Veckans mening – om journalisters språk

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening som har fått honom att stanna upp. "Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Och jag är en av dem som brukar hänga på. Den här gången hämtar jag min mening ur Dagens Nyheter, där Lotta Olsson tipsar om läsning. Nu lyfter hon fram föredömet Barbro Alving, reporter, författare, kåsör, radiopratare – alltid lika välformulerad. Det blir ett gott råd till en yrkeskår där man tyvärr alldeles för ofta slarvar med språkhanteringen.

Alla unga journalister borde tvingas att läsa Bang tio gånger framlänges och baklänges för att förstå hur viktigt språket är.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

329

-Så många "medaljgrenar" avgörs i sommar-OS som inleds i dag med officiell invigning i Paris. Det är sommarspel för 33:e gången i historien, det tredje som hålls i Frankrike. Senast var det 1924 så på så vis blir det ett 100-årsjubileum. Men det är första gången lika många män som kvinnor tävlar!

Officiell logo för tävlingarna. Antar att det är den olympiska elden som är i centrum,
men kreatörerna får ursäkta: jag såg ett kvinnoansikte inringat av en lite ostyrig frisyr ...
Tänkte att det kunde vara en blinkning till den nya jämställdheten i  antalet tävlande.
UPPDATERING: Det ÄR en kvinna i loggan! Hon heter Marianne och är symbol för hela Frankrike! 

Fiske utan napp

Min väninna hade tagit med sig en bunt reaplagg och försvunnit in i en provhytt. Jag stod sysslolös utanför. Mobilen ringde. Inget nummer jag kände igen, men det såg ut som ett vanligt svenskt 070-nummer så jag svarade.

-Hej! säjer en vänlig manlig stämma på klingande svenska. Han presenterar sig med namn, lät väldigt svenskt det också, och säger att han ringer från min bank.

-Från min bank? ekar jag. Varför det?

Jag ser hur den unga expediten nån meter bort lystrar. Hon hör min nästa replik:

-Ordna mina konton? Behöver de ordnas om på något vis?

Rösten i mobilen surrar något om att man ju regelbundet bör se över sina tillgångar, det går alltid att hitta bättre placeringar för sparmedlen. Och, om man har pension, då måste man ha dunderkoll på den också!

-Men du tycker inte att jag verkar ha det?

Nej då hade han förstås inte ringt, det borde jag väl kunna räkna ut ...

Nu har expediten börjat vifta med armarna, avvärjande. Hon skakar energiskt på huvudet. 

-Förlåt, säger jag till mannen i luren, men vilken bank sa du att du ringer från, jag uppfattade visst inte det?

Kort paus. Han väljer väl bland några "vanliga".

-Jahaja, Nordbanken, säger jag. Märkligt hör du du, men just den banken har jag nog aldrig haft några affärer med över huvud taget!

Jag trycker på off-knappen.

-Herregud så orolig jag blev, säger expediten (som jag aldrig sett varken förr eller senare).

-Tack för att du brydde dig, det var jättebra, det skulle inte alla ha gjort! säger jag (som förvisso inte höll på att bli lurad men det kunde ju inte tjejen veta).  

Väninnan kommer ut ur provhytten, svettig av att krypa i och ur mer eller mindre lyckade kläder. Betalar ett par byxor och en tröja. Mina bankkonton ligger där de legat i åratal, för ögonblicket orörda. Ska de "ordnas" gör jag det själv! 

Ändå var det lite intressant att få ett sånt där samtal från någon samvetslös människa som tror att alla som fyllt 60 kan luras till vad som helst. Måste erkänna att han lät trevlig och, om man kan låta det, pålitlig! Det här ljusskygga penningfisket är utbrett och sorgligt många drabbas. Fast just denna gång blev det inget napp.

Copyright Klimakteriehäxan  

Utflykt med korv och sås

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Så lyder sommarversionen av helgfrågan, och den kommer förstås från Mia i bokhörnan.

Om ni är ute och far och kommer in i Värmland rekommenderar jag verkligen ett stopp i Arvika. Var där nyss och skrev om det här. Vill lägga till att om man har det minsta intresse av konst och hantverk ska man ta sig till Rackstadmuseet, i utkanten av staden, och till Konsthallen och Konsthantverk, båda inne i centrum. Mina barnbarn är dock än så länge i yngsta laget för att visa något direkt intresse för konstutställningar ...

Väl i Arvika kanske du behöver proviantera? Missa då inte den godaste falukorven av dem alla! Den heter Jubileumsfalu och kommer från charkuteriet Hemgården i Råda i Norra Värmland. Lite dyrare än annan falukorv, men det är den värd. Pröva att grilla eller steka den i rejält tjocka skivor! Osäkert vilka butiker som har den, men stora Ica i Palmviken har den alltid. Rimligen finns Hemgårdens produkter runt om i landet, men jag vet inte var.

