Tänk om ...

1. Tänk om du fick ett extra rum hemma, vad skulle det vara till för? En äkta walk in closet där total ordning och reda skulle råda ...
2. Tänk om du kunde bli riktigt bra på en sport, vilken hade det varit? Om jag ska välja en där jag bevisligen är fullständigt oduglig: konståkning. 
3. Tänk om du kunde teleportera dig, vart skulle du åka först? I tur och ordning tre resmål jag aldrig nått: Nya Zeeland, Sydafrika och Island.
4. Tänk om du fick öppna en butik, vad skulle du sälja? Tror att den skulle heta "Villhöver" och där skulle jag sälja vackra, roliga och användbara ting av blandad art: kläder, böcker, prylar. En modern diversehandel (har ju växt upp med en lanthandel av den gamla sorten). Allt till överkomliga priser förstås.
5. Tänk om du fick vara med i en tv-serie, vilken hade du valt? "Pang i bygget" (Faulty Towers). För att bjuda publiken på galna skratt.

Där har vi kvintetten med fredagsfrågor från Elisa Matilda i dagens tappning. Vill göra en liten utvikning på mitt svar till fråga nummer 2: Minns ni precis som jag hur den underbara seriehunden Snobben drömde om att åka konståkning? Han kom ut ur sin koja och gled runt på stora tassar, med öronen flygande i farten, alltmedan han i fantasin gjorde de vackraste, mest perfekta hopp och konster på isen till publikens jubel? Jag visste precis hur han kände.

Copyright Klimakteriehäxan

Gratis safari på din skärm

Om du gillar djur, foto och kombinationen av dessa två så visar jag dig här vägen till en guldgruva att besöka.  

Det är The National History Museum i London som valt ut årets bästa naturbilder och de är, minst sagt, fantastiska! Häpnadsväckande! Här finns stor flodhäst och liten insekt, trevlig koltrast och otäck orm för att ta några exempel. Och de finns alla att se bara ett klick bort! En fantastisk safari på din skärm, helt enkelt. Gratis dessutom.

Ska du händelsevis resa till London och vill se bilderna i större format har du chansen ända fram till juli 2027. Men om du väntar till den 12 november kommer de också att finnas i Stockholm, utställda på Naturhistoriska Riksmuseet.

Över 65 000 bidrag från 121 länder skickades in till årets utnämning, som enligt organisationen visar ”naturens starka berättelser och vikten av att skydda den”. Drygt 100 foton ingår i utställningen. 

Den finaste titeln, "Wild Life Photographer of the Year", har tilldelats italienaren Federico Venerosi och hans vinnande bild visar en elefanthona som vägrar att lämna sin döda unge utan bär den med sig fastklämd mellan snabel och betar. Blir inte klok på om man får dela bilderna, så för säkerhets skull avstår jag. Men, som sagt, det är bara att klicka!

Copyright Klimakteriehäxan 

Dagens ord 192

KERNZA

-Se där ett ord att lägga på minnet! Det står för något som kan komma att underlätta människans framtid i en klimatförändrad, varmare och torrare värld! Kernza är en ny sorts spannmål som tål extremväder, bl a tack vara ett djupgående rotsystem. Dessutom är växten flerårig och man behöver alltså inte så nytt ideligen, vilket sparar både arbete och pengar. För närvarande odlas kernza inte i större skala här, men på prov i Skåne. I USA är kernza redan en lönsam gröda men i Europa är den ännu inte godkänd som livsmedel.

Nu gör vi V-tecknet med ett +!

V-tecknet etablerades under andra världskriget. Det står för "seger" – det engelska ordet victory eller det franska victoire – och det vill jag ta till i dag, för tro det eller ej: snart har vi ett komplett ABC+, trevligheternas eget alfabet! För denna gång gäller alltså positiva saker på V, men jag hoppar för min del över en klassisk  svensk V-trio: vovve, villa och Volvo (även om jag kan gilla alla tre) ... Satsar i stället så här:

Visor
Vilken visskatt vi har i Sverige, tack var en lång rad begåvade ja rent av geniala trubadurer från Bellman och framåt! Visans vänner borde bli flera, genren får inte glömmas bort!

Vinstchans 
Hoppet som lever: kanske är det min tur i dag? Visst kan det ha en anstrykning av självbedrägeri, med mikrosmå utsikter till exempelvis rikedom, men man kan ju vidga begreppet: man behöver inte bara drömma om konkreta vinster i form av pengar eller prylar, man kan hoppas på annan utdelning, ära och berömmelse eller bara ett positivt bemötande, en uppskattande kommentar ... då är man ju också en vinnare!

Virkning 
En stund med en virkkrok i handen tillsammans med ett mjukt och vackert garn – så kan perfekt avkoppling se ut! Resultatet (om det nu bara blir klart) blir med största sannolikhet fint. Och virkat kommer och går i modets olika växlingar, västen jag gjorde på 70-talet kan vara stekhet nästa vår! (Här finns dock ett undantag: den virkade slipsen från 70-talet är för alltid död ...) Lägg därtill att det virkade  garanterat handlar om handarbete, mig veterligen har man inte lyckats uppfinna en virkmaskin som kan användas industriellt, hur konstigt det än låter. 

Tre ord är det ju som jag efterlyser, men många som antar den här utmaningen redovisar också ett gäng "bubblare". En sådan ska jag också ta med denna gång, men det ska inte bli någon vana, och egentligen faller ordet bort eftersom det inte är ett substantiv. Det V+ jag länge hade med i hanteringen var Varför? Ett ord vi använder för sällan faktiskt. Vi ifrågasätter saker alltför sällan, vi låter oss luras av mer eller mindre ondskefulla bedragare. Och faktum är att man nog oftare borde ställa frågan till sig själv också: Hur tänkte jag nu? Är detta verkligen rätt? Borde jag inte agera annorlunda? Varför. alltså!?

Redan nu våndas jag inför nästa vecka: hur ska man lyckas med X+? Återstår att se hur vi ska hantera det. När det handlade om U+ var alternativen många, det bevisar inläggen från LillaSyster, Margaretha, Ingrid, Jenny, Debutsky, Mrs Calloway, Livshäxan, Janerik, Susjos och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan

Till Indialand ska vi fara ...

