onsdag, oktober 31, 2018

Drabbad av kärlek

Det finns en ny man i mitt liv.
Kärlek vid första ögonkastet, utan minsta tvekan. Han fick följa med hem på direkten. Och bli kvar.

Vem skulle inte falla för denne kraftkarl? Vältränad, synbart målmedveten, med inbyggd riktning framåt-uppåt.
Tyvärr vet jag inget om hans bakgrund. Inte varifrån han kommer eller hur han hamnade i Gamla Stan, där vi möttes.

Nu hänger vi tillsammans hela tiden  han lite mer bokstavligt än jag, för all del.
Men visst förstår ni att jag föll pladask för denne man?
Trots att min bild inte gör honom riktig rättvisa. Tror jag törs lova att mina känslor inte kommer att svalna, åtminstone inte på länge.

Copyright Klimakteriehäxan

Vattenfordon

Det finns små båtar.
Och det finns stora båtar.
Ibland möts de där flytetygen ute på sjön, som på mitt foto.

Sinsemellan är de väldigt olika, men ett har de gemensamt: de tar oss fram över vatten. Kanske är det ett stort hav, kanske är det ett skogstjärn i Småland eller en stor sjö som Vänern. Eller så tar vi ett skutt med färja över Bottenviken på en minisemester.

Livet ombord ter sig förstås ganska olika. Kryssningspassageraren lever uppassad och omhuldad. Folk i liten båt får se till att klara sig själva. Men känslan att färdas där på vågorna kan åtminstone stundtals vara ungefär densamma.

Förr i världen, i Barndomslandet, hade vi en liten båt. Den första var ett hembygge i masonit och en dag när jag och pappa var ute lossnade aktern. Jag fick ro för glatta livet medan pappa höll tag i den lösa akterbrädan där snurran satt. Något lika äventyrligt har aldrig hänt mig på större fartyg, men det är ju bara skönt.

Det är Sanna med Gems Weekly Photo Challenge som med temat FORDON fick mig att söka upp en båtbild i mina digitala gömmor. Fotot är taget på Capri, så det stora blå är Medelhavet.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 30, 2018

I rysligaste laget?

Johanna i deckarhörnan har tittat i almanackan innan hon valde tema för veckans topplista. Hon skriver så här:
I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej.

Till saken hör att jag är genuint ointresserad av övernaturligheter. Barndomens spökhistorier var som jag minns det snälla och gav inga mardrömmar, men det kan faktiskt vuxenvarianterna göra. Det blir lätt i rysligaste laget för min smak.

Bland annat därför har jag gjort slut med John Ajvide Lindkvist. Då hade jag ändå läst "Låt den rätte komma in". Det tog stopp vid "Människohamn". En viktig ingrediens i den historien är en oformlig sak som man ska hålla i handen för att få styrka till nya stordåd, eller åtminstone för att överleva. Tack, men nej tack.

Marianne Fredriksson, vars trilogi "Paradisets barn" jag formligen slukade, gick samma väg med "Gåtan".  
"Alice i underlandet" (Alice´s Adventures in Wonderland) av Lewis Carroll tog jag avstånd från bara härom dagen. Tycker hon platsar in här, faktiskt! 

Selma Lagerlöf rörde sig i gränslandet till det övernaturliga. Men på ett intelligent och elegant sätt. Jag tänker på "Herr Arnes penningar" och lite också på "Gösta Berlings saga". Hennes "Spökhistorier", som jag inte läst, finns att ladda ner för överkomliga 19 kronor, ser jag.

Dock finns det ett spöke som jag gillar rakt av. Han heter Laban och har skapats av författarparet Inger och Lasse Sandberg, med den senares illustrationer. Laban är faktiskt världens snällaste spöke och när han rasslar med kedjorna är det ju bara kul!


Copyright Klimakteriehäxan

måndag, oktober 29, 2018

Sjukdom i bokform

En ny tematrio, nu från ett inte så kul ämnesområde. Men Lyran ger mig en bit av skulden för det, när hon skriver: Jag har ju varit mer eller mindre sjuk eller skadad hela hösten och, som Klimakteriehäxan föreslog, får detta då bli ett tema. Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar och/eller skador.

Det var bara i förbifarten, i en liten kommentar ... fast den bet tydligen! Och det finns utan tvekan en uppsjö böcker om människor som slåss, bokstavligen, för sina liv mot alla möjliga sorters åkommor och handikapp. Men det blir svårt att komma på något riktigt upplyftande att läsa för den som behöver nåt lättsamt och roligt. 

Ett stort antal böcker har t ex skrivits om cancer, denna vedervärdiga sjukdom.
Jag väljer en klassiker som jag vet att jag aldrig vill läsa igen för den var så hemsk: Alexander Solsjenitsyns "Cancerkliniken". Kände mig sjuk länge efter att ha tagit mig igenom den.

Ganska många har skildrat olika former av demens i romanform. En som jag fann väldigt mänsklig och gripande skrevs av Ulla Isaksson och skildrade hennes makes, Erik Hjalmar Linders, kamp mot åldrandets sorgligaste åkomma.

Sedan kan jag inte ta mig förbi "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindquist, en bok vars tillkomst jag var djupt engagerad och involverad i. Ulla-Carin drabbades av ALS som vetenskapen fortfarande står frågande inför. Märkligt nog innehåller den här texten inslag av stark livsglädje och positivt tänkande, det är fantastiskt!

