Tv-tips – inte bara för fotbollsfans

Nedräkning pågår till avspark för fotbolls-VM. Matcher spelas i Mexiko och Kanada men framför allt i USA. Blir det fotbollsfest eller sätter Donald Trump sin politiska stämpel på hela det enorma arrangemanget? 

Vi som är lite lagom intresserade av fotboll kan skatta oss lyckliga, eftersom vi nöjer oss med att följa spelet i tv, för den som verkligen vill uppleva matcher på plats behöver vara rik. Och då gäller stormrik. Skyhöga priser på allt, med start i biljettkassan. 

Det finns hur många riskmoment som helst inblandade. Många av dem tas upp i Utrikesbyrån, som du kan se på SVT Play. Fotbollsexperterna Erik Niva och Olof Lundh deltar tillsammans med SR:s tidigare USA-korrespondent Cecilia Khavar. "Trumps VM" kommer sannolikt att gå till (fotbolls)historien, men oklart hur och varför. 

Jätteintressant samtal, missa det inte om du någonsin har grubblat över sambandet mellan idrott och politik!

"Can I keep it?" sa Trump när han fick hålla i VM-bucklan.

Copyright Klimakteriehäxan 

Kungliga tankar

Lite undrar jag hur det kan komma sig. Ena dagen sitter jag blick stilla och lyssnar till en kung som talar i över en halvtimme, talet direktsänds över hela världen. Det är Storbritanniens statschef Charles III som hälsar på i den amerikanska kongressen och har med sig ett fullständigt lysande tal som han levererar med stor elegans. Ukraina, historiska tillbakablickar, terrordåd, mellanstatliga relationer och humor: här finns allt med. Han får också generösa (och välförtjänta) applåder, beröm som jag hoppas att han delar med sig av till sina talskrivare, även om han säkert själv hade stort inflytande över formuleringarna. Jag hade gärna klappat i händerna om det hade märkts.

Bild Sara Friberg / Kungl hovstaterna

Så går det ett par dagar till och döm om min förvåning när jag uppmärksamt lyssnar till ännu en kung! Denna gång Sveriges Carl XVI Gustaf, som på sin egen 80-årsdag medverkar i "Tankar för dagen", en serie femminutersprogram som Sveriges radio sänt och sänder på kvällstid sedan mycket länge. Programmet "ska ge en stunds eftertanke i nyhetsflödet" och det kan handla om nästan vad som helst (tror jag) men "livsåskådning" finns med som nån sorts underrubrik.

Vem som kom på idén att satsa på kungliga tankar vet jag förstås inte, inte heller vem som kunde tipsa om att historien fanns, men kungens berättelse om ett möte som ägde rum i hamnen i Sydney för sextio år sedan är riktigt fin i all enkelhet. En till åren kommen svensk man kliver fram till ynglingen (dåvarande kronprinsen) som står vakt vid landgången till Älvsnabben och deras korta samtal blir ett minne för livet. En poäng är att detta är ett av ytterst få tillfällen när kungligheten inte är ett skvatt kunglig utan helt anonym, det handlar bara om två människor som pratar en stund.

Endast en gång tidigare har jag hört vår kung vara så personlig och det var när han höll tal i Stockholms stadshus när offren för Estonia-katastrofen hedrades. Det fick hans popularitetssiffror att skjuta i höjden. Och popularitet är något det råder brist på i en rad europeiska kungahus för närvarande ... eftersom skandalhistorierna avlöser varandra i strid ström. Behovet av kloka kungliga tankar är nog större nu än någonsin. 

PS Om du liksom jag blev imponerad av Charles tal kanske du vill läsa denna briljanta (fast onödigt mångordiga) analys av det han sa. Dean Blundell, kanadensisk journalist m m, skrev texten. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om idrott och politik

"Diktaturer vet att det alltid finns nyttiga idioter. Och att det lönar sig att leta efter dem inom idrottsvärlden. /.../ De har ju fotbollen, en världsidrott som har sålt sig utan protester. Därför kan man, som under senaste fotbolls-VM 2022, ge mästerskapet till Qatar och flytta det från sommaren till vintern. Då behövde det bara spelas i 30 graders ökenhetta. (Annars hade det varit 50 grader.) I Saudiarabien går överbetalda världsstjärnor med på att spela för tomma läktare i mediokra ligor. De får ju bra betalt."

