tisdag, februari 28, 2023

Dagens ord 129

SNIPPA

-Där har ni ett av de mest diskuterade svenska orden just nu. Detta sedan en vuxen man frikänts i hovrätten efter att ha stått åtalad för att ha våldtagit en 10-årig flicka. Den friande domen grundar sig på att ordet "snippa" enligt en ordbok rätten konsulterat bara avser det kvinnliga könsorganets yttre del, och man tycker sig inte veta säkert om flickan penetrerats eller inte ... Man baxnar! Ska ungen straffas för att hon inte lärt sig ordet "vagina"? Det är lätt att förstå att upprördheten är stor, inte bara i flickans närhet utan i vida kretsar. På nätet finns hashtagen #jagvetvadensnippaär, ett upprop mot domen. Nu ska i alla fall Svensk ordbok se över sin definition av ordet "snippa". Men det lär ju ta ett tag innan den ändringen slår igenom. 

(Döds)syndigt

Det anses att sju dödssynder finns och sprider sig i mänskligheten: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Nu är det tisdag igen och därmed dags för en ny tisdagstrio, och Ugglan vill ha tips om böcker som har någon/flera av de sju dödssynderna i handling, titel eller på omslag.

Här finns faktiskt en del att välja på! Jag hamnar i olika läger: Nobels litteraturpristagare och svenska tecknade serier ... "Vredens druvor" (Grapes of Wrath) av John Steinbeck (Nobelpris 1962) är vi säkert många som tänker på. En klassisk arbetarskildring. Borde jag nog läsa igen.

Nobel-pristagaren av årsmodell 2010, peruanen Mario Vargas-Llosa, skriver i en rad olika genrer, ibland påminner hans böcker nästan om gamla kioskromaner! Det tycker jag gäller för "Till styvmoderns lov" (Elogio de la madrastra) som definitivt handlar om vällust. Låt mig citera en recension i Expressen som återges på omslaget: "ett liderligt litet prosastycke, påträngande och pockande, frodigt och fräckt, som en amorin med stånd". Det ni! 

När det kommer till lättja hamnar jag osökt hos symbolen för svensk gedigen slöhet: seriefiguren Kronblom. Elov Persson skapade den outtröttlige soffliggaren (ja det kan väl en soffliggare vara?) 1927 och han lever faktiskt än, även om han inte syns lika ofta som förr när han fanns med varje vecka i exempelvis Allers. Idag tecknas den här gubben av Elovs sonson! Hur som helst hör den här långe figuren hemma i den svenska populärkulturen. Så har han stått (eller legat) modell för ett konstverk också  se bilden, som jag tog på Norrtälje konsthall för några år sedan! Vet dock inte om Kronblom ligger kvar där.

Kronblom, den svenska lättjans främsta symbol, fick till och med bli frimärke 1980!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 27, 2023

Jo jag tänkte på en sak ...

 
... att jag är rätt ensam om att inte ha lurar i öronen vartän jag går. Riskfritt är det inte.


söndag, februari 26, 2023

Skyltsöndag i Falun

Pulkabacke mitt i stan – det är ju sportlovstider. Men skyltens budskap gäller väl även
i stadens skidanläggning Lugnet, kan man anta. Åtminstone vid hoppbacken.
Ni vet det redan: jag var på utflykt förra helgen, tog tåget till Falun med fyra väninnor för att hälsa på en femte (ja och så träffade vi ju Selma Lagerlöf också)!

Naturligtvis höll jag ögonen öppna i den eviga jakten på skyltar, den som pågår för att vi vecka efter vecka ska hänga med hos BP i bloggprojektet Skyltsöndag. Så här blev utfallet! Känner mig ganska nöjd.

Någon har förvandlat utsidan av en balkong till en skylt eller rent av ett konstverk. Lite
 jugendstil, kanske? I alla fall inte kurbits, som man kanske skulle ha kunnat vänta sig.

"A-läge på Åsgatan" känns inte som en riktigt adekvat beteckning. Här visar butiksdöden
sitt grymma ansikte i en lång rad av tomma skyltfönster, antagligen offer för pandemin.
Så sorgligt, och alldeles för vanligt i alldeles för många städer, både stora och små.
 
För att helt instämma i detta budskap måste man nog ha sitt "hemma" i Dalarna
misstänker jag ... men vi hade trevligt!
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 25, 2023

Veckans mening – om bakverk

Finns det en mening jag nyss läst som fick mig att hejda mig en extra liten sekund? Det är Skriv-Robert som undrar, och jag svarar ja lördag efter lördag. Nu har jag ägnat mig åt svensk feelgood, en lättläst historia av Emma Hamberg: "Je m´appelle Agneta", om den 49-åriga uttråkade kvinna som bestämmer sig för att byta miljö åtminstone för en kortare tid. Hon reser till Frankrike och hittar Äventyret, om än av rätt oväntad typ. Här finns njutningar runt varje hörn! Ibland vattnas det i munnen även på bokens läsare (mig i alla fall) ... Se bara här, en mening som passar extra bra i dessa semmeltider :

Vi dricker kaffe, småpratar, storpratar, mellanpratar och trycker i oss bakverk: romdränkta canelés, briocher med hallonmarmelad, mandelcroissanter, chokladstinna eclairer, mini tarte tartins och smördegssnäckor med russin och vaniljkräm.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, februari 24, 2023

