tisdag, september 27, 2022

När skor sätter spår i en bok

"Italienska skor" av Henning Mankell har jag tänkt läsa men det har ju bara inte hänt ... Fast många andra har läst den här romanen och gillat den. Så kanske det är dags nu?

Däremot har jag läst ”Katja of Sweden – Mode och design utan gränser” som kom ut år 2000. Om en svensk modeikon som aldrig ska glömmas bort. Hon gjorde förvisso skor också. Boken är dessutom vacker! Läs mer här.

"Döden bär Prada" (The Devil Wears Prada) av Lauren Weisberger har jag bara sett som film. Bokens omslag (som jag tror i någon form också fanns med på bioaffischen) är både snyggt och fyndigt!

Detta med anledning av att Ugglan som tema för veckans tisdagstrio angett Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling).

Medan man funderar vidare på det temat passar det perfekt att lyssna på "These boots are made for walking" med Nancy Sinatra. En sån himla bra låt!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 124

 HINKLISTA

-Det är nationalekonomen och lyckoprofessorn Micael Dahlén som, i sann Tegnérisk anda, nu slår ett slag för den försvenskade formen av det engelska uttrycket "bucket list", alltså en lista över saker man önskar hinna med innan man dör. Dahlén tycker att det är en utmärkt idé att ha en sådan lista att pricka av. Han konstaterar också i sin text i Svenska Dagbladet att drygt 30 procent av alla hinklistor toppas av en resa av någon sort. Och om ni undrar över min referens till (poeten Esaias) Tegnér, så föreslog han på sin tid att de matematiska termerna tangent och korda på svenska skulle heta "snudd" och "fyllsnudd".

måndag, september 26, 2022

En tråkig dag på riktigt

Ett par av mina bloggkamrater högtidlighåller något som de kallar Tråktorsdag. Men snälla nån, ni har ju inte en susning om vad tråkigt betyder! Därför ska ni nu få veta hur en äkta tråkdag ser ut.

Vaknar till strilande regn. Klarar inte dagens sudoku. Spiller kaffe på morgonrocken. Äter mer till frukost än jag borde. Tar ytterst motvilligt på mig kläder. Går ut och kastar tidningar. Vattnar blommorna. Slänger julstjärnan (av årsmodell 2021) som i det längsta vägrat dö  jag köpte den till advent, den har varit grön och fin men nu ser den helt slut ut (bilden ovan), drabbad av tråkmåndag även den. 

Plockar ur en diskmaskin. Kör ett par omgångar i tvättstugan. Korsordet jag börjat lösa blir inte fullt. Går ner till källaren med en väska. Där är det rörigt. Har ingen idé om middagsmat. Hittar inget i frysen. Maken meddelar att han skrapat lacken på bilens ena skärm (tur i oturen att det inte var jag som höll i ratten när det hände). 

Tittar på en osorterad klädhög som väntar på att bli sorterad och undanplockad. Får avbokning av en trevlighet jag sett fram emot. Är mellan böcker och har ingen jag vill kasta mig över. Kollar tv-tablån och kammar noll där också, får bli något på en play-tjänst. Sitter vid laptoppen och stirrar på min blogg: inte särskilt inspirerade eller inspirerande inlägg, tyvärr. För att få till ett stilenligt avslut går jag ut med soppåsen.

Denna genomtråkiga dag inföll just i dag. Nu ska jag, helt utmattad av tråkighet, snart gå och dra något gammalt över mig. Adjö, tråkmåndag. Hoppas det dröjer tills vi möts igen. Och att mina eventuella läsares måndag inte var likadan som min!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att det är obegripligt att man i Sverige kan sälja ett doftljus för 3585 kronor. Jo, det finns. Då finns det väl köpare också? Stackare!

söndag, september 25, 2022

Skyltsöndag med glada tillrop

Jag kände starkt för en repris av en av mina allra käraste skyltar, den jag plåtade vid Sergels torg för flera år sedan, före pandemin exempelvis. Å vad vi behöver positiva signaler, å vad vi behöver hopp och framtidstro! Tack för glada tillrop!