Då blir det också en sorts bonus att här än en gång upprepa att jag själv har skrivit "I ljust minne bevarad", om mina två väninnors väg mot döden, Ulla-Carin alltså i ALS, Lena i cancer. Den texten finns som e-bok, som pdf-fil och i bloggformat. Gratis läsning.

Copyright Klimakteriehäxan

Bra saker i bra kasse (nummer 13)

Det står ju på den. Att den är bra. Och i en bra kasse kan man frakta det mesta, som lite grönsaker exempelvis. Även om det från början handlade om kläder.

Vi har kommit fram till kasse nummer 13 i Kasskampen, den fajten som jag hoppas att fler ska engagera sig i. Det handlar om en rörelse för att fler påsar (av både plast och papper) ska återanvändas och till sist återvinnas! Allt för miljö och klimat. 

Om du också publicerar en bild på en dig närstående favoritkasse kan du väl berätta i en kommentar så vi blir fler som får beundra den (och dig)!
Kasskampen lever! Och vi måste se till att den fortsätter med det!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 28, 2018

Astrista Alice

Klassisk illustration till historien.
Ibland agerar jag onödigt snabbt. Fattar beslut som, ska det visa sig, inte är de allra bästa. Som tur är handlar det oftast om småsaker.

Som när jag dök in på engelska bokrean hos Hedengrens för någon vecka sen och blixtsnabbt högg ett ex av "Alice´s Adventures in Wonderland" av Lewis Carroll. En tvättäkta klassiker som jag inte läst, utan bara hade dimmiga begrepp om, tänkte att man "ska" ha läst. Visste inte ens hur hon hamnade där nere i underjorden!

Nu har jag läst och det är tveksamt om jag blivit så mycket klokare. Detta anses ju ändå vara en barnbok. Och visst, jag vet att inte engelska är mitt modersmål. Men visa mig den brittiska unge som utan att blinka hackar i sig följande:

"The moral of that is  'Be what you would seem to be' – or if you´d like it put more simply  'Never imagine yourself not to be otherwise that what it might appear to others that what you were or might have been was not otherwise than what you had been would have appeared to them to be otherwise.'"

Jag har läst dessa rader ett antal gånger och jo då, jag får någon sorts förnimmelse av vad som menas, men hallå, käre farbror Carroll, kunde du inte ha varit lite mer rakt på sak? Put more simply, typ?

Efter att ha läst hela boken (som tur är är den ingen tegelsten) kommer jag fram till att detta kanske är ett frö till fantasy, sått år 1865. Nu är jag inget fan av modern fantasy heller. Men hoppas att den som är det har lite roligare läsning än den Alice bjöd mig på.

För att inte tala om upplösningen, den sämsta av alla när en författare har totalt slut på idéer: hoppsan, det var ju bara en dröm! Jo tack, så var det med Bobbys död i Dallas och rader av andra misslyckade fiction-figurer också. En enda stor gäspning. Astrist.

Visst vet jag att denna text hyllats i 150 år, även om jag inte fattar varför. Ser i tidningen att historien just haft premiär som marionetteater för barn på en scen här i Stockholm. Kan bara hoppas att ungarna är mer lättroade än jag.

Att köpa "Alice i underlandet" var alltså ännu ett av dessa alltför snabbt fattade beslut som inte borde ha fullbordats.
Extra dumt eftersom det visar sig att boken redan stod i bokhyllan. Ett ex som Maken fört med i boet och som jag aldrig sett. 

Köpet var nog inte hans bästa heller: han berättar att han en gång fastnade på en flygplats långt bort och Alice var absolut den enda boken som fanns att köpa som han över huvud taget kunde tänka sig att läsa ...
Just den volymen innehåller också fortsättningen, "Through the Looking-Glass" men den tänker jag verkligen inte slösa min tid på.

Copyright Klimakteriehäxan

I stället för Fröken Ur


Minns ni henne? Fröken Ur, som man hörde berätta i radio vad klockan var? Och som man ringde till för att ställa just den frågan och få rätt tid på det egna uret?

Det var länge sedan hon lät tala om sig. Men hon lever, om i högönsklig välmåga vill jag låta vara osagt.
För sanningen är ju att hon inte är särskilt behövd längre. Vi har klockor överallt, digitala tidvisare som går hyggligt rätt, vart man än riktar blicken är det lätt att konstatera hur sent eller tidigt man är ute, hur brådis man har.

Fast har man det här bordsuret vill man nog inte ha så många fler varianter. För vilken klocka slår denna underbara skapelse? En skylt, en tavla, en prydnad! Okej, inget för den som måste ha sekundpassning, men för oss andra! Tänk att ha kommit på den, bara en sån sak!

U(nde)rverket finns i flera storlekar, troligen tillverkat i Tyskland. Den här, i storlek som en pizzakartong, kostar en bit över 20 000 kronor, så det är ingen pryl man langar ned i tvättstugan när man eventuellt tröttnar (jag gjorde det med en billig från IKEA som tickade för högt ...).

Just det här exemplaret står i skyltfönstret till en heminredningsbutik på Östermalm. Att min lilla kamera inte höll sig för god för att passa på att spegla sig i detta exklusiva sällskap kan jag bara be om ursäkt för. Den ville väl bara skylta lite, den med!

Och skulle ni trots allt vilja konsultera Fröken Ur, så svarar hon fortfarande om ni ringer 90510. Hon har systrar i tjänst i flera länder: Finland, Israel, England och Ukraina, men i Norge fick hon sparken för tio år sedan.

