Veckans foto: Vin är vackert!

Varma vackra sommardagar är som gjorda för att i trevligt sällskap ta ett glas av en svalkande dryck, kanske på en balkong, en veranda, en altan eller rent av i en syrenberså? Vad man dricker spelar nog mindre roll. Ett glas saft, kanske, gjord efter farmors recept. Eller en skummande öl? De alkoholfria är numera jättegoda. När det handlar om vin blir det så här års lätt ett rosé, det känns som att det matchar ljuset, temperaturen, blommorna – ja allihop som har med sommar att göra.

Och så finns det entusiaster som gör vin själva. Minns hur man för decennier sedan kunde köpa speciella "vinsatser" för att skapa sitt eget. Jag prövade. Det blev väl billigt, men inte gott. Drickbart? Kanske. Tror knappast att det blev särskilt alkoholhaltigt heller, men oavsett det var det verkligen inget man ville bjuda på.

Men de riktiga entusiasterna, de som dessutom har gröna fingrar, de har egna vinrankor minsann. Vin är vackert! Jag tittar upp i taket över våra vänners altan och ser början på det som snart ska bli en heltäckande grön, skuggande yta. Druvklasarna låter vänta på sig, men inne i växthuset syns de tydligt. Och odlarna lovar att druvorna de så småningom kan skörda blir jättegoda – oklart om de räcker till vin, dock.

Minns hur jag i min ungdom läste hur folk reste till Frankrike och Italien för att delta i vinskörden. Det som jag tyckte lät allra härligast, ja nästan romantiskt, det var att man med bara fötter trampade de mogna druvorna för att få ut saften ... Har ännu aldrig trampat en druva (annat än möjligen av misstag) men skänker vinmakarna en tacksamhetens tanke när jag bär hem någon lovande flaska från Systembolaget, med druvorna färdigtrampade och klara. 

Druvor ska det bli. Men ska de också bli trampade?

Bästa bilden under vinrankorna tog Maken. Och för en gångs skull får ni se en bild på mig!
Jo då, jag sitter ju där! Det ser du väl???😁

Bilderna på våra vänners vinodling blir mitt bidrag till Åkes Veckans foto denna gång. Tills vidare får jag nöja mig med druvorna jag köper i matbutiken ...

Druvorna jag har på mitt fruktfat är allt annat än hemodlade.
De verkar ha rest hit ända från Egypten.

Copyright Klimakteriehäxan

Vin och etikett

Alla som känner mig vet att jag gärna dricker ett glas vin till fredagsmiddagen, det kan vara rött eller vitt (i enstaka fall rosé) beroende på vilken sorts mat vi äter. Men det är heller ingen hemlighet att jag i grund och botten inte kan ett smack om viner. Mina smaklökar är inte av bästa sort, mitt luktsinne försämrat sedan väldigt länge. Ändå anser jag att jag kan uppskatta den ädla drycken!

Undrar du då hur jag vet vad jag ska bära hem för flaskor från Systembolaget? Jo det kan jag berätta. Min metod är superb: jag går på etiketten, dess grafiska form i kombination med det namn producenten valt att sätta på sitt vin.

En svart katt från Chile är lätt att bära hem.

Den svarta katten, "Gato negro", är en gammal prisvärd variant från Chile vars namn vi hunnit vänja oss vid. Men det finns nya bekantskaper i Systembolagets sortiment!

Alltså har jag på sistone druckit "The Idiot" (Italien), "Mucho mas" ("mycket mer" från Spanien) och  "Cigarra" (portugisisk "syrsa"). Återstår att köpa och smutta på "Satyr" (mytologiskt djur från Libanon), "The Bomb" (från Italien) och varför inte "In the Mood" (från Sydafrika, kräver kanske bakgrundsmusik med Glenn Millers orkester?).

"Bread & Butter" är ju för de flesta en livsnödvändighet, men eftersom det vinet kommer från USA har jag inte prövat det. Kanske finns det kvar när Trump inte längre gör det? Får testa då i så fall. (Jag inser förstås att min pyttelilla köpbojkott av amerikanska produkter inte ger något eko in i Vita Huset ... fortsätter ändå!)

Om man går utanför Systembolagets hyllor finns fler lockande sorter. Det verkar som om spanjorerna tar ledningen när det kommer till att hitta på skojiga namn (fast på engelska) för vinmakarnas produkter. Eller vad sägs om "Just fucking good wine", "You look great" och "Knock knock"? Vem vet, kanske också någon sommelier med omfattande kunskaper i enologi kan uppskatta ett vin som har ett roligt namn?