Indien ska det handla om när vi tipsar om tre böcker i vår tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt.

I "Den vita tigern" av Aravind Adiga träffar man både rika och fattiga i den enorma staden Delhi. Huvudpersonen arbetar som chaufför och ju mer han ser av den splittrade omvärlden, ju mer längtar han efter ett annat liv ... Jag var fascinerad.

"Vem vill bli miljonär?" (Slumdog Millionaire) av Vikas Swarup  skildrar en 18-årig killes liv i Mumbai. Han är fattig, men lyckas komma med i ett frågesportsprogram i tv – och han vinner hela tävlingen, en enorm prissumma! Har han fuskat? Anklagelserna regnar. Men historien är en annan! Riktigt underhållande är det, en bladvändare rent av. Filmversion finns också men den har jag inte sett.

 

Tyske Hermann Hesse "skulle" man läsa när jag gick i gymnasiet. Så då gjorde jag det. Rev av hans romaner en efter en, däribland "Siddharta". Idag kallas den nog klassiker, och frågan är om man borde ta sig tid till en omläsning? Huvudpersonen föds i alla fall i Indien!

En "runner up" finns det, en som alltså inte får plats i min trio eftersom jag inte läst den. Än. Det är det där med "Shantaram" av Gregory David Roberts ... En tegelsten. Den står i hyllan, Jag vet att handlingen utspelas huvudsakligen i Mumbai, att det handlar om en förrymd fånge och jag vet att att en av mina vänner säger att det är den absolut bästa, mest spännande bok han läst. Fatta att jag känner trycket ...

Om du undrar varifrån jag "lånat" min rubrik på inlägget så är det hämtat hos Lennart Hellsing, som skrivit barnvisan "Trollkarlen i Indialand". Här första strofen:

I Indialand bak Himalajas rand,

där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så,
att åtta blev nitton och nitton blev två. [

Denna trevliga reklamskylt såg jag i tunnelbanan. Det är B-oktober!

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 8

Den som gjort en resa har alltid något att berätta, heter det ju. Jag tänker att en variant på det talesättet lyder att "den som gjort en resa har alltid med sig någon liten souvenir hem". Så har det i alla fall varit för mig. Och när jag numera bara reser ytterst sällan kan jag titta på prylar och minnas var,  hur och varför jag valde att ta med just den där! Nu har jag ju tagit mig för att visa upp några av mina hemförda "troféer" här på bloggen. Det här är åttonde omgången.  

Vi var klara för hemfärd från Fuerteventura när jag kom på att jag nog ville ha en flaska vatten till bussresan, det var ju ändå en bit till flygplatsen och ganska varmt, på det där behagliga sättet som Kanarieöarna brukar stå för. Gick in i hotellet igen, förbi receptionen och till den lilla butiken som jag faktiskt inte besökt på hela veckan vi varit där.

Snabbt letade jag upp en flaska bubbelvatten och skulle bara betala den när min blick fastnade på något annat på disken bredvid kassaapparaten. Ringar! Vilka roliga! Provade, gillade, tog två stycken, betalade (bara några euro per styck) och skyndade ut igen.

Har inte sett sådana ringar vare sig förr eller senare. Men någon kreativ människa har kommit på att man kan kapa en snäcka – jag tror det är en vanlig sort i vattnen kring Kanarieöarna men vet inte vad den kan tänkas heta. Sedan antar jag att man lägger i någon sorts fyllning i mitten, därefter färg efter tycke och smak och avslutar med att slipa ytan slät. Tycker verkligen att de är fina och använder dem gärna!

På bilden här till höger ser ni att man verkligen använt sig av hela snäckan! Så smart (tycker jag)! Den där "kroken" som blir kvar inne i handen stör inte. Ringarna är dessutom lätta vilket är ännu ett plus!

Copyright Klimakteriehäxan

Idiotiskt på Postnord

Tycker kronan borde sitta rejält
på sned i Postnords företagslogga.

Någon borde ta tag i Postnord. Någon borde förklara för ledningen att man gjort fel när man infört vissa regler som ingen får rucka på, ingen får ifrågasätta, och man kan absolut inte överklaga ett fattat beslut. Även de som basar för Postnord borde inse att sunt förnuft ska respekteras i görligaste mån – men nån sån "mån" existerar inte i företaget.

Läser Alex Schulman i Dagens Nyheter. Han har inte fått hämta ut ett paket adresserat till honom, därför att hans legitimation säger "Alexander", inte "Alex", som paketet skickats till. Min man har råkat ut för samma sak: en försändelse han beställt till sig själv, i sitt tilltalsnamn, stoppas av en räddhågad postanställd: visst finns namnet med på id-handlingen, men där står ju fler förnamn? Ja, han tillhör ju en generation som ofta fick en radda namn att dras med vid dopet, oklart varför.

Nu har det ju inte gått nån nöd på vare sig Schulman eller Maken, men värre var det för Sebastian Tadros, idag musiker och youtuber. Hans mamma tog sitt liv, men strax innan dess beställde hon en fantastisk julklapp till sin då tonårige son: en hett önskad och för honom perfekt utrustning för att skapa musik. Det var hans dröm och det visste förstås mamma.

Sebastian fick inte sitt paket. Enligt Postnords statuter skulle beställaren finnas med vid uthämtningen (?). Att hon var död spelade ingen roll. Paketet med drömjulklappen gick i retur. Man vill ju både skrika och gråta! Om någon fick tillbaka pengarna förtäljer inte historien.

Själv råkade jag ut för en annan fånig Postnord-sak, en petitess förvisso men så korkad! Hade köpt ett vadderat kuvert,  i priset ingår porto. Av oklar anledning returnerades försändelsen till mig och jag skulle förse kuvertet med ny och korrekt adress (till samma mottagare). På kuvertet står att man gärna ska återanvända det. 

