Sista språklektionen

Se nu tittar den fram igen, solen, efter att ha hållit sig rätt så mycket i skymundan några dagar, jagad av molnen högt där uppe i det vi vill kalla "det blå" även när färgen är envist grå. Kanske behöver man sin solfjäder i dag igen?

Men innan jag ger mig ut läser jag i dagens Dagens Nyheter om Ioannis Ikonoumo som talar trettiotvå språk och hela tiden lär sig nya. Språk är också vad han arbetar med, som översättare i EU:s högkvarter i Bryssel. Grekiska är hans modersmål men sedan har han alltså plockat upp det ena efter det andra. Senast har han ägnat sig åt indianspråk från Latinamerika som quechoa, vilket man talar i Peru och Bolivia.

Fast på den långa listan över språken denne polyglott (mångspråkig människa) behärskar saknas i alla fall än så länge ett: solfjädersspråket. Vi håller oss kvar i språklektionernas värld, fortfarande med "glosor" från 1800-talet. Det här är tredje och sista "lektionen". Tänk ändå vad man kan uttrycka med hjälp av en solfjäder!

• Att elegant hålla ut den öppna solfjädern mot samtalspartnern: Välkommen.

• Att peka på en stol med stängd solfjäder: Sitt bredvid mig.
• Att trycka en stängd solfjäder mot höger axel: Jag avskyr dig.
• Att upprepade gånger låta den stängda solfjädern falla halvt öppen in i vänster hand: Inte ett ord till.
• Att gömma vänster handflata med en öppen solfjäder hållen i höger hand: Håll det  hemligt.
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att placera den stängda solfjädern mot höger öra: Jag lyssnar på dig.
• Att hålla den stängda solfjädern mot höger tinning: Sluta vara svartsjuk.
• Att lägga den stängda solfjädern i vänster hand: Jag förstår dig inte.
• Att flytta solfjädern snabbt från hand till hand: Jag är mycket orolig.
• Att lätt slå med stängd solfjäder mellan fingrarna på vänster hand: Vi måste avbryta vårt samtal.
• Att hänga en stängd solfjäder från höger hand: Adjö, hej då!

Tvingas förstås inse att hur kul det än må vara med ett nytt språk är det i det här fallet ändå exempel på värdelöst vetande, ren kuriosa. För vad hjälper det om jag kan sända alla möjliga signaler med min solfjäder – jag vet ju ingen jag kan skicka mina meddelanden till!

Tror att nutidens samtal, hur knepiga de än kan vara, ändå är att föredra. Även om en viss risk att bli missförstådd kan kvarstå ... för att inte tala om när mobilens "auto-correct"-funktion oombedd griper in och förvandlar ens sms till obegripligheter ...

Om du, trots den varma sommaren och inte minst min intensiva kampanj, fortfarande inte äger en solfjäder kan jag tipsa om att H&M har riktigt fina för en hundralapp (och förr eller senare kommer du att behöva en). Den på bilden kommer därifrån, Dottern har just fått den i födelsedagspresent av sin moder, solfjädersfantasten. Presenten uppskattades.

Vit och olivgrön, färgen inte exakt som på fotot dock.

Copyright Klimakteriehäxan

Det är dags nu!

Sommaren är varm i år. Obönhörligt varm. Nej, man ska inte klaga – men hur stod vi ut innan våra bilar hade a/c? Hur har folk i alla tider klarat av hetta, långt innan kylskåpet var uppfunnet? Idag plockar vi upp immiga drycker ur picknickväskor med kylelement, vi äter glass, vi letar oavbrutet efter olika sätt att finna skugga och svalka. Och även om vi på våra breddgrader nu utsätts för klimatförändring, så har höga sommartemperaturer alltid varit självklara på annat håll.