-Anna-Lena Laurén, en medarbetare i Dagens Nyheter vars artiklar jag läser med största behållning, skriver krönika i dagens tidning om hur pengar får folk att blunda för ojämlikhet och våld och förtryck. Hon ger flera exempel från idrottsvärlden.  

När slipsen ska matcha skorna

Mitt i allt elände i världen måste man få dra på smilbandet emellanåt. I USA har man för närvarande en president som inte bara håller alla makthavare på tårna, oroliga inför vad som kan tänkas komma från Ovala rummet i Vita Huset härnäst. Denne man håller också skämtarna sysselsatta, till den verkan det nu hava kan. 

Ni vet redan att POTUS närmsta män fått nya skor av ett rätt dyrt amerikanskt märke i present, eftersom han inte vill se joggingskor omkring sig. De matchar kostymerna dåligt, menar han, och det kan man kanske rent av hålla med om. Men problemet är ju att skorna som delats ut inte är i rätt storlek. De används ändå. 

Nu kanske turen har kommit till slipsen? Chefen häcklas ständigt för att han har väldigt långa sådana, gärna röda, för att försöka förvilla betraktarens blickar från en gubbmage som inte försvinner i en handvändning – det har gått åt många hamburgare och mycket cola för att skapa den.

Bilden på utrikesminister Marco Rubio i nya skor och sprillans ny slips kommer från Qbanguy, en glad fyr som har 1 800 000 följare på Facebook. Antar att de ständigt blir fler!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om storpolitik

Om vi inte sitter vid bordet står vi på menyn. 
(If you are not at the table, you are on the menu)

-Kanadas premiärminister Mark Carney levererade denna sentens i ett tal i Davos när all världens makthavare, ungefär 3000 personer, i slutet av januari samlades för årets Världsekonomiskt forum, och vid det här laget har citatet blivit viralt. Men han har inte kommit på det själv, samma ord har yttrats tidigare. Och där finns en klar parallell till ett annat talesätt, applicerbart både på storpolitiken och privatlivet: Om du inte är en del av lösningen är du en del av problemet. Den analysen formulerades redan på 1960-talet av en Black Panther-ledare i USA.
Det där citatet passar extra bra en dag som i dag.
Den 24 februari är det fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Så ofattbart många människor, både militärer och civila, har dödats. Så ofattbart många miljarder har gått åt till vapen och annat krigsmateriel. Så ofattbart stor är förödelsen. Så ofattbart många andra nationers invånare bär på oron: Är det vårt land som står på tur?

Just nu i februari

Månadsskiftena står som spön i backen – ja så känns det i alla fall! Alltså dags för en Just nu-rapport i Kulturkollos efterföljd, för att hälsa februari välkommen. Redan har en vecka gått, men tre återstår!

Just nu läser jag "Den motvillige ministern" av romandebuterande Magnus Sandberg. Boken kom ut i fjol och det känns vältajmat med tanke på att vi nu är inne i ett valår. För den där ministern, han är tillsatt i en röd-grön regering som suttit vid makten i ett år efter seger över det borgerliga blocket. Statsministern är kvinna och råkar heta Magdalena. 

Snyggt omslag!

Det handlar om ett ambitiöst försök till politisk satir. Kul att någon vågar sig på det i bokform! Författaren driver med vår inrikespolitik, man känner (tyvärr!) igen en hel del och stundtals funkar det riktigt bra med den där skrattspegeln, även om ministern själv är snäppet för otrolig och hans försök att rymma från plikterna blir lite väl långdraget. Hans departement ska hantera landsbygdsfrågorna och Sundsvall dyker upp som ett jätteproblem. En extra poäng knips med den idoge och plikttrogne statssekreteraren som nästan fått låna namnet av en "riktig" debattör och framträdande röst när det gäller att tala för Norrland: Po Tidholm. 

Den som, i likhet med mig, famlar i mörkret när det gäller att hitta ett parti att rösta på i september får dock ingen hjälp här ... alla, oavsett parti, verkar lika hopplösa som makthavare!

Just nu lyssnar jag på sista delen av Karin Wahlbergs "Hon som tittade in", en deckare i sjukhusmiljö som fungerar. Handlar också om vuxenmobbning, ett ämne vi kanske har alltför lätt att blunda för.

