Livet med en enda tv-kanal

Det fanns en tid när vi i Sverige bara hade en tv-kanal. En enda, vars utbud man/alla slaviskt följde – det fanns ju inget internet, ingen streaming ...

Jag är tillbaka där nu. Det har gått 55 år sen sist. Internet har jag visserligen, men bara en tv-kanal. Har blivit TV4-tittare. På heltid. Anledningen är skum: inga andra kanaler fungerar på vår tv i Barndomslandet. Anledningen oklar. Strömningstjänsterna finns där, men buffrar så att programmet man försöker se blir dubbelt så långt som det egentligen är. Alltså är det TV4 i realtid som gäller!

Nog vet jag att andra ofta tittar på den här kanalen och gillar det de ser. Jag gör det också, fast ganska sällan. Men "Bytt är bytt", danska "Badhotellet" och "Vilket liv" är favoriter om/när de sänts. Nyheterna klockan 22 kollar jag också emellanåt. Och när det bryts för reklam byter jag kanal, eller tar en sväng till köket eller så.

Däremot är jag helt borta om det handlar om krimserier som Fyran förvisso har ett gäng av. Trots att Peter Habers kommissarie Beck vid det här laget är en klassiker kändes han riktigt ny för mig när han dök upp härom kvällen, i en tjugo år gammal repris. Jättebra skådespelare (Marie Göranzon, Mikael Persbrandt, Ingvar Hirdwall), stänk av humor! Ja men visst! Ändå avbryter vi efter ungefär halva filmen. Det är de ideliga och evighetslånga reklamavbrotten som får oss att krokna. 

Historien upprepar sig när poliserna i rutan ska lösa ett oväntat dödsfall i "Morden i Sandhamn", serie som bygger på Viveca Stens böcker (som jag läst några av). Suveränt bemannad rollista igen: Ann Petrén, Marianne Mörck, Alexandra Rapaport, norske Nicolai Cleve Broch (hade huvudrollen i den utmärkta serien "Frikänd"). Vilsamt oblodigt, en del tänkvärt om hur elaka unga tjejer kan vara mot varandra ... elakheter som sitter i ända upp i tantåldern – och en rätt "rolig" eller i alla fall originell intrig.

Men hur länge ska jag egentligen sitta kvar i soffan för att få veta historiens upplösning? Jo, det kan jag tala om. Kvart över elva rullar sluttexterna. Det är för sent. Utan reklamavbrotten  hade man "tjänat" åtminstone en halvtimme, tid jag kunde använt bättre än att se Björn Kjellman (jovisst, också bra skådis) göra reklam för Ica.

Ska kanske försöka se slutet på Beck-historien på Play. Och visst, jag kan absolut återvända till polisarbetet i det brottsdrabbade Sandhamn. Fast då måste det även där bli Play, får börja titta lite tidigare. Om det bara inte buffrar lika mycket där ...?

Naturligtvis vet jag att TV4 behöver sina reklaminkomster, utan dem skulle kanalen dö. Ändå får de där avbrotten mig att titta på annat – när det går, alltså. Vi har hamnat i en besvärlig sits!

Snart hoppas vi ändå få tv-åtkomsten återupprättad, flerkanalsystemet intakt. Damernas fotbollsmatcher får vi väl tills vidare följa på laptop eller i radio. (Grattis till klar seger över Polen, förresten, det ser ljust ut framöver!)
Vill helst inte återvända till enkanals-livet igen, oavsett vilken kanal vi skulle få. 

Om inget alls finns att se ens på TV 4 får jag fästa blicken på vår ros, den jag trodde jag tog död på i fjol genom hårdhänt beskärning vid fel tid på året.

Copyright Klimakteriehäxan

"Årets bok" är en tom titel

Goddag, goddag. Jag ska be att få upprepa mig. Kalla mig tjatig, jag får leva med det ...

Men jag säger det igen: jag tycker inte att titeln "Årets bok" är något att skryta med. Tävlingen börjar med att Bonniers låter sex av sina litteraturredaktörer läsa en himla massa böcker, såväl översatta som på svenska i original. Inte mindre än tjugo titlar har i år passerat nålsögat och nominerats. Därefter skedde en första gallring genom omröstning, och kvar i finalen finns tolv böcker. Och nu är det dags för alla bokläsare att rösta på sin favorit!

Naturligtvis är det en åtråvärd titel för författare och förlag (det är alltså inte bara böcker utgivna av Bonniers som tävlar). Det blir en rejäl framåtpuff för såväl försäljning som utlåning, författaren intervjuas och hyllas, blir synlig och kanske rent av också kan åka lite snålskjuts och sälja något som kommit ut tidigare!?! För framtiden kan man räkna med att det står "Vinnare av Årets bok" på omslaget till nästa opus, som en garantistämpel.

Det skulle ju mycket väl kunna vara det. Men, och nu kommer min invändning: Man kan rösta på sin favorit en gång om dagen fram till 31 augusti. Visst! Aktivera släkten, bekantskapskretsen, familjen, kollegorna. Berätta på Instagram och Facebook om boken som tävlar, med uppmaningen "rösta!" Alla har ju uppkoppling. Att rösta tar sekunder. Är förstås gratis.

Priset skapat av 
Torstensson Art & Design.

Vad är då en röst värd om man tänker att det handlar om utvärdering av en text, om graden av nöje som läsningen bjudit på? Visst, det där klicket kan uttrycka gillande. Men bör man inte ha läst alla tolv nominerade för att verkligen göra ett ärligt val? Hur många gör det? Hur många har ens läst hälften när de röstar?

Detta har pågått i tio år. Jag har aldrig röstat, kommer aldrig att göra det. Har läst flera titlar som vunnit, gillat vissa, undrat hur andra kunnat ta hem segern och tänkt "fanns det verkligen ingenting bättre, det trycks ju så galet många böcker?" Min slutsats är att "Årets bok" är en tom titel som egentligen inte säger någonting. Att kalla det för "folkets litteraturpris" är verkligen att ta i.

