På gång

Rätt som det är hittar man något att fira Skyltsöndag med! Som nu! Håll med om att det här är en rätt så oväntad "trafikreglering"! Det är Professor Deutsch som inte låter projektet Skyltsöndag dö. Han tog över när BP la ner sitt "chefsskap".

Copyright Klimakteriehäxan

En färgglad lapp man inte blir glad av

Fick till min stora förvåning se en klart gul lapp på vindrutan när jag kom ut från Rosenlunds sjukhus i går. P-böter! Men jag hade ju betalat! Använde Parkster, det blev 40 kr och täckte precis den tid jag var borta. P-vakterna fanns en liten bit bort, jag sprang fram till dem och frågade hur detta nu kunde gå till? Visade dem kvittot som jag förstås hade i mobilen.

Tveksamhet uppstod, men till slut konstaterade en av dem att jag visserligen hade betalat min parkering, men med angivande av fel områdeskod. Jag hade klickat i "besökande Rosenlund" i stället för "taxa 3" eller vilken taxa det nu var. Att jag bara ställt bilen en pytteliten bit från sjukhuset (som jag ju besökt) spelade ingen roll.

Faktum kvarstår: jag hade betalat och såvitt jag begriper gick mina 40 kronor till rätt ställe – det gör väl alla parkeringspengar oavsett taxeområde (inte privata parkeringar, det begriper jag)?

Måste få protestera. Tycker inte jag ska behöva betala 900 kronor till. OK, jag gjorde väl ett misstag, men ett väldigt litet, håll med om det! Och jag kommer inte att göra om det. Men jag betalar (nästan) ALLTID p-avgift. Sämre pengar än de som går till p-böter finns faktiskt inte.

Det här blev en inte så skojig bild till LillaSysters tema Färgsprakande NOVEMBER, men man kan ju ändå inte klaga på färgen! Men klagat hos polisen, det har jag gjort. Hoppas förstås inte på framgång, men tyckte det var värt ett försök. 

                                        Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: i februari 2026 får jag svar på min överklagan. Den godtogs inte.

Veckans mening – om lokaltrafiken

Att läsa Lena Nymans egna texter, plockade ur brev och dagböcker,  är inte som att läsa vilken bok som helst. Jag tycker inte den funkar att sträckläsa, men tar några sidor då och då, förnimmer vibbarna från 70-talet och känner ibland igen mig bland krogarna hon går på, kompislivet, gatorna hon vandrar och sökandet efter kärleken. Hennes iakttagelser av både egna reaktioner och omvärldens är ofta välformulerade och tål att ta en aldrig så liten tankepaus kring, så där som Veckans mening ska vara funtad enligt Skriv-Roberts uppmaning. Så jag väljer en mening med lite extra hänsyn till passagerare i lokaltrafiken, där Lena Nyman hittat en god sak som per automatik ingår i biljettpriset:

Jag älskar att åka buss, spårvagn osv för där är det tillåtet att drömma.

Copyright Klimakteriehäxan

Har inte polisen något viktigare för sig?

Det är faktiskt inte jag som ställer frågan. Den kommer direkt från Polisen själv (och Trafikverket). Papperet kom till mig i brevet tillsammans med upplysningen om att jag kört för fort och därför ska straffas.

Förseelsen kan inte förnekas: på länsväg 175 där tillåten hastighet är 80 km/timmen körde jag sex kilometer för fort. Detta kostar mig 1500 kronor. Sämre använda pengar kan jag knappt tänka mig, vid sidan av p-böter (som jag nogsamt undviker). 

Det är andra gången i mitt liv som jag åker på fortkörningsböter i Sverige, inte så farligt när man kört bil i över 50 år ändå ... men jag kan inte låta bli att förundras över hur de där kamerorna lyckas ta bilder så att man faktiskt ser att det är jag som sitter bakom ratten! Fast nästan lika förundrad blir jag över det där brevet som ska ta udden av fortkörarens eventuella ilska, stoppa frågorna som "men vad gör ni åt gängkriminaliteten egentligen? Vore inte det viktigare?"

"Vi vet att det kan kännas onödigt, att några kilometer för fort leder till dryga böter." Och så pekar man på att om bilföraren är uppmärksam har chansen funnits att bromsa in: "Ett vägmärke, placerat 40-300 meter före mätpunkten, informerar om kamerans placering. Detta är en viktig del i systemet, eftersom målet är att få ner hastigheten, inte att fälla de som kör för fort!" Jag såg det för sent, fartkamerorna på den här vägsträckan är ganska nya dessutom ...

