa boken!

Många har till min glädje beställt (och vid det här laget fått i brevlådan, hoppas jag) min bok "I ljust minne bevarad".
Men nu är tiden med det lägre specialpriset slut. Nu kostar den 135 kronor  skillnaden tillfaller i sin helhet Post Nord ... 

Om du också vill ha den, swisha till 070 884 7929. Glöm inte skriva in din postadress i meddelandefältet. (Boken kommer inte att dyka upp vare sig på bibliotek eller i bokhandeln.)

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 06, 2025

Vårblått!

Visst vet jag att det är för tidigt att i min absoluta närhet hålla utkik efter våren, det milda gröna, de små vita snödropparna, de glada gula vintergäcken ... det är ju ändå februari ... men noterar till min häpnad att jag kan hitta något blått i rabatten! Det är vinterns grönkål som inte bara skjutit en lång stam, den har också bytt färg. Låt oss kalla den vårblåkål!

Blå ligger också Årstaviken i solens härliga sken. Inte en isskärva inom synhåll. Med vinterbadare som inte nöjer sig med ett dopp, de tar riktiga simturer! Jag tror knappt mina ögon! Har full förståelse för att änderna simmar på som vanligt, men människor?

Än så länge har änderna både stranden och det blå vattnet mest för sig själva.

Den mannen simmade minst 20 meter, tur och retur!!! Utan att frysa ihjäl! Jag såg
det förstås inte, men får man gissa att han blev lite (vår)blå om läpparna åtminstone!

Här en annan bit av blå himmel som jag aldrig förr sett. Fasadmålning på en innergård
nära Hornstull.
Copyright Klimakteriehäxan


onsdag, februari 05, 2025

CITAT om tragedin i Örebro

Man vaknar upp till en verklighet man inte vill vara en del av.

-Sagt av en kvinna som intervjuats av Dagens Nyheter i Örebro efter det obegripliga skottdramat vid Risbergska skolan. Hon lyckades fly, men elva personer har dött, det kanske blir fler. Och så säger vi än en gång samma sak: Inte trodde man väl att det skulle kunna hända här? Men det inte bara kunde hända, det hände. Och citatet ovan är lätt att instämma i.

Att resa genom böcker är också att färdas ...

Att man kan resa genom att läsa är en gammal sanning, och en fantastisk väg att upptäcka delar av världen som man av en eller annan anledning inte kan ta sig till  resan kanske är för lång, kostnaderna för stora, man hittar inget sällskap och vill inte dra ut på äventyr ensam ... ja skälen kan se ut nästan hur som helst. Men genom en bok kan man uppleva mycket! Och det tar Enligt O fasta på i dag, i Veckans kulturfrågaVilka fascinerande platser har du besökt med hjälp av kulturella verk? Ja nog är det så: att resa genom att läsa är också ett sätt att färdas!

Det första resmålet jag tänker på är Island. Har drömt om att komma dit ända sedan jag blev vuxen (och det är ju ett tag sen), men det har inte hänt. Fast ett och annat har jag ändå upplevt: en bit av historien genom Hannah Kents "En mörderska bland oss" (Burial Rites) som utspelar sig på tidigt 1800-tal och är riktigt, riktigt bra. Isländska författare skriver dessutom bra deckare, och en film som "Män och får" glömmer man inte heller. Det senaste kulturella verk från Island jag tagit till mig är "Öppet hav", en skönlitterär berättelse om en verklig och dramatisk händelse skriven av Einar Kárason. Tror att kylan, kargheten bidrar till fascinationen.

En annan ö jag velat besöka ungefär lika länge är Irland. Har läst långa rader av böcker som skrivits av irländska författare: Edna O´Brien, Marian Keyes, Roddy Doyle, Claire Keegan, Colm Toibin, Sally Rooney, Nora Roberts, Frank McCourt för att ta ett gäng i högen. Det är otroligt gott om skickliga skribenter som sett dagens ljus på Irland. Men har jag varit där? Icke!

Det får bli ännu en ö. För när jag både läst boken, av Mary Ann Shaffer, och sett filmen "Guernseys litteratur och potatisskalspajsällskap" (The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society) insåg jag att de där öarna som ligger och dräller i Engelska kanalen säkerligen också vore spännande att se med egna ögon. 