Om du är nyfiken på de tävlande titlarna i år kan du hitta dem här. Jag har hittills inte läst en enda av dem, men ett par är jag i alla fall sugen på ... fast någon röst blir det inte!

Vinnaren presenteras på bokmässan i Göteborg i september och får en statyett. Plus "äran".

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god och sitt!

Mina knän är inte som förr. De gnäller och bråkar. En läkare har kollat och slog lugnt fast: menisken. Den är inte i form. Nää, det tror jag inte heller att den är! 

Detta betyder bland mycket annat att den "brassestol" som jag i åratal tagit med mig ut för att vistas i solen, med läsning försedd, har gjort sitt. Visst har jag länge tänkt att den på grund av ren ålderssvaghet skulle braka när jag satt ner rumpan på det blekta tyget, men det har den ju inte gjort. Däremot sitter man väldigt nära marken. Och sista gången jag använde den kom jag upp på ren viljestyrka, ingenting annat. Knäna skrek!

Alltså var behovet av en ny, lätt och bärbar, stol uppenbart. Googlade. Hittade ett ställe som hade ordet "ergonom" i firmanamnet, det lät ju betryggande eller hur? Valde mellan två modeller, beställde båda för att provsitta och välja hemma. De var inte billiga. Men antagligen i genomtänkt design.

De kom och jag packade upp med ivriga fingrar. Men just dessa fingrar visade sig vara i klenaste laget: jag lyckades inte få ihop sista "skarven" när stolen skulle monteras. Har returnerat, hoppas och tror att jag får pengarna i retur.

Googlade igen, nu på mer närliggande butiker. Ikea! Jo men visst! Åkte dit. Bara för att upptäcka att deras lager på stolar som jag hade kunnat tänka mig var tömt. Men vänta nu!? Hade jag inte sett att Ö&B ... jo ... Raskt över till nästa butik. Där fanns klassikern Baden Baden, stor och rejäl, inget man går omkring och bär på. Inga fler varianter inom synhåll.

Bredvid låg JULA, ett varuhus jag sällan besöker (fast Dottern säger att hon hittar mycket bra där). Chansar. Frågar i kassan, jo om jag går längst in hittar jag kanske något? Långpromenaden slutar vid ett gäng utemöbler. Och jag ser EN stol. Den är lätt, den verkar enkel – men den verkar också vara slutsåld? Är detta det sista exemplaret, det man skyltar med men inte säljer?

Nej det är den inte! Då är frågan: vad kostar den? När jag såg prislappen kunde jag ha svimmat, men det gjorde jag turligt nog inte. Stolen kostade en hundring! EN! Och monteringen då? Jo man drar ut den ur tillhörande fodral och ruskar till och simsalabim! Var så god och sitt! Den håller för 100 kilo dessutom, så jag har lite marginal.

För säkerhets skull köpte jag två. En får ligga i bilen. Vem vet när och var man kan vilja slå sig ner nånstans lite lättvindigt nästa gång? Om solen bara vill visa sig igen, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckan i bild

Att sitta på en trottar i min hemstad Stockholm vid ett bord där det inte bara står en levande liten blomma, där står ett glas rosévin också – det kallar jag för en sommarbild! Och det var så den gångna veckan började.

En annan sorts servering har den här lilla humlan hittat. Tror att blomman som får besök så småningom ska bli ett björnbär.

Nog har vi klagat på vädret på sistone. Stora fläkten är på, dag efter dag, och stundtals vågar inte ens solen visa sig ute ... Men nu har jag hittat en glad sak utomhus ändå. Det är praktlysingen! Kolla den lilla förtjusande blomman! En stjärna som "lyser" i sommaren. Dessutom höll den sig en hel vecka som snittblomma! 

Här en annan snygging i sommarens stora modefärg ljusrosa. Härligt prunkande men så heter den också paradisbuske! 

Det är Åke som efterlyser veckans bilder, max fem stycken. Bloggare som hörsammar detta hittar man i Åkes kommentarsspalt, här.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om otillåtna pussar

Visserligen har Skriv-Robert tagit sommarledigt från jobbet som teamleader för projektet Veckans mening, men jag tillåter mig att presentera en ändå. Den har jag hämtat ur en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida, med rubriken "Alla pussar är inte sexuella" och jag rekommenderar verkligen starkt att du också läser den, hela texten, för den är synnerligen tänkvärd! Det är Hannele Kjöller, författare, journalist och sjuksköterska, som tar avstamp i en scen i sjukhusjobbet då en kollega visar sig riktigt hjälpsam. Hon tackar honom med puss och kram. Så dyker det konstiga fallet upp med "SVT-profilen" som pussat en kollega på en våt fest. Han bad om ursäkt dagen efter och trodde sannolikt att saken var utagerad. Men det var den inte! Långt senare väljer kvinnan (nej, jag vet inte vem hon är) att anmäla honom och nu föreligger en femtio sidor lång brottsutredning efter många timmars nedlagt polisarbete, på en rad långa förhör och insamlande av dokumentation. Kjöller tycker att den tiden kunde ha använts bättre, till mer angeläget utredningsarbete, mer upprörande brott. Kanske är det rent av så att den som bör prövas i det här fallet är åklagaren? Det finns utrymme i lagen för det, och det handlar i så fall om "obefogat åtal". Man kan få fängelse! Kjöller inser samtidigt att det förmodligen är ruskigt enkelt att få etiketten "sexförbrytare". Been there, done that, så att säga.

Det gick upp för mig att jag, som i stor omfattning pussat, kramat, hållit om och till och med på skoj nypt någon enstaka kollega i rumpan, torde kvalificera mig som seriebrottsling.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar är solfjäderns tid

Det talas om rekordsommar. Varma dagar, de flesta med sol. Inser att detta är en gyllene chans: nu kan jag visa upp min samling av solfjädrar! Den är inte jättestor, men fin (tycker jag). Några är inte speciella alls, andra har sin egen lilla historia. Och glöm för all del inte grundregeln: Don´t leave home without it! Ha alltid din solfjäder redo i handväskan, kassen eller fickan! Du kommer att bli glad för det endera dagen! Även om den dagen kanske inte råkar infalla just precis nu ... hos mig är det grått ...

