Dagsaktuellt

Mia i bokhörnan kände för en enkel helgfråga denna gång: Vad läser du nu?
Ja då behöver man ju inte tänka jättelänge för att komma på svaret! Här är mina dagsaktuella läsäventyr:

Började nyss läsa en engelsk tjockis som jag köpte för länge sedan under ett London-besök. Stephen Fry, den gruvligt smarte skådespelaren, programledaren och allt möjligt, har skrivit en rad böcker och självbiografiska "The Fry Chronicles" fick följa med mig till Sverige. Avancerad engelska skriver han så det är ingen text man forsar igenom, men det verkar ändå lovande 80 sidor in. Och har ni sett QI i BB-versionen fattar ni varför jag beundrar denna man. Det går fort i den hjärnan!

Dessutom har jag en mer faktabetonad bok på gång. Lars Åberg, som ständigt kommer med nya spännande debattinlägg både i krönike- och bokform, har denna gång skrivit "Leva livet". Den består till största delen av intervjuer med äldre personer som lever med en hiv-infektion, de flesta av dem i största hemlighet. Fascinerande läsning som jag nog återkommer till när jag läst klart.

Copyright Klimakteriehäxan

Kontakt sökes

Högläsning utbröt vid köksbordet. Maken satt och bläddrade i tidningen "Mitt i Södermalm", en av de där gratistidningarna som skriver om sådant som "stora" medier inte bryr sig om, men som faktiskt intresserar många läsare.
Men den här gången var det inte de lokala nyheterna som drog intresset till sig.

Det visade sig att min mans blick hade fastnat på vinjetten "Träffen" och det som fanns i spalten under den. Kontaktannonser! Jag trodde nog att de praktiskt taget var utrotade vid det här laget, i stenhård konkurrens med Tinder och andra dejtingsajter på nätet. Men icke! Här fanns tre erbjudanden: män som söker kvinnor, eller kvinnor som söker män. Plus några män som söker andra män.

De yngsta som finns med här är i 40-årsåldern, men majoriteten verkar tillhöra gruppen 60+. Och nog verkar det gå att hitta pärlor ... eller vad sägs om "charmig grevinna" som önskar "bekantskap med gentleman". En 76-årig dam söker manligt sällskap "för att prata, äta gott med och så där." Vad "så där" betyder framgår inte.

En "mogen man" vill ha med sig en dam på parträffar. Han är 60+ "och ser bra ut". Här erbjuds också en 61-åring vars idealkvinna är "stor, kraftig och helst längre än mina 172 cm. Du är mycket bestämd och har egna åsikter. Här finns en ödmjuk man som vill ta emot dig." Kanonchans för rätt person, självklart!

Och så har vi den ensamstående kvinnan på 72 som söker "en generös gentleman som gärna bjuder på middagar på fina restauranger". Jo, gratis har väl alltid varit gott?
Allra trevligast låter lockropet från "långbent gumma, något kantstött men fortfarande kreativ". Hon söker en man med samma egenskaper, för promenad i Alperna eller Wagneropera ... 

En karl söker en manlig bekant med en intressant specifikation: vederbörande ska inte ha vare sig mustasch eller skägg. Det begränsar förvisso utbudet i en tid när så otroligt många herrar låter ansiktsbehåringen bre ut sig, i slöskägg (sådant man inte bryr sig om, av talibantyp) eller snyggskägg (sådant som ansas noggrant).

Tyvärr lär vi andra tidningsläsare få sväva i ovisshet om hur bra träffsäkerhet de här annonserna har. Men jag tycker ändå det var lite skojigt att upptäcka att inte all dejting sker digitalt numera. Den som tänder på de här annonserna får sköta det praktiska per telefon, och tidningen påpekar att det finns fler annonser än de som trycks i tidningen.

Så för den som tvekar inför att byta ensamhet mot tvåsamhet digitalt och söka sitt hjärtas drottning eller kung nätledes är det bara att kontakta Mitt i-tidningarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Kvinnosaken i bokhyllan

Topplistedags, det är ju tisdag!
Och det är som vanligt Johanna i deckarhörnan som håller i dirigentpinnen. Den här veckan ska böckerna passa in på temat feminism.

