Snart är det jul!

Det är faktiskt bara tre månader till jul. Annonserna för julbord på krogen dyker upp, liksom uppmaningen att lösa biljett till en julkonsert. Är det alltså dags att börja planera så smått? I ärlighetens namn har jag nog alla julprylar jag behöver och mer därtill, men ändå händer det nästan varje år att det blir någon nyanskaffning om än liten.

Då är frågan: vill jag ha Dolly Parton hängande i granen? Chansen finns. Att minnet av denna fantastiska stjärna kommer att leva och vårdas mycket länge, det står helt klart. Så jag tror nog att de här "julkulorna" säljs bra och blir använda i åratal. De kostar ca 200 kr plus porto.

Dolly Parton dog för precis en månad sedan,  80 år gammal. Den låtskatt hon lämnat efter sig är obegripligt stor och obegripligt bra. Ofta berättar hon en gripande historia i sina texter, som exempelvis i första jättehitten "Jolene" (please don´t take my man just because you can) eller i "Coat of many colours". I den beskriver Dolly hur hon fick en vinterkappa som mamma sydde. Kappan gjordes av olika tyglappar. Hon brukade själv kalla just den här låten för sin favoritsång. Nu är den där kappan en julgransprydnad bara ett par klick bort! Fast jag avstår nog i alla fall. Nöjer mig med skivorna.

Man kan också skänka henne en tanke i morgon, som proklamerats vara Dolly Parton-dagen. Valet av datum är en lek med siffror: i USA skrivs den 25 september 9/25. Läs det högt, en siffra i taget – och du får Nine t(w)o Five, titeln på en av Dollys största hits! 

My coat of many colors that my mama made for me

Made only from rags but I wore it so proudly

 Although we had no money, I was as rich as I could be

In my coat of many colors my mama made for me

Copyright Klimakteriehäxan (fast inte för låttexten förstås)

Just nu i september

Nionde månaden är här. Vi är definitivt på väg mot kyligare tider. Tills vidare kan man hålla värmen genom att sitta vid datorn och blogga lite ... och, som brukligt efter ett månadsskifte, skriva en Just nu-stump i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag egentligen ingenting, hattar runt, öppnar en bok, tar en annan och öppnar den, läser ett par sidor, och minsann om jag inte tar en tredje också ... så där håller jag på! måste fastna! Ge mig ett tips där jag fastnar direkt!

Just nu lyssnar jag på en CD med Carly Simon. Blev påmind om denna min gamla idol när hon nyss, vid 83 års ålder, gjorde comeback med ett nytt album. Har letat fram en skiva med Dolly Parton också ...

Just nu tittar jag på vackert röda rönnbär. I tv har vi börjat se de första säsongerna av brittiska "Line of Duty", det är faktiskt riktigt bra.

Just nu njuter jag av att sommaren stannar kvar lite till. För den gör väl det???

Just nu längtar jag efter att min envisa hosta ska ta slut. Har pågått i tre veckor. Urtjatigt.

Copyright Klimakteriehäxan

Dolly Parton är borta – men hon är odödlig

"You have no idea how much it costs to look
this cheap ..." ett av hennes vanligaste skämt. 
Men hon var ju snygg ändå!

Sorgebud till musikvänner över hela världen kom i dag från USA: Dolly Parton, den fantastiska, är död.

Jag har beundrat henne jättelänge. . Har flera av hennes skivor. Sett henne på tv förstås och live två gånger när hon gästat Stockholm med sin superglittriga show men framför allt med en låtskatt som gör henne odödlig. Över 3000 har det blivit, obegripligt många riktiga dunderhits. Lägg dessutom till andra artisters covers på Parton-sånger – hur många har exempelvis inte tagit upp "I will always love you"?

Dollys texter berättar ofta en historia, inte sällan en sorglig. "Jolene" blev stora genombrottet, superlåten framför andra "9 to 5" som var ledmotivet i filmen med samma namn. Där visade hon också att hon var en duktig skådespelare. 

Men hennes liv var inte bara musik, det var också business och välgörenhet, allt professionellt skött. Vilken klassresa hon gjorde! Stenrik blev hon, men hon verkade ändå hålla huvudet kallt och glömde aldrig sin enkla bakgrund – hör "Coat of Many Colors"! Att hälsan sviktat har hon varit öppen med. Senast i maj gjorde hon ett inlägg "för att hålla fansen uppdaterade". Då sa hon att hon reagerade bra på den medicinska behandlingen, men att det skulle ta tid innan hon kunde stå på scenen igen.

Hon kom aldrig tillbaka. Fast hon visste att beundrarna längtade efter henne. Men det var cancern som vann. Dolly Parton blev 80 år. Många miljoner fans sörjer henne nu. Och Klimakteriehäxan tappar en älskad etikett ...

