Rapport från en utlandsresa

Enda gången jag är med på en selfie
 är det tillsammans med Dottern!

Jag har varit utrikes! Och ni känner till talesättet: den som gjort en resa har alltid något att berätta. Här följer min rapport om ett par dagar i Oslo! 

Hela den norska huvudstaden gick förstås i fotbollsrus. i kombination med strålande sommarväder med ett trettital plusgrader. Innan det var dags för matchen i lördags översvämmades staden av folk i flaggmönstrade t.tröjor, och värmen till trots  hade många blå-röd-vit halsduk. 

Det gick att boka utrymme framför en lång rad jättestora skärmar där matchen skulle visas, det fanns både ståplatser och bord. Folk köade långt innan avspark, det mesta verkade vara fullbokat.

Så kom ösregnet. Det föll skoningslöst över alla fotbollsfans, varav de flesta saknade ytterplagg och regnkläder hade de verkligen inte tänkt på! Nåja, regnet gick över, folk torkade väl lite, och den höga stämningen överlevde.

Jag och Dottern hade bokat annan underhållning: livekonsert med Robyn. Kul upplevelse, även om jag blev lite besviken. Robyn kan verkligen sjunga, men hennes band dränker hennes röst. Mest hör man den stora tunga trumman som verkar leverera ett och samma beat rakt igenom. Ett nummer gjorde hon med enbart pianoackompanjemang, det var kanon. Allra bäst stämning blev det nog när "Dancing on my own" kom som extranummer, förvandlat till allsång för tusentals entuasiastiska fans. Hur som helst roligt att ha upplevt det, inte minst för att Dottern och jag gjorde det tillsammans (vi har varit på Spice Girls också, två gånger! Och Simon & Garfunkel!)

Ni vet hur det gick med fotbollen. För egen del kroknade jag en bit in i andra halvlek, då gav jag upp hoppet. Onödigt tidigt, med tanke på att det blev förlängning, men någon seger att fira blev det ju inte. Fast norrmännen höll humöret uppe ändå verkade det som: tiotusentals människor fyllde Karl Johan mitt i natten medan de skanderade "Vi ska tröste Kongen!".

När norska landslaget så kom hem hälsades de av både kung och kronprins och 90 000 personer som tog en extra "roddtur" framför Slottet.

Jag åkte också hem till fäderneslandet och togs emot av två glada barnbarn. Det smäller absolut lika högt!

Storbildsskärmar var det inte bara för fotboll, Robyn hade några rejäla också. Vilket var
 tur, för trots "bra" biljetter är det långt till stjärnan på scenen.

Top med spaghettihängslen passade bra i värmen. Jag är mer tveksam till valet
av fotbeklädnad.

Strand på Hovedøya i Oslofjorden. Härligt med ett dopp efter en kort båttur från centrum!

Lite humor finns det både här och där ... Oslos bussar är fina och verkar hålla
 tidtabellen! Biljett betalas enkelt i en app.

Dottern bjöd på lyxigast tänkbara efterrätt: smultron hon plockat själv.
 En rejäl portion! Avnjöts med vispad grädde.

Ovanför Folketinget vajar flaggan stolt, oavsett placeringen i fotbolls-VM.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens Stora Nyhet kommer här!

För en liten tid sedan skrev jag en liten blänkare här på bloggen under den korta och kärnfulla (?) rubriken DSN. De tre bokstäverna står för Dagens Stora Nyhet eller gjorde åtminstone det förr, medan jag fortfarande jobbade som nyhetsmänniska. Och det var den man alltid serverade sin publik allra först.

Den nyhet jag då kunde offentliggöra gällde att jag äntligen tagit årets/sommarens första dopp i sjön. Men sedan dess har jag gått och funderat på om man inte rent av kan stöta på en stor nyhet en massa andra dagar? Ja, säkert inte varje dag, och kanske inte såna som får en att utbrista ”Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten” som Neil Armstrong gjorde när han klev ner på månens yta. Men andra små steg .... även om de inte påverkar hela mänskligheten?!