Ett värmländskt tips till som låter märkligt men som är jättegott, till stekt eller varmrökt lax: servera den med hjortronsås! Överraskades för något år sedan med denna i mitt tycke sällsamma kombination på restaurant i Karlstad och föll direkt (kanske är det vanligare nu?). Enkelt dessutom! Gör så här: Blanda lika delar hjortronsylt och crème ­fraiche. Smaksätt med pyttelite extra socker och krydda med lite salt och ännu mindre malen svartpeppar, smaka dig fram. Och ta mer crème fraiche än sylt om du är tveksam, lätt att röra i mer sen. Så gott!

Trevlig helg!

I Stadsparken i Arvika.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

 24/7

-Det påstås bestämt att män tänker på sex 24/7. Det är ju i dag! (Ja, jag har namnsdag också – Kristina är mitt "extranamn" – men jag fattar att ingen tänker på det med samma energi och intensitet.)

Att bo i en oas

Jag bor i Stockholm, Sveriges största stad, tillika dess huvudstad. Jag bor inte mitt i city men ändå hyggligt centralt. Utanför mina fönster har jag träd, buskar och blänkande vatten. Väldigt nära finns prunkande grönska att njuta av, promenadvägar, blommor, stillhet. 

Ännu närmare kan jag hoppa i Årstaviken, en del av Mälaren, och ta en simtur, just nu i väldigt dräglig temperatur. Vattnets kvalitet klarar t o m de av EU föreskrivna testerna (de var inte ens uppfunna när jag började bada här men det har gått bra ändå). 

Ibland ser vi en hare eller ett rådjur, för en tid sedan var jag på vippen att krocka med en vacker räv på infarten till huset vi bor i. Så kan man alltså bo i en storstad i Europa. I en oas! Priviligierad? OM! Tacksam? JA!

Humlor gillar stockrosor.

Det ser ut att bli ett bra äppelår i Stockholm!

Här tog jag mitt morgondopp i dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Golvad av en omläsning

"Två soldater" kom ut 2012, jag läste den när den var färsk. Nu lyssnar jag på samma text, skriven av duon Anders Roslund och Börge Hellström. Och visst minns jag att jag då, för tolv år sedan, tyckte att den var bra, spännande, sorglig och otäck. Men nu är jag GOLVAD! 

Anders Roslund och Börge Hellström. (Hellström avled 2017)

Möjligen tänkte jag vid första läsningen att historien var, med författarens rätt, lite tillspetsad, hade fått lite "extra allt" av ruskiga detaljer, av gängkriminalitetens tankevärld. I fiktiva Råby regerar tonårskillarna som sätter barn som ännu inte fyllt 15 på blodiga uppdrag – de är ju ändå inte straffmyndiga så de kommer lindrigt undan även om de grips ...

Det är hot till höger och vänster, misshandel hör till, absolut lydnad ett krav för att få tillhöra "rätt" krets. Flickorna kallas "hora" medan grabbarna är "bror" och hälsas med ord som "kärlek" och "respekt", ord som helt förlorat sin betydelse och sin valör. Skrämda mammor törs bara se på, papporna är väldigt frånvarande. 

Att smuggla in narkotika på ett fängelse är utvecklat till en konst. Att bygga en bomb likaså. Att riktigt små pojkar drömmer om att bli kriminella är utom alla tvivel. Att öppna en låst bil går på sekunder, den moderna tekniken till trots. Skyddsvästar och vapen går lätt att få tag i, grabbarna flinar åt poliserna –  "grisarna" –  när de undgår gripandet än en gång. Författarna vet också i detalj hur man "bygger" sin egen tatueringsapparat!

Scen efter scen utspelas inför mina öron (bra inläsning av rutinerade skådisen Peter Andersson) och jag ryser, ja stundtals gör det nästan ont, eftersom vi i dag lever med en gängkriminalitet som ingen verkar veta hur man kan rå på. Varför tog ingen Roslund/Hellström på allvar? De hade gjort all research, visste ju redan så otroligt mycket om den gatans verklighet som sedan växt och blivit ett av våra svåraste samhällsproblem!

I dag känns "Två soldater" mycket mer som ett reportage än fiktion (det är förstås en blandning)! Det tog tre år att färdigställa boken, har Anders Roslund berättat.

Andra har skrivit om våra ungdomsproblem. Lars Åberg visade Malmös sårbarhet i "Framtidsstaden: om Sverige imorgon blir som Malmö idag ..." och "Landet där vad som helst kan hända". De kom ut 2017 och 2018. Diamant Salihu fick pris för "Tills alla dör" 2021 och har följt upp den med "När ingen lyssnar" 2023.

