Nästan ...

Denna måndagkväll startar höstsäsongens bordtennisträning. Min förkylning sitter i, så jag fick stå över. Vilket besannar budskapet på den speciella nyckelring jag nyss fick i present av en pingispolare ...

Copyright Klimakteriehäxan 

 

Nummerbyrån

123 000

-Det är priset i kronor på en biljett till finalen i fotbolls-VM som avgörs i morgon kväll (svensk tid) i New Jersey. Priset har så att säga gått upp – efter turer på den svarta marknaden. Ursprungspriset som FIFA satte var "bara" 27 000 kronor.

DSN – om en idols väskor

Att fotbolls-VM är på väg mot slutet vet vi. Att Norge efter starkt spel har åkt ur (tyvärr) är inte heller någon nyhet. Lika lite nytt känns det att påpeka att deras store blonde hjälte, den 25-årige (han blir 26 om en vecka) Erling Braut Haaland, är en nationalidol av enorma mått. Normalt spelar han i England, i klubben Manchester City, och för det får han ungefär 300 miljoner kronor om året. Vilket öppnar för en eller annan tämligen kostsam hobby, eller hur? Därmed är vi framme vid Dagens Stora Nyhet; Erling Haaland samlar på handväskor. Och inte vilka handväskor som helst, det handlar om Birkin-modeller från franska Hermés. De betingar ett pris på upp till en halv miljon kronor i dag. Haaland har ett helt gäng, och vad som möjligen är ännu mer överraskande: det ser ut som om han dessutom använder dem! Det finns bild, men ingen jag vågar stjäla hit ... Nu får guldgutten ro vidare i England. Vem vet, kanske kan han fynda några fler schyssta handväskor?

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ...och det är att jag anar ett trendbrott, ett mycket välkommet sådant om det är på riktigt. Sverige har för närvarande ett imponerande gäng manliga idrottare, i olika sporter, men alla i yppersta världsklass. Där finns den obegriplige Armand Duplantis, han som får en att tro att människor faktiskt kan flyga. Jag tänker på bolltrollarna Truls Möregårdh och Anton Källberg i pingislandslaget. Daniel Ståhl, härlig diskuskastare, kommer nog att ta fler fina medaljer. Andreas Almgren löper långdistans bättre än nån annan svensk gjort på evigheter. Fyra killar tar hem seger efter seger i världstoppen när det handlar om beachvolley: David Åhman, Jonatan Hellvig, Jakob Hölting Nilsson och Elmer Andersson. Alla dessa grabbar har (förutom högsta status i respektive idrottsgren) en sak gemensamt: de är inte tatuerade, åtminstone inte på något ställe på kroppen som jag kan se. Undrar om inte Zlatan Ibrahimovic ångrar alla sina blåsvarta krumelurer? 

Tv-tips – inte bara för fotbollsfans

Nedräkning pågår till avspark för fotbolls-VM. Matcher spelas i Mexiko och Kanada men framför allt i USA. Blir det fotbollsfest eller sätter Donald Trump sin politiska stämpel på hela det enorma arrangemanget? 

Vi som är lite lagom intresserade av fotboll kan skatta oss lyckliga, eftersom vi nöjer oss med att följa spelet i tv, för den som verkligen vill uppleva matcher på plats behöver vara rik. Och då gäller stormrik. Skyhöga priser på allt, med start i biljettkassan. 

Det finns hur många riskmoment som helst inblandade. Många av dem tas upp i Utrikesbyrån, som du kan se på SVT Play. Fotbollsexperterna Erik Niva och Olof Lundh deltar tillsammans med SR:s tidigare USA-korrespondent Cecilia Khavar. "Trumps VM" kommer sannolikt att gå till (fotbolls)historien, men oklart hur och varför. 

Jätteintressant samtal, missa det inte om du någonsin har grubblat över sambandet mellan idrott och politik!

"Can I keep it?" sa Trump när han fick hålla i VM-bucklan.