Men som det ser ut i dagsläget blir det antagligen så att de där öarna inte får något besök av mig. Vilken tur att det finns böcker!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, februari 04, 2025

Direkt från Afrika

Vaknar till en tisdag när världen blivit vit igen ... men då går tankarna till det som brukade kallas "det svarta Afrika", för Skriv-Robert har bestämt att just Afrika är temat för veckans tisdagstrio.

"Afrikas drottning" (The Queen of Africa) är en klassiker av CS Forester som möjligen är mest känd i sin filmversion från 1951, med Kathryn Hepburn och Humphrey Bogart. Romanen kom redan 1935 och har förstås lästs av miljoner - men kanske har en annan bokserie av författaren lockat ännu fler läsare: den om kapten Hornblower ... finns elva delar!

Fast när det gäller afrikanska drottningar har jag ju en annan favorit: Chimamanda Ngozi Adichie, från Nigeria. Men eftersom jag tipsat om hennes böcker så många gånger redan får hon stå över i dag!

"Damernas detektivbyrå"
är en lättsam serie som man kan läsa någon gång emellanåt. Alexander McCall Smith, själv vit, skapade Botswanas första kvinnliga privatdetektiv Precious Ramotswe och gav henne huvudrollen. Puttriga deckarvarianter i färgstark afrikansk miljö, med kul omslag dessutom. Blev underhållande som tv-serie också (Max).

"Stanna hos mig" (Stay With Me) är en roman som verkligen berörde mig. Ayòbámi Adébáyò är ännu en ung nigeriansk författare som är väldigt läsvärd. I den här boken, som var hennes debut, porträtterar hon ett äktenskap och en familj som brottas med ständiga problem. Man kan inte undgå (tror jag i alla fall) att känna med den unga kvinnan i huvudrollen.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 03, 2025

Varför? Därför! Ny variant av Selfie!

Har en längre tid försökt komma på ett sätt att återuppliva mina gamla Selfies, som gått två varv här på bloggen  och som ett antal bloggare har sagt sig sakna. Det kändes inte alls frestande att fortsätta i exakt samma spår en gång till. Men nu är jag redo att testa en ny idé, fortfarande en variant på det gamla temat, men i lite annan form! Grundtanken är att med ord berätta något om sig själv, något som inte kräver uppbackning med en bild.

Det går ut på att jag börjar med en fråga, exempelvis: Varför vill jag inte läsa böcker i tegelstensformat? Och så svarar jag själv: Därför att de är för tunga och för långa. Men du anpassar Varför-meningen till dig själv, så du kanske skriver: Varför älskar jag att läsa böcker i tegelstensformat? Man lägger alltså in något om sig själv i både fråga och svar! Om jag skriver "alla" kanske du byter till "inga", om jag skriver "alltid" blir det kanske "aldrig" hos dig, "ofta" blir "sällan". Lätt va?

Tänker försöka att variera ämnena och så får vi se hur det funkar. Några måndagar framöver får bli en provperiod. Fem punkter per gång. Den allra första Varför? Därför! tilldrar sig hemmavid.

Varför är alla dukar hos mig släta? Därför att min mamma sa att ingen duk, hur vacker den än må vara, är snygg om den läggs på ett bord skrynklig, så jag tar fram strykjärnet, visserligen motvilligt, men ändå!

Varför manglar jag aldrig mina lakan? Därför att jag är för lat, trots att släta lakan är en njutning. Men vissa lakan går inte att mangla, de har knappar och sådant som skulle gå sönder direkt.

Varför har jag köpt en robotdammsugare? Därför att kompisar rekommenderade det, starkt. Men jag använder den för sällan.

Varför har jag så många tavlor på väggarna? Därför att jag valt dem med kärlek och varenda en har sin egen historia.

Varför får inga fler böcker plats i våra hyllor? Därför att vi är för dåliga på att rensa, trots att det rimligen finns massor vi aldrig kommer att läsa igen.