Att fundera på en fredag

Varje fredag bjuder Elisa Matilda upp till dans. Nej, jag skojar, det gör hon naturligtvis inte, hur skulle det gå till? Men hon har klurat ut fem frågor för hugade bloggare att besvara, och det är vi rätt många som gör. Ibland är frågorna aktuella, ibland mer allmänna. Den här gången handlar det om aktualiteter.
  1. Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
     Jajamensan! Men bara en ... än så länge i alla fall ...
  2. Hur firade du din senaste födelsedag? Stillsamt. Sonen bjöd på god middag, Dottern skickade fina blommor, Maken hade gett mig present i förväg. Många ringde eller sms-ade och grattade. Flitiga hurrarop på Facebook också.
  3. Vilken var den senaste listan du gjorde? Varje gång när jag ska handla mat gör jag lista, så det blir flera gånger i veckan. Dock är det inte helt ovanligt att jag glömmer den på köksbordet eller så, men eftersom jag i a f skrivit den kommer jag rätt bra ihåg vad jag behöver köpa!
  4. När väntade du senast på en hantverkare? För ett par veckor sedan. Han skulle kolla eventuellt fuktläckage i köksgolvet. Resultat negativt, tack och lov.
  5. Vilken serie eller film har du senast börjat titta på? Såg första avsnittet av "Inventing Anna" (Netflix) igår efter rekommendation (undrar av vem?). Kommer inte att se fortsättningen. Ikväll ger jag "Bäst i test" en chans. Ibland får man skratta, och det behöver vi ju alla! 
Copyright Klimakteriehäxan

PS När det handlar om tv - kolla mitt inlägg nedan och se sedan den serien! Klart intressant!

Tv-tips om en snuskhummer

Igår föll ännu en dom mot Harvey Weinstein, Hollywood-mogulen som visat sig vara en snuskhummer av allra värsta sort. I årtionden har han utnyttjat sin position som förmögen filmproducent för att utan påföljd kunna sexuellt utnyttja, förolämpa och våldta unga kvinnor som varit beroende av honom. De har varit hans anställda, kanske hoppats på en filmroll eller att bli "sedda" över huvud taget. Om hans makt och möjligheter att "hjälpa" dem behövde ingen tveka.

Resultatet av fallets behandling i domstol är nu att den i dag 70-årige Weinstein kommer att sitta bakom lås och bom mycket länge. Han hade redan dömts till 23 års fängelse, igår tillkom 16 år. Oklart dock vad "livstid" betyder, möjligen kan han släppas i förtid, men länge blir det under alla förhållanden.

Det var också när allt fler trädde fram och öppet anklagade Weinstein för övergrepp som metoo-rörelsen tog fart på allvar för att ganska snabbt bli en världsomspännande kvinnoprotest. Idag framstår avslöjandet av Weinstein, "rovdjuret", som rörelsens startpunkt.

Hela vägen fram till avslöjandet finns att se i "Catch and kill: The Podcast Tapes", en dokumentärserie i sex delar på HBO. Här får man inte bara möta kvinnorna som vittnar mot Weinstein, man tvingas också inse att många superkändisar försökt skydda honom. Och den stora tv-kanalen NBC tordes till slut inte sända programmen ...

Mannen bakom serien heter Ronan Farrow, son till Mia Farrow och Woody Allen (som han tar avstånd från). Han och hans team har gjort ett fenomenalt journalistiskt grävarbete som är synnerligen sevärt ur många vinklar. Inte minst intressant att se hur svår vägen till publicering var, trots extremt långtgående och noggrann research! Det blev till sist tidningen New Yorker som beslutade att historien skulle ut till allmänheten. Rekommenderas!

Copyright Klimakteriehäxan

En ettårsdag vi ville slippa

Firade andra barnbarnets första födelsedag härom dagen. Så härligt!

I dag infaller en annan ettårsdag. Den firar vi inte. Tvärtom är det en minnesdag vi alla hade velat slippa. Den ryska invasionen av Ukraina bara pågår och pågår, förstörelsen, misären, alla döda, det gränslösa eländet ser vi hela tiden i medierna. Ingen lösning finns i sikte efter tolv hemska månader, kanske står vi inför ett krig som inte övergår i fred på många år? 

Tanken svindlar, åtminstone för mig som är född efter andra världskriget och egentligen aldrig har uppfattat ett väpnat hot mot mitt hemland. Visst har internationella kriser kommit och gått, sorgliga flyktingöden har utspelat sig, men ändå har Sverige och svenskarna förskonats från riktig bedrövelse. Ska det bli ändring på det nu? Vad har de för sig, makthavarna i Kreml, Peking och på en rad andra ställen? Varför är människoliv inte värda mer i dag? Vilken sorts värld ska vår ljuvliga ettåring få ta över?

Den rysk-ukrainske författaren Arkadij Babtjenko skriver i Dagens Nyheter om utvecklingen, han understryker att den akuta krisen faktiskt inleddes med Rysslands intåg på Krim-halvön för nio år sedan. Framtiden han ser är allt annat än fridfull. "Om tjugo år kan ryska stridsvagnar och raketer vara på väg mot Stockholm" menar han och fortsätter att han inte ser något hopp för rysk demokrati heller:

"Om man tror att det bara är ´Putinregimen´ som bär skulden för detta krig, att allt kommer att bli bra igen så fort Putins diktatur väl har krossats, så är man lika fel ute som förut. Det kommer inte att finnas något vackert, postputinistiskt Ryssland i framtiden. Det kommer inte att finnas något demokratiskt Ryssland över huvud taget. Det är helt enkelt omöjligt, per definition."