Copyright Kiimakteriehäxan

En idol gör comeback

Inte vet jag varför. Men min längtan, mitt behov av musik är nästan borta. Förr i världen snurrade skivspelaren ofta med lite blandad kompott: amerikanska singer-songwriters, svenska visor, Taube, Jan Johansson, Alberta Hunter, jazz av snällare modell, Povel Ramel, Monica Z. Visst har vi fortfarande en grammofon och dessutom cd-spelare. Ändå händer det så gott som aldrig att jag bläddrar fram någon gammal favorit. Än mindre letar jag upp ny musk.

Därför blir jag väldigt överraskad när jag känner suget: det där vill jag verkligen lyssna på! Ser nämligen i tidningen att en av mina gamla idoler, Carly Simon, efter arton år och vid 83 års ålder, kommit ut med ett nytt album. En period av mitt liv var hon nog den vars skivor jag spelade flitigast, hon var min vän, hennes röst mitt stöd i livet, hennes texter tog tag i mig.

Nya skivan heter "Comes in Waves" och är naturligtvis en sensation i musikvärlden, oavsett vad man tycker om resultatet. Den släpptes igår. Att göra comeback vid Carly Simons ålder (ja det är förstås bara en siffra ...), samtidigt som hon drabbats av både cancer och Parkinsons sjukdom, är naturligtvis otroligt starkt. DN:s recensent kallar plattan "fullkomligt trollbindande" och det säger man sannerligen inte ofta om ny musik!

På sitt Instagramkonto skriver Carly Simon "I’ve been living with these songs for a long time. Most of them were written and recorded here on Martha’s Vineyard, surrounded by the water, the weather, family, memories, and all the things that have a way of finding their way into a song."

Kanske är det rent av så att det i en av låttexterna på skivan finns en sammanfattning av min kärlek till Carly Simon? Hon skriver: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”. Hon har bra hand med både ord och toner, den kvinnan. Den här skivan måste jag höra.

Copyright Klimakteriehäxan

Rapport från en utlandsresa

Enda gången jag är med på en selfie
 är det tillsammans med Dottern!

Jag har varit utrikes! Och ni känner till talesättet: den som gjort en resa har alltid något att berätta. Här följer min rapport om ett par dagar i Oslo! 

Hela den norska huvudstaden gick förstås i fotbollsrus. i kombination med strålande sommarväder med ett trettital plusgrader. Innan det var dags för matchen i lördags översvämmades staden av folk i flaggmönstrade t.tröjor, och värmen till trots  hade många blå-röd-vit halsduk. 

Det gick att boka utrymme framför en lång rad jättestora skärmar där matchen skulle visas, det fanns både ståplatser och bord. Folk köade långt innan avspark, det mesta verkade vara fullbokat.

Så kom ösregnet. Det föll skoningslöst över alla fotbollsfans, varav de flesta saknade ytterplagg och regnkläder hade de verkligen inte tänkt på! Nåja, regnet gick över, folk torkade väl lite, och den höga stämningen överlevde.

Jag och Dottern hade bokat annan underhållning: livekonsert med Robyn. Kul upplevelse, även om jag blev lite besviken. Robyn kan verkligen sjunga, men hennes band dränker hennes röst. Mest hör man den stora tunga trumman som verkar leverera ett och samma beat rakt igenom. Ett nummer gjorde hon med enbart pianoackompanjemang, det var kanon. Allra bäst stämning blev det nog när "Dancing on my own" kom som extranummer, förvandlat till allsång för tusentals entuasiastiska fans. Hur som helst roligt att ha upplevt det, inte minst för att Dottern och jag gjorde det tillsammans (vi har varit på Spice Girls också, två gånger! Och Simon & Garfunkel!)

Ni vet hur det gick med fotbollen. För egen del kroknade jag en bit in i andra halvlek, då gav jag upp hoppet. Onödigt tidigt, med tanke på att det blev förlängning, men någon seger att fira blev det ju inte. Fast norrmännen höll humöret uppe ändå verkade det som: tiotusentals människor fyllde Karl Johan mitt i natten medan de skanderade "Vi ska tröste Kongen!".

När norska landslaget så kom hem hälsades de av både kung och kronprins och 90 000 personer som tog en extra "roddtur" framför Slottet.

Jag åkte också hem till fäderneslandet och togs emot av två glada barnbarn. Det smäller absolut lika högt!

Storbildsskärmar var det inte bara för fotboll, Robyn hade några rejäla också. Vilket var
 tur, för trots "bra" biljetter är det långt till stjärnan på scenen.

Top med spaghettihängslen passade bra i värmen. Jag är mer tveksam till valet
av fotbeklädnad.