För att inte resultatet ska kunna ifrågasättas får jag också veta hur noggrant mitt brott granskats: "Bilden skickas till Polisens utredningsenhet med information om tiden, platsen och fordonets hastighet. Utredningsarbetet sker med ett skräddarsytt datasystem,, med tillgång till alla viktiga databaser och register. /.../ Informationen från trafiksäkerhetskameran analyseras därefter manuellt ..." och snart är bevisen hopsamlade.

Slutklämmen på detta ganska mångordiga meddelande lyder "Kanske tycker du fortfarande att det var onödigt med böter. Men om alla höll hastighetsbegränsningarna skulle vi rädda fler än 100 liv per år." 

Visst, "onödigt" är ordet. Även om jag har mig själv att skylla. Så bråttom hade jag naturligtvis inte! Nu går jag strax till brevlådan och lägger i kuvertet med papperet där jag kryssat i rutan för att erkänna mitt brott. Snart kommer inbetalningskortet ... och jag blir av med 1500 kronor som kunde använts till något betydligt roligare. Men tänk om polisen kunde sätta in dem i kampen mot gängkriminaliteten? Då vore det väl använda pengar! Fast jag får nog nöja mig med att jag s a s bidrar till kampen för ökad trafiksäkerhet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild x 3

Detta är utan tvekan Veckans bild för mig. Älskar jordgubbarna! Frossar i dem! Vilken njutning de erbjuder, alldeles ensamma eller tillsammans med glass eller på min bananpannkaka eller i bakverk eller – ja serveringsalternativ finns det gott om. Just midsommarveckan är väl när de betingar som allra högst pris, men i en specialbutik i vår närhet fick jag tre liter för en hundring och det kändes som ett fynd. Det var danska bär, men det gjorde inget för jag skulle inte prata med dem, bara stoppa dem i munnen och de var kanongoda!

Kommer de ljuvliga gubbarna ner en bit i pris blir det dags att fylla på syltförrådet. Jag brukar koka jordgubbar tillsammans med rabarber, det blir en bra brytning och lite mindre sött, vilket passar mina smaklökar. Och ingen annan brukar heller klaga ...

Rosa cyklar mitt i en rondell. Någon i Arvika har tänkt till och bestämt sig för att göra ett konstverk av gamla cyklar som ingen vill ha (antar jag). Fast först målades de blekrosa. Rondellen ligger vid Palmviken, dit man styr för att handla på Ica och Coop. Inte mycket som bild precis (tagen från bilen i förbifarten), men håll med om att det är ett skojigt sätt att pigga upp en trist trafikplats! Det är helt enkelt så att kommunen beslutat att ha ett tema för sommarens parkutsmyckningar, och i år blev det fordon. Med synliga resultat runt om i staden.

Kan förstås inte låta bli en blombild i dag heller. Vill ge dig chansen att kopiera penséplanteringen från Millesgården, om du råkar ha några plantor över ... Håll med om att det är en anslående "rabatt"!

Fram med arton rejäla lerkrukor och saken är biff!

Fler fotograferande bloggare presenterar sina val av Veckans bild genom att gå genom Åke. Kolla vetja! Kanske blir du inspirerad, kanske har du en fenomenal bild du nyss tagit och vill dela med dig av? (Det behöver ju inte handla om ett högklassigt fotografiskt konstverk, enligt min tolkning. En bild som säger något räcker långt!)

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

3564 

-Så många bilägare ansökte om personlig registreringsskylt i fjol och fick godkänt av Transportstyrelsen. Det är rekord och tyder väl på att vi gärna letar efter sätt att i stort eller smått skilja oss från mängden? Men alla förslag på "skyltbudskap" släpps inte igenom. "Ölmage" fick nej, liksom "Arg", "Skitbra", "Sexig" och "Pistol". "Dyrgrip" är däremot godkänd. En personlig regskylt kostar 6900 kronor, den gäller i tio år men kan förlängas. Pengarna går åtminstone delvis till projekt för ökad trafiksäkerhet. Om du är sugen ska du tänka på att välja mellan två och sju tecken, och budskapet som uppstår ska inte väcka anstöt hos någon ... lycka till!

