När sängen blir en utmaning

Det har hänt något i sängbranschen. Undrar hur det har gått till? Plötsligt ska alla sängar vara jättehöga. Min väninna tömde sparkontot och investerade i en svindyr variant. Jättehög. Hon är ingen lång människa. Men kunde klättra upp och ta plats i den eleganta paulunen, om än med viss möda. Väl där sov hon i alla fall gott. Googling gav vid handen att hon köpt en "kontinentalsäng"!

På min fråga varför hon valt en så hög sak att sova på hade hon egentligen inget svar, annat än "de är höga numera". Och så verkar det sannerligen vara! På min följdfråga hur hon tänkte i framtiden, när åldern skulle göra det krångligare att ta sig upp och in under täcket, sa hon att "det fixar sig väl med en pall eller en liten stege." Att sängen skulle bli en utmaning var helt klart.

Jo säkert skulle det gå! Och alla bäddmadrasserna bildade ett förnämligt underlag som åtminstone i teorin skulle erbjuda många goda sömntimmar, det kunde jag förstå. Men med sagan om prinsessan på ärten i gott minne vet man ju, att många madrasser inte alltid räcker för att John Blund ska vara nöjd och ta hand om situationen.

Kommer ihåg min mammas förundran när hon kom på besök och jag installerade henne i mitt sovrum. Vi hade nya sängar. Mamma (sisådär 160 cm lång) hade klart svårt att komma upp. Hon ifrågasatte vårt sängköp. Jo, det var sant att den var lite högre än förr, vilket berodde på att jag med tanke på att underlätta städning hade valt något högre ben än vi haft tidigare. Men skyhög var den inte! Mor min satt dock på sängkanten och dinglade med fötterna utan att nå golvet.

I det läget känner man sig som ett barn, jag vet det. Senaste gångerna jag bott på hotell har sängen varit så där obegripligt hög. Har inte haft problem att ta mig upp i den, men senast var det på vippen att sluta illa. Vaknade i nattmörkret och kände hur jag låg allra längst ut på kanten, millimeter från att trilla och landa på golvet långt där nere, dessutom med risk att dänga skallen i sängbordet ... vilken smäll det skulle ha blivit! Min kropp kände helt enkelt inte igen sängen, men jag undkom med blotta förskräckelsen. 

Frågan kvarstår: varför har sängarna blivit högre? Närmre himlen kommer man ju inte, även om taket sänker sig över en. Bad AI om svar men fick inget. Däremot hittar jag detta konstaterande: "Från enkla viloplatser i forntiden till dagens avancerade och designade sängar har sängen alltid varit en central del av våra liv. I en tid där vi alltmer inser vikten av god sömn för vår hälsa och välbefinnande fortsätter sängen att vara en plats för vila, återhämtning och drömmar. Oavsett stil eller funktion är en god säng en investering i vår hälsa och livskvalitet."

Ja ja. Bäst att tvärblunda och hoppas att man är kvar i bädden när man vaknar, även om man befinner sig på ett modernt hotell där gästerna sover i "kontinentalsäng".

Copyright Klimakteriehäxan