Överallt växte det smultron, frestande röda, ibland klotrunda, ibland spetsiga som toppiga kantareller, och högre upp på berget där smultronen inte trivdes längre tog hallonen vid, mer mörkröda men ännu saftigare, ännu mer lockande att stoppa i munnen i stället för i en sladdrig påse av plast.
PS: Maria Lang, som brukar kallas Sveriges deckardrottning, hedras extra i år då Svenska Deckarakademin arrangerar deckarfestival med Maria Lang-tema i april. Festivalen går av stapeln i Nora, den lilla staden i Bergslagen som Lang i sina böcker kallade Skoga och där hon själv bodde en stor del av sitt liv. (Hon var född 1914, debuterade 1949 och dog 1991.) I höst kommer dessutom en ny dokumentär om författaren att sändas i Sveriges Television.
Copyright Klimakteriehäxan
så var det under min barndom. smultron var det lätt att hitta i beteshagar och dikesrenar. vildhallonen var inte fullt så vanliga
SvaraRaderaÄlskar bär - att äta, har aldrig varit jätteförtjust i att plocka ...
RaderaDet var ju nästan en lektion i biologi - alltså att hallon växer på toppen av berget medan smultronen växer i dalar. Nåt jag aldrig tänkt på. Man lär sig så länge man lever...
SvaraRaderaOch nu ska du kanske åka till Nora på Maria Lang-festival också???? :-D
RaderaVisst var det en somrig mening. Jag föll genast tankemässigt här in på Astrid Lindgren när det handlade om barndom, smultron, bad, myggnett och annat. Men visst är Maria Lang är "still going strong".
SvaraRaderaHon var välformulerad, fröken Dagmar!
RaderaÅh vad härligt det låter!
SvaraRaderaPrecis vad jag tyckte!
Radera