Bristande integration är nyckelordet, men var är lösningarna? Läste inte landets jurister och makthavare böcker 2012? I en recension av boken, i Expressen, stod det att den var spännande men att problemen som skildrades inte existerade: "Den gör människor räddare än de behöver vara". En hög polischef kommenterade "Två soldater" och sa att "Sverige inte var redo för den sortens historier". 

Vi borde ha varit redo allihop. Vi borde ha lyssnat på Roslund/Hellström. Vi borde ha blivit rädda direkt. Det hade kunnat göra skillnad, tolv år är en lång tid. Många barn har rekryterats till de kriminella gängen under de åren.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag säger NEJ! (alltid retar det nån)

Visst är jag väl en besserwisser? En som vet vad som är rätt och fel, fult eller snyggt, klädsamt eller opassande, kul eller förskräckligt? Ja hur man än vrider och vänder på saken kommer jag till samma slutsats: om fler tyckte som jag skulle världen verka lite trevligare.

Naturligtvis inser jag att provokation inte är särskilt sympatiskt. Fast ibland kan ju gensvaret bli både spännande och intressant, eller hur? Alltså har jag nu beslutat mig för att göra en komma-ut-ur-garderoben-bekännelse och lufta en lång rad av mina aversioner. För det finns så himla mycket jag vill säga ett kraftfullt NEJ till! 

För den här gången (det kan bli fler!) koncentrerar jag mig på saker jag lägger märke till när jag rör mig bland mina medmänniskor. Bara ytligheter, alltså. Som många väljer att strunta helt i, och det mår de kanske allra bäst av. Men alltid retar jag väl någon?

NEJ säger jag till den som påstår att gympadojor passar till en skir sommarklänning. Bekvämt kanske, men snyggt? Icke!

NEJ säger jag till den som tror att mörkrött läppstift är ett bra val när man sätter på sig ansiktet. Jo, förresten, det är det, ifall om man vill se tio-tjugo år äldre ut än man verkligen är.

NEJ säger jag till alla modets dödskallemönster, på textilier, smycken, accessoarer. Till och med på babykläder! Dödskalle blir man så småningom alldeles själv, det kan väl räcka?

NEJ säger jag till alla svindyra jeans som säljs "färdigslitna", med mängder av hål. En direkt förolämpning till många som inte har råd med nya byxor över huvud tag (jo de finns, fast kanske inte just i dina och mina kvarter). Möjligen anar jag att de där trasiga plaggen är lite mindre poppis nu än de var för ett tag sedan. Hoppas!

NEJ säger jag till alla dessa enorma tatueringar som omger oss, allra mest synliga så här års när vi går i kortärmat och med bara ben. Vet att det kostar massor, tänker ofta elakt att jag hoppas att det gjorde ont när tatueraren jobbade. Man hade kunnat använda pengarna till något helt annat och mycket bättre!

NEJ säger jag till dem som dumpar sina tillhörigheter bredvid återvinningsstationen. Kan vara en säng, en fåtölj, en toastol (har sett dessa exempel). Skämmas borde de, och bötfällas!

NEJ säger jag till mobilmänniskorna som tvingar mig att på buss eller t-bana lyssna till ibland väldigt privata samtal, samtal som jag absolut inte vill höra. 

NEJ säger jag till de flickor/kvinnor som köpt fillers till sina läppar och sedan aldrig kollat sin profilbild i en spegel. För om de såg att de fått en fågelnäbb i ansiktet borde de inte göra om proceduren.

NEJ säger jag till alla män som låter skägget växa hej vilt utan minsta antydan till ans. De får mig att tänka "taliban" och det är ingen jag längtar efter att ha vid min sida.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon, som sagt!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarvecka i Barndomslandet

Att hela familjen samlas några dagar i Barndomslandet, det är något av sommarens härliga höjdpunkt. En dramatisk skillnad att vara sju personer i stället för, som vanligt, två!

30 kr kostar resan för vuxen. Hyggligt pris tycker jag!

Det blev bland annat en utflykt till Arvika, med fika på fina Sågudden, knallgoda hamburgare inne i centrum och inte minst en åktur med det synnerligen lokala tåget Färdinand. En "kul tur" utlovades. Ingen guide medföljde, vilket gav mig chansen att peka på "sevärdheterna": DÄR gick jag i skolan, DÄR har jag bott, DÄR låg biblioteket, DÄR badhuset, DÄR har jag också bott, DÄR fick jag mitt första "riktiga" jobb, DÄR låg korvkiosken man gick till, DÄR bion! Åhörarskarans intresse var väl hyfsat artigt men behärskat ...

Klässbols linneväveri (Kunglig hovleverantör!) tillhör traktens absoluta turistmål, precis som närliggande Kaffevarnen med fika, mat och angränsande loppis (det blev några böcker). En och annan lekpark besökte vi också, bra för dem med spring-i-benen och glid-i-rumpan.

Tåget går! Med faster i "kupén". Tuuut!