Just nu tittar jag på "Berit – en bättre man", bra norsk serie om nättroll, ensamhet, könsroller m m som finns på SVT Play. Men den närmaste tiden blir det säkerligen mest (fast inte enbart) vinter-OS i vår lilla hemmabiograf!

Just nu njuter jag av att sätta kniven i en avokado med perfekt mognadsgrad. 

 

Just nu längtar jag efter sol, blommor, ljumma vindar, alltså VÅR. Men jag inser att det är långt kvar, förstås. Längta kan man göra ändå!

Och apropå att vi är inne i ett valår låter jag er också ta del av en ganska ålderstigen skämtteckning som låg hopvikt och gulnad i en av min mammas lådor i Barndomslandet. Upphovspersonen, som kallar sig Nenne, har jag dock inte lyckats identifiera. 

Folkpartiet kritiserades ofta för att vela, inte veta åt vilket håll de skulle gå ... och mamma röstade inte på det partiet!

Copyright Klimakteriehäxan

Uppdatering av "Moder Jord"?

Den heter "Moder Jord", bilden som EWK ritade 1967 och som belönades med guldmedalj vid The International Salon of Cartoon i Montreal samma år. Ewert Karlsson var en fantastisk tecknare med politisk satir som specialitet. Hans verk trycktes regelbundet i Aftonbladet, men han var också en fristående konstnär.

En gång, året var 1981, åkte jag hem till honom. Hade fått löfte, via en gemensam bekant, att komma och titta i hans ateljé för att eventuellt köpa ett verk. 
Det tog mig inte lång tid att välja och bestämma. Jag lämnade honom med litografin "Moder Jord" i min ägo, försåg henne snabbt med ram och satte upp henne på väggen. Och där hänger hon kvar. Känns (tyvärr) ständigt lika aktuell.

Kan undra lite hur EWK, om han fortfarande varit i livet (han dog 2004), skulle ha ritat henne i dag? Tillåter mig att "skissa" på den där kvinnan av årgång 2026.  Minst lika sorgsen skulle hon säkert vara, om än med  2000-tals-bröst som piggats upp med hjälp av kirurgi. Men på hennes späda axlar en minst lika tung last som när all världens fattigdom och svält hängde där. 

Nu skulle det sticka upp några andra huvuden ur bärsjalen hon knutit runt halsen: huvud tillhörande Trump, Putin, Erdogan, Orban, Netanyahu och ett gäng till, det skulle bli trångt. Budskapet skulle vara lika tydligt nu som då. Och hennes last kanske rent av ännu tyngre.

Copyright Klimakteriehäxan

När BB mötte Marit

Brigitte Bardot, skönheternas skönhet, tonårsflickornas idol, grabbarnas våta dröm, filmvärldens sexikon blev 91 år. Vi minns Bardot-rutiga plagg, ljusrosa läppstift på plutande mun, en tänd cigg i nypan (detta var på den tiden när det inte var farligt att röka, bara snyggt), sjalett hårt knuten under hakan och en urhäftig kille bredvid, redo att uppfylla kvinnans minsta önskan. Åtminstone läppstiftet och rutorna kunde vi hitta också i Sverige för en överkomlig peng ...

Hennes intensiva liv kunde man se som tv-serie i sex delar på SVT för två år sedan, jag tittade med intresse. Där framkom att vardagen som fransk nationalidol inte alltid var en dans på rosor, allmänhetens intresse för henne och vad hon gjorde fick henne att isolera sig. BB hade inte ens fyllt 40 när hon avslutade sin skådespelarkarriär. Därefter blev hon djurrättsaktivist – hon var tidigt vegetarian.

Men bilden av BB som jag minns allra bäst är en när hon delar scenen med en annan kämpe för djurens rättigheter och välmående: svenska Marit Paulsen. Hon var EU-parlamentariker och bodde i sin husvagn under sessionerna i Bryssel, och det var dit den franska stjärnan kom för att delta i en protestaktion. I ledningen för demonstrationen stod dessa två så i grunden olika 30-talister, en hyllad skönhetsdrottning och en svensk  bondkäring (det kallade Paulson sig gärna), två tanter förenade av sin vilja att bl a stoppa oetiska djurtransporter. 

