CITAT om solkräm

För en familj med två vuxna och två barn som är på en veckas solsemester och tillbringar fem timmar om dagen i solen blir det närmare 2,5 liter solkräm totalt. Det motsvarar tolv stycken standardflaskor á 200 ml och fem stycken mindre flaskor till ansiktet á 50 ml.

-Ett försök till beräkning av hur mycket solkräm som kan behövas. Det där låter närmast hysteriskt i mina öron. Vi är ju ändå inte i Australien! Men klart är att strålande tider råder för dem som säljer solskyddsmedel nu. Ska man smörja sig i den takt som den här experten anser skulle det dessutom fördyra semesterveckan med ett antal tusen kronor ... Flera experter understryker att vi smörjer oss för lite om vi vistas i solen. Man kan behöva en ny dos solkräm varannan timme, och man ska aldrig snåla, heter det. Erkänner glatt att min solkräm räcker väldigt mycket längre än den skulle göra med den användningsfrekvensen ... Behovet av solskydd tas upp i en artikel i Svenska Dagbladet. Slutklämmen är den vanliga: bästa skyddet ger kläder och skugga!

Alternativet

Värmeböljan fortsätter. Vi som inte måste jobba kan ta vara på den, söka skugga vid behov, ta "hydration break" som pågående fotbolls-VM lärt oss att det heter när man ska se till att förse kroppen med nödvändig dryck. Och så får man sätta fart på fläkten. Summa summarum: det vore dumt att klaga, det lönar sig för övrigt inte på minsta vis.

Om man ändå är på vippen att gnälla över svettigt läge kan man ju bara lite snabbt påminna sig om hur alternativet ser ut. Förvisso ofta väldigt vackert det också, men man måste ha en massa kläder på sig, riskerar att halka och bryta några ben, bilrutorna måste skrapas, kanske måste snöskoveln fram också, någon skidtur ids man inte satsa på ... och dagarna må ibland vara ljusa men ack så korta. Tids nog är vi där.

Copyright Klimakteriehäxan

Vackra huvudstad, vart tog du vägen?

Stockholm är en stad som ofta besjungits, beskrivits i översvallande positiva ordalag: Nordens Venedig, vacker ur alla vinklar, förskönad av allt vatten, rik på grönska och sevärd bebyggelse. Exempelvis. Både bofasta och turister brukar uttrycka sin uppskattning.

Jag vet inte hur ni tänker, men för min del har jag fått allt svårare att se det där fina. Tycker ju att det snart inte finns en gatstump som inte grävs upp, broar måste få ny asfalt, torg behöver uppfräschning. Rör ska bytas ut, elkablar dras. Resultatet: Stockholm förvandlas till en enda stor och ful byggarbetsplats, och inte verkar de påbörjade projekten någonsin bli klara heller! Man får verkligen anstränga sig för att lyckas leta sig fram till någon vrå där vyerna fortfarande är obrutna. Såna vrår är det inte gott om, även om jag vet att de finns!

Det är inte alltid man kan presentera bildbevis på något man påstår, men den här gången går det. Och då är det jag fotograferat bara småarbeten – de riktigt stora, typ Slussen, lär man väl aldrig få uppleva i avslutat skick. Det är Åke som efterlyser veckans foton. Om du tycker att mina kunde ha varit roligare kan jag bara hålla med!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN en varm dag

Dagens Stora Nyhet är denna dag ganska liten men dålig. Ett bi blev tvärargt eftersom det kom i kläm mellan min fot och sulan på den sandal som satt på foten. 

Det är inte första gången detta händer: jag korsar en gräsyta när jag går för att ta mig ett välbehövligt dopp i sjön. Gräset är uppblandat med många alsikeklöver, en liten blomma som bin älskar. Jag har alltså blivit stungen av bi där förr, ett par gånger faktiskt, därför går jag numera aldrig barfota den där korta sträckan. Vilket alltså inte hjälpte i dag.

Vet ni hur ont det gör när ett bi kör in sin gadd där skinnet på foten är som tunnast? Det gör skitont! Och det går inte över. Området runt "angreppet" är rött och svullet, det värker rent av. Dessutom vet jag att det tar dagar innan problemet är borta. Tills dess gör varje steg jag tar ont. 

Men på pluskontot måste man ändå säga dels att det är bra att det fortfarande finns bin, dels att det är rätt häftigt med rejäl sommarvärme som, i kombination med lite vind, är härlig. Skönt är det också att kunna hoppa i sjön som har väldigt badbar temperatur – tyvärr avråds vi från att bada just nu på grund av dålig vattenkvalitet. Den beror på algblomning (den går ju över) men ännu mer på kanadagässens bajs. Dock ägnar jag mig åt civil olydnad och tar några svalkande simturer. Fast med en dusch efteråt ...

Hur som helst: Det är ändå mindre än ett halvår kvar till jul, det gäller att ta vara på sommaren!

Copyright Klimakteriehäxan

Minut för minut

Fem frågor från Elisa Matilda har kommit att bli en sorts markör: Nu börjar helgen! I dag ägnar vi några minuter åt frågor om hur man använder sina minuter. Sedan kan man ju fundera på om det är läge för en minutbiff till fredagsmiddag?

1. Vad hinner du alltid på fem minuter? Klä på mig. Om det är brådis, alltså.
2. Vad tar bara fem minuter men känns betydligt längre? Sortera tvätt.
3. Hur många minuter snoozar du? Ligger gärna och drar mig tio minuter eller så, men snoozar nog inte riktigt.
4. Vad får en timme att kännas som tio minuter? Trevligt sällskap.
5. Vad skulle du vilja slippa lägga en enda minut på? Städning.