"Kattöga" (Cat´s Eye) av Margaret Atwood ger en inblick i små flickors liv, vardag och tankar. Och de är inte alltid av den vänliga sorten, vilket kan vara tänkvärt!

"Kvinnorummet" (Women´s Room) av Marilyn French blev en enorm läsarsuccé (tillsammans med "Det blödande hjärtat" av samma författare) och det måste väl i dag betraktas som en feministisk klassiker.

"Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten är en text för många att känna igen sig i. Inte bara ungarna curlas, det gäller också deras pappor ... och rätt som det är sitter hon där, mamman/makan, och har allt det praktiska upp till hakan ... tills hon säger stopp.

Man får faktiskt skratta även i det här sammanhanget. Det har Nanna Johansson tagit fasta på i sin "Hur man botar en feminist", som är en kombination av humor, ironi och sprutande sprittande bildglädje bakom ett förföriskt romantiskt omslag.

"Fnitter - en rolig bok av kvinnor på fullt allvar" var ett projekt som togs fram av en hel redaktion på tidiga 80-talet. Jag älskade den, men det måste också någon mer i bekantskapskretsen ha gjort, någon som lånat den av mig, för den står inte längre på sin plats. Feministisk kampvilja genomsyrade den, i kombination med gott humör och fyndiga formuleringar. Kan fortfarande hittas på antikvariat.

Från hyllan med barnböcker kommer Astrid Lindgren med två bonustjejer, tydliga exempel på girl power:"Pippi Långstrump" och "Kajsa Kavat". Pippi lär att den som är stark måste också vara snäll, hon utmanar traditionerna, hon ställer upp för sina kompisar och hon går sin egen väg. Kajsa är en företagsam flicka som visar att tjejer kan.

Copyright Klimakteriehäxan

Som i en liten ASK ... och pippi nr 78

När veckans nyckelord i Gems Weekly Photo Challenge är ASK går mina tankar ofelbart till min passion för burkar.
Vackra burkar är nämligen något jag har svårt att motstå. Och råkar de dessutom ha en fågel med på locket faller jag sannolikt ...

Så blev det med plåtburken som designats av Bengt & Lotta, en småländsk hantverksduo som jag gillat i åratal. En ljusstake i form av stiliserad ko var mitt första förvärv därifrån, men sedan dess har det blivit en hel del annat också.

Bengt & Lotta har en liten butik i Stockholm och dit tog jag mig för första gången efter jul. Då stod den där, asken/lådan, på reahyllan.
Nu innehåller den smörgåsrån, i säkert skydd mot all eventuell fukt och smulning. Varje gång jag tar fram den ler jag lite. Pippi nummer 78 blir det dessutom, i min ofrivilliga samling pippi på fåglar.

Mina julburkar/askar får leka paket under granen när de "riktiga" klapparna är öppnade ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 47

TANGENTBORDSKRIGARE

-Denna titel fanns verkligen inte innan de så allomfattande sociala medierna dök upp i våra datorer. Ändå inser jag när jag googlar att ordet snart existerat i tio år, även om jag är lite sen i utvecklingen och inte uppmärksammat det. Men det är ett nyord jag gillar, ett ord som beskriver de där människorna som öser galla över snart sagt vad och vem som helst på Facebook och Instagram, i trygg förvissning om att ingen hämnd kommer att kunna utverkas. Tyvärr handlar det sällan om ädel kamp med blanka vapen, inte heller ser det ut som om någon går vinnande ut ur den här sortens strider. Jag hoppas innerligt att jag aldrig ska bli en tangentbordskrigare i den "moderna" bemärkelsen. Men kanske kan vi försöka återerövra begreppet och då få det att stå för människor som med ordens hjälp kämpar för en ljusare framtid, för rättvisa och solidaritet, värme och glädje? I så fall tackar jag ja till titeln! 

Kyrklig triss i skyltar

Vilken tur ändå att det inte var behovet av akut själavård som fick mig att gå in i Uppsala domkyrka i veckan! Eftersom ingen sådan fanns att få. Lätt ögonbrynshöjande budskap på den skylten, kände jag ...