"Vett och etikett" är något man får lära sig för att smälta in i sociala sammanhang. "Vin och etikett" kan man ägna sig åt i största enskildhet, man måste ju inte – som jag – berätta att man inte begriper bättre!

Copyright Klimakteriehäxan

Små bitar av september

Grattis Helge, dagens namnsdagspojke!

Bloggaren Athena tog farväl av förra månaden med en lista över augustis höjdpunkter. Nu, den sista i denna månad, kopierar jag hennes idé och välkomnar oktober samtidigt som jag ser tillbaka på den september vi just klarat av! Och jag gör det till tonerna av den evigt gröna "Minns i november den ljuva september" – en låt från musikalen "Fantasticks" från 1960.

Fast egentligen borde jag välja någon av Kris Kristoffersons odödliga låtar. Som "Help me make it thru the night" eller "Me and Bobby Mc Gee". 

Nyheten om hans död dök upp i dagens tidning. Jag har älskat inte bara det han skrivit, utan också hans speciella röst. Gick på konsert med honom i Stockholm för ett antal år sedan. Han var jätteförkyld och bad om ursäkt gång på gång, men vi i publiken brydde oss inte. Kris Kristofferson var en Idol. Han blev 88 år. Bortglömd blir han inte.

Kanske skulle det där ha varit punkt 1 på Athenas lista, som månadens minnesvärda artist? Men hennes lista hade andra punkter. De följer här:

Månadens bok - "Lady Chatterleys älskare" (Lady Chatterley´s Lover) av D H Lawrence, från 1928, i inläsning av Sven Wollter. Intressant bekantskap, jag har aldrig förr läst den, kan inte historien. Men vet att den orsakat mycket rabalder för sina erotiska skildringar.

Månadens ord - sommarvarmt!

Månadens mat - har varit i rikligaste laget (läs pommes frites), det blir lätt så på semester ... Hemma igen försöker jag med mer fisk och grönt.

Månadens vin - "The Idiot", en pinot noir för 99 kronor från Italien. I vanlig ordning köpte jag en flaska enkom för etikettens skull, men än har vi inte druckit den ...   

Månadens skönhet - den pampiga blombuketten jag fick när vi hade middagsgäster förra helgen. Den är fortfarande fin.

Månadens bad - Här har jag många härliga att tänka tillbaka på: i sjön Värmeln, i Mälaren, i Joniska havet och i grekisk pool. Har njutit av dem alla!

Månadens låt - "Bred dina vida vingar" – psalm 190 med fin text av Lina Sandell – på två begravningar i släkten. Annars gärna "Minns i november" som jag nämnde inledningsvis.

Månadens kultur - föreläsning om 800 år av svensk mathistoria med Richard Tellström, docent i måltidskunskap, Stockholms universitet. Tillika känd från tv. Både intressant och underhållande.

Månadens bokcitat - "Kvinnor förväntas ju sköta hemmet – men vad är ett hotell om inte ett hem?". Ur baksidestexten till "De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel" av Ruth Kvarnström-Jones. Passar mig som alltid säger att jag ska gå "hem" när jag är bortrest och bor på hotell.

 
Månadens TV - Märkliga "Baby Reindeer", originalserie på Netflix. En otäck historia med viss verklighetsbakgrund, jag kan inte precis rekommendera den, snarare varna för den. Men väldigt originell är den, och det kan förstås locka/räcka. Mycket beröm har den fått, och inte mindre än fyra Emmy, tv-världens motsvarighet till filmens Oscar. Fast nya säsongen av danska "Badhotellet" är mer lättsmält (och feelgood)!

Månadens podd - Det är förstås USA-podden från Sveriges radio, i princip den enda jag lyssnar på. Ginna Lindberg, radions korrespondent, är lysande och nu är det heta valtider! Heja Kamala!

Liten del av stor och vacker blombukett som våra middagsgäster hade med sig!

Här blev det ganska många dopp!

Copyright Klimakteriehäxan
 

När törsten slår till

Vi är inne i en period när det är läge för kylda drycker. Det är naturligtvis alltid bra med vatten, men man kan släcka törsten med annat också om andan faller på. En gång när jag var i Venedig hände just det. Jag styrde stegen mot Harrys bar, väldigt välkänt ställe, mest av allt för att där serveras sedan länge en drink som heter Bellini och som blivit världsberömd. Den består i sin elegantaste form av champagne och persikojuice, men finns också i billigare varianter.