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 23, 2023

Läsning som inte står i bokhyllan

Läser du annat än böcker? Det är Mia i bokhörnan som undrar, i veckans helgfråga.

Ja nog kan man hitta läsning som inte står i någon bokhylla, den saken är helt klar. Jag gör det. Vi har Dagens Nyheter på papper och Svenska Dagbladet digitalt, hade tvärtom till nyligen men kom på att det kanske var dags att variera sig. Och visst läser jag i båda, men långt ifrån allt. Helgbilagorna är också fulla av läsning. Skulle känna mig helt naken, dum och övergiven utan dagstidning! Kan nog diagnosticeras som yrkesskada ... 

Papperstidningens avigsida:
Mycket skräp att bära ut!
Den urgamla vanan
att läsa kvällstidning, den har jag ändå lagt bakom mig, det är många år sedan nu. Fann det inte vara värt pengarna, än mindre så nu för tiden, när lösnummer kostar lika mycket som en halv pocketbok. Dessutom späddes högen av pappersskräp på i raketfart. Idag händer det att jag kollar lite löst på nätet, men det är fort gjort.

Förr i världen prenumererade jag ofta på någon "damtidning". Var trogen Femina i åratal, men det gick över. Köpte franska Elle under förevändningen att det var bra för mina språkkunskaper, men det var modebilderna jag ville åt ... I perioder har jag läst M magasin och Amelia, ofta ditlockad av någon bonuspresent som tilltalat mig. Just nu har jag en kort prenumeration på tidningen Vi (tack för fina vinglas från Iittala!), som jag också troget läste förr i världen.

Men totalt sett läser jag trots allt inte särskilt mycket press på s k "blankt papper". Samma sak som händer med barn och unga har väl hänt mig: dator och mobil konkurrerar, och är det någon text man prompt vill läsa är det ju den digitala vägen man hittar den enklast numera.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, februari 22, 2023

Samma fråga får samma svar

År efter år dyker den upp så här års, frågan planerar du att köpa några böcker under Bokrean? Denna gång kommer den som Veckans kulturfråga från Enligt O.

År efter år svarar jag samma sak: nej. Om jag planerar något, så är det att INTE handla på bokrean. Sedan händer det förvisso att jag trillar dit i alla fall.

Gick förbi (obs ordvalet) en bokrea i dag. Många gick inte förbi utan in.
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om finsk lycka

"I Finland utgår man alltid från det värsta. Det är troligen därför vi är världens lyckligaste folk – varje dag då himlen inte ramlar ner över våra huvuden är en framgång."

-Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter om hur man tänker kring Nato-medlemskapet i Finland och Sverige. Hennes texter hör till det allra bästa tidningen har!

tisdag, februari 21, 2023

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att det är rätt skönt att jag kommit till en punkt i livet då jag inte prompt måste rusa ut på bokrean (den började i morse)!

Lila läsning

Färgen lila, eller purpur eller violett om ni så vill, är en vacker kulör i väldigt många sammanhang. Bland annat funkar den bra i böckernas värld! Vilken tur, när nu Ugglan bestämt att just lila är veckans nyckelord för Tisdagstrion.

Först tänker jag förstås på "Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) av en av mina idoler, Chimamanda Ngozi Adichie. Handlar om en familj i hennes hemland Nigeria, med krångliga relationer och en krävande pappa, som inte drar sig för att misshandla sina barn (och frun) när de inte gör som han vill. Bitvis riktigt ruggigt. Otroligt välskrivet som alltid när Chimamanda är i farten.

"Purpurfärgen" (The Colour Purple) skrev Alice Walker och naturligtvis blev den film också, gjord av ingen mindre än Stephen Spielberg. Historien utspelar sig i amerikanska södern på tidigt 1900-tal, och huvudpersonen Celie som är 14 år är gravid efter att ha utnyttjats av sin egen pappa. Nämns ofta som en viktig bok i kampen för att svarta och vita ska bli likvärdiga.

"Lila" av Marilynne Robinson upptäcker jag när jag försöker komma ihåg/letar efter fler böcker med den rätta färgen. Den här får jag lust att läsa! Har fått en rad priser och ingår också bland de titlar Oprah Winfrey valt ut till sin bokklubb. Och historien om "flickan från gatan" som får ett nytt liv har fått en rad priser sen den kom ut 2015.

Copyright Klimakteriehäxan 

måndag, februari 20, 2023

Möte med en av de största!

Tänk att jag ändå, helt oförberedd, skulle få möta min stora idol! Där stod hon på gatan, mitt i Falun, i hatt och purpurfärgad ylledräkt med en värmande sjal över axlarna (den behövdes, isvindar drog fram genom staden).

I Falun levde Selma tretton år, under en tid som hon var väldigt produktiv. Hon flyttade dit 1897 från Landskrona, där hon hade arbetat som lärare på en flickskola. Hon bodde på flera adresser i Falun. När vi springer på henne står hon under det som en gång var hennes balkong, vid Stora Torget och med Kristine kyrka som granne. Idag är huset ombyggt. Visserligen finns balkongen kvar, men den ser inte ut som på Selmas tid.