Copyright Klimakteriehäxan

DSN: Änder är kannibaler

Visst var det väl det jag trodde: att om jag bara höll korpgluggarna öppna skulle jag ramla över nyheter som förtjänar att kallas DSN, alltså Dagens Stora Nyhet!

Lite oväntat var det väl ändå att jag skulle hitta en sån panggrej i Svensk Damtidning, en blaska jag sällan öppnar. Men nu låg ett nytt nummer framför min näsa när jag väntade på att frisören skulle ta tag i saxen och ge sig på mina strån.

Det är ett reportage om en mormor som precis som jag (fast jag råkar vara farmor) gärna umgås med sina barnbarn. Mina vill gärna gå och mata "ankorna" i Årstaviken när de är på besök, så det brukar vi göra. Vanligtvis ger vi dem havregryn. Men mormor i tidningen, hon matar uppenbarligen fåglarna med barnbarnen. Antar att hon hackar upp ungarna i småbitar först? Tänk ändå – jag hade inte en aning om att änder är kannibaler!

PS I och med denna DSN-stump har ni listat ut att min jakt på nyheter här och nu inte vilar på exakt samma kriterier eller värdering som i mitt tidigare seriösa journalistliv. Man har ju inte roligare än man gör sig!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 186 och 187

OMEGABLOCKERING

-Så kallas det som ligger bakom en rejäl värmebölja som den som just nu plågar södra Europa, med rekordhöga temperaturer på över 40 grader. Ett varmt högtryck från Sahara omges av kallare luft som gör att högtrycket inte flyttar på sig.  Och här får ordet sin förklaring: "Strömningarna bildar en form som ser ut som den grekiska bokstaven omega (Ω)."

SOLFJÄDER

-Tänk att nu har denna min älskade sommaraccessoar rent av blivit moderiktig! Gratulerar alla dem som äntligen insett hur fantastisk denna uppfinning är! (Om du klickar på den första länken får du se många snygga varianter och dessutom hittar du en del om solfjäderns historia - den är lång!)

Mina egna E+

Vi kan aldrig få för många trevliga företeelser i vår vardag, små eller stora, eller hur? Visst vill vi fortsätta att plussa på med fler?! Det är det ABC+ går ut på. Tre exempel per bokstav, en ny varje onsdag, vi har hunnit fram till E+!

Eltandborste

Omöjlig att leva utan när man väl börjat. Glömmer aldrig första gången. Det kändes som om jag fått nya tänder! Kan inte begripa att det fortfarande finns människor som inte har en. De vet inte vad de missar (och lyssnar uppenbarligen inte heller på expertisen).

Eldstad

Vilken trivselfaktor! Känn doften av ved, hör spraket, se flammorna. Det kan vara en öppen spis, en braskamin eller varför inte en brasa utomhus?! Extra lyckligt lottade har kakelugn.

Eka

När jag var barn hade vi roddbåt. Så kul det var att ge sig ut på sjön, med baddräkt och metspö försedd! (Flytväst? Nej, det "behövdes inte" ...) Vi fick väl inte särskilt mycket fisk, men vi rodde energiskt och badade oavbrutet. Fast då fick vi gå iland först, men det var gott om holmar i "vår" sjö.    

Blixtsnabb ut med sina D+ som det ju gällde i onsdags var än en gång Ingrid. Sedan följde Margaretha, Jenny, LillaSyster, Mrs Calloway, Åsa, Susanne, Debutsky, Livshäxan och BP. 

Inser att det för många just nu framför allt är ett S+ som dominerar, nämligen Sommarsemester, men kanske hinner ni med att lista några trevligheter ändå? Glöm inte länka till ditt inlägg från min kommentarsspalt! Och må din vecka bli späckad med positiva saker!

Copyright Klimakteriehäxan

Ogräs

Hur definierar man ogräs? Det tål faktiskt att fundera på.
I grund och botten handlar det väl om hur gärna vi vill ha vissa växter i vår närhet, i rabatter, trädgårdar och gräsmattor. Men ogräs kan vara så mycket och så olika. 

Vi har massor av arter som stundtals blir beskyllda för att vara just ogräs, medan andra människor uppskattar deras skönhet – maskrosen är ett lysande exempel! Och titta nära på lite våtarv! Du ser små fina vita blommor – men tjohej så snabbt de rivs upp! Brännässlor uppskattas av en del entusiaster när de är späda, för då kan man göra soppa på dem. Fast de är inte späda länge, de växer så det knakar, och de bränns verkligen riktigt otrevligt! Det är helt enkelt väldigt subjektivt, det där ogräsbegreppet. 

Jättebalsamin

Mycket handlar det alltså om tycke och smak. De invasiva, väldigt livskraftiga arterna som vi förväntas hata och försöka utrota, som lupin och jättebalsamin, är ju hur vackra som helst! I buketten på min bild ser du jättefina blåa blommor. En foderväxt är det, vi hade en granne i Barndomslandet som hade får och han sådde de här som är släkt med ärtor (dock vet jag inte dess korrekta namn). Fast det blev problem. Och de har bestått, genom många år som gått.