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans mening – om tankar vid pingisbordet

Nog för att jag är förtjust i bordtennis, har varit det i princip hela mitt liv. Men att jag skulle gå sta och köpa en bok med titeln "Tänk som Truls" var trots det rätt otippat. Ändå hände det. Halva priset på bokrean – det är då jag slår till!

Huvudfigur är alltså Sveriges för närvarande allra största pingisstjärna, 24-årige Truls Möregårdh, en värdig arvtagare till storheter som Hasse Alsér, Kjell Johansson, J-O Waldner. I fjol peakede Truls med seger över världseliten i Europe Smash. Då hade han redan två OS silver från 2024.  Nu blev det alltså en bok också!

Detta är en ren familjeprodukt från Team Möregårdh. Här skriver pappa Carl om hanteringen av talangfulla barn och familjens betydelse. Storebror/tränare  Malte, med egen bra karriär som spelare bakom sig, om hur man ska tänka som coach. Mamma Lena påminner om grabbarnas uppväxt och många timmar vid ett minipingisbord, och så Truls själv förstås, om känslorna som ofta styr honom bl a. Mellanbrorsan Elis står för formgivning, och det ger jag honom beröm för, layouten är väldigt tilltalande!

Inte var jag helt övertygad om att boken skulle bli läst, men se där! Den blir det, snart klar! Och till min milda förvåning upptäcker jag att detta är en bok som många skulle kunna ha stor glädje av: föräldrar till idrottsälskande ungar, ledare, tränare, lärare och förstås spelare – även om det i mitt fall kanske är i senaste laget att plocka upp träningstips, men vem vet: något kanske fastnar även hos en pensionärslirare ... Till och med pingispubliken kan få hjälp att se finesser i spelet, knorrar de inte redan lagt märke till.

Här hittar jag alltså Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få ta del av på lördagar. Så här skriver Carl Möregårdh, och jag tror att detta kan gälla även långt bort från ett pingisbord:

När du ska prestera, tänk själv: Vilken personlighet har jag?

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i maj

Ny månad, läge för "ett finger i luften" – alltså en dagsnotering för maj i kategorin "Just nu", initierat av Kulturkollo.

Just nu läser jag flera sinsemellan väldigt olika böcker. Har kommit en bit in i Bo Inge Anderssons "Järnår" som än en gång får mig att inse hur lite jag kan om svensk historia. Det jag en gång eventuellt visste har jag glömt. En historisk roman av helt annat slag är "Pigan", skriven av Marianne Bokblad, (a k a Bloggblad) som är huvudpersonens barnbarns barnbarn. Pigan har alltså funnits på riktigt och nu fått sitt öde utrett och också fint berättat. Om ett hårt kvinnoliv i trakten av Norrköping på 1800-talet. Den är strax utläst.

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell när vi åker längre sträckor i bilen. Har också återvänt till sådant som nyss avlidne Jojje Wadenius gjort. En musikalisk stjärna! Såg honom och hans trio live för ett par år sedan, väldigt angenämt. Han var genial, i olika genrer. Klicka på den här länken och du kan inte låta bli att le! 

Just nu tittar jag på "Den danska kvinnan", isländsk originell tv-serie (SVT Play) i sex delar med utmärkta Trine Dyrholm i titelrollen. Olik andra serier, vilket för mig framstår som ett stort plus. Ja, och så pingis förstås – det pågår världsmästerskap i London och "vi", d v s Sverige skulle faktiskt kunna gå långt i flera klasser! Vi har redan slagit Kina i en lagmatch (det hände igår), så fenomenalt bra! SVT sänder live, jag håller tummarna för nya segrar.

Just nu njuter jag av varje ögonblick jag kan fånga en solstråle. De behövs! 