Men det finns ett svar, en väg till överlevnad i väntan på svalare tider. Man har haft solfjäder. Olika stora, med olika regionala och nationella känneteckan, men man har haft solfjäder. Eunucker viftade med stora palmblad i luften krig egyptiska drottningar, den japanska geishan har utvecklat viftandet till stor konst. Solfjäder (med vassa kanter) har till och med använts som vapen i Kina. Det måste alltså inte alls vara en kvinna som tar till den lilla individuella vindgeneratorn – när japanerna firade sitt guld i fotbolls-VM häromsistens kunde man se hur såväl män som kvinnor satt med sina handdrivna ”fläktar” framför tv-apparaterna när Sawa och de andra tjejerna fixade sista straffen i finalen.

Kanske kan du dra dig till minnes att jag är en stor vän av solfjäder och bloggat om min förtjusning förr. Jag kom till insikt på en semester i Italien för några år sedan. Sedan dess finns alltid en i min handväska, i det av mig specialvirkade fodralet. Och nu för tiden köper jag gärna en och annan ny variant – inte de vulgära turistvarianterna, utan lite snyggare, vackra färger, stiliga mönster.

Därför var det med förtjusning jag öppnade försändelsen från Väninnan i Utlandet. Mitt senaste tillskott till solfjäder-garderoben är alltså spanskt, från Mallorca, där en dagstidning som heter Ultima Hora varje år sedan 2006 har en tävling om ”årets solfjäder” (ArtFresc). Du ser den på bilden: en nästan klassisk, svart skapelse med ett blommande träd. De rosa grenarna får en att tänka på körsbär eller äpplen, lika vackra båda två. Men i själva verket är det ett mandelträd från solfjäderns hemö, det slås fast i tidningens artikel om ”el abanico ganador” – den segrande solfjädern.

Apropå Mallorca, förresten, detta svenskarnas första supersemesterparadis, så skäms jag fortfarande lite över att det dröjde ofantligt länge innan jag insåg öns starka självständiga hållning, framför allt kulturellt. Trodde till exempel att vardagens språk var spanska, när det i själva verket är mallorquin. Vilket man som spansktalande inte alls begriper: exempelvis heter solfjäder "abanico" på spanska men "ventall" på mallorquin, hur likt är det?

Miguel Angel Amengual heter mannen som designat och vunnit, inte bara äran utan också 1000 euro i prispengar. Dessutom kan han glädjas åt att alla som köpte tidningen en viss dag fick ”hans” solfjäder på köpet – och Väninnan i Utlandet avstod sin till förmån för mig!
Sån tur kan ju inte alla ha. Men nästa gång du pustar i värmen: tänk till, skaffa en solfjäder. Det är underbart!

Och, som Ultima Hora skriver, en som ser ut som årets vinnare passar minsann till alla möjliga kläder, eftersom den diskreta utformningen är - jag citerar: ”en perfekt kombination med hela regnbågen”.
Sommaren är varm i år. Den blir behagligare med solfjäder. Som ALLTID är modernt, jag lovar! Tveka inte, köp en NU!


Klicka igång den här videon och njut av vackra solfjädrar - många fler på Youtube, bara att klicka vidare och bli inspirerad!

Copyright Klimakteriehäxan

Språklektion från 1700-talet

Det fanns en tid då man kunde gå på kurs och lära sig solfjädersspråket. Länge sedan förstås, tror inte man hittar det ämnet vare sig hos ABF eller Senioruniversitetet i dag, men jag har ändå på Wikipedia hittat en lista som berättar hur man kan uttrycka sina åsikter med hjälp av en liten solfjäder. Och det var viktig kunskap en gång i tiden – den som hanterade sin solfjäder fel riskerade att bli utskrattad!