Fåren försvann, men inte det de skulle äta. Tvärtom bredde växten ut sig och visst var det vackert när alla slog ut i sin fantastiska blåa färg, men allt annat på ängen kvävdes. Inga prästkragar, inga smörblommor, knappt ens några hundkex och vitmåran såg mest ut att be om ursäkt för att den trängde sig på när den försökte klamra sig kvar i kanten av åkern. Det som nyss var en nyttoväxt hade blivit ogräs.

Grannen insåg sitt misstag, så numera slås ängen med traktor och de blå blomaxen blir effektivt halshuggna en bit in på sommaren. Innan dess försöker jag alltid se till att plocka någon bukett som sätts i vas. För visst kan de kallas ogräs numera, men fina att se på är de!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens Stora Nyhet kommer här!

För en liten tid sedan skrev jag en liten blänkare här på bloggen under den korta och kärnfulla (?) rubriken DSN. De tre bokstäverna står för Dagens Stora Nyhet eller gjorde åtminstone det förr, medan jag fortfarande jobbade som nyhetsmänniska. Och det var den man alltid serverade sin publik allra först.

Den nyhet jag då kunde offentliggöra gällde att jag äntligen tagit årets/sommarens första dopp i sjön. Men sedan dess har jag gått och funderat på om man inte rent av kan stöta på en stor nyhet en massa andra dagar? Ja, säkert inte varje dag, och kanske inte såna som får en att utbrista ”Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten” som Neil Armstrong gjorde när han klev ner på månens yta. Men andra små steg .... även om de inte påverkar hela mänskligheten?!

Därmed lanserar jag nu DSN som "klump". Och min första (efter badet alltså) gäller minsann inget mindre än en förestående utrikes resa! Jag ska åka till Oslo! Jag ska gå med Dottern på Robyns konsert! Det är ju vid närmare eftertanke inte en en liten grej, det ÄR ju STORT! Har inte varit i Norge på länge och minns inte när jag senast gick på konsert. OK, övriga världen tar upplysningen med ro. Det blir nog så igen, om fler DSN dyker upp här.

Copyright Klimakteriehäxan

Kulturellt i sommartid

Finns det kulturyttringar som har speciell sommarladdning? Naturligtvis gör det det. Tänk bara på ordet "folkparkssommar" och du har nått fram! Alla turnerande artister av alla sorter tar vara på det som man hoppas ska vara perfekt väder för ljusa utekvällar. Enligt O ställer en "kulturfråga" som lyder: Vilka verk förknippar du med sommaren?

Förutom de där psalmerna vi alltid sjöng när det var skolavslutning tänker jag på "Intåg i sommarhagen" av Wilhelm Peterson-Berger. Vackert.
"Änglamark" av och gärna med Evert Taube. Vackert.                           "Idas sommarvisa" med Astrid Lindgrens ord och Georg Riedels toner. Vackert.

Nu tar jag klivet från grammofonen till bokhyllan: I Enid Blytons Fem-böcker är det väl alltid sommar? Att det är det i Tove Janssons "Sommarboken" står utom alla tvivel. Gäller även "Barnen i Bullerbyn", ja de flesta av Astrid Lindgrens barnböcker, tror jag, även om hon ägnat sig åt jular också.

Tar några filmer också när jag ändå kommit loss: "Sunes sommar" som jag skrattade hejdlöst åt första gången jag såg den. Har tvingats inse att skämten kommer allt glesare nu för tiden ... fast det är samma film ... men den hör till sådant som inte åldrats särskilt väl. Fast lite kul måste den fortfarande vara!
"Sommaren med Monika" var ett romantiskt skärgårdsdrama och med det skrev Ingmar Bergman filmhistoria, med god hjälp av Lars Ekborg och Harriet Andersson. Då, 1953, var så pass opåklädda kärleksscener sällsynta och hade antagligen aldrig förr varit lika laddade. Per Anders Fogelström skrev ursprungsstoryn. 
Sympatisk feelgood-rulle skulle jag vilja kalla "Föräldrafällen" (Tha Parent Trap), om två tvillingflickor som skilts åt men träffas på ett sommarläger, helt ovetande om att de är systrar. 

Där ser man, sommaren formligen dräller av kultur i olika former, vi kan helt enkelt bara ge oss hän! Kanske med ett besök i närmaste folkpark?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto: Vin är vackert!

Varma vackra sommardagar är som gjorda för att i trevligt sällskap ta ett glas av en svalkande dryck, kanske på en balkong, en veranda, en altan eller rent av i en syrenberså? Vad man dricker spelar nog mindre roll. Ett glas saft, kanske, gjord efter farmors recept. Eller en skummande öl? De alkoholfria är numera jättegoda. När det handlar om vin blir det så här års lätt ett rosé, det känns som att det matchar ljuset, temperaturen, blommorna – ja allihop som har med sommar att göra.

Och så finns det entusiaster som gör vin själva. Minns hur man för decennier sedan kunde köpa speciella "vinsatser" för att skapa sitt eget. Jag prövade. Det blev väl billigt, men inte gott. Drickbart? Kanske. Tror knappast att det blev särskilt alkoholhaltigt heller, men oavsett det var det verkligen inget man ville bjuda på.

Men de riktiga entusiasterna, de som dessutom har gröna fingrar, de har egna vinrankor minsann. Vin är vackert! Jag tittar upp i taket över våra vänners altan och ser början på det som snart ska bli en heltäckande grön, skuggande yta. Druvklasarna låter vänta på sig, men inne i växthuset syns de tydligt. Och odlarna lovar att druvorna de så småningom kan skörda blir jättegoda – oklart om de räcker till vin, dock.