Väl inne i helgedomen kan man för en tia tända ett julgransljus, till minne av någon eller av vilken annan anledning som helst. Men vem har en tiokrona i dessa dagar? Praktiskt taget ingen, det bekräftar mannen som står i kyrkans lilla butik. Fast, säger han, turister har ofta kontanter och de brukar bli glada när de kan använda dem här, eftersom det annars är så gott som omöjligt i dagens Sverige ... Jag betalar mitt ljus med kort, det går förstås också bara man går in till kassan.

Entrén till den pampiga domen (största kyrkan i Norden) har just nu ett byggtält och ställningar som inramning. Där fick jag ännu en skylt till denna Skyltsöndag, som alltså blev en kyrklig triss! Så passande, inte sant?
Söndagsskyltarna har BP som samlingspunkt.

Copyright Klimakteriehäxan

En grön-och-vit träda-fram-are

Det har blivit dags för en träda-fram-are.
Jag bekänner härmed att jag är hammarbyare.
Hav misskund, djurgårdare, aik-are och andra hängivna fans som är beredda att dö för sina klubbar! Men nu har det råkat bli så här och jag får stå för det.

Ingenting i mitt förflutna har fått mig att vända min håg till den grönvita klubben med entusiastiska medlemmar som kombinerar öl och idrott i match efter match. Däremot är det mitt gamla sportengagemang som fått en ny hemadress: jag spelar pingis med Hammarbys seniorer, och det är hur kul som helst!

Två gånger i veckan är det träning, med väldigt unga grabbar som är världens gulligaste och dessutom riktigt duktiga. Trots att jag antagligen är jämngammal med deras far- och mormödrar särbehandlar de mig inte, men uppmuntrar, korrigerar, hjälper och stöttar. Bättre, faktiskt, än de tränare jag hade på den tid när jag spelade "på riktigt".

Det var en kollega som satte mig på spåret och jag har blivit kvar, medan han vårdar ett trasigt knä och inte kan spela alls. I fjol kom medlemskortet som kvitto på att årsavgiften var betald, och nu kom det nya kortet för 2019.

Jag var på vippen att slänga det gamla, men nej! Ett sådant utmärkt bokmärke ska inte kastas! Dock ska jag kanske påpeka, att även om jag (och min familj också) är hammarbyare är jag inte beredd att gå i döden för min klubb. Har inga grönvita kläder och dricker jag öl så blir det inte i sportsammanhang ...

Veckans bokmärke har sitt ursprung hos Boklysten, som tillsammans med mig och Hannele inventerar förrådet av orienteringshjälpmedel i bokens värld. Man måste ju ha koll på var man slutade och var man ska återuppta läsningen, utan hundöron.

Copyright Klimakteriehäxan

Hemma hos August på Drottninggatan

August Strindberg, ni vet han med den stickiga mustaschen och det lilla otäcka hakskägget, mannen bakom en massa romaner, dramer och mörka målningar, mannen med stormigt kärleksliv och stor dramatik även privat, bodde de fyra sista åren fram till sin död 1912 på Drottninggatan 85 i Stockholm, i huset som kallas Blå Tornet.

Lägenheten finns bevarad som den såg ut på Strindbergs tid och är i dag museum.
Det har varit möjligt att gå dit ända sedan 1973, men jag kom iväg först nu för att äntligen hälsa på. Häng med mig hem till August!

Ljusinsläpp från trapphuset in i hallen över ytterdörren.

Stråhatten klar att ta ner från sin krok.

Vit skjorta och linnekavaj i garderoben, normal klädsel för denne man.

Vardagsrum.

En av två likadana ljusstakar på pianot. Såväl kvinnan som ljusen ser ut att
vara på väg att dåna ...

Arbetsplatsen, en välordnad sådan. Här skrev han några av sina mest kända verk.

Det där soffbordet går inte av för hackor!

Nog för att han var målare, men han hade väldigt lite saker på väggarna i sitt hem. Här finns i alla fall reliefen med Gustav Vasa, en av Strindbergs absoluta favoriter.

Sängen där han sov och dog (i magcancer) den 14 maj 1912, 63 år gammal. 