Det var i alla fall i Falun som hon bland mycket annat skrev "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige", tänkt som en lärobok i geografi för tidens skolbarn. Boken kom ut 1906. Faktiskt fick hon uppdraget tack vare sin trogna Valborg Olander, som också var lärare  från början skulle boken ha skrivits av en av Selmas manliga kollegor, kvinnliga skribenter stod inte högt i kurs. 

Naturligtvis blev det ändring på det: Selma fick ju Nobels litteraturpris 1909 som första kvinna, och fem år senare blev hon också första kvinna att ta plats i Svenska Akademien. Då hade hon redan försörjt sig på sin penna (hon skrev allt för hand!) i tjugo år.

Nu tar hon oss med på en liten stadsvandring. Selma pekar: "Där firades min 50-årsdag! 1200 barn  var med och alla fick en chokladkaka när de gick hem!". Vi kommer fram till platsen där hon hade ett stort och vackert hus från 1907 till sin död, i dag bara lite parkmark med björkar och sedan moderna villor. "De rev mitt hus för att bygga väg, sedan blev det ingen väg", säger hon med förtrytelse i rösten.

Men ett av grannhusen, som ägdes och beboddes av Valborg Olander, står kvar. Relationen till  Valborg och den yngre och vackrare Sophie Elkan och rivaliteten dem emellan berör Selma i dag väldigt kort, hon konstaterar bara att de aldrig kunde finnas vid hennes sida samtidigt.

Hon pekar på de olika kyrktornen, hon minns hur bekvämt det blev att resa när tåget började gå (i slutet av 1800-talet). Hon berättar också om glädjen över att ha kunnat köpa tillbaka Mårbacka, som hon först använde som sommarbostad medan hon på vintern var tillbaka i Falun.

Trafiken ser inte ut precis som hon minns den. Folk som kommer på "velociped" ("Så många de är!" noterar Selma förvånat) hälsar hon artigt på och förmanar dem att ta det försiktigt på den isiga vägen  de ser lite förvånade ut när de tittar på den fina damen med fjäder i hatten ... resten av vår grupp är inbäddad i täckjackor och luvor ...

Det råder ingen tvekan om att relationen mellan Falun och Selma är stark än i dag. På Dalarnas museum finns ett särskilt Selma Lagerlöf-rum, uppbyggt exakt som hennes arbetsrum en gång såg ut, med Selmas egna prylar. Inblandad i det projektet var bland annat Annacari Jadling-Ohlsson som under lång tid arbetade på muséet. Och det var just hon som, i Selma Lagerlöfs skepnad, tog oss med på den här vandringen och bjöd på sina kunskaper. Så roligt!

Selma Lagerlöf alias Annacari Jadling-Ohlsson pekar och berättar.
 
Copyright Klimakteriehäxan

Semlor på export!

 Den såg man inte komma! Semlan har gjort entré i New York Times!
Hela receptet i amerikansk version här.
Och i morgon högtidlighåller vi semlans dag eller hur? Fettisdagsdags!
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 19, 2023

Varning för älg?

Vore inte denna älg en trevlig variant på den gamla vanliga varningsskylten som sitter i vägkanten i trakter där Skogens Konung brukar hålla till? Min enkla (men anslående!) älg hittade jag på en gammal presentkartong och kände att den väldigt väl skulle platsa bland granar och tallar ... fast Trafikverket kommer förmodligen inte att nappa på idén. Jag vet heller inte vem som är upphovsperson till "min" älgskylt, så det blir nog en svårlöst gåta på flera sätt!

Skylt nummer två borde väl sitta på något ställe där pensionärer träffas och njuter det där som kallas "sitt otium", men krogen på Kungsgatan såg inte alls ut som något specifikt hängställe för årsrika. Om du nu började fundera på vad det där uttrycket betyder så är förklaringen denna: man har "ett lugnt och hedersamt privatliv efter väl förrättat livsverk".


Ännu ett skyltbudskap till svensk publik fast på engelska, här i mindre storlek.
Fast det var den fina tecknade blomman som fångade mitt intresse. 
Salladen som låg i lådan var för övrigt riktigt god!

Japp, ni har gissat det: jag högtidlighåller Skyltsöndagen ännu en gång. Fler skyltar hittar du om du tar vägen via BP. God jakt! Men se upp för älgarna!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 18, 2023

Veckans mening – om kändisskap

Jag lyssnar till Eyvind Johnssons "Nu var det 1914". Det tar sin tid. Och föga överraskande hittar jag i den här texten för andra veckan i rad den där meningen som förtjänar en extra liten sekund. När huvudpersonen, Olof, börjar arbeta som timmerflottare kan man rent av se de brötade stockarna för sin inre syn. Men meningen som jag fastnar för denna gång  i Skriv-Roberts efterföljd jagandes Veckans mening  får mig att tänka på familjen Wahlgren/Ingrosso som verkar klart mer inflytelserik än våra "vanliga" kungligheter ... och Hanna Hellquists skriverier i DN om hur jobbigt det är att vara känd ger den extra aktualitet ... så frågan är om Kristiansson, en i Olofs arbetslag i den här berättelsen, har rätt? Jag tror det!

Man kan ju inte vara välkänd av alla, sa Kristiansson, det kan nog ingen.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, februari 17, 2023

På plussidan

Det är fredag och Elisa Matilda har troget levererat fem fredagsfrågor. Svaren på dem får man söka på livets plussida.