Sol ska också vara temat i dag för det där bloggtåget som varje lördag tuffar ut från sin station hos Åke i Nacka. Och eftersom jag gärna vill ta mig en tur men inte har någon trevlig solbild alls tänker jag att en solfjäder med lite god vilja kan accepteras ... man kan ju inte lyckas jämt, som bekant! Och kan man inte rent av se några solstrålar i mönstret?

Rätt som det är kommer ni att se fler solfjädrar här hos mig om ni väljer att titta in. Hoppas ni gör det, välkomna!

Mallorcatidningen Ultima Hora brukade anordna en årlig tävling om bästa design på en solfjäder. Vet inte om det fortfarande sker, men den här vann i alla fall ett år och jag fick
den i present av min väninna som bodde i trakten av Palma och var prenumerant – det var prenumeranterna som fick ett ex av den vinnande modellen. Hon hade antagligen redan en uppsättning av solfjädrar som räckte ...

Copyrght Klimakteriehäxan

Annorlunda?

En fredag i juli har randats. Som alltid nu för tiden kollar jag väderläget direkt när jag vaknar, det är ju ofta så dramatiskt! De senaste dagarnas stormvindar har ställt till med en hel del förtret, ser på nätet hur träd fallit, stammar spruckit, grenar brutits av. Rent av riskfyllt att vistas utomhus har det faktiskt varit, en allvarligt skadad person har jag åtminstone sett rapport om. Nu verkar det ha lugnat sig och då kan man också ta det lugnt och besvara Elisa Matildas fem fredagsfrågor:

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt "karriärjag" har väl dött vid det här laget?
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Tröttare. Älskar sovmorgnar. Fast jag är duktig på att gäspa även på kvällstid.
3. Hur är din vardag annorlunda mot din helg? På grund av ett långt liv med jobb på vaktlista har skillnaden aldrig varit jättestor. Men det är klart, när barnen var små spelade det roll. Vi har nog försökt med "fredagsmys" i alla fall!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Betydligt tyngre och bredare men med färre finnar. Dessutom lite mindre tvärsäker. 
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? Med folk som känner mig väl kan jag skämta rätt grovt, försöker undvika det i sällskap av dem jag inte riktigt vet var jag har ... och väljer vad jag vill berätta beroende på vem jag pratar med ...

Trevlig helg!

Min karriär som balkongodlare fortsätter i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

Vifta bort värmen!

Det är några år sedan nu. Jag frågade Dottern om hon inte ville ta en sväng till Paris med mamma? Och fick till min obehärskade häpnad ett nej till svar! Fattade ingenting. Ville inte flickan se denna fantastiska stad, omskriven, besjungen, fylld av kultur, god mat, mode, historia, shopping ... men se det ville hon inte. Därmed kom inte jag heller iväg, trots att jag faktiskt längtar.

Nu har hon i alla fall varit där. Anledningen: en konsert på Stade de France med Beyoncé, en av Dotterns idoler. Det var (förstås) aldrig aktuellt att jag skulle följa med, helt otänkbart att jag skulle stå och trampa i timmar framför en scen hur bra artisten än må vara. Såna ben har jag inte, har nog aldrig haft!

Ett hot mot den där resan dök upp. Enligt en väderapp skulle det bli 36 grader varmt i Paris den dag då konserten ägde rum. Det är inte bara varmt, det är för varmt. Jag messade mina två bästa tips efter många upplevelser i hett klimat, för det första: gå in i ett stort varuhus, vilket som helst, där finns det A/C. Och för det andra: ta med dig solfjäder. (Eller köp en ny, för all del!) För det är ett faktum: när värmen slår till kan den viftas bort, i alla fall till en viss gräns.

Man kan kanske inbilla sig att bara gamla tanter har solfjäder, men det är verkligen inte sant. Jag insåg det under en semester i Italien, när luften omkring mig antagit kroppstemperatur. Alla kvinnor (och enstaka män faktiskt!), oavsett ålder, viftade med solfjäder. Köpte för säkerhets skull med mig hem ett helt gäng som jag delade ut till lätt förvånade väninnor. De gör ju skillnad, de där enkla små sakerna! 

En som vet det är drottning Silvia. Jag gjorde ett tv-program med henne en gång, det handlade om hennes Nobel-klänningar som ställdes ut på Slottet, modekonst av högsta klass. Vi gick runt och hon berättade om kreationerna, deras upphovspersoner och förstås också om accessoarerna. Där fanns en solfjäder! Och när jag pekade på den sa drottningen att det var självklart att ha en. Dock var det, sa hon. en liten nackdel att främmande herrar ibland kunde luta sig lite onödigt nära för att få ta del av fläktandet ...

Med solfjäder försedd, 1768.
Alexander Roslin målade porträtt av sin fru.

I dessa dagar, när värmerekorden slås på löpande band, är det verkligen läge att göra mer reklam för denna fantastiska, uråldriga uppfinning. Vilket jag har gjort mer än en gång, så om du klickar på den här länken kan du få veta ett och annat om solfjädrar! 

Nu har det gått så långt att det till och med kommer vädervarningar från Utrikesdepartementet. Man avråder från resor till Spanien, exempelvis. Och en ny sorts turister kliver av flyget på Arlanda, det är de som är på flykt från hettan kring Medelhavet, helt enkelt. För egen del minns jag med viss fasa en vecka i Turkiet kring midsommar när man knappt orkade släpa sig några meter till poolen. Där och då beslöt jag: inga fler resor söderut i juni och juli, kanske inte i augusti heller! Och det löftet håller jag än. Även om jag gjort ett undantag, eftersom jag blev bjuden till Mallorca på bröllop ...

Dottern hann i alla fall komma hem igen innan det blev 40 grader i Paris. Fast solfjädern, den var hon glad åt! Hade använt den flitigt. Dessutom hade hon vänligheten att erkänna, att jag hade rätt den där gången jag tyckte hon skulle följa med mig till den franska huvudstaden. För nu har också hon insett att det är ett fantastiskt ställe att besöka. Om än inte mitt i sommaren.