Minns hur jag i min ungdom läste hur folk reste till Frankrike och Italien för att delta i vinskörden. Det som jag tyckte lät allra härligast, ja nästan romantiskt, det var att man med bara fötter trampade de mogna druvorna för att få ut saften ... Har ännu aldrig trampat en druva (annat än möjligen av misstag) men skänker vinmakarna en tacksamhetens tanke när jag bär hem någon lovande flaska från Systembolaget, med druvorna färdigtrampade och klara. 

Druvor ska det bli. Men ska de också bli trampade?

Bästa bilden under vinrankorna tog Maken. Och för en gångs skull får ni se en bild på mig!
Jo då, jag sitter ju där! Det ser du väl???😁

Bilderna på våra vänners vinodling blir mitt bidrag till Åkes Veckans foto denna gång. Tills vidare får jag nöja mig med druvorna jag köper i matbutiken ...

Druvorna jag har på mitt fruktfat är allt annat än hemodlade.
De verkar ha rest hit ända från Egypten.

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar mitt i sommaren

Verandan på vårt hus i Barndomslandet har en levande vägg mot omvärlden. Den består av klätterhortensia, just nu i full blom. 

Ett stillsamt surrande omger hela den stora busken, där flyger bin, humlor och andra insekter jag inte kan identifiera in och ut och verkar trivas riktigt bra. Däremot är de inte särskilt tjänstvilliga när det gäller att sitta och posera framför min kameralins.

Det är förstås midsommardagen i dag, och vad är då naturligare än att kalla det "mitt i sommaren" som Åke gör när han rattar sin lördagsserie "hoppa på tåget". 

Och när det handlar om sommar får man hoppa på i farten, för uj vad det går undan! Gräset växer så det knakar, fågelungarna är kläckta och sädesärlan verkar se sig om efter lämplig vattenpöl att bada i, för det är faktiskt varmt. Jordgubbarna är vackra och goda men dyra, flaggan är hissad. Sjön blir varmare dag efter dag. Så är det väl mitt i sommaren?

Stilig men för mig okänd besökare i hortensian. Kan vi kalla den sommargäst?

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar!

Midsommarafton är här. Naturligtvis handlar Elisa Matildas fem fredagsfrågor om det.

1. Hur spenderar du midsommar i år? Befinner mig för minst femte midsommaraftonen i rad i det jag kallar Barndomslandet.
2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? I början men strax mitt i?
3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? Inga djupt rotade traditioner. Men vill gärna plocka en bukett vilda blommor och äta jordgubbar (fast bägge sakerna vill jag i o f s alltid ...) 
4. Kommer du att dansa runt en midsommarstång? Nej. Men jag har hissat flaggan, den vajar så tjusigt.
5. Vad kommer att finnas på ditt lunchbord? Sill och färskpotatis.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens bästa kväll?

Det var en högtidsdag, lika viktig som andra vi brukar fira. En julikväll varje år var det dags: jag begav mig till Gröna Lund, tog plats så nära Stora Scenen jag tog mig och sedan var det bara att vänta på det som skulle kunna bli den allra bästa sommarkvällen. 

Visst kom han, Evert Taube, ibland klädd i sin basker, ibland i skepparmössa, men alltid med den där sjalen han hade om halsen som en argentinsk gaucho. In på scenen steg också hans son Sven-Bertil, länge den vackraste karl jag kände till. (Att han dessutom kunde sjunga och var en utmärkt skådespelare gjorde inte saken sämre.)

Till scenbilden hörde också Ulf Björlin, som ledde orkestern – inte alltid helt enkelt, eftersom Evert kunde lägga in oplanerade pauser, improvisera ganska vilt. Sven-Bertil försökte styra upp det hela, han lyckades ibland men inte alltid.

Men alltihop det där hörde till! Och jag (och väldigt många med mig) älskade det! Vi fick alla de underbara sångerna på rad: "Så skimrande var aldrig havet", "Fritjof Anderssons paradmarsch", "Änglamark" och många fler. Sist kom "Min älskling du är som en ros" och blomman han hade i handen kastades ner till hustru Astri som satt på specialplats nedanför scenen. Att både hon och alla vi i publiken kände till att rätt många kvinnor förmodligen fått ta emot en och annan ros av Evert genom åren spelade ingen roll, det var enormt romantiskt ändå!

Evert Taube höll sin första konsert på Gröna Lund redan den 12 juli 1945. När han dött 1976 fortsatte traditionen med Sven-Bertil, visskatten var ju den samma. Och jag lika trogen i publiken, fast något år missade jag nog ändå, eftersom jag bodde utomlands.

Men var man i Stockholm var det en självklarhet att man skulle bege sig till det gröna Djurgården och gärna sjunga med i låtarna vi alla i publiken kunde, ja fortfarande kan.

Nu ska "Taube på Gröna Lund" få nytt liv. Det är Lisa Nilsson som den 1 juli tillsammans med "Augustifamiljen" och gästartister gör en hyllningskonsert till herrarna Taube på Stora Scenen. De ska sätta "sin egen prägel på Taubes tidlösa låtar" heter det i reklamen.

Min egen bild på Sven-Bertil, tagen 2008 i
samband med firandet av nationaldagen på Skansen.
 Det kändes som en ära att jobba med honom!