Varför? Därför! Nu om bilar

Det finns lägen när ett ord i uttrycket "det bästa hos människan är hunden" byts ut. Då blir "hunden" i stället "bilen". För det kan inte ifrågasättas! Bilen är ett väldigt bra och viktigt hjälpmedel för många: glesbygdsbor kan inte bo kvar om de inte har bil, folk med rörelsehinder kan röra sig ännu mindre om de inte kan rulla fram på motordrivna hjul. Sedan finns förstås de som älskar sin bil nästan mer än allt annat, men vi andra ser förhoppningsvis mer krasst på våra fordon: de ska fungera, inte kosta hur mycket som helst i underhåll och, i bästa fall, vara rimligt skadliga för vår miljö, vilket är svårt förstås. Men denna veckas Varför? Därför! riktar strålkastarna mot bilen.

Varför har jag (bil)körkort? 
Därför att jag tycker att det hör till allmänbildningen, det gjorde det definitivt när jag var ung!

Varför minns jag så tydligt första bilturen på egen hand med nytt körkort?
Därför att jag körde flera mil med handbromsen dragen. Fick gasa energiskt hela vägen ...

Varför vill jag inte köra bil i vänstertrafik?
Därför att jag aldrig gjort det och tänker att jag sannolikt kommer att glömma bort mig och försöka ta mig fram på fel sida.

Varför byter vi inte bil till en miljövänligare som går på el, eller åtminstone en hybrid?
Därför att det än så länge inte är säkert att laddningen håller för långa sträckor och dessutom kan det vara knepigt att hitta laddare. Men ska vi skaffa nytt fordon måste det nog bli av modernare typ.

Varför tvättar jag bilen så sällan? 
Därför att 1/ om jag tvättar den blir det säkert ruskigt väglag direkt och den blir jätteskitig igen 2/om jag inte tvättar den kanske det kommer ett riktigt ösregn som gör att den ser nästan tvättad ut, helt utan ansträngning och alldeles gratis dessutom ...?

I förra veckan gav vi oss in i matbutiken bland långa hyllor med chipspåsar och medhavda shoppingkassar men nästan utan kontanter. I matshopparnas gäng la vi märke till Gerd, MrsCalloway, Hannele, Lillasyster, Margaretha, Kraka, Anki. Paula, Mia, Hanna,  Susjos, Jenny, BP,  Nilla och Debutsky,  Hoppas ni klickar runt och kollar varandras inlägg, det brukar vara värt besväret!

PS För den händelse du missat mellovinnaren KAJ när de besjunger en Nissan-bil som åkt i diket får du länken här. Klart värt att lyssna på!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det verkar finnas förvånansvärt många människor som helt lever efter mottot att "lite svinn får man räkna med". Det märkliga är att de är cyklister, vuxna, i sällskap med barn. Både stor och liten i mörka kläder, på mörka cyklar, på dåligt upplyst gata. Noll cykelbelysning. Noll reflex. Så besinningslöst slarvigt. De tigger ju om att bli påkörda! Av andra cyklister, av bilar, lastbilar, bussar. Och vi minns en sann slogan som användes i någon trafikkampanj: bilar är hårda, barn är mjuka. Men lite svinn får man alltså räkna med ...? HJÄLP! 

CITAT om tågen som inte går

Tåg använder upp mindre resurser än andra transportslag eftersom de tenderar att ställas in, vilket är bättre för planeten. Det betyder att folk börjar åka buss i stället, vilket skapar mer trängsel ute på vägarna, vilket uppmuntrar fler att lämna bilen hemma och ta tåget, vilket de inte kan, eftersom det inte går något.

-Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnusson har länge retat sig på att SJ:s tåg så ofta är försenade eller helt ställs in. Men nu har hon hittat till den brittiske komikern Jason Hazeley som lyckats göra den perfekta analysen av hur strulande järnvägstrafik i själva verket är ett sätt att ligga före när man ska tänka grönt, ett magnifikt cirkelbevis! Magnusson konstaterar att "i sin hållbarhetspolicy säger SJ rätt ut att de strävar efter minsta möjliga klimatpåverkan – och vad har har väl mindre klimatpåverkan än att stanna kvar på perrongen, och i förlängningen hemma? Inget!" Nu återstår att se hur SJ lyckas med jultrafiken ... 