Därmed lanserar jag nu DSN som "klump". Och min första (efter badet alltså) gäller minsann inget mindre än en förestående utrikes resa! Jag ska åka till Oslo! Jag ska gå med Dottern på Robyns konsert! Det är ju vid närmare eftertanke inte en en liten grej, det ÄR ju STORT! Har inte varit i Norge på länge och minns inte när jag senast gick på konsert. OK, övriga världen tar upplysningen med ro. Det blir nog så igen, om fler DSN dyker upp här.

Copyright Klimakteriehäxan

Gratulerer med dagen, Norge!

Det är Syttende Mai i dag, Norges nationaldag som firas som de brukar, d v s rejält. Vi brukar ju alltid höra muttrande om hur dåliga vi i Sverige är på att fira nationaldag, och visst lever vi i den skuggan, inget tvivel om saken. Men samtidigt som vi lyckönskar Norge på deras högtidsdag dräller det också av s k Norge-historier, skämt som ska ta ner våra rika oljegrannar på jorden, kanske ... Dessa har jag ramlat över i dag, i en kommentarsspalt på nätet ... roligt? Tja, döm själv.

Vet du varför norrmän aldrig sett Hulken på tv?
För att de går när det blir grön gubbe.

Vad kallas smarta personer i Norge?
Turister.

Varför tar norrmän med sig sina trasiga strumpor till Sverige?
De hoppas att de ska bli stoppade i tullen.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en norsk kris

Det är svårt att vara rojalist i Norge denna tisdag, när kronprinsessan Mette-Marits son Marius Borg Høiby har tagit plats i sal 250 i Oslo tingsrätt, anklagad för 38 brott, däribland våldtäkter och våld i en nära relation.

-Omöjligt att undgå, omöjligt att inte fundera lite över hur moderna prinsessagor kan utvecklas på mindre förväntade sätt ... . Uppenbarligen pratar folk i Norge i dessa dagar knappast om något annat än vad kronprinsessan och hennes son gjort. Parallellt med rättegången kommer ju avslöjandena om norska delar i de s k Epstein-filerna, där Mette-Marit figurerar på ett inte särskilt smickrande sätt. Att hitta en större skandal blir svårt. Den här är redan dubbel och krisen ett faktum. Citatet hämtat ur Karin Erikssons krönika i Dagens Nyheter

Tackar och tar emot!

Det är bara att erkänna: ibland är man sen på bollen. Vilken tur då att det går att komma ikapp, i det här fallet med hjälp av streaming!

Hade nämligen helt missat den norska tv-serien "Hjem till jul" på Netflix. Den som varit mer på hugget än jag kan nu se tredje säsongen, men jag är bara i början. Första omgången sändes 2019, den andra 2020. Men nu är jag med på tåget, bara att tacka och ta emot.

Det handlar om sjuksköterskan Johanne, bra spelad av snygga Ida Elise Broch (som jag aldrig förr stött på). Hon har fyllt 30 men inte hittat någon ny pojkvän sedan hennes senaste gjorde slut, för mer än två år sedan. Familjen verkar mer orolig över detta än hon själv, men att hon känner trycket går inte att ta fel på ... hon behöver någon som kan gå med på familjens julmiddag!

Alltså testar hon dejtingappar, hon går på speeddating, hon ser sig om på jobbet efter tänkbara kandidater, allt medan hennes mamma fortsätter oroa sig. En av Johannes patienter (en årsrik dansk kvinna som spelas av den nu 90-åriga fantastiska Ghita Nørby) bistår med livserfarna råd medan översköterskan grälar på Johanne för att hon låter de intagna få göra lite som de vill ... I en biroll ser man svenske Felix Sandman, också en angenäm bekantskap.

Känner mig väldigt nöjd över att ha hittat detta norska feelgood-piller, som utspelar sig under en decembermånad med alla dess traditioner och krav. Är riktigt tacksam över att ha femton avsnitt (vart och ett cirka 30 minuter långt) kvar, säker på att det betyder ganska många leenden! Vilket man verkligen inte kan förvänta sig av särskilt många tv-program ...

Copyright Klimakteriehäxan

Över gränsen efter böcker

Kvinnliga författare utanför Sverige vill Skriv-Robert se i denna veckas tisdagstrio. Inser när jag tänker efter att jag helt klart läser många kvinnors verk, men konstaterar också att de flesta verkar vara svenska och det duger ju inte i dag!

