3G

Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G ska det finnas i denna veckas Tisdagstrio, för så har Skriv-Robert bestämt. Och då bestämmer jag mig för att köra helsvenskt, tre efternamn på G! Alltså 3G.

Varg Gyllander vet mycket om polisarbete eftersom han själv jobbat för polismyndigheten och också bl a varit kriminalreporter. "Somliga linor brister" utspelar sig i Stockholm och efter att ha läst den kan jag definitivt läsa fler.

Malin Persson Giolito, advokat i botten, skriver bättre än sin far (Leif GW Persson) om ni frågar mig. Produktiv är hon också, det är kanske ett släktdrag? "Dubbla slag" var hennes debut, "Störst av allt" blev Netflix-serie. "Bara ett barn" gillade jag verkligen. Minns inte om jag läst fler titlar av henne?

Klas Gustafson har skrivit om en lång rad stjärnor som prytt den svenska scenen: Robban Broberg, Lena Nyman, Cornelis Vreeswijk, Pär Oscarsson, Gunilla "Alfons mamma" Bergström och Marie-Louise Ekman. I min bokhylla står hans biografi om Monica Zetterlund: "Enkel vacker öm" och i den har Gustafson lyckats fånga mycket av Zätas speciella egenskaper.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att i år ska jag banne mig inte ägna en endaste sekund åt att gissa vem som ska få Nobelpriset i litteratur. Jag gissar ju ändå alltid fel, och de jag vill ska belönas kommer förstås aldrig att få det (Joyce Carol Oates och Margaret Atwood, exempelvis). Men på torsdag vet vi vem det blir.

När Grekland blommar

Rakt ut ur stenmuren kommer den tappra blomman!

Ni som brukar titta in här, ni vet ju sedan länge att jag tycker om att titta på och fotografera allehanda växter och blommor. Naturligtvis var inte en vecka på grekiska fastlandet ett undantag.

Nu var det inte riktig blomstertid, och jag hoppade över bougainvillean, men några små skönheter lyckades jag ändå "plocka" med min kamera. 

Faktum är att jag blev glatt överraskad av hur grön och lummig den här delen av Grekland är. Mängder av olivträd förstås, men även annan växtlighet som ögat kan fröjdas åt.

Med de här bilderna har det nog blivit dags att stänga mitt "fotoalbum" från grekiska Parga! Hoppas ni fått åtminstone en pytteliten aning om stället, där det även i de smalaste gränderna finns plats för blomkrukor (se bilden t h)! 

Skojiga krukor ska väl dra kunder till blomsterbutiken i Parga får man anta?!

 

Den ser ut att vara släkt med hibiskus men inte vet jag?

Om man ingen trädgård har kan man alltid plantera i krukor, det är sen gammalt!

Ännu en oidentifierad skönhet i vacker blå kulör.

Mer blommig stenmur. 

Copyright Klimakteriehäxan

Nu är det jul igen!

Det hade inte ens hunnit bli oktober när jag omgavs av julens alla pryttlar och tillbehör på Ikea för några dagar sen. Tomtar, kulor, glitter, presentpapper, ljusslingor, servetter, röda ljus, elektriska stjärnor, glögg och pepparkakor – nämn något som inte fanns! Jo, det enda som fattades var väl nyplockade tulpaner, jag brukar vilja ha en bukett röda i en vas till julafton ... men det känns som att det finns tid kvar att fixa den detaljen.

Gillar burken men hade velat smaka kakorna för att köpa.

Man kan ha blommor i granen till jul, inte bara vanliga kulor!

Nästan bara gästerna som fattas. De kommer väl om knappt tre månader.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – ur en odödlig låt

Hur lyder Veckans mening, den där meningen som Skriv-Robert efterlyser för att den hejdat mig och gett mig något att fundera på ett kort ögonblick? Jag väljer en tänkvärd rad ur "Me and Bobby McGee", en av Kris Kristoffersons fantastiska låtar som många, inklusive han själv, sjungit in (men som slog allra bäst i Janis Joplins version). Rent generellt skrev KK texter som var på djupet, ofta om självupplevda och jobbiga händelser. Och eftersom de blev så "äkta" gick de också rakt in i publikens hjärtan. Kan ta mig själv som exempel: få om ens någon annan har skrivit sångtexter som fått mig att gråta. KK gjorde det. Nu är han död, sörjd och redan saknad. (I svensk översättning, av Lalla Hansson, blev det "Frihet är ett lustigt ord som täcker ingenting" men det är enligt mitt sätt att se inte alls lika starkt som originalet som jag tycker är genialt formulerat.) Här alltså Veckans mening:

Freedom's just another word for nothin'  left to lose.