Strand på Hovedøya i Oslofjorden. Härligt med ett dopp efter en kort båttur från centrum!

Lite humor finns det både här och där ... Oslos bussar är fina och verkar hålla
 tidtabellen! Biljett betalas enkelt i en app.

Dottern bjöd på lyxigast tänkbara efterrätt: smultron hon plockat själv.
 En rejäl portion! Avnjöts med vispad grädde.

Ovanför Folketinget vajar flaggan stolt, oavsett placeringen i fotbolls-VM.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens Stora Nyhet kommer här!

För en liten tid sedan skrev jag en liten blänkare här på bloggen under den korta och kärnfulla (?) rubriken DSN. De tre bokstäverna står för Dagens Stora Nyhet eller gjorde åtminstone det förr, medan jag fortfarande jobbade som nyhetsmänniska. Och det var den man alltid serverade sin publik allra först.

Den nyhet jag då kunde offentliggöra gällde att jag äntligen tagit årets/sommarens första dopp i sjön. Men sedan dess har jag gått och funderat på om man inte rent av kan stöta på en stor nyhet en massa andra dagar? Ja, säkert inte varje dag, och kanske inte såna som får en att utbrista ”Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten” som Neil Armstrong gjorde när han klev ner på månens yta. Men andra små steg .... även om de inte påverkar hela mänskligheten?!

Därmed lanserar jag nu DSN som "klump". Och min första (efter badet alltså) gäller minsann inget mindre än en förestående utrikes resa! Jag ska åka till Oslo! Jag ska gå med Dottern på Robyns konsert! Det är ju vid närmare eftertanke inte en en liten grej, det ÄR ju STORT! Har inte varit i Norge på länge och minns inte när jag senast gick på konsert. OK, övriga världen tar upplysningen med ro. Det blir nog så igen, om fler DSN dyker upp här.

Copyright Klimakteriehäxan

Kulturellt i sommartid

Finns det kulturyttringar som har speciell sommarladdning? Naturligtvis gör det det. Tänk bara på ordet "folkparkssommar" och du har nått fram! Alla turnerande artister av alla sorter tar vara på det som man hoppas ska vara perfekt väder för ljusa utekvällar. Enligt O ställer en "kulturfråga" som lyder: Vilka verk förknippar du med sommaren?

Förutom de där psalmerna vi alltid sjöng när det var skolavslutning tänker jag på "Intåg i sommarhagen" av Wilhelm Peterson-Berger. Vackert.
"Änglamark" av och gärna med Evert Taube. Vackert.                           "Idas sommarvisa" med Astrid Lindgrens ord och Georg Riedels toner. Vackert.

Nu tar jag klivet från grammofonen till bokhyllan: I Enid Blytons Fem-böcker är det väl alltid sommar? Att det är det i Tove Janssons "Sommarboken" står utom alla tvivel. Gäller även "Barnen i Bullerbyn", ja de flesta av Astrid Lindgrens barnböcker, tror jag, även om hon ägnat sig åt jular också.

Tar några filmer också när jag ändå kommit loss: "Sunes sommar" som jag skrattade hejdlöst åt första gången jag såg den. Har tvingats inse att skämten kommer allt glesare nu för tiden ... fast det är samma film ... men den hör till sådant som inte åldrats särskilt väl. Fast lite kul måste den fortfarande vara!
"Sommaren med Monika" var ett romantiskt skärgårdsdrama och med det skrev Ingmar Bergman filmhistoria, med god hjälp av Lars Ekborg och Harriet Andersson. Då, 1953, var så pass opåklädda kärleksscener sällsynta och hade antagligen aldrig förr varit lika laddade. Per Anders Fogelström skrev ursprungsstoryn. 
Sympatisk feelgood-rulle skulle jag vilja kalla "Föräldrafällen" (Tha Parent Trap), om två tvillingflickor som skilts åt men träffas på ett sommarläger, helt ovetande om att de är systrar. 

Där ser man, sommaren formligen dräller av kultur i olika former, vi kan helt enkelt bara ge oss hän! Kanske med ett besök i närmaste folkpark?

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens bästa kväll?

Det var en högtidsdag, lika viktig som andra vi brukar fira. En julikväll varje år var det dags: jag begav mig till Gröna Lund, tog plats så nära Stora Scenen jag tog mig och sedan var det bara att vänta på det som skulle kunna bli den allra bästa sommarkvällen. 

Visst kom han, Evert Taube, ibland klädd i sin basker, ibland i skepparmössa, men alltid med den där sjalen han hade om halsen som en argentinsk gaucho. In på scenen steg också hans son Sven-Bertil, länge den vackraste karl jag kände till. (Att han dessutom kunde sjunga och var en utmärkt skådespelare gjorde inte saken sämre.)

