Det var bara i förbifarten, i en liten kommentar ... fast den bet tydligen! Och det finns utan tvekan en uppsjö böcker om människor som slåss, bokstavligen, för sina liv mot alla möjliga sorters åkommor och handikapp. Men det blir svårt att komma på något riktigt upplyftande att läsa för den som behöver nåt lättsamt och roligt.
Ett stort antal böcker har t ex skrivits om cancer, denna vedervärdiga sjukdom.
Jag väljer en klassiker som jag vet att jag aldrig vill läsa igen för den var så hemsk: Alexander Solsjenitsyns "Cancerkliniken". Kände mig sjuk länge efter att ha tagit mig igenom den.
Ganska många har skildrat olika former av demens i romanform. En som jag fann väldigt mänsklig och gripande skrevs av Ulla Isaksson och skildrade hennes makes, Erik Hjalmar Linders, kamp mot åldrandets sorgligaste åkomma.
Sedan kan jag inte ta mig förbi "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindquist, en bok vars tillkomst jag var djupt engagerad och involverad i. Ulla-Carin drabbades av ALS som vetenskapen fortfarande står frågande inför. Märkligt nog innehåller den här texten inslag av stark livsglädje och positivt tänkande, det är fantastiskt!
Då blir det också en sorts bonus att här än en gång upprepa att jag själv har skrivit "I ljust minne bevarad", om mina två väninnors väg mot döden, Ulla-Carin alltså i ALS, Lena i cancer. Den texten finns som e-bok, som pdf-fil och i bloggformat. Gratis läsning.
Copyright Klimakteriehäxan
I skolan såg vi en dokumentär om Ulla-Carin Lindquist, väldigt gripande.
SvaraRaderaFinns bara en dokumentär, den premiärsändes på kvällen den dag då U-C avled på morgonen. Jag såg filmen då, har inte orkat se om den.
RaderaCancerkliniken är den enda jag läst av böckerna i din trio. Tack för tips om de andra!
SvaraRaderaMen visst var den otäck??? även om den var ljusår från modern sjukvård kändes det ända in i märgen!
RaderaHu, vad tungt. Jag lyckades aldrig läsa klart Cancerkliniken.
SvaraRaderaDet förstår jag. Kommer definitivt aldrig att öppna den igen.
RaderaIsaksson är bra, denna är oläst i bokhyllan
SvaraRaderaDet är en varm historia, fast väldigt sorglig förstås.
RaderaCancerkliniken borde jag läsa. Jag tyckte väldigt mycket om En dag i Ivan Denisovitjs liv.
SvaraRaderaJag tyckte det var väldigt jobbig läsning.
RaderaDemens är sorgligt, men tack och lov är den sjuke oftast omedveten om sin sjukdom. Det är bara vi anhöriga som märker av den. Min 91-åriga mamma säger ibland att "det är tur så länge man är vital". Jovisst...
SvaraRaderaHar tyvärr också upplevt detta på ganska nära håll. Väldigt tufft för de närmaste - som du säger så är den sjuke ofta inte klar över läget.
Radera