Copyright Klimakteriehäxan

På höst- och vägkanten

Sjön ligger spegelblank, luften känns hög och klar, solen värmer även om inte plusgraderna är jättemånga. Men på en promenad i Barndomslandet finns mycket att glädjas åt bara man inte är för tunt klädd! Och det var ju inte jag ...

Bukett från dikeskanten: ett par eftersläntrande lupiner, fibblor och blåklockor och
de där små vita vars namn jag aldrig kommer ihåg,

Solröda rönnbär, förmodligen sura men jag ska ju ändå bara titta på dem!

Kärleksörten blommar troget.

Där ute på den där stenen samlas de, fåglarna vi inte är så förtjusta i: skarvar.

Vissa växter behåller sin skönhet även efter döden.

Men kära lilla styvmorsviol, nu är du väl ändå vilse i pannkakan! Du är en vårblomma och
ska inte alls dyka upp så här i oktober. Fast okej då, du är himla söt när du än kommer,
även om du är lite blek om nosen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Det här är ju halva nöjet!

Mer än hälften är kvar ...

"Hälften vunnet" är rubriken Elisa Matilda satt på denna fredags fem fredagsfrågor. Ja, hennes frågor har nästan blivit halva nöjet med att vakna en fredag eller hur? Tycker hennes påhittighet är beundransvärd! Därmed hoppas jag att hennes glas aldrig är halvtomt utan alltid halvfullt, det är absolut det trevligaste för oss alla eller hur?

1. Vilken bok ligger halvt utläst? Åsne Seierstads "Afghanerna". Intressant och bra, men nu har jag problem med läsron igen.
2. Vad har du endast gjort halvdant i veckan? Försökt rensa bland gamla lakan och lämna till återvinning. Har för många, några är slitna men fortfarande fina och sköna ...
3. Tar du den stora eller lilla halvan när du delat något ätligt med någon? Ta först du, säger jag. Och tänker på Karlsson på taket, som alltid tog den största biten och när Lillebror ifrågasatte det kontrade med att fråga vilken bit han skulle ha tagit om han valt först. Nu fick Lillebror ju den mindre biten som han ändå hade tänkt ta! Genialt resonemang signerat Astrid Lindgren. 
4. Vad är du halvfärdig med? Att ta reda på fina äpplen jag fått, detta fantastiska äppelår. Om jag ser längre tillbaka finns det en rad UFO:s (UnFinished Objects) i handarbetssvängen.
5. Om du kunde spara hälften av din inkomst, vad skulle du göra med pengarna? Kanske låta dem växa till en bra nödreserv. Och så småningom köpa en resa, en lite lyxig en.

Det är ju Kanelbullens dag i dag. Läste i morgontidningen att man testat tio olika bullar från tio olika bagerier i Stockholm. Priset på bakverken fick mig att häpna: en bulle för 46 kronor? (Den billigaste i testet kostade 37.)  Nä men hallå! Jag köpte våra på Ica Klingan i Grums. Man fick fem för 30 kronor. Väldigt nybakade och JÄTTEGODA!

Copyright Klimakteriehäxan

Att vara Pippi

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag, och varför? Det är Mia i bokhörnan som undrar, i ännu en Helgfråga. Jag vet svaret direkt! 

Mitt val faller på en idol som jag tillsammans med mängder av barn över hela världen älskar: Pippi Långstrump. Hon kan rida, klättra i träd, fånga bovar, baka, säga sanningar, åka skridskor (om än på skurborstar), vara både snäll och rolig. Och hon är stark, jättestark, inte att förglömma, på ett sätt som ingen PT kan leverera.

Dessutom är hon vänfast och till och med rik, och hon har sin egen klädstil oavsett vad andra tycker om den. Dock är det inte helt säkert att jag skulle vilja ha en egen Herr Nilsson, men honom kan man kanske lämna in på Skansen för en dag?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om elefanter och politiker

De hjälper varandra och ger toppjobb med höga löner till sina kompisar. Framför allt tror de att lagar och regler inte gäller dem. /.../ Elefantkyrkogårdens försvarare hävdar att ingen skulle våga söka jobb där man kan bli petad av politiska skäl, om de inte hade något slags garantier. Hur tror de att resten av befolkningen lever egentligen? Blir toppchefer av med jobbet får de väl göra som alla andra och leva på a-kassa medan de letar efter något nytt. I den riktiga världen kan man bli arbetslös för att man har tagit en ask med gem från kontoret. Men den som är tillräckligt framgångsrik politiker kan göra precis vad den vill utan konsekvenser. Till och med bryta mot grundlagen.