Men man behöver ju inte ta sig till andra sidan klotet. Jag bestämmer mig för att det räcker att passera gränsen i väster, den som har Norge på andra sidan. Väljer tre produktiva och hyggligt unga författare.

Åsne Seierstad vet ni att jag beundrar sedan länge. Önskar att ingen missar vare sig "Två systrar" eller "En av oss". Den förra om två till synes väl integrerade flickor som rymmer från hemmet i Oslo och ansluter sig till IS. Den andra om massmördaren Anders Breivik. I båda faller ligger fantastisk research bakom och historierna är sanna.

Marie Aubert är precis som Seierstad också journalist med skriver helt annan typ av litteratur. Jag uppskattade både "Vuxna människor" om en trasslig familj som ska ha semester och "Får jag följa med dig hem?". Båda handlar om relationer och kändes för mig ganska originella, med både allvar och lite humor. 

Nina Lykke skrev "Vi är inte här för att ha roligt", en häftig historia om romanförfattaren som lyckats åstadkomma en succébok men sedan inget mer. Så får han plötsligt en inbjudan till litteraturfestival i Lillehammer och tackar ja, trots att han vet att han är en nödlösning eftersom en annan "het" författare lämnat återbud. Det blir fascinerande! Han möter en gammal kärlek, han blir luspank, han ställer till med ganska mycket ståhej ... Klart läsvärd!

Efter denna utflykt till vårt västra grannland återvänder jag till Sverige, till Lina Wolff och "Liken vi begravde". 

Copyright Klimakteriehäxan

Norskt i bokform

När Skriv-Robert slår ett slag för Norge – norska författare eller Norge i handlingen i veckans tisdagstrio är det bara att ta klivet över gränsen. Och vad hittar vi där?

Jo det jag tror är Norges roligaste person: Erlend Loe. Har talat varmt för hans lilla bok "Fvonk" här på bloggen förr, rekommenderar den gärna igen för den som vill ha lite kul i läshörnan! Man får sig en hejdlös historia till livs, om vänskap, om att vara Jens Stoltenberg, om att leva som man själv vill. Loe är dock, det ska jag erkänna, inte alltid lika rolig! Men ofta!

"Markens gröda" (Markens grøde) av Nobelprisade (1920) Knut Hamsun var den första norska roman jag läste, och jag blev helt fascinerad av Isak och Inger och deras kamp mot alla de svårigheter och utmaningar de möter när de ska skapa sin framtid nånstans i Nordnorge. Hamsuns rykte blev sedermera starkt ifrågasatt eftersom han trodde på nazismen, men skriva kunde han. "Svält" (Sult) blev en annan succébok.

Karin Fossum har skrivit många böcker, men "Älskade Poona" (Elskede Poona) är den jag minns bäst. En kriminalhistoria och en sorglig kärlekshistoria i högst njutbar sammanblandning. Den borde jag banne mig läsa igen! (Norge har förvisso gott om deckarförfattare: Jo Nesbö och Anne Holt har jag läst, exempelvis.) 

Inser att jag prompt vill göra plats för ännu en lysande norsk författare: Åsne Seierstad. Tror jag läst det mesta hon skrivit, och hon är verkligen lysande!!! Senast "Afghanerna", brinnande aktuell men också med historisk och kulturell bakgrundsteckning.

Kanske är detta den ultimata muggen för den som vill dricka lite kaffe eller te under läsningen? Du hittar denna på nätet via snabb googling. Priset varierar mellan 100
och 300 kronor.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om våra grannar

Norges nationaldag högtidlighålls i dag med pompa och ståt överallt där det finns ett gäng norrmän. Men allt är inte glädje, åtminstone inte om man tillhör den sortens folk som älskar syrenerna, just nu på väg att slå ut. Som jag skrev härom dagen så vill norska myndigheter förbjuda försäljning och nyplantering av de vackra buskarna, eftersom det handlar om en av alla dessa arter som stämplas som "invasiva", alltså oönskade invandrade växter. Initiativet kommenteras så här i en krönika av Johan Hakelius, politisk redaktör för tidningen Fokus (och därmed har jag hittat Veckans mening som Skriv-Robert brukar efterlysa fast idag verkar han ha glömt bort det):

Det här är precis den sortens initiativ som riskerar att sätta griller i huvudet på svenska och europeiska naturbyråkrater och väcka den mentala norrmannen i dem - det vore oförsiktigt att underskatta lockelsen i den maktberusning som idéer av det här slaget skulle kunna fylla byråkraternas annars prosaiska tillvaro med. 