Jag kommer att ha över 35 mil dit så det blir lite för långt. Får väl trösta mig med några inspelade visor, jag kan än en gång fälla en tår över Karl Strannes grymma öde som det så mästerligt beskrivs i "Balladen om briggen Blue Bird of Hull". Eller varför inte genom att plocka fram någon av Everts jättebra böcker, som "Don Diego Karlsson de la Rosas roman". Saknar jag Sven-Bertil så antar jag att den underbara filmen "En enkel till Antibes" från 2011 finns på någon strömningstjänst. Har honom förstås på CD också.

Sommar och Taube hör ihop, för evigt! Kombinationen kan bli, jag upprepar det, sommarens bästa kväll!

Copyright Klimakteriehäxan

 

Dags för D+

Trevligheter är väldigt bra att samla på sig, de kommer till pass hela tiden och man tröttnar ju aldrig! Där har ni startpunkten för mitt positiva alfabet. I ABC+ får varje bokstav tre bra saker belysta, onsdag efter onsdag. Som exempelvis dessa när vi kommit till D+:

Dagg 
Tänk så vackert på morgonen när de första solstrålarna får det att blänka som silver på marken! Eller som diamanter rent av, också en trevlighet på D ... men daggen är gratis, vilket måste betraktas som en konkurrensfördel gentemot den andra sortens glitter.

Danskt 
Tänk vad de kan, våra grannar i söder! Inte bara smørrebrød minsann, nej en massa olika sorters design, möbler, romaner, kläder, tv-serier m m ger de oss (ok vi får betala för det men ändå). Trevlig huvudstad har de också.

Dans
Tänk så roligt det var förr i världen när man dansade varenda helg och ibland i veckorna också! Jättebra  motion, faktiskt. Idag kan jag med nöje se andra dansa, gärna en eldig tango eller en klassisk balett. Men försök inte bjuda upp mig, det blir nobben. Kakelugnar dansar inte, lika lite som andra stora tunga stela saker.

Hänger du på med dina egna plustecken? Kul i så fall, men glöm inte lägga in länk här nedan till ditt eget blogginlägg! Du har förstås hela veckan på dig, ingen hets! Och man kan hoppa på fast man inte gjorde det från början, det finns många bokstäver kvar. Vi får aldrig ihop för många plusbitar, den saken är klar.

När det gällde trevligheter för C+ dök bidrag upp från Ingrid, Margaretha, Jenny, LillaSyster, Susanne, BP, Mrs Calloway, Livshäxan, Debutsky, Åsa och Susjos. Om du klickar på ❤️ i raden för etiketter kommer du till de bokstäver vi redan klarat av, och då hittar du också många mysiga saker du kanske glömt att uppskatta!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack för skratt!

Sommarskjortan har också en roll i showen ...

Råkade av en händelse upptäcka att "Johan Glans sommarshow"sändes på TV4. Den är visserligen inspelad 2023, men det gjorde inget – jag skrattade, ofta och gott! Han är en lysande ståuppare, denne begåvade skåning! Om du liksom jag tycker att man får skratta för sällan rekommenderar jag att du klickar här, för programmet finns på TV 4 Play.

Copyright Klimakteriehäxan

Ont om läsvärda åldringar

Pensionärer/Seniorer ska det handla om i säsongens sista tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Spontant känner jag att jag snarast vill komma med varningar än rekommendationer här ... 

Har svårt att ta till mig de där tillrättalagda historierna med gulliga gamlingar i huvudrollerna, personer som "trots sin höga ålder" är lite smartare än sin omgivning och därmed klarar av saker som gemene man inte verkar göra.

Har testat Karin Brunk-Holmqvist. Vet att hon säljer bra, men jag gäspade nog mest. "Torsdagsmordklubben" (Thursday Murder Club) av den sympatiske britten Richard Osman föll jag inte heller för. Eli Åhman-Owetz "Sköna Maj" kändes som en barnbok för pensionärer. Kanske råder det rent av generell brist på läsvärda åldringar?

Jaha, det där blev ju också en sorts trio. Men knappast något om åldrande i skönhet ... Agatha Christies Miss Marple skulle möjligen kunna vara det lysande undantaget, förstås. Eller den förvirrade svenske gubben i Emma Hambergs "Je m´appelle Agneta", kul typ men han är ju extremt udda ... Låt mig fullborda en trevligare trio trots allt, med hjälp av "Tranorna flyger söderut", mycket läsvärd skildring av att vara inne på livets slutvarv, skriven av Lisa Ridzén. 

Let´s part on a happy note, brukar man ju säga, men idag är jag visst mest motvalls käring. Kan kanske vara lite mer positiv när tisdagstrion dyker upp igen i slutet av sommaren?

Copyright Klimakteriehäxan

Delad glädje är dubbel glädje!

Fick en fråga utanför bloggen huruvida man får dela mina inlägg vidare. Självklart får man det, så länge det framgår varifrån inlägget kommer, helst med en länk hit!

Dela gärna! Delad glädje är dubbel glädje, som bekant. Om du delar får du gärna berätta det (i en liten kommentar här) men det är inget krav.

Copyright Klimakteriehäxan

Ull värd sitt pris?

För tionde gången har Sveriges bästa egenutgivna bok utsetts och därmed tilldelats Selmapriset för 2026. Alla titlar utgivna under 2025 på eget förlag eller via egenutgivningstjänster kunde delta, och juryn har haft 199 böcker att välja bland – allt fler skribenter väljer att publicera sina alster vid sidan av de stora förlagen, konkurrensen för att bli utgiven är stenhård.