Denna skyltsöndag blir det visst bara två skyltar hos mig, fast du hittar fler via BP. Den andra jag bjuder på sitter i en vacker grön backe i Hälsingland med information om allemansrätten. Och visst är det fint att kunna ta en sväng i skogen! Jag gjorde det i veckan, fast resultatet är inte mycket att skryta med: fem gula kantarareller, två taggsvampar och en fästing.

Men huvudbudskapet på den här skylten vill jag gärna inte bara låna utan göra till mitt eget: Tack för visat intresse och välkommen åter till min blogg!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 24, 2022

CITAT om marmelad

"Skafferiet rymmer bland annat 30 olika marmeladburkar, presenter från människor som aldrig reflekterat över att endast folk över 75 konsumerar marmelad."

-Men vad är nu detta för dumheter som Hugo Rehnberg skrivit i sin krönika i SvD-bilagan Perfect Guide? Det må vara så att just han inte gillar marmelad. Man måste ju inte göra det. Men, Hugo, se dig om i världen! Marmelad hör till "engelsk frukost" och "afternoon tea" oavsett den ätandes ålder och hemvist. Ost och marmelad, "Queso y dulce" är en omhuldad och så vitt jag vet åldersneutral argentinsk efterrätt. Bara ett par välsmakande exempel. När jag var barn hade vi alltid apelsinmarmelad hemma, i en plastask som det stod "Gunilla" på. Så gott! För min del gillar jag absolut marmelad. Ibland gör jag egen. Och jag har faktiskt inte fyllt 75. Så det så.

Veckans mening – om Ukraina

När det redan är för sent skummar jag programmet för bokmässan i Göteborg. Bland flera olika teman dyker Ukraina upp, av helt uppenbara skäl. I presentationstexten konstateras något som vi inte kunnat undgå att märka, och det får bli Veckans mening denna gång för min del. Det vill säga den där meningen som, enligt Skriv-Roberts instruktioner, fått mig att hejda mig ett litet extra ögonblick i läsningen. Så oerhört trist att anledningen till att vi utökat våra geografikunskaper är ett eländigt krig som ingen mer än Putin vill ha.

Ukraina har gått från att vara relativt okänt hos en bred allmänhet till att städer som Mariupol, Odessa och Cherson nämns i var och varannan Rapport-sändning.

Skänkte en slant till Ukraina och fick ett armband som tack, ett med landets
nationalsymbol solrosen som nu pryder min handled.
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 23, 2022

På att-göra-listan

Även om man skulle vilja går det nog inte längre att förtränga: hösten är här. Naturen klär sig i nya färger, torra lönnlöv landar på gräsmattan kring huset i Barndomslandet. Almanackan säger att det är höstdagjämning i dag. Men i böckernas värld kan det vara vilken årstid som helst! Elisa Matilda har som vanligt radat upp fem fredagsfrågor:

  1. Vilka titlar har du på din att läsa-lista? Alldeles för många för att rada upp här.
  2. Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista? Skaldjurslunch av lyxigare slag tillsammans med goda vänner. Det är högsäsong för oss som gillar den sortens havsmat. Hoppas träffa barnbarnen också.
  3. Vad bockade du senast av? Inköpslistan över matvaror.
  4. Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut? Städning. Men dammet ligger ju kvar och väntar ...
  5. Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år? Den långa raden av UFO:s, alltså påbörjade men aldrig avslutade handarbeten.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 22, 2022

Helg utan bokmässa

Då är den igång, Bok & Bibliotek i Göteborg. Mia i bokhörnan slänger in en mässrelaterad helgfråga: Ska du vara där? Om inte, varför?

Tyvärr, ingen bokmässa för mig i år (heller). Har inte något bra ärende dit, även om allmänt bokintresse och nyfikenhet borde räcka. Genom åren har dagarna i bokhavet bjudit på mycket bloggfoder, klicka gärna och kolla! 