Då får vi se om någon gillar denna tanke. Skriv in din reaktion i kommentarsspalten här, med länk till ditt eget inlägg om du hoppar på temat! Välkommen till Varför? Därför! och använd min (amatörmässiga) logga om du vill.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 02, 2025

Våren finns i växthuset

 Det har blivit en nästan obligatorisk utflykt så här års. Ulriksdals slottsträdgård har öppnat sin självplock för tulpaner. En ljuvlig syn att se alla olika varianter i mängder av färger! Jag har ju i åratal drömt om att åka till Holland för att se deras enorma tulpanfält blomma, men det verkar aldrig bli av. Det är enklare att ta sig till Ulriksdal, även om det är lite mindre blommande ytor!

Inte nog med att man kan njuta av prakten, man kan roa sig med att "plocka" skyltar till veckans skyltsöndag också. Vilket jag som synes passade på att göra! Köpte förstås också några blommor, trots att priset egentligen är väldigt högt (16 kronor för en tulpan) men det är lite kul att ta fram den speciella kniven och skära av den blomma man vill ha ... den som vill kan ta med även löken. 

För den som längtar till våren passar det i alla fall att konstatera att i växthusen finns den, färgglad, lovande, väldoftande, ljuvlig!

Vilken tur att katter får gå in här. En förbudsskylt hade de antagligen inte kunnat läsa.

Den här "glaslådan" tycker jag var helt bedårande, även om jag vet att pärlhyacinten
snabbt vissnar ner ... här finns en liten skylt också, alltså prislappen: 1095 kr.

Vill gärna bjuda på lite extra blommor även om de saknar skylt! 
Allt färre skyltsöndagar kvar nu ... tre noga räknat, tror jag. Elller är det två? Flitiga skyltbloggare är Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke. BP håller sin vakande hand över alltihop ända in på slutvarvet.

PS får jag slänga in
en liten, ja vad ska jag kalla det för 
  teaser, cliffhanger, aptitretare? I morgon måndag testar jag en ny variant på det gamla temat Selfie! Håll koll!


En primula hör verkligen våren till! Finns i många färger.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 01, 2025

Veckans mening – om en dödad pojke

Vissa kriminalhistorier går inte att glömma, fast kanske av olika anledningar. Mordet på den fyrårige Kevin Hjalmarsson i Arvika 1998 är ett sådant fall. Två av pojkens lekkamrater bedömdes skyldiga. De var bara fem och sju år gamla, men stämplades som mördare efter att polisen –med stöd av en barnpsykolog  ansåg att de erkänt. Det tog nästan tjugo år innan de blev rentvådda, bl a tack vare grävande journalister på Dagens Nyheter och Sveriges Television. Sedan dess har bröderna krävt en ursäkt och skadestånd från Arvika kommun, men ärendet har gått fram och tillbaka på ett uppseendeväckande sätt trots att det har varit glasklart att hanteringen av Kevin-fallet var under all kritik, både från polisens och socialtjänstens sida. Skamligare agerande är svårt att hitta i svensk rättshistoria! Därför hämtar jag veckans mening (i Skriv-Roberts efterföljd) ur nyhetsartikeln i Nya Wermlandstidningen, med rubriken "Nu är förlikningen definitiv". Äntligen, tack och lov trots att en sak är klar: inget kan gottgöra den skada grabbarna, i dag förstås vuxna män, lidit. Dessutom kvarstår faktum: man vet inte vem som dödade Kevin.

Förlikningen mellan Robin Dahlén och Arvika kommun är nådd.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, januari 31, 2025

CITAT om recensioner

Risken för dåliga recensioner är – tyvärr, eller vad jag ska säga – ett av villkoren för att ge ut en bok. /.../ Alla litteraturkritiker vet,  och alla som inte är litteraturkritiker kan föreställa sig, att man skriver en negativ recension med blandade känslor. Det är å ena sidan stimulerande, till och med roligt, att få underbygga och vässa sina argument. Antipatin man kan känna mot en dålig bok ger energi och formuleringsglädje. Å andra sidan tänker man förstås på författaren, det är omöjligt att inte göra det om man har minsta uns av empati: vad ledsen hon kommer att bli. I efterhand kanske man tänker: Var boken verkligen  dålig? Tänk om det var jag som hade en dålig dag?