Vinnarboken heter "Mer ull åt folket – en bok om svensk ull" och är skapad av Pia Mattzon, som skriver, och Anna Sigge, som fotograferar.

Duon har under flera års tid intervjuat 54 personer runt om i landet, folk som brinner för svensk ull. 

Författarna får förutom äran och ett diplom 15 000 kronor. I prismotiveringen står att boken  "lyfter den viktiga roll som ullen spelar för hållbarhet, beredskap och en levande landsbygd".

Bakom priset står Bookea, tidigare Vulkan, ett företag som erbjuder hjälp (mot ersättning förstås) till utgivning både i tryck och av ljudböcker.

Man måste nog ändå vara väldigt intresserad av ull och får för att köpa boken. Den kostar 633 kronor (hos Bokus). Ja, ull av god kvalitet är dyr! Men grattis till priset hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT från en fin fest

Man ska inte sopa för mycket under mattan, det blir lågt i tak då.

-Stina Ekblad följer manus som presentatör under galakonserten som hölls för att ära kungaparets guldbröllop, alltså firar de femtio år som gifta. Tror kanske inte att citatet kommer att bli så flitigt kopierat i andra liknande sammanhang, det lämnar alltför många tolkningsmöjligheter för det ... Jag vet inte säkert, men tror att Calle Norlén skrivit programledarens mellansnack. Evenemanget (på Operan) sändes i Sveriges Television i går kväll, lördag. Finns att se i efterhand på SVT Play.

Skärmbild

Visst är vi skärmberoende lite till mans (och kvinns), absolut. Diskussionen om hur framför allt barns skärmtid ska begränsas är pågående, sociala medier bör inte vara tillgängliga för barn hur som helst, det är tanken. En utredning föreslår att först det kalenderår man fyller 15 ska man få logga in på olika onlineplattformar. Och man funderar också kring att ingen under 13 ska ha egen mobil, över huvud taget inte använda en smartphone – det tycker i alla fall Folkhälsomyndigheten.

Där är vi inte än. Kanske bra tänkt, men hur efterlevnaden ska övervakas övergår mitt förstånd. Fast när jag nu i min mobil hittar den här "skärmbilden" på det unga paret tänker jag att ja, kanske, kanske kan en sådan situation tjäna som en varning långt ner i åldrarna ...

Det är Banksy som skildrar modern romantik på detta sätt. Jag tog "skärmbilden" på Banksy-museet i Amsterdam när jag var där i april.

Skärmbild, förresten ... när jag var barn handlade det om lungröntgen. Och ingenting annat.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om krukväxter

De kan påverka nästan alla våra sinnen. Man kan titta på dem, dofta på dem och känna på dem. Och en del av dem kan vi ju också äta. /.../  Att ta hand om växter och se dem växa och frodas kan kännas meningsfullt och ha ett självbelönande värde för individen, visar forskning.

-Detta har jag förstås vetat i decennier, men nu finns det alltså vetenskapligt belagt också. I dag redovisat i Dagens Nyheters lördagsbilaga.

"Å vilken fin blomma" sa en tjej som kom på besök i dag. När jag var barn hade min
 farmor en släkting till den här i kruka, fast hennes var klarröd, inte blekrosa som min.
Hon kallade den för "Kristi Törnekrona" och jag tror aldrig jag stött på den igen på den
 evighet som  gått sedan dess. Men med denna krukväxts hjälp hoppar jag nu på tåget,
det som Åke  vinkar av varje lördag. I dag var temat blommor men jag lyckades glömma
 det ... Faktum är att denna min fina krukväxt verkar heta "Kristi Törnekrona" än i dag.
Den har taggar på stammen, det är väl förklaringen till namnet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att drabbas av en insikt

Få författare har som Torgny Lindgren satt ord på känslor och företeelser och människors svagheter. I novellsamlingen "Berättelserna" finns historien om ett möte mellan två av den svenska litteraturens giganter, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam, med titeln "Selma och Verner". Blickar möts och kvinnan ser på mannen och tvingas inse att hans storhetstid är över. En sorg som kan drabba vem som helst, tyvärr. Här är Veckans mening, den som med sin sorg fått mig att stanna till lite extra i min läsning: 

Och nu vände han sitt ansikte mot henne och med ens såg hon hur gammal och fårad han blivit och hur barnsligt skrämd och osäker hans blick var, den tycktes vädja om förståelse bortom allt förnuft.

Copyright Klimakteriehäxan

Att sätta punkt

Fredag, hej på dig! Elisa Matilda gör det svårt för oss i dag igen med sina fem frågor, för den femte och sista har hon två versioner av ... jag väljer väl den ena, då! Det gäller hur som helst att sätta punkt.

1. Vad var det senaste du avslutade? Min frukost, med kaffe, knäckemackor med skinka, leverpastej, grönt och en halv blodgrape. På större skala: bokprojektet "Sånt nästan bara jag minns",
2. Vad är den bästa fiktiva avslutningen du vet? Det kan inte hjälpas: jag gillar lyckliga slut. Både i böcker, på bio och IRL.
3. Vad är det mest typiska dig att inte riktigt avsluta? Rensningen.
4. Vad är det bästa sättet att avsluta en bra dag? Gå till sängs nyduschad med rena lakan och en bra bok.
5. Vad är något du alltid vill ha en backup för? Middagsmöjligheterna.