En av flera så kallade Strindbergslampor, den här på byrån i sovrummet.
Notera tapeten, återskapad i originalutseende.

Copyright Klimakteriehäxan

Önskelista m/2019

Mia i bokhörnan fyller år på söndag och har gjort en önskelista. Vilket leder till veckans helgfråga: Vad har du på din önskelista?

På senare år önskar jag mig god middag i gott sällskap, en fin blombukett och något litet som jag inte har en aning om, men som jag blir glad för ... Det skulle förr i världen alltid ingå minst en bok, men det behovet är inte akut längre och ni vet varför!

Bild från ica.se (där jag oftast köper
mina räkor)

Födelsedagsbarnet Mia ser också fram emot middagen, hennes favoritmeny. Bonusfrågan följaktligen: Har du någon favoritmeny?

Jag är verkligen en allätare. Älskar kött, fisk, skaldjur, grönsaker, frukt, desserter. Så jag är inte svår att tillfredsställa vid matbordet. Men en sak är klar: jag verkar aldrig tröttna på Smögen-räkor. Gott bröd och ost till, lite vitt vin och jag klagar garanterat inte!

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi nummer 77 på Hjärtats dag

Den kan naturligtvis inte flyga, men den dinglar lite färgglatt och trevligt när den får hänga med ut på en liten sväng. Det bör den få så här på Alla Hjärtans Dag, tror jag.
Fågeln i glada kulörer är ett örhänge, en present med rötterna i Latinamerika, men jag minns/vet inte var. Argentina, förslagsvis?!

Nog piggar det upp  med en liten färgstark pippi en mulen dag som denna eller hur! Det här blir nummer 77 i min samling, en sådan anhopning som bara den som på allvar har pippi på fåglar kan roa sig med.
Som jag, alltså.

Trevlig Valentin-dag till er allihop, med eller utan fåglar i sällskap!

Copyright Klimakteriehäxan

Kyrkokonst

Man ser dem redan från långt håll, tornen på domkyrkan i Uppsala. Dels ligger den på en höjd i staden, dels är de rejält höga, de där tornen. 119 meter för att vara exakt. Och det är också det mått som gäller för längden på själva kyrkobyggnaden, har jag just lärt mig!

Jag har varit inne i domkyrkan förut, men det var uppskattningsvis bortåt trettio år sedan. Så när jag nu ändå var i närheten passade jag på. Och blev vederbörligen imponerad! Av storleken, av friden, av glasfönstren, konsten och de många sarkofagerna, varav bara några få gick att enkelt härleda till dem som begravts.
Men som det anstår en modern helgedom finns också ett lekrum för barn, i raden av många kapell avsedda för bön eller enskild andakt.

Sedan lägger jag ju min vana trogen märke till textila utsmyckningar. Här finns fantastiskt vackra vävnader. Roligast den moderna som visar domkyrkans historia omsatt i garn och tråd. På samma väv en båt full med människor, som får mig att tänka på flyktingbåtar på havet. Eller är det yra studenter i en flotte på Fyrisån? Ann-Marie Forsberg heter konstnären.

Jag är förstås inte ensam besökare, trots att det är tidig eftermiddag och inga aktiviteter på gång. En kvinna fångar min uppmärksamhet. Hon står helt stilla, prydlig i sjal och blå kappa med broderad krage.

Och när jag närmar mig henne – jag vet inte om jag var på väg att säga något – inser jag att hon alltid är exakt lika orörlig. Så naturtrogen! Hon heter Maria, verket har namnet "Återkomsten" och hon är gjord av Anders Widoff 2005, så hon var definitivt inte på plats förra gången jag gick runt i det där kyrkorummet. Widoff vann uppdraget att gestalta Maria i en konstnärstävling.

Många av de berömda och historiska storheter som fått sin sista vila här ligger i skydd av tunga stenplattor under våra fötter. De där plattorna har "handtag" i form av rejäla ringar i metall, som höjer sig över golvet. Och faktum är att de är snyggt blanka, så man borde lägga märke till dem, men eftersom det mesta man vill titta på får en att rikta blicken uppåt ser man dem inte. Däremot inser man snart varför de är så blanka: ingen behöver putsa dem, eftersom vi besökare snavar på dem ideligen ... därav blänket!