Men det är en bit till Göteborg. Åkte över dagen en gång, det var i och för sig rätt roligt men jobbigt också! Många timmar på tåget blev det ...
Kanske kanske kan det bli av ett annat år. Men bara kanske. Hoppas ni som är på plats får trevliga dagar med många härliga nya intryck och lagom många bokköp! Eller andra fynd, se nedan!

Nog har jag fyndat på bokmässan emellanåt. Som när jag köpte tre små akvareller, för
rätt många år sedan nu. De salufördes som dubbelvikta kort, men jag vek upp dem och
satte dem i ram och jag tycker verkligen mycket om dem! Konstnärinnan sålde själv
sina verk, till blygsamt pris vill jag minnas. Hon heter Iréne Larsson och finns i
Varberg, i full aktivitet, ser jag när jag googlar.  
Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...


... att ett vaccin mot liksom-sjukan skulle vara nästan lika välkommet som motmedel mot andra hemska åkommor.

onsdag, september 21, 2022

Bokmässan jag missar

Det är bokmässetider. I morgon slås portarna upp i Göteborg. Efter pandemiåren lär mässan återvända till ungefär forna tiders modell, och nog vore det roligt att vara där om så bara för en dag! Lockande att ströva mellan montrarna, köpa för många böcker, lyssna till intervjuer och debatter om aktuella ämnen, samtal om nyskrivet och okänt. Men årets upplaga missar jag.

I år satsar mässan på hela fyra teman: Sydafrika, klimatkrisen, Ukraina och crimetime, vilket jag tycker låter lite spretigt, som om arrangörerna haft svårt att komma överens, fast de som är på plats kan ju välja förstås.  

När Enligt O nu satsar Veckans kulturfråga blir det en dubbel (som kan syfta på bokmässan eller avhandlas helt fristående): Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av? och Vilka författare vill du lyssna till?

Signerade böcker har ett begränsat mervärde i min värld. Jo, jag uppskattar de böcker jag har skrivna av personer som riktar sig direkt till mig med några ord på försättsbladet, ord som visar att vi träffats, att vi haft utbyte av varandra. Har ett antal som bär på en hel del minnen, två latinamerikanska Nobelpristagare och Alma-vinnaren Sonya Hartnett är "fina" exempel på det.

På bokmässan 2014.
Sedan är det roligt med signerade ex av böcker skrivna av folk som jag känner, även om de inte lyckats ro hem något tjusigt internationellt pris. Men att stå i kö för en slentriansignering på bokmässan har aldrig lockat mig. Har sett att det som krafsas ner till folk i kön ofta är knappt läsbart dessutom ... Samtidigt är det lite dubbelt, för jag vet ju att jag blivit stolt och smickrad när glada bokköpare bett mig om att sätta en kråka i någon av de böcker jag skrivit.

Den andra frågan är svårare att besvara för jag har inte studerat mässprogrammet. Men en mästare på scenen är Mikael Niemi, honom skulle jag gärna höra igen. Vet att Jan Guillou ska intervjuas av Fredrik Belfrage och då skulle jag ockå gärna sitta i publiken, det är två herrar som levererar, såväl i tal som i skrift. En röst från Ukraina skulle nog också locka mig.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti (11)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.
 

tisdag, september 20, 2022

F som i fascinerande

Tre boktitlar som börjar på samma bokstav ska bilda denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt.

Jag gör ett försök med bokstaven F, som här får stå för Fascinerande läsning. Om ni inte är bekanta med "Florence Stephens förlorade värld" av Lena Ebervall och Per E Samuelson så se till att bli det! Otroligt bra och, som alltid när det gäller de här författarna, gediget researchad historia. Huvudpersonen var en rik flicka i början av sitt liv, men lurades grymt på alla sina tillgångar på ett sätt som inte ens den mest naiva människa borde ha gått på. Men det gjorde hon. Och blev ändå livet ut trogen kungen, som av allt att döma var hennes far, och dennes familj.