-Det pågår en ganska inflammerad debatt om böcker, recensenter och recensioner för närvarande. Hur elaka får omdömena vara? Hur är de underbyggda? Har recensenten ens säkert läst det hen bedömer? (Långt ifrån alltid, skriver Daniel Sjölin, själv drabbad av en rejäl sågning). Kan och får en sågad författare försvara sig? Det här är ett inlägg av Greta Schuldt i Dagens Nyheter. 

torsdag, januari 30, 2025

Vill du läsa min bok?

Det är ingen tegelsten. Det är förstås inte heller den sortens litteratur som kommer att få massor med priser. Men det är en liten bok skriven med hjärta (och en del smärta, förvisso). Den har gått att läsa, gratis, på nätet, i olika format. Nu finns den äntligen, lätt bearbetad, tryckt på papper! Upplagan är liten men om du är intresserad kan du köpa ditt exemplar av "I ljust minne bevarad", vars författare jag är.

Här får du historien om två härliga, starka, svenska kvinnor som inte tilläts bli gamla. 
Ulla-Carin Lindquist, känt tv-ansikte, sökte närhet, sällskap – och skrev om sitt liv med sjukdomen ALS (amyotrofisk lateral skleros), för andra att läsa. Hon dog omgiven av sina närmaste. 
Lena Sjöström, ingen kändis alls, orkade egentligen bara med sin dotter när cancern spred sig. Och när den sista stunden var inne passade hon på att sluta andas när hon var helt ensam. 
De valde helt olika vägar mot döden. 

Här möter du de två och deras gripande öden sedda genom en väninnas ögon. 
Du får också följa tillkomsten av boken ”Ro utan åror”, enhälligt hyllad av recensenter och läsare. Den översattes till många språk och blev en internationell bästsäljare, skriven under unika omständigheter. 
Men det här är framför allt en berättelse om vänskap. Tjugo år har gått sedan de båda dog. De förblir i ljust minne bevarade.

Nu har jag alltså låtit trycka boken "på egen hand", så att säga, i starkt begränsad upplaga. Om du vill köpa och läsa betalar du på Swish (0708847929). Glöm inte skriva din adress! Den kostar 135 kronor, och 44 av dem tillfaller Post Nord ... Signerat ex om så önskas/anges.
Boken kommer inte att finnas vare sig i bokhandeln eller på bibliotek.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om träning

Tre bra tips om du ska träna hemma:
Plocka chips
Sträck dig efter fjärrkontrollen
Hämta chokladen

-Någon har gett mig en variant på bordsalmanacka i present. För varje dag på året finns budskap, av varierande art. Kalendern heter "Svenska uttryck" och har satts ihop av en ung Solletunabo, Sorosh Padjand. Här citerar jag det som gäller för i dag den 30 januari. Jag är dock inte övertygad om att jag ska genomföra just det här programmet.

onsdag, januari 29, 2025

CITAT om barn som växelbor

Forskning visar att separationer i olikkönade relationer kan leda till ökad jämställdhet. /.../ De senaste decenniernas närmast explosionsartade ökning av växelvis boende kan beskrivas som en ”tyst revolution”.

-Saxat ur en nyhetsartikel i Svenska Dagbladet i dag i vilken Helen Eriksson, forskare i demografi vid Stockholms universitet, intervjuas. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att skrivit en bok om fenomenet, "Dela lika", tänkt för bokslukaråldern. Sagt i recensioner: "En fin historia som förtjänar många läsare." "Behandlar ett ämne som verkligen är angeläget för många barn." "Helt underbar!" "Fem stjärnor av fem möjliga" skrev en annan. När boken kom ut (för tio år sedan) tror jag den var den första om veckopendlande barn. Antagligen finns fler liknande berättelser nu. Lite glad och nöjd är jag ändå ... 

Hur fångas bokläsare in?

Veckans kulturfråga kommer som vanligt från Enligt O. Den här gången funderar hon över hur böcker marknadsförs, och vad det är som lockar till läsning: Vilka bokbeskrivningar lockar och avskräcker dig?

En åsikt delar vi definitivt: när historien drar åt det övernaturliga hållet, då ruttnar jag. Men om det står att berättelsen "bygger på verkliga händelser" blir jag ofta  intresserad, förstås beroende på vilken sorts "händelse" som åsyftas.