Orgelpiporna ramar effektfullt in ett av fönstren. 

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt i bokväg

"Den här veckan handlar det om läsning som passar till Alla hjärtans dag som infaller på torsdag den 14 februari. Kärlek, vänskap eller allmänt hjärtevärmande läsning – det finns många exempel på vad böckerna på veckans topplista kan handla om," skriver Johanna i deckarhörnan när hon pålyser Veckans topplista.

När jag tog "Viskande skuggor" (Das Flüstern der Schatten) från hyllan för väntande böcker trodde jag att jag skulle läsa en tämligen ordinär feelgood-historia, signerad Jan-Philipp Sendker. Men jag tog fel. För det här var ju så mycket mer än en romantisk berättelse! Sendker har jobbat som korrespondent i Asien och jag är beredd att tro att han kan Kina. För visst finns det kärlek och romantik i boken, men väldigt mycket mer om det moderna kinesiska samhället, där kulturrevolutionen lämnat spår som fortfarande syns. Och en spännande mordhistoria dessutom!

Jojo Moyes säljer hur mycket böcker som helst och jag begriper varför. "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) har hamnat i skymundan efter braksuccén med serien som börjar med "Livet efter dig". Men den här romanen, som tilldrar sig i både modern och förfluten tid, är en riktig bladvändare, med kärlekshistorier som det ligger ungefär hundra år emellan. 

"Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" var boken som fick mig att ge Alex Schulman en ny chans, trots den galet långa titeln (ett lån från Tomas Transrömer). Fram tills jag läste den boken, om hur han hittar kärleken och den som skulle bli hans fru och hans barns mor, avskydde jag allt han skrev och det han gjorde på scenen. Numera tycker jag att Schulman till och med skriver bra tidningskrönikor!

"Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" är, visar det sig, delvis en historia hämtad ur författarinnan Emmy Abrahamsons eget liv. Lättläst och underhållande, och visst blir det kärlek!

"Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie gav mig en inblick i en relation mellan vit man och svart kvinna i det moderna USA, men här finns också den gamla ungdomspassionen i hemlandet Nigeria, känslor som inte går att glömma. Chimamanda skriver bättre än de flesta, även om kärlek!

Det där blev verkligen en blandning! Då gjorde jag en ansträngning och lyckades bortse från mina gamla favoriter av absolut toppklass, ni vet "Kristin Lavransdotter", "Den allvarsamma leken" och "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult". Exempelvis.

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om ett brev

"Bara var femte person öppnar det orange kuvertet som Pensionsmyndigheten regelbundet skickar ut till folket. Enligt TT ger kuvertet upphov till 'ångest', varför de flesta vägrar öppna det."

-Detta konstaterar Maria Ludvigsson, med TT:s hjälp, på dagens ledarsida i Svenska Dagbladet. Och jag som alltid trott att jag varit så gott som ensam om detta (något märkliga) beteende ... 

När LJUSet gör skillnaden

Belysning är ofta A och O. Det gäller i heminredning. Det gäller när en butik ska göra en lockande skyltning. Det gäller när en kamera ska användas, vare sig det handlar om rörligt eller stillbild. För det är när ljuset faller rätt som det vi ser lyfts fram. Ljuset gör skillnaden.

Alltså är det solens strålar som får mig att lägga märke till det där tornet, som naturligtvis funnits där i massor av år (jag har inte en aning om hur många).
Kom att tänka på det när Sanna denna gång valt ordet LJUS som tema i Gems Weekly Photo Challenge.

Uppdatering från Uppsala: tända ljus i domkyrkan.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans självklara skylt

Skulle vilja påstå att detta är, åtminstone i Stockholmsområdet, Veckans Skylt utan minsta konkurrens. Även om det mer korrekt borde beskrivas som ett avspärrningsband. Möjligen borde här också ha funnits en varning för halka. Men ett och annat får man ju gissa sig till här i världen ... och idag jobbar sol och vind frenetiskt på att få bort den där snön och isen.