Naturens fröjder ... OBS att jag "skyltar" med härlig temperatur!

Visst ser ni också att det är en gubbe som ligger bredvid mig på stranden och njuter
av solen? Väldigt stor näsa har han ... och han fick låna min hatt, ville ju inte att
han skulle bränna flinten ...

Klässbols linneväveri gör minsann inte bara rutiga dukar - den här gången köpte vi
skjorta till Maken! Och Kaffekvarnens meny varierar förstås ständigt.

På Klässbols linneväveri har man insett att föräldrar handlar mer om barnen har
Duplo i ett hörn av butiken. Det funkar!

Nu blev det en lite annorlunda Skyltsöndag igen, men jag tar mig mina friheter och om man räknar "snällt" blev det ändå fyra skyltar ... Det är BP som är projektets fostermor och flitiga söndagsskyltare brukar vara Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Arvika "skyltar" med och brukar få beröm för sina parkplanteringar. Med rätta.

Copyright Klimakterieäxan

Veckans mening – om att vara författarbarn

Johanna Ekström skulle just fylla 52 när hon dog 2022. Hon var författare, skrev både poesi och romaner, och äldsta barnet till paret som länge var den "finaste" duon kultur-Sverige kunde visa upp: Margareta Ekström och Per Wästberg. Tio år före Johannas bortgång kom boken "Om man håller sig i solen" och i den får man veta hur det var att växa upp i ett tjusigt hem på Kungliga Djurgården i Stockholm, i en familj som verkligen höll på etiketten och visste hur man skulle föra sig i de fina salongerna, samtidigt som båda föräldrarna var framgångsrika författare. Hela familjen hade ordet i sin makt! (Fadern, Per Wästberg, nu 90 år, sitter fortfarande i Svenska Akademien). Boken blev mycket omtalad när den gavs ut, jag råkade bara hitta den på en loppis härom veckan och slog till. Den uppväxt vi får läsa om äger rum har fokus på yta och mycket mindre utrymme för känslor. Men förmågan att uttrycka sig var alltid viktigast, språket gick först, allt gick att skriva om. Här har ni Veckans mening, på Skriv-Roberts initiativ:

Om du är olycklig, var då så verbal att olyckan blir en god historia.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 148

SLEVDRÄLLA

-Tänk att man har saker som man absolut vet hur de ska användas, hur de fungerar och är nöjd med det – utan att ha en aning om vad de heter. Jag har två stycken såna här! Man lägger den vid spisen och den blir nyttig under matlagningen, sparar spill och därmed städning. Jag har en i keramik (bilden) och en i glas, de görs också i exempelvis plast och trä. Om du inte har någon tycker jag att du ska slå till och skaffa en, det handlar om en behärskat stor investering. Och när du nu dessutom får veta vad saken heter, eftersom jag utser det till Dagens Ord!

Klokt och trösterikt om böcker

Hannele har i sitt bokparadis på Hisingen i dag på sin blogg lyft fram några citat av Umberto Eco som åtminstone i min värld tjänar till tröst och försvar när jag tittar på alla mina böcker jag har men förmodligen aldrig kommer att hinna läsa. Om du liksom jag känner ett visst behov av tröst och försvar på just det här området kan du läsa Hanneles inlägg här!

En deckardrottnings liv

Alla läser vi väl en deckare emellanåt. Eller en polisroman, som nutida krimförfattare gärna vill kalla sina verk. För väldigt många av oss började det tidigt, redan på 50-talet läste i alla fall min mamma gärna om mordgåtor som fick sin lösning tack vare en smart person som tänkte bättre än andra. Och om bokens originalspråk var svenska hette den klartänkte ofta Christer Wijk och författaren var då en kvinna med stor haka, jätteglasögon och (för tiden) tjusiga kläder. "Kung Liljekonvalje av dungen" hette en jag läste, jag var bara barnet ...

Imponerande 42 stycken pusseldeckare skrev hon, förutom memoarer (1985) och flera ungdomsromaner. Dagmar Lange, kvinnan som under pseudonymen Maria Lang just ägnats en timslång dokumentär på SVT: "Maria Lang: Sveriges första deckardrottning". Det visar sig också att man nu kan konstatera att hon var först med ett och annat, som att låta kärlek och sexliv finnas med bredvid mordgåtorna och redan i sin debut 1949 "Mördaren ljuger inte ensam" fanns ett lesbiskt inslag, helt unikt för tiden. Hennes sista bok kom 1990.

Foto SVT

Varje sommar bodde hon i den lilla staden Nora, varje sommarnatt jobbade hon när andra sov, varje sommar blev det en bok. Det var inte bara det uppochnervända dygnet som var speciellt för kvinnan som i "det civila" var svensklärare och studierektor. Hon var hård som lärare, hade kelgrisar bland eleverna, hon hade otroliga kräftskivor när alla skulle sjunga nubbevisor och ingen fick gå hem förrän klockan fem. Hon älskade whisky och hallonbåtar, levde aldrig med någon partner, gjorde slut på sina pengar så att hon vid sin död hade stora skulder i stället för tillgångar.