    Jag ska ut och resa! Det var SÅ länge sen.
    Tar tåget till Falun!
  1. Vad har du gjort för dig själv i veckan? Varit hos frisören. 
  2. Vad gör du för att må bra? Träffar barnbarnen, senast i går.
  3. Hur livar du upp en tråkig dag? Något gott att äta, en liten promenad kanske, ringer och pratar med en kompis.
  4. Vad skrattar du för tillfället åt? Eftersom det är fredag hoppas jag att Svenska Nyheter i SVT med Messiah Hallberg bjuder på några skratt på kvällskvisten. Det är ojämnt, förvisso, men ibland funkar det!
  5. Hur kan idag bli en riktigt bra dag? Tåget till Falun går i tid och det blir en bra start på en kul "tanthelg"!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 16, 2023

Var finns de läsande barnen?

Denna veckas helgfråga från Mia i bokhörnan är viktig, på riktigt! Hur får vi barnen att börja läsa igen? 

Bara en blind, döv och enormt korkad människa kan ha undgått det: barn i dag gör väldigt mycket annat än att "hänga med näsan i en bok", som man sa när jag var barn. Det betydde antagligen att några av oss ungar läste för mycket, och gick ut i friska luften för lite ... jag var nog en sådan unge, faktiskt.

Men fick jag några bestående men? Nej, tvärtom, så vitt jag kan bedöma fick mitt agerande enbart positiva effekter, även om jag inte blev någon atlet eller hängiven frisksportare.

Jag hade alltid en bok tillgänglig från späd ålder. Fick i present, plöjde det dammdoftande skolbiblioteket, blev trogen besökare på Stadsbiblioteket när jag blev stor nog att gå dit. 

Därför tror jag att det där med tillgänglighet är en nyckel. I kombination med högläsning. Ofta högläsning och gärna även för vuxen publik! Det barn ser vuxna göra, det tar de gärna efter. Fram med böckerna, läs dem högt, prata om dem. Och hoppas att det biter! Så kanske vi återser dem, de läsande barnen!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, februari 15, 2023

Kärlek att älska

Alla hjärtans dag (som inföll i går) har inspirerat Enligt O till Veckans kulturfrågaVilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om?

Här kan man väl applicera kultur-begreppet på allt möjligt, eller hur? Blir svårt att välja, igen. Jag börjar med musik. Två amerikanska singer-songwriters som vann mitt hjärta någon gång på 70-talet är Carole King och Carly Simon. Så då väljer jag Kings "You´ve Got a Friend" och Simons "Anticipation". Fast Kris Kristoffersons "Me and Bobby McGee" yrkar också på en plats här! För att inte tala om "Veronica" som Cornelis Vreeswijk besjöng. Eller Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet". Ack, det finns oändligt många varianter av kärlek att älska!

"En dag" (One Day) av David Nicholls, om kärlek som vägrar rosta, är bara en av de massor med minnesvärda kärleksromaner som jag konsumerat genom åren. Försöker nu undvika att upprepa mina gamla favoriter som står där, sprickfulla av känslor, i bokhyllan ... men kanske har inte så många bekantat sig med "Drömmar vid havet" skriven av Björn Larsson? En helt fantastisk historia som inrymmer flera sorters kärlek. Otroligt välskriven, hur har han kunnat undgå att få en August?

På bioduken finns
också hur mycket som helst att lyfta fram. Men vad sägs om den evigt gröna "Casablanca" med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart? Det var den första video jag köpte när jag blev med vhs-spelare, vi talar tidigt 80-tal. En kompis kom på besök, en person som i dag är en framstående författare och kulturdebattör här i landet, och det visade sig av en slump att han  mot alla odds  inte hade sett den här av mig högt älskade filmen.

Jag tvingade ner honom i min (förvisso bekväma) tv-fåtölj och startade det romantiska och känslomättade dramat. Där satt han sedan absolut stilla, utan att för en sekund släppa rutan med blicken, och hans tårar rann (väldigt klädsamt!) både när tyska "Vaterland" och franska "Marseljäsen" duellerade, och när repliken "Play it again, Sam" kom. Och naturligtvis delade han min åsikt: en kanonfilm! Det gör väl du med?

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att i min värld kan den som "gått bort" förväntas komma hem igen, möjligen iförd vad vi förr kallade "gå-bort-kläder". Orden "dött" och "avlidit" ger väl klarare besked, utan att förvärra en sorglig händelse? Varför inte använda dem?

tisdag, februari 14, 2023

En trio som spretar ...

Idag är det prepositionerna som styr över Tisdagstrion, eftersom Ugglan bestämt att böckerna vi pekar på ska ha "över" eller "under" i titeln. Då bestämmer jag mig för att göra en liten fuling ... vissa friheter får man ta sig!
Eller hur? Det blir hur som helst en trio som spretar åt helt olika håll.

Här kommer den: "Ingen skriver till översten" (El colonel no tiene quien le escriba), en av den  colombianske Nobel-pristagaren Gabriel Garcia Marquez kortare och mer lättlästa romaner. Kom på den direkt eftersom jag har den på väggen, som en affisch som jag fått personligen och signerad av författaren själv. Hela bokens text går att läsa i bilden, som dessutom blir ett porträtt av denne ytterst vänlige man! Tyvärr har den blekts med åren, jag fick den någon gång på 80-talets första halva.

