Jag har hört Björn Ranelid skryta, skrodera och larva sig i media och tv i årtionden, de flesta bryr sig inte längre, vem orkar ännu en gång slå in Sveriges mest inslagna dörr (genom tiderna) – men ibland får man ju bara nock, som skåningen säger. Björn Ranelid är outhärdlig. Punkt.
-Det är Dagens Nyheters Johan Croneman som idag uttalar denna dom över författaren Björn Ranelid, som från att ha varit svensklärare (uppskattad, råkar jag veta) gått till att skriva böcker som han själv förklarat vara geniala. Han har också blivit bland annat Mello-deltagare, frågesporttävlande, sportfantast och nu även fotbollsexpert. Jag råkar dela Cronemans åsikt om herr Ranelid. Min mamma, som var en sann boklig allätare, fick en av hans romaner av mig i present. Hon avskydde den. För egen del har jag försökt mig på två böcker, utan att ha avslutat någon. Och jag har ett outplånligt minne av denne författare från bokmässan för ett antal år sedan. Han satt på en hög pall vid ett litet bord för att signera böcker. Inte en människa närmade sig den så ensamme mannen. En stor tom cirkelrund golvyta omgav honom. Hela hans överkropp var starkt kopparfärgad förutom ett otroligt tajt djupt urringat svart linne. Men någon dragningskraft hade han inte, faktum är att jag nästan tyckte synd om honom där och då: bilden av ett misslyckande. Att han nu, i heta fotbollstider, väljer att ge sig själv titeln "en av Sveriges främsta fotbollsanalytiker" misstänker jag inte gör honom mer populär. Fast visst, jag vet att det finns folk som gillat hans böcker ändå! Och att han i vissa lägen också har framstått som en hängiven språkvårdare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar