torsdag, februari 02, 2023

CITAT om heminredning

Ibland poppar de upp, vittnesmålen om hur folk levde förr i världen. Den som ser tv-serien 'Händelser vid vatten' blir tveklöst påmind om 70-talet, folk bodde i kollektiv och struntade i konventioner och levnadsregler som deras föräldrar försökt pränta in i dem. En av mina vänner minns en intressant scen från den tiden och han beskriver den på Facebook så här, jag kan inte motstå frestelsen att låta även mina bloggläsare ta del av bilden han förmedlar:

"Sitter ensam i kuddhögen som ska föreställa soffa i hippiekollektivets vardagsrum. Mitt i rummet står familjens 6-åriga dotter och betraktar rummet. Intensivt. Hon studerar alla kuddar, halvtrasiga fåtöljer, de fula mattorna, lakanet med mensfläckar som ska föreställa en tavla upphängd på väggen. Långsamt och så där koncentrerad som barn kan vara när dom verkligen tar in nåt. Till slut vänder hon sig till mig och säger med mycket allvarsam röst: 'När jag blir stor ska jag ha gardiner!'"

8 kommentarer:

  1. har du bott i kollektiv…?

    SvaraRadera
  2. jag hade inga gardiner i min första lägenhet 1972, min mor sydde ett par, kom och hängde upp

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min mamma tyckte alltid att jag hade för lite gardiner ... trots att jag alltid haft det, men inte i alla fönster.

      Radera
  3. Har aldrig bott på kollektiv, och med "facit i hand" är jag rätt glad för det. Så jag skrattade när jag läste din skildring och barnets "diplomatiska" kommentar.
    'Händelser vid vatten' har jag kollat. Inte mitt stuk alls. Förstår inte att allt som sänds och skrivs från Norrland alltid är så himla deprimerande. Som icke-norrlänning får jag ju nästan förutfattade meningar och för fördomar - på riktigt alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var inte typen för kollektiv. Kände mig aldrig lockad. Om Västerbotten: kolla in mina senaste tips om Torgny Lindgren och du blir inte deppad!

      Radera
  4. Ler lite! Tittar en på filmen "Tillsammans" så är det mycket av det här- Har inte heller direkt bott i kollektiv. Barnets diplomatiska kommentar är klockren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moodyssons film var 100% trovärdig! Jag blev som du förstår väldigt förtjust över flickans reflexion ... tror att mannen som mindes och skrev kanske var hennes pappa men är inte säker på det.

      Radera