Förlagens marknadsförare verkar tyvärr gå i flock när det gäller såväl omslag som reklamformuleringar. Sedan en lång tid tillbaka ser man på långt håll om en bok ska framstå som feelgood-roman. Det avslöjar valet av både bild, färger och typsnitt, och finns sedan ord som "träffar rakt i hjärtat" eller "oemotståndlig" i reklamtexten blir jag mycket misstänksam. Tror faktiskt att det trycks för många feelgood-böcker, de verkar skrivas enligt nån sorts mall!

Däremot fångar vissa författarnamn mitt intresse, tack vare att jag redan läst andra saker de skrivit. Då behöver man inte anstränga sig för att få mig att vilja läsa! Men det kan ju fungera tvärtom också: direkt avskräckande. Är jag missnöjd med en bok är det föga troligt att jag ger författaren en ny chans, det finns för många böcker för det. Och fantasy blir aldrig min grej, förresten. 

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, januari 28, 2025

Räknat i kronor, rupier och dollar

Att pengar betyder mycket, det är vi väl rörande eniga om allihop? "Money makes the world go round" sjöng Liza Minnelli och Abba-hiten "Money money money" kan vi också sjunga med i. För att inte tala om min barndoms "Om pappa ville ge jag en femöring vet mamma, då skulle jag bli så glad ...", ett verk av Felix Körling, med något lägre kändisfaktor än Minnelli och Abba men ändå ...

Se där fick jag ihop en musikalisk tisdagstrio på temat pengar utan ansträngning alls! Men Skriv-Robert menar förstås att trion ska bestå av böcker. Så jag börjar väl om, helt enkelt!

"Florence Stephens förlorade värld" är en på verkligheten baserad roman av Lena Ebervall och Per E Samuelsson. Damen kallades "fröken på Huseby" och var på allas läppar på 1950-talet. I grund och botten en gruvligt sorglig historia om en variant av sol-och-vår. Den godtrogna tanten blir avlurad alla sina ägodelar  som från början var ansenliga. (Rätts)skandal är bara förnamnet, med trådar till samhällets högsta toppar inklusive kungahuset. 

"Vem vill bli miljardär?" (Slumdog Millionaire)  av Vikas Swarup är en charmig bladvändare om den indiske pojken från slummen som är obegripligt allmänbildad och får chansen att visa det i ett stort frågesportprogram i tv. Och vinner! Han anklagas förstås för att fuska men han är ingen bedragare! Känns också lite som ett besök i Bombay, vill jag inbilla mig i alla fall ... jag har förstås aldrig varit i närheten.

"Million Dollar Baby"
är en film som vid det här laget har tjugo år på nacken. Såg den när den var hyggligt ny och tyckte att den var riktigt bra! Clint Eastwood regisserade, producerade och skådespelade och Hilary Swank hade huvudrollen som tjejen som var beredd att satsa allt för att undslippa fattigdomen genom att lyckas som boxare och därmed bli rik. Storyn föddes förstås mellan bokpärmar. Den bygger på en novell av F. X. Toole, "Cutman" som ingår i samlingen "Million Dollar Baby  berättelser från ringhörnan". Något annat verk av denne författare har jag dock aldrig stött på.

Copyright Klimakteriehäxan

 

måndag, januari 27, 2025

CITAT om familjer

De är två män som tillsammans har 17 barn med 6 olika kvinnor. De talar varmt, ja predikar rent av, för traditionellt familjeliv. Kan ni tänka er vad reaktionen skulle bli om detta gällde kvinnor?

-Sagt om Donald Trump (fem barn) och Elon Musk (tolv barn), USA:s nya radarpar, ursprungligen (tror jag) på en brittisk Facebook-sajt, i min fria översättning. Duon är verkligen ett märkligt och skrämmande inslag i nutidshistorien.

söndag, januari 26, 2025

Skyltat på sätt och vis

Det finns en sorts "skylt" (jo jag är ute och slirar på skylt-begreppet nu igen) som jag ofta studerar, tämligen ingående rent av. Vad är det då som fångar mitt intresse, oftast vid frukostbordet med kaffet bredvid? Jo det är alla tidningens bioannonser. Vilket verkar otroligt märkligt, med tanke på hur sällan jag verkligen kommer iväg på bio. 