Skyltsöndag är det varje söndag i Blogglandia. Om du tar vägen om BP:s blogg hittar du med största säkerhet fler skyltar, av de mest skilda typer.
Förresten: Visst har ni kommit ihåg att ställa om era klockor sen i går? Bakåt, en timme!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 27, 2018

Angår alla både med och utan mustasch

Cancer är en gruvlig sjukdom, som drabbar, skoningslöst, väldigt många. Säg mig den som inte känt någon som fått ge upp i den kampen!

Den allra vanligaste cancerformen i Sverige drabbar män. Det är prostatacancer, som smyger sig på men som går att upptäcka i tid.
Män uppmanas därför att gå till vårdcentralen och lämna ett så kallat PSA-prov, och om provet visar att sjukdomen ligger och lurar på ett tidigt stadium ökar chanserna till bot radikalt.

-Hälsa din pappa, din brorsa, din partner eller polare att tillsammans kan vi rädda liv, säger hockeylegendaren Peter ”Foppa” Forsberg, som engagerat sig i årets Mustaschkamp, en kampanj för att fler ska få upp ögonen för faran och ta sig iväg för att lämna det där provet som kan bli livsavgörande.

Alla män över 50 år uppmanas att kolla sitt PSA-värde och de som har nära släktingar med prostatacancer rekommenderas att ta PSA-prov från 45 år.
Detta angår helt enkelt alla, både män och kvinnor. Om man har mustasch eller ej har inte ett skvatt med saken att göra!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett lönnlöv som är ett bokblad


Du har alldeles rätt: lönnlöv hänger i princip aldrig i hemvävda band på en trädgren. Men har man ett bokmärke som är så superlämpligt just så här års får man ju anstränga sig lite, eller hur?

Materialet i lövet är näver, och upphovspersonen har med glödpenna ritat dit lite bladådror. I andra änden på bandet finns en näverbit till, och tack vare den vet jag att denna skapelse, passande nog, kommer från Lönnskog, en plats i Värmland där jag mig veterligen aldrig har varit. Fast någon har ju varit där, köpt ett handgjort bokmärke och gett det till mig.

Tack vare ett initiativ från Boklysten inventerar jag och visar upp min kollektion av bokmärken, större än jag hade en aning om när "Veckans bokmärke" drog igång!
Och det går ju bra att använda ett kvitto eller vilken lapp som helst som bokmärke. Eller varför inte ett riktigt höstlöv, av lönn- eller annan modell? Bokblad kanske vore perfekt!

Hur ser dina bokmärken ut? För du är väl inte, usch usch, en sån som viker hundöron i böckerna???

Mitt blad smälter rätt bra in i lövhögen eller hur?
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 26, 2018

Kalasfärger

När solen målar blir färgerna som bäst.
Att äta lunch ute fortsätter locka fast vi nästan är inne i november. Kalas!
Bästa sortens blågult?
 Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 25, 2018

Att välja en August

 Är du sugen på att läsa någon av de böcker som nominerats till årets August-pris? Det är Mia i bokhörnan som undrar, som veckans helgfråga. Arton titlar finns att välja på.

I ärlighetens namn blir jag inte superintresserad när jag tittar på kandidaterna, behöver inte trycka ner "måste-ha-nyss-känslan". Men visst, jag kan tänka mig att (i den skönlitterära klassen) läsa "Jag for ner till bror" av Karin Smirnoff. Reklamtexten lovar råhet, våld, kärlek, passion och fromhet. Oj då.

Bland fackböckerna lockar nog "Mammorna" av Alexandra Pascalidou mest. Jag har läst både "Bortom mammas gata" och hennes bok om taxichaufförer, gillar henne. Hon vill något.

"Rymlingarna" blev Ulf Starks sista bok och med den vinner han rimligen i barn- och ungdomsklassen, postumt. Den läser jag gärna. Hans böcker brukar passa även oss vuxna.

En bonusfråga hänger med, som vanligt. Denna gång: Äter du vegetariskt?
Mitt svar är ja, gärna och ofta. Just i dag blev det chèvre med rödbetor och sallad till middag. Men jag är allätare. Och tänker fortsätta med det.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om bra text

"En sak är värre än usla texter vars åsikter man inte delar: usla texter vars åsikter man delar. /.../ Att en text är 'briljant' betyder numera inte sällan bara att man håller med  och vice versa."

-Statsvetaren Katarina Barrling levererar sanningar via sitt Facebook-konto.

CITAT om synen på konst

"Sanningen är nog att de flesta av oss där på vernissagen tänker mer på om tavlan matchar soffan än på de stora och viktiga idéerna bakom verken, som inte sällan kan vara komplexa att tränga in i. Detta är det förstås ingen som erkänner, eftersom det vore att reducera konsten till vad den verkligen är: en handelsvara som produceras, prissätts och säljs på en kommersiell marknad."

-Marcus Dunberg, copywriter och krönikör i Svenska Dagbladet/Perfect Guide, gillar att gå på konstutställningar. Och bekänner sitt habegär, men kommer undan åtminstone den här gången, eftersom verken är dyra  men också redan sålda ... Hans analys av konstpublikens tänkesätt tror jag hur som helst stämmer.

onsdag, oktober 24, 2018

Amerikanernas bästa böcker

Över fyra miljoner amerikaner har röstat fram tidernas (hittills) bästa bok, "The Great American Read". De hade 100 titlar att välja på, framsållade i flera steg. Max en titel per författare (serier räknas som en bok). 