Copyright Klimakteriehäxan 

Just nu i juli

Tror att jag ska ta det som en vana: att hälsa en ny månad hej och välkommen! Juli är ju här nu! På fyra punkter gör jag nedslag för att beskriva det aktuella läget. Kalla det för en sorts kulturkoll om du vill.

Just nu läser jag "Drömräkning" (Dream Count) av Chimamanda Ngozi Adichie. Har bara ett fåtal sidor kvar. Hade väntat länge och enträget, det har gått tolv (!) år sedan hennes senaste roman kom ut. Möjligen var det längre än vad som var riktigt hälsosamt. 
Aldrig trodde jag att jag skulle muttra kritiskt om något som denna kvinna skrivit. Visst, det handlar om saker många kan relatera till: jakten på en livspartner/Kärleken, frågan om barn eller inte barn, knepiga familjerelationer. Hur samhällets allra rikaste lever får man också smaka på. Läsaren får en bra inblick i hur sexuella trakasserier kan se ut och vad de kan få för följder. Man får också häpnadsväckande insyn i hur ekonomisk brottslighet hanteras på allra högsta nivå – jag utgår från att bra research ligger i botten när en av bokens huvudpersoner bollar med miljoner mellan konton, äkta och fiktiva, både åt sig själv och andra. Ändå kommer jag att lägga ifrån mig boken med en känsla av besvikelse, utan att kunna peka på något riktigt konkret. Men känslan av läsäventyr uteblir. Trots av långa rader amorösa "utflykter". Tyvärr.

Just nu lyssnar jag på "Den andra kvinnan", en inläsning av Therese Bohmans bok som jag har för mig att någon bloggare rekommenderat. Har ingen uppfattning om den ännu, har bara precis börjat. I starten hamnar man på sjukhus i Norrköping ... Tanken är att den ska få mig att gå ut på promenad, medan jag "läser" med öronen.

Just nu tittar jag på de sista delarna av "The Waterfront", amerikansk dramaserie på Netflix, åtta avsnitt. Stundtals klart obehaglig, rent av rå. Tänkte avbryta efter första delen men hur det nu var så ser jag resten ändå, trots alla ruggiga fulingar som dyker upp. Vill ju veta hur det går ... men det är verkligen inget för den som söker feelgood. Vilket jag ofta gör.

Just nu längtar jag efter att upptäcka något som får mig att skratta, gott, varmt och hjärtligt! Så att jag blir glad från tårna till hjässan! Tips tas tacksamt emot!

Om du hänger på och vill dela med dig av en snabbis om dagsläget så här i julis inledning kan du väl berätta det  – med länk  – i en kommentar här nedan?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kläder

Jag älskar kläder. För mig handlar det om att vara sig själv. Jag tror det är viktigt att alla har sin personliga stil. Det är inte rätt om man ska följa varenda trend som går!

-Superskickliga (och supersnygga) fotbollsspelaren Kosovare Asllani, som efter lång karriär och kaptensroll i landslaget nu är inne på slutvarvet, bekänner att mode är något hon verkligen roas av. Och det skäms hon inte för, tack för det! När fotbollslivet är över drömmer hon om en framtid i modebranschen. Lycka till!

Skördetid i Veckans bild

Barnskon med på bilden så fattar ni storleken på potatisarna ... 

Så var det dags. Dags att skörda! Skulle det finnas något att hämta i min balkongkruka? Två förgrodda potatisar hade jag fått och satt ner i jorden. Plantorna växte och blev riktigt granna, med blommor också. Barnbarnen fanns på plats för att eventuellt hitta en riktig skatt ... fast jag varnade dem, sa att kanske skulle vi inte få upp ett endaste litet jordpäron?!

Jo, det fanns några. Åtta noga räknat. Men stora var de inte och inte heller var de många ... som tur var hade jag köpepotatis också, för att vara säker på att vi skulle bli mätta. Vi delade rättvist, alla fick smaka, och framför allt vi vuxna tyckte att mina hemodlade knölar var riktiga läckerheter! Avnjöts med bara salt och smör. Tänk om de ändå varit lite fler ... skulle kanske ha gett dem en vecka till ... eller två ...

Imponerande plantor eller hur?

Titta vad jag hittade!

Veckans bild kan föreställa vad som helst bara den berättar något om veckan som varit, så tolkar i alla fall jag påbudet, utan krav på stor fotokonst, från Åke. Hos honom hittar du länkar till fler fotograferande bloggare!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 164

INTRYCKS-DETOX

-Se där ett alldeles ovanligt tillkrånglat ord för att beskriva lugn och ro! Det kommer ur munnen på författaren Mats Strandberg, intervjuad om sina sommarplaner i Dagens Nyheter: Ingen stress, bara ta allt i sin egen takt på en ö långt bort. Låter bättre än det tillkrånglade begreppet han myntar ...

Har vi något nytt krig i dag?

Är jag naiv? Kan jag rentav verka korkad, åtminstone stundtals, även om jag inte tilltalas av tanken? Har jag ingenting lärt under ett långt liv, av historien och historierna? Det blir två "ja" och ett "nej" på dessa tre tämligen enkla frågor, tankar som presenterat sig väldigt tydligt.

Men jag kan inte förstå annat än att det är så det förhåller sig med mig när jag försöker ta in det aktuella världsläget. Vaknar varje morgon och hugger tag i mobilen för att få svar på den numera dagliga frågan: Har det brutit ut något nytt krig medan jag sov?
Det är när den frågan får ett jakande svar som mitt totalt oförstående intellekt visar sig med alla sina brister.