Drinken uppfanns i Italien 1948 av Giuseppe Cipriani, huvudbartender och ägare till den där baren. Blandningen han gjorde blev blekrosa. Och Cipriani hade fastnat för den rosa färg som han sett i en tavla målad på 1400-talet av Venedig-konstnären Giovanni Bellini, så där snodde han namnet.

För den som är av typen "kan själv" kan jag berätta att persikopurén enligt originalreceptet ska göras på vita persikor och socker. Ett modernt alternativ är att köpa en burk konserverade persikor som du kör länge i en mixer, eller att köpa en barnmatsburk med persikopuré. När man väl skaffat eller gjort persikopurén är det bara att tillsätta vin med bubblor. Vill man låtsas att man är i Italien väljer man kanske en flaska prosecco.

Men moderna människor vill ofta inte ha så mycket alkohol även om värmeböljan gör törsten stor. Då kan jag glädja den som vill ha en liten Bellini-känsla i husvagnen eller på balkongen: man kan gå till Systembolaget och köpa en flaska "Nozeco Peach Bellini" för 75 kronor. Den är jättegod och läskande! Och alkoholfri! Perfekt, för det är ju allom bekant att alkohol inte är nyttigt och inte funkar det som skönhetsmedel heller, även om folk i överförfriskat tillstånd ofta verkar tro det.

Någon ursprungs-Bellini så som den görs och serveras på Harrys bar i Venedig har jag dock aldrig smakat. Hade Sonen med mig i kanalernas stad. Han var kanske 12 och klädd i shorts, av den längre typen som var så populära ett tag. Men de var för korta för Harrys. Där rådde dresscode=shortsförbud och att grabben var bara barnet och dessutom i sällskap med sin mamma, mitt på blanka eftermiddagen, spelade ingen roll: vi kom inte in. Tji Bellini! Så jag har fått ta igen skadan på hemmaplan. Och nu har jag Nozeco i kylen.

Där har ni mitt svar för veckan på sommarversionen av Veckans helgfråga från Mia i bokhörnan: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj.  Det blev en sommardryck! Skål!

Copyright Klimakteriehäxan

Kan någon ta hand om katten?

Så här års dyker den upp emellanåt, frågan om man har lust och möjlighet att vara kattvakt en vecka eller rent av två? Katter kan ju inte lämnas ensamma, och att ta dem med till hotellet vid havets strand låter sig inte heller göras, lika lite som de kan följa med på museibesök och vandringar i världens metropoler.

För egen del har jag aldrig haft katt, men när jag var liten minns jag att det fanns en svart kisse som bodde hos oss och gärna sov i min säng. Andra katter har förekommit i mitt liv men bara i förbifarten, det har aldrig uppstått någon riktigt het kärleksrelation. Däremot har jag bevittnat sorgen hos en kattmatte som förlorat sin pälskling, och jag har goda vänner som kört många mil med bil för att hitta sin katt som gett sig av på villovägar. För att inte tala om familjen som fick skjuta upp resan till sommartorpet i Skåne i två dagar, eftersom deras katt inte ville följa med ...

Ändå vet jag hur den katt jag gillar ska se ut. Randig ska den vara, i grått och svart, gärna med vit haklapp och vita tassar. Blandras? Inget problem! Men ska jag tänka "raskatt" hamnar jag nog hos den norska skogskatten.

En gång för många år sedan lovade jag att vara kattvakt åt Tao när hans matte var bortrest. Han var en "fin" katt, en dyr siames, och åt enbart burkmat. En dag upptäcker jag att han inte rört sin mat. Jag bannar honom: du din bortskämda tönt, nu ÄTER du! Dagen efter var burkmaten lika orörd, katten hade bara druckit vatten. Den upphällda maten såg lite torr ut i kanterna, så jag lyfte upp skålen för att ta bort det som torkat. Då såg jag vad Tao troligen sett från början. Levande larver, små, feta och äckliga, kröp runt i hans mat! Jag skämdes, bad honom tusen gånger om ursäkt och nästa burk åt han med god aptit ... 