Allt detta och mycket mer får man veta om den här kvinnan som länge var en av Sveriges mest välkända personer och som det stundtals stormade kring. Exempelvis lämnade hon i vredesmod Svenska deckarakademin när en bok hon ogillade fick priset som "Årets deckare". Nu har många år gått och samma akademi håller möte i Nora, till Maria Langs ära.

Sommarversionen av helgfrågan, med sina rötter hos Mia i bokhörnan, är en uppmaning: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Vilket betyder att jag tipsar om den här dokumentären, som jag tyckte var jättekul att se, och då hänger ju 42 boktitlar med på köpet, memoarerna "Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang" oräknade. Dessutom finns två relativt nya böcker skrivna inte av, men om henne.

UPPDATERING: Kollade just kvällens tv-tablå och vad ser jag? Jo att dokumentären om Maria Lang sänds kl 18 ikväll i SVT2! (Jag såg den på SVT PLay och länken i texten ovan tar dig dit).

Copyright Klimakteriehäxan

God morgon!

Det där var en lögn. Det är en usel morgon. Efter en usel natt.

Släckte som vanligt strax efter midnatt. Svalt i rummet, rena släta lakan, några snälla boksidor som godnattsaga avklarade.

Men inte somnade jag trots att jag tyckte att jag var – borde vara – trött. Snart började det regna, ett behagligt ljud att somna till normalt. Hjälpte inte.

Klockan tre gick jag upp. Löste en sudoku, åt ett par skivor Rågrut med mjukost och drack vatten. Återvände till sängen vid fyra. Somnade inte.

Det slutade regna, några fåglar gladdes hörbart åt det. Men jag blev inte ett dugg gladare. Gick på toa trots att jag inte tyckte att jag behövde, fast på något sätt ska man ju fördriva tiden eller hur?

Kanske slumrade jag en halvtimme sedan. Vaken igen, kände hur underlakanet låg i skrynklor som om någon kört en jättestor elvisp i sängen. Vispen, det var förstås jag.

Mobilen pep. Förmodligen någon som skrev ett ord i Wordfeud, jag har kommit fram till att den absoluta majoriteten som ägnar sig åt det spelet är nattugglor.

Ute hade ljuset återkommit, fåglarna var lite mer energiska.

Strax efter sju – arbetstid! – kom någon med någon sorts såg och började jobba under mitt fönster. Upp och stänga, tack för att det finns treglas!

Ägnade mig än en gång åt att, i onödan, gå på toa. Inget särskilt kul tidsfördriv. Snurrade några fler varv i sängen, vände svalt hörn av kudden mot kinden.

Lyckades somna en stund när man vanligtvis brukar gå upp. I köket lite senare hälsas jag av Maken med ett "God morgon!". Han anade inte hur fel han hade. Nu hoppas jag bara på en god natt när det är dags att lägga sig igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Lysande SOL som blir en triss

SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav) vill Ugglan se i denna veckas tisdagstrio. Och minsann om jag inte har det perfekta svaret! 

För det finns knappast någon författare jag beundrar mer än den ståtliga damen som härskade på värmländska Mårbacka: Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf: SOL. Det blir ett extra L på köpet, men det tycker jag att jag kan bjuda på! (Lite fuskar jag ju i alla fall ...)

Selma Ottilia Lagerlöf

Sedan är ju frågan vilka titlar man ska satsa på. "Kejsaren av Portugallien" är självklar. Men därefter blir det svårt. "Jerusalem" bygger på verklighetsgrund och är klart berörande. "Gösta Berlings saga" bjuder på stor dramatik. Dessutom älskar jag Mårbacka-sviten, självbiografisk i tre delar ... så nu blev det författarnamn, tre romaner och en trilogi, snacka om full pott eller åtminstone triss i Tisdagstrion denna gång!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

128

-Så många svenskar reser till Paris för att tävla i OS 2024, nästa stora internationella sportevenemang (efter fotbolls-EM, final i går) som vi kommer att ägna rätt många (tv)timmar åt från fredag 26 juli (fast vissa tävlingar börjar redan den 24) till och med söndag 11 augusti. Vi räknar med åtminstone två svenska olympiska guld: "Mondo" Duplantis i stavhopp och Sarah Sjöström i någon simgren.  Men vem vet, kanske blir det fler? Vore kul i så fall!