Lagligt och olagligt

Är jag en notorisk lagbrytare eller en ordentlig svensk som gör som det står på skylten? Tja, det är väl både si och så med den saken, det inser jag när jag tar mig an Elisa Matildas fem fredagsfrågor den här gången.

1. Om du kunde ändra en lag, vilken skulle det vara och hur? Den idiotiska lag som säger att cyklister får cykla i båda riktningar där det är enkelriktad trafik för bilar. Livsfarligt för cyklisterna, jätteläskigt för den som sitter bakom ratten! 
2. Har du någon gång brutit mot lagen? Jo då. Har absolut kört för fort, parkerat fel och gått mot rött (det gör jag medvetet, till skillnad frän det andra). Har aldrig snattat, är ju uppväxt i en butik, det förpliktigar faktiskt ...
3. När såg du senast något olagligt? Bil framförd i alldeles för hög fart på E 18.
4. Vilken lag skulle du införa om du kunde? Att barn som, oavsett av vem och var de fötts, vuxit upp här och blivit "svenska" inte plötsligt ska kunna utvisas till ett land där de helt saknar rötter. Går det att fixa till en "empati-lag"?
5. Vilket lag hejar du på? Svenska landslaget, oavsett idrott. På en lägre nivå: Färjestad i ishockey och Hammarby i fotboll. Men utan att vara jätteengagerad.

Copyright Klimakteriehäxan

Bra skylt med fel budskap

Foto: Dottern

De är markerade med en stiliserad rullstol, p-platserna där bara den som har särskilt tillstånd får ställa sin bil. Den som är rörelsehindrad måste ha läkarintyg som visar att behovet är konkret. Sedan ansöker man om tillstånd hos lokal myndighet och när det konstateras att sökanden har ett varaktigt funktionshinder kommer det inplastade beviset i ett brev på posten. Väldigt bra hjälp för den som inte kan promenera ens korta sträckor!

Men de där p-rutorna kan stundtals snos av bilförare som inte har något tillståndskort att lägga upp på instrumentbrädan. Kommer en kontrollant och upptäcker "stölden" är bötesbeloppet 1300 kronor (i Stockholm, det varierar i landet).

Ett ställe där det nästan alltid finns rutor för handikappade är entreerna till Systembolagets butiker. Utanför den i värmländska Årjäng står skylten på bilden. Bra budskap, det måste jag hålla med om. Men helt korrekt är det väl ändå inte? För visst är väl lathet (eller lättja som jag hellre vill säga) ett funktionshinder som slår till urskillningslöst?

Lättja kan ju drabba vem som helst, när som helst och förbli en livslång åkomma ... Därmed inte sagt att jag tycker att man ska kunna få använda handikapparkering med det som motiv, även om det kan kännas lockande när alla andra rutor är upptagna.

Skyltsöndag är det hur som helst. Kolla in andra tämligen trogna  skyltbloggare: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Plus BP förstås som ständigt håller ett vakande öga över "verksamheten".

Copyright Klimakteriehäxan

Långpromenad på Arlanda

Denna Skyltsöndag har för ovanlighetens skull en antydan till röd tråd här hos mig och det handlar om kommunikationsmedel. 

Har inte haft ärende till Arlanda på väldigt länge, eftersom vi inte gjort några resor sedan pandemin bröt ut. Nu i januari, efter nästan fem års "flygstrejk", blev det äntligen en tripp till solen. Då visar det sig att Sveriges största flygplats har växt ordentligt sedan vi senast var där, och ombyggnationen verkade ännu inte vara helt klar. När bagaget var incheckat vidtog en promenad som var så lång att jag knappt trodde att vi gått rätt. 

Den som har lite dålig ork i allmänhet eller problem att gå på något sätt får verkligen inte någon kul start på sin resa. Hur har de tänkt? Har de tänkt? Jag har varit på mycket större flygplatser än Arlanda, men då har man som regel planerat med små tåg, rulltrottoarer eller nån sorts bussar för att transportera passagerare från ankomst till gate. Hjälpen man erbjuds på Arlanda är skyltar som anger hur lång tid det kan tänkas ta att gå till respektive utgång (och då kan omöjligen den gåendes fysiska status ingå i beräkningen).

Förvisso är jag inte särskilt hårt drabbad, så sällan som jag reser, och jag orkar gå ganska långt. Men jag hyser den största förståelse för flitiga resenärer som definitivt tröttnat på systemet som man skapat för folk som intet ont anande köpt en flygbiljett och inte alls räknat med att en rejäl långpromenad krävs innan man kan sjunka ner i den förhoppningsvis hyggligt bekväma flygstolen.