Inte fick jag det, "det var ju redan stämplat" som killen sa. Jo, jag kunde betala 66 kronor och klistra lapp och frimärken över hela framsidan. Men ett nytt kostade ju "bara" 55 spänn (obegripligt dyrt ändå om ni frågar mig)?! Slängde alltså kuvertet i soporna och köpte ett nytt. Tjänade 11 kronor. Struntsumma, visst, men grundidén är ju helkorkad! Jag borde ha fått betala 55 spänn igen, lämna över samma kuvert och posten skulle väl bara kunna klämma dit en stämpel till?

Någon borde ta tag i Postnord. Någon borde förklara för ledningen att man gjort fel när man infört vissa regler som ingen får rucka på, ingen får ifrågasätta, och man kan absolut inte överklaga ett fattat beslut. Även de som basar för Postnord borde inse att sunt förnuft ska respekteras i görligaste mån – men nån sån "mån" existerar inte i företaget.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om världen utan Dolly

Nu saknar vi Dolly Parton, för att hon band samman människor och knöt ihop tiden. Country blir det självklara soundtracket för dagar som dessa. Nästan alla tycker om att säga att de älskar country; efter att i sin ungdom ha tyckt att den var töntig har de insett att den beskriver livet på tre minuter och att den sortens berättelser fyller ut hålen i tillvaron med hågkomster, sentimentalitet och orealistiska förhoppningar.

-Sex veckor har gått sedan Dolly Parton dog, 80 år gammal, i cancer. Den här gången är det Lars Åberg, krönikör i tidningen Fokus, som lyfter fram och minns henne, countrydrottningen.

Veckans mening – om tjocka böcker

Veckans mening, den som fick mig att stanna till en kort stund i läsningen, den hittade jag i "Den som dödade helvetets änglar", Jan Guillou första bok om sitt alter ego Erik Ponti som pensionär. Underhållande läsning med en hel de aktualiteter inflikade i en kriminalhistoria. Guillou "recenserar" somliga nutida företeelser, främst på kulturområdet. Bl a ironiserar han över alla "dagböcker" som numera ges ut som skönlitteratur – lite komiskt dock att hans egen bok av och till har drag av dagbok, men jag ser också spår av viss självironi ... Jag upptäcker i alla fall att jag håller med honom, gång på gång! Som här, när det handlar om att böcker blir alldeles för tjocka:

Män i min ålder, särskilt publicister, har en pinsam dragning till att skriva 850 sidor i någon sorts ångestladdad föreställning om att allmänheten kan ha glömt, åtminstone riskerar att glömma, just den här publicistens stordåd.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredag med höstväder

Vilken ruskig fredag att vakna till! Det regnar, det blåser, det är mörkt. Vill inte sticka ut näsan! Kall luft läcker in vid våra fönster, de måste få nya tätningslister! Vänder bort blicken från eländet där ute och satsar på Elisa Matildas fem fredagsfrågor i stället: 

1. Vad längtar du efter? Att det otäcka höstvädret utanför mitt fönster ska ta slut. 
2. Vad kan du gärna göra om och om igen? Jag kan exempelvis äta samma frukost dag efter dag, har inga problem med det.
3. Vad kan du lätt hoppa över? Det där träningspasset jag tänkt att jag skulle riva av ...
4. Vad är det lataste du gjort den här veckan? Löst korsord. Det har blivit en vana.
5. Vad är alltid ett bra val? Det magen säger att jag ska ta. Pålitlig "vägvisare", säger erfarenheten.

Copyright Klimakteriehäxan

Om bokläsarna får välja ...

Anne Carson. Naturligtvis har jag inte läst henne, hon är ju mest poet. Jag är djupt besviken på Svenska Akademien, men inte precis för det. Utan för att det nu är solklart att Margaret Atwood, denna briljanta författare, idag 87 år, aldrig kommer att få Nobel-priset. Fel kanadensiska vann. Igen. (Alice Munro fick det 2013).

Jag har ägnat mig åt att hylla lite andra människor som kan skriva. Det började med att Svenska Dagbladet publicerade en lista över Sveriges tjugo främsta nu levande författare. Listan var upprättad på bas av "expertutlåtanden", vilka experterna var framgick inte exakt, men de var 101 till antalet och valda bland "Sveriges mest framstående litteratur­kännare: forskare, kritiker och författare".

Det skulle visa sig att tidningens läsekrets saknade ett antal favoriter som inte fångat expertisens gunst. Vilket fick redaktionen att uppmana läsarna att mejla in sina favoriter. Över tusen personer gjorde det. En av dem var jag.

Nu finns en ny lista med tjugo-i-topp. På den har inte mindre än tio namn bytts ut helt. Av sju poeter på ursprungslistan finns ingen kvar! Jag skickade in fyra namn, alla fyra finns nu med: Lena Andersson, Jonas Gardell, Majgull Axelsson och Lina Wolff (hon fanns iofs med från start).  Lena Andersson går rakt upp som tvåa, Kerstin Ekman har fått behålla förstaplatsen.

Om Svenska Akademien brydde sig om världens bokläsare och vad de tycker tror jag att poeterna inte skulle komma lika tätt i Nobel-historien som de gör nu. Och Margaret Atwood skulle ha fått priset för länge sedan. Men jag är ju bara en vanlig bokläsare.

Copyright Klimakteriehäxan

Ägget kom faktiskt först

Ägg har väl alltid hört till det som jag och väldigt många med mig anser "måste" finnas hemma, alltid. Men det är först på senare år som jag blivit en riktigt stor äggkonsument. Äter ofta mina ägg i bananpannkaka, en rätt jag aldrig verkar tröttna på. Kombineras helst med bär. Annars kokta, stekta, pocherade, i omelett, quiche, våfflor  eller en kaka – finemang alltihop!

När jag nu uppmärksammas på att i morgon, den 9 oktober, infaller Äggets dag känns det som att den är värd att notera: ägg är inte bara  gott, det är också nyttigt, lätt att variera, låter sig kombineras med allt möjligt. Tackar och tar emot! Får nog bli åtminstone ett till frukost, dagen till ära – ett sjuminuters.