Första lektionen i solfjädersspråket jag bjuder på består av sådant man hade behov att uttrycka lite diskret på 1700-talet, som troligen var solfjäderns "storhetstid". Det handlar ofta om starka känslor! Se här:

• Att gäspa bakom solfjädern: Gå iväg, du tråkar ut mig.
• Att lyfta solfjädern mot höger axel: Jag hatar dig.
• Att sänka en stängd solfjäder mot golvet: Jag föraktar dig.
• Att lätt röra vid höger öga med stängd solfjäder: När kan vi träffas?
• Att peka med stängd solfjäder mot sig själv: Jag vill alltid vara med dig.
• Att hytta med en stängd solfjäder: Var inte för oförskämd och fräck.
• Att höja solfjädern med höger hand: Är du mig trogen?
• Att gömma ögonen bakom sin solfjäder: Jag älskar dig.
• Att erbjuda sin solfjäder: Jag trivs i ditt sällskap.
• Att dölja vänster öra med solfjädern: Avslöja inte vår hemlighet.
• Att hålla solfjädern över sitt hjärta: Jag är din för evigt.
• Att sakta stänga sin solfjäder: Jag håller med dig till fullo.

Så där ja! Bara att greppa solfjädern, ställa sig framför spegeln och öva. För det fattar man ju; ingen vill skicka "Jag älskar dig" i stället för "Du tråkar ut mig" eller vice versa ...

Copyright Klimakteriehäxan

Språklektion från 1800-talet

Dags för en ny språklektion. Bara att börja öva för den som vill kommunicera på solfjädersspråket! Vi börjar grundläggande, med "ja" och "nej", viktiga besked även på 1800-talet där nedanstående "ord" ska ha använts i solfjädersspråket, om man får tro Wikipedia. Och det får man väl?

• Att placera den öppna solfjädern mot höger kind: Ja.
• Att placera den öppna solfjädern mot vänster kind: Nej.
• Att placera sin hand över hjärtat, och hålla solfjädern öppen framför ögonen: Jag älskar dig.
• Att erbjuda golvet intill sig med solfjädern: Kom närmre mig.
• Att pressa en öppen solfjäder med båda sina händer emot sitt bröst och långsamt lyfta blicken: Jag ber ödmjukt om förlåtelse.
• Att titta på en stängd solfjäder: Jag tänker på dig hela tiden.
• Att argt stänga solfjädern och vända den febrilt i handen: Jag är arg på dig.
• Att peka på en stol med stängd solfjäder: Sitt bredvid mig.
• Att peka på en stol med öppen solfjäder: Nu är det nog. Du tråkar ut mig.
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att vifta med den öppna solfjädern mot sig själv: Dansa med mig.
• Att gömma vänster handflata med en öppen solfjäder hållen i höger hand: Håll det  hemligt.

Ber samtidigt att få presentera min mest hysteriska solfjäder ... turkosa fjädrar att vifta med, även om man kanske får välja "rätt" tillfälle att använda den  ... Älskar färgen! Det var den (i Stockholm saligen insomnade) skojiga butikskedjan Accessorize som sålde dem, rätt länge sedan nu. Men solfjädern har jag som synes behållit!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett fodral du kanske inte vet att du behöver

FODRAL är det ord som Sanna fastnat för som denna veckas temaord i Gems Weekly Photo Challenge. Lite originellt, inte sant?

Men visst har jag fodral, av diverse sorter. För glasögon, för läsplatta, för mobil. Det mest unika är mitt egenhändigt virkade överdrag till en solfjäder. Jaså, visste ni inte att ett sådant är bra att ha, snudd på nödvändigt, faktiskt!?
Eftersom alla kloka människor alltid har en solfjäder i handväskan, åtminstone sommartid, är det lätt att den där relativt ömtåliga saken får sina törnar och går sönder.

Faktum är att jag beslutar mig för att ta en repris, på ett blogginlägg som är nästan precis tolv år gammalt, så hade jag inte sagt något skulle ni ha trott att det var sprillans nytt ... Var så god:

Det var i fjol som jag upptäckte solfjädern.
På semester i varma Italien såg jag hur var och varannan människa av kvinnokön, ung som gammal, hade en. De användes dessutom flitigt. För bara en Euro på lokala marknadsgatan inhandlade jag denna fantastiska sak och tog den i omedelbart bruk. Insåg vad jag i åratal gått miste om när sommaren varit i varmaste laget: en stilla, svalkande fläkt som jag själv kunde styra, till råga på allt gick den lätt ned i handväskan.
Köpte flera och gav bort när jag kom hem.