En kollega till mig fick nog en dag och skrev av sig i en ilsken artikel som ni kan läsa här. Han reser mycket i jobbet. I sin irritation har han kollat: vissa gångsträckor från incheckning till gate på Arlanda skulle motsvaras av att man tar en taxi för att åka tåg från Centralen i Stockholm, men hoppar ur bilen vid Stureplan för att gå resterande sträcka till perrongen ... Hans undran är om det hade varit möjligt att åstadkomma sämre lösningar när ombyggnadsprojektet sattes i verket. Jag känner stor förståelse för den funderingen.

Bilderna på Arlandas skyltar är tagna vid två olika tillfällen, därav tidsskillnaderna.

Kan det vara så att man glömde bort att använda en vital kroppsdel när ombyggnaden planerades? Bilden från Galleri Blås & Knåda på Hornsgatan i Stockholm.

Här ett transportmedel jag inte visste fanns!

Här handlar det om det i många sammanhang så utmärkta transportmedlet apostlahästar.
Även om man inte så gärna vill slita på dem så hårt som man numera måste på Arlanda.
Men på de här skyltarna handlar det först om att man inte får gå ut alls, sedan att man
måste trava iväg en bit om man vill ta ett bloss. För helt förbjudet att röka på offentlig
plats har det väl ändå inte blivit? 

Skyltsöndag igen, med ganska många bloggare som brukar engagera sig i ämnet skyltar av de mest skiftande slag: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos ,Stefan,Tony, Åke. Och BP är projektets beskyddare.

Copyright Klimakteriehäxan

Vi säjer "hej" till chauffören!

I dag är det Busschaufförernas dag. Tittar ut på den röda bussen som strax ska lotsas över Södermalm, genom regn och mellan snöhögar, dessa eländiga vinterminnen som har otrolig motståndskraft mot såväl fysiska attacker som plusgrader. Undrar om personen bakom ratten fått några gratulationer?

Egentligen är det väl inte grattisar de ska föräras. Snarare stor tacksamhet för att de ägnar sig åt det där jobbet, som exempelvis jag aldrig skulle gå i land med, speciellt inte när det kommer till att hantera de långa ledbussarna, i köer, halka och trängsel.

Lägg därtill att folk ibland är direkt oförskämda mot förarna, utan minsta anledning. Och alla konstiga frågor de förväntas ge svar på! Eller när personer trots förmaning i vänlig ton inte orkar flytta på sig så att dörrar kan stängas/öppnas.

För någon tid sedan hade man faktiskt satt upp skyltar i bussarna där vi kollektivtrafikanter uppmanades att kosta på chaufförerna ett hej när vi klev på. Jag gör det, i princip varje gång jag går ombord. Vet förstås inte i vilken grad det uppskattas, men ansträngningen är ju minimal. Man kanske rent av kan kosta på sig att leverera ett litet leende? 

Det är helt enkelt en evig tur att det finns bussar som fraktar människor åt olika håll, såväl i tätort som glesbygd. Och snudd på ett mirakel att det finns folk som kör dem. 

Den här temadagen högtidlighålls alltid den 18 mars, eftersom det var då som världens första buss (hästdragna vagnar) startade i Paris år 1662. Oklart dock om folk sa "hej" till den som höll i tömmarna ...

Nu gick bussen. Må det gå både den, föraren och passagerarna väl. I morgon är det Supporterns dag. Jag slår ihop de här temadagarna, eftersom jag är en stor supporter när det kommer till busschaufförer! Tack för att ni står ut med jobbet!

Copyright Klimakteriehäxan

Lite grand från ovan (6)

Du ser tån på min sko i bildens nederkant. Och får hum om "landskapets" storlek!

Det är dags att berätta var det vackra landskapet i grått, grönt, gult, vitt och svart finns, det som jag förevigat lite grand från ovan, eftersom jag hakat på drönartrenden. Ni har fått se fem stycken "vykort" här på bloggen. Faktum är att jag skulle kunna ta väldigt många fler, säkert minst ett par hundra, alla hittills okända motiv, inget exakt likt ett annat.