Till scenbilden hörde också Ulf Björlin, som ledde orkestern – inte alltid helt enkelt, eftersom Evert kunde lägga in oplanerade pauser, improvisera ganska vilt. Sven-Bertil försökte styra upp det hela, han lyckades ibland men inte alltid.

Men alltihop det där hörde till! Och jag (och väldigt många med mig) älskade det! Vi fick alla de underbara sångerna på rad: "Så skimrande var aldrig havet", "Fritjof Anderssons paradmarsch", "Änglamark" och många fler. Sist kom "Min älskling du är som en ros" och blomman han hade i handen kastades ner till hustru Astri som satt på specialplats nedanför scenen. Att både hon och alla vi i publiken kände till att rätt många kvinnor förmodligen fått ta emot en och annan ros av Evert genom åren spelade ingen roll, det var enormt romantiskt ändå!

Evert Taube höll sin första konsert på Gröna Lund redan den 12 juli 1945. När han dött 1976 fortsatte traditionen med Sven-Bertil, visskatten var ju den samma. Och jag lika trogen i publiken, fast något år missade jag nog ändå, eftersom jag bodde utomlands.

Men var man i Stockholm var det en självklarhet att man skulle bege sig till det gröna Djurgården och gärna sjunga med i låtarna vi alla i publiken kunde, ja fortfarande kan.

Nu ska "Taube på Gröna Lund" få nytt liv. Det är Lisa Nilsson som den 1 juli tillsammans med "Augustifamiljen" och gästartister gör en hyllningskonsert till herrarna Taube på Stora Scenen. De ska sätta "sin egen prägel på Taubes tidlösa låtar" heter det i reklamen.

Min egen bild på Sven-Bertil, tagen 2008 i
samband med firandet av nationaldagen på Skansen.
 Det kändes som en ära att jobba med honom!

Jag kommer att ha över 35 mil dit så det blir lite för långt. Får väl trösta mig med några inspelade visor, jag kan än en gång fälla en tår över Karl Strannes grymma öde som det så mästerligt beskrivs i "Balladen om briggen Blue Bird of Hull". Eller varför inte genom att plocka fram någon av Everts jättebra böcker, som "Don Diego Karlsson de la Rosas roman". Saknar jag Sven-Bertil så antar jag att den underbara filmen "En enkel till Antibes" från 2011 finns på någon strömningstjänst. Har honom förstås på CD också.

Sommar och Taube hör ihop, för evigt! Kombinationen kan bli, jag upprepar det, sommarens bästa kväll!

Copyright Klimakteriehäxan

 

På önskelistan?

Vilken kulturell sak ger du bort i present? Enligt O ställer frågan, som jag besvarar någon dag för sent – för vi är ju inne i vecka 21 nu ... veckorna går fort, tiden flyger! 

Enligt O preciserar denna veckas omgång av Kulturfrågan så här: den "handlar om bra kulturella presenter till alla som tar examen eller i alla fall får sommarlov. Det kan vara någon som slutar ettan, nian, tar studenten eller examen, doktorerar eller varför inte en sommarpresent till lärarna som jobbat med alla elever och studenter".

Tror iofs inte jag känner en endaste student i år, men en och annan present kan man behöva införskaffa ändå.  Folk envisas ju med att ha födelsedagar ideligen – kommer inte de också väldigt tätt numera? Men vad kan då finnas på önskelistorna? När man inte vet får man chansa, lite i blindo ... 

Den stora frågan är ju om man ska satsa på något man tror sig veta att vederbörande redan upptäckt och vill ha mer av – eller om man ska missionera lite grand, försöka hitta ny publik till något man själv är förtjust i? Svårt, kan jag tycka. 

Förr i världen hände det nog att jag gav bort musik, en LP på den tiden eller en CD senare. Men nu har ju folk oftast ingen apparat att använda till skivor av något format alls. 

Något för mottagaren att hänga på väggen vågar jag aldrig satsa på, det är alldeles för lätt att det blir fel. Har ändå just nu "i lager" en Banksy-affisch som jag ska sondera terrängen för med Sonen, vi får väl se hur det går. Han brukar gilla graffitikonst.

Alltså hamnar man med viss automatik i bokhandeln. En kokbok till en ung matglad kanske? Kan funka. Tänker på böcker jag gärna gett bort genom åren, inte bara en utan flera gånger. Som Agneta Pleijels debutroman, den delvis självbiografiska "Vindspejare". Om den som ska ha presenten inte bangar för en tegelsten? Då blir det "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. En nyexaminerad läkare gav jag den fantastiska "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot, undrar om han läste den (det borde han ha gjort)? 