Oavsett hur det går i detta ärende kan man ju kosta på sig att önska våra grannar en fin dag denna 17 Mai! Har de tur finns den ljuva doften av syrener i luften. Och om man inte hela tiden sjunger "Ja vi elsker dette landet" kan man ju ta upp den gamla schlagern "Vita syrener" som en för årstiden lämplig allsång.

Copyright Klimakteriehäxan

Ja vi elsker Norge!

På lördag är det stor fest i vårt västra grannland. Den 17 Maj är Norges nationaldag och sällan vajar väl en röd-vit-blå flagga mer energiskt än då!

Enligt O tycker att vi ska bidra till hyllningarna via veckans kulturfråga, formulerad så här: Vilka norska verk tycker du extra mycket om?

Här finns verkligen mycket att välja på. I tv: skulle gärna se om den ljuvliga serien "Himmelblå", men minns också krimserien "Frikänd", riktigt spännande. Eller "Atlantic Crossing", med verklighetsbakgrund från andra världskriget. Till exempel.

Tittar vi i bokhyllan är utbudet också både stort och bra. Jag hävdar ju att Erlend Loe är världens roligaste norrman, vilket jag menar bevisas av romanen "Fvonk". Ett par gamla Nobel-pristagare håller än: Knut Hamsun ("Svält") och Sigrid Undset ("Kristin Lavransdotter"). Sedan formligen dräller det av läsvärda norska böcker, skrivna av Knut Faldbakken, Joe Nesbø, Karin Fossum, Lars Saabye Christensen, Jan Kjaerstad, Nina Lykke, Åsne Seierstad. I bilen lyssnar vi just nu på "Flimmer", i sjukvårdsmiljö, som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even (som är läkare). Och just i går avslutade jag Marie Auberts "Får jag följa med dig hem", en novellsamling. Blir riktigt förvånad när jag inser hur mycket norskt jag faktiskt läst och läser!

"Grass Root Square" görs ingen rättvisa av min bild.
Men du kan kolla den här länken!

Sedan råkar det ju vara så att det skulpturella konstverk som jag tycker mest om av alla jag sett finns till allmänt beskådande i centrala Oslo. "Grass Root Square", en skapelse av koreanen Do-Ho Su, är ett helt fantastiskt verk som jag lyckats överraska ett antal norrmän med: de flesta har aldrig vare sig sett eller hört talas om det! 

Ska det handla om musik är det väl svårt att kringgå Edvard Grieg, även om jag inte är någon storkonsument av klassisk musik. Men nog var det kul med det fiolspelande underbarnet Alexander Rybak också! Och apropå underbarn: Magnus Carlsen, världens bäste schackspelare som slog igenom som tonåring. En variant på kultur det med.

Skulle vilja slänga iväg en liten blink av strålkastarljus mot några norska importer (eller ska de kallas lån?) som bidragit stort till svenskt kulturliv: Wenche Myhre, Grynet Molvig, Jon Skolmen och Rolv Wesenlund. Så bra att de tog sig över gränsen!

Ja vi elsker dette landet! Återstår bara att önska detta långsmala och vackra land "Til lykke med dagen". Kommer jag någonsin att få ta en tur med en båt på Hurtigrutten? Det står på min önskelista.

Copyright Klimakteriehäxan

Gubbar till fyndpris!

Man kan kanske säga om jordgubben som en ganska bedagad man sa när någon påtalade hur dyr spriten blivit att "det spelar ingen roll, den kommer ändå aldrig upp i sitt rätta värde". Men 90 spänn för 400 gram jordgubbar ... det ger väl ett literpris på 200 kronor ... Det får ju det svenska premiärpriset som jag betalade härom veckan, 65 kr för en nyplockad liter, att framstå som rena fyndet.