Donna Leon, amerikanskan
som satt Venedig på deckarkartan, är alltid både underhållande och lättläst. "Falska bevis" (Doctored Evidence) är bara en (nummer tretton faktiskt) i den långa raden av historier om brott som blir lösta av kommissarie Brunetti medan pastan kokar och folk tar sig ett glas rött.

En serie av helt annan typ skrevs förstås av Enid Blyton. "Fem söker en skatt" var den första, gavs ut 1942. Sedan blev det ett tjugotal till, hett älskade av barn över hela västvärlden som hängde med George och hennes kompisar och den härliga hunden på utflykter (med för mig exotisk matsäck), alltid med ett visst mått av dramatik i storyn. Fascinerande, som sagt.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 19, 2022

Jo jag tänkte på en sak ...

... att den som sa "politik är det möjligas konst" borde förklara sig lite. Fast det kommer visst från Bismarck, (1815-1898) så jag får antagligen klara mig ändå. Och avvakta besked från talmannen.

Kanske har du också någon liten udda tanke du går och bär på? Jag har det, ideligen. Några kommer att dyka upp här, en del jättefåniga, andra kanske mer av det kluriga slaget. Häng på om du har lust! Fritt fram att använda den lilla "tankevinjetten" om du så vill!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, september 18, 2022

Skyltar från Barndomslandet

I Borgvik i Värmland, inte långt från det jag brukar kalla Barndomslandet, låg en gång ett järnbruk som var stort och ansett. Det startades redan på 1600-talet men lades ner definitivt 1925. Idag finns bara rester kvar, men området är trevligt att vandra omkring i, med grönska runt omkring, porlande vatten och så spåren av det en gång så viktiga bruket. 

Vid det som var den stora masugnen står fortfarande några arbetare på plats. De är förstås en "skylt" (eller ett konstverk) utskuren i metall, men man kan inte missta sig på energin i deras kroppar! Att det var fråga om hårt arbete står utom alla tvivel. Kul detalj: här tillverkades nitar som användes för att sätta ihop Eiffeltornet!

Mer metall: en silvergruva fanns i själva Barndomslandet, en viktig inkomstkälla för bygden. Malmbrytningen var i gång på 1800-talet, man hittade också lite koppar. Driften tog definitivt slut 1909, men man kan följa skylten "Silverleden" och se spåren efter aktiviteterna (fast man får se sig för!). Under den mest intensiva tiden sysselsattes uppåt 200 personer i och kring gruvan. En av ägarna hette Selma Lagerlöf!



Min egen skylt! Träsnidaren Jard Rollén i Edane har gjort den, och jag har haft den på
min dörr i åratal! Det är väl lämpligt att just ett troll håller i Klimakteriehäxans namn ...

Där blev det en liten skyltsamling till Skyltsöndagen igen! Andra bloggare som brukar skylta hittar du via BP:s blogg, kolla i hennes högerspalt!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 17, 2022

Veckans mening – om spioner

Det är Skriv-Robert som ligger bakom blogginslagen som vi kallar "Veckans mening". Man lyfter fram en mening ur det man nyss läst, och det ska vara ord som fått läsaren att hejda sig ett extra litet ögonblick. För min del väljer jag denna gång en bit plockad ur en klassiker som kom ut 1963, "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) av John Le Carré. Han hette egentligen David Cornwell och hade varit brittisk spion på riktigt, vilket jag antar bidrar till att skildringen av agenternas hemliga liv känns äkta, rätt eller fel? Inget liv att önska sig hur som helst, bara ränker, svek och våld ... Jag läste boken för en halv evighet sedan, har nu lyssnat på den i radioföljetongsversion. Den är stundtals riktigt otäck, men håller mig hela tiden fast. Här en mening laddad med ödesmättad spänning:

Det påstås att dödsdömda ibland erfar en känsla av upprymdhet, som om de, liksom nattfjärilen som flyger mot elden, samtidigt med sin undergång uppnår sitt mål.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 16, 2022

Fem dagar efter valet

Ja i dag har alltså fem dagar gått sedan Sverige gick till vallokalerna och la pappersbitar i kuvert för att de  sen skulle bli avbockade och hamna i en "urna" (som är en låda). Resultatet lät förvisso vänta på sig, men nu ska de vara i gång med försöken att få till en regering. Stark lär den inte bli hur den än kommer att se ut, vilket är tråkigt för jag råkar nämligen tro att vi hade behövt det.