-Så har det hänt igen. En synnerligen välavlönad person på ett viktigt jobb har gjort bort sig och förlorar därmed sitt arbete. Anna Kinberg Batra, nyss landshövding i Stockholm, måste flytta. Men ingen behöver tycka synd om henne – tvärtom. För de regler som gäller den här politiska personalkategorin gäller inte i allmänhet. Och, för tydlighets skull, detta system fungerar (och utnyttjas) oavsett vilken "färg" regeringen har. Citatet ovan är hämtat ur en ledare av Susanna Kierkegaard i Aftonbladet i dag. Hörde jag någon som tillsammans med mig suckade och åtminstone tänkte på ordet "politikerförakt"?

Om man finge önska sig en bok ...

På onsdagar bruka den dyka upp, Veckans kulturfråga från Enligt O. I dag lyder den så här: Vilka författare önskar du ger ut en ny bok? 

Har redan kikat på Enligt O:s egen önskelista och instämmer direkt med två av henne nämnda författare: Chimamanda Ngozie Adichie och Gillian Flynn.

Sedan undrar jag om inte Björn Larsson har något nytt att komma med? Den som skrivit den mästerliga "Drömmar vid havet" borde skriva igen, hans senaste kom för sex år sedan (den har jag iofs inte läst).

Barbro Lindgren har skrivit mest för barn men också en del för vuxna. Nu har det gått fem år sedan senaste boken kom. Törs man hoppas på fler? Om man som jag haft största möjliga nöje av "Loranga, Masarin och Dartanjang" och dessutom trivts jättebra ihop med "Rosa, prinsessa av Fäholmarna" är det lätt att önska sig mer. Rosa finns inte längre, det vet jag, men ändå?

Copyright Klimakteriehäxan

Patnatale

Tisdagstrion har fått ny "värd" och ordningsman i Skriv-Robert som har bloggen Mina skrivna ord. Han förser oss också med en sprillans ny logga! Och första trion i hans regi ska vara böcker utgivna på 1800-talet. Eller "patnatale" som vissa språkliga skämtare brukar säga. 

Lustigt nog skulle jag kunna klara mig med en enda författare och hans tre första verk, alla publicerade under 1800-talets sista årtionde. Det handlar om Gustaf Fröding, vars poesi ligger mig varmt om hjärtat. År 1891 debuterade han som poet med "Guitarr och dragharmonika" och den blev en framgång. Sedan kom 1894 "Nya dikter" och 1896 "Stänk och flikar". Och Fröding håller än! 

Gustaf Fröding 1896.
En stilig ung man.

Ännu en värmländsk stjärna debuterade precis i slutet av århundradet. Det var Selma Lagerlöf som gav ut "Gösta Berlings saga" 1891. "Äntligen stod prästen i predikstolen" ni vet ... Om livet kring kavaljererna och majorskan på Ekeby där prästen (Gösta Berling) var flitig gäst. Någon renlevnadsman var han inte, sin prästtitel till trots.

"De tre musketörerna" (Les trois Mousqetaires) kom ut 1844. En fantastisk äventyrshistoria skriven av Alexandre Dumas d ä. Läste böckerna, nej jag sög dem snarare i mig! när jag gick i skolan, förlorade många timmars sömn för d'Artagnans skull (hans namn var dock i princip omöjligt att uttala ...). Han var fjärde hjulet under vagnen tillsammans med Athos, Porthos och Aramis. Handlingen utspelar sig på 1600-talet i Paris där den modiga kvartetten försvarar allt som är ädelt och rätt. Historien har filmatiserats ett antal gånger, blivit musikal och publicerats i modern översättning. Ett måste för den som gillar historiska romaner!

PS Hängde ni med på rubriken PATNATALE? Eller vill ni ha en förklaring? OK. Säg "På 1800-talet" men gör det snabbt och inte så himla välartikulerat. Tänk gammal stockholmare, ungefär!

Copyright Klimakteriehäxan 

Små bitar av september

Grattis Helge, dagens namnsdagspojke!