Just nu pågår Göteborgs filmfestival. Har aldrig varit på plats men nog skulle jag kunna roa mig där ett par dagar! I ärlighetens namn brukar jag inte lösa kort till Stockholms Filmfestival heller. Men annonserna, de kollar jag noga ... Mina grannar ingår i alla fall i publiken i Göteborgs salonger och bjöd mig på en bild, med skyltar, stämning och allt!

                                                                Foto Magnus Tengvar
Nu får ni hänga med till Sveriges närmaste stad: Enköping. Där har jag plåtat nedanstående skapelse, av allt att döma utförd i plåt. Är detta nu ett ädelt konstverk eller "bara" en skylt? Med tanke på att skiftnyckelns och rörtångens uppfinnare hade sina rötter här skulle detta kunna vara ett minnesmärke över tillverkning av diverse verktyg  – fabriken hette Bahco och deras produkter finns fortfarande, men i Enköping är det som återstår av verksamheten ett museum om jag förstått saken rätt. Och då bestämmer jag mig för att detta är en skylt, helt enkelt ... (den finns inte upptagen på kommunens lista över offentlig konst så vitt jag kan se).


I Barndomslandet (som vi just lämnat) ligger snön kvar så då "skyltar" jag ännu
 en gång med ett "vykort" från vår veranda.

OJ, jag glömde ju!  Ni vet att det är BP som håller i trådarna. Inte så många skyltsöndagar kvar nu ... fyra noga räknat. Flitiga skyltbloggare är Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, januari 25, 2025

Veckans mening – om att veta

Dags igen att presentera Veckans mening som Skriv-Robert brukar efterlys, en efterlysning som flera bloggare hörsammar. Meningen ska vara av det slaget att man hejdar sig en aldrig så kort stund i läsningen av vilket skäl det vara må: den är klok, rolig, korkad eller alldeles ovanligt tänkvärd över huvud taget. Min är denna gång hämtad ur "Bara betyelsefulla dör", en deckare av Varg Gyllander:

Vetskap är skonsammare än okunskap.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, januari 24, 2025

I snåltider

Januari är av hävd den av årets månader när vi försöker snåla och spara så mycket som möjligt, i spåren av en jul som kanske blev av överdådigt slag. Det kan förstås få vem som helst att räkna kronor och ören. Antar att det är i de banorna Elisa Matilda tänkte när hon formulerade denna veckas fredagsfrågor:

  1. Vad sparar du till? Ingenting för egen del. Lite till barnbarnen.
  2. Vad har du sparat hemma du lika gärna kan göra dig av med? Böcker.
  3. Vad slösar du på? Blommor.
  4. Vilket var ditt senaste impulsköp? En jättesnygg blomkruka.
  5. Budgeterar du? Det sker liksom automatiskt ..
Nu verkar det som om vi sparar på snö också ...
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, januari 23, 2025

Återfall med snöfall

Klätterhortensians blomklasar från i somras ser ut som kvarglömda julgranskulor ...
Man ska inte ta ut lyckan i förskott, även om det värsta som det för med sig bara är att man varit glad en stund i onödan ... men inte ens jag trodde väl att vintern skulle vara över. Återfallet är ett faktum, snöfallet ihärdigt. Känner mig ganska insnöad i huset i Barndomslandet. Marken är vit, snön är tung och det är jättetrist att skotta ens ett litet spår att gå i. Må detta väder inte bli långvarigt!

Snön bara vräker ner, tung och våt är den också. 
Egentligen skulle de torra blomställningarna från i fjol ha tagits bort, men nu har jag ju
uppenbarligen slarvat med det. Fast jag tycker de gör sig rätt bra på bild!
(Klicka gärna på bilderna så ser du dem i större format!)
Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att eftersom det enligt enig expertis är så förkastligt att peta sig i öronen med något som är vassare än en armbåge  varför ska det då vara så himla skönt att krafsa lite där inne? Är det bara ytterligare ett exempel på tesen att allt tråkigt är nyttigt och allt härligt är dåligt?

onsdag, januari 22, 2025

Glatt överraskad!

Ibland blir man  besviken på något. Det är väl ofrånkomligt. Men ibland blir man  glatt överraskad, och det är desto trevligare! Enligt O vill lyfta fram de senare tillfällena, medelst veckans kulturfrågaVilka kulturupplevelser har överraskat dig positivt?

