Visst liknar barn sin mor, flickor kanske särskilt blir sin mamma upp i dagen vare sig de vill eller ej? (Ofta vill de nog inte det ...) Den som gjorde de här byråerna en gång satsade i alla fall på likheten mellan generationerna. Var den lilla kopian en present till en flickunge som skulle lägga sina dockkläder i lådorna? Eller var den tänkt som ett smyckeskrin?
 |
| "Mamma är lik sin mamma" Lyssna på låten här! |
Kanske kan man släktforska även på möbler? Och komma fram till klockrena överraskningar? Inte vet jag. Överlåter till andra att besvara den frågan. Samtidigt som man (förhoppningsvis) gratulerar sin mamma. Min egen skulle ha varit 106 år och hon skulle absolut ha uppskattat en liten uppvaktning om hon varit i livet. Tror hon skulle ha gillat byråerna också.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Nej, vi liknar nog inte varandra, är individer.
SvaraRaderaHar haft min mor också länge, nu har man ju ingen att fråga, hon hade gott minne.
Inget större firande, försöker umgås med mina tonåringar till vardags, de mindre barnbarn träffar vi ju på födelsedagar och sånt som så viktigt i viss ålder.
Visst är vi individer, men jag kan se stora likheter mellan mig och min syster visavi vår mamma. Inte bara utseendemässigt, alltså.
RaderaTror nog att de flesta av oss som varit lyckliga nog att ha, eller har haft, en mor i vår omedelbara närhet, under uppväxten, har påverkats av det.
SvaraRaderaDe små, ofta gulliga, möbler som ibland dyker upp och får en att önska sig en lekstuga eller ett dockskåp, var ofta gesällprov, där det gällde att visa vad man kunde.
Margaretha