Goda vänner levde länge utan katt tills hustrun en dag kom hem med en bedårande liten ulltuss till unge. Maken stirrade som förstenad. Då fällde kvinnan i hans liv en underbar replik, en som serverar demokratibegreppet i ett nötskal: "Nu har du i femton år bestämt att vi inte ska ha katt. Nu bestämmer jag att vi ska ha katt de närmaste femton åren."

Katten på bilden nedan har däremot fått komma hem till mig. Hämtade honom på Systembolaget, trogen min vana att inte sällan låta etiketten avgöra mitt val av vin. Ser trevligt randig ut eller hur? Hur flaskans innehåll smakar har jag dock inte en aning om. Någon annan katt blir det nog aldrig hos oss. Och inte ställer jag upp som kattvakt heller, verkar inte vara något jag alls passar för. Fråga Tao!

Crazy Cat, rödvin från Sydafrika, 89 kr flaskan.

Copyright Klimakteriehäxan

Om trivsel och umgänge

Glad och god ska människan vara, det känner vi till. Och kanske är man det som bäst i goda vänners lag? Elisa Matilda ställer fem fredagsfrågor om trivsel och umgänge.

1. Vilken tidpunkt under dagen är du vanligtvis mest glad? Framåt kvällskvisten tror jag.
2. Var någonstans umgås du helst? Hemma eller borta hos någon, kanske på krogen. Öppen för alla förslag!
3. Vad tycker (eller tyckte) du om att umgås med kollegor? Det dagliga sociala umgänget på jobbet var otroligt värdefullt och det jag i dag kan sakna, precis som man saknar människorna som omgav en. Några gamla arbetskamrater träffar jag fortfarande om än oregelbundet, jätteroligt och viktigt!
4. När testade du senast något nytt att dricka (med alkohol eller alkoholfritt)? Blev nyligen bjuden på "fin" cider med inte särskilt hög alkoholhalt. Inte min grej.
5. Vad gör du helst efter en riktigt lång dag? Äter en god middag och sjunker sedan ner i ett soffhörn, kanske med ett tv-program, innan jag intar horisontalläge.

Kan det uppånervända trädet öka trivseln i centrala Stockholm? För 30 år sedan hängdes ett träd upp så här. Bakom idén den gången stod konstnären Charlotte Gyllenhammar, och det är hon som varit i farten nu igen. Trädet har hängt över flanerarnas huvuden i en dryg månad och kommer att hänga där ungefär en månad till. Verket heter "Dö för dig / Slå rot" (begrip det om du kan) och du hittar det över Drottninggatan, nära korsningen med Klarabergsgatan.

Copyright Klimakteriehäxan

Glöggdags?

Hur är det, har glöggsuget infunnit sig? Nä, tänkte väl det. Men faktum är att det går att dricka glögg även i andra månader än december, ibland är det dessutom gott att dricka den kall. 

För egen del har jag gott om flaskor med både röda och vita sorter, så när nu årets Blossa presenterades i veckan blir jag så där lagom angelägen. "Blossa 23 är en vit starkvinsglögg med smak av friska hallon och blommig humle", så lyder beskrivningen som proffsen bjuder på. Ja, hallon är förstås alltid gott ... och eftersom flaskan som vanligt när det gäller årgångsglöggen är snygg kanske jag köper en i alla fall, men det får dröja ett tag!

En kul grej är ändå att bilden på etiketten föreställer Gamla Stan i Stockholm, där det här med glögg började 1895. Och för exakt tjugo år sedan var det premiär för årgångsglöggen. Nytt för i år är att den också finns som alkoholfri.

Copyright Klimakteriehäxan

Personligt skyltat

Hon ser rätt ensam ut där hon står på perrongen på Östermalmstorgs t-banestation. Måste bekänna: jag var väldigt, väldigt nära att gå fram till den här tjejen och ge henne en riktig bamsekram. Men jag avstod. Fegade ur. Fast kan den skyltas tydligare, drömmen om mänsklig värme och närhet? På engelska dessutom, vilket väl breddar målgruppen en del i Stor-Stockholms myllrande och ganska så internationella gatuliv. 

 

En annan människa som också skyltar väldigt personligt, det är ägaren till denna Toyota som jag såg på Hornsgatan. Är det bra eller dåligt att vara (eller vilja vara) en glidare? Det kan man nog ha olika åsikter om ...