Här är de tjugo som fick flest röster:
1. "Dödssynden" (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee
2. Outlander-serien av Diana Gabaldon
3. Harry Potter-serien av JK Rowling

4. "Stolthet och fördom" (Pride and Prejudice) av Jane Austen
5. "Sagan om ringen" (The Lord of the Rings) serie av JRR Tolkein
6. "Borta med vinden" (Gone with the Wind) av Margaret Mitchell
7. "Min vän Charlotte" (Charlotte’s Web) av EB White
8. "Unga kvinnor" (Little Women) av Louisa May Alcott
9. Narnia-serien av CS Lewis
10. "Jane Eyre" av Charlotte Brontë
11. "Anne på Grönkulla" (Anne of Green Gables) av LM Montgomery
12. "Vredens druvor" (The Grapes of Wrath) av John Steinbeck
13. "Det växte ett träd i Brooklyn" (A Tree Grows in Brooklyn) av Betty Smith
14. "Boktjuven" (The Book Thief) av Marcus Zusak
15. "Den store Gatsby" (The Great Gatsby) av F Scott Fitzgerald
16. "Niceville" (The Help) av Kathryn Stockett
17. "Tom Sawyer" (The Adventures of Tom Sawyer) av Mark Twain
18. "1984" av George Orwell
19. "Tio små negerpojkar"(And Then There Were None) av Agatha Christie
20. "Och världen skälvde" (Atlas Shrugged) av Ayn Rand

Många kvinnor bland upphovspersonerna, kan man notera. Och flera verk med barn som första målgrupp. Vinnarboken, översatt till nästan 50 språk och filmad, var länge Harper Lees enda, hennes andra roman "Ställ ut en väktare" (Go Set a Watchman) publicerades först femtiofem år efter debuten, ett år före hennes död.

På listans andra halva finns både "Krig och fred" och "Hundra år av ensamhet", Margaret Atwood´s "Tjänstekvinnans berättelse" och Chimamanda Ngozi Achibies "Americanah". "Gullivers resor" och "Gone Girl" har också kvalat in, liksom  ett snäpp förvånande för mig  "Fifty Shades of Grey". Så det är en blandning av både nytt och klassiker, även om de senare dominerar.

Om du klickar på den här länken ser du listan över samtliga de 100 böcker som tävlade om att vinna flest läsares hjärtan.
Hur många har du läst?

Copyright Klimakteriehäxan

Har vi ändå lite tur med vädret?



Kulturkollo utlyser denna vecka till VÄDRETS. Berätta om en bok, en film och en låt som handlar om väder på något sätt! Då får vi se om vi har tur med det! Lite svårt att välja, faktiskt.

Jag tar boken allra först: "Expeditionen. Min kärlekshistoria" av Bea Uusma fick Augustpriset för bästa fackbok 2013. Om Andrées polarexpedition som slutade i tragedi, eftersom deltagarna aldrig nådde sitt mål utan frös ihjäl. Fackbok? Jovisst, men jag läste den som en äkta bladvändare.

En film också. "Fyren mellan haven" (The Light Between Oceans) blev mitt första "möte" med underbara Alicia Vikander om jag minns rätt. Ute på en klippa bodde hon i en fyr och där blev det stormigt inte bara vädermässigt, det blev ytterst dramatiskt också kring barnet som skulle se dagens ljus där ute i havsbandet. Lite näsduksvarning, men bra!

När det gäller musik finns det en uppsjö att välja på, från barnvisor till Chopins "Regndroppspreludium", som jag i forntiden misshandlade på piano. Men vad sägs om en annan regnlåt, "Raindrops keep falling on my head" av Burt Bacharach och Hal David? Den var ledmotiv i den härliga filmen "Butch Cassidy och Sundance Kid" och vann en Oscar för 1969 års bästa filmmusik. Sången har spelats in av en rad artister (Siw Malmkvists version heter "Regnet det bara öser ner") och använts i flera filmer genom åren. Så kanske är det faktiskt en evergreen? Håller, det gör den än!

Klart! Men så blev jag påmind om filmhistoriens läckraste väderskildring: den i "Notting Hill" när Hugh Grant längtar efter Julia Roberts och årstiderna växlar under hans två minuter långa, ensamma vandring i stadskvarteren. Låten heter "Ain´t no Sunshine" och jag lägger den i topp, som en bonus!


Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 23, 2018

Jag längtar till Italien ...


"Jag längtar till Italien, Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand!"
Kan det vara den urgamla låten som fått Johanna i deckarhörnan att välja ITALIEN som ämne för denna veckas topplista?

"Boken om San Michele" av Axel Munthe läste jag inför en Capri-resa. Till min förvåning (jo, i ärlighetens namn) tyckte jag den var riktigt rolig! Om den svenske läkaren som byggde sitt drömslott i Anacapri, högt uppe på den dramatiskt vackra ön, om hans arbete bland fattiga i Neapel och om hans kärlekshistorier. Och mycket mer.

Alessandro Baricco är en mästare när det gäller att skriva korta romaner. "Silke" läste jag först, för att sedan, i "1900", leva ett helt liv med en ensam man som både föddes och dog på det fartyg han aldrig lämnade för att gå iland.

Donna Leon är en originell amerikanska som skriver deckare i Venedig-miljöer eller åtminstone i norra Italien. Det finns hur många titlar som helst. Gemensamt för många av dem är att de brott som ska utredas är väldigt "moderna", miljöförsyndelser exempelvis. Men här finns också den där rätt så mysige polisen som älskar god mat, gott vin och sin goda hustru, som hette han Maigret. Fast hans namn är Brunetti.