Vare sig du håller med eller ej, eller har bild på bättre skylt/ar är du välkommen dels att kommentera här, dels att via den här länken hitta fler bloggare som ägnar sig åt högtidlighålla ännu en skyltsöndag. Vi är några trogna som ständigt spanar efter skyltar, smarta, roliga, idiotiska, vackra eller något annat som kan få oss att plocka fram en kamera!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 46

RENOVRÄKNING

-Så kan det bli när städer "förnyas". Folk får för höga boendekostnader när standarden höjts, de kan inte bo kvar eller flytta tillbaka in i sin gamla lägenhet. En iakttagelse som Lisa Pelling, på Arena Idé, gjort i sin rapport "Wien-modellen". Enligt rapporten har man i Österrikes huvudstad till skillnad mot de flesta andra storstäder klarat att föra en bostadspolitik som fungerar, med lägre priser, kortare köer och fler alternativ. Låter som ett exempel för våra bostadspolitiker att titta närmare på.

Det bara råkade bli så här ...

Det snällaste man kan säga om det här bokmärket är att det är funktionellt. Den här prislappen i plast var det mina fingrar råkade fånga när jag behövde något att lägga mellan sidorna i boken jag just börjat läsa.

Annars brukar vi visa ganska snygga bokmärken, Boklysten, Hannele och jag, så här på lördagarna. Eftersom hundöron är förbjudna i alla våra böcker!

Copyright Klimakteriehäxan

Drömjobbet

Hur ser din lista över drömyrken (som du har stött på i böckernas och tevens värld) ut?
Det är den återuppståndna bokbloggsjerkan som denna vecka har detta tema.
Och nog läste jag om sådana jobb, kanske mest som barn och i tidiga tonår.

Sjuksköterskan framför alla andra hette Cherry Ames och jag följde hennes karriär slaviskt, medan hon hoppade mellan olika sorters anställningar. Helen Wells skrev.

Privatdetektiven Kitty (alias Nancy Drew) var smartare än alla andra och löste ofelbart mysterier på löpande band. Bokserien blev lång. Carolyn Keene hette författaren.

Försvarsadvokaterna jag mött framför allt i tv har varit många och i princip undantagslöst väldigt framgångsrika, från Perry Mason och framåt. Tänk så många oskyldiga som räddades undan hårda straff! I modern tid älskade jag "LA Law"!

Författare drömde jag om redan som ganska litet barn, jag växte upp med en bokälskande mamma. Minns ingen särskild titel, men helheten räckte förstås för att väcka lusten, inse att där fanns ett jobb att drömma om. Fast så småningom slutade jag att nämna "författare" när folk frågade vad jag ville bli när jag blev stor. Det uppfattades som onödigt kaxigt. Men när jag sa "lärare" eller "sjuksköterska" fick jag uppskattande nickar till svar ... Att det var svåruppnåeligt att bli författare blev allt tydligare med åren.

Journalist var en titel som jag uppfattade som väldigt lockande på många sätt: man fick berätta historier, skriva, kanske ge sig ut på en eller annan reportageresa. Barbro Alving framstod som en ikon i sammanhanget, verksam både i tidning, radio och bokform. Humoristisk var hon dessutom!

De tre första yrkena var helt klart ingenting för mig. Kan bara erkänna att jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad som fått ägna mer än femtio aktiva år åt journalistiken, kryddad med några utkomna texter i bokform. Alla är inte så privilegierade att de kan få ägna sig åt ett av sina drömjobb.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 45

ATT HAGGA

-Det har aldrig varit något vackert ord, det där substantivet som står för ett inte särskilt älskansvärt fruntimmer. Nu har författaren Aase Berg tagit ett kliv vidare och lanserar verbet "att hagga" som ska betyda nidbilden av kvinnlig aggressivitet omsatt i handling. I Bergs nya roman som just nu recenseras i tidningarna handlar det om triangeldramat som väldigt många är bekanta med: mannen, hans hustru och så den andra kvinnan, älskarinnan. Damerna kämpar förstås om Honom och Hela Härligheten ... Substantivet "hagga" finns med i tolfte upplagan av SAOL med beskrivningen "obehaglig äldre kvinna". Återstår att se om ordet i verbform tar sig in på nästa nyordslista. 