Hur jag än googlar hittar jag dock inte bilden när BB mötte Marit som jag tycker skulle ha passat att visa igen, parallellt med de tjusiga fotografierna från filmer som "Och Gud skapade kvinnan" från 1956. 

Copyright Klimakteriehäxan

Fulaste tröjan

Till jul brukar de komma fram, de skojiga tröjorna. I glada färger har de stickats, med tomtar och renar och granar och slädar och paket, gärna med lite glitter inpetat i maskorna. Oförargligt! Ofta riktigt roliga plagg som antagligen också är varma och mysiga. 

Men nu har jag sett en tröja som måste vara den fulaste någonsin. Kom tydligen lagom till jul. Förmodligen inte handstickad, eftersom det bevisligen finns fler än ett exemplar av detta textila missfoster som gått att köpa från Sverigedemokraternas webbshop. 

Inte ens Jimmie Åkessons hetaste beundrare kan väl gilla denna förskräckliga skapelse som han visat sig i, flera gånger!?! Eller så tycker man att den passar honom? Avstår från vidare analys.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kulturpolitik

Jag blir deprimerad av att man inte förstår att ett rikt kulturutbud, såväl utövande som nyttjande, är grunden för en levande demokrati. Det kanske t o m är det som gör oss till människor. Om jag fick bestämma skulle vi göra en mångmiljardsatsning på public service där vi bygger upp nyhetsredaktioner lokalt runt om i hela vårt land, både radio och tv. Som jag ser det är public service ingen utgift, det är en investering vi måste göra för att få vår demokrati att överleva.

-Håkan Juholt, f d riksdagsman (S), tillika partiets ordförande i nio månader (från mars 2011 till januari 2012) , intervjuas i tidningen Dagens ETC. Han verkar nöjd när han ser tillbaka på sin tid både som politiker och som ambassdör (vilket han blev när han fått sparken som partiledare). Nu konstaterar han dels att han har gott om politiska tankar och idéer, dels att socialdemokraterna över huvud taget inte vill ha med honom att göra. Där tror jag att Magdalena Andersson & Co tänker fel. Kan hon vara skrämd av ordet "juholtare" som togs in i Språkrådets lista över nya svenska ord 2011? (En "juholtare" är ett förhastat uttalande som man snart tvingas backa på.)

Veckans mening – om Ukraina

Finns det en mening i det jag nyligen läst som fått mig att reagera lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen, lördag efter lördag. Nyss läste jag en text skriven för Nya Åland av Jan Mosander, en lysande journalist som fortsätter sin bana långt efter pensioneringen bl a just som krönikör. En gång i månaden medverkar han i tidningen, men tyvärr går det inte att länka till hela texten. Denna gång tar han upp korruptionen i Ukraina, ett svårt problem som ingen verkar kunna rå på. Ministrar avskedas för ohederliga affärer, men det är bara toppen på ett enormt isberg. Naturligtvis måste man undra hur alla hjälpmiljarder hanteras? Mosander konstaterar, i sorgsen ton, och det är lätt att sörja med honom:

Miljoner och åter miljoner har rakt av stulits ur landets offentliga medel.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om klädkod

Det räcker med att ta en promenad i vilken svensk stad som helst för att omedelbart se att nästan ingen svensk, oavsett kön och härkomst, är mogen att klä sig själv. Förr i tiden kunde följderna av det begränsas genom att det fanns uttalade och outtalade klädkoder, som medborgarna följde, eftersom tanken aldrig slog dem att inte göra det. Ingen vuxen man skulle på den tiden ha gått runt i staden iklädd shorts, kvinnor skulle aldrig ha gått ut endast iklädda kroppsnära kalasbyxor på underkroppen och tanken att klä sig i sportkläder sju dagar i veckan, trots att ingen sådan aktivitet var planerad, var lika absurd som att man opåkallat skulle klä sig som sotare, eller bagare. Nu är den sortens klädregler sedan länge bortrensade. Resultatet talar för sig självt.

-Den ständige provokatören Johan Hakelius, politisk chefredaktör på tidningen Fokus, funderar i sin "dagbok" över förslaget om svenskt burka-förbud som kristdemokraternas ledare Ebba Busch lanserat. Hon har fått mothugg av en imam som påstår att alla vuxna klarar av att själva bestämma hur de ska klä sig, en mognad som inte Hakelius tycker sig se när han tittar på folk runt omkring sig. Till saken hör kanske att Hakelius själv är mycket klädmedveten, vilket resulterar i att han ofta ses i rutig tweed med väst och fluga ...