Hur är det möjligt att folk, människor med makt och vapen, tror att de löser ett eventuellt problem genom att bomba städer, med invånare och allt, till grus och ruiner, ja smulor!, där nästan oräkneliga döda kroppar grävs fram? Minera mark där barn brukar leka? Göra räder mot kraftverk som försörjer folk med livsnödvändig el? Vad blir bättre? Och tänker man någonsin på hur ett trasigt samhälle ska kunna lagas, med kostnader som är omätbara både fysiskt och psykiskt? Vad hände med respekten för kulturarvet, det som går att hitta i alla jordens hörn? När tömdes begreppet "folkrätt" på sin mening? Vart tog diplomatin vägen? Vad sysslar FN med?

Varför satsar inte världens samtliga potentater på att alla skulle tjäna på en fredlig samexistens? Skit i att flytta gränser, rita inte om kartan som om en högre makt finns med och "håller i pennan"! Kan vi inte återgå till det urgamla systemet när man byter prylar och tjänster med varandra, efter ett gemensamt värderingsmönster? Kan vi inte hitta ledare som vill allas vårt bästa, utan att lägga under sig nya marker? Ledare som hellre än att behänga krigsveteraner med medaljer på deras sargade kroppar ser till att utbildningsväsende, vetenskapsmän och näringsliv kan arbeta tillsammans, för framtiden, utan att ett enda skott avlossas?

Naturligtvis inser jag att historiskt mer kunniga och bevandrade kan rada upp mängder av exempel på att folk alltid har krigat, om makt och territorium och naturtillgångar förslagsvis. Ja men det kan ju inte rimligen ursäkta att vi på 2020-talet fortsätter i samma spår, som leder mot undergången? Vi har ju lärt oss så mycket annat genom tiderna!

Härmed är det helt klart: Jag, a k a Klimakteriehäxan, är en naiv, stundtals korkad människa som under ett långt liv ingenting lärt av historien och historierna. Får fortsätta att börja mina dagar med den ständiga frågan: Har vi något nytt krig idag? 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om moral

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att reagera lite extra? Som fått mig att hejda mig i läsningen en sekund eller två? Frågan har sin upprinnelse hos Skriv-Robert, och visst kan jag svara ja på den. Jag har alltså hittat Veckans mening! Hämtar mitt exempel ur "Djur" (Beasts) av Joyce Carol Oates, som jag avnjuter i en fenomenal inläsning av Marie Göranzon. Boken handlar om unga flickor som går på college. En av dem (eller kanske fler?) blir besatt av en lärare, komplikationer uppstår (förstås). Romanen, i det mindre formatet, är visserligen tio år gammal vid det här laget, men funderingarna kring kärlek, etik och moral är väl eviga?

Vad är moral annat än ett koppel runt halsen, en snara, vad är moral annat än vad andra kräver för sina egna själviska outsagda syften?

Copyright Klimakteriehäxan

Om livet som uppkopplad – och med på tåget

Många har tagit sommarledigt nu, men Elisa Matilda vilar inte på hanen. Fast om en vecka går också hon på semester och då blir det nog inga fredagsfrågor. I dag finns de i alla fall! Och de handlar om våra väldigt uppkopplade liv ... 

1. Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone? Skrattar (med inslag av sorg) åt alla parodier på Donald Trump som dyker upp. Han är tacksam att göra sig lustig över.
2. 
   Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet? "Grottat ner" är att ta i, men den märkliga inrikespolitiska situationen fascinerar. Snart har vi bara kvinnliga partiledare, otänkbart för inte så länge sedan! Om det är bra beror förstås på vad de står för, hur de agerar. Plus för centern som kläckt en väldigt lyckad pr-kampanj för sin nya ledare: "Rätt Hatt för ..." och så har hon olika huvudbonader som passar till nyckelordet: klimatet, landsbygden, jobben. Ja, hon heter alltså Hatt i efternamn, det har ni väl inte missat? Anna-Karin i förnamn. Kanske får vi anledning att lyfta på henne?
3. Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer? Har inte fastnat i poddarnas värld men lyssnar ändå gärna till USA-podden på Sveriges Radio. Där finns den oslagbara Ginna Lindberg.
4. Vilket konto eller person tillhör dina favoriter? Kollar vissa bloggar varje dag, men kan inte peka på en specifik favorit. 
5. Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online? Tror inte det. Däremot blivit påmind om saker jag gjorde förr, som korsstygnsbroderi. Det blev några enkla saker "i nyproduktion"!

En annan bloggidé som dyker upp på fredagarna hos Åke är "Hoppa på tåget". Åke kör loket, det vill säga att han anger vilket tema som ska gälla för en aktuell bild man vill visa. I dag är nyckelordet utsikt och då kan det ju passa bra att hålla fast vid fredagsfrågornas tema och visa det jag ser när jag är uppkopplad via min laptop! 

Härmed får ni också en kondenserad väderrapport från Kungliga Hufvudstaden: 17 grader på termometern, jämngrå himmel som emellanåt lämnar våta spår på marken. Tur att grönskan är så härlig ändå. Men något bad i sjön tror jag inte att det blir i dag heller ... och min utsikt är definitivt trevligare när den är solbelyst!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack!

24 plusgrader! Äntligen! Vi ber att få tacka för en fin sommardag, både den lilla rufsiga humlan och jag. Båda två gillar också den intensivt blålila blomman som trivs i en av mina balkonglådor. Och sänder även en tacksamhetens tanke till den som för en gångs skull stängt av den stora stora fläkten som gjort all utetillvaro i det närmaste omöjlig på sistone. Fast snart är den väl igång igen (sa Ior ...)

Man behöver verkligen inte vara humla för att uppskatta den här växten!  Förr
i världen kallades den parfymblomma och den är populär bland insekterna för
sin  nektar. 2024 utsågs heliotropen till Årets sommarblomma.
Juryn skrev i sin motivering  av valet att "Ingen parfym i världen kan ersätta
doften från en Heliotrop." I år har blomsterbasilikan fått den fina titeln, men 
någon sådan kan jag inte bjuda vare sig humlorna eller bloggbesökarna på.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om pornografi

Pornography is not a moral issue, it´s a social issue. My theory is that it has become a teacher for young people and it´s a very bad teacher because it´s unrealistic and it demeans women and gives a false sense of what sex is. Young people get the wrong tools that they end up using for the rest of their lives.