Just nu längtar jag efter att vattnet i våra sjöar ska få badbar temperatur. Någon vinterbadare blir jag aldrig, men på somrarna älskar jag ett dopp!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om idrott och politik

"Diktaturer vet att det alltid finns nyttiga idioter. Och att det lönar sig att leta efter dem inom idrottsvärlden. /.../ De har ju fotbollen, en världsidrott som har sålt sig utan protester. Därför kan man, som under senaste fotbolls-VM 2022, ge mästerskapet till Qatar och flytta det från sommaren till vintern. Då behövde det bara spelas i 30 graders ökenhetta. (Annars hade det varit 50 grader.) I Saudiarabien går överbetalda världsstjärnor med på att spela för tomma läktare i mediokra ligor. De får ju bra betalt."

-Anna-Lena Laurén, en medarbetare i Dagens Nyheter vars artiklar jag läser med största behållning, skriver krönika i dagens tidning om hur pengar får folk att blunda för ojämlikhet och våld och förtryck. Hon ger flera exempel från idrottsvärlden.  

Veckans mening – om idrottens stjärnor

Äntligen kom det jag väntat lite på: läget när alla osålda reaböcker plötsligt kan köpas för halva reapriset. Förr i världen låg jag i startgroparna redan första readagen, släpade hem tunga kassar med "fynd", glad ända in i själen. På senare år har bokreans dragningskraft minskat drastiskt. Det beror på två saker: det känns inte lika billigt, och jag har ju redan långt fler böcker än jag någonsin kommer hinna läsa i min livstid. Ändå finns det där, suget ... och ja, när bokhandeln drar av ytterligare femtio procent kan jag inte låta bli att gå in och kolla.

Det skedde nu i veckan, och naturligtvis kom jag inte ut tomhänt. För drygt 300 spänn hade jag köpt inte  minde än åtta böcker, någon att ge bort, men de flesta till mig själv (och Maken). Bland dem två böcker om två hjältar, en död och en levande: Sven-Göran "Svennis" Erikssons historia skriven av hans bästis sedan barndomen, poeten och vänsterpolitikern Bengt Berg. Jag är i och för sig ingen stor fotbollsentusiast, men den här värmlänningen gjorde en sagolik karriär i en världssport.

Min andra hjälte är i högsta grad levande: Truls Möregårdh från Eslöv, för närvarande rankad som världens näst bäste bordtennisspelare. Tillsammans med sin pappa Carl har han skrivit "Tänk som Truls" som kom ut i fjol (när grabben bara var 23 år gammal).

Och i detta mitt fynd skriver författaren David Lagercrantz förordet.

Han älskar sport i många tappningar och öppnar sin text, som alltså är bokens allra första, med det jag nu valt till Veckans mening (enligt Skriv Roberts önskemål). Jag håller med i hans konstaterande, som tveklöst gäller både "Svennis" och Truls:

Ibland träder idrottsstjärnor fram som för oss samman, och det är stort på riktigt, tror jag, särskilt nu i orostider.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om det dyra sportlovet

För oss som bor i landets huvudkommun är det sportlovsvecka just nu, förvisso på väg att ta slut men ändå. Och som vanligt åker en mängd familjer till fjälls. Där väntar hyrda stugor, hårda pjäxor, våfflor i backen, liftköer, vurpor, våta vantar och ett och annat benbrott för den som har riktig otur.

Det ska betraktas som nöje och visst inser jag att det är det för många. Själv gjorde jag slut med fjällen för länge sedan. Mina försök att åka utför på skidor var patetiska, jag fick inte ramla för då tog jag mig inte upp på fötter igen för egen maskin ... Jag var ju ingen hjälmfoting! Min fasa för isvindar bara växte, mest kändes det som att min fjällvistelse innebar att fixa torra kläder och mellanmål i ryggsäcken och sedan mat i den där hyrda bostaden. De ögonblick jag faktiskt ändå njöt lite av landskapet och några solstrålar var lätt räknade. Dessutom tyckte jag att hela paketet kostade mer än det smakade.

Inser nu att det har blivit ännu mycket dyrare! Dubbelt upp faktiskt på de senaste tio åren! I programmet Ekonomibyrån i Sveriges Television diskuteras prisutvecklingen med chefen för Skistar (som driver väldigt många skidanläggningar i Sverige) och fembarnsmamman Ann Söderlund berättar om chocken när hon ska köpa liftkort till familjen ...  