Fem frågor en fredag – om sömn

Vad är det bästa med att vara vaken när alla andra sover?
Det är tyst. Ingenting stör mig. Och sedan kan jag ta en rejäl sovmorgon, för på morgontimmarna snusar jag som allra bäst!

När var du sist vaken mitt i natten, och av vilken anledning?
Tror att jag vaknar någon gång nästan varje natt. Förmodligen för att jag är kissnödig, men annars för att något ljud tränger sig in. Jag hör väldigt bra!

Bäddat för en god natt? Sängen fanns på bokmässan
för några år sedan.

Vilket sent öppet ställe har någon gång räddat dig, och varför?
När jag jobbade natt på Expressens centralredaktion (ja, det är VÄLDIGT länge sedan) var man ofta rätt hungrig efter avslutat arbetspass. Då fanns det ett fik vid Norra Bantorget som hette Röda Rummet. Där hamnade vi ibland och åt mackor med stekt ägg och falukorv på en halv hålkaka! I nutiden får jag nog förlita mig på mitt eget kylskåp ...

När du inte kan sova av någon anledning, vad håller dig sällskap?
Den bok jag för tillfället är mitt i – den ligger med största säkerhet på den lilla byrån bredvid sängen. Ibland tar jag mobilen, men det är inte bra tycker jag. Har timmarna gått så att morgontidningen, den i papper, har kommit händer det att jag umgås med den ett tag: sudoku, korsord, rubriker. Sedan somnar jag oftast om!

Vilket tv-program fick du inte se som liten för att det gick för sent?
Måste ha varit någon deckarhistoria, men jag minns inte! Jag fick i alla fall titta på Perry Mason!

Det är Elisa som uppfunnit Fem en fredag. Jag hittade det via BP. Men inser att de har hunnit med rätt många fler ämnen sen det var SÖMN som gällde ... det här har bara blivit liggande ... äsch, det går väl bra ändå?

Copyright Klimakteriehäxan

Hur kan man undgå bokrean?

Mia i bokhörnan har börjat känna doften av bokrea ... det går redan att reservera reaböcker på nätet. Så därför lyder denna veckas helgfråga så här:
Har du hittat några "måsten" på bokrean?

För min del gäller än en gång samma mål: att INTE falla för locktonerna. Så frågan är HUR man klarar det! Men det är alltid svårt, och om inte förr så brukar jag trilla dit när vi nått dagen för halveringen av reapriset. Alltså är det väldigt svårt att undgå bokrean. Att förboka reaex av någon titel skulle aldrig falla mig in – inte tar böckerna slut heller!

En bonusfråga slinker också med. Mia söker tips på hur man gör för att undgå att bli förkyld, eftersom många verkar vara det just nu.
Tja, det är inte enkelt. Men frisk luft, handtvätt och gönt och frukt på tallriken tror jag på. Så nu tror jag att jag ska ta en apelsin! Fast på bilden blir det citroner.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att gå på isgator

"Fler yngre borde inse sin egen dödlighet och att det är mer stilfullt att inte belasta sjukvården med olyckor som hade kunnat förhindras, än att gå i snygga skor."

-Marie Dahlén tar Svenska Dagbladets broddlösa läsare i örat i dag, på tidningens ledarsida. Hon har naturligtvis rätt. Ändå har jag inga broddar, de var slut när jag skulle köpa på apoteket och sedan har jag liksom förträngt det. Om det är något försvar som duger vet jag inte, men de stövlar jag kliver omkring på isgatorna i är i alla fall långt ifrån snygga ... och någon gång ska väl den eländiga halkan ta slut?

Vacker vinter

Vintern kan vara vacker också i storstaden. Innan töandet gör alla vita drivor smutsbruna, alltså!
Här lite vyer som jag såg på min soliga och härliga promenad.

Vinterbadare.

En sportig typ - modig eller dumdristig? Fast isen såg tjock ut.

Sol gör skugga ...

En gång för inte så länge sedan var detta en blomklase!

Februarisolen får också kläder att glänsa lite extra!

Mont Blanc m/Stockholm ... snart ännu fulare ...

 Copyright Klimakteriehäxan