-Kloka tankar formulerade av Chimamanda Ngozi Adichie i hennes senaste roman "Drömräkning" (Dream Count). Författaren lägger repliken i munnen på en av bokens fyra huvudpersoner, alla kvinnor, alla med problem att hantera kärleken.

Sommarböcker för en bra boksommar

Sommarlovet står för dörren även för oss bloggare som brukar hörsamma Skriv-Roberts påbud och presentera böcker i en tisdagstrio varje vecka. Ämnet för "terminsavslutningen" kunde inte vara mer lämpligt: Sommar och värme.

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper utspelar sig i Australien och är en riktigt spännande historia som också blev en storsäljare. En hel familj mördas men vad ligger bakom? Ian McEwan har också skrivit en roman som på svenska heter "Hetta" (Solar) men den har jag nog inte läst såvitt jag kan minnas. Kanske borde jag det? 

Om man beger sig till öknen blir det garanterat varmt, åtminstone på dagtid. Waris Dirie, en fantastisk skönhet från Somalia, gjorde internationell stjärnkarriär som fotomodell. Hon könsstympades som traditionen krävde redan som 5-åring och förväntades gifta sig vid 13. Den blivande maken var i 60-årsåldern. Men bruden lyckades fly och till och med överleva, och har bl a genom sina två självbiografier "En blomma i Afrikas öken" (Desert Flower) och "Ökenblommans återkomst" (Desert Dawn) blivit en stark röst mot den förfärliga företeelsen kvinnlig könsstympning. Spännande läsning som inte lämnar någon oberörd!

"Sunes sommar" ingår i den en gång superpopulära serien av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Vi gillade Sune när ungarna var i "rätt" ålder, men när han efterträddes av Bert som portalfigur ebbade intresset ut (deras "Tuva-Lisa" föll också platt till marken). Sune hade sina poänger, filmen bjöd också på många skratt när den var ny. Skulle se om den efter ett antal år, men då hade den tyvärr tappat mycket av sin charm, vad det nu berodde på? Har ingen koll på om dagens barn läser och gillar Sune. Han kom ju till innan mobilen förändrade barndomen här i landet, så kanske har han blivit mossig?

Återstår att se om det vi nu ska möta är en solig och varm sommar med mycket tid till bra läsning. Eller om det som väntar är en riktig regnsommar med ännu mer tid för läsning? Glad boksommar önskar jag er alla, oavsett vilket alternativ som blir "rätt"!

Copyright Klimakteriehäxan

Bärbar ordbok

Nu upprepar jag vad jag skrev bara härom dagen: att jag på min vägg under mycket lång tid hade en liten inramad skylt på vilken det stor: "Tal gärne fôlkmål", alltså en rak uppmaning att hålla mitt verkliga modersmål, värmländskan, vid liv. 

Faktum är att jag inte har några problem med den saken, klarar växelbruk mellan dialekt och det vi brukar kalla "rikssvenska" i princip utan problem. Enda gångerna jag kan svaja är när sällskapet jag befinner mig i är uppdelat: en del värmlänningar, en del sådana som håller sig närmare det rikssvenska.  Då kan det bli svårt att veta vilket idiom jag ska använda.

Upptäcker att det numera kan man få tag i "ordböcker" i form av t-tröjor med en radda dialektala glosor på. Finns för göteborgare, stockholmare, skåningar, gävlebor, jönköpingsfödda ... en lång rad! Och där hittar jag förstås också en med värmländska. Dock måste jag erkänna att alla orden på tröjan faktiskt inte ingår i mitt aktiva ordförråd, men det finns ju många lokala variationer även i dialekter.

Behöver du borsta upp din ungdoms "fôlkmål"? Klicka på länken och se om något passar. 300 spänn kostar det om du slår till! En bärbar ordbok i din storlek! Och ens ordförråd kan ju aldrig bli för stort, oavsett språk, den saken är klar.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild x 3

Detta är utan tvekan Veckans bild för mig. Älskar jordgubbarna! Frossar i dem! Vilken njutning de erbjuder, alldeles ensamma eller tillsammans med glass eller på min bananpannkaka eller i bakverk eller – ja serveringsalternativ finns det gott om. Just midsommarveckan är väl när de betingar som allra högst pris, men i en specialbutik i vår närhet fick jag tre liter för en hundring och det kändes som ett fynd. Det var danska bär, men det gjorde inget för jag skulle inte prata med dem, bara stoppa dem i munnen och de var kanongoda!

Kommer de ljuvliga gubbarna ner en bit i pris blir det dags att fylla på syltförrådet. Jag brukar koka jordgubbar tillsammans med rabarber, det blir en bra brytning och lite mindre sött, vilket passar mina smaklökar. Och ingen annan brukar heller klaga ...

Rosa cyklar mitt i en rondell. Någon i Arvika har tänkt till och bestämt sig för att göra ett konstverk av gamla cyklar som ingen vill ha (antar jag). Fast först målades de blekrosa. Rondellen ligger vid Palmviken, dit man styr för att handla på Ica och Coop. Inte mycket som bild precis (tagen från bilen i förbifarten), men håll med om att det är ett skojigt sätt att pigga upp en trist trafikplats! Det är helt enkelt så att kommunen beslutat att ha ett tema för sommarens parkutsmyckningar, och i år blev det fordon. Med synliga resultat runt om i staden.

Kan förstås inte låta bli en blombild i dag heller. Vill ge dig chansen att kopiera penséplanteringen från Millesgården, om du råkar ha några plantor över ... Håll med om att det är en anslående "rabatt"!

Fram med arton rejäla lerkrukor och saken är biff!

Fler fotograferande bloggare presenterar sina val av Veckans bild genom att gå genom Åke. Kolla vetja! Kanske blir du inspirerad, kanske har du en fenomenal bild du nyss tagit och vill dela med dig av? (Det behöver ju inte handla om ett högklassigt fotografiskt konstverk, enligt min tolkning. En bild som säger något räcker långt!)