"Klockorna ringer över Värmeln" är en bok som med jämna och ojämna mellanrum efterlyses på diverse antikvariats sajter. Skriven av Per Westerlund, en i övrigt såvitt jag begriper idag helt okänd författare, men han levde större delen av sitt liv i Norrland som "oäkta same" och predikant, senare präst. Trots allt visar det sig att han skrev ungefär 35 böcker, bland annat om Indien, scouter och indianer! Och värmlänningar, alltså! 

Historien han berättar här tilldrar sig i hjärtat av Barndomslandet och ska bygga på den dramatiska händelsen när kyrkan började brinna en julidag 1799. Bara enstaka inventarier kunde räddas undan lågorna, som psalmtavlorna och en del av predikstolen. Boken kom ut 1953 och "alla" köpte och läste den där folklivsskildringen där man kände igen miljöerna och också kunde identifiera några av huvudpersonerna. Jag har ett ex, men vet inte var ... vore intressant att läsa den igen!

På tredje plats japanska
Julie Otsuka och hennes "Vi kom över havet" (
The Buddha in the Attic) som jag precis läst. En märklig bok, som känns obehagligt allmängiltig och aktuell: om misslyckad integration, ojämlikhet, grymhet, kulturkrockar. Året är 1919. Unga flickor lockas från sitt hemland till USA under falska förespeglingar, medan sanningen visar sig vara att de japanska män som tar emot dem egentligen bara vill ha någon som sköter hemmet, orkar arbeta hårt och som de kan ligga med utan att det måste betalas. Och så kommer kriget och "riktiga amerikaner" tittar ännu mera snett på japanerna. Otsuka har ett spännande språk, koncentrerat och bitvis nästan suggestivt. Hela historien får plats på 174 sidor! 

Här blir det en extra tisdagstrio! Med lite mer om Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobels litteraturpris 1982 – jag var med när han fick beskedet en torsdag i oktober, det kan du läsa om här! Träffade honom ett par gånger till och det var då jag fick dels "porträttaffischen", dels ett antal böcker. Här på bilden ser du en och samma roman, "Krönika om ett förebådat dödsfall", tryckt på tre olika språk. Och det är det tredje som är kryddan i sammanhanget, och som författaren tyckte att jag skulle ha som en kuriosa-pryl: texten är översatt till indianspråket quechua! Flera av GGM:s böcker kom ut på det språket, som talas av ungefär tio miljoner människor i Latinamerika. Så den översättningen hade en publik som åtminstone i teorin var lika stor som den svenska!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 13, 2023

Experiment med tulpaner

Tulpantiden är här. Ica sålde buntar med tjugo stycken för 99 kronor. Jag slog till.

Väl hemma delade jag upp buketten i två vaser. Då kom jag på att läget för ett experiment uppstått, ett experiment om blommors hållbarhet. För det har vi ju alla hört: snittblommor står sig bättre om de förvaras svalt under nattens timmar, när ändå ingen tittar på dem. 

Men stämmer det där? Det var det jag tänkte försöka ta reda på. Alltså har nu den ena vasen burits ut på balkongen kväll efter kväll vid sängdags. För att hämtas in när det blivit tid för frukost. Medan den andra buketten fått stå orörd i rumsvärmen.

Och resultatet? Tja, jag är lite förbryllad. Tulpanerna som fått sin dygnsvila i några få plusgrader ser mer ut som stora anemoner när de kommit in igen. Medan innesittarna böjer sina huvuden mot bordduken men bevarar sin mer "normala" tulpanform. 

"Balkongblommorna" behöll visserligen kronbladen längre än de andra. Men skillnaden är marginell. Därmed kan mitt experiment förmodligen kallas ett prov utan värde (så var det ju inte särskilt vetenskapligt heller). Fast min motivation att bära vaser ut i nattsvalkan har krympt.

Dessutom konstaterar jag att en gammal sanning håller: tulpaner är vackra i alla sina stadier, från knopp till slokande blomma. I dag är det hur som helst dags att köpa nya!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 12, 2023

Skyltat på Söder

Ni vet ju att Klimakteriehäxan är en annons- och reklamfri blogg eller hur? Det hindrar mig inte från att berätta, att den här restaurangen på Ringvägen är ett matställe jag med förtjusning återvänder till. Inte ett smack trendigt eller så, men god mat, trevlig personal och bra stämning. På lunch för 125 kronor ofta husmanskost som man får tillsammans med dryck, smör, bröd, sallad, kaffe och kaka, dock inte på söndagar, då är det a la carte-matsedeln som gäller. Jag gillar deras skylt också, enkel och stram!

För nu är det fokus på skyltar, eftersom vi högtidlighåller Skyltsöndagen i bloggvärlden, anförda av bloggaren BP. Kolla i hennes högerspalt så hittar du fler skyltar av varierande slag! 

Låt mig dessutom bjuda på ett gäng väldigt trevliga och uppiggande skyltar som serveras på denna lilla video, väl värd att klicka igång! Trevlig söndag!

Någon behagar skämta kring våra soptunnor, tror jag sett något liknande tidigare men
minns inte var – fast visst var det också på Södermalm?
 
Detta kallar jag för den perfekta skyltningen när det är dags för vinterrea!