Dags för ännu ett vin som jag köpt enkom på grund av etiketten/skylten. "Revenge of the Little Pig" är gjort i Tyskland av druvan Pinot Noir. "Ett friskt, bärigt, fruktigt och medelfylligt vin med toner av mörka körsbär, skogshallon, krydda, örter och fat" påstås det, men det jag egentligen vill veta, det är vad grisen ska ta revansch för? Visst ser kocken mordisk ut?! Men hur ska grisen ha en chans? En variant av kampen mellan David och Goliat, nu i vinkällaren. Jag vet vem jag håller på. 

Skyltsöndag blev det i dag också, med ömhetsbehov, glidare och rödtjut. Bara att njuta! Via BP:s blogg hittar du garanterat fler skyltande bloggare.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om sprit

Alkohol ställer till med otroligt mycket elände, från äcklig bakfylla till grov brottslighet. Likväl är många av oss sugna på både vin och sprit av och till. Men det gäller att tänka sig för, att sätta gränser – och sedan hålla dem. Till Dottern har jag brukat säga att man ska komma ihåg att alkohol inte är något skönhetsmedel, vilket är enkelt att konstatera ... En som tampats med spriten både för egen del och i sin absoluta närhet är Marko Lehtosalo, som vi känner som Markoolio (och som jag gillar, kan inte riktigt förklara varför!) Nu finns "Markoolio. Mörkret och den rosa bubblan" och ett avsnitt ur boken är med i serien med smakbitar ur nyligen utkomna självbiografier som Svenska Dagbladet valt att ha som årets sommarläsning. Där finner jag Veckans mening, den som fått mig att stanna till en liten extra sekund när jag varit mitt upp i läsning. (Fast jag garanterar inte att jag kommer att läsa hela boken ...) Hos Skriv-Robert hittar du säkert fler tänkvärda sentenser.

Det är inte på något sätt någon förmildrande omständighet att vara full, men faktum är att nittionio av hundra dumma grejer jag gjort i livet har varit under alkoholens påverkan.

Copyright Klimakteriehäxan

Puss på Valentin!

Alla hjärtans dag i dag. Dags att vara lite extra hjärtlig. Det finns hjälp att få: man kan gå till en butik och köpa blommor, eller handla dem på nätet för hemkörning om man inte har tid eller lust att gå ut på shopping. Mataffären envisas med att erbjuda geléhjärtan till extrapris, och chokladaskar i hjärtform kan man också köpa till sig själv eller någon annan. Även om det verkar vettigare att satsa på lite extra god mat i stället.

Dessutom kan man hitta något festligt att dricka på Systembolaget. Alkoholfri Chapel Hill är en bra ersättare för riktig champagne och väldigt mycket billigare! Anses dessutom drickbart av vinkännare i min bekantskapskrets (själv är jag ju ingen expert). Fast först och främst tänkte jag på ett italienskt rödvin som drog min blick till sig i hyllan: Rossetto Appassimento från Apulien för 119 kronor.  Beskrivs så här: "Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj." Köpte ändå inte. Ni kan få grunna på varför.

Puss på dej, Valentin!  

Copyright Klimakteriehäxan

Gott och blandat på en skyltsöndag

Lite oklart hur denna skylts budskap ska tolkas ...

Detta är de vilda barnens rödvin! Från Frankrike. Med vinglas, tunna, korkskruv, kork
och druvklase på uppenbart bushumör. Kul etikett, som jag väljer att kalla skylt!

Sitter inramad på väggen i Barndomslandet, present från syrran. LM Ericsson
kom också härifrån, bara så ni vet. 

.

Se vad jag fixade i födelsedagspresent till mig själv! Ett besök av Micke!
Hans bil är försedd med denna bläckfisk. Fast själv har han faktiskt bara två armar.

Detta är inte en skylt, än, men borde omvandlas till en. Visar en dagsvers av Mats
Holmberg publicerad i Dagens Nyheter, vet dock inte när. Så bra! Vi vill ha ATT kvar!

Javisst, söndag är alltid Skyltsöndag för ett ansenligt gäng bloggare som BP förtjänstfullt listat. Osäkert hur många på listan som skyltar fortfarande, men det är ju bara att klicka sig ut på en kollrunda!