Veckans bild

God morgon!  

Kom ni ihåg det? Att ställa klockan på vintertid, eller normaltid som det kanske egentligen heter? Bakåt en timme var det som gällde, och våra digitala apparater klarar av omställningen utan hjälp. De andra tidtagarna får vi ta hand om manuellt. Historierna om hur folk glömt och kommit på fel klockslag är många. Mindre plågsamt att komma en timme för tidigt än en för sent, så där har oktober-ändringen en fördel.

Två gånger om året flammar debatten upp om det vettiga i att hålla på med den här tidsomställningen, som förefaller rätt onödig. Vissa människor säger sig lida av den, både fysiskt och psykiskt, andra märker den knappt (jag hör nog till den senare kategorin).

Den här tidsregeln infördes i Sverige 1980, och meningarna om fenomenet har varit delade hela tiden. En prominent brittisk politiker, Winston Churchill, sammanfattade fenomenet med ett kallt konstaterande: "En extra gäspning en morgon på våren, en extra snarkning en natt på hösten." Det gällde rimligen inte bara i England!

Kanske kan EU en vacker dag enas om att avskaffa den här ordningen. Man kan ju tycka att det borde kunna klaras av med ett enkelt klubbslag i Bryssel, men så lätt går det förstås inte! 29 mars 2026 är det dags nästa gång, dessförinnan lär det inte bli nån ändring.

Veckans bild ska vi visa på söndagar, det vill i alla fall Åke. "Min" klockvägg finns i en restaurang i centrala Stockholm, ett ställe där jag ätit lunch några gånger och alltid fascinerats av anhopningen av ur med gyllene inramning.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om valmanskåren

Det är ett intressant faktum att Svenska Kennelklubben, med sina 300 000 medlemmar, har 50 000 fler betalande intressenter än samtliga riksdagspartier tillsammans. Kennelklubben är till och med tio gånger folkligare än Sverigedemokraterna, att döma av medlemsantalet. 
Därför är det frestande att leka med tanken att riksdagen skulle bli mer representativ för valmanskåren om Kennelklubben utsåg samtliga ledamöter.

-Johan Hakelius, politisk chefredaktör för tidningen Fokus, funderar kring svensk inrikespolitik i sin "dagbok".

Veckans mening – om eftermälen

Ännu ett mord ruskar om USA och delar nationen. Man kan se ringar på vattnet även i resten av världen. För ungefär två veckor sedan skedde dådet. President Donald Trumps "vän", den konservative politiske aktivisten Charlie Kirk sköts ihjäl på ett utomhusmöte i Utah. Skytten, en ung man, stod på ett tak och sågs fly så snart han avlossat sitt vapen. Han har gripits. Mordet diskuteras nu på alla möjliga sätt och i alla tänkbara sammanhang. Jag stötte på en kommentar som måste betraktas som ett väldigt gott råd rent generellt. Den kommer från Bob Dylan och kan kanske kallas för subtil? Bra hur som helst! Därför blir Veckans mening denna gång på engelska, hoppas att Skriv-Robert inte tycker att det är mot reglerna ...

If you want people to speak kindly after you’re gone, speak kindly while you’re alive!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur kanon är det med en kulturkanon?

Det sägs vara en "lista på kultur som alla bör känna till". Jaha. Sverige har fått sin "kulturkanon", listan över hundra verk i olika genrer, verk som bidragit till att forma oss och vår nation genom många år. För att finnas med på listan fanns ett krav: allt skulle ha presenterats för minst femtio år sedan. Och den här utredningen, tillsatt av nuvarande regering, har stötts och blötts långt innan resultatet lades fram. Det skedde alltså idag.

Många grenar i en kreativ bokhylla ...
Finns kanonböckerna där? Hyllan
(troligen) skapad av Daniel Villaudière.

Skummar igenom hela listan och höjer nog rent av på båda ögonbrynen ibland. Främst för sådant jag tycker saknas. Hur kan man välja Sonja Åkesson före Gustaf Fröding av våra poeter? Hasse & Tage har åldern inne, Povel Ramel också! Men de finns inte med. Ser inget som ens antyder förekomsten av humor. Och kan drottning Christinas självbiografi, som jag i ärlighetens namn aldrig hört talas om, ha varit så betydelsefull? Jo visst, ett modigt fruntimmer som tordes både skippa man, byta religion och avsäga sig tronen, men ändå?

