En sista färgklick med nummer 8000

Ännu en återkomst som gläder mig: mitt älsklingsäpple är här! Cox Orange är ett vinteräpple som smakar mer än de flesta. Konkurrensen kommer framför allt från Åkerö, men de av den sorten jag lyckas få tag i numera smakar inte som de vi en gång kunde ta ner ur vår egen apel i Barndomslandet. 

Detta betyder också att jag mot alla odds lyckas få in en sista liten färgklick till i LillaSysters efterföljd, d v s med målet att göra den grå månaden lite gladare i Färgsprakande NOVEMBER! som ju nu har kommit till sitt slut för denna gång. 

Lägg därtill att just detta lilla blogginlägg råkar bli nummer 8000 på Klimakteriehäxan, som om några veckor fyller tjugo år.

Petar in en arkivros för att fira! Det betyder tack till LillaSyster för det färgglada initiativet och kan väl också få gälla mitt återinträde i bloggvärlden samt den uppnådda siffran på jämnt tusental. Och framför allt sprida lite mer färg!

Copyright Klimakteriehäxan

Hej igen!

Jag är här igen! 
Efter ett himla klickande fram och tillbaka, mejl, kontroll av lösenord, nya lösenord, ny id-koll osv osv har Klimakteriehäxan släppts in i Blogglandia igen. Jag är glad och lättad, för om/när jag ska sluta blogga vill jag besluta det alldeles själv. Inte fastna i en teknisk fälla (även om jag själv förorsakat den!).

Återkommer på denna kanal inom kort!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu behöver vi ljus!

Tisdag och dags för en boktrio! Vi är inne i en tid när vi behöver mera ljus av alla sorter. Det är nog i de banorna Skriv-Robert har tänkt när han ger oss temat ljus på omslaget (Första advent på söndag). I min trio blir det ordet "ljus" jag satsar på! 

"Ljuset vi inte ser" (The light we cannot see) skrevs av Anthony Doerr och för den har han fått massor med priser, bl a Pulitzer (som jag brukar sätta stor tillit till). Likväl har jag inte läst den, finns på min hylla. Omfånget skrämmer men jag har fattat att historien om flickan som blir blind fascinerar läsarna. 

Claire Keegans "Det tredje ljuset" (Foster) handlar också om en liten flicka, men som blir fosterbarn i en familj hon saknar band till. Hennes egen familj är av den typ vi så ofta träffar i irländska uppväxtskildringar: fattig, barnrik, alkoholiserad far, utsliten mor och som resultat av alltihop inga glada och lyckliga barn. Det här är en bok i det lilla formatet, säljs tillsammans med "Små ting som dessa" i en och samma pocket. 

För att fullborda min trio blir det en liten nödlösning, men när Lucia kommer är det viktigt med ljus, det vet vi ju alla eller hur? "En stund med guldkant – Luciadagens legend" är en text av  Selma Lagerlöf som jag först nyss stött på och som jag tänker skaffa! Men det står "tillfälligt slut" på Novellix´ hemsida.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 153

TUNGKRULLARE

-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. Själva ordet ligger dessutom av alldeles egen kraft rätt roligt på tungan, tycker jag!

Färgglatt under fötterna

Mina väggar ska vara vita, så tråkig är jag. Men det finns en tydlig anledning: med vita väggar lämnas fältet fritt för textilier, tavlor, prylar som skulle riskera att försvinna in i mönstrade väggar. Alltså leker jag glatt med exempelvis kuddar, och så gillar jag mattor också.

Hemvävda trasmattor klappar mitt hjärta lite extra för, jag har vävt själv och det är ett hantverk jag skulle kunna ägna mer tid åt om det inte vore så krångligt (och dammigt) att ha vävstol. Jag har faktiskt haft en men den har jag gett bort, alldeles gratis ... den stod ändå bara och tog plats. Och intresserade stod inte i kö för att överta den heller, faktiskt.