Copyright Klimakteriehäxan

Vintertid och glöggdags

Dags igen: i natt tjänar vi in en extra sovtimme, för klockorna ska backas in i vintertiden. Det pågår en internationell debatt om det här, och vi är nog rätt många som undrar hur det ska bli med dessa tidsomställningar, som lätt upplevs som lite konstiga. Så här står det på regeringen.se:

"EU-kommissionen har lagt ett förslag om att avskaffa tidsomställningen. Europaparlamentet delar den uppfattningen. Ministerrådet har ännu inte tagit ställning till förslaget. Inget beslut har alltså fattats på EU-nivå.
Den svenska regeringen har inte heller tagit ställning till om tidsomställningen ska avskaffas, och i så fall vilken tid som i sådant fall skulle vara normaltid (sommar- eller vintertid).
Om tidsomställningen avskaffas genom beslut i EU är det upp till varje enskilt medlemsland att besluta om vilken normaltid landet ska ha."

Om makthavarna frågar mig till råds skulle jag säga: avskaffa detta hattande med våra klockor! Tänk så många som försovit sig alternativt kommit till jobbet i rena svinottan, bara för att man missat att ändra sin väckning. Borde inte vara så mycket tjafs om saken!

En trevlig sak som vintertid för med sig är att det blir läge att dricka lite glögg. För oss som låter inköpen på Systembolaget styras av etiketter och förpackningar är det i år lätt att slå till på Blossas årgångsglögg. Vilken snygg flaska! 

Årets variant har döpts till Valencia och har enligt produktbeskrivningen en kryddig, söt smak med inslag av kardemumma, apelsin, kanel, kryddnejlika, ingefära och pomerans. Låter väldigt gott i mina öron, väl anpassat att skapa lite julstämning med. 

Lite guldglans, kurbitsmönster och minsann en gitarrpelande man bidrar till festligheten. Fast kvinnan på etiketten verkar inte ha lika kul, hon kånkar på en korg och går med käpp. Nej, jag orkar inte bli upprörd! Det finns kanske någon tanke bakom? För designen står denna gång norrmän, i Scandinavian Design Group Norge.  

Återstår bara att korka upp och smaka. Tjejen jag frågade på Systemet sa, att den som gillar Cointreau älskar den här glöggen.
Jag gillar Cointreau, även om det var otroligt länge sen jag drack det. Hej vinter!

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommarläsning

Dan före dan, ja före midsommarafton alltså (det är exakt ett halvår till den där andra ni vet) ställer Mia i bokhörnan som vanligt en helgfråga. I dag en väldigt rak undran: Vad läser du i midsommar?

Jag hamnar för min del förmodligen så långt bort från somrig romantik och smäktande feelgood som det går att komma, för jag har lånat "Girl", Edna O´Briens bok om de bortförda och misshandlade flickorna i Nigeria, och den måste lämnas tillbaka.

I bonusfrågan vill Mia veta vad jad gör för att vila upp mig i midsommar. Jo det ska jag härmed avslöja: jag tar det väldigt lugnt! Hoppas på god mat och god dryck och god sömn, den trissen är svårslagen. Lägg gärna till gott sällskap också, så höjer vi till fyrtal!

Men apropå det där med drycker undrar jag hur folk tänker som skjuter upp inköpen av bubblor, nubbe, öl och vin till i dag. Kön till Systembolaget på Rosenlundsgatan var ett kvarter lång i eftermiddags, och det var inte två meter mellan de köande! 

Gick förstås inte att plåta så att hela kön syns, men långt där framme väntar insläppet
till helgens starkare drycker ... som gick alldeles utmärkt att inhandla för flera
dagar sedan ... om man planerar lite alltså, och inte gillar att stå i kö (sade hon 
självbelåtet och flinade elakt åt dem som inte tänkt efter före! :-D)

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltar att blänga på

Det stod bara en flaska kvar i hyllan, det fick avgöra saken: jag köpte Agneta Patrulls röda Blängvin från Sicilien, för 89 kronor.

Hade aldrig hört talas om vare sig vinet eller Agneta, men jag vet förstås vad "blänga" betyder. Hur det nu kan ha gått till när den här figuren fått sin egen vinetikett har jag inte lyckats klura ut. 

Men Agneta Patrull är en förmodat komisk tant, gestaltad av en man, med rötterna i "Småstadsliv", en show som tydligen varit på turné landet runt och dragit många skratt. 

Man har också lanserat hashtagen #guuvajävlafinduärkärringjävel, och  man kan köpa både kassar och handdukar med det "hejaropet" som text. Kanske något du vill skylta med? För 59 spänn kan påsen bli din. I så fall: här är länken. Passar i kasskampen, om du minns den!