Men hönan då? Den verkar inte ha fått en egen dag. Alltså har vi äntligen svaret på den eviga frågan om vem av de två som kom först, hönan eller ägget?! Det var ägget! I alla fall om man som rättesnöre har temadagar.se.

Här har vi själva festföremålet!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

300 000 000

-Så många böcker av britten Jeffrey Archer har sålts sedan hans debut 1976. Jag hör hemma i den statistiken, har köpt ett antal och undantagslöst gillat, både när han ägnat sig åt fria fantasier och när en verklig historia legat i grunden. Nu är Archer död, 87 år gammal. Han avled dagen innan hans senaste, det vill säga hans sista, roman släpptes: "Adam & Eve" – är det livets ironi att han slutar där allting börjar? Han hade själv dock redan bestämt att detta skulle bli hans allra sista bok. Den vill jag hur som helst läsa!

Undrens tid är här: dags för U+

Vi marscherar vidare med stormkliv i alfabetet i dess plusformat. Denna gång sätter vi ljuset på trevligheter som förtjänar att kallas U+! 

Underkläder
Visst, de syns inte särskilt ofta och när någon ser dem är det förmodligen en närstående som kanske inte bryr sig, såvitt inte – vilket var ett inte helt ovanligt argument för klädbyte förr i  världen – att man ska betänka "om du hamnar på sjukhus ...!" Men underkläders betydelse bör inte underskattas! De ska vara sköna, sitta åt alldeles lagom och är de sedan lite fina att titta på är det bara trevligt (allt detta gäller för både män och kvinnor eller hur?). Färg är också plus, även om jag inser att svart dominerar, åtminstone hos mig.  

Utsikter
Att ha något vackert att titta på genom sina fönster ger faktiskt livskvalitet. Själv älskar jag att se vatten, om så bara en flik, men det kan man förstås inte alltid ha i sitt synfält. Sedan tänker jag på utsikter för framtiden: drömmar, planer, hopp – också väldigt viktiga, förhoppningsvis också möjliga att realisera!

Uteliv
Ännu ett U+ som kan ha två helt olika, men båda trevliga och humörhöjande, betydelser! Endera tar man en sväng på krogen, med god mat och dryck i trevligt sällskap, eller så rustar man sig för en tur i skogen, i frisk luft. Kanske på svampjakt eller med sikte på ett dopp i en sjö? Eller så nöjer man sig bara med suset i träden.

Sist vi tog itu med ABC+ handlade det ju om T+ och efterlysningen hörsammades först av LillaSyster, tätt följd av Merika, Ingrid, Janerik, Livshäxan, Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Debutsky, och Josjos.
Trump hoppade vi över allihop.

Copyright Klimakteriehäxan

Mitt liv som florist ...

Bor det inte en liten outnyttjad florist inuti mig trots allt? Ja men kolla bara min senast skapade bukett! Det är inte varje dag man ser en snittblomma av pelargontyp, eller hur? Vet förstås inte vad andra tycker men själv är jag väldigt nöjd med denna tämligen originella blomsteruppsättning.

Hur den kom till? Jo jag blev tvungen att tömma balkongen för en inspektion och mina kära snälla övervintrande krukväxter spretade så mycket att de inte gick in genom dörren. Så i stället för att låta dem knäckas med våld tog jag saxen och vips! var det dags att plocka fram en vas (en favorit ur Ikeas PS-kollektion)!

Allvarligt talat tror jag att det är ett härligt yrke man väljer om man satsar på floristbanan. Tänk att umgås med skönhet hela arbetsdagen, alla arbetsdagar, året runt! Det erbjuder inte så många andra jobb om ens något?

Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 7

Ett litet minne att ha med sig hem när man varit på resa – det är ett bra sätt att komma ihåg en trevlig upplevelse! Helst ska den souvenir man tar med sig vara oöm, lätt och inte skrymmande alls. Jag har gett mig in på att visa er några av mina reseminnen som går att ta på. Hittills har det varit prylar från Wien, Haiti, Nynäshamn, Rom, Svalbard och Spanien. I dag är du välkommen att hänga med till Falun! 

Har man någon gång besökt Dalarna har man med 99%ig säkerhet fört med sig minst en dalahäst hem. Oftast förstås en vackert bemålad i trä, en forntida leksak som i dag kan vara ett eftersökt och dyrbart samlarobjekt. Men om man kikar in i museishoppen på Dalarnas museum i Falun finns även andra, för oss som gärna vill ha mer än en häst hemma ...

Det råder i alla fall ingen riktig brist på den där sortens husdjur hos mig. Visst har jag ett par i trä, en blå faktiskt, och vid ett tillfälle köpte jag jättesöta örhängen  i form av dalahästar av emalj, men dem gav jag bort till en kulla som utvandrat till Spanien. Utlandssvensk vill gärna visa var man hör hemma, tror jag!

Hästarna på mina två bilder här ovan är några jag trivs bra med. Bokmärkeshästen i trä är en favorit, även om den har jättemånga konkurrenter. Och kylskåpsmagneterna (6 cm höga) fyller dubbel funktion: små barn låter dem galoppera över vitvarornas dörrar, så på så vis lever lektraditionen.

Falun har jag besökt några gånger men ofta blir det inte. Staden har bjudit på vandring i den gamla koppargruvan, förstås, med historien om hur falukorven kom till. Handlar ju faktiskt om en avfallsprodukt! Gruvan behövde starka rep för att hissa upp malmen ur djupet, och repen gjordes av djurhudar. Klokt nog tog man tillvara köttet. Och nu kan denna charkdelikatess fira 25 år som GTS – EU:s beteckning för Garanterad Traditionell Specialitet! 

En bit av Dalarnas museum är också Selma Lagerlöfs, som levde och arbetade som lärare i Falun. Att gå in i hennes rum är verkligen som att hälsa på en idol!