Alltså har jag trasmattor (fast alla är i ärlighetens namn inte hemvävda) på mina golv. Men det hindrar mig inte från att ha andra sorters mattor också! Se bara den tryckta stora saken med nån sorts bladmönster i glada färger (bilden nedan). Hade inte minsta tanke på att köpa en matta när jag plötsligt fick syn på den på Åhléns, det är några år sedan nu.

Jag spontanköpte, det gick ju att lämna tillbaka den om exempelvis Maken skulle få slaget när han fick se den. Nu fick han inte det, utan gav genast nyförvärvet sitt nådiga godkännande och jag störtgillar den fortfarande! Skulle gärna veta vem formgivaren bakom verket är.

Och när nu LillaSyster försöker sprida lite färg i den grå månaden med bloggprojektet Färgsprakande NOVEMBER!  tyckte jag mina mattor kunde få vara med. Trevligt med färg under fötterna menar jag. Var så god och kliv på!

Copyright Klimakteriehäxan

Ständigt nya skyltar!

 Små grytor har också öron, det vet vi. Och små skyltar bär också på budskap! Den här är ungefär 35x35 mm.

Här slår man sig för bröstet med en skylt i miniformat, Uniqlo vill väl inte skryta mer än nödvändigt ...? Men dunrockens yttertyg klarar av såväl att absorbera som att bevara värmen som kroppen utsöndrar. En sorts återvinning kan man kanske kalla det? Å andra sidan vill jag fnysa lite: är inte alla varma tyger skapta på samma sätt? Förmodligen inte, alltså. Företaget Toray skapar ständigt nya material, det vet Google. De kallar det "The Art and Science of LifeWear". Jojo.

Dagens andra skylt är tvåsidig och ni får naturligtvis se båda. En nyckelring som låg och tryckte i en låda men kanske borde den tas i bruk? Det gäller att bestämma sig för att välja framgång. Misslyckande är inte ett alternativ. Nähä.

Skyltsöndag igen, förstås, med BP som "spindeln i nätet". Andra skyltbloggare är  Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.  Ni vet väl att en "riktig svensk" gör som det står på skylten?  😁

Copyright Klimakteriehäxan

Rosa kontrast till grå betong

Det händer väl inte särskilt ofta att man blir glad av en utsträckt tunga. Men säg den regel som saknar undantag!

För när ett betonglejon på Medborgarplatsen plötsligt slickar sig om munnen – det gör inget av de andra lejonen vid hans sida – då blir i alla fall jag lite uppiggad. Någon har behagat skämta, jag tackar och tar emot!

Samtidigt tycker jag att den rosa tungan i sin fina kontrast mot den grå betongen är ursäkt nog för att detta blir dagens bidrag när det handlar om att hitta ljuspunkter i en årstidsgrå tillvaro. Det är LillaSyster som dragit igång kampanjen Färgsprakande NOVEMBER!, bara att hänga på om och när lusten faller på!

Här blir det strax mer färg och ljus också, bara granen blir klar!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att ta skydd

Så damp den ner även på vårt hallgolv, den omtalade skriften "Om krisen eller kriget kommer", utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Den är under distribution till alla hushåll i Sverige, har inte du fått ditt exemplar kan du vara lugn: den kommer att komma även till dig. Jag bläddrar lite förstrött, inser att om jag en dag blir tvungen att verkligen ta de här råden på allvar kommer inte livet att vara riktigt trivsamt. Men nu nöjer jag mig med att, som Skriv-Robert vill, presentera Veckans mening. Den ska ju vara något jag läst nyss, något som fått mig att stanna till någon extra sekund. Nu handlar det om hur man ska agera vid ett luftangrepp ingen hunnit varna för. Jag ser scenen framför mig och ryser ...

Om du är utomhus och inte hinner ta dig till ett annat skydd ska du lägga dig ner på marken, helst ihopkrupen i en grop eller i ett dike.