Copyright Klimakteriehäxan

Konst-iga stubbar

Osäker på om denna vackra stubbe också är
  "klar" eller om mer dekorationsjobb väntar?

Almsjukan grasserar i Stockholm med omnejd. Inte mindre än 800 träd fick avverkas i fjol sedan den där sjukan slagit till. Smittan sitter i barken, ingen bot finns. Det blir sågen som måste tas fram. Men man måste ju inte kapa ett träd jäms med marken! 

Det har man tagit fasta på och när inte mindre än 57 träd skulle tas bort i Tantolunden, en härlig grön park som ligger väldigt nära mig, beslutade man att göra några riktigt höga stubbar för att förvandla dem till något annat: konstverk! En sorts återbruk, rent av.

Företaget som står för jobbet heter Ravenwood och de har gjort ett antal såna här skulpturer på olika ställen i huvudstaden, en del högstubbar mer utsmyckade än andra. Ravenwood är en grupp träkonstnärer som tillverkar möbler, skulpturer och insektshotell för utomhusområden i Stockholm. 

Så nu står de av sjukdom döda almarna där, lite som sina egna "gravstenar". Bra att man försöker svänga om något trist till något lite mera positivt!

Så här ser det ut lite på håll. 

Copyright Klimakteriehäxan. 

CITAT om värme

 Vi blir argare, mer impulsiva och dummare av värme.

-Detta slås fast i något som kallas "värmehypotesen" av bl a idrottsfysiologer i ett reportage i Dagens Nyheter inför fotbolls-VM. Svenska landslaget tränar i Dallas, där dagarna är rejält varma.
Märkligt, jag som tycker att folk omkring mig (mig själv inräknad) blir både snällare och gladare när det är varmt! Fast lagom varmt förstås ...

En slurk champagne för C+ kanske?

Positiva saker markeras med plustecken, inte sant? Det är det jag är i färd med för närvarande. Förr i (skol)världen var A bäst, B som att komma undan med knapp nöd och C riktigt illa. Den sortens skala gäller inte här! För nu satsar vi på ett nytt alfabet där varje bokstav representeras av tre positiva saker eller företeelser som gör livet lite trevligare. Idag gäller det C+, och känns det rätt kan du ju ta ett litet glas champagne medan du funderar på hur ditt inlägg ska se ut. Här mina tre C+:

Citrusfrukter

De är många, de är goda, de är vackra, de är C-vitaminrika, de kan användas till så otroligt mycket, bortsett från att ätas direkt. Kan också skänka angenäm doft åt exempelvis rengöringsmedel!

Cykel
Visserligen är jag lite tveksam på den här punkten, men måste ändå anta att det ur miljösynpunkt är bra att så många väljer cykeln som transportmedel numera. Träning får de också "gratis", de trampande entusiasterna. Själv har jag ingen längre, det blev för trångt och hetsigt på cykelbanan för min smak.

Choklad 
Tänk så gott med lite choklad efter middagen! Eller vilken annan tid på dagen som helst, om man tänker efter. Ju högre kakaohalt desto bättre kvalitet hävdar finsmakarna, men jag bekänner glatt att jag tycker att mjölkchoklad är supersmaskigt. Dock finns ett problem: man bör ta bara lite. Jag har alldeles för lätt att ta mycket ... och vips, så är asken tom eller kakan slut! Smak för choklad kan liknas vid passion!

Får du lust att hänga på? Välkommen! Lägg en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt här nedan så man kan  hälsa på och få fler trevligheter utpekade för sig. Använd min "hjärtelogga" om du vill. För en vecka sen fick vi tips om plusbitar på B+ från Ingrid, Mrs Calloway, Jenny, Margaretha, Debutsky, BP, och Susjos. För egen del funderar jag redan nu på mina D+.

Grapefrukt är en citrusvariant som jag gillar. Minns hur man förväntades äta den med
sked, det såldes faktiskt speciella grapefruktskedar t o m! (Såna finns faktiskt fortfarande
att köpa, gissar att det inte är någon storsäljare ...) Det stänkte och skvätte, och
lite fruktkött blev alltid kvar i skalet. Numera äter jag min grapefrukt i klyftor. Det
gör väl du med? Skvätter inte, allt fruktkött kommer med! Så gott!

Copyright Klimakteriehäxan

Med fokus på brott

Brott av alla sorter finns det gott om i våra bokhyllor, inte sant? Somliga stories är gruvligare och blodigare än andra, en del är kluriga pusseldeckare och andra mer pang på "vem-är-den-skyldige?" Nu vill Skriv-Robert ha tips om tre läsvärda böcker i veckans tisdagstrio.

Tyske Ferdinand von Schirach är advokat, men 2009 debuterade han som författare. Då kom hans "Brott" (Verbrechen) ut, en samling noveller som alla grundar sig på rättsfall han hanterat på sin advokatbyrå och försvarat i domstol. (I första historien finns en svensk anknytning ...) Det blir väldigt bra läsning! Ytterligare ett tiotal böcker har det blivit sedan dess, en heter (förstås) "Straff" men den har jag inte läst.

Truman Capote skrev "Med kallt blod" (In Cold Blood) och även det här är en berättelse som bygger på verkliga händelser, i Kansas 1959. Fyra personer i en bondefamilj mördas mycket brutalt, och det går inte att finna en orsak. Två skyldiga män grips så småningom och straffas med döden. Capote berättar om olika människor som blir inblandade i händelserna. Boken kom ut 1965 och har fått stor uppmärksamhet internationellt. Och har blivit film, förstås.

