Veckans mening – om mörker

Veckans mening, den vi visar upp på lördagar i Skriv-Roberts efterföljd, har jag denna gång hittat i en svensk klassiker. "Romanen om Olof" skriven av Eyvind Johnson lyssnar jag på när jag går ut och går. Lennart Jähkel läser och han gör det bra. Långa stycken helt fantastisk text, ett språk som det har varit (och fortfarande är) få svenskar förunnat att äga. Historien utspelar sig i 1900-talets början och ska delvis ha varit självupplevd. Den unge Olof lever ett hårt liv i Norrland, som timmerflottare och sågverksarbetare bland annat. Dessutom är han mörkrädd men tvingas ändå tillbringa många nätter ensam i arbetarbostaden, dit man inte dragit elektricitet utan där man får skaffa ljus med oljelampa och brasa. Men där utanför finns kanske något hotande ...? Det mörknar  hur som helst alldeles ovanligt vackert om man ser till hur meningen formulerats:

Skymningen kom från norr och öster, man riktigt såg hur den kröp ut ur himlen och tog sig en promenad, höljde, bredde på, tjocknade och blev mörker.

Copyright Klimakteriehäxan