Erica Jong har också förlagt en romanhandling till Venedig: "Serenissima", som av någon anledning nu döpts om till "Shylock´s Daughter". Serenissima är annars ett gammalt namn på Venedig. I boken bekänner Jong sig inspirerad av Ingmar Bergman, berättelsen utspelar sig i karnevalstider och delvis i film- och teaterkretsar. Faktiskt är det en historisk roman!

Det är ju något speciellt med den italienska maten också. Paolo Robertos "Mina fastrars mat" finns bland mina kokböcker, liksom "Solens mat", en biprodukt från en populär tv-serie med Bo Hagström vandrande bland grytor och slevar i landets olika provinstypiska kök.

Och ni undrar om jag längtar till Italien? OM jag gör!
De där små gula citronerna är faktiskt allestädes närvarande, åtminstone om man vistas på Capri.

Axel Munthe i egen hög person, på plats i sin egen trägdgård på Capri.
Copyright Klimakteriehäxan

PS och för att du som undrar ska slippa googla: det var Birger Sjöberg som skrev "Jag längtar till Italien", både text och musik.

måndag, oktober 22, 2018

Är August-böcker något för IKEA?

Bild från IKEA.
I dag blev kandidaterna till årets August-pris presenterade. En blandning författare och ämnen som ser ut att kunna bjuda på spännande diskussioner i juryn som till sist bestämmer vem som får den statusfyllda svenska utmärkelsen.
I Storbritannien heter det finaste litteraturpriset The Man Booker Prize. Och det valde IKEA, lite överraskande, att göra en intressant satsning på!

För när listan över nominerade böcker fanns att tillgå öppnade IKEA-varuhuset i Wembley ett särskilt läsrum. Där fanns förstås gamla bekanta som bokhyllan Billy men även andra möbler som verkar läsvänliga väntade: sköna stolar. Och bra belysning, förstås.

I en augustivecka fanns "The Ikea Reading Room" att tillgå. Då kunde möbeljättens kunder boka in sig för en timme i rofylld miljö och ägna sig åt läsning av de där böckerna som kanske skulle ta hem Fina Priset. Den bok besökaren valt att läsa blev dessutom en present, gratis att ta med hem!

Ansvarig på IKEA säger att man ville visa engelsmännen hur fint det är att koppla av med en bok, i en välplanerad miljö. Till saken hör att det finns statistik som visar att mer än var tionde britt inte läst en bok det senaste året. Var tredje person i undersökningen säger sig endast hinna läsa något på sommarsemestern.

Då undrar jag bara: blir det läsrum på våra svenska IKEA-varuhus nu? Med August-nominerade titlar i långa rader i alla Billy?
Det vore väl trevligt!
För nog är det så att inte heller alla svenskar är hängivna bokläsare. Bokhyllan Billy kan som bekant användas även till annat ...

Statyetterna som föreställer en stiliserad August Strindberg delas ut på galan den 26 november. Ett tungt pris på flera sätt: den synnerligen åtråvärde gubben, som är tre decimeter hög, väger tre kilo. Bara lite mindre än en Oscar!

Bild från IKEA.
Copyright Klimakteriehäxan

När vyn finns där uppe

Det finns vetenskapliga undersökningar som visar att vi människor tittar alldeles för mycket ner på marken där vi går, i stället för att lyfta blicken och upptäcka saker som finns på lite högre höjd, saker som kanske rent av är mer sevärda än gruset, asfalten och gatstenarna.

Men när Sanna skriver att VY är veckans temaord för Gems Weekly Photo Challenge börjar jag alldeles självklart att tänka i panoramaformat, utsikt från en bro eller någon maffig bild ur mitt lager från Berlin eller Manhattan.

Då hittar jag det här fotot, taget mitt i centrala Stockholm. Vad är väl det om inte en pampig vy som man endast kan se om man lyfter hakan!
Det gäller bara att göra det lite oftare. Så får man vidgade vyer också på höjden, så att säga.

Det var förstås ungefär detta jag tänkte på allra först.

Jag har skrivit ett antal gånger här på bloggen om vykort, i olika sammanhang, med olika tillhörande historier, och dessutom publicerat rätt många "vykortsbilder". Klicka här om du blir nyfiken!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 21, 2018

Skyltat på Hornsgatan

Ja men det är väl så här det ska skyltas för att kunderna ska strömma in i butiken som säljer tyger, knappar, band, symaskiner?! Riktig ögonfägnad denna Skyltsöndag!

Riktigt lika förtjust blir jag nog inte i Marie Runestams kaxiga tomtar, luciatåg och spelemän, alla på plats i ett skyltfönster, redo att ta itu med julbestyren.

Men visst, det är så här det är: skyltandet inför Den Stora Helgen börjar tidigt. Naturligtvis är årgång 2018 inget undantag. Och affärerna på Hornsgatan hänger med, lika självklart.

Skyltsöndagen är ett litet bloggprojekt som en gång startade hos Pumita men som numera har sin hemvist hos BP.
Skylta på vetja!


Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 20, 2018

Men visst finns det tv-program att titta på!

Ser och hör ofta kommentarer som kan sammanfattas så här:
DET FINNS INGENTING ATT TITTA PÅ I TV.
Jasså gör det inte? Hur kan det då komma sig att jag fastnar där i soffhörnet, ideligen, och känner mig såväl road som informerad och med nya erfarenheter?