Lite lätt ironisk känns texten längst ner på skylten i den norska mataffären: "Alltid låga priser". Det är Dottern som varit och handlat i Oslo och försett mig med bilden. Vi är lika förtjusta i jordgubbar hon och jag – fast den här gången köpte hon inga, och det skulle inte jag heller ha gjort!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu blir det fest i Norge

Vi gratulerer med dagen, kjaere Norge! För innan veckan är slut är det Syttende Mai och fest i hela vårt grannland från tidig morgon till sen kväll. Vilket har inspirerat Ugglan till dagens tisdagstrio: Omslag i rött, blått och vitt. Och den uppgiften går jag bet på! Men skam den som ger sig ...  

Inser alltså att omslaget till Viveca Lärns "Vad händer om man vänder på Paris?" inte har rätt färger, men när man ser Eiffeltornet tänker man i alla fall rött-blått-vitt eller hur?

Samma sak med "Presidentens hatt" (Le Chapeau de Mitterrand) av Antoine Laurin. Originell historia som är synnerligen läsvärd och väldigt fransk! Fast norsk är den förvisso inte ... 

Det visar sig att inte ens den frenetiskt hyllade Karl-Ove Knausgård, Norges litterära stolthet för närvarande, kan visa upp ett omslag i hemlandets flaggfärger. Men nånting norskt måste jag väl ändå peta in här? 

Energiskt sökande för mig till Erlend Loe, en riktigt originell författare som slog igenom med "Naiv. Super". Den läste jag och tyckte var riktigt kul. Nu hittar jag "Fvonk" som jag inte läst men som låter rätt lockande på beskrivningen: en trött statsminister förser sig med lösskägg och försöker undkomma offentligheten. Omslaget är rött med författarnamnet i vitt, och så är själva titeln tryckt i blått. Ska fråga efter boken nästa gång jag är på biblioteket. Det kan bli på självaste Syttende Mai.

Copyright Klimakteriehäxan

Ja vi elsker dette landet!

Den 17 maj är Norges nationaldag och det firas flitigt av i princip alla norrmän, även av dem som befinner sig i exil. Därför kan man denna dag om man planerar sina steg avnjuta en färgsprakande parad med festklädda norrmän som går genom Stockholm mot kalas på Skansen. Just i år har de inte riktig tur med vädret, men det kanske bättrar sig när dagen framskrider?

Med anledning av dagen ställer Enligt O veckans kulturfråga: Vilken kultur från Norge gillar du extra mycket? Här har jag nog rätt stora luckor men en sak vet jag som aldrig upphör att fascinera: de norska folkdräkterna, bunaderna, i fantastiska naturmaterial. Speciella silversmycken glittrar och de svarta skorna har blanka spännen, allt gjort för att blixtra till i dansens virvlar! Idag är bunaderna ute på stan. De används förstås flitigt i alla möjliga högtidliga sammanhang, dop, bröllop ...

I bokhyllan är det också gott om norskt: Sigrid Undset, Anne B Ragde, Knut Hamsun, Erlend Loe, Jan Kjaerstad, Cora Sandel: det går att rada upp otroligt många läsvärda, nytt och gammalt i en salig blandning! Joe Nesbø och Karin Fossum är inte ensamma i krimnischen heller, där hittar man exempelvis också Anne Holt och Unni Lindell.

Även i tv-krimbranschen har norrmännen etablerat sig. Vi har sett många jättebra! "Frikänd" var en nagelbitare, kryddad med den då (2016) relativt nya trenden att flyga över dundersköna fjordar med drönare när det blev biljakt. Vilka bilder! För att inte glömma den ljuvliga feelgood-historien i "Himmelblå"! Då levde vi med folket på Ylvingen i glädje och sorg. Apropå glädje, så finns humor också. Vem minns inte Fleksnes, i Rolv Wesenlunds gestaltning!

Nu är det ett tag sedan jag senast var i Oslo, men en annan sak som man som besökare absolut lägger märke till vilken dag på året det än må vara, det är de många nya byggnaderna, ofta i djärv arkitektur. Offentlig konst förstår de sig också på, norrmännen. Mitt i huvudstaden ligger det fysiska konstverk som jag funnit otroligt imponerande: Grass Root Square, en skapelse av koreanen Do-Ho Su. Missa det inte om du har vägarna åt det hållet!

Till lykke med dagen, Norge! Här finns mycket att älska!