Att tusenlapparna får vingar och flyger fortare än någon kan ta sig nerför en svart backe är ett faktum. Enligt beräkningar som Ica-banken gjort kostar fjällveckan i Sverige cirka 42 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Det är mer än en medianlön. Lustigt nog innehåller såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i dag krönikor på samma tema: Vem har egentligen råd att åka på sportlov i fjällen?

Ida Ölmedal, kulturchef på SvD, tycker ungefär lika mycket om att vistas i vinterfjällen som jag. Hon längtar efter att lovet ska ta slut och skriver: 

Det är något underligt med att kalla skidåkning för naturupplevelse. Det är för mycket grejer. Det dryper av plast, pengar och positionering. /.../ För den obekväma frågan är: Hur kan det vara norm att ta med hela familjen på skidsemester, när så få borde ha råd? /.../ Att instagramma från skidbacken är alltså lite som att lägga upp en skärmdump av sitt lönebesked. /.../ Och medan snön sannolikt blir alltmer sällsynt blir skidvanan en allt tydligare klassmarkör. Igen.

I DN är det Patrik Lundberg, enligt egen utsago "en tvåbarnspappa i medelklassen som med alla mätbara mått är höginkomsttagare", som skriver. Fast han klagar inte: 

Jag hyser mer sympati för de nära två miljoner svenskar som, enligt SCB, inte skulle klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Omkring 700 000 svenskar kan inte betala sina nödvändiga och basala utgifter, det är en fördubbling på fem år.
För dem är sportlovsresor lika avlägsna som svaret på Storsjöodjurets och utomjordingars existens. Sådana resor har alltid varit en klassfråga, men snart är även medelklassen exkluderad. Om någon form av semester representerar svensk kultur är det väl just skidresan på vintern (och campingen på sommaren). Det går inte att avfärda som en skitdröm.

Det måste ändå vara ett sundhetstecken att ämnet diskuteras. Visst kan man inse att även en skidanläggning måste löna sig, att konstgjord snö och pistning kostar och att liftar måste underhållas. Men något borde väl ändå kunna göras? För er som prompt vill åka skidor (och bräda) alltså ... När jag hade avslutat min alpina karriär åkte jag söderut i stället. Fast Maken och ungarna höll till i snön. De hade roligare utan mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

OS – nu ett minne blott ...

Har du liksom jag en lätt "baksmälla" efter ett intensivt vinter-OS, upplevt dag efter dag i tv-soffan? Jo nog blev återvändandet till vardagen utan tv på dagtid något att brottas lite med ... där finns en känsla av tomhet ... Men några gyllene ögonblick har stannat kvar. Ja, även några som inte blänker av stolthet, förstås! Gott och blandat har jag listat i tio punkter här, när några dagar gått och OS är ett minne blott.

1. Karlsson (Frida) och Andersson (Ebba) blev etta och tvåa i damernas skiathlon. Vilken start det blev för Sverige!

2. Curlingsyskonen Wranås guld och Isabellas blick när hon drar iväg sista stenen. Stensäker är väl rätt ord i sammanhanget?

2. Tre svenskor på pallen i sprint på skidor – vilken syn! Linn, Jonna och Maja!

3. Ebba Anderssons ofattbart dramatiska stafettvurpa, en hel volt faktiskt, och trots det ett silver! Jag skrek. Och när hon strax ramlade en gång till skrek jag förstås igen, fast i onödan för då visade det sig vara en repris ...

4. Lindsey Vonns hemska fall i störtloppet. Jag skrek naturligtvis. Och hon flögs i helikopter till sjukhus för akut operation.

5. Kanadas curlingfusk. Om det nu var fusk? Sista ordet verkar inte vara sagt.

6. Damkronornas sorg när finalplatsen försvann i förlängningen mot USA (som vann guldet sen). Bronset smög sig också. Synd, för de spelade bra.