Copyright Klimakteriehäxan

Rapport om dagsläget

Då är den här, första dagen på den här vintersäsongen som ser ut som just vinter. Snö täcker marken, solen skiner tack och lov men det är ändå fem minusgrader och, om man får tro min väderapp, det känns snarare som tio ... I går stack jag inte ut näsan utanför dörren i snålblåst och snöyra, idag ska jag drista mig ut en sväng. Men först Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Det blir en liten rapport om dagsläget:

1. Vad är du hungrig på? Jag har ju den knepiga egenskapen att jag nästan alltid är hungrig när det gäller sådant som man stoppar i munnen ... måste hitta på något gott till fredagsmiddag! Vid sidan av det ätbara är jag väldigt sugen på att gå på bio, det var länge sen!
2. Vad är du trött på? Att mina lässvårigheter inte går över. Har ju så mycket som jag egentligen längtar efter att läsa!
3. Vad är du skyldig? Säkert svar på några mejl. Och så tror jag att jag glömt swisha en hundring till syrran, faktiskt! Ska åtgärda det!
4. Vad är du sen med? Inget som jag kommer på – och om jag kommer på något lovar jag att jag ska skynda mig!
5. Vad är du på för humör? Känns som bra! Har sovit riktigt gott, hostan verkar ha gett med sig och solen skiner. Sammantaget idel humörhöjande faktorer!

Hoppas att ni andra där ute kan känna viss optimism när ni begrundar dagsläget, åtminstone som det ter sig i er omedelbara närhet. Man får ju sällan roligare än man gör sig ...

Tillåt mig samtidigt bidra med lite färgglädje som definitivt matchar den nyfallna vita snön! Här ett inlägg i den lilla bloggserie som vi håller liv i hela november månad!

FÄRG TILL DET ENFÄRGADE

För några år sedan hade jag en kär väninna från New York på besök. Hon hade med sig en present till mig, en gåva vald med omsorg eftersom hon vet vad jag gillar. Och färg är något jag tycker om! Varför ska man vara beige när det finns så mycket piggare kulörer att omge sig med? 

Alltså fick jag detta glada halsband, som jag gärna använder. Pärlorna är i glas, gjorda i Italien. Vet att det är köpt i museishoppen på Museum of Modern Art i NY, för min kompis är "a MoMA friend" och då får man lite rabatt i butiken (och det kan behövas!) som har massor med fina saker.

Och när vi nu är mitt inne i  Färgsprakande NOVEMBER! , LillaSysters kampanj mot allt det gråa, tycker jag det här är ett smycke som verkligen passar. Matchar dessutom de flesta (enfärgade) klädesplagg!

Copyright Klimakteriehäxan 

Favorit sökes!

Har du hittat någon ny favoritförfattare? Det är Mia i bokhörnan som undrar, i ännu en Helgfråga.

Önskar att jag kunde svara ja på den efterlysningen, det vore väldigt trevligt! Försöker komma på när jag senast föll i farstun för en skribent. Kanske är Jennifer Clement den författaren, men tyvärr tyckte jag inte hennes nya bok (en självbiografi) alls motsvarade mina förväntningar, så där trillade hon bort. 

Någon annan då? Det var nog rätt länge sedan, är jag rädd. Och ska man kunna kalla vederbörande för favorit måste man ju rimligen ha läst (och uppskattat) mer än en bok hen har skrivit, eller hur?

Jag kommer att, med största möjliga intresse, kolla andras val, i förhoppningen om att även jag ska hitta en ny favorit. Ju förr desto bättre.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om matvanor

Menyn kan han (Donald Trump) utantill, hans egen standardbeställning är två Big Macs, två Filet-O-Fish-burgare och en chokladmilkshake.

-Elsa Magnusson funderar i Dagens Nyheter över Donald Trumps förtjusning när det kommer till snabbmat. Lägg därtill att det oftast förstås handlar om hemkörning, så han äter förmodligen maten kall ... Bra reklam för hamburgerkedjan? Kanske.  Men till saken hör att Mc Donalds tagit avstånd från Trump och hans politik. 