Undrar du nu hur vinet smakade? Tja, enligt Systembolagets lista har det "fruktig smak med inslag av björnbär, mörka körsbär, peppar, hallon och lakrits". Jag vet inte riktigt ... men det var lättdrucket fast inget man minns. Tror inte heller att jag blängde mer än vanligt när jag drack. Måste inte köpa fler flaskor.

Så blir det ju inte alldeles sällan för oss som gillar skyltar och därför gärna köper vin beroende på hur flaskans etikett ser ut. Lite "riktiga" skyltar denna Skyltsöndag kan du säkert hitta via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett vin att tacka nej till

Total bildtorsk är jag denna skyltsöndag. Har inga egna foton som passar. Men för att inte hamna i skamvrån hos bloggprojektets vårdnadshavare BP lånar jag en vinetikett (vilket jag tycker är en sorts skylt) till en dryck vi känt smaken av i fyra långa år eller som det står på flaskan: "den lämnar garanterat en otäck smak i din mun i åratal."

Det är Dan Rather, den superkände programledaren i nyheterna på stora USA-kanalen CBS, som lagt ut bilden på sitt twitterkonto och jag utgår från att den skapats för att spridas. Bakgrundshistorien vet jag ingenting om. Men samtidigt som jag tackar för bilden tackar jag tvärt nej till det där vinet. Måtte vi inte möta det i nya årgångar eller tappningar!

I brist på skyltar bjuder jag på ännu ett vintrigt vykort.

Copyright Klimakteriehäxan

Med hoppet i en låda

Det kan sägas utan minsta tvekan: jag är ingen vinkännare. Har inga kunskaper i oenologi, läran om vinrankans biologi och vinets kemi. Törs aldrig yttra mig särskilt bestämt om olika smaker som andra med bestämdhet säger sin kunna spåra när de först testar med känslig näsa, sedan låter smaklökarna prova. Dock dricker jag gärna ett glas (eller rent av två) till god mat, och känner tveklöst skillnad på rött och vitt, så där är jag på fast mark ...

Men en annan sak jag gör som i högsta grad irriterar befintliga sommelierer i bekantskapskretsen: jag väljer, utan att skämmas, vin efter etikett. Det finns faktiskt så många snygga, fyndiga, konstnärliga eller över huvud taget anslående "skyltar" på vinflaskor och boxar att det är riktigt roligt att botanisera i Systembolagets hyllor. 

Därför kan det inte överraska att det sydafrikanska rödvinet i kartongen på bilden definitivt fick följa med hem, eftersom budskapet är ett som vi nu vill ha, hela tiden, i alla möjliga olika tappningar – och då får det gärna vara härtappat, men det får aldrig bli borttappat!

Samma budskap kan man väl högst självsvåldigt lägga in i Folksams rosaröda fönsterhjärta, en julskylt så god som någon och en som blicken fångas av när man rör sig i trakten kring Skanstull i Stockholm. Vilket lett till att jag minsann fotograferat det ett antal gånger ... 

Fler söndagsskyltare bör du hitta om du klickar dig över till BP, som är Skyltsöndagens adoptivmamma sedan länge. Hon har listat skyltroade bloggare här. 

Copyright Klimakteriehäxan

Spritens rätta värde

Det finns en gammal rätt sliten vits som går ut på att en gubbe säger till en annan att "spriten har blivit väldigt dyr på sistone". Då svarar den andre:
-Den kommer ändå aldrig upp i sitt rätta värde.

Blir påmind om den lilla lustigheten när jag ser ett inlägg som Sverker Olofsson, svensk konsumentjournalistiks affischnamn nummer ett, tillika nykterist, skriver på Facebook. Om just priset på sprit.

Foto Sverker Olofsson

"Är det något jag vet väldigt lite om så är det spritens upphöjda värld. Jag har lärt mig en del begrepp för att hänga med, så jag vet vad en 75:a är.

Så här i Coronatider har ju sprit fått en annan innebörd. Det är ju den som skall hålla oss såväl friska som vid liv. Jag köper alltid små flaskor eftersom det är lätt att ha dem i bilen, fickan, väskan och lite överallt.

Jag köpte ett par på en bensinstation häromdagen och det var här 75:an dök upp i mina tankar. Om jag räknar om priset på flaskan (120 ml) så skulle en 75:a kosta cirka 368 Kr.