Det finns ytterligare en hästrelaterad souvenir jag hemfört från Falun, men den tenderar att ta slut fort. Jag älskar nämligen Gustafskorv, rökt och prickig och gjord huvudsakligen (80 %) av hästkött ... Supergott på mackan, och det tackar jag dalahästen för!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto smakar sensommar

Skaldjurskalas måste väl också kunna kallas Oktoberfest? Jo, jag vet förstås att man egentligen inte sätter likhetstecken mellan de två, men jag gör det i alla fall. Nu förevigade jag hur som helst skaldjursbuffén innan jag kastade mig över läckerheterna!

Men Veckans foto – som Åke efterlyser på söndagar – kan också vara några gyllene sensommarögonblick fångade i mitt grannskap så här i oktober. Glada badare hoppade i sjön (jag fegade ur), kanotister paddlade på Årstavikens vatten, det fanns solstrålar att fånga och vackra blanka kastanjer att titta på dessutom. Allt medan man laddade upp för högtidlighållandet av Kanelbullens dag, som ju infaller just i dag.

På kanelbullens dag hittar man också lite smak av sommar eller hur?
Även om jag egentligen föredrar kardemummabulle ...

Copyright Klimakteriehäxan

"Våga vara otrevlig!"

Det är en uppmaning man förmodligen aldrig förr fått, den att "vara otrevlig". Men det är Polisen som lanserat en kampanj för att försöka hejda floden av bedrägerier som ideligen skördar nya offer, ofta i den äldre delen av befolkningen (men inte endast där). Bara under fjolåret kom bedragare över nästan sex miljarder kronor, och det är brott som oftast är svåra att lösa.

Polisen har tagit hjälp av en rad välkända 60-plussare (bilden) som allvarligt och enträget hamrar in några regler man verkligen ska komma ihåg och iaktta för att stoppa lurendrejarna:

o Ring inte upp ett telefonnummer som du ombetts kontakta men inte kan identifiera.

o Klicka inte på länkar som dyker upp i exempelvis sms från okända.

o Öppna inte ditt BankID även om någon ber dig och "låter seriös".

o Släpp aldrig in en okänd människa i ditt hem.

o Lägg på luren när "försäljare" eller "ekonomiska rådgivare" ringer. 

Jag vet hur det kan låta i luren! Blev uppringd av en man som hörde av sig från "min bank".  Lät honom mala på en kort stund innan jag bad honom förtydliga vilken bank han ringde från. Han slog till med namnet på en av de vanligare, men en jag aldrig haft några som helst affärer med ... så någon "research" hade han inte gjort (och det var ju på sätt och vis skönt att inse). Vet att jag sa något tämligen elakt, i stil med "hur skulle det vara om du försökte skaffa dig ett riktigt jobb i stället för att hålla på med sån här skit".

Den gången vågade jag vara otrevlig och jag hoppas att jag agerar likadant om det händer igen – jag vet ju att det händer, hela tiden! Men nu gör vi som polisen och de namnkunniga kändisarna vill! Vi är otrevliga!

Copyright Klimakteriehäxan 

PS Personerna som deltar i kampanjen är, i samma ordning som på bilden från vänster till höger: Christina Schollin, Claes Elfsberg, Suzanne Reuter, Lennart Jähkel, Lasse Åberg, Agneta Sjödin, Sverker Olofsson, Lotta Engberg, Janne Andersson och Marianne Rundström.

Veckans mening – om raggning

Har jag läst något i veckan som innehållit en mening som av en eller annan anledning stått ut i mängden? Tja, kanske. Det är Skriv-Robert som efterlyser Veckans mening och jag har bestämt mig för att plocka upp ett kort citat ur en novell, "Dolly", av Alice Munro, belönad 2013 med Nobelpriset i litteratur. Hon försågs då med etiketten "den samtida novellkonstens mästare". Den här historien handlar om ett äldre par i vars liv en kvinna från förr oväntat dyker upp och allt i relationen verkar ställas på ända. Vad händer när den man delat ett långt liv med plötsligt verkar vilja ta ett jättekliv tillbaka i tiden? Hur åtråvärd känner man sig då? Det är det hon undrar, kvinnan som känner sig utkonkurrerad av det som en gång var.

Jag undrade om det var möjligt att någon man – någon äldre man – någonsin skulle komma på tanken att ragga upp mig.

 Copyright Klimakteriehäxan

Hej, det är fredag!

Tittar ut denna fredagsmorgon och ser att solen lyser snällt, medan trädens grenar håller sig ganska stilla. Verkar upplagt för en promenad. Men först Elisa Matildas fem fredagsfrågor!

1. Vad löste sig den här veckan? Ett praktiskt problem: jag blir inte tvungen att plocka bort precis allt från balkongen (den ska inspekteras). 
2. Vad har du besegrat den här veckan? Ingenting, det känns snarare som om något vunnit över mig ... oklart vad ...
3. Vad är du nöjd med den här veckan? Att vi ätit gammaldags husmanskost två dagar och tyckt att det var jättegott! (Fläskkorv och rotmos, ärtsoppa och pannkaka).
4. Vad blev precis lagom den här veckan? Vädret. 
5. Vad får minus den här veckan? Att jag skippade träningen i onsdags.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i oktober

Inser att jag är tjatig, men jag kan inte riktigt ta in hur snabbt vi är framme vid ett nytt månadsskifte! När det nu är oktober tvingas man väl inse att det är höst, även om de flesta löven i min närhet fortfarande och envist är gröna. Det är hur som helst dags för ännu en bloggnotering under vinjetten Just nu, i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag min första bok av Christoffer Carlsson; "En liten droppe blod". Välskrivet, originell story, kärlek och falskhet med en doft av 50-tal och ett uppsaliensiskt studentliv som jag aldrig varit i närheten av. Många stickspår, ibland känns det kanske som onödigt många? Lite rörigt faktiskt!

Just nu lyssnar jag på "Tankar för dagen" i Sveriges Radios P1 (när jag åker bil sent på kvällen) och slås av hur mediokra och faktiskt tämligen poänglösa texter det ofta (men inte alltid) är som läses upp. Ändå vet jag att programmakarna inte ens vill se förslag från nya medverkande! 

Just nu tittar jag på brittiska "Line of Duty" på SVT Play. Har sett den förut, men lyckats glömma bort alltihop och ja, den håller fortfarande, nu på andra varvet! 