Elisa Matilda vill ha svar på hur vi väljer när hon ställer sina fredagsfrågor, och det behöver naturligtvis inte handla om politik. Fast i mitt fall blir det så ändå nu, nästan hela vägen ... och visst är det så att livet består av en jättelång radda med val!

  1. Vad stod du senast och valde mellan? Rött eller blått. Jo faktiskt, så osäker var jag.
  2. Hur kommer du fram till ett beslut? Tog det jag trodde var minst dåligt.
  3. Hur länge velar du? I riksdagsvalet: länge, annars är jag rätt snabb till beslut.
  4. Ångrar du någonsin dina val? Det har hänt. Och kommer förmodligen att hända igen.
  5. Vad kommer du välja härnäst? Något att äta till lunch  yoghurt eller min eviga bananpannkaka?
Läge för en Wisti i repris, tycker jag ...
Copyright Klimakteriehäxan (och Kent Wisti förstås)

torsdag, september 15, 2022

Inför e-bokens dag

Mia i bokhörnan har det lite körigt, men inte värre än att hon hinner komma med en helgfråga. Nu är det e-bokens dag på söndag och av den anledningen undrar hon: Hur går det med ditt läsande av e-böcker?

I mitt fall har jag läst e-böcker i några korta och koncentrerade perioder. Då har jag nappat på ett erbjudande från Nextory som för 9 (nio) kronor låtit mig läsa (och lyssna) i en månad. Något nyutkommet har lockat, och sedan har jag lagt på något mer beroende på hur mycket tiden medgett. 

För när månaden är slut tackar jag för mig och tycker att jag fått valuta för de där kronorna. Men vill ändå inte hänga kvar – jag har alldeles för mycket oläst omkring mig på papper. Och det är väl till syvend och sidst det jag gillar allra bäst.

Bibliotekets ljud- och e-boksutlåning har jag inte lyckats komma överens med alls, trots att jag bett om hjälp.

Copyright Klimakteriehäxan

När hösten tar över

När sommaren bit för bit lämnar över till hösten hör upptagandet av båtar till sysslorna som måste skötas innan snö, is och kyla tar kommandot helt och hållet. Men i minnet behåller vi gärna bilden av sommarviken, där ekan vilar mellan roddturerna, precis som på textilkonstnären Anita Hedins fina "vykort" i applikationsteknik.

Efter en tur på stan inser jag att jag nog är sist som envisas med att gå i sandaler, utan strumpor. Folk har dunjackor, halsdukar, till och med handskar ... och jag tvingas erkänna att jag hade lite för lite kläder på mig över huvud taget.

Samtidigt bjuder naturen på höstfärger som är en fröjd för varje sinne (åtminstone när solen lyser): äkta konst finns exempelvis att hämta i nyponbusken, för inte länge sedan bedårande med sina rosor, nu med sin knallröda frukt. Så vackert, njutbart  och gratis!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 14, 2022

Amerikansk politik blir bra läsning!

Vilka kulturella verk med politisk koppling uppskattar du? Det är Veckans kulturfråga från Enligt O. Det blir Amerika i tre tappningar hos mig! Riktigt bra läsning

Än en gång hamnar jag hos britten Jeffrey Archer, själv politiker. I "Blodsbröder" (Sons of Fortune) som jag läste nyss får man bra inblickar i hur valkampanjer bedrivs i USA. 