PS UPPDATERING Dålig tajming hade jag på den lilla snutten om 91:ans restaurang, för just nu har de stängt i fem veckor för renovering! Men de verkar vara inne på att öppna igen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det känns helt naturligt att inga banker rånas i Sverige numera. För hur skulle rånarna kunna hitta ett bankkontor där man rent av hanterar reda pengar när jag aldrig gör det?

lördag, februari 11, 2023

Veckans mening – om mörker

Veckans mening, den vi visar upp på lördagar i Skriv-Roberts efterföljd, har jag denna gång hittat i en svensk klassiker. "Romanen om Olof" skriven av Eyvind Johnson lyssnar jag på när jag går ut och går. Lennart Jähkel läser och han gör det bra. Långa stycken helt fantastisk text, ett språk som det har varit (och fortfarande är) få svenskar förunnat att äga. Historien utspelar sig i 1900-talets början och ska delvis ha varit självupplevd. Den unge Olof lever ett hårt liv i Norrland, som timmerflottare och sågverksarbetare bland annat. Dessutom är han mörkrädd men tvingas ändå tillbringa många nätter ensam i arbetarbostaden, dit man inte dragit elektricitet utan där man får skaffa ljus med oljelampa och brasa. Men där utanför finns kanske något hotande ...? Det mörknar  hur som helst alldeles ovanligt vackert om man ser till hur meningen formulerats:

Skymningen kom från norr och öster, man riktigt såg hur den kröp ut ur himlen och tog sig en promenad, höljde, bredde på, tjocknade och blev mörker.

Copyright Klimakteriehäxan

Tack för fint bokmärke!

Har fått ett nytt bokmärke, ett med vårkänsla eftersom det pryds av vackra iris-blommor. Det är BP som försett mig med det, samtidigt som jag fick mitt pris för andraplaceringen i Skyltsöndagstävlingen som ni kanske minns?! "Veckans bokmärke" var en annan bloggstafett som jag för min del anser vara saligen avsomnad, men just BP och ytterligare någon försöker hålla den grytan kokande ... det är lördagar som gäller.

Eftersom jag för ögonblicket försöker få valuta för pengarna som jag betalar i abonnemang hos BookBeat läser jag mest på min platta, och det gör användandet av ett "riktigt" bokmärke svårt. Svårt blev det också att plåta, eftersom skärmen är ljusstark och bokmärket tappade sina fina färger.

Men snart återvänder jag till pappersböckerna och då blir det pappersbokmärke också! Utan tvekan föredrar jag att läsa på "gammaldags vis". Fast jag är nöjd om jag lyckas undvika åtminstone några bokköp.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, februari 10, 2023

Tiden går och går

Elisa Matilda levererar troget sina fem fredagsfrågor, i dag om tid. Och jag svarar i hast, för just i dag har jag en tid att passa ...!

  1. Vad gjorde du för 10 år sen? Jobbade för fulla muggar. 
  2. Vad är ett minne för fem år sen? Var framgångsrik Viktväktare. Väldigt skön känsla. Men resultatet är naturligtvis inte bestående ...
  3. Vad har du gjort om tre år? Förhoppningsvis fått hem Dottern från Norge.
  4. Vad går fortast, veckan eller helgen? Allt rullar på i tämligen jämn takt, tycker jag!
  5. Hur mycket ledig tid har du om dagarna? Disponerar ju numera helt min egen tid - men en del plikter återstår förvisso.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 09, 2023

Nere i lässvackan

Att en dag plötsligt, efter ett långt liv som bokmal med aldrig trytande läslust, tvingas upptäcka att man har lässvårigheter är inte roligt. Inte är det lätt att hantera heller. Nu undrar Mia i bokhörnan i sin helgfråga Vad har du för tips om man kommer i en lässvacka? och eftersom jag ramlat ner i inte bara en utan flera sådana borde jag kunna komma fram med något användbart. 

Men det är tveksamt. Det man först tänker på, det är rådet "ta något lättläst". Fast kanske är det inte alls det man behöver utan snarare något som passar in som en pusselbit i resten av livet. Vad blir jag glad av? Vad vill jag helst syssla med? Vad gjorde mig nyfiken senast? Finns det någon gammal "kärlek" som skulle kunna dammas av?

En sak som hjälpt mig, i alla fall lite, det har varit att strunta i böckerna och läsa tidningar i stället. Lätt att hitta olika ämnen, olika stora textsjok, olika sorters skribenter. Heminrednings- eller modemagasin kanske, där intervjuer med spännande människor också dyker upp. Enstaka noveller, faktaartiklar i intressanta ämnen man lär sig något om. Redan den vanliga dagstidningen har artiklar som det är lätt att hoppa över, men som kan vara väldigt läsvärda. Efter en tid som tidningsbläddrare har jag återvänt till böckernas värld, kommit upp ur den där eländiga svackan. Tack och lov.

Copyright Klimakteriehäxan

Zara har inte förstånd att hålla klaffen på bio

Zara Larsson är en  begåvad och frejdig tjej som gjort knallkarriär i popvärlden, dessutom kommit ut som feminist och förkämpe för mänskliga rättigheter. Gott så. Men nu har hon varit ute och cyklat!