Bloggaren Athena tog farväl av förra månaden med en lista över augustis höjdpunkter. Nu, den sista i denna månad, kopierar jag hennes idé och välkomnar oktober samtidigt som jag ser tillbaka på den september vi just klarat av! Och jag gör det till tonerna av den evigt gröna "Minns i november den ljuva september" – en låt från musikalen "Fantasticks" från 1960.

Fast egentligen borde jag välja någon av Kris Kristoffersons odödliga låtar. Som "Help me make it thru the night" eller "Me and Bobby Mc Gee". 

Nyheten om hans död dök upp i dagens tidning. Jag har älskat inte bara det han skrivit, utan också hans speciella röst. Gick på konsert med honom i Stockholm för ett antal år sedan. Han var jätteförkyld och bad om ursäkt gång på gång, men vi i publiken brydde oss inte. Kris Kristofferson var en Idol. Han blev 88 år. Bortglömd blir han inte.

Kanske skulle det där ha varit punkt 1 på Athenas lista, som månadens minnesvärda artist? Men hennes lista hade andra punkter. De följer här:

Månadens bok - "Lady Chatterleys älskare" (Lady Chatterley´s Lover) av D H Lawrence, från 1928, i inläsning av Sven Wollter. Intressant bekantskap, jag har aldrig förr läst den, kan inte historien. Men vet att den orsakat mycket rabalder för sina erotiska skildringar.

Månadens ord - sommarvarmt!

Månadens mat - har varit i rikligaste laget (läs pommes frites), det blir lätt så på semester ... Hemma igen försöker jag med mer fisk och grönt.

Månadens vin - "The Idiot", en pinot noir för 99 kronor från Italien. I vanlig ordning köpte jag en flaska enkom för etikettens skull, men än har vi inte druckit den ...   

Månadens skönhet - den pampiga blombuketten jag fick när vi hade middagsgäster förra helgen. Den är fortfarande fin.

Månadens bad - Här har jag många härliga att tänka tillbaka på: i sjön Värmeln, i Mälaren, i Joniska havet och i grekisk pool. Har njutit av dem alla!

Månadens låt - "Bred dina vida vingar" – psalm 190 med fin text av Lina Sandell – på två begravningar i släkten. Annars gärna "Minns i november" som jag nämnde inledningsvis.

Månadens kultur - föreläsning om 800 år av svensk mathistoria med Richard Tellström, docent i måltidskunskap, Stockholms universitet. Tillika känd från tv. Både intressant och underhållande.

Månadens bokcitat - "Kvinnor förväntas ju sköta hemmet – men vad är ett hotell om inte ett hem?". Ur baksidestexten till "De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel" av Ruth Kvarnström-Jones. Passar mig som alltid säger att jag ska gå "hem" när jag är bortrest och bor på hotell.

 
Månadens TV - Märkliga "Baby Reindeer", originalserie på Netflix. En otäck historia med viss verklighetsbakgrund, jag kan inte precis rekommendera den, snarare varna för den. Men väldigt originell är den, och det kan förstås locka/räcka. Mycket beröm har den fått, och inte mindre än fyra Emmy, tv-världens motsvarighet till filmens Oscar. Fast nya säsongen av danska "Badhotellet" är mer lättsmält (och feelgood)!

Månadens podd - Det är förstås USA-podden från Sveriges radio, i princip den enda jag lyssnar på. Ginna Lindberg, radions korrespondent, är lysande och nu är det heta valtider! Heja Kamala!

Liten del av stor och vacker blombukett som våra middagsgäster hade med sig!

Här blev det ganska många dopp!

Copyright Klimakteriehäxan
 

Skyltat på grekiska igen

Fisk färsk ur havet till din tallrik!

 

Ville man laga till sin egen fisk fanns möjligheten.

Jag har sett större marknadsplatser.

Röd flagg vid stranden, det är en varningsskylt som bör respekteras! Vatten kan vara
väldigt farligt. Här har den hissats trots att vågorna ser hyggliga ut. Men det kan ju
vara strömt också. Lätt att råka illa ut, fråga mig, jag har varit med om det!

Om man hyr ett fordon ska det naturligtvis vara starkt och pålitligt. Då kan firman döpas
efter en mäktig gud: en sån som Herkules/Herakles var! Stordåd uträttades hur som helst.
Fast uthyrningsfirman hade kanske inte fördjupat sig i studier av antikens mytologi.