Där har ni hur som helst tre titlar som är väldigt väl värda att ges bort i present. 

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i maj

Ny månad, läge för "ett finger i luften" – alltså en dagsnotering för maj i kategorin "Just nu", initierat av Kulturkollo.

Just nu läser jag flera sinsemellan väldigt olika böcker. Har kommit en bit in i Bo Inge Anderssons "Järnår" som än en gång får mig att inse hur lite jag kan om svensk historia. Det jag en gång eventuellt visste har jag glömt. En historisk roman av helt annat slag är "Pigan", skriven av Marianne Bokblad, (a k a Bloggblad) som är huvudpersonens barnbarns barnbarn. Pigan har alltså funnits på riktigt och nu fått sitt öde utrett och också fint berättat. Om ett hårt kvinnoliv i trakten av Norrköping på 1800-talet. Den är strax utläst.

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell när vi åker längre sträckor i bilen. Har också återvänt till sådant som nyss avlidne Jojje Wadenius gjort. En musikalisk stjärna! Såg honom och hans trio live för ett par år sedan, väldigt angenämt. Han var genial, i olika genrer. Klicka på den här länken och du kan inte låta bli att le! 

Just nu tittar jag på "Den danska kvinnan", isländsk originell tv-serie (SVT Play) i sex delar med utmärkta Trine Dyrholm i titelrollen. Olik andra serier, vilket för mig framstår som ett stort plus. Ja, och så pingis förstås – det pågår världsmästerskap i London och "vi", d v s Sverige skulle faktiskt kunna gå långt i flera klasser! Vi har redan slagit Kina i en lagmatch (det hände igår), så fenomenalt bra! SVT sänder live, jag håller tummarna för nya segrar.

Just nu njuter jag av varje ögonblick jag kan fånga en solstråle. De behövs! 

Just nu längtar jag efter att vattnet i våra sjöar ska få badbar temperatur. Någon vinterbadare blir jag aldrig, men på somrarna älskar jag ett dopp!

Copyright Klimakteriehäxan

Vi lät hjärtat vara med!

I hela tio veckor har jag varje onsdag efterlyst saker som är värda positiv uppmärksamhet, i en värld där det på något mystiskt vis blivit allt lättare att klaga och gnälla över företeelser man ogillar eller åtminstone irriterar sig lite på. "Veckans kärleksförklaring" har haft abstrakta temaord och jag har uppmanat till fria associationer, vilket ni hörsammat därute. Det har lett till många härliga tankar och reflektioner!

Nu känner jag att jag nått vägs ände i alla fall för denna gång. Kanske kan jag göra en omstart framöver, vet inte hur det blir med det.

Stort tack till er som gillade idén och varit med vecka efter vecka! Jag ser på min besöksstatistik att inläggen har haft väldigt många fler läsare än deltagare. 

I den förra, troligen allra sista och definitivt tionde omgången med nyckelordet främmande deltog BP, Mrs Calloway, Margaretha, Jenny, Åsa och Susanne.

Kanske blir någon nyfiken på hur kärleksförklaringarna på ett eller flera områden sett ut? Bara att klicka på det nyckelord som intresserar dig och kolla, där hittar du länkarna! 

1. Doft                                           6. Minne  

2. Ljud                                           7. Roligt   

3. Kunskap                                    8. Naturligt 

4. Känslor                                      9. Form 

5. Stil                                            10. Främmande  

Det är aldrig fel att låta hjärtat vara med ... Sonya Hedenbratt har så rätt, lyssna! Så här börjar låten, den fina svenska texten är skriven av Bo-Göran Edling:

Låt hjärtat va med
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än går jorden i sitt lopp
Ingenting är fullt så fel som du tror
Så syster och bror hys hopp (forts)
Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans kärleksförklaring 10: FRÄMMANDE

Nog händer det väl att man fascineras av saker långt från den egna vardagen? Kanske något man drömt om att få uppleva? Något som man tror skulle kännas berikande om man bara kom åt, så att säga? Det är lite så jag tänker när jag ger ännu ett abstrakt temaord för Veckans kärleksförklaring: främmande. Och samtidigt minns jag med lätt förundran att vi i min barndom alltid sa att vi fick "främmande" om det skulle komma gäster, de kunde vara hur välbekanta som helst! Där ser ni vart associationsbanorna kan leda!

Jag❤️ samba som i Brasilien, med Elis Regina eller Joao/Astrud Gilberto förslagsvis, men be mig för allt i världen inte dansa. Har försökt ...

Jag❤️ färgerna som möter ögat i indiska stadsmiljöer, så som de ofta skildras av duktiga fotografer. Men jag nöjer mig med bilderna.