I ett inlägg på Tiktok har hon förklarat att den som går på bio inte alls behöver sitta tyst i salongen. Tvärtom menar hon att man går på bio för att kommentera, skratta, skrika, analysera det som utspelar sig på vita duken. Den som vill kolla en film ostört ska se den hemma, menar Zara. Hon har till råga på allt fått stöd för denna helidiotiska tanke av den just nu så omhuldade filmregissören Ruben Östlund, med Guldbaggar på rad och Oscars-nomineringar dessutom. 

Naturligtvis har detta framkallat reaktioner, jag är för min del väldigt sen på bollen. Fast en sak är klar: jag blir tvärilsk när folk väsnas på bio. Rekordet togs en gång, jag tror det var i fjol, när en mobilsignal skar genom salongens tystnad. En man tar upp sin telefon och   jo, banne mig!!!! HAN SVARAR! "Hej!" säger han, lyssnar kort och svarar "Nja jag är på bio ..." Samtalet avslutas först när halva den närvarande publiken vrålat TYST!

OK, man kan glömma att stänga av ljudet på sin mobil. Alltså gjorde väl mannen det nu? nej! OCH DET RINGER IGEN! OCH HAN SVARAR   IGEN! Nu lät inte reaktionerna vänta på sig. Vad händer? Jo, mannen pratar i sin lur, reser sig makligt och promenerar ut framför hela salongen. Hans profil avtecknar sig mot filmduken medan samtalet fortsätter. Inte nog med det: karlen har mage att komma tillbaka in och sätta sig!

I Zara Larssons värld var väl detta helt naturligt uppförande, antar jag. Men nog borde hon fatta att hon tänkt helt fel? Att det är i hemmamiljö man kan prata om filmen man tittar på, medan man på bio av respekt för resten av publiken både stänger av mobilen och håller klaffen? Att köpa biobiljett kostar ändå en slant, även om den utgiften knappast märks i Zaras välfyllda "plånbok". 

Dagens Nyheter ägnar den här diskussionen en helsida i tidningen i dag. Hanne Kjöller skriver: "Men är inte analys och diskussion något som brukar anses passa bättre efter en film än under den? Och är det inte något för grupper av frivilliga som kommit tillsammans för att just samtala om en film snarare än att uppleva den?"

Här finns en uppenbar brist på empati, menar Kjöller, och det är lätt att hålla med henne. Samt att fundera över vad nästa steg kan bli ...? "Om man har rätt att prata i biografen, måste det rimligtvis även gälla teatern. Att det blir svårt för resten av publiken att uppfatta vad som sägs från scenen, jamen herregud det är väl deras problem."

Respekten för andra verkar vara på väg att urholkas. En sorglig utveckling.

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om de fräcka bankerna

"Vi talar trots allt om en bank med marknadens mest missnöjda kunder, som lagt ned över 300 kontor i Sverige, som genom att tvätta pengar åt ryska oligarker fläckat ned Sveriges rykte utomlands, som blev ertappade med att i åratal lurat sina fondkunder och svarade med att stämma (!) de som vågade klaga. Och sist men inte minst: en bank som finns kvar tack vare svenska skattebetalares vänlighet att gå i borgen för den 2008."

-Läs Andreas Cervenkas insiktsfulla krönika i Aftonbladet med rubriken "Göran Perssons bank slår rekord i fräckhet" och jag lovar: du kan inte låta bli att bli arg. Bankerna lever i sin egen värld, och vi, deras kunder, blir faktiskt inte särskilt väl behandlade. Om det nu kommer som någon överraskning?

onsdag, februari 08, 2023

Svart kulturmånad

Så här skriver Enligt O i dag: "I februari är det Black History Month då man, främst i USA, lyfter den afroamerikanska historien. Idag fokuserar vi på passande kultur att konsumera under månaden. Det kan vara gamla favoriter, eller sådan du skulle vilja bekanta dig med. Vilken kultur passar under Black History Month?"

Musik hör definitivt hemma i detta tema. Titta på serien "När jazzlegenderna kom till Sverige" som finns på SVT Play! Tunga profiler kom hit och många stannade kvar. Deras "arv" lever i högsta grad. 

"Tung" (Heavy) av Kiese Laymon får representera den nyskrivna litteraturen. Bitvis rätt omskakande läsning om en pojke/ung man, hans mor och deras liv i USA där de så ofta känner sin säkerhet hotad. Dessutom är jag lite nyfiken på att läsa den alltid imponerande Michelle Obama, kanske hennes andra (och nyaste) bok "The Light We Carry". 

Klassiker i bokhyllan är det gott om, många riktigt bra och därmed svårt att välja. "Rötter" (Roots) av Alex Haley är en fascinerande släkthistoria, för att ta ett exempel i högen. Blev även bra som tv-serie. "Nat Turners bekännelser" (The Confessions of Nat Turner) ruskade om mig rejält när den hamnade i mina händer någon gång på 70-talet (den kom ut 1967). William Styron lät titelfiguren berätta historien om ett slavuppror i Virginia 1831. 

Kan nog inte hoppa över Maya Angelou heller, hennes självbiografiska serie är mycket bra! Börjar med "Jag vet varför burfågeln sjunger" (I Know Why the Caged Bird Sings).

Bland filmer finns också oändligt mycket att välja på. Klassiker som "In the Heat of the Night" kan ses om många gånger! Själv skulle jag gärna se "I Wanna Dance with Somebody" om Whitney Houston, den går på bio just nu.

Copyright Klimakteriehäxan