Sedan dess har jag för det mesta en solfjäder inom räckhåll, och har faktiskt också sett att fler än jag skaffat sig detta effektiva motmedel mot kvalmighet och onödiga svettdroppar.
Men saker som kostar en tia är inte särskilt hållbara.
Det gäller även solfjädrar, som åtminstone till stor del består av papper. Väl nedstoppad i väskan är det lätt gjort att den spretar lite, att den trasslar in sig i hårborsten eller krockar med nyckelknippan.
Den får inte gå sönder, det får bara inte ske!

Under midsommarhelgen hade jag som ni redan listat ut inte anledning att ta upp min solfjäder en endaste gång. 
Bakom den regnprickiga fönsterrutan satt jag och längtade efter solen.
Men det går ju inte att bara sitta helt overksam och vänta.
Det var då jag fick min snilleblixt.
Min solfjäder ska få ett fodral! Jag har letat tidigare. Tandborstfodral är för korta, innerrullen i hushållspappret både för stor och för kort. Ingen annan lösning har varit inom synhåll.

Jag skred till verket. Lade upp tjugo luftmaskor och satte igång, till omgivningens häpnad – det är väl bekant att mina handarbetsprojekt sällan eller aldrig blir fullbordade, så vad var nu detta? Maken undrade försynt om han skulle föräras ett penisfodral av hemslöjdstyp, men han slutade undra när mitt verk var betydligt längre än tjugo centimeter. 

Nu har jag Fodralet. Ett avslutat handarbetsprojekt!
Virkat, i fasta maskor och stolpar, med rester av bomullsgarn, blandade färger utan hämningar. Och, klokast av alltihop, öppet i båda ändar, så att man alltid kan stoppa in den fasta änden först – och också dra ut den först, åt andra hållet. 
Två knappar ser till att min kära solfjäder håller sig i sitt fodral.
Tänk ändå vad lite regn kan få en till.

PS Det känns som om det passar bra att citera Johan Ludvig Runebergs dikt om Lotta Svärd, i "Fänrik Ståls sägner": "Något tålte hon skrattas åt, men mera hedras ändå".

Jag har redan tidigare sjungit solfjäderns lov, läs här! - så får du till och med veta lite om dess historia!

Copyright Klimakteriehäxan

Vifta bort värmen!

Det är några år sedan nu. Jag frågade Dottern om hon inte ville ta en sväng till Paris med mamma? Och fick till min obehärskade häpnad ett nej till svar! Fattade ingenting. Ville inte flickan se denna fantastiska stad, omskriven, besjungen, fylld av kultur, god mat, mode, historia, shopping ... men se det ville hon inte. Därmed kom inte jag heller iväg, trots att jag faktiskt längtar.

Nu har hon i alla fall varit där. Anledningen: en konsert på Stade de France med Beyoncé, en av Dotterns idoler. Det var (förstås) aldrig aktuellt att jag skulle följa med, helt otänkbart att jag skulle stå och trampa i timmar framför en scen hur bra artisten än må vara. Såna ben har jag inte, har nog aldrig haft!

Ett hot mot den där resan dök upp. Enligt en väderapp skulle det bli 36 grader varmt i Paris den dag då konserten ägde rum. Det är inte bara varmt, det är för varmt. Jag messade mina två bästa tips efter många upplevelser i hett klimat, för det första: gå in i ett stort varuhus, vilket som helst, där finns det A/C. Och för det andra: ta med dig solfjäder. (Eller köp en ny, för all del!) För det är ett faktum: när värmen slår till kan den viftas bort, i alla fall till en viss gräns.

Man kan kanske inbilla sig att bara gamla tanter har solfjäder, men det är verkligen inte sant. Jag insåg det under en semester i Italien, när luften omkring mig antagit kroppstemperatur. Alla kvinnor (och enstaka män faktiskt!), oavsett ålder, viftade med solfjäder. Köpte för säkerhets skull med mig hem ett helt gäng som jag delade ut till lätt förvånade väninnor. De gör ju skillnad, de där enkla små sakerna! 