För det är nämligen så att dessa landskap är det nog så gott som aldrig någon som ser. Dels beror det på att de är små till ytan, dels beror det på att de ligger på ställen som väldigt få över huvud taget ägnar en blick. I stället passeras de, i god fart med bil, i lugnare tempo av cyklister och fotgängare, men alla trafikanter har det gemensamt att de tittar på annat (vilket väl är bra i och för sig, med tanke på trafiksäkerheten ...).

Nu hampade det sig så att jag av någon anledning som jag inte kan peka på lät blicken fastna i det jag plötsligt tyckte var så vackert att det är synd och skam att ingen tittar. Men någon drönare har jag inte köpt, nöjer mig med mobilkameran! 

Mina "vykort" visar "landskap" som växt fram på betongpelarna som håller upp räcket längs vägen i Barndomslandet, vägen som jag ofta promenerar på. Det gäller bara att ha ögonen med sig! Landskapsbilden består alltså av olika lavar och mossor, som biter sig fast i och sammanlever med den i grund och botten så ogästvänliga betongen. Med vackert resultat, i mitt tycke.

Där har ni alltså gåtans lösning, om ni nu skulle ha råkat uppfatta detta som en sådan. Och som så ofta när det kommer till gåtor är svaret av det allra mest triviala slaget! Hoppas ingen legat sömnlös över detta mysterium jag presenterat ...

Drar mig till minnes en historia från teatern som jag tycker passar i sammanhanget: en fotograf vars karriär är i fallande kämpar för att sälja sina bilder. Han erbjuder bland annat en översiktsbild av en stor folkmassa. Man ser otroligt många huvuden, tätt tätt ihop. Så avslöjar han sitt knep: Han har köpt ett paket köttfärs och kammat färsen innan han knäppte. Och det var långt innan drönaren sett dagens ljus ... Voilà!

Om du nu när du vet vad du tittat på vill kolla igen så har du de fem olika vykorten här: nr 1, nr 2, nr 3, nr 4 och nr 5.

Uppskattar "landskapets" storlek till cirka 20x20 cm.

Utsikt från samma väg. Det här är en vy som ögat brukar ta in ....

... liksom denna: träd, vatten, spännande himmel. 

Copyright Klimakteriehäxan

Kommunikativ skyltsöndag

Där står hon med kasse i handen, i solen mitt på Plattan vid Sergels torg med det så typiska grafiska mönstret av trianglar. Konstigt nog hade jag inte lagt märke till den i mitt tycke riktigt snygga bilden, i textil, förrän häromdagen när jag slagit mig ner mitt emot kvinnan ... 

När jag kollar visar det sig att just det här tyget (från Bogesunds Väveri) gjorde debut i Stocksholms t-bana för tre år sedan, men bara på de nyare tågen som trafikerar Röda linjen (som jag uppenbarligen inte nyttjar särskilt ofta). Alla stolar är dessutom inte blå, platserna för rörelsehindrade/gravida har gul klädsel.

Fortfarande på tunnelbanan lägger jag märke till en annan skylt som verkligen inte borde behövas, men behovet finns, det har man haft många tillfällen att konstatera när både stora och små utan att skämmas det allra minsta lägger upp våta och smutsiga fötter på sätet där någon annan vill slå sig ner alldeles strax.

Ja så där kan det bli när man utnyttjar allmänna kommunikationsmedel i huvudstaden! Du hittar vägen till fler bloggare som "hötidlighåller" Skyltsöndagen om du tar den här vägen, via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Se där: en rondellkanin!

Alla minns vi väl rondellhunden, ett "konstverk" som skapades 2006 och som sedan fick efterföljare runt om i Sverige?! Skapelsen blev superkänd sedan Lars Vilks satte Muhammed på en. Nu har det blivit dags att presentera rondellkaninen.

Det råkar nämligen vara så att vi relativt ofta och regelbundet passerar en rondell i Tallkrogen i södra Stockholm. Och där är han, kaninen! Ibland sticker bara öronen upp ur gräset, men ibland syns hela djuret. Bor han i närheten eller rent av i rondellen? Finns det en familj? Är det en tamkanin som rymt eller är det en hare? Tror inte på det senare, tycker den ser för liten och nätt ut.

Rondellhundarna är väl inte riktigt på modet längre. Men rondellkaninen tycker jag man ska vara rädd om. Finns det fler?

Copyright Klimakteriehäxan

Hur trångt kan man ha det?