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

3564 

-Så många bilägare ansökte om personlig registreringsskylt i fjol och fick godkänt av Transportstyrelsen. Det är rekord och tyder väl på att vi gärna letar efter sätt att i stort eller smått skilja oss från mängden? Men alla förslag på "skyltbudskap" släpps inte igenom. "Ölmage" fick nej, liksom "Arg", "Skitbra", "Sexig" och "Pistol". "Dyrgrip" är däremot godkänd. En personlig regskylt kostar 6900 kronor, den gäller i tio år men kan förlängas. Pengarna går åtminstone delvis till projekt för ökad trafiksäkerhet. Om du är sugen ska du tänka på att välja mellan två och sju tecken, och budskapet som uppstår ska inte väcka anstöt hos någon ... lycka till!

Midsommarminne

I många olika "kulturgenrer" hittar jag mina landsmän. Om jag då med landsmän menar värmlänningar, alltså. Länge hade jag en liten tavla på min vägg, en inramad skylt på vilken det stod "Tal gärne fôlkmål" och det är en uppmaning jag alltid lytt och fortfarande lyder när jag befinner mig i Barndomslandet.

Nog har jag försökt att "smitta" mina barn med det lokala arvet, men det har gått sisådär. Minns hur Sonen en sommardag sa: 
-Mamma, med oss behöver du väl inte prata värmländska? 
Så då fick jag inse att det var läge att visa upp min tvåspråkighet, och det har jag nog gjort alltsedan dess. Det kostar mig faktiskt ingen möda alls att växla mellan "rikssvenskan" och "dialekten".

I poesin finns i alla fall det lokala kvar, ofta tonsatt. 1971 släpptes LP:n "Sven-Ingvars i Frödingland" och den bör väl i dag platsa under etiketten "evigt grön". Idag älskar massor av svenskar Mando Diaos tolkning av Gustaf Fröding i "Strövtåg i hembygden" som (med rätta) blivit en jättehit. 

Gunde Johansson på ett skivomslag.

Men det finns fler! När jag var barn hörde jag – antagligen i radio – en visa som jag snabbt lärde mig, ivrigt påhejad av min farmor. Gunde Johansson, trubadur, hade gjort "Torparvisa" och framförde den, på dialekt, till eget ackompanjemang på gitarr. Låten är jämngammal med mig, jag kan ha varit ungefär fem när jag sjöng den, för full hals.

Så blev jag mamma många år senare. Och minsann om jag inte sjöng den där visan igen, för mitt eget lilla barn! Sonen gillade den och rätt som det var kunde han den också. På värmländska! Kul, tyckte jag förstås.

Midsommarbrosch, design Héti Lindberg.

Det blev midsommar. Vi befann oss i Barndomslandet. Och i tidningen stod det att på en närbelägen festplats skulle Gunde Johansson finnas bredvid majstången, med gitarr försedd. Saken var klar: vi åkte dit.

Visst hade många kommit, men man kunde röra sig bland helgfirarna. Jag tog mitt lilla barn vid handen, vi gick fram till kanten av scenen. Lyckades fånga Gundes uppmärksamhet, så han kom till oss. Och då sa Sonen (som hans mamma hade föreslagit):
-Kan du inte sjunga "Torparvisan"?
Naturligtvis gjorde han det, vi var väldigt nöjda allihop och midsommaren blev plötsligt lite extra minnesvärd!

För 30 år sedan blev samma låt "Torparrock" i Sven-Ingvars version. Den har också framförts av såväl Thore Skogman som "Trio me´ Bumba" och "Sten & Stanley", förmodligen fler. Hamnade på Svensktoppen också.      
Sonen har dock, så vitt jag vet, inte sjungit den på väldigt länge.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om reklam

Den är så enkel och rakt på sak att jag vill kalla den genial, reklamfrasen som Clas Ohlson strösslar med just nu. Tack för den, härmed korad till Veckans mening av mig (fler förslag på geniala eller på ett eller annat vis tankeväckande meningar hittar du hos Skriv-Robert):

Bra priser på bra saker.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 163

TRAUMAPORR  

-Elak men åtminstone delvis korrekt varudeklaration av radions "Sommar i P1" som börjar sända ännu en säsong i dag. Jag har i princip slutat lyssna, sedan flera år tillbaka faktiskt, men det kan fortfarande hända att jag plockar upp någon enstaka pratare i efterhand. (Den ende jag tycker skiljer sig från mängden i år är Göran Rosenberg, gammal kollega som jag anser vara briljant.) Misstänker att Johan Hakelius (i tidningen Fokus) inte heller är trogen lyssnare, det är han som lanserat dagens ord!

Glad midsommar!

Stången m/2023.

Fram med knätofs och nubbe, sätt fart på hamboknäna! Plocka blommor, bind en krans, hoppa över gärdsgårdar, dröm om din tillkommande! 

Jaså, känns det lite som ett passerat stadium, alltihop? Ja men då får du väl ha en glad midsommar ändå. Sill och färskpotatis är inte dumt det heller! Och jordgubbar, självklart!

Men det finns en annan tradition också, en som vi håller på. Och nu tänker jag på Elisa Matildas fem fredagsfrågor som med nödvändighet handlar om att detta varje år är en speciell fredag! 

1. Hur spenderar du midsommar i år? Hemma i stan. Lugnt.
2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Eftersom det varit så kyligt och blåsigt så många dagar hoppas jag att det är nu sommaren börjar på riktigt! Än så länge lyser solen.
3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? När barnen var små handlade det om dans kring stången, lek och och glad (dragspels-)musik. Och så har jag alltid velat plocka prästkragar och blåklint! Nu har jag väl hamnat i matträsket ... i kombination med en trivsam sommarklänning.
4. Kommer du att dansa runt en midsommarstång? Nej. Saknar det inte heller. Fast om barnbarnen vore med mig skulle jag definitivt ställa upp!
5. Har du någon gång firat midsommar på ett ovanligt sätt? Ja, tänker speciellt på den här gången, fast det är länge sedan nu. En kylslagen kväll i norra Argentina.