Glasklart med färg

Det kallas för fusion när man jobbar med glas och färg som får smälta ihop och bli ett motiv som (förhoppningsvis) tilltalar ögat. Ni ser ett sådant verk, i liten storlek (14x14 cm), gjort av värmländska konstnärinnan Maj-Lis Uller. Hittade det på en utställning i Arvika för några år sedan, blev tvärförtjust och slog till (det var inte ens dyrt!). Ibland har bilden hängt i ett fönster för maximal ljuseffekt, för tillfället på en vägg. Förtjust är jag fortfarande! Och med det vackra färgspelet i glasskivan tycker jag det passar också här, som ett inlägg i LillaSysters bloggkampanj Färgsprakande NOVEMBER! 

Där ute har världen under natten blivit vit. Som förvisso också är en färg, men spraket uppstår väl närmast under skosulorna ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Levande kulturpersonligheter

Vilka kulturella personer har funnits med dig länge? undrar Enligt O i Veckans kulturfråga och fortsätter: "det handlar om kulturskapare som fortfarande är aktiva  och som du följt i många år och vars verk du alltid tar del av. Sådana som är extra viktiga för dig."

Det där tillägget till själva grundfrågan ställer till det för mig. För jag tvingas inse att de flesta kulturpersonligheter och som jag "levt med" länge som jag kommer på sorgligt nog inte längre finns ibland oss. Där finns Povel Ramel, Evert och Sven-Bertil Taube, Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Jan Johansson, Sven-Erik Magnusson, Hasse&Tage för att ta några svenska exempel. Eller förstås Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding. Min kärlek till dem väcktes redan i skolan.

Svårare blir det att bestämma sig för några andra, några som oförtrutet knegar vidare. Men det finns ju obegripligt produktiva och väldigt levande författare som jag läst i åratal, förstås: Joyce Carol Oates och Margaret Atwood, mina ständiga Nobelpris-kandidater, är två av dem. Och sedan jag fick Chimamanda Ngozi Adichies "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) i mina händer har jag inte missat något hon kommit ut med, ny roman på väg i dagarna! Kanske ska jag peta hit Håkan Nesser också? Väldigt produktiv, förvisso, men också ganska ojämn.

Musik då? Jo, om Robyn kommer med nytt album vill jag gärna höra hur det låter – hon har ju funnits med ända sedan hon sjöng vinjettlåten till Lilla Sportspegeln på tidiga 90-talet. Minns ni den? "Du kan alltid bli nummer ett" sjunger hon, peppigt och härligt och ett budskap alla kan få ta åt sig av! Sedan dess har hon radat upp fenomenala hits som hon mestadels skrivit själv. Så beundransvärd!

En svensk megastjärna som det verkligen låter bra om är förstås Benny Andersson. Honom såg jag för första gången i Arvika Folkets Park 1965 med Hep Stars och vi vet alla hur det gick efter det. Björn Ulvaeus´ texter är också oftast fenomenala, världssuccén ABBA som de två skapade lever ju faktiskt fortfarande (på sätt och vis)!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad och bärbar

Tror att ni håller med mig när jag påstår att den här väskan passar jättebra till höstlöv! Väskan, tillverkad av skinnbitar och stor som en mindre kasse, är uppenbarligen handgjord. En humörhöjare så här års. På en etikett inuti står "INGELA." men jag hittar ingen designer med det namnet. 

Jag gläds hur som helst åt detta fynd som jag hittade i en second hand-butik på Hornsgatan, numera internationellt berömd som en av världens främsta gator, inte minst när det gäller handel med andrahandsvaror. Det var Time Magazine som i somras satte Hornsgatan på listan över World´s Greatest Places! De menar att shopping i second hand-butikerna står för miljövänlig "slow fashion" och applåderna ekade ända från Slussen till Zinkensdamm. 

I viss mån håller jag med. Ett tjugotal butiker ligger tätt, ibland sida vid sida. Det går att hitta kul prylar, ibland riktiga fynd som man inte visste att man villhövde. Som den här skinnväskan i så pass glada färger att den kommer med i LillaSysters bloggutmaning Färgsprakande NOVEMBER! Kanske har du också något som sprakar av färg trots att det är en grå månad?