Grass Root Square - närbild på några av de tusentals figurerna ovan till höger

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om spöken

Hur såg den ut, den där meningen som fick mig att hejda mig mitt i läsningen denna vecka? Det är Skriv-Robert som tagit initiativet till Veckans mening, ett återkommande "bloggevenemang" på lördagar.

Den här gången hamnar jag i ruskiga knarkmiljöer i Oslo, i sällskap med en hel del skumma typer, och så hjälten Harry Hole, f d polis med brokigt cv och kristallklar hjärna. Har bara pyttelite kvar av upplösningen på den tio år gamla "Gengångare" (Gjenferd) av Jo Nesbø, som verkar känna till märkligt mycket om hur det går till i Norges undre värld. Hu! Här är meningen jag fastnade för, kanske en trösterik tanke: 

Spöken finns bara om du låter dem finnas.

Copyright Klimakteriehäxan

Gräsrötterna far illa i Oslo

Jag vill ogärna lämna Oslo utan att ha besökt mina små gröna vänner på Grass Root Square. Så dit styrde jag stegen när jag härom sistens tog en snabb höstpromenad i den norska huvudstaden. Gula löv har lagt sig över "gubbarna", som är både män, kvinnor och barn i olika storlekar. Första gången jag mötte dem, för åtta år sedan, hukade de under snö ...

Grass Root Square 2013

Ni som varit med mig förr, ni känner nog igen dem. Det är 50000 gjutna bronsfigurer i 500 olika "modeller" skapade av den koreanske konstnären Do-Ho Suh, och eftersom de är gröna kan de se ut som gräs, tills man går närmare och upptäcker dem på riktigt. Därav namnet, för gräsrotsrörelse är en internationell företeelse. 

Grass Root Square kan vara det finaste konstverk jag känner till, även om konkurrensen är hård. Men att se alla dessa små människor som med gemensamma krafter bär stora stenblock bjuder på en symbolik som jag så gärna tar till mig. Kan vi, vill vi, törs vi? Ja vi kan, vi vill och vi törs! Med tillägget att tillsammans så klarar vi det! 

Jag är förstås inte ensam om att gilla det här verket, men förvånansvärt få Oslobor verkar känna till det. Skulpturen hamnar på plats 26 bland alla dess offentliga och påkostade konstverk och listas som den sjätte "gömda" sevärdheten i staden. I min värld rankas det betydligt högre!

Men alla saker som vistas utomhus på heltid, det må vara levande människor eller döda saker, påverkas av klimatet. Så ett antal "gubbar" har lossnat och väntar på att sättas tillbaka på sin plats där på det lilla torget vid Teatergata. Heta sommardagar och iskalla vintrar har fått dem att lossna, kvar är bara hålen för fötterna (ni ser det på bilden till höger). Man tror faktiskt inte att det handlar om skadegörelse eller stöld (det finns en vakt placerad strax intill, eftersom det här är inne i kvarteren för ministerier) utan skyller helt och hållet på vädrets makter.

Hoppas att man hejdar den utvecklingen så att denna lilla civila armé får kämpa vidare med sina tunga bördor och mot det nordiska klimatet. För egen del kommer jag naturligtvis att återvända och kontrollera att så sker!

Copyright Klimakteriehäxan

I cyklisternas paradis

Oslo ska bli en cykelstad, ett paradis för dem som tar sig fram tyst och miljövänligt, det verkar politikerna ha bestämt sig för. Dottern, som nu bott i den norska huvudstaden i mer än tio år, berättar att där man förr kunde parkera på gatornas båda sidor är nu p-rutorna borta och ersatta av cykelbanor. Cykelställ finns också gott om, och minsann tackas de tvåhjulingtrampande också på rejäla skyltar! Så lämpligt att uppmärksamma när det nu råkar vara Skyltsöndag i Blogglandia, med navet hos BP. Bara att trampa på i nya eller gamla hjulspår!

 

"Barnas trygghet" är en ideell organsation som arbetar för att förebygga våld och
övergrepp mot barn. Hur cykeln kommer in i sammanhanget är jag inte riktigt
klar över. Men där är den!

Copyright Klimakteriehäxan

Vykort från utlandet

Juleljus i träden på Oslos paradgata Karl Johan. Snart öppnar julmarknaden här.