Jag❤️ pingviner, en sorts främmande fågel som verkar trevlig att umgås med även om man måste ta sig ända till Antarktis. Underbara tv-dokumentärer finns att njuta av – och ni har väl sett "The Penguin Lessons"?

Jag❤️ "Pata pata", även kallad "Klicksången", en superhit från 1960-talet med Miriam Makeba som sjunger på xhosa. Jag har försökt lära mig klick-ljudet från xhosan men det lyckades förstås inte. "Pata pata is a dance we do down Johannesburg way" förklarar Makeba för oss som inte klarar detta fascinerande afrikanska språk.

Jag❤️ balett, för utövarnas totala kroppskontroll och smidighet, i total kontrast mot min klumpiga och allt stelare kroppshydda för vilken varje försök till balett vore inte bara främmande utan ett hån. 

Jag❤️ att jag har nio "bloggsystrar" som skulle kunna kallas "främmande" eftersom vi inte känner varandra utanför bloggvärlden. Men här är det trogna gänget som nu i nio veckor skickat ut kärleksbudskap kors och tvärs: LillaSyster, Åsa, Mrs Calloway, BP, Margaretha, Jenny, Anki, Susanne och Susjos. Tror och hoppas att jag inte missat någon.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

175

-Så många nya klarinetter köper Försvaret in till sina olika musikkårer. Dessutom blir det marschtrummor, saxofoner och bastubor. Det är främst hemvärnets cirka 1 000 fritidsmusiker som behöver nya instrument. Totala notan för nyanskaffningen går på 90 miljoner, det kan man läsa om bl a i Dagens Nyheter. Musik är trevligt, även i marschtakt. Men nog handlar det om stora pengar ... ursäkta, är detta bästa tänkbara investering? 

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

En låt att hoppas på

Bloggkompisen Åke vill kalla sig tågmästare och som sådan lockar han andra bloggare att "hoppa på tåget". Ett imaginärt tåg med avgång varje lördag och varje gång med ett visst ämne i lasten. Denna gång gäller en låt du tänker på.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag vet direkt vad jag "hör" inne i mitt huvud. Bilden hämtar jag av högsta nödvändighet i mitt arkiv, eftersom den omöjligen kan tas idag. Det handlar om en klassisk svensk barnvisa från 1894, skriven av Anna Maria Roos med musik av Alice Tegnér. Och texten får ni här:

1. Blåsippan ute i backarna står,
   Niger och säger att nu är det vår!
   Barnen de plocka små sipporna glatt,
   Rusa se'n hem under rop och skratt.
2. Mor, nu är våren kommen, mor!
   Nu få vi gå utan strumpor och skor.
   Blåsippor ute i backarna stå,
   Ha varken skor eller strumpor på.
3. Mor i stugan, hon säger så:
   Blåsippor aldrig snuva få.
   Än få ni gå med strumpor och skor,
   
   
   Än är det vinter kvar, säger mor.

Veckans kärleksförklaring 2: LJUD

För en vecka sedan lanserade jag en ny liten tämligen opretentiös bloggutmaning: Veckans kärleksförklaring. Tänker att det är för lätt att gnälla, klaga lite på något vad det än må vara. Men usch så tråkigt! Mycket trevligare att tänka med huvudet fullt av plustecken, inte sant? 

Ett "ledord" singlar jag ut för varje omgång. Förra veckan handlade det om doft. Jag fortsätter med ett annat sinne som kan bjuda på mycket glädje. Den här gången har jag fastnat för ljud!

Jag❤️ rösten som ropar "Farmor!" 

Jag❤️ Jan Johanssons pianospel i "Jazz på svenska". Den musiken  sprider lugn och ro såväl i rummet som i själen.

Jag❤️ när Hesa Fredrik blåser "Faran över!". Det betyder att Putin inte har gått till attack mot oss. ("Viktigt Meddelande till Allmänheten" testas fyra gånger om året, klockan 15 på första måndagen i månaderna mars, juni, september och december.)

Jag❤️ den gudabenådade kombinationen av Monica Zetterlund och Povel Ramel på LP:n "På avigan", från Knäppupp-revyn med samma namn.

Jag❤️ när tandläkaren efter avslutad undersökning säger: "Allt ser bra ut!" Jo, hon sa faktiskt det!!!

Jag❤️ljudet av snälla vågor, framför allt när jag ska somna. Kan även gälla ett stilla sommarregn!

Jag❤️koltrasten, min favoritsångare alla kategorier!