Just nu njuter jag av att höstfärgerna kryper fram så sakteliga. Vackert blir det!

Just nu längtar jag efter att jag ska klara spurten i min genomgripande garderobsrensning. Den har pågått ett tag ...

Just nu tittar jag också gärna på våra nyplanterade krukor i porten som fått höstväxter.

Copyright Klimakteriehäxan

Ta tag i T+!

Dags att ta tag i nästa bokstav i trevligheternas ABC+! Och trevligt måste det väl bli när det handlar om T! Jag väljer att lista tre T+ som jag verkligen uppskattar och tackar för att de finns.

Textilier
Här tänker jag på textilier av alla slag: mattor, gardiner, dukar  och kuddar som bjuder på hemtrevnad. vackra handarbeten som ofta är konstverk (ibland bärbara!), sköna lakan, mysiga kläder. För att nämna några.

Tomater
De kan vara gula, orange eller röda, ibland nästan svarta (en del äter dem gröna också men det gör inte jag). De kan vara små, som körsbär, eller stora som grapefrukter. De smakar lite olika, är allra godast om de fått bli helt mogna i solen. De är nyttiga. Jag älskar dem.

Tanter
Låt oss än en gång försöka ta tillbaka ordet tant och ge det den positiva innebörd det förtjänar, i stället för att låta det användas som någon sorts skällsord! En tant är en kvinna med kunskaper och erfarenheter hon kan dela med sig av. Hon vet att hon har rätt att säga vad hon tycker till vem hon vill. Hon förtjänar respekt och hon gör ofta sin omvärld stora tjänster. 

När vi fokuserade på ess som inleds med S kom två trogna deltagare med blixtsnabba inlägg: Ingrid och Margaretha rivstartade. Snart droppade fler S-märkta bidrag in: från Jenny, Janerik, Livshäxan, Lillasyster, Mrs Calloway, Merika, Susanne, Debutsky och sist in kom Susjos (men hon var ändå i god tid och hann dessutom med både R och S!)

Copyright Klimakteriehäxan

På kung Oscars tid

När Skriv-Robert som tema för denna veckas tisdagstrio anger Och det var på kung Oscars tid får jag börja med att googla majestätet i fråga. Jaha: född i Gamla Stan 1829, död på Slottet 1907, kung över både Sverige och Norge. Hans drottning hette Sofia, men Wikipedia listar ytterligare sex älskarinnor. Han blev far till Gustav V. Bl a.

Historikerna (och Skriv-Robert) får ursäkta men mina tankar går först till pepparkakor och sardinburkar. Antar att kungen var en läckergom med smak inte bara för kvinnor utan också för bl a kakor och annat godis ... men vad har han satt för spår i böckernas värld? 
Det blir helsvenskt 1800-tal här, dessutom stockholmscentrerat. 

I August Strindbergs "Hemsöborna" lever skärgårdsbefolkningen långt från Slottet, men det är sent 1800-tal och stockholmarna kommer till ön mitt i havet på sommaren.

Av Per Anders Fogelströms klassiska Stockholms-serie kvalar de tre första delarna tidsmässigt in här. Nutida försök att beskriva samma epok i romanform når inte upp till PAF:s höjder när det kommer till berättarkonst.

"Apelsinflickan" av Lena Kallenberg utspelar sig på 1880-talets början. Om fattiga flickors hårda liv, bl a som prostituerade, i huvudstaden. Titeln syftar på att horor kunde ha apelsiner som de så att säga sålde, medan det de i själva verket bjöd ut var sin egen kropp.

Herman Lindqvist har skrivit direkt om kungen, i "Oscar II: den konungsligaste av alla kungar". Lindqvist kallar Oscar "kungen som förlorade alla sina strider" och så småningom dog bitter och besviken. Kanske, ja förmodligen!, en lättläst "historiebok"? Men eftersom jag ingenting vet om den kan den på sin höjd förekomma här som "bubblare".

Uppdatering: Kan inte låta bli att fnissa åt mig själv som inte ägnade Oscar I en enda tanke. Hade det där med den svensk-norska unionen i bakhuvudet och skänkte föregångaren noll intresse ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 6

Det har med åren blivit ganska många resor för min del, vilket jag är glad och tacksam för. Ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Gärna ett klädesplagg att använda, eller kanske en spännande konservburk för provsmakning?! Men oftare en pryl. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den sjätte!

Mina krav på en bra souvenir är enkla: det gäller att den är liten, lätt och oöm och enkelt kan läggas i resväskan för hemtransport.
Men ni vet hur det är med principer: ibland ruckar man på dem.

Alltså köpte jag ett stort och tungt keramikfat när jag knallade runt på marknad i Toledo. Året var 1975 och general Franco, Spaniens mångårige (drygt 40) diktator låg för döden. Jag ingick i ett team som skulle rapportera hem till svensk publik om allt ståhej som väntades bryta ut när den man som växelvis kallades "den store ledaren", "generalernas general" eller "slaktaren" dragit sitt sista andetag.

Fast det dröjde. Vi fick göra lite andra reportage medan vi väntade, och det var så vi hamnade just i Toledo, några mil söder om Madrid. Staden, som numera finns med på Unescos världsarvlista, är bl a känd för sin katedral, byggd högt upp på en klippa och häftig att skåda.

Vad vi egentligen gjorde där kan jag absolut inte minnas, men jag blev ögonblickligen helt förälskad i skålen med det blå mönstret. Jag skulle ha den, trots tyngden och storleken (drygt 30 cm i diameter). Fick ta den som handbagage på flyget, den hade egentligen behövt en egen stol. Men vi klarade resan och den finns fullt synlig i mitt hem än i dag!