Politiskt korrekt kan man nog lugnt säga att listan är. Våra befolkningsminoriteter är representerade, gott om upphovspersoner av olika kön, stilla blinkningar till historikerna och kriminalromanernas vänner har fått Sjöwall & Wahlöö till tröst.

För egen del kan jag förvisso glädjas åt att ha fått med några favoriter: Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg på litteraturlistan. Jan Johanssons "Jazz på svenska" och lite Taube i musikgruppen, Ikea och Lilla Hyttnäs/Carl Larssons Sundborn för konst och design, där våra textila genier helt lyser med sin frånvaro (Katja of Sweden, Niogruppen t ex). Men Hilma af Klint, hör hon verkligen hemma här? Fast inte Bruno Liljefors? 

När jag kammat igenom hela listan blir jag hur som helst helt klar över att någon riktig kulturtant är jag inte. Har uppenbarligen alldeles för många luckor. Tänker att fler än jag tänker på Janne "Loffe" Carlsson snarare än på Baltzar von Platen när det blir tal om "Göta kanal" ...

Nu har vi i alla fall fått en svensk kulturkanon. Oklart hur den ska användas, oklart vem som verkligen känner att den behövdes. Hur kanon är det egentligen? Kanske handlar det bara om avlossade lösa skott i en tämligen trött kulturdebatt.

Copyright Klimakteriehäxan

Har vi glömt hur det varit?

Nog har jag hört mig själv säga det. Och ganska många andra också. Kanske du med? HUR SKA DET GÅ, muttrar vi ängsligt. 

Vi oroar oss för framtiden, eftersom vår samtid ser ut som den gör. Den där oron mynnar ut i tankar på, framför allt, våra barnbarn. De små gullisarna som verkligen inte gjort något ont. Inte än, åtminstone ... Tänk om de kommer att utsättas för allt möjligt elände?

Rätt som det är drar man slutsatsen att världen har aldrig sett värre ut, allting har bara försämrats. Men kan det vara så att vi glömmer bort historien? Att vi saknar perspektiv på tillvaron? Att vi borde fundera ett varv till?

Det tycker i alla fall Dagens Nyheters stridbare krönikör Johan Croneman. Han skriver om den bild vi har (och dagligen får förnyad) av vår dystra samtid, räknar upp krigen, katastroferna, oroshärdarna, elände av alla möjliga sorter. Men han menar att vi går vilse i historien, som vi rent av verkar ha tappat bort. Han slutar så här: 

"Jag saknar relativiseringarna. Och historiekunskaperna. Och det eventuella intresset av att lära sig något av något som redan har hänt. Det bästa med att det aldrig varit värre är väl att det ändå måste bli bättre? Men när?"

Cronemans text är nog inte åtkomlig för icke-prenumeranter, men läs den om du kan. Tycker han har en poäng som kanske rent av erbjuder en gnutta tröst i orons tid.

Min älskade Mafalda, skapad av argentinske tecknaren Quino, oroade sig oavbrutet för världsläget. Tyvärr kommer inga nya tankar från henne, eftersom serien tog slut redan 1973 efter nio år när hon var mycket populär inte bara i sitt hemland utan runt om i världen. Hon fanns/finns också på svenska.

Copyright Klimakteriehäxan

Har vi något nytt krig i dag?

Är jag naiv? Kan jag rentav verka korkad, åtminstone stundtals, även om jag inte tilltalas av tanken? Har jag ingenting lärt under ett långt liv, av historien och historierna? Det blir två "ja" och ett "nej" på dessa tre tämligen enkla frågor, tankar som presenterat sig väldigt tydligt.

Men jag kan inte förstå annat än att det är så det förhåller sig med mig när jag försöker ta in det aktuella världsläget. Vaknar varje morgon och hugger tag i mobilen för att få svar på den numera dagliga frågan: Har det brutit ut något nytt krig medan jag sov?
Det är när den frågan får ett jakande svar som mitt totalt oförstående intellekt visar sig med alla sina brister.

