Kan någon ta hand om katten?

Så här års dyker den upp emellanåt, frågan om man har lust och möjlighet att vara kattvakt en vecka eller rent av två? Katter kan ju inte lämnas ensamma, och att ta dem med till hotellet vid havets strand låter sig inte heller göras, lika lite som de kan följa med på museibesök och vandringar i världens metropoler.

För egen del har jag aldrig haft katt, men när jag var liten minns jag att det fanns en svart kisse som bodde hos oss och gärna sov i min säng. Andra katter har förekommit i mitt liv men bara i förbifarten, det har aldrig uppstått någon riktigt het kärleksrelation. Däremot har jag bevittnat sorgen hos en kattmatte som förlorat sin pälskling, och jag har goda vänner som kört många mil med bil för att hitta sin katt som gett sig av på villovägar. För att inte tala om familjen som fick skjuta upp resan till sommartorpet i Skåne i två dagar, eftersom deras katt inte ville följa med ...

Ändå vet jag hur den katt jag gillar ska se ut. Randig ska den vara, i grått och svart, gärna med vit haklapp och vita tassar. Blandras? Inget problem! Men ska jag tänka "raskatt" hamnar jag nog hos den norska skogskatten.

En gång för många år sedan lovade jag att vara kattvakt åt Tao när hans matte var bortrest. Han var en "fin" katt, en dyr siames, och åt enbart burkmat. En dag upptäcker jag att han inte rört sin mat. Jag bannar honom: du din bortskämda tönt, nu ÄTER du! Dagen efter var burkmaten lika orörd, katten hade bara druckit vatten. Den upphällda maten såg lite torr ut i kanterna, så jag lyfte upp skålen för att ta bort det som torkat. Då såg jag vad Tao troligen sett från början. Levande larver, små, feta och äckliga, kröp runt i hans mat! Jag skämdes, bad honom tusen gånger om ursäkt och nästa burk åt han med god aptit ... 

Goda vänner levde länge utan katt tills hustrun en dag kom hem med en bedårande liten ulltuss till unge. Maken stirrade som förstenad. Då fällde kvinnan i hans liv en underbar replik, en som serverar demokratibegreppet i ett nötskal: "Nu har du i femton år bestämt att vi inte ska ha katt. Nu bestämmer jag att vi ska ha katt de närmaste femton åren."

Katten på bilden nedan har däremot fått komma hem till mig. Hämtade honom på Systembolaget, trogen min vana att inte sällan låta etiketten avgöra mitt val av vin. Ser trevligt randig ut eller hur? Hur flaskans innehåll smakar har jag dock inte en aning om. Någon annan katt blir det nog aldrig hos oss. Och inte ställer jag upp som kattvakt heller, verkar inte vara något jag alls passar för. Fråga Tao!

Crazy Cat, rödvin från Sydafrika, 89 kr flaskan.

Copyright Klimakteriehäxan