Tänker direkt på den allmänt hyllade "Den sista resan", långfilmen av Filip (Hammar) & Fredrik (Wikingsson). Mina förväntningar var, lindrigt sagt, låga, men jag visste att jag ville se den för att kunna ha en egen åsikt. Vilket ledde till att jag föll in i jubelkören! För värmen, för humorn, för hur det ofrånkomliga åldrandet hanterades.

Kommer på ännu en film som jag hamnade på lite av en slump: "Perfect Days". Berättelsen om en man som städar offentliga toaletter i Tokyos centrum. Väldigt lågmäld, fint foto, en historia om en familj som splittrats. Och så dessa otroliga toaletter! Gick ut från bion med en härlig känsla i kroppen. Bloggade om den för ett år sedan dessutom.

Allt åldras inte i skönhet som bekant, men jag tycker att det finns en brittisk dam från förr som har gjort det. För äntligen blev det av: under fjolåret lyssnade vi på "Lady Chatterley´s älskare" inläst av Sven Wollter, och det är ju en fenomenal roman! DH Lawrence gav ut den 1928, då en sorts sexskandal. En för tiden märkvärdigt feministisk bok om makt, pengar, kärlek och komplicerade relationer. Upprepar vad jag tidigare påpekat här på bloggen: det är obegripligt att ingen skrivit en fortsättning på storyn, slutet är som gjort för det! Kanske hade Lawrence tänkt sig att skriva del 2 alldeles själv? Det gjorde han i alla fall aldrig. Synd.

"Lady Chatterley´s älskare" har förstås filmats. Bilden ur en version från 2015. Netflix.
Copyright Klimakteriehäxan 

tisdag, januari 21, 2025

Snöigt – i bokform

I Barndomslandet, där jag just nu befinner mig, var det så gott som snöfritt i går. Gråbruna fläckar bredde ut sig där det ganska nyligen låg ett rejält snötäcke. Hemma i stan ser man inte heller nån snö när man kikar ut genom fönstren. Och låt mig erkänna: jag saknar inte snön. Visst, det blir vackert när det blir vitt, men det går ju över i grått, brunt och skitsvart så fort! Men, hoppsan!, i dag snöar det igen! Blir det ett täcke eller bara något som smält bort på några timmar?

Nu är det alltså snö som ska vara den gemensamma nämnaren för tre böcker i tisdagstrion, så har Skriv-Robert bestämt. Misstänker att många titlar dyker upp hos flera ... som exempelvis "Snö faller på cederträden" (Snow Falling on Cedars) av David Guterson. Som jag minns det en lågmäld historia om ett misstänkt mord med rötterna i andra världskriget. En japansk fiskare anklagas för att ha bragt en man om livet. Här finns också en kärlekshistoria. 

"Fröken Smillas känsla för snö" (Frøken Smillas fornemmelse for sneblev en stor framgång för danske Peter Høeg. Ett barn dör och Smilla ramlar in i en kriminalhistoria som översatts till ett 20-tal språk och dessutom blivit långfilm, något som storyn passade väldigt bra för. Jo visst, den var på sätt och vis en bladvändare, men jag blev inte helt förtjust. Tycker fortfarande att det bästa Høeg skrivit är "Kvinnan och apan" men jag har inte läst alla hans böcker.

Del 1 av 7 i Hagfors-serien.
"Flickan med snö i håret" är en svensk deckare skriven av Ninni Schulman, och storyn utspelar sig i norra Värmland. Även här är det ett barn som dör och omständigheterna är komplicerade ... Det här var Schulmans debut och dessutom inledningen på en serie med journalisten Magdalena Hansson i en central roll, tillsammans med poliserna Christer och Petra. Sju delar blev det, jag har läst och gillat flera.

Det blev en mordisk tisdagstrio denna gång! Två "snöböcker" har jag dessutom tänkt läsa vilket år som helst: Agneta Pleijels "Sniglar och snö" och Tina Harnesks "Folk som sår i snö". Men vilket år? Det törs jag inte utlova. 
Och nu har det förresten slutat snöa.

Copyright Klimakteriehäxan