Trängsel och hur man hanterar den är ämnet för Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Man kan anta att hon hämtat inspiration i pandemin, det elände som vi nu eventuellt klarat av i dess värsta form. Vi släpper till och med iväg vår landsfader Anders Tegnell till WHO i Geneve ...

1. Finns det någon trängsel du undviker? Avskyr att trängas rent generellt, det är "sen gammalt".
2. Vilken var den senaste större folksamling du deltog i? Minns inte, men kanske i samband med någon nyhetshändelse på den tiden jag jobbade i Latinamerika. Väldigt länge sedan med andra ord.
3. Har pandemin medfört någon ändrad vana hur du hanterar trängsel? Jag tänker nog lite mer på avståndet till den som är närmast mig.
4. Vad är det längsta du stått i kö? Förmodligen i någon telefonkö ... som tur är finns numera oftast servicen att man kan bli uppringd i stället för att vänta kvar i luren. Annars kanske svaret är i passkontrollen när man ska in i USA. Eller på Heathrow.
5. Var trängs du mest? Antar att jag måste svara buss och t-bana här. Men att hamna i bilkö får mig ofelbart på riktigt dåligt humör. Det kan ju ta väldigt lång tid faktiskt.

Copyright Klimakteriehäxan

Allting åldras ...

Allting åldras, det går inte att komma ifrån. Det är också en absolut sanning att det syns olika bra, beroende på utgångsläget. Jag har just insett att det gäller även skyltar.

Hur länge kan det där krackelerade och av mossa anbelupna M-et ha stått där? Inte en aning, fast det måste väl handla om några decennier. Rimligen bör skylten ha berett plats för ett och annat möte genom åren, så då har den väl gjort skäl för sin existens. Misstänker att en ny inte är på gång ...

Men mopedförbudet på den där vägen, behövs det verkligen fortfarande? Jag tvivlar. Man ser ju knappt vad skylten föreställer! Fast inte ens skyltar ska väl behöva skämmas för sina åldersskavanker.

Skyltsöndag leder bloggare till BP som har listat hugade skyltbloggare här. Bloggprojektet Skyltsöndag har pågått i 350 omgångar enligt BP (tror inte söndagarna på  Pumitas tid är inräknade?) och åldras alltså med värdighet, även om jag är en av dem som inte hittar nåt lämpligt fotoobjekt varje vecka. Kolla vad som bjuds!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur låter det?

Ljuset är på väg tillbaka. Snön lyser också upp, samtidigt som den dämpar ljuden från biltrafiken, tågen, snöröjarna och arbetsmaskinerna. Och det är just ljudet Elisa Matilda tycker att vi ska koncentrera oss på när hon ställer årets första fredagsfrågor.

1. Vad lyssnar du på? Tystnad. Ett "ljud" jag uppskattar mer och mer.
2. Vad hör du? Nyss kom bussen och bromsade in vid hållplatsen. Trottoaren sandas just nu.
3. För vad slår du dövörat till? Försöker tänka bort allt hemmafixande med borr, hammare och spik, sånt som låter väldigt ofta i huset där vi bor. Inte så lätt faktiskt!
4. Vad har du nyligen överhört? Diskussion om ett kärleksproblem mellan två unga kvinnor som gick förbi mig när jag var ute på promenad. Lät jobbigt!
5. Vem har du senast lånat ditt öra åt? Reine Brynolfsson. Han läser "Tritonus" av Kjell Westö som radioföljetong.

Copyright Klimakteriehäxan

I cyklisternas paradis

Oslo ska bli en cykelstad, ett paradis för dem som tar sig fram tyst och miljövänligt, det verkar politikerna ha bestämt sig för. Dottern, som nu bott i den norska huvudstaden i mer än tio år, berättar att där man förr kunde parkera på gatornas båda sidor är nu p-rutorna borta och ersatta av cykelbanor. Cykelställ finns också gott om, och minsann tackas de tvåhjulingtrampande också på rejäla skyltar! Så lämpligt att uppmärksamma när det nu råkar vara Skyltsöndag i Blogglandia, med navet hos BP. Bara att trampa på i nya eller gamla hjulspår!

 

"Barnas trygghet" är en ideell organsation som arbetar för att förebygga våld och
övergrepp mot barn. Hur cykeln kommer in i sammanhanget är jag inte riktigt
klar över. Men där är den!

Copyright Klimakteriehäxan