7. Herrkronorna som skulle sopa isen i hockeyrinken med alla, tack vare toppnamnen som kommit till undsättning. Tji fick vi. Man skapar inte en välljudande kör med bara solister, så att säga.

8. Den pinsamma längdstafetten där de svenska skidherrarna kom sist. Hu.

9. Martin Ponsiluomas guld som i någon mån räddade anseendet för de svenska skidskyttarna på herrsidan. De verkade mer skadskjutna än skottsäkra, tyvärr.

10. Finaldagens triumf för skiddrottningen Ebba Andersson, i ensamt majestät på den första olympiska femmilen för damer någonsin. Fast nog saknade man de andre svenska tjejerna som blivit sjuka ... det kunde ha blivit en trippel till! Så galet bra är de för närvarande!

Ett lyckat vinter-OS blev det för svensk del hur som helst, Sjua i medaljligan! Fast Norge var allra bäst förstås. För sjuttio år sedan hölls också vinter-OS i Cortina och redan då var rivaliteten mellan Sverige och Norge grundmurad. Det fick den legendariske Pekka Langer att sjunga en liten nidvisa i radio, eftersom norrmännen inte skördade stora framgångar. Den löd i all enkelhet: "Norge kom sist i Cortina!", på den klassiska "peka-fingret-melodin". I år hade han behövt byta "sist" mot "först" alltså!

Arton svenska medaljer blev det ändå, åtta guld, sex silver och fyra brons. Rekord! Tror jag kan uttala mig för hela hemmapubliken, som måste ha varit rätt stor, när jag säger tack så mycket för underhållningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Iskallt skyltat

Med två färska OS-guld i hamn tog jag mig så småningom ut en sväng i friska luften. Vädret och vyerna var väl vackrare där Ebba Andersson seglade fram i fem mil på sina skidor, men vi hade lite sol även här i huvudstaden.

Den andra segern tog "vi", d v s lag Hasselborg, hem på is i svenska folkets nya favoritsport curling. Av det jag numera vet om den sporten är jag lite fascinerad av att det inte handlar om "bara" is på banan, den är försedd med ett tunt lager bubblor som underlättar glidande både för stenar och specialskor och kräver expertkunskaper för att den ska bli bra.

Men is av vanligare slag finns runt knuten just nu. Fast varningsskylten i sjökanten är ny, i alla fall för mig. Den är garanterat välbehövlig, fast lite undrar jag varför den bara är på engelska ...? Hur som helst; efter lång tid med många köldgrader tror man ju att istäcket är tjockt, eller hur? Trots att det har kommit in många rapporter om folk som gått ner sig, tack och lov minns jag inte att någon dött i det kalla vattnet nyligen.

Det var just en sån här solig vintersöndag för drygt tjugofem år sedan som jag tog ett högst ofrivilligt vinterbad. Kylan hade legat som spikad över Sverige och landet var djupfryst. Det låg, precis som nu, snö på isen. I snön, precis som nu, färska skidspår, och spår av annat slag. Precis som nu.

Jag ser folk som promenerar, cyklar, åker skidor och skridskor eller skjuter en barnvagn ut på den vita viken. Många är ensamma. Får intrycket att väldigt få har exempelvis en ispik. Och jag ryser. Själv har jag bara beträtt naturis en enda gång (motvilligt, på sjön Runn i gott sällskap och samtidigt som bilar körde där) sedan den där olyckliga söndagen som kunde ha slutat i ren tragedi, men som tack och lov inte gjorde det. Har skrivit om denna upplevelse, här och här.

Många ger sig ut på isarna. Hoppas de kommer torrskodda i land också ...

För den som vill ta en dopp har man fixat ett hål vid den badstege som jag med
största förtjusning brukar använda. Sommartid, alltså. 