Här en skylt med speciell tanke på BP, Skyltsöndagens värnare framför andra. Fler
 trägna söndagsskyltare:  Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,
 LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony, Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Obotligt högervriden

Den fångade min blick när jag i sakta mak flanerade bland massor av andra turister längs en gränd i den lilla grekiska hamnstaden Parga vid Joniska havets kust. Där såldes sådant jag inte behöver köpa mer av: kläder, souvenirer, väskor, prylar i oräkneliga variationer. Jag tyckte dock inte att man såg till särskilt mycket hantverk.

Men att den här muggen var gjord för hand av en glad keramiker, det tyckte jag var solklart. Färgerna, djupblått och intensivt turkos, är två kulörer jag verkligen gillar. Dessutom påminner de om havet som låg bara ett stenkast bort. Och vilket roligt "öra"! Fin, kort och gott!

På semester vill man inte så sällan köpa med sig något hem. Jag brukar försöka se till att det i så fall blir något man kan använda, inte bara en souvenir utan en vettig pryl. Den ska dessutom inte vara stor, med tanke både på transport och på utrymmet hemma.

Den här muggen uppfyllde kraven. Men med bästa vilja i världen kan man inte påstå att jag behöver en mugg till. Köksskåpen är sedan länge fulla. Då kom jag på lösningen: jag köper den till Dottern, hon älskar stora muggar till sitt te!

Sagt och gjort. Fast en sak glömde jag bort mitt i shoppingivern: min Dotter är vänsterhänt. Och en mindre vänsterhandsanpassad mugg har jag nog aldrig sett. Den är obotligt högervriden! Så antagligen får den klämmas in hemma hos mig bland övriga muggar. Eller möjligen förvandlas till en vas. En grekisk souvenir i originell design förblir den hur som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om graviditet

Veckans mening, den där som Skriv-Robert vill få sig serverad på lördagarna, kan se väldigt olika ut. Den kan vara rolig, träffande, elak eller intressant i största allmänhet. Huvudsaken är att den fått mig att hejda mig om än aldrig så lite i läsningen. Och i dag bjuder jag på en mening som jag tycker är vacker, varken mer eller mindre. Hämtar den ur D.H. Lawrences "Lady Chatterleys älskare". Har hon blivit gravid?

Hans barn fanns i hennes ådror som en gryning.

Copyríght Klimakteriehäxan

Nackdelar att räkna med

 Hej fredag! Ännu en helg knackar på dörren och visst ska den bli insläppt. Men vi får väl ta en dag i taget och börjar därför med fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, som denna gång valt ett negativt angreppssätt. Fast en och annan nackdel får man väl finna sig i att räkna med och hantera eller hur?

1. Vad tycker du är en nackdel med att shoppa i affärer?  Ingen. För när jag är fysiskt på plats i butiken ser jag vad jag köper, väljer själv vare sig det gäller mat eller kläder. En möjlig nackdel dock är att kassen kan bli tung att bära.
2. Vad tycker du är en nackdel med att se film på bio? Att man måste ta sig dit och hem ... men när man väl är där instämmer jag i en gammal reklamramsa: Film är bäst på bio. 
3. Vad tycker du är en nackdel med ditt grannskap? Praktiskt taget ingen, om man inte räknar att huset är onödigt lyhört.
4. Vad tycker du är en nackdel med kollektivtrafik? Att bussturerna ständigt glesas ut här där vi bor och därmed gör kollektivtrafiken svårare att använda.
5. Vad tycker du är en nackdel med att äta ute? Ser flest fördelar, men det kan vara svårt att hamna i en krogmiljö där ljudnivån tillåter samtal. Ogillar dessutom att krögare sätter en maxgräns för hur länge man får sitta och äta. Och så ska man ju dit och hem igen också, förstås ...

En blomma är aldrig en nackdel!

Copyright Klimakteriehäxan

Ingen resa till bokmässan

Helgfråga från Mia i bokhörnan: Bokmässan i Göteborg börjar i dag. Ska du gå dit? Ack nej, ingen resa dit i år heller. Önskar er som kliver in genom entrén till denna litteraturfest trevliga möten, många fyndköp och spännande samtal och/eller föreläsningar. För det vet jag ju att det finns goda möjligheter till, alltihop. Been there, done that, så att säga. Undrar om jag någonsin kommer att återvända?