Tänker jag på filmer finns det en hel del att välja på. "Alla presidentens män", om Watergate-avslöjarna Bob Woodword och Carl Bernstein finns förstås också i bokform. De var politikreportrar på ansedda Washington Post när de gjorde scoopet. President Nixon kunde aldrig hämta sig efter deras avslöjanden.

USA:s förste svarte president var förvisso Barack Obama, men i fiktionens värld har han en föregångare: Douglas Dilman. Irving Wallace skrev och romanen kom ut 1964. Då var Obama bara tre år gammal ... Hans tid i Vita Huset blev förvisso betydligt bättre än romanfigurens. Mer ska jag kanske inte avslöja om du skulle vilja läsa?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti (10)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.

tisdag, september 13, 2022

En bok är väl alltid ett fönster?

En bok kan väl alltid kallas för ett fönster? Ett fönster genom vilket man tittar in i nya miljöer, bekantar sig med nya människor, hittar nya maträtter att prova, finner intressanta trådar bakåt i tiden och idéer som pekar framåt? För det vet man ju: fönster kan man titta igenom från båda hållen! Och de kan dessutom stängas lite hur som helst ...

Ugglan efterlyser böcker på temat nster, dörrar, portar & portaler till tisdagstrion denna gång. Måste medge att de inte kommer flygande till mig. Men jag startar jakten, i minnet och i bokhyllan!

Då dyker den upp, den ungerska romanen "Dörren" (Az ajtó) av Magda Szabó. Lyssnade till den när den var radioföljetong, tyckte den var klart läsvärd! Julia Dufvenius lånade ut sin röst till historien och det gjorde hon bra. Huvudpersonerna, två sinsemellan ytterst olika kvinnor, en författare och hennes hemhjälp, skapar en spännande relation som sätts på hårda prov.

Nästa titel jag kommer på hör till en bok jag inte läst, men som ändå känns angelägen. Den är skriven av Gui Minhai, den svensk-kinesiske bokförläggaren och författaren som sitter i kinesiskt fängelse sedan 2015. Nu har han dömts till tio år för spioneri  det började med ett enkelt trafikbrott som han påstods ha gjort sig skyldig till. "Jag ritar en dörr på väggen med fingret", en tunn bok med dikter, är skriven i hans cell. Man önskar verkligen att någon skulle öppna en riktig dörr och släppa ut honom i världen igen. Det är ett gruvligt upprörande övergrepp han utsatts för.

Sedan blir det stopp, eftersom jag INTE vill ha med "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Gillade inte alls den, har sett en bit av filmen och gillade inte den heller. Är i minoritet, jag vet! Så det här sista stycket, det har du inte läst hos mig!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 12, 2022

Vad händer när man öppnar en bok?

Ramlade över en liten dikt, skriven av den brittiska författaren Julia Donaldson, en dikt som (för ovanlighetens skull) tilltalade mig direkt. Därför delar jag den med er!

I Opened a Book

I opened a book and in I strode

Now nobody can find me.

I’ve left my chair, my house, my road,

My town and my world behind me. 

I’m wearing the cloak, I’ve slipped on the ring,

I’ve swallowed the magic potion.

I’ve fought with a dragon, dined with a king

And dived in a bottomless ocean.

I opened a book and made some friends.

I shared their tears and laughter

And followed their road with its bumps and bends

To the happily ever after.

I finished my book and out I came.

The cloak can no longer hide me.

My chair and my house are just the same,

But I have a book inside me.

söndag, september 11, 2022

Demokratins högtidsdag

Dagens datum är laddat. Terrorattackerna mot World Trade Center i New York (och på ett par ställen till i USA). Mordet på Anna Lindh. Min mammas namnsdag är det också, den firade vi så länge hon levde. Och flaggdag, inte för alla damer som kallas Dagny eller för att Eddie Murphy fyller år, utanför att det är demokratins högtid, Valdagen. Kan låta onödigt högtravande, men det är sant och dagen är värd att flagga för, som på bussen där ute.

