Visst liknar barn sin mor, flickor kanske särskilt blir sin mamma upp i dagen vare sig de vill eller ej? (Ofta vill de nog inte det ...) Den som gjorde de här byråerna en gång satsade i alla fall på likheten mellan generationerna. Var den lilla kopian en present till en flickunge som skulle lägga sina dockkläder i lådorna? Eller var den tänkt som ett smyckeskrin?
 |
| "Mamma är lik sin mamma" Lyssna på låten här! |
Kanske kan man släktforska även på möbler? Och komma fram till klockrena överraskningar? Inte vet jag. Överlåter till andra att besvara den frågan. Samtidigt som man (förhoppningsvis) gratulerar sin mamma. Min egen skulle ha varit 106 år och hon skulle absolut ha uppskattat en liten uppvaktning om hon varit i livet. Tror hon skulle ha gillat byråerna också.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Nej, vi liknar nog inte varandra, är individer.
SvaraRaderaHar haft min mor också länge, nu har man ju ingen att fråga, hon hade gott minne.
Inget större firande, försöker umgås med mina tonåringar till vardags, de mindre barnbarn träffar vi ju på födelsedagar och sånt som så viktigt i viss ålder.
Visst är vi individer, men jag kan se stora likheter mellan mig och min syster visavi vår mamma. Inte bara utseendemässigt, alltså.
RaderaMer lik min far… och min halvbror .
RaderaTror nog att de flesta av oss som varit lyckliga nog att ha, eller har haft, en mor i vår omedelbara närhet, under uppväxten, har påverkats av det.
SvaraRaderaDe små, ofta gulliga, möbler som ibland dyker upp och får en att önska sig en lekstuga eller ett dockskåp, var ofta gesällprov, där det gällde att visa vad man kunde.
Margaretha
Utan tvekan har mamma satt rejäla spår i våra liv, tack och lov att man kan säga att det handlar om positiva saker - alla är inte lika lyckligt lottade, det vet vi också.
RaderaDen lilla byrån kan mycket väl vara ett gesällprov, jag har förstås inte en aning!
En reflektion som slagit mig, speciellt nu efter 60 års ålder, är att jag "plötsligt" ser fler likheter, både ifråga om egenskaper och även vissa utseende-uttryck jag har, som jag har både från min mormor som lämnade jordelivet 1994, samt min mamma som fyller 87 i år. Och det är väl inte så konstigt, då en stor del av min genuppsättning kommer från dem.
SvaraRaderaI övrigt har jag mellan-barnbarnet här just nu och hon är så lik sin mamma, vårt äldsta barn, i samma ålder, att man nästan blir fulli skratt!
Jo då, nog finns de där, likheterna. Spår efter min mormor är med tveksamt om jag har, hon dog när jag var bara sex år. Men mamma sitter stundtals på min axel!
RaderaHar svårare att se likheterna i mina barnbarn, men de dyker kanske upp.