Vad Francos frånfälle beträffar så var jag inte på plats när det väl hände. Det drog ut så mycket på tiden att teamet jag ingick i fick åka hem och ett annat tog över. Franco ersattes förstås också, av kung Juan Carlos, som Franco utsett till sin och Spaniens "kronprins". Mitt fat har hållit betydligt längre än den tid han var kung ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tips för den fåfänga

Höstsäsong. Modebutikerna packar upp nyheter i långa rader, dag efter dag. Det är lätt att bli köpsugen, trots att garderoben redan är full till bristningsgränsen och alla behov är täckta för all överskådlig framtid. Det är bara den där "villhöver-faktorn" som hotar. Men det finns ändå shoppingtips för den som inte kan eller vill förneka sin fåfänga! Jag har samlat på mig några.

För det första: ramlar du över något du verkligen älskar? Köp det om prislappen är rimlig. Men se sen till att använda plagget! De där tröjorna och klänningarna som bara blir hängande är verkligen något att ha dåligt samvete över, inte minst med tanke på den negativa miljöpåverkan som uppstår exempelvis när man odlar bomull.

Fastnade du för något som faktiskt var ganska dyrt? Förhoppningsvis hänger pris och kvalitet ihop. Men än en gång gäller ordern: använd plagget, använd det ofta! Att det var dyrt betyder väl att det bör tas flitigt i bruk!  Du kan tänka på vad priset per gång blir. Då kan ett 150-kronors fynd som bara används ett par gånger i själva verket bli betydligt dyrare än den där 2000-kronors byxan som du nästan vill bo i, dagligen!

Tyckte du ändå att det där dyra plagget är till "fint"? Glöm det. Se på småtjejerna på förskolan som dag efter dag kommer i glitter och paljetter! Följ deras exempel! (ja kanske inte just med glitter och paljetter men du fattar).  Dina "finplagg" kommer att förgylla din vardag. Du kommer sannolikt att få glada komplimanger, ta emot dem och njut!

Sedan vet vi förstås att det är i princip helt bortkastade pengar att köpa något jättesnyggt men lite för tajt, något man ska krympa in i ... det kommer sannolikt inte att hända. Och så finns en urgammal rekommendation som naturligtvis är jättebra men inte riktigt enkel att efterleva. Jag tänker på systemet "en-in-minst-en-ut". OK, lovar att försöka bättra mig. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att man än i dag ganska ofta hör "Det där är ju en 10 000 kronors-fråga!" om något problem som kräver sin lösning, trots att den är svår att finna. Och märkligast av allt är ju att man fortfarande tycker att det låter som så mycket pengar – i alla fall om man är lika gammal som jag och minns det ikoniska frågesportprogrammet i tv, lett av Nils-Erik Baehrendtz, och där Sverige fick en rad idoler som blev berömda för sina kunskaper, ibland i väldigt udda ämnen. Svåraste frågan kom på
10 000 kronorsnivån, och hela landet höll andan medan den dramatiska musiken ljöd och den som skulle svara hade betänketid. Det där programmet började sändas 1957 och prissumman var verkligen bra. Då. Men i dag? I dag borde vi säga 164 704-kronors frågan (plus 30 öre). Fast det ligger förstås inte riktigt lika bra i munnen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ruskig typ

Veckans mening, den som fått mig att stanna till i min läsning om än aldrig så lite, den vill Skriv-Robert också läsa på lördagarna.

Nu råkade jag plocka upp en novell av en gammal Nobel-pristagare, död sedan länge. Men Luigi Pirandello gav mig i "Krukan" från 1934 bilden av en karl jag verkligen inte vill möta på en mörk bakgata:

Han rullade med sina vargliknande ögon, rev sig ilsket i skäggstubben som var så uppkäftig att den nästan växte ut igen medan han rakade sig.

Copyright Klimakteriehäxan

När det är segt ...

Elisa Matilda är föredömlig: troget levererar hon, fredag efter fredag, fem frågor hon vill ha svar på. Det är inte direkt några kunskapsfrågor (de kan ju komma i "På spåret" i kväll) utan gäller mer sådant som kan avslöja något om svararens personlighet ... som idag:

1. Vilken del av dagen är svårast att komma igång med? Det måste väl ändå vara morgonen?
2. Vad skjuter du gärna upp? Det kan nog vara nästan vad som helst, men en sak garanterat: strykning av ren tvätt.
3. Vad är segt att vänta på? Alla sorters köer är trista. Bilkö är värst. 
4. När är det skönt att ta det segt? Morgon och förmiddag efter en lite jobbigare vardag. Försöker hur som helst undvika att stressa.
5. Vilken dag i veckan känns längst? Onsdag. Tränar sent, kommer i säng väldigt sent.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

Bild från Arabia

518 000

-Så mycket, i kronor räknat, har någon betalat för en Mumin-mugg tillverkad av Arabia 2006. Det är det högsta priset någonsin för en mugg i den här serien. Köparen, som är hemlig, är förstås hängiven samlare. Dennes nya dyrgrip heter "Simhopp med snäckskal" och visar ett simmande Mumintroll i randiga badbyxor.  

Snart är det jul!

Det är faktiskt bara tre månader till jul. Annonserna för julbord på krogen dyker upp, liksom uppmaningen att lösa biljett till en julkonsert. Är det alltså dags att börja planera så smått? I ärlighetens namn har jag nog alla julprylar jag behöver och mer därtill, men ändå händer det nästan varje år att det blir någon nyanskaffning om än liten.

Då är frågan: vill jag ha Dolly Parton hängande i granen? Chansen finns. Att minnet av denna fantastiska stjärna kommer att leva och vårdas mycket länge, det står helt klart. Så jag tror nog att de här "julkulorna" säljs bra och blir använda i åratal. De kostar ca 200 kr plus porto.

Dolly Parton dog för precis en månad sedan,  80 år gammal. Den låtskatt hon lämnat efter sig är obegripligt stor och obegripligt bra. Ofta berättar hon en gripande historia i sina texter, som exempelvis i första jättehitten "Jolene" (please don´t take my man just because you can) eller i "Coat of many colours". I den beskriver Dolly hur hon fick en vinterkappa som mamma sydde. Kappan gjordes av olika tyglappar. Hon brukade själv kalla just den här låten för sin favoritsång. Nu är den där kappan en julgransprydnad bara ett par klick bort! Fast jag avstår nog i alla fall. Nöjer mig med skivorna.

