En trio som spretar ...

Idag är det prepositionerna som styr över Tisdagstrion, eftersom Ugglan bestämt att böckerna vi pekar på ska ha "över" eller "under" i titeln. Då bestämmer jag mig för att göra en liten fuling ... vissa friheter får man ta sig!

Eller hur? Det blir hur som helst en trio som spretar åt helt olika håll.

Här kommer den: "Ingen skriver till översten" (El colonel no tiene quien le escriba), en av den  colombianske Nobel-pristagaren Gabriel Garcia Marquez kortare och mer lättlästa romaner. Kom på den direkt eftersom jag har den på väggen, som en affisch som jag fått personligen och signerad av författaren själv. Hela bokens text går att läsa i bilden, som dessutom blir ett porträtt av denne ytterst vänlige man! Tyvärr har den blekts med åren, jag fick den någon gång på 80-talets första halva.

"Klockorna ringer över Värmeln" är en bok som med jämna och ojämna mellanrum efterlyses på diverse antikvariats sajter. Skriven av Per Westerlund, en i övrigt såvitt jag begriper idag helt okänd författare, men han levde större delen av sitt liv i Norrland som "oäkta same" och predikant, senare präst. Trots allt visar det sig att han skrev ungefär 35 böcker, bland annat om Indien, scouter och indianer! Och värmlänningar, alltså! 

Historien han berättar här tilldrar sig i hjärtat av Barndomslandet och ska bygga på den dramatiska händelsen när kyrkan började brinna en julidag 1799. Bara enstaka inventarier kunde räddas undan lågorna, som psalmtavlorna och en del av predikstolen. Boken kom ut 1953 och "alla" köpte och läste den där folklivsskildringen där man kände igen miljöerna och också kunde identifiera några av huvudpersonerna. Jag har ett ex, men vet inte var ... vore intressant att läsa den igen!

På tredje plats japanska Julie Otsuka och hennes "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) som jag precis läst. En märklig bok, som känns obehagligt allmängiltig och aktuell: om misslyckad integration, ojämlikhet, grymhet, kulturkrockar. Året är 1919. Unga flickor lockas från sitt hemland till USA under falska förespeglingar, medan sanningen visar sig vara att de japanska män som tar emot dem egentligen bara vill ha någon som sköter hemmet, orkar arbeta hårt och som de kan ligga med utan att det måste betalas. Och så kommer kriget och "riktiga amerikaner" tittar ännu mera snett på japanerna. Otsuka har ett spännande språk, koncentrerat och bitvis nästan suggestivt. Hela historien får plats på 174 sidor! 

Här blir det en extra tisdagstrio! Med lite mer om Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobels litteraturpris 1982 – jag var med när han fick beskedet en torsdag i oktober, det kan du läsa om här! Träffade honom ett par gånger till och det var då jag fick dels "porträttaffischen", dels ett antal böcker. Här på bilden ser du en och samma roman, "Krönika om ett förebådat dödsfall", tryckt på tre olika språk. Och det är det tredje som är kryddan i sammanhanget, och som författaren tyckte att jag skulle ha som en kuriosa-pryl: texten är översatt till indianspråket quechua! Flera av GGM:s böcker kom ut på det språket, som talas av ungefär tio miljoner människor i Latinamerika. Så den översättningen hade en publik som åtminstone i teorin var lika stor som den svenska!

Copyright Klimakteriehäxan