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig något

Idag har jag lärt mig att Alice Babs skulle ha fyllt 100 år i år.

Med jurister i stora roller

Domstolar och rättsväsende (Domsöndagen på söndag) är vad vi är ute efter för att få ihop en boklig tisdagstrio denna vecka, allt enligt Skriv-Roberts instruktioner. Alltså dags att leta upp böcker där jurister tilldelats stora roller!

Det vimlar av "rättvisans representanter" i "Florence Stephens förlorade värld" av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Här handlar det om något som måste vara en av de värsta rättsskandalerna någonsin i Sverige. Stackars Florence blir grundlurad, förlorar allt – och ingen hjälper henne att försvara sig och sitt. Allt utspelade sig på 50-talet och blev känt som "Husebyaffären", ett begrepp på allas läppar på den tiden. Jag kan minnas att min mamma var upprörd – och då hade hon garanterat inte alls hela den eländiga sanningen klar för sig.

Thomas Bodström, f d justitieminister (S), är advokat i botten och det yrket verkar han ha återgått till, med ett och annat avhopp för medverkan i mer eller mindre kvalificerade underhållningsprogem. Som jurist ägnar han sig mest åt brottmål, och det gör han också i sina böcker. Senast kom "Dubbelmordet i Vallentuna" (2023). Jag har nog bara läst (men också gillat!) hans tidiga serie deckare, "Rymmaren", "Idealisten", "Lobbyisten" och "Populisten". Här är det gott om advokater och åklagare, och Bodström har utnyttjat sina politiska erfarenheter så även den vinkeln finns, vilket är ett plus.

"Där kräftorna sjunger" (Where the Crawdads Sing) blev en stormande internationell succé för Delia Owens, också på  bioduken. Historien om flickan som växer upp i princip ensam i träsket i södra USA är fascinerande. Hon grips och åtalas för ett mord, och läsaren får följa rättsprocessen fram till domen. Hennes försvarsadvokat upphör inte att fascinera mig: hur mycket visste han egentligen?

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt, rött och gott

Klart man blir glad över att få ett sådant fint hjärta, i den självklara färgen rött! Asken innehöll ett hjärta av choklad också, men det försvann visst med blixtens hastighet tror jag?! Godiset följde med min fina födelsedagsbukett som Dottern skickade. Och därmed bidrog hon också till LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

Musik och kärlek blir äkta dramatik

Om jag inte redan hade varit det skulle jag vid det här laget ha blivit det. 

Blivit vad då? undrar du. Jo det ska jag berätta! Jag hade blivit Stort Fan av Leonard Cohen, kanadensaren med den raspiga sångrösten och de fantastiska texterna. (Hans böcker har jag dock inte läst.)

Vet inte vad det beror på, men just nu har han en ny storhetstid, oklart varför. Det har gått åtta år sedan han dog. 

Cohen är kanske lite extra intressant för oss nordbor tack vare sin mycket långa relation till en norsk kvinna, Marianne Ihlen. De gifte sig dock aldrig. Hennes historia är dramatisk och uppmärksammad i en av de allra längsta artiklar jag sett i Wikipedia. Hon hamnade i den internationella hetluften när hon följde med sin pojkvän, den lovande författaren Axel Jensen, till den grekiska ön Hydra där ett kollektiv av konstnärer, författare och artister samlats. Svenske Göran Tunström var en av dem. Där fanns en kille från Kanada, Leonard Cohen, okänd men charmig.  

För några år sedan kom en dokumentär på bio: "Marianne & Leonard: Words of Love" och den var klart sevärd. Ungefär samtidigt presenterades "Little Axel", en annan dokumentär men om den son som Marianne fick med den norske författaren (som hon en period var gift med). Pojkens historia är sorglig. Han mådde inte bra av det stormiga liv han tvingades leva och är i dag institutionaliserad i Norge.