För så förhåller det sig. Men vad är det då jag tittar på (av helt olika anledningar förstås)?
Nyheter. Av födsel och ohejdad vana.
Sport, men man får ju välja gren efter egna böjelser.
Två svenska dramaserier med kvalitet rullar just nu i Sveriges Television: "Vår tid är nu" och "Springfloden". Riktigt bra.
"Världens sämsta indier" i SVT. David Batra ska lära sig om sina rötter. Jag lär mig också saker!
"Bytt är bytt" i TV4. Roligt att gissa antikviteters värde och riktigt underhållande.
"Engelska antikrundan" är roligare än sin svenska systerproduktion. Sänds i SVT2.
"Korrespondenterna" i SVT. Utrikesreportage om företeelser vi inte stöter på i annan nyhetsrapportering, som de i Östtimor allestädes närvarande otäcka krokodilerna.
"Språknyheterna" i Kunskapskanalen, skrev om det programmet här på bloggen nyss.
"Sverige!" är inte alltid lika spännande, men Fredrik Önnevall är en bra samtalsperson i det här kulturprogrammet. Tidigt lördag kväll i SVT.

Det händer också att jag tittar på "Breaking News" med Filip & Fredrik i kanal 5, eftersom deras idéer ibland är väldigt kul. Men jag tröttnar rätt snabbt på deras skrikiga, flåshurtiga tempo.
Någon brittisk kriminalare finns alltid att tillgå, och de är ofta bra.
Kunskapskanalen sänder fantastiska naturprogram, jag kan titta på superbilder på djur och växter i evigheter utan att tröttna.
Långfilmsutbudet är heller inte dåligt. Ta bara denna lördagkväll som exempel: först "The Danish Girl" som blev Alicia Vikanders genombrott och sen på nattkröken "Philomena", en sann historia, gripande och superbra spelat av Judi Dench.
Ett och annat matprogram kan jag kolla emellanåt, men kroknar i regel efter en stund.

Lägg ihop allt detta och det blir rätt många tv-timmar på en vecka. Så gott som allt går dessutom att se i efterhand på Play. Och, märk väl, då har jag inte tagit med något som sänds i HBO Nordic eller Netflix. Att det dessutom är få TV4-produktioner beror förstås på att jag tycker det är väldigt tradigt med reklamavbrotten. Jag gillar inte trailandet i SVT heller, men då handlar det åtminstone om utrymme mellan programmen, inte mitt i.

Hur som helst så menar jag att det finns massor av bra tv-program att titta på, och att de som påstår det motsatta har fel.
Vilket förstås inte betyder att man måste se på tv. Det finns ju annat att göra också!

Kjell Bergqvist och Julia Ragnarsson i "Springfloden" i SVT.
PS Jag skulle kunna göra en riktigt lång lista på program som jag nogsamt undviker, eftersom jag inte står ut med dem. Men det är roligare att vara positiv än negativ!

Copyright Klimakteriehäxan

Den fågeln sitter kvar – pippi nr 74


I går kväll slog en förkylning klorna i mig. Borde betyda en stilla lördag i soffan eller rent av i sängen, i det som kan vara det allra bästa sällskapet: en bok.

Men oavsett vilken bok det blir så behövs ju ett litet bokmärke, eller hur?
På Boklystens uppmaning visar vi upp de där vägvisarna som håller reda på hur långt vi har läst. Så hittar man tillbaka när pausen är slut.

Min lilla guldfågel har jag fått i present och med hjälp av sin vinge håller den sig kvar i boken. Den passar förstås mig extra bra, eftersom jag också råkar ha pippi på fåglar. Så i den samlingen (du får scrolla lite) kan detta vara nummer 74. Samtliga är sådana fåglar som inte kan flyga, men som jag gillar starkt ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 19, 2018

Ett säkert vårtecken

Jo, du läser rätt.
I dag är nämligen sista dagen för alla med konstnärliga ambitioner att anmäla sitt/sina verk till anrika Liljevalchs Vårsalong, det tecknet på en ljusnande framtid på andra sidan nyåret ramlade jag på nyss.

Själva utställningen har vernissage den 25 januari och innan dess ska juryn ha valt och vrakat mellan mängder av insända bidrag. I juryn sitter denna gång konstnärerna Helene Billgren och Susanne Vollmer samt allkonstnären Lasse Åberg. Jurychef är alltid Mårten Castenfors, Liljevalchs chef.

Fram till midnatt har du på dig att plåta av dina akvareller och oljemålningar, broderier eller skulpturer om du vill komma i åtanke. Chansen finns här, några musklick bort!
Sedan är det bara att hålla tummarna. Men kanske inte hoppas för mycket, konkurrensen är stenhård!

Fast en positiv tanke är att man aldrig riktigt vet vad som är konst eller hur konst ser ut, egentligen ... och det är ju rätt kul inte sant?

Copyright Klimakteriehäxan

Tid för läsning?

Har du några tips på hur man kan spara tid till läsning?
Det är Mia i bokhörnan som undrar.
Och jag tänker tacksamt studera svaren som droppar in hos andra bloggare, eftersom jag verkligen behöver lite stöttning här.

Hur det kommer sig förstår jag inte, men jag har svårt med koncentrationen, svårt att försjunka i en bok så som jag alltid gjorde förr. Böckerna är definitivt inte sämre, jag väljer mer noga nu än då. På papperet borde jag ha massor av lästid att förfoga över. Men men men ... Det kan gå ganska många dagar när boken jag börjat på bara ligger där, orörd. Illa!

Visst är konkurrensen hård: tv, dator, tidningsblädder, en och annan bio, köksbestyr, hushållssysslor. Fast förr i världen gjorde jag ju allt det där också. Och läste ändå. Gärna tjocka tegelstenar, sådana som jag i regel väljer bort direkt numera.