Varje gång jag varit på bokmässan – kan det ha blivit fem-sex eller rentav sju gånger? – 
har det varit strålande sommarväder i Göteborg.
I år nöjer jag mig med balkongen. Drygt tjugo plusgrader och bara några tunna moln!

Copyright Klimakteriehäxan

Äpplets dag

I dag hyllar vi det svenska äpplet! Och få årgångar har väl erbjudit fler jubilarer än 2024 års säsong har gjort och fortfarande gör. 

Ibland hörs faktiskt klagomål: det blir för mycket fallfrukt som måste fraktas bort. Men när fruktmängden är riklig ringlar köerna till musterierna. På somliga ställen får man garanterat sin egen frukt när den guldgula vätskan bärs hem, på andra blandas allas äpplen. Bara att välja! Och äppelmust är gott, kom inte och påstå något annat.

I mitt kök brukar det bli en och annan äppelkaka, och jag petar gärna ner äppelklyftor i sockerkaka, för det blir saftigt och gott. Min mamma gjorde alltid äppelmos men det är en produkt som vi använder väldigt lite, även om det ju nu i år skulle passa perfekt. 

Idag köpte jag hur som helst några äpplen på Ica, det är för långt till mina egna – och när vi väl kommer fram till Barndomslandet nästa gång har kanske fåglarna tagit hand om kalaset. Ändå lär jag få vänta ett tag innan mina två favoriter dyker upp: Åkerö och Oranie.

Det här med temadagar upphör dock inte att förundra. Ser att Google väljer att hylla pop corn i dag, oklart varför (äpplets dag infaller i oktober på andra ställen bl a i England). Och i morgon är det "hjärtedagen" här hos oss!

Copyright Klimakteriehäxan

Från sameland

Bokmässan i Göteborg drar igång strax, fast utan mig. Har inte varit där på flera år och visst kan jag sakna det, men allt har ju sin tid brukar man säga ... Dock är det lite trist att inte få uppleva Joyce Carol Oates live, det hade jag gärna gjort. Dessutom ska Karin Alvtegen få Crimetime Awards stora hederspris, henne hade jag också gärna applåderat. Så sorgligt att hon inte längre klarar att skriva!

Temat för årets mässa är Sápmi, alltså det som rör de svenska samerna. Där hakar Ugglan på när hon nu för sista gången ger oss andra bloggare ämnet för Tisdagstrion. 

Mina första tankar går till Elly Jannes, som 1942 tillsammans med fotografen Anna Riwkin Brick gjorde en barnbok om den lilla sameflickan Elle Kari och hennes vardag, ganska exotisk för de flesta "sörlänningar". Hon bodde med sina föräldrar i samebyn Jåhkågasska i Jokkmokk. Boken heter kort och gott "Elle Kari" och har den egenheten att texterna tryckts på tre språk: svenska, nordsamiska och lulesamiska. Och när Elly Jannes så småningom fick en egen dotter fick hon heta Elle-Kari!

"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk blev Årets bok ifjol. Har tänkte läsa den men än har det inte blivit av. Här ska man få historien om svenska statens tvångsförflyttningar av Karesuandosamerna för hundra år sedan. Likadant ligger det till med Ann-Helén Laestadius "Stöld" och "Straff" ... de står i kö på hyllan ... 

Sameslöjd finns det oändligt många vackra exempel på, både i textil, renskinn och metall (och ibland kombineras de tre materialen). Tycker att de sällan får den uppskattning de förtjänar. Ett undantag är kanske Britta Marakatt-Labba vars litografier verkar gå åt som smör i solsken. Sina motiv hämtar hon bland folk och fä i fjällvärlden. Hon har också broderat bilder.

Saltripa av Lars Pirak

En samisk konstnär som liksom Marakatt-Labba blivit riktigt välkänd och också setts i tv är Lars Pirak (1932-2008). Hans saltripor i horn eller tenn är underbart vackra! Pirak skrev också poesi, här finns ett exempel att lyssna till, som Dagens dikt i SR. Han är också tillsammans med Kurt Kihlberg medförfattare i boken "Made in Sápmi – en bok till Lars Pirak: en värld av samisk konst och slöjd" men den tror jag knappast går att få tag i – jag skulle gärna bläddra i den!

Detta blev en rätt spretig och konstig trio, men avslutningsvis kommer här också ett stort tack till Ugglan för många tisdagsuppdrag! Ny värd för detta äventyr blir Skriv-Robert. Så tisdagstrion lever vidare!

Copyright Klimakteriehäxan