Hur är det möjligt att folk, människor med makt och vapen, tror att de löser ett eventuellt problem genom att bomba städer, med invånare och allt, till grus och ruiner, ja smulor!, där nästan oräkneliga döda kroppar grävs fram? Minera mark där barn brukar leka? Göra räder mot kraftverk som försörjer folk med livsnödvändig el? Vad blir bättre? Och tänker man någonsin på hur ett trasigt samhälle ska kunna lagas, med kostnader som är omätbara både fysiskt och psykiskt? Vad hände med respekten för kulturarvet, det som går att hitta i alla jordens hörn? När tömdes begreppet "folkrätt" på sin mening? Vart tog diplomatin vägen? Vad sysslar FN med?

Varför satsar inte världens samtliga potentater på att alla skulle tjäna på en fredlig samexistens? Skit i att flytta gränser, rita inte om kartan som om en högre makt finns med och "håller i pennan"! Kan vi inte återgå till det urgamla systemet när man byter prylar och tjänster med varandra, efter ett gemensamt värderingsmönster? Kan vi inte hitta ledare som vill allas vårt bästa, utan att lägga under sig nya marker? Ledare som hellre än att behänga krigsveteraner med medaljer på deras sargade kroppar ser till att utbildningsväsende, vetenskapsmän och näringsliv kan arbeta tillsammans, för framtiden, utan att ett enda skott avlossas?

Naturligtvis inser jag att historiskt mer kunniga och bevandrade kan rada upp mängder av exempel på att folk alltid har krigat, om makt och territorium och naturtillgångar förslagsvis. Ja men det kan ju inte rimligen ursäkta att vi på 2020-talet fortsätter i samma spår, som leder mot undergången? Vi har ju lärt oss så mycket annat genom tiderna!

Härmed är det helt klart: Jag, a k a Klimakteriehäxan, är en naiv, stundtals korkad människa som under ett långt liv ingenting lärt av historien och historierna. Får fortsätta att börja mina dagar med den ständiga frågan: Har vi något nytt krig idag? 

Copyright Klimakteriehäxan

Om livet som uppkopplad – och med på tåget

Många har tagit sommarledigt nu, men Elisa Matilda vilar inte på hanen. Fast om en vecka går också hon på semester och då blir det nog inga fredagsfrågor. I dag finns de i alla fall! Och de handlar om våra väldigt uppkopplade liv ... 

1. Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone? Skrattar (med inslag av sorg) åt alla parodier på Donald Trump som dyker upp. Han är tacksam att göra sig lustig över.
2. 
   Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet? "Grottat ner" är att ta i, men den märkliga inrikespolitiska situationen fascinerar. Snart har vi bara kvinnliga partiledare, otänkbart för inte så länge sedan! Om det är bra beror förstås på vad de står för, hur de agerar. Plus för centern som kläckt en väldigt lyckad pr-kampanj för sin nya ledare: "Rätt Hatt för ..." och så har hon olika huvudbonader som passar till nyckelordet: klimatet, landsbygden, jobben. Ja, hon heter alltså Hatt i efternamn, det har ni väl inte missat? Anna-Karin i förnamn. Kanske får vi anledning att lyfta på henne?
3. Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer? Har inte fastnat i poddarnas värld men lyssnar ändå gärna till USA-podden på Sveriges Radio. Där finns den oslagbara Ginna Lindberg.
4. Vilket konto eller person tillhör dina favoriter? Kollar vissa bloggar varje dag, men kan inte peka på en specifik favorit. 
5. Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online? Tror inte det. Däremot blivit påmind om saker jag gjorde förr, som korsstygnsbroderi. Det blev några enkla saker "i nyproduktion"!

En annan bloggidé som dyker upp på fredagarna hos Åke är "Hoppa på tåget". Åke kör loket, det vill säga att han anger vilket tema som ska gälla för en aktuell bild man vill visa. I dag är nyckelordet utsikt och då kan det ju passa bra att hålla fast vid fredagsfrågornas tema och visa det jag ser när jag är uppkopplad via min laptop! 

Härmed får ni också en kondenserad väderrapport från Kungliga Hufvudstaden: 17 grader på termometern, jämngrå himmel som emellanåt lämnar våta spår på marken. Tur att grönskan är så härlig ändå. Men något bad i sjön tror jag inte att det blir i dag heller ... och min utsikt är definitivt trevligare när den är solbelyst!

Copyright Klimakteriehäxan