CITAT om fotboll

Det är slut nu, fotbolls-EM. Äntligen, frestas jag lägga till. I brist på annat har jag sett mer fotboll än jag har velat, men det kan bli så – och vi har ju faktiskt bara en tv-apparat. Inser dock att de som valt att följa matcherna i radio förmodligen inte saknat bilderna särskilt mycket, eftersom radions reportrar levererat fantastiska men muntliga bilder på löpande band.

En av mina FB-vänner, tillika författare och poet, Eva Ström, valde radion som sin informationskanal när Europas bästa fotbollsspelare drogs ihop i Tyskland. Hon har med sitt känsliga språköra samlat på sig en lång rad citat plockade ur radions matchreferat, inspirerad till det när hon hörde att "det kom mandelmassa ur Yamals fötter". Det fick henne att börja anteckna! Vid radions mikrofoner oftast duon Christian Olsson och Johan Elmander.

Så här har det låtit, jag använder (del av) Evas FB-inlägg här: 
”Han har såna där vargögon, såna där ljusblå som Peter Forsberg hade”.
”Han med de härligt känsliga fötterna”
”Han har en extratå som han ibland fäller ut”
”Nu är det mer fotbollsadministration”
"Mbappé ser ut som en hungrig leopard som jagar efter en hare”

Man får inte riktigt nog, eller hur ... så här kommer ett gäng till:

”Det vattnas i fotbollsmunnen”

”De här kan stå och passa i fyrahundra år”

”Väldigt mycket rutin i hans 37-åriga kropp”

”Han är lagets modelejon med platåskor och gula kavajer”

”Ungefär som att stå och vänta på bussen i ösregn med skoskav”

”Som en aladåb som flyger för högt”

”Så lyckas de med ett sånt där riktigt skohornsinkast”

”Han med flätorna uppsatta i en fin ananasfrisyr”

”Men det går ju inte, det är som när en göteborgare försöker stoppa regnet”

Så där kan det alltså låta i radio när direktsändande reportrar kör på för fullt. Ingen kan klaga på deras påhittighet eller deras ordglädje! Minns hur man förr i världen stundtals hävdade att det bästa för att avsnjuta ett sportevenemang hemma i soffan var att ta bild från tv:n och ljud från radion. Är det kanske fortfarande ett gångbart alternativ? Roligare än att stå och vänta på bussen i ösregn och med skoskav i alla fall.

Spanien är numera europamästare i fotboll. Om det undgått någon. England kom tvåa. Sverige kvalade inte ens in.

Copyright Klimakteriehäxan

Min egen skylt

De har synts till ganska länge nu, de "skojiga" broderierna, en sorts "gerillahandarbeten". Ofta köper man en korsstygnstavla second hand – de brukar kosta näst till ingenting – och sedan förser man den med ny text, en som är tänkt att få folk att fnissa eller åtminstone dra lite på smilbandet. Onödigt ofta blir det s k runda ord eller svärord, vilket jag personligen inte tycker är särskilt kul, inte vill jag skylta med dem på mina väggar heller.

Däremot kan jag tycka att det ligger en viss charm i att med nål och tråd forma andra budskap. Mitt första verk i genren har jag visat här, en present till en väninna, med ett i mitt tycke synnerligen härligt positivt levnadsråd. Och nu är det dags för nästa, som jag sytt till mig själv. Själva broderandet avslutade jag för länge sen men nu har äntligen en ram kommit till också!

Känner mig ganska nöjd med resultatet, faktiskt. Den broderade texten är helt med sanningen överensstämmande: Tålamod är inte min bästa gren (så därför är sista bokstaven inte färdigsydd ...) och kommer heller aldrig att bli det.

Den här sortens handarbete passar oss lite latare jättebra: man behöver nämligen inte fästa trådarna på baksidan, eftersom ingen någonsin ska se den! "Riktiga" brodöser sätter annars en ära i att deras avigsida ska vara nästan lika fin som framsidan på handarbetet ...

Baksidan! (jag klippte ändå bort lite sedan)

Söndag betyder ännu en skyltsöndag, en bloggstafett där riktigt många hänger på, under BP:s överinseende. Här fler skyltare: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och vill du se mer gerillabroderi kan du testa den här Facebook-sajten (som har 13 0000 med nål och tråd försedda medlemmar!). 

Copyright Klimakteriehäxan

Med smaken av sommar

 Fem fredagsfrågor på sommartema från Elisa Matilda.

1. Hur mycket badar du på sommaren? Så ofta det går.
2. Hur mycket solar du på sommaren? Inte så mycket nu för tiden, men emellanåt är det skönt att sitta i solen en stund. Tycker fortfarande att jag "klär" i lite solbränna, men är medveten om riskerna.
3. Vilken sommaraktivitet gör dig mest glad? Om jag vaknar till en solig dag utan alltför mycket vind och en behaglig temperatur blir jag väldigt nöjd.
4. 
   Hur smakar din sommar? Jordgubb.
5. Vad vill du göra mer av under sommaren? Utflykt till något trevligt ställe, med möjlighet till någon förtäring och kanske lite kulturkonsumtion?