Kul att det blev napp i Blogglandia och flera inlägg inspirerade av min utmaning dök upp! Så här går det alltså till: Jag ger ett "ledord" och sedan kanaliserar ni er kärlek till något ni känner för inom det område jag pekar på. Använd gärna min "hjärteklump". Kan ju bli rena kärleksbombningen om ännu fler tänder till! Ni lyfter fram så många kärleksobjekt ni vill, kanske ett enda, kanske jättemånga? Kanske med superkort motivering, eller kanske en riktigt mångordig? Foto behövs inte men kan självklart användas. Välkomna! Men glöm inte lägga in en länk här i kommentarsspalten. Ny omgång nästa onsdag!

Premiären lockade Margaretha, Jenny, Mrs Calloway och  Susanne, kul om fler vill skicka ut lite kärlek i omvärlden!

 Copyright Klimakteriehäxan

Jag längtar till Italien ...

... Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand ... Så börjar en välkänd visa som Birger Sjöberg skrivit och som en rad svenska artister haft på sin repertoar. Tisdagstrion denna vecka handlar om Italien, så har Skriv-Robert bestämt och den visan passar i alla fall mig.

Å så gärna jag skulle vilja åka dit igen! Till Rom! Äta pasta vongole på en trottarservering när solen går ner! Till Sicilien där jag var en vecka för jättelänge sedan när fikonen var mogna och havet varmt! Till Capri som var en annorlunda upplevelse! Till Amalfikusten där jag aldrig varit! Till Venedig där jag INTE tagit en gondoltur, vilket jag ångrar (det må vara hur klyschigt som helst).

Men i dag blir det en tripp till Den Stora Stöveln genom böcker. "Boken om San Michele" som Axel Munthe skrev 1929 om sitt liv och som är en av de allra mest sålda och läsa svenska böckerna genom alla tider håller verkligen än. Fascinerande.

Amerikanska Donna Leon, som verkar kunna precis allt om Venedig, har underhållit mig på ett lättsamt sätt genom en rad "snälldeckare" med den trevlige kommissarie Brunetti som inte bara löser kriminalgåtor, han älskar mat också. Italiensk mat, alltså. Med ett glas gott vin därtill. Hustrun har hand om köket.

Mer deckare: "Ett fall på Capri" är just det: en man faller död ner från en av de höga klipporna på den vackra ön. Äkta paret Anette och Anders de la Motte skriver för fullt på en serie under rubriken "Mord i solen", detta är den första delen. Jag kan tänka mig att läsa fler av den här duon, kanske mest för att miljön där intrigen utspelar sig kändes så bra beskriven att jag mindes hur det var att kliva omkring i Anacapri med omnejd, med doften av limoncello i näsan och färsk frukt och grönsaker från torget i en kasse i handen! Två uppföljare finns. Då blir det pusslande med bovar och brott på Amalfikusten och i Rom.  

Inte hälsosamt att trilla ned för Capris branta klippor, det fattar alla.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto från en höjdarkväll

Veckans foto – som Åke efterlyser på söndagar numera – är förvisso ingen särskilt bra bild, men det är i alla fall det största som hänt mig i veckan!

Har varit på "Mamma Mia –The Party" på Tyrol, krogen på Gröna Lund som så att säga förvandlats till en grekisk taverna. En liten ouzo att börja med, sedan trerätters grekisk meny. Serveringen interfolieras på smart sätt med underhållningen.

Storyn – jo, det finns en – är inte densamma som i musikalen eller filmen. Här är det Nikos som med sin svenska fru står för ruljangsen restaurangen på ön Skopelos. Det blir gnabb mellan äkta makar, spirande kärlek, en farmor som har synpunkter och en kökschef som styr och ställer. Michalis Koutsogiannakis är basen för det hela, och honom känner jag direkt igen från en jättebra tv-serie: "Det nya landet". Den sändes tv 2000 och kan fortfarande ses på Svt Play. Han har gjort många fina roller sen dess, det här är bara en i raden!

I rollerna finns några toppar i svensk populärmusikgenren: Jessica Andersson och Shirley Clamp (på bilden) och det är två damer som kan sjunga! Det kan resten av aktörerna också, orkestern sprider ut sig bland de 450 gästerna och när precis alla, servitörer och vakter också, dansar och sjunger blir man alldeles glad och (sommar)varm! Och kan än en gång förundras över vilka fantastiska låtar Björn&Benny skrivit. 

Så mycket energi fick man, många leenden och så sjöng vi förstås, vi vid borden också. Jättekul! Den här föreställnngen har nu gått i tio år, men aldrig hade jag kommit på att jag skulle ta mig dit. Nu var detta en fantastisk julklapp från Dottern, ett evenemang som vi alltså avnjöt tillsammans. Ja, maten var god den också!

Copyright Klimakteriehäxan

Tänd ett ljus och låt det brinna!

När man väl har kommit en bit in i september börjar det verkligen bli dags! Dags att tända de levande ljusen, på middagsbordet eller bara i en ljusstake på en plats i hemmet där en liten varm låga lyser upp i flera av ordets bemärkelser.