Copyright Klimakteriehäxan

Ny tornspaning

Jag säger bara än en gång: Se upp! Om du klickar här får du veta var jag hittat de här tornen! Men du kan ju fundera först, du känner kanske igen något eller alla tre? Samtliga finns i vår kungliga huvudstad där det verkligen kan löna sig att lyfta blicken. Vilket vi gör alldeles för sällan, enligt min åsikt.

Copyright Klimakteriehäxan

 

Kulturella sommarplaner (?)

Enligt O ställer som alltid på onsdagar en fråga som idag lyder Vilka kulturella planer har du i sommar? Ja, strax är det midsommar, det gäller att tänka till för rätt som det är upptäcker man att sommaren är på väg att ta slut!

Planer i mängd har jag inte, men några ändå. Ska exempelvis se "Kejsarn av Portugallien" i Västanåteaterns version. De spelar även denna sommar Selma Lagerlöf i Teaterladan i utkanten av Sunne. Föreställningen har premiär i helgen.

Benicio del Toro, i filmen.

Det finns också en relativt ny film som både jag och Maken vill se på bio: "The Phoenician Scheme". Mängder av toppskådisar i regi av Wes Anderson och man lovar att den är "underhållande".

Sedan ska jag välja en ljudbok som kan få ut mig på promenad varje dag. Hoppas på "måste-få-veta-hur-det-går"-faktorn!  Kanske blir det "Hembiträdets hemlighet", flera bloggare har gillat den och första boken i det som tydligen blir en serie tyckte jag var riktigt kul läsning. Finns dock fler kandidater, förstås.

I bokväg (på papper) finns som vanligt oändligt mycket att välja på, men först har jag ungefär halva "Drömräknng" (Dream Count) av Chimamanda Ngozi Adichie kvar. Läsningen går sakta, mycket beroende på att boken är så tung att armarna domnar och obönhörligt förkortar kvällens lässtund i sängen. När den är avklarad plockar jag endera en hyllvärmare mer eller mindre på måfå, eller så bli det Johan Svedjedals "Dä kvetter", boken om den unge Gustaf Fröding som jag köpt.

Tänker också att jag borde testa någon podd, men det finns inte mycket som tyder på att det kommer att hända. "Sommar i P1" väljer jag däremot bort numera.

Copyright Klimakteriehäxan

De långa namnens böcker

Isländska författare vill Skriv-Robert att vi tipsar om i denna veckas tisdagstrio. Jag känner tyvärr inte att jag har jättemånga att välja mellan, har mer än en gång tyckt att de isländska egennamnen komplicerar läsandet med sin blotta bokstavsmängd ... precis som i en del ryska romaner eller varför inte som i den bok jag just nu läser, "Drömräkning" av Chimamanda Ngozi Adichie. I den historien fick ett nyfött barn just heta Okechukwukelu.

Men sedan jag hittade "Öppet hav" av Einar Kárason har jag letat efter hans "Stormfåglar" utan framgång trots att den ska finnas i pocket. Får nog beställa den på biblioteket, medan jag rekommenderar andra att läsa den sanna berättelsen om den skeppsbrutne fiskaren som överlever mot alla odds i havet utanför Vestmannaöyarna en kall dag i mars. Riktigt spännande trots att man vet hur det ska sluta redan från första sidan!

En Nobelpristagare finns också från Island: Halldór Laxness, som ärades 1955. Vet att han skrivit "Salka Valka" men inte har jag väl läst den? Nej, tror nog inte det. Så den rekommendationen kan ni kanske strunta i ... om ni inte vill sätta er tillit till Svenska Akademien i 50-talsversion ...

Arnaldur Indriðason skriver populära deckare. Jag har läst några och gillat, exempelvis "Mannen i sjön", "Kvinna i grönt" och "Änglarösten". Här finns den för kriminalhistorier obligatoriskt problemtyngde polisen, nu heter han Erlendur Sveinsson. Privat har han det jobbigt med sina barn, som den knepiga dottern Eva, som mot alla odds alltså fått ett namn med blott tre bokstäver ... Författaren har sagt i någon intervju att det är olyckliga människor som är intressanta och det håller han nog fast vid.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett älskat hatobjekt

Ibland räcker det med en enda lupinplanta för att göra vägrenen vacker!

Vi förväntas hata dem. Vi förväntas utrota dem. Men vi älskar dem, lupinerna som just nu har sin storhetstid! Vägkanterna är förvandlade till blomstersängar i lila, vitt och rosa. Mängden är ofattbar. Att lupinen trots sin skönhet hamnat i onåd beror på att den är osedvanligt livskraftig. De stora blomsteraxen producerar frön i en omfattning som betyder att andra växter kvävs. 

Alltså är lupinen stämplad som "invasiv" och den som har den på sin tomt ska ta bort den med rot och allt. Vilket är svårt att ta till sig, och förvisso ännu svårare att genomföra ... Nu är detta inte en lag, men en rekommendation/önskan från Naturvårdsverket. Och någon nyplantering vill man verkligen inte höra talas om! 

I tre svenska kommuner, Hagfors, Storfors och Örebro, kan man till och med få betalt om man rensar bort lupiner. Olika regler verkar dock gälla och jag hittar inte hur mycket pengar det kan ge, men kanske är det trots allt ett lockande sommarjobb som inte kräver särskilt stora kvalifikationer? Mer än ett hårt hjärta som inte berörs av skönhet ...

Idag har jag i alla fall gjort en insats i "rätt" riktning: jag har plockat två stora vackra buketter och satt i vas. Därmed har jag åtminstone omöjliggjort att just de bildar frön! Räknar dock inte med att få betalt eller ens ett tack från Naturvårdsverket. Blommornas ljuvlighet är belöning nog. Jag fortsätter helt enkelt att älska de här utpekade "hatobjekten". Även om jag kan medge att de inte är lika fina att vila ögonen på när de gått i frö.

Mängden är imponerande. utan tvekan. Det här är långt ifrån rekordtätt!

Färgen, kraften, strävan uppåt ...

Copyright Klimakteriehäxan