Copyright Klimakteriehäxan

Den boken fick min kollega att gå in i väggen!

I sommarens "lediga" veckor vill Mia i bokhörnan ha tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Det är helt enkelt sommarversionen av Helgfrågan!

Helgen som gick bjöd SVT på en långfilm som jag tror att åtminstone alla fotbollsfans missade: "Gone Girl". Den hade premiär för tio år sedan, och jag tror att jag sett den men riktigt säker är jag inte.

Däremot är jag alldeles säker på att jag vågar rekommendera boken den bygger på, skriven av Gillian Flynn. En äkta bladvändare, kalla den deckare eller vad du vill, men spännande är den! Vad har egentligen hänt med Amy som försvinner, just när hon och Nick ska fira sin femte bröllopsdag?

Glömmer aldrig hur jag såg en kollega gå rakt in i en vägg på jobbet, eftersom han gick och läste, med boken framför ansiktet ... han kunde helt enkelt inte lägga den ifrån sig! Det var tack vare den incidenten jag läste boken faktiskt. Fortsatte sedan med fler titlar av samma författare, blev inte besviken! 

Filmen kan ses nu i juli på SVT Play. Boken hittar du där du annars hittar din läsning, det må vara second hand, nätbutik, bibliotek eller traditionell bokhandel! Perfekt sällskap på stranden eller i hängmattan, om du nu råkar vara så lyckligt lottad att du har tillgång till en sådan.

Copyright Klimakteriehäxan

En blomma att skryta med

Ursäkta mig ett litet ögonblick, jag lovar att inte bli långrandig men jag måste bara få skryta lite! På bilden ser ni föremålet för min stolthet och därmed mitt skryt: min pelargon som nu övervintrat flera gånger i sin kruka på balkongen, men som aldrig förr varit så här grann!

Den har inte fått extra gödning, ingenting extra över huvud taget. Men den stortrivs, uppenbarligen. När jag tog bilden var den 98 cm hög från golvet (ja jag mätte!) och när knoppen i toppen slagit ut är den mer än meterhög! Många fler knoppar finns det dessutom! Lite stryk har den tagit av den starka blåsten vi levt med i några dagar, dock. Fast visst är den fin ändå, min skrytblomma!?!

Copyright Klimakteriehäxan

Dags för stranden!

Dags för en tisdagstrio. Temat går i sommarens tecken, för så här formulerar Ugglan uppgiften: det ska vara strand (i författarnamn, boktitel eller miljö). OK! Dags att dra till beachen, playan, plagen eller den alldeles vanliga stranden!

"På sandstranden" (A Day at the Beach) av Kathryn Jackson kom ut som en i serien FIB:s Gyllene Böcker. Jag fick den på min femårsdag. Den finns kvar, är förstås gammaldags, men barnbarnen gillar den! En enkel historia om en sommardag, med hink och spade och bad och picknick. Allt är frid och fröjd!

Det blir en hel del badande även i Naomi Woods "Mrs Hemingway", en välresearchad och fascinerande berättelse om Ernest Hemingway och hans kvinnor. Gott om stämning från det glada (?) 20-talet i södra Frankrike vid Medelhavets strand, ofta i sällskap med en flaska gin. Bra läsning inte minst för Hemingways fanklubb! Han hade sina sidor, den mannen (och då tänkte jag inte framför allt på boksidor).

"Musselstranden" av Marie Hermanson kom ut för 25 år sedan och det var väl ungefär då jag läste den. Ja, ni har redan gissat det: jag kommer knappt ihåg något alls, men har för mig att jag tyckte den var klart läsvärd. Den där stranden gömmer i alla fall någon spännande men inte särskilt trevlig hemlighet ... Omläsning? Kanske.

Återstår bara att intensivt hoppas att det ska bli väder som lockar till strandutflykter för oss nu igen. Nu har det regnat och blåst så det räcker för ett bra tag framöver! 

Copyright Klimakteriehäxan

Det blev ingen favorit ...

Att jag anser att nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie är en skrivande stjärna, det är mina återkommande bloggbesökare väl införstådda med. Men hur ska hon kunna få Nobelpriset i litteratur om hon inte publicerar fler romaner?

Hennes senaste, den lysande "Americanah", kom ut för tio år sedan. Det hon skrivit därefter har varit kortare texter, en sorgebok efter pappans död, en feministisk appell och en bok om föräldraskap. Chimamanda har haft lite annat än skrivande att tänka på, har gift sig, fått en dotter, hennes första och hittills enda barn.