Så för någon vecka sedan visades en musikdokumentär på SVT: "Hallelujah". Om en av Cohens absolut största låtar, insjungen av mängder av artister som haft chansen att variera sin versioner: det finns ungefär 180 verser skrivna ... Samtidigt får man förstås veta mycket om livet Cohen levde. Du kan se filmen på SVT Play. Klart sevärd!

Och så nu då! En strålande norsk-kanadensisk tv-serie: "So long, Marianne!" som går på SVT (och också finns på Play). Blandningen av kärlek och musik blir dramatik. Seriens titel är lånad från en av Cohens eviga hits, skriven till hans norska musa. Paret höll kontakt livet ut även om de gifte sig med andra. Rekommenderas, även för folk som inte redan är Leonard Cohens fans.

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad frukost

Så här ser det ut på köksbordet när jag slår mig ner för att äta frukost. Man blir glad av färg, oavsett årstid eller tid på dygnet eller hur? Tabletten kommer från Linum och är flera år gammal, flitigt använd. Matchar min begonia och mina kryddkvarnar perfekt! Och detta visar jag för att hänga på LillaSysters initiativ  Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

På den "riktiga" Skyltsöndagen

Här är den törstige välkommen, det borgar väl skylten för?! Glas i former för alla olika drycker, mot en spegelbild av hus vid Hornsgatan. Riktigt snyggt om jag får säga det själv (och vem skulle kunna hindra mig ...)

Det är Skyltsöndag igen, faktiskt inte bara för oss bloggare idag, det ser jag i tidningen. Det Stora Varuhuset lovar att man i dag avtäcker årets julskyltning. Men jag har inte för avsikt att ta mig ner till NK för att trängas framför deras fönster. Förr i världen kunde det vara väl värt besväret, på senare år tycker jag att deras ambitionsnivå sänkts påtagligt. Samarbetet med kreatören JoAnn Tan verkar ha upphört, hon stod för de djärvaste skyltningarna, undantagslöst sevärda konstverk.

Fast i bloggarnas skyltande är ambitionsnivån alltid hög, eller hur? Även om vi inte varje gång lyckas prestera i topp ... Ni vet att det är BP som är projektets fostermor, flitiga skyltbloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.  

Den här skylten förmedlar en sanning som jag tror att vi ofta glömmer bort.
Generöst nog finns den i skylten till en modebutik!

Förstår inte riktigt vad det är jag ser. Världens minsta polisstation? Knappast. Men
på ett gathörn i Gamla Stan står den, skylten. Ingen polis inom synhåll dock.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 152

UPPMÄRKSAMHETSEKONOMI

-Ett uttryck som har sitt upphov i den informationsexplosion som vi dagligen utsätts för genom alla medier, de "gamla vanliga"  förvisso, men än mer alla de nya på olika digitala plattformar. Det handlar om klickjakt, om vilka länkar vi väljer att följa, om alla skärmar i olika storlekar som lockar med sina budskap, och om hur vår uppmärksamhet ständigt riskerar att splittras mer och mer i den multimediala världen. Snart kan vi kanske inte fokusera ordentligt på något ...?

Inomhus grönskar det!

Ni har väl märkt att det pågår en bloggkampanj för att tvätta bort tråkighetsstämpeln på den månad vi just är inne i?

 Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster och det är ett nöje att hänga på. Idag vill jag dra en lans för den underbara färgen grön. För även om grönskan där ute inte är på topp så kan det faktiskt grönska härligt inomhus. 

Eller vad säger ni om min poinsettia (julstjärna) som i dagarna fyller ett år? (bilden ovan) Köpte den förstås med de röda toppbladen, och oftast brukar växten åka ut med soporna någon gång i januari, men denna ville annorlunda. Ser väldans frisk ut om ni frågar mig! Fast några nya röda blad blir det inte till jul, det räcker inte ljuset i Stockholm till.

En "grön" växt till vill jag "skryta" med i dag: palettblad heter den, och visst pryder den sin plats! Verkar inte kräva mycket mer än en skvätt vatten någon gång ibland. Har förstått att den kan blomma också, men jag nöjer mig gärna med bladen.