Det måste vara rekord, tänkte jag, ända tills jag kom in på ett av dessa lågprisvaruhus och hittade flaskan ni ser på bilden. Som 75:a skulle den kosta 585 Kr.

Kan man dra någon slutsats av detta? Nej egentligen inte. Möjligen att handeln pressar upp priset på denna extremt viktiga vara till samma nivå som vad spriten kostar på krogen, och där lär den vara dyr har jag hört."
Förvisso är det enkelt att hitta en vinflaska som kostar ett helt gäng hundralappar på restaurang, men då är ju situationen en annan, snäppet trevligare, rimligen. De här spritsorterna är förstås helt olämpliga att dricka. Men med handsprit är det naturligtvis som med det mesta: när efterfrågan ökar gör priset det också. Undrar vad min lilla förpackning jag har i handväskan skulle betinga för literpris? Som kund har vi inget att säga till om. Bara att betala för spriten, som möjligen fortfarande har långt till sitt rätta värde ... åtminstone i corona-tider.
Copyright Klimakteriehäxan

Tbr – sådant man tänker läsa

Har du gjort någon Tbr för sommaren?
Det är Mia i bokhörnan som undrar, och Tbr står väl såvitt jag vet för "to be read". En att-läsa-lista helt enkelt.

Men mitt svar är nej. Jag går på instinkt och ögonblickliga ingivelser! Så det kan bli idel överraskningar, även för mig själv. Vilket inte är tråkigt alls.

Vad brukar du laga för gott en fredagskväll? är bonusfrågan. Mia går på semester efter fredagens jobb, så kanske är hon ute efter tips på något lite extra?

För min del är svaret väldigt ooriginellt och helt utan ansträngning vid spisen. Vi har fått som fredagsvana att äta räkor med baguette, god ost och kex och några grönsaker. Vitt vin till. Just i morgon ska ändå vi bryta lite mot det vanliga: jag köpte grönt vin, portugisiskt vinho verde, i dag. Somrigt.

Fast jag tog ännu en flaska från Portugal-hyllan på Systemet, enbart för den trevliga teckningen från Lissabon på etiketten. Det vinet är inte grönt, visar det sig, utan vitt. Etiketten är hur som helst fortsatt jättebra tycker jag, som låter förståsigpåarna fnysa åt den urvalsprincipen (som jag ofta tar till).

Copyright Klimakteriehäxan

Värmande dryck

Så här i november är varma drycker extra goda. Vad finns i din kopp?
Det är Orsakullan som slår fast denna sanning med påföljande fråga i sin November-utmaning.

Låt mig då erkänna/berätta att jag just druckit säsongens första glögg och det var förstås riktigt gott.
Eftersom en av gästerna är gravid blev det Blossas alkoholfria. Närmare jul bär jag säkerligen hem en alkoholhaltig flaska eller två från bolaget, men jag vet inte hur frestad jag känner mig av årets smak.

Den säljs i rosa flaska med vita hibiscusblommor (rätt snygg i o f s) och har döpts till Aloha. Drycken ska ha smak av passionsfrukt, hibiskus, kokos och kaffe, påstår man, och förflytta oss åtminstone i fantasin till Hawaii, får man anta. 

Men hallå – skulle man lyckas hamna på Waikiki Beach är det väl inte varm glögg man längtar efter? Fast en snabb blick ut genom fönstret ger vid handen att det är väldigt långt till Honolulu.
Dessutom kan glögg också drickas kall.

Copyright Klimakteriehäxan

När vill du köpa ditt vin?

Öppna Systembolaget på söndagarna!
Stridsropet skallar.

Det är Moderaterna som har hittat denna hjärtefråga, tar den till sin partistämma i oktober och vill förstås att den sedan i vederbörlig ordning behandlas i parlamentet.

”Jag tycker att det är rimligt att människor själva får bestämma när i veckan man ska köpa alkohol”, säger partisekreteraren Gunnar Strömmer.

Jaha.

Jag tycker att det är rimligt att människor som är vuxna nog att bestämma om de ska dricka alkohol kan köpa det de vill ha på veckans övriga sex dagar.

Hur är det möjligt att ett av Sveriges största och mest traditionstyngda politiska partier plockar fram en första klassens icke-fråga när det finns så oändligt mycket viktigare saker i samhället att fokusera på? /forts/

Det där är inledningen på en krönika, publicerad i dag på News55. Du läser fortsättningen direkt på sajten. Det är gratis!

Copyright Klimakteriehäxan