Böcker Donald aldrig läst

Det blev absolut ingen valvaka hos oss i natt. Att Donald Trump skulle vinna över Kamala Harris framstod tyvärr som helt solklart, så varför sitta uppe och uggla bara för att konstatera att utgången av valet var den sämsta? 

Nu får USA en helt opålitlig, osammanhängande och oetisk president för fyra långa år framåt. Hur kan amerikanerna lägga sin röst på en person med så många egenskaper som börjar på o-, det är helt obegripligt. Att trösta sig med att han inte får kandidera en gång till räcker inte särskilt långt. För han ska väl ändå inte lyckas ändra konstitutionen till sin egen fördel? Trump skyr inga medel för att få sin vilja igenom, det vet vi redan. 

Innan valvakorna hunnit börja fastnade vi i stället i en långfilm, men en som ändå inte fick mig att glömma Trump. Vi såg "Diktatorn", Charlie Chaplins första ljudfilm från 1940. Han spelar båda huvudrollerna själv, både den galne diktatorn och den judiske barberaren som hotas av statens trupper, på jakt efter just judar som ska rensas ut.

Jag inser att jag faktiskt aldrig förr sett hela filmen, bara några klassiska scener som exempelvis dansen med jordklotet i ballongform. Nu förundras jag dels över hur skickligt den är gjord, dels över att den över huvud taget kunde visas då den kom. Parallellerna till Hitler och Mussolini är på inget vis undangömda, tvärtom. Filmen förbjöds dock i Tyskland och i Sverige visades den inte förrän efter världskrigets slut.

Kan just undra om Donald och Melania haft någon liten biokväll på Mar-al-Lago och kurat i soffan tillsammans med Charlie Chaplin och Paulette Goddard. För kanske kan den fiktive statsmannen ha gett USA:s näste president en och annan idé? Att Chaplins film är en satir skulle de förmodligen inte lagt märke till.

Enligt O ställer som vanligt på onsdagar en kulturfråga, och med den stannar vi kvar i det vi brukar kalla det stora landet i väster, det där som ska bli "great again": Vilka kulturella verk representerar USA för dig?

Då måste jag återvända till en favorit jag skrivit om ett otal gånger: "USA-trilogin" av John dos Passos:  "42a breddgraden" (The 42nd Parallell), "1919" och "Stora pengar" (The Big Money) heter delarna. Mästerlig är bara förnamnet, och att författaren hamnade i skuggan av sin polare Ernest Hemingway kan man bara djupt beklaga. Texten ligger långt över Donalds intellektuella nivå, dock.

Ett helt annat Amerika hamnar man i om man läser Chimamanda Ngozi Adichies "Americanah". Om svart-vita relationer, om integration som inte fungerar, om rasism som vägrar dö ut. Har aldrig legat på Donalds läshylla.

Lägger till en roman, en helt fantastisk, som bygger på väldigt mycket som händer ideligen i verkligheten: "Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins. Om desperat flykt undan knarkmaffia, fattigdom och elände i Centralamerika, företeelser som får så många att söka lyckan hos den rike grannen i norr. Illegala invandrare blir de, nu ska de spåras upp och skickas tillbaka över gränsen, enligt republikanskt vallöfte. Jag vågar garantera att ingen i familjen Trump läst boken. Men gör det du, den är jättebra! 

Tror att jag skulle kunna räkna upp många fler författare som med sina verk betytt mycket för min bild av USA: Maya Angelou, Harper Lee, Tom Wolfe, Tom Robbins, Irving Wallace, John Steinbeck, Joyce Carol Oates ... en riktig katalogaria kan det bli! Då har jag ändå bara valt böcker som svar på kulturfrågan, här hade man ju kunnat minnas filmer (Gudfadern) och tv-serier (Vita Huset/West Wing)  också.

Copyright Klimakteriehäxan