Därmed är det också Skyltsöndag, ännu en i en lång rad! Kolla efter skyltande bloggare i BP:s högerspalt. För sällan är det väl så gott om skyltar som när över 7 miljoner röstberättigade svenskar ska säga sitt om framtiden och vårt politiska styre. Pilar pekar både hit och dit, man hittar rätt förr eller senare ... man kan välja både höger och/eller vänster ...

Mycket tyder på att valdeltagandet blir högt, man har rapporterat om flitigt förtidsröstande, och även i dag fick folk stå i kö, bl a på grund av den nya regeln att man skulle plocka sina valsedlar i enrum. Den kön slapp den som hade med sig papper hemifrån, men vi har inte som man brukat förr fått några i brevinkastet.

Och vad ska man tro, rädas eller hoppas på när det gäller resultatet? All expertis säger att det är obegripligt jämnt mellan blocken. Man spekulerar i att vi kommer att få vänta flera dagar på det slutgiltiga resultatet. 









Kan detta vara valrörelsens allra konstigaste "skylt"? Hur tänkte språkröret när hon
bestämde sig för att företräda sitt parti i seriös partiledardebatt, iförd ett par örhängen
som säkert vore kul på någon sorts kalas i glada vänners lag - men här ...?
Partypingla bör inte förväxlas med partipingla i min värld.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 10, 2022

Veckans mening – om bröllopspresenter

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening ur det han nyss läst, en mening som fått honom att stanna upp om än aldrig så lite. Det kan naturligtvis handla om vad som helst! För min del plockar jag veckans mening ur en av alla minnestexter som nu publiceras kring den brittiska drottningen Elizabeth II efter hennes död härom dagen. Man får läsa hennes långa livs historia, ett liv hon ända till i fjol delade med maken Philip. Paret gifte sig 1947 och här är citatet ur Svenska Dagbladet som fick mig att höja ögonbrynen en aning (det var inte vilket bröllop som helst förstås). Jag tycker meningen belyser hur svårt det kan vara att hitta bra presenter till folk som gifter sig. Var på bröllop i lördags, de unga tu ville bara ha pengar ... det behövde förstås inte just det här paret, de hade så det räckte redan:

De fick över 2000 bröllopspresenter, bl a en tävlingshäst av Aga Khan, en bit handvävt tyg av Mahatma Gandhi och en tvättmaskin av invånarna i Leamington Spa.

Om tvättmaskinen stod på önskelistan lär vi aldrig få veta. Bild från svt.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 09, 2022

Vad?

 Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda som jag denna gång inte har helt lätt att besvara ...

  1. Vad har ditt tema varit för veckan? Tror inte jag haft något. Om jag inte ska räkna att jag lyckats glömma två evenemang jag hade anmält mig till ... Dåligt tema! Måste vara mer noggrann, skriva in i almanackan!
  2. Vad avviker du sällan från? Mängden. Eller jo förresten, ibland gör jag nog det! Men då har jag ju inget svar på frågan!
  3. Vad har du alltid med dig? Mobil och nycklar, förhoppningsvis.
  4. Vad kommer du ofta tillbaka till? Ett av mina två hem. Och bananpannkaka till lunch.
  5. Vad kan du lita på i alla väder? Att inget varar för evigt.
Copyright Klimakteriehäxan

Inblickar i en drottnings liv

England har sorg. Drottningen är död. I över 70 år var hon britternas (och samväldets) regent, och för det mesta högt respekterad och beundrad, rent av älskad. Hennes liv liknade inte ditt och mitt precis. Men ändå har vi fått våra inblickar i det, i form av dramadokumentärer i långfilmsformat och som tv-serier. Och under hennes 96 år hann det verkligen hända ett och annat i världen!

Nu kommer tv-kanalerna naturligtvis att ösa ur arkiven, bokhandlarna letar fram gamla och nya biografier, tidningarna trycker stora minnesbilagor (som legat förberedda i åratal fast de ständigt uppdaterats) och jag ger mig attan på att Londons alla souvenirbutiker i går kväll höjde priset på den lilla vinkande tanten som föreställer drottningen, ibland med hatt, ibland med krona men alltid med den obligatoriska handväskan i en och samma modell.  