Mia vore inte hon i bokhörnan om hon inte hängde på en bonusfråga, denna gång: Vad ska du hitta på i helgen? Jo då, på lördag blir det pingisträning och om vädret tillåter ska jag ut på höstpromenader, man måste passa på innan det riktiga skitvädret är över oss. Förresten borde jag sy i en knapp i en jacka också!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 18, 2018

Ett brev betydde så mycket

Bloggen Kulturkollo har utlyst ett veckotema som ligger mig varmt om hjärtat: Hur skriver vi helst till varandra? Och precis som Anna saknar jag de gammaldags breven, de där som låg i kuvert och damp ner genom postinkastet med ojämna mellanrum, ljusår ifrån dagens sms, sprängfyllt av förkortningar som man ibland inte ens kan gissa sig till betydelsen av. 

För min egen del har det blivit mest e-post, naturligtvis skriver jag också meddelanden som sms och i Facebook/Messenger. Chatt är ett vardagsord numera! Men nog skrivs (och läses) allt detta med helt annorlunda känslor om man jämför med brevtiden.
Så här skrev jag tidigare om detta  det här är alltså en repris, men jag misstänker att jag inte alls har samma läsare på bloggen nu som då!

Bild från Postmuseum.
Vi är inne i ännu en utrensningsprocess här hemma.
Barnböcker som klängt sig kvar i hyllorna ska bort, legokonstruktioner nedtyngda av flera års dammlager måste avvecklas, fantasy är ett passerat stadium, en och annan slöjdprodukt framstår i obarmhärtigt solljus som de missfoster de i själva verket varit hela tiden. Nostalgin måste ge vika.
Släng, släng, släng!

Så visar det sig att i Dotterns rum finns något som i dag är ytterst sällsynt, så gott som utrotat, tror jag.
Hon har brevpapper. Vackra ark med blommor, djur, snirkliga mönster, tillhörande kuvert som matchar, pastellfärger, allt ligger i snygga lådor.
Det fanns ju nämligen en tid när det var jätteroligt att skriva brev, riktiga brev, med penna på papper, slicka fast ett frimärke, lägga i lådan och sedan den obarmhärtigt långa väntan: när kommer svaret?

Fint brevpapper stod år efter år på önskelistan. Själva breven var väl ibland tämligen torftiga, sex mödosamt nedpräntade ord till mormor, fyra rader till en nästan okänd brevvän, men mottagarna blev glada och ännu gladare blev avsändaren när svaren faktiskt ramlade in på dörrmattan.

Ett år hade vi basar, kanske var det när hon gick i ettan. Det skulle bli lotteri, och man hade samlat ihop vinster – vi hade bland annat bidragit just med ett fint brevpapper. En annan förälder hade handskaffär och bjöd på ett par urtjusiga ullfodrade skinnhandskar.
Mitt lilla gullebarn vann första pris.
-Ta vantarna, väste jag girigt i barnets öra.

Vad valde hon? Jo, naturligtvis tog hon det hon tyckte var allra finast: brevpappret vi själva hade haft med oss.
Så här i efterhand tycker jag att hon gjorde helt rätt, men just då såg jag avundsjukt på när modern till andrapristagaren glatt stoppade ner de fina handskarna i sin väska.

Idag vet ungarna knappt vad brevpapper är. Det heter chatt eller mejl, ju, och kan användas av barn som är nästan hur små som helst, ingen fingerfärdighet med pennan krävs, datorn kan hjälpsamt gissa hur det tänkta budskapet ska stavas, meddelandet går fram snabbare än blixten och svaret kommer ofta på direkten.
Språket blir därefter, stavningsinsikterna likaså.

Och den där känslan av att sprätta upp ett kuvert, ilningen av förväntan, glädjen över att känna igen handstilen, doften på papperet, prasslet av de ibland många arken … finns bara i minnet hos den som också kan minnas hur det var innan datorn blev allas egendom. ”Ett brev betyder så mycket” var ett av Postens mest välspridda reklambudskap.
När ”brev” huvudsakligen betyder ”räkningar” är ordets laddning inte lika positiv.

Vad gör vi nu med de fina brevpapperen? Oklart.
Men kanske finns det ändå någonstans en liten flicka som vill ha dem, pränta något, lämna fram, stolt över sina väl valda ord som formats så fint på det där vackra arket.
Det kan ju hända att datorn är upptagen?! Eller, ve och fasa, inte fungerar?
Copyright Klimakteriehäxan

Strax är det förbi ...

När hösten är som vackrast vill man gärna gå ut en sväng. Solen står lågt och ger mig väldigt långa skuggben på bilden när jag stannat vid badbryggan där ingen är på väg vare sig i eller ur vattnet. Nu är det nog faktiskt i kyligaste laget.

Men röda bladrankor liksom rinner fram över murar och blir ljuvliga färgkaskader. Löven på marken prasslar när man kliver fram, varje lönnblad ett litet unikt höstkonstverk. Alla nyanser av grönt, rött och gult finns på en enda gång. Måste skynda att njuta NU, strax är det förbi! 





Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 17, 2018

I de levande ljusens högsäsong

Man tar ett glas av enklaste sort. Förslagsvis nåt udda som står i ett hörn i skåpet. Samlar på sig lite pinnar och kanske blir det nödvändigt med en såg? Fast om man som jag är usel på att såga kan man välja smalare pinnar, helt enkelt. Någon sorts tråd eller böjlig kvist som går att använda som stadgande element i skapelsen måste till. Ingen kommer förmodligen heller att klaga om man tar genvägen via en tunn metalltråd, som nog skulle gå att dölja ...