Mord begås förvisso också i "Våran pojke" av Michael Yvesand, men det är ändå inget centralt tema. Huvudpersonen blir en snedseglare i livet och det är väl egentligen synd om honom men han väcker inte mina sympatier. Parallellhistorien om Jonna är minst lika underlig – hennes Jocke uppfattar jag först som en sambo, sedan som hennes barn och till sist är han hund ...? Varför är hon, Jocke och Glenn ens med? Nej, jag fattar inte. Skulle behöva att någon förklarade alltihop för mig, någon av alla de som höjt historien till skyarna. Boken har bl a fått Sveriges Radios romanpris för i år och var August-nominerad. Fast en sak ska jag ge den: ibland blixtrar det till av språkligt lysande formuleringar. Någon mer bok av författaren läser dock jag sannolikt inte.

Rent generellt tror jag att romaner som bygger på historier ur verkligheten blir bättre läsning än rena fantasiskapelser, åtminstone för den bokläsare jag för närvarande är.

Copyright Klimakteriehäxan

DSN

De där tre bokstäverna ihop brukade åtminstone förr i världen på journalistlingo uttydas Dagens Stora Nyhet. Idag har jag en DSN att dela med mina bloggvänner:

Jag har badat. Äntligen. En sen premiär på badsäsongen om ni frågar mig. Och om ni tvivlar på sanningshalten i detta – ja ni vet, i tider när fake news är vardagsmat och AI hittar på massor med ljug – så kan jag bara beklaga att jag inte har något bildbevis för att denna händelse verkligen ägt rum.

Inser att det förstås är möjligt att något annat som inträffar kan överträffa min DSN, men man tager vad man haver.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ...och det är att jag anar ett trendbrott, ett mycket välkommet sådant om det är på riktigt. Sverige har för närvarande ett imponerande gäng manliga idrottare, i olika sporter, men alla i yppersta världsklass. Där finns den obegriplige Armand Duplantis, han som får en att tro att människor faktiskt kan flyga. Jag tänker på bolltrollarna Truls Möregårdh och Anton Källberg i pingislandslaget. Daniel Ståhl, härlig diskuskastare, kommer nog att ta fler fina medaljer. Andreas Almgren löper långdistans bättre än nån annan svensk gjort på evigheter. Fyra killar tar hem seger efter seger i världstoppen när det handlar om beachvolley: David Åhman, Jonatan Hellvig, Jakob Hölting Nilsson och Elmer Andersson. Alla dessa grabbar har (förutom högsta status i respektive idrottsgren) en sak gemensamt: de är inte tatuerade, åtminstone inte på något ställe på kroppen som jag kan se. Undrar om inte Zlatan Ibrahimovic ångrar alla sina blåsvarta krumelurer? 

Årets växt heter Blåsuga!

För bara en månad sedan fick den lilla blomman Blåsuga, på latin Ajuga pyramidalis, en kärleksförklaring från mig här på bloggen.

Inte anade jag då att till och med expertisen har ett gott öga till denna diskreta försommarkamrat! Men nu visar det sig att Blåsugan och ingen annan har utsetts till Årets växt 2026 av Svenska Botaniska Föreningen. Det finns en förklaring: "Arten har valts för att den befaras minska och att vi därför behöver mer information om den. Dessutom är den meningen att det ska stimulera till att gå ut i fält och leta upp arter som är ganska lätta att lära sig känna igen även som ny botanikintresserad."

Där ser ni, det är dags att gå på blåsugejakt! Sötare villebråd får man leta efter, inte sant? Jag behöver ju inte leta, jag vet var de finns, så jag nöjer mig med att gratulera min lilla älskling till titeln.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder är bara två

Har en mycket mager bildskörd från den gångna veckan, så det blir bara två foton som bidrag när Åke vill se vad vi åstadkommit med kameran.

Låt mig först konstatera, att hundkex är en blomma som förtjänar vår uppskattning. Det blir en sorts "brudslöja" över marken i oskuldsfullt vitt när de slår ut, så tätt som de står. Håller flera dagar i vas också!

Mitt andra bidrag är klart originellare! Jag har tidigare visat upp det vi kallar för "snyggankor" när vi stöter på dem i Årstaviken. Det är mandarinänder som verkar ha införlivats helt och hållet med sina släktingar gräsänderna. Oftast är det de otroligt vackra hanarna man ser, men honorna finns där också förstås fast de får finna sig i enklare "klädsel" som brukligt är i djurens värld.

Döm om min förvåning när jag en av veckans vackraste dagar satt mig i min solstol för att njuta av sommaren och då plötsligt ser det här paret komma knallande från strandkanten rakt upp mot mig, en promenad på kanske trettio meter! Båda fåglarna kommer ända fram till mig – i  nedre högra hörnet av bilden ser ni pyttelite av min sandal – och jag fick bråttom att få fram mobilen. 

Nog hade de hoppats på någon sorts förtäring men ingenting hade jag att bjuda på, så i stället kollade de lite försiktigt om mina tånaglar (blekrosa sommaren till ära) möjligen gick att äta ... det gjorde de ju inte. Nu har jag en burk havregryn i väskan ifall detta händer igen. Man vill ju hålla sig väl med så fina fåglar!

Herr och fru Mandarinand – henne ser man inte så ofta, men hungriga och totalt orädda
 var de båda två! Har tidigare inte lyckats plåta nån hona.

Copyright Klimakteriehäxan