Nej, någon drottningdocka har jag inte, men däremot har jag sett ett par bra filmer som jag varmt kan rekommendera. Naturligtvis är det inga dokumentärer rakt av, filmskaparna har tagit sig friheter, men ändå får man en historielektion i lättsmält förpackning. Se till exempel "The King´s Speech" med Colin Firth som George VI, pappa till Elizabeth och en man som hade extremt svårt att prata i offentliga sammanhang på grund av grav stamning. Brittisk press hävdar att drottningen såg filmen och tyckte att det var ett fint porträtt av fadern. 

I "The Queen" är Helen Mirren märkvärdigt lik den drottning hon spelar. Det är kort efter prinsessan Dianas dramatiska död i en trafikolycka i Paris. Den besvärliga situation som uppstår nystas upp i filmen. I "A Royal Night Out" berättas hur systrarna Elizabeth och Margaret firar världskrigets slut 1945. Sedan finns det förstås en lång rad dokumentärer också, både gamla och nyare, de kommer att dyka upp, var så säker! 

Men kronjuvelen bland alla dessa dramatiseringar av kungligheternas liv måste vara serien "The Crown" och har du inte sett den, så gör det! Oavsett om du är rojalist eller är republikan ut i fingerspetsarna är detta suverän underhållning som dessutom förmedlar massor med modern historia, kryddad med familjekriser, romantik och politik, för att nämna några beståndsdelar. Enorm research har lagts ner, många privata detaljer bär sannolikhetens starka prägel, oavsett vad personerna själva säger. Fyra säsonger har sänts, den femte kommer snart och jag kan knappt bärga mig ... tror att man är framme på 2000-talet nu.

I väntan på att Netflix drar igång den nya omgången av "The Crown" kan jag varmt rekommendera en liten äkta bokpärla: "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av Alan Bennett. Den lässugna kvinnan som kommer till bokbussen i sällskap av sin hund, en corgi naturligtvis, är ingen mindre än Elizabeth II. Hon gillade hundar och hästar  och böcker. R I P.

Drottning Elizabeth som vinkande docka i kläder lämpade för olika tillfällen.
Dreamstime.com säljer dem, i går kostade de 18 pund - kanske mer i dag?

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 08, 2022

Dagens ord 123

 NJUTFLYKT

-Vilket himla bra ord hon har uppfunnit, flitiga Ditte med bloggen Mitt i! Hon lanserade det redan 2014 men jag upptäckte det nyss. Hon förklarar ordet (för den som eventuellt inte redan gissat dess innebörd ...) så här: "en utflykt som är extra njutbar. Svårare än så är det inte". Bara att hoppas på många repriser, både för Ditte och oss andra.

En bra njutflykt går gärna till någon sorts vattenhål, eller hur?
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 07, 2022

Papper är ändå papper

Veckans kulturfråga från Enligt O: Vilket bokformat föredrar du och varför? 

För några år sedan hade jag svarat papper och ingenting annat. I dag har jag hängt med en liten bit in i framtiden. Alltså nyttjar jag relativt regelbundet hörböcker, och emellanåt också en e-bok.

Att lyssna på böcker
funkar bra för mig på promenad (senast i dag, just nu mitt uppe i "Spionen som kom in från kylan" av John Le Carré, finns som radioföljetong) och på längre bilresor. Där väntar en skröna av Arto Paasilinna: "
Fabrikör Liljeroos luftskepp". Ingen klassiker direkt, inte likt Le Carré alls ... men det är bra med lite variation av konfekten!

E-böcker har det blivit via Nextory ett par gånger, men jag blir ingen långvarig prenumerant där, eftersom jag har så otroligt gott om oläst på papper hemma. Vilket jag i slutändan trots allt fortfarande gillar bäst. Och allra helst i pocketformat, lättare, tar mindre plats. Papper är ändå papper, så att säga.

Copyright Klimakteriehäxan