Det finns förstås de som hävdar att ljusstakar är tämligen onödiga och bara står i vägen, eller enbart samlar damm. Jag är av en annan åsikt. Nog för att jag har många ljusstakar redan, men det hindrar mig inte från att falla i trans (nåja) för en i för mig ny design, det kan vara handgjord keramik eller fint glas eller varför inte de jättesnygga "Bloom Botanica" i stål från Georg Jensen? 

15/9: Demokratins dag

Min samling ljusstakar består av ärvda, fådda (tack Kurt Olsson för ordet) och impulsköpta favoriter: reafynd, loppisköp eller bara kärleksshopping rakt av. Det händer också att jag ger bort en ljusstake eller två, väl valda med tanke på mottagaren. För det mesta tar de ju faktiskt inte jättestor plats om de ska stå på kö i något skåp.

Nu tvingas jag än en gång konstatera att en så väsentlig del i vår heminredning inte tilldelats sin egen dag i den alternativa kalendern, den som redan har uppåt 900 särskilda "dagar". Visst borde denna brist åtgärdas? Fram för "Ljusstakens dag"! Ju förr desto bättre, och allra bäst passar den så här på hösten när världen omkring oss mörknar!

Samtidigt kan man ta tillfället i akt och än en gång njuta av "Tänd ett ljus och låt det brinna!", en riktig dunderhit med hjärtevärmande budskap. Låten har blivit en "julsång", men man kan höra den när som helst, jag lovar!

Det här är mitt femte (kanske inte helt seriösa) förslag till ny temadag i den alternativa almanackan. Jag lyfter fram saker som finns i vår vardag, fast vi kanske inte ägnar dem särskilt mycket intresse eller omtanke? Började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, sedan kom turen till klädhängaren.

Kommer du på någon temadag du tycker saknas? Berätta det, kommentarsspalten finns här och tar glatt emot varje meddelande!  

Denna ljusstake finns i foajén till Bio Rio vid Hornstulls strand i Stockholm.
Helt tydligt i flitigt bruk!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur kanon är det med en kulturkanon?

Det sägs vara en "lista på kultur som alla bör känna till". Jaha. Sverige har fått sin "kulturkanon", listan över hundra verk i olika genrer, verk som bidragit till att forma oss och vår nation genom många år. För att finnas med på listan fanns ett krav: allt skulle ha presenterats för minst femtio år sedan. Och den här utredningen, tillsatt av nuvarande regering, har stötts och blötts långt innan resultatet lades fram. Det skedde alltså idag.

Många grenar i en kreativ bokhylla ...
Finns kanonböckerna där? Hyllan
(troligen) skapad av Daniel Villaudière.

Skummar igenom hela listan och höjer nog rent av på båda ögonbrynen ibland. Främst för sådant jag tycker saknas. Hur kan man välja Sonja Åkesson före Gustaf Fröding av våra poeter? Hasse & Tage har åldern inne, Povel Ramel också! Men de finns inte med. Ser inget som ens antyder förekomsten av humor. Och kan drottning Christinas självbiografi, som jag i ärlighetens namn aldrig hört talas om, ha varit så betydelsefull? Jo visst, ett modigt fruntimmer som tordes både skippa man, byta religion och avsäga sig tronen, men ändå?

Politiskt korrekt kan man nog lugnt säga att listan är. Våra befolkningsminoriteter är representerade, gott om upphovspersoner av olika kön, stilla blinkningar till historikerna och kriminalromanernas vänner har fått Sjöwall & Wahlöö till tröst.

För egen del kan jag förvisso glädjas åt att ha fått med några favoriter: Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg på litteraturlistan. Jan Johanssons "Jazz på svenska" och lite Taube i musikgruppen, Ikea och Lilla Hyttnäs/Carl Larssons Sundborn för konst och design, där våra textila genier helt lyser med sin frånvaro (Katja of Sweden, Niogruppen t ex). Men Hilma af Klint, hör hon verkligen hemma här? Fast inte Bruno Liljefors? 

När jag kammat igenom hela listan blir jag hur som helst helt klar över att någon riktig kulturtant är jag inte. Har uppenbarligen alldeles för många luckor. Tänker att fler än jag tänker på Janne "Loffe" Carlsson snarare än på Baltzar von Platen när det blir tal om "Göta kanal" ...

Nu har vi i alla fall fått en svensk kulturkanon. Oklart hur den ska användas, oklart vem som verkligen känner att den behövdes. Hur kanon är det egentligen? Kanske handlar det bara om avlossade lösa skott i en tämligen trött kulturdebatt.

Copyright Klimakteriehäxan