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 10

Idag har jag lärt mig att norska fotbollsvänner kastar fiskbullar i stället för smällare in på planen för att visa sitt missnöje när det är dags för match. Tänka sig att kasta fiskbullar som är så gott!

När språket talar till mig

Dags för en helgfråga igen, den står ju för dörren, den där helgen! Mia i bokhörnan kommer i dag med följande undran: Kan du ge exempel på böcker där språket har haft en särskilt stark inverkan på din läsupplevelse?

Först kom jag inte på ett endaste lämpligt svar. Visst händer det att språket talar till mig på ett speciellt sätt! Man stannar till inför en fantastisk formulering, en mening i vilken orden kommer som äkta pärlor på ett band – och då ska man veta att äkta pärlor inte är helrunda utan lite ojämna, och att tråden de sitter på ska ha knutar för att inte pärlorna ska skava på varandra – exakt så är också en välskriven mening funtad!

Men plötsligt minns jag när jag läste Zadie Smiths debutroman "Vita tänder" (White Teeth). Och hur jag var tvungen att läsa vissa ord högt för att med örats hjälp förstå vad där egentligen stod. Jag läste den alltså på engelska, och har verkligen undrat hur bokens svenska översättare lyckats hantera de väldigt "obrittiska" uttrycken som var vanliga i de invandrartäta kvarteren i London där bokens huvudpersoner lever, kvarter där alla möjliga kulturer, religioner och -ismer blandas. Häftig bok som fick massor av beröm. Nu har den fått nytt omslag dessutom!

Lite liknande upplevelse fick jag när jag läste den fantastiska "Blommor till Algy" (Flowers for Algernon) av Daniel Keyes. Om mentalt funktionsnedsatte Charlie som i ett experiment plötsligt utvecklas mirakulöst och bland annat får ett bländande språk. Författaren lyckas ge sin läsare en klar uppfattning om hur det går till i Charlies skadade hjärna och här har jag än en gång tänkt och undrat: hur har man klarat att översätta detta till svenska? Jag tycker historien är fenomenal och den kan dessutom få en att känna en extra släng av tacksamhet över att man faktiskt kan både läsa och skriva ...

Synnerligen välskriven är också "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg som jag äntligen läser, efter år av tvekan. Rosenberg har ett lysande språk, men ändå går läsningen otroligt sakta, fast jag har bestämt att jag ska ta mig igenom. Sedan tror jag att jag med råge fyllt min kvot av litteratur om vedervärdigheterna under Förintelsen. Klarar inte mer, vet bara att det aldrig får hända igen. Men orkar inte en bok till i ämnet. Gör för ont att läsa. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Alltid lär man sig nåt 9

Idag har jag lärt mig att på forntiden, när böcker var handskrivna, gjorde man aldrig mellanrum mellan orden i texten ("Escritura continua").

När det blir dags att fly verkligheten

Nog är det väl så idag att man emellanåt – och inte ens sällan – känner ett visst behov av att fly undan världens eländen och bara uppleva positiva känslor? Kunna dra på smilbandet, känna lite glädje, avnjuta något hjärtevärmande? Tror att det är så Enligt O tänkt när hon levererat veckans kulturfråga: Vilken kultur fungerar som verklighetsflykt för dig?

I mitt fall tror jag att en mysig film eller tv-serie fungerar allra bäst, eftersom de tar relativt kort tid att konsumera (jag jämför med en tjock bok som definitivt tar tid att peta i sig vare sig man läser, på papper eller platta, eller lyssnar).

Om du vill ha tips så föreslår jag än en gång två amerikanska serier som fått mig att skratta, fast med eftertanke: "Hacks" och "Grace and Frankie", båda på Netflix, båda (häpp!) med äldre damer i huvudrollerna, och strålande skådespeleri dessutom! Sedan kan man hitta väldigt många pärlor (både gammalt och nytt) på SVT Play, alla har förvisso inte Netflix. "I vår herres hage" är en sån snällis man kan ta in utan att överhetta hjärnan. Det kommer faktiskt en julspecial av den serien också!

Handlar det om film så har jag mer än en gång redan bekänt, att jag kan titta på allt med Julia Roberts och jag blir undantagslöst road, kan glömma alla krig, alla som svälter, alla sjukdomar. För en stund i alla fall. Sedan tvingas man troligen tillbaka till vardagen och nutiden och får hantera det bäst man kan.

Copyright Klimakteriehäxan

Men lite gladare kunde man vara ...

Färgsprakande NOVEMBER!

Visst är de färgglada, påsarna med halstabletter som jag och Maken nu nyttjar sedan hösthostan slagit klorna i oss och inte verkar vilja släppa taget. Roligare än så kunde det vara, livet, även om det då finge levas utan isbjörnar som sällskap. Hos LillaSyster färgsprakar det mera i denna gråa tid, rent av dagligen!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om läsning och åldrande

På ålderns höst tröttnade till och med Philip Roth på romanläsning.

-Jenny Lindh, bibliotekarie som svarar på frågor om böcker och läsning i Dagens Nyheter, har fått en fråga från en läsare: finns det ett samband mellan åldrande och intresse för fackböcker? Det resulterade i en intressant, väldigt välformulerad och rolig artikel som du kan läsa här (hoppas jag i alla fall). Hon har hittat en forskare som stärker teorin och ger en förklaring: "För att man i faktaböcker kan bläddra hipp som happ och läsa spridda småstycken utan att för den skull tappa den röda tråden."

Pippi på böcker (också)

Nils Holgersson på Akkas rygg. Skulpturen fanns vid Frykens strand för några år sedan,
men jag vet inte om den finns kvar, inte heller vem som gjort den.

I tisdagstrion denna vecka ska det vara fåglar på omslaget (Mårtensafton i förrgår), så har Skriv-Robert bestämt. Det blir två böcker som jag har läst och en som jag vill läsa! (Jag har förvisso pippi på böcker, men rent allmänt pippi på fåglar, klicka bara på etiketten "pippi" här på bloggen så får du se!)

"Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) av Tom Robbins har jag verkligen uppskattat och fnissat åt. En helt galen historia, förmodligen är den väldigt präglad av den tid då den skrevs och kom ut (tidiga 80-talet). Tveksamt om den kan hålla i dag, men det vore kul om den gjorde det. En synnerligen egen skribent är det i alla fall som varit i farten!

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är den av Selma Lagerlöfs böcker som fascinerat mig minst. Kanske var jag för ung när jag läste den, men den skrevs ju ändå som en lärobok, att använda i geografiundervisningen ... Tänker att jag borde läsa om den, men när?

Lisa Ridzéns "Tranorna flyger söderut" har jag förstått att jag nog bör läsa, men jag inväntar pocketupplagan (eller kollar kötiden på biblioteket). Nu röstades boken fram till första plats i "Årets bok 2024" fast det är inget pris jag tycker känns särskilt pålitligt, inte som nomineringarna och omröstningen går till. Men bra är den ändå, hoppas jag. Gissar dessutom att den kommer att dyka upp i rätt många tisdagstrio-bidrag!

Nu har det märkliga inträffat att jag inte lyckas visa foton på mina valda omslag, något har hänt med mitt bildbehandlingsprogram ... inte vet jag vad, och inte vet jag hur man rättar till den heller. Bildlöst blir det, ursäkta!

UPPDATERING: Nu lyckades jag lura datorn med ett omslag! Undrar om jag kan överlista den igen?

Copyright Klimakteriehäxan

Ett rosa bidrag

Eftersom mina egna novemberkaktusar inte verkar ha någon vidare koll på almanackan föll jag idag till föga och köpte en ny, en vackert rosa med många knoppar och flera redan utslagna blommor. Ja, vad gör man inte för att kunna hänga på LillaSysters "bloggutmaning"  Färgsprakande NOVEMBER!

Copyright Klimakteriehäxan