När dottern var ungefär tre år gammal skrev hennes mamma en saga till henne: "Mammas sovsjal" (Mama´s Sleeping Scarf), en bilderbok i storformat. Den sägs skildra en familjs ganska vanliga vardag i Lagos, Nigerias enorma huvudstad. Huvudperson är den lilla flickan Chino, och mammans mjuka gröna sjal med mönster av ringar i rött och blått har den andra huvudrollen. 

Naturligtvis blev jag nyfiken. Är Chimamanda genial även som barnboksförfattare? Med barnbarnen som alibi köpte jag boken och nu har vi läst den. Tyvärr är jag besviken. Att inte jag själv, som läste den först, tyckte att den var kanon säger ju inte så mycket. Men när de vanligen så bokintresserade ungarna tappade lusten innan vi kommit till sista sidan och inte alls vill läsa den igen tvingas jag inse faktum: det där blir ingen favorit, vare sig för 2,5 -åringen eller 4,5-åringen (den är tänkt för 3 – 5-åringar).

Lite märkvärdigt är det också (tycker jag) att ett annat namn står över Chimamandas på omslaget: Nwa Grace James. Pseudonymen, som betyder "Grace James´ barn" ska vara en hedrande gest till Chimamandas egen mamma, som heter just Grace James. 

Kan bara hoppas att det blir en roman snart, för då blir det garanterat bra – om än inte barnvänligt. Finns ju så otroligt många bra böcker för de yngsta ändå!

Ibland är det roligare att gunga än att läsa.

Copyright Klimakteriehäxan

Efterlyst: blomkrukor

Skylten sitter nära hörnet i porten där
det stod en blomkruka i våras.

Ibland måste man bara få bli ledsen, tappa lite hopp om världen och grunna över hur folk tänker när de gör idiotiska saker. Helst vill jag tro att de inte tänker alls, men så är det nog tyvärr inte. För mycket tyder på att den som begår någon sorts övergrepp funderat och planerat, för att en dag när det "passar", slå till.

Så måste det ha gått till när de tavlor jag hade satt upp för att pigga upp väggen utanför vår hiss en dag bara var borta. Det handlade naturligtvis inte om värdefull konst, det ena var ett billigt (men snyggt) tryck, det andra var en Ikea-ram med flera olika affischer i (jag brukade byta ibland, för skojs skull). Eftersom vi har portkod måste den som gillade mina tavlor haft legalt ärende in och sett att där fanns något hen gillade. För att återvända, kanske med jättestor väska där tavlorna rymdes men inte syntes?

Det var f ö andra gången samma sak hände, första gången försvann två vykort i billigast tänkbara ramar – men bilderna var tecknade av Lena Linderholm, och hon var ganska poppis som konstnär för några år sedan. Och visst, min cykel är också borta, förvarades visserligen i låst cykelrum, men där inser jag att tjuven sannolikt kan jobba tämligen ostört vissa tider på dygnet. Begagnade cyklar i hyggligt skick är lättsålda, det vet vi.

Flera gånger (jag har skrivit om det på både Facebook och här) har folk dessutom haft mage att gräva upp nysatta plantor ur de stora betongkrukor som står i våra portar. Kan man glädjas åt stulna blommor, jag bara undrar?

Nu har det hänt igen, men nu är inte bara växterna som är borta, utan hela krukan som var en tung sak, även om den var lättare än betongvarianterna. Här handlar det om att en boende, sann blomvän och energisk odlare, hade gjort en insats för att glädja oss, sina grannar, med lite färgprakt. Ni ser på skylten att det förvisso blivit uppskattat, väldigt mycket, men frågan är av vem? Eftersom TVÅ krukor försvunnit. Och nu handlar det om något som vägde ganska många kilon och nog behövde tas i bil.

Bor jag då i ett område som är formligen nedlusat av tjuvar? Nej, det tror jag verkligen inte. Kan inte tro att våra "vanliga" vänliga grannar är skyldiga, hyser inte minsta misstanke om något sådant. Och inte har det med den ruskiga gängkriminaliteten att göra heller ... Det är helt enkelt bara trista incidenter som ingen någonsin försöker sig på att reda ut. Men det blir tomt efter grejerna som "fått fötter". Sorgligt, alldeles i onödan!

Söndagar är skyltarnas dag i Blogglandia. Skylten med de efterlysta blomkrukorna blev den jag kom att satsa på i dag, i ensamt majestät! Den har suttit uppe i ett par veckor nu. Utan effekt. Andra skyltande bloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och BP är projektets tillsynsperson.

Jag har inte gett upp ... tavlor finns fortfarande på plats utanför vår dörr!
Förhoppningsvis inte stöldbegärliga, fast jag gillar dem.

PS apropå stölder! Om du råkar ha ett par minuter att slå ihjäl upptäckte jag en femton år gammal bloggpost, som kanske kan roa eller intressera dig? Rubriken är "Hur mycket kan en t-tröja vara värd?" och budskapet gäller förvisso än i dag.

Copyright Klimakteriehäxan