Man kan också skänka henne en tanke i morgon, som proklamerats vara Dolly Parton-dagen. Valet av datum är en lek med siffror: i USA skrivs den 25 september 9/25. Läs det högt, en siffra i taget – och du får Nine t(w)o Five, titeln på en av Dollys största hits! 

My coat of many colors that my mama made for me

Made only from rags but I wore it so proudly

 Although we had no money, I was as rich as I could be

In my coat of many colors my mama made for me

Copyright Klimakteriehäxan (fast inte för låttexten förstås)

CITAT om svenska obegripligheter

Ibland, särskilt regniga dagar i september, när mörkret blir mörkare, och att ta sig till jobbet jobbigare, då brukar jag tänka att jag åtminstone inte behöver vara handläggare på Migrationsverket.

-Max Hjelm skriver på Dagens Nyheters ledarsida hur mårkligt reglerna för utvisningar slår: mot väl fungerande, integrerade människor och mot småbarn, till exempel. Migrationsverket följer regelverket, empati har de som stiftat lagarna däremot inte kunnat stava till. Inte sunt bondförnuft heller. Läs hela hans text här! 

PluS+

Vi är framme vid S+ i trevligheternas ABC och hjälp så svårt det blev! Inte som med Q, en bokstav som svenska ordböcker inte fyller några sidor med, utan med det motsatta. Det finns ungefär hur många positiva saker som helst att lyfta fram i dag! Men jag har ju en gång för alla bestämt att det räcker med tre. Så då så!

Sanning
Ett begrepp som det tummas på för lätt och för ofta.

Sömn
Kan vara en vardaglig lyx för somliga, en jobbig bristvara för andra. Men så viktigt det är att sova – och att sova bra!

Sill
Hör mig själv säga: "Varför äter vi sill så sällan när det nu är så gott?". Gäller sillens släkting strömmingen också.

Så där ja, nu lyckades jag fatta mig lite kort, det kan ju vara vilsamt eller hur? Men min lista på "bubblare" för S+ är riktigt lång ... tror att jag kommer att stöta på många av dem hos er andra.

Förra veckan försökte jag hoppa över Q+ precis som Elsa Beskow gjorde i sin klassiska ABC-bok men det kanske inte alls var rätt beslut ... Jag rullade i alla fall på R-en direkt! Det dök upp plusbitar, allra först från Ingrid som minsann radade upp tre Q+. Margaretha gjorde likadant men återkom också med R+. LillaSyster och Livshäxan körde en dubbel – kanske överskattade jag svårigheterna med Q, men min misstanke besannades: det blir utländska låneord rakt över. Fast bra ord ändå, förstås! Trevligheter på R trillade sedan in från MrsCalloway, Debutsky, Jenny, Janerik, Tony och Josjos.  Nu väntar jag på essen bland S+en!

 Copyright Klimakteriehäxan

När det handlar om "pocenten"

Idag ska tisdagstrion leda våra tankar till "pocenten", ni vet den där siffran som grabbarna i Lasse Åbergs "Semesterresan" fokuserar på ... för den resan handlar mycket om att dricka sprit, mindre om att njuta av sol och bad!
Alkohol är alltså temat, så har Skriv-Robert bestämt. Och tre böcker ska vi tipsa om.

"Ett annat liv" är PO Enquists självbiografi och där upptäcker läsaren att han åtminstone tidvis varit helt marinerad i sprit. För min del gillade jag inte den här boken, han har skrivit annat som jag tyckt mycket bättre om. Vet dock att jag är tämligen ensam om min åsikt.

"Fredmans epistlar" skrevs av Carl Michael Bellman och kom ut 1790. Det är en samling av 82 visor, några av dem definitivt en del av svensk kulturhistoria. Och "Gutår!" är ett rop som återkommer, glasen höjs i både glädje och sorg. Visorna sjungs än i dag. Cornelis Vreeswijk tolkade Bellman briljant!

Sedan kan man ta nästan vilken skildring av irländsk barndom som helst, det finns otroligt många att välja bland och jag har läst förvånansvärt många. Grundstoryn är den samma: mamman sliter med hem och barn, pappan tar sin lön (om han har ett jobb alltså) direkt till puben och där tar pengarna snabbt slut. Ungarna svälter och fryser, i brist på både ved och kläder. Lägg till en del misshandel under alkoholens inflytande och "idyllen" är komplett ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 5

Med åren har det blivit ganska många resor för min del, dels i jobbet, dels privat. Och ofta har jag sett till att få med mig något hem, en souvenir som ska påminna om det jag upplevt. Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas. Det här är den femte!

Resan till Svalbard för några år sedan är definitivt en av de häftigaste jag gjort. Natten blev aldrig mörk, man behövde solglasögon ända tills man gick och la sig. Avsaknaden av vegetation var märklig, de marktäckande blommorna söta men så obegripligt små! Valrossen som kom nästan in till land var respektingivande, men isbjörn såg jag ingen levande, bara uppstoppad.

För tillfälliga besökare är isbjörnen jättespännande. Visst har det hänt olyckor! Visst har isbjörnar haft ihjäl mäniskor! Men det händer extremt sällan. Ändå får man inte ge sig ut och promenera hur som helst, inte ens i Longyearbyn med omnejd. Man ska ha "rifle" (uttalas riffle), alltså ett skjutvapen av gevärstyp som säkerhet. Dock förstod jag inte om man avkrävdes någon som helst bevis för vapenvana innan man fick hyra ett ... 

Vid ett tillfälle tänkte jag förflytta mig till fots, det handlade om en sträcka på kanske 400 meter, fullt synlig från alla håll eftersom inga träd och buskar skymmer sikten. Hann ta tjugo steg innan jag blev hejdad. Blev skjutsad i bil. Fick absolut inte gå.

"Varning för isbjörn" är alltså en realitet när man är där, och det gäller hela ögruppen. Jag hemförde en kylskåpsmagnet med samma varningsskylt på. Väldigt bra souvenir och den duger som "conversation piece" också om någon stannar till framför min kyl-och-frys ... för där sitter den!

Copyright Klimakteriehäxan