 

En liten vit figur på väg uppför det mörka Rådhusets breda trappa. Om en kort stund kan hon kallas "fru". Men någon brudgum såg jag inte till. Förhoppningsvis fanns han.

Vildvin med mindervärdeskomplex? Vill vara träd!

På kvällskvisten ...

Nygräddade croissanter hör till en bra hotellfrukost. Och borde kunna sändas som vykort till vem som helst!

Ni ser ju på kocken att han lagar en minnesvärd måltid för nyvakna!

Copyright Klimakteriehäxan

Utrikes skyltsöndag

Nya Nasjonalmuséets logga/skylt är jättesnygg! Men själva muséet, som på utsidan ser rätt färdigt ut, öppnar inte förrän i juni nästa år. Då blir det Nordens största konstmuseum. 

Genial logga!

Hej igen! Jag är hemma nu, efter min första utrikesresa på en halv evighet. Jo, jag vet att jag fick er att tro att det skulle bli något rejält och inte bara en utflykt till Oslo, men tack i alla fall för alla glada tillrop med önskningar om lycklig resa!

Jag tycker att den blev lycklig, om än lite kort. Men när tiden är knapp skärper man sig, så jag anser att jag fick bra utdelning: vi hälsade på hemma hos Dottern och gick sedan på restaurang med henne och åt en god middag, som avslutades med "norsk omelett", ni vet en sån där flamberad marängsak med glass i mitten, en anrättning som ibland kallas Alaska.

Efter en natt i jätteskön hotellsäng blev det en fantastisk frukostbuffé och sedan en liten tur på stan i fint väder innan det var dags att ta sig tillbaka över gränsen igen. Ingen frågade efter våra covidpass, förresten.

Oslo växer så det knakar, det är mitt intryck, men nu var det ju ett tag sedan jag senast var där förstås. Lustigt nog var Oslo min närmaste storstad när jag var barn, men dit åkte vi aldrig, vi hade släkt i Göteborg och Stockholm, så dit tog vi tåget. Till Norges huvudstad kom jag inte förrän jag var vuxen och när jag tänker på saken idag är jag lite förundrad: första gången drog jag iväg dit med lånad bil, och det gick jättebra fast jag inte hade en susning om nånting!  

Får återkomma med lite fler bilder senare, i dag kör vi med norska skyltar, för det är ju Skyltsöndag. Som vanligt hittar du fler skyltar via BP.

Mysig kille, tyckte jag. Fast jag köpte inget. Bollebaren hör ihop med Nasjonalmuséet och där serveras bollar med både sött och salt innehåll, redan nu innan muséet slår upp sina portar. 

Mer ätbart! Dottern tycker norsk ost är trist: tre sorter finns, gul, brun och vit, och ingen av dem smakar något (enligt henne alltså). Men har man sett på maken: Gulosten har blivit bok och fått sin egen affisch! Kanske roligare att läsa än att äta?

Oslo, Rövarstaden! Jaha, om ni skyltar med det så måste man väl tro att det är sant?

Kön till Nasjonalteatret bestod denna dag endast av skyltar. 

Fridtjof Nansen har fått sitt eget torg, vid Rådhuset. Där finns också skylten/konstverket som hyllar honom som en stor norsk vetenskapsman/upptäcktsresande/filantrop. Han tog initiativet till det som kom att heta Nansenpass, en id-handling som delades ut till flyktingar som blivit statslösa efter första världskriget. Svenske Thomas Qvarsebo är konstnären bakom verket, som sattes upp 2007.

Tänkvärda ord bildar skylt efter skylt i trottaren på Karl Johan, ett verk av Ingrid Falk och Gustavo Aguerre. Verket består av 69 citat ur Henrik Ibsens texter och det var här författaren gick på väg från sitt hem på Arbins gate till Grand Café, där han uppenbarligen tillbringade en hel del tid. 3583 bokstäver i stål gick åt. Den här "läsövningen" blev klar 2008.

Jag tycker att jag är ganska bra på norska, läser språket utan problem. Men vissa ord ställer ändå till det. Bästa exemplet är nog "fortau" som betyder trottoar. Har fortfarande svårt att ta in det! 

Och naturligtvis är det julskyltat på stan, här är granen på plats i fönstret hos Illums.

Copyright Klimakteriehäxan