I denna istid blev det ändå Skyltsöndag en gång till, med hjälp av isvarningen. Skyltandet har numera sin "övervakare" i Professor Deutsch, som tog över när BP la av. Vill bara betona: ska du ut på naturis, lyd råden. Eller ta det säkra före det osäkra och stanna på landbacken!

PS Om du klickar på översta bilden blir det lättare att läsa skyltens text.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Den gångna veckan har jag ägnat rätt mycket tid åt pågående olympiska spel i Italien. Man kan titta på sport med olika ögon, olika infallsvinklar. Exempelvis kan man kika på landslagens dräkter, med kreativa lösningar på hur man för över en nationsflagga till ett par skidåkarben exempelvis.

Skridskoprinsessorna lyckas se nästan nakna ut, med glitter i vackra färger spritt över väsentliga kroppsdelar. De som åker puckelpist har jättestora kläder med gällivarehäng på byxorna, skrinnarna ser ut som om man hällt ner dem i en stor strumpa, stora solglasögon med spegelglas får idrottare att se ut som insekter. 

Hockeymålvakterna har ofta hjälmar som är raffinerade konstverk, damkronorna är svåra att skilja från herrkronorna eftersom deras skyddsutrustning tar bort alla proportioner. I publiken hittar man också fantasifulla utstyrslar, kanske de allra värsta är "vikingahjälmarna" på svenska och norska fans ... 

Men ingen slår väl de byxor som prydde (?) det norska herrlaget i curling?! Där har ni i alla fall veckans bild i min kamera, tagen från tv-soffan förstås! Byxorna har ett symbolvärde: de är en hyllning till en spelare som dog i cancer 2022. När han var skipper tävlade laget i likadana rutor, förvisso i Norges färger.

Samtidigt har pastellfärgade varelser dykt upp mitt i Kungsträdgården, i skarp kontrast till isbana och smutsig snö. Visst är det hästar i mitten, vad annars eftersom det som nu inleddes enligt den kinesiska kalendern är Hästens år? Själva "nyårsafton" var i tisdags. Hästen symboliserar energi, framåtanda, snabbhet och frihet! Gott nytt år säger vi!

Ett konstvernissage hamnade jag också på, på galleritäta Hornsgatspuckeln. Fina målningar som man blev glad av, många i vårens färger, gjorda av Ullastina Larsson från Trelleborg. Hade absolut kunnat tänka mig något av verken på min vägg! Och som alltid när en utställning öppnar bjuds det på lite dryck och tilltugg – men just den här bilden kvalar väl inte in som konstverk, tror jag? Så här kan det i alla fall se ut när vernissaget är över, de röda prickarna är satta på plats och det bara återstår att ta hand om disken och slattarna.

Veckans foto drivs av bloggaren Åke och i hans kommentarsfält hittar du vägen till fler nytagna bilder, av helt olika typ och innehåll!

Copytight Klimakteriehäxan

Lägesrapport

En lägesrapport, det är vad Elisa Matilda vill ha genom svaren på fem fredagsfrågor. Och det ska hon naturligtvis få!

1. Vad har du lärt dig på sistone? Hur man spelar curling. Fattar inte allt, men mycket mer än förut.
2. Vad fyller dig med energi den senaste tiden? God sömn, om den infinner sig.
3. Vad läser du? "España por favor", feelgood av Åsa Hellberg, en författare som "alla andra" verkar ha läst men inte jag. Behövde något lättsmält efter att ha genomgått ännu en eländigt sorglig barndom ("Fars rygg" av Niels Fredrik Dahl).
4. Vad är det bästa du ätit den senaste veckan? Fiskgryta med lax, torsk, purjolök, ärter, tomater, vitt vin, grädde, allt tillsatt till Keldas skärgårdssoppa. Bra genväg! (Men jag glömde köpa räkor, de hade passat in!)
5. Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året? Kylan. Och solen som lyser, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Frida!!!

Frida.
Karlsson.
Frida Karlsson. Snacka om att det är namnet för dagen. OS-guld på milen. Hennes skidor flyger över snön. Hon vinner med osannolik marginal: 46,6 sekunder. Hela loppet klarade hon på mindre än 23 minuter.

