fredag, februari 15, 2019

Hemma hos August på Drottninggatan

August Strindberg, ni vet han med den stickiga mustaschen och det lilla otäcka hakskägget, mannen bakom en massa romaner, dramer och mörka målningar, mannen med stormigt kärleksliv och stor dramatik även privat, bodde de fyra sista åren fram till sin död 1912 på Drottninggatan 85 i Stockholm, i huset som kallas Blå Tornet.

Lägenheten finns bevarad som den såg ut på Strindbergs tid och är i dag museum.
Det har varit möjligt att gå dit ända sedan 1973, men jag kom iväg först nu för att äntligen hälsa på. Häng med mig hem till August!

Ljusinsläpp från trapphuset in i hallen över ytterdörren.
Stråhatten klar att ta ner från sin krok.
Vit skjorta och linnekavaj i garderoben, normal klädsel för denne man.
Vardagsrum.
En av två likadana ljusstakar på pianot. Såväl kvinnan som ljusen ser ut att
vara på väg att dåna ...
Arbetsplatsen, en välordnad sådan. Här skrev han några av sina mest kända verk.
Det där soffbordet går inte av för hackor!
Nog för att han var målare, men han hade väldigt lite saker på väggarna i sitt hem. Här finns i alla fall reliefen med Gustav Vasa, en av Strindbergs absoluta favoriter.
Sängen där han sov och dog (i magcancer) den 14 maj 1912, 63 år gammal. 
En av flera så kallade Strindbergslampor, den här på byrån i sovrummet.
Notera tapeten, återskapad i originalutseende.
Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. vi har hälsat på hos honom, intressant med energilampan i hallen som lyser fortfarande efter 100 år! Gillade hans bibliotek en trappa upp, jag har väl ungefär lika många böcker som Strindberg hade...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg ingen "energilampa"? Jo, många böcker blir det.

      Radera
    2. inte lätt att se för den hänger i taket i hallen:
      https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/02/en-100-ar-glodlampa-lyser-hemma-hos.html

      Radera
    3. OK, jag lyssnade antagligen för dåligt på guiden (han var mångordig)

      Radera
  2. Är ingen Strindberg fan direkt, men att se hans lägenhet var ju intressant. Har du varit uppe i Sven-Harrys konstmuseum vid Vasaparken. Där har man ju byggt en kopia av hans hem, som förresten är ganska lik Strindbergs tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kul med "äkta" miljöer! Jag har Sven-Harrys kvar.

      Radera
  3. Tack för de fina bilderna. Jag var där härom året och det ångrar jag sannerligen inte. Att det skulle ta så lång tid innan jag gick dit! Ett fint museum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lagom stort också! Gästutställning med Lena Cronqvist är det nu också. Men hennes verk har jag alltid tyckt ganska illa om.

      Radera
  4. Jag tycker de här gamla hemmen är så himla hemtrevliga. Jag trivs inte alls i de nya rummen i vitt och svart, kalt och kallt. Men jag tror jag bytt ut sängen, den såg inte superbekväm ut...något måste ju gått framåt, fjädringen i madrasser och bredare sängar, tack för det. Jag visste inte om detta museum. Tack för titten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var absolut roligt att gå runt där, många fina detaljer, lamporna inte minst! Intressant också att han nästan inte hade någon konst alls på väggarna. Men ändå ljus och växter. Och så är det skönt med museer som inte är jättestora, i våning på våning, i hus efter hus!

      Radera