Hur lyder den, meningen jag läst i veckan och som fått mig att hejda mig i läsningen, om än aldrig så lite? Frågan kommer från
Skriv-Robert på lördagar och denna vecka väljer jag att citera ur min "adventskalender", det vill säga boken "Selma Lagerlöfs jul" som innehåller just 24 berättelser. Jag har troget läst en om dagen utom den 11, kom för sent i säng så då hann jag inte. Den historien spar jag nu till juldagen, som dessert! Det var den 14 när "dagens lucka" var en bit text hämtad ur den fenomenala romanen "Kejsarn av Portugallien". Jan i Skrolycka är på väg till julottan i den kolsvarta morgonen, rädd att något otäckt ska hända hans lilla nyfödda dotter som han bär i sin famn. De går genom skogen där de stora granarna känns hotande ... tänker de röva bort hans barn?
Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem som man förut trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna.
Copyright Klimakteriehäxan
Hur många gånger har jag inte tänkt på hur förändrad skogen blir i skymningen och på vintern — och hur det måste ha påverkat nattvandrare med fantasi och ett stort förråd av sagor om troll och annat skrômt.
SvaraRaderaMargaretha
Sant! Men nu är det åratal sedan jag vandrade mellan mörka snötäckta granar ...
RaderaKejsaren levde ju i sin egen värld
SvaraRadera