Undrar hur lång tid jag skulle behöva för att ta mig fram tio kilometer på skidor? Hur många timmar? Skulle jag över huvud taget klara det? Ja, kanske, om det gällde livet. Men jag hoppas att jag slipper bevisa något. Nöjer mig mer än gärna med publikplats. 

Visst, kanonlopp även av Ebba Andersson, som tog silvret Men Frida. Karlsson. Frida Karlsson! Med två raka guld i Italien! Blir det fler???

Copyright Klimakteriehäxan

Hurra va "vi" är bra!

GULD!

Vilken svensk sportdag! Den 10 februari 2026 går till idrottshistorien! Fyra medaljer i Olympiska vinterspelen! Och två av dem GULD!

Först en trippel i sprint på skidor: Linn Svahn etta, Johanna Sundling tvåa och Maja Dahlqvist trea. Den finalen kunde jag tyvärr inte se i direktsändning, det hade jag väldigt gärna gjort! Kungen var i alla fall där och jublade ...

Sedan en fullständigt rafflande final i curling-mixed-dubbel: två syskon från Sundbybergs curlingklubb slog det amerikanska paret. Isabella Wranå, 28, och brorsan Rasmus, 33, var iskalla och obegripligt pricksäkra, framför allt hon faktiskt. Man satt helt orörlig i tv-soffan tills sista stenen glidit klart och guldet var i hamn.

Heja Sverige! Så bra jobbat! Hoppas det blir fler medaljer! En sak är säker: juryn som ska dela ut årets bragdguld har ingen lätt uppgift framför sig.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

60

-Så många avokados hade simmaren Lars Frölander ständigt i lager hemma när han skulle komma i form för stora mästerskap. Han åt sex om dagen och det gällde att ständigt ha de där "päronen" (jo de kallas så ibland) i olika mognadsgrad för att det alltid skulle smaka bra ... fattar inte hur han klarade det! Jag som är en äkta avokadoälskare vill faktiskt inte ha sex om dagen, och hur man bär sig åt för att hantera ett sådant lager är ett mysterium! Men rätt kul ändå! Frölander berättade om sina originella matvanor i Helenius hörna i TV4. För egen del hävdar jag bestämt att en rostad brödskiva med avokado och salt är ungefär den bästa macka som finns.

Nummerbyrån

10 000 

-Så många skott avlossar en skidskytt i elitklassen under en tävlingssäsong. Det kan i och för sig handla om ännu fler, kanske upp till 15 000, säger Björn Ferry, expertkommentator när Sveriges Television sänder direkt och vi i soffan spänt följer händelserna både på "vallen"och i spåret.  Nu har säsongen startat, och den började bra för di svenske!

Veckans bild visar en stjärna

Tror att jag har gått och fått en ny idol, en stjärna som ägnar sig åt samma idrott som jag: bordtennis. Nej, jag tänker inte på den härlige Truls Möregårdh eller på skicklige Anton Källberg, inte på någon av de andra duktiga landslagsspelarna heller, ingen kines, ingen japan. Men jag har upptäckt Ragnhild Lundberg från Hässelby Pensionärers BTK!

Ragnhild deltog i både damsingel och damdubbel när distriktsmästerskapen för pensionärer avgjordes i veckan, i Österåkers fantastiskt fina "multiarena". Och hon gjorde det med den äran! Denna kvinna är 94 år och har inga tankar på att sluta med pingis. 

Nog blir man både glad, imponerad och inspirerad! Att Ragnhild inte knep några medaljer har mindre betydelse. Det känns som att hon representerar den gamla olympiska mantrat "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl" på bästa sätt.

Om man tittar in hos Åke hittar man andra bloggare som visar, max fem stycken, foton från veckan som gått. Och eftersom jag tycker att Ragnhild är en färgstark tjej, med röd racket försedd,  är hon också mitt bidrag för dagen i LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER ! 

Copyright Klimakteriehäxan