Så knyter man ihop sina pinnar och fäster dem kring glaset och vips! har man en helt personlig och unik ljuslykta att använda nu, i de levande ljusens verkliga högsäsong. Denna trevliga och naturnära skapelse stod på ett bord i ett fik på Södermalm härom dagen. Och jag tyckte den manade till efterapning! Handarbete av en så begränsad omfattning att det inte behöver bli ännu ett ufo (= unfinished object)! Men trevlig design, håll med om det!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 16, 2018

Med skogen för ögonen

Nytt påbud från Johanna i deckarhörnan: Veckans topplista handlar den här gången om böcker som på något sätt har anknytning till skogen. Om det är den svenska granskogen eller djungeln som står i fokus bestämmer ni själva.

Då tänker jag direkt på "Kattöga" (Cat´s Eye) av Margaret Atwood, en roman som förresten kommer ut i ny pocketupplaga nu  kanske åker den snålskjuts på "Tjänstekvinnans berättelse" (A Handmaid´s Tale)? Den förtjänar nya läsare. I den här tidiga boken hamnar vi i Kanadas vildmarker, där Atwood växte upp. Det här är också en av få historier i vilken man får klart för sig hur grymma små flickor kan vara mot varandra.

"Förr i tiden i skogen" är en härlig bilderbok av äkta paret Anna-Clara och Thomas Tidholm. En berättelse för barn om hur livet kunde te sig för mer än hundrafemtio år sedan, och hur det kunde vara att börja skolan då. Tidholms har ett alldeles eget och ganska förtjusande sätt att gestalta sina historier.

"Ronja Rövardotter" lever största delen av sitt liv i skogen, där hon och Birk möter spännande varelser och skapar sin egen relation trots fiendskapen mellan deras föräldrar. En av Astrid Lindgrens mest älskade figurer är hon, den djärva flickan som vet vad hon vill!

Klas Östergrens "I en skog av sumak" har jag förstått att man borde läsa, men dit har jag inte kommit. Ännu i varje fall. Det samma gäller "Mannen i skogen", en ny bok om Vilhelm Moberg av Jens Liljestrand. Mobergs egna romanfigurer hade förresten också en hel del ärenden till skogen!

Gustaf Fröding har jag i alla fall läst och nu kommer jag förstås ihåg dikten "I skogen". Den börjar så här:

I skogarnes djup bor skuggan,
och tystnaden slumrar där,
och viskande bud från bygden
den suckande vinden bär.


Copyright Klimakteriehäxan (fast det gäller förstås inte Frödings poesi)

måndag, oktober 15, 2018

Nytt och piggt om språk i rutan

Vad är det för skillnad på skällsord och svordomar?
Vad betyder pansexuell och är det ett bra nyord?
Hur fungerar sociolingvistik?
Vad är bra kallprat?
Se där några språkfrågor som du kanske inte kommit på att ställa alldeles själv. Men svaren finns att hämta.

Den som ställer frågorna och letar upp svaren är Kalle Lind, radiopratare och skribent, som nu frontar sin "egen" serie halvtimmar i Kunskapskanalen: Språknyheterna. Redaktionen gör ett riktigt skojigt, nytt och piggt program för oss som är roade ordbrukare!

Inslagen är sinsemellan rätt olika men det är väl helt naturligt och bara bra. Ett litet extra plus i kanten för tv-nyheternas meteorolog Nils Holmqvist som pratar väder i helt nya termer. Heja!
Sänds i tablå-tv en gång i veckan men kan naturligtvis ses på nätet också.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 14, 2018

Också en sorts Skyltsöndag

En serie skyltar har tillverkats med ursprung i den berömda målningen "Damen med slöjan" av Alexander Roslin, gjord 1768. Ni ser en av dem här ovan, ni har kanske sett dem i annonser. De här nya varianterna utgör reklam för Nationalmuseum, som öppnade för allmänheten i går efter fem års stängning. Under den tiden har museet genomgått en stor reparation och förnyelse.

Till min egen häpnad hamnade jag där i dag igen, trots att jag var där på en förhandsvisning i veckan. Och en sak är klar: det här stället är så stort och har så mycket prylar, konst och skatter att titta på, att det inte är något problem att gå flera gånger. Gratis är det ju dessutom (fast inte till vissa specialutställningar).

I dag såg jag saker jag absolut inte la märke till i tisdags, och jag vågar lova att mycket fortfarande återstår. Det är väl därför jag i grund och botten ogillar stora museer av den här typen: det blir för mycket av det goda, omöjligt att smälta alla intrycken.

Men nya bilder blev det. Kul att Rembrandt, Zorn och Haupt-byråer blandas med designprylar, både klassiska och (väldigt) moderna. Håll till godo, och trevlig Skyltsöndag! (Ni hittar nog fler skyltar via BP som vanligt).

Originalmålningen, nu på locket till en tablettask i museishoppen.
Väggar med färg är nytt. Här röda avdelningen.
Knallblått i ett annat rum - häftigt, inte sant?
Och gult också, förstås. Missade visst att plåta det gröna ...
Bordsskiva. Inspirerar till ett gör-det-själv i sten?
Bekant från historieboken: Karl XIIs likfärd. Gustaf Cederström målade.
Som hämtat från Rackstadmuseet i Arvika: Gustaf Fjaestads verk.
Vintermotiv i olja och s k stabbestol.
Jugendkruka som utlöser "Vill ha"-känsla!
För mycket prylar i köket? Då kan detta vara ännu ett tips att kopiera för den händige!
Ljuskrona designad av Anders Jakobsen.
Copyright Klimakteriehäxan