En som vet det är drottning Silvia. Jag gjorde ett tv-program med henne en gång, det handlade om hennes Nobel-klänningar som ställdes ut på Slottet, modekonst av högsta klass. Vi gick runt och hon berättade om kreationerna, deras upphovspersoner och förstås också om accessoarerna. Där fanns en solfjäder! Och när jag pekade på den sa drottningen att det var självklart att ha en. Dock var det, sa hon. en liten nackdel att främmande herrar ibland kunde luta sig lite onödigt nära för att få ta del av fläktandet ...

Med solfjäder försedd, 1768.
Alexander Roslin målade porträtt av sin fru.

I dessa dagar, när värmerekorden slås på löpande band, är det verkligen läge att göra mer reklam för denna fantastiska, uråldriga uppfinning. Vilket jag har gjort mer än en gång, så om du klickar på den här länken kan du få veta ett och annat om solfjädrar! 

Nu har det gått så långt att det till och med kommer vädervarningar från Utrikesdepartementet. Man avråder från resor till Spanien, exempelvis. Och en ny sorts turister kliver av flyget på Arlanda, det är de som är på flykt från hettan kring Medelhavet, helt enkelt. För egen del minns jag med viss fasa en vecka i Turkiet kring midsommar när man knappt orkade släpa sig några meter till poolen. Där och då beslöt jag: inga fler resor söderut i juni och juli, kanske inte i augusti heller! Och det löftet håller jag än. Även om jag gjort ett undantag, eftersom jag blev bjuden till Mallorca på bröllop ...

Dottern hann i alla fall komma hem igen innan det blev 40 grader i Paris. Fast solfjädern, den var hon glad åt! Hade använt den flitigt. Dessutom hade hon vänligheten att erkänna, att jag hade rätt den där gången jag tyckte hon skulle följa med mig till den franska huvudstaden. För nu har också hon insett att det är ett fantastiskt ställe att besöka. Om än inte mitt i sommaren.

Copyright Klimakteriehäxan 

Vem förstår solfjädersspråket?

Hör och häpna: vaknar till ännu en dag när det är praktiskt taget vindstilla därute! Men om solen bestämmer sig för att titta fram kanske jag ändå vill ha lite rörelse i luften? Alltså tycker jag att det är dags för ännu en solfjäder ur min lilla men kära kollektion! 

För den riktigt inbitne solfjädersvännen finns saker att lära. Som till exempel att plocka upp solfjädersspråket. Det betyder att man genom specifika rörelser med sin solfjäder sänder meddelanden till omgivningen. Jag är inte tillräckligt inbiten, har inget "ordförråd" alls på det språket. Och tänker att det kvittar, för vem skulle jag skicka mina signaler till? Ingen skulle fatta något!

Ursprungstanken var nog i alla fall att det var kvinnor som skickade meddelanden till män i sin närhet. Hittar exempel på nätet: Hon fläktar sig själv långsamt, vilket betyder "Gör dig inte till, jag är inte intresserad av dig". Eller det motsatta: damen viftar energiskt med sin solfjäder och signalerar därmed "Mitt hjärta står i brand!" Man får hoppas att budskapen gick fram till rätt mottagare ...

Det ska nog till en japansk solfjäder som den här, i handen på en japanska, för att det ska
 bli några klara besked på solfjdersspråket.

Copyright Klimakteriehäxan

Vad regn kan driva en människa till

Det var i fjol som jag upptäckte solfjädern.
På semester i varma Italien såg jag hur var och varannan människa av kvinnokön, ung som gammal, hade en. De användes dessutom flitigt. För bara en Euro på lokala marknadsgatan inhandlade jag denna fantastiska sak och tog den i omedelbart bruk. Insåg vad jag i åratal gått miste om när sommaren varit i varmaste laget: en stilla, svalkande fläkt som jag själv kunde styra, till råga på allt gick den lätt ned i handväskan.
Köpte flera och gav bort när jag kom hem.

Sedan dess har jag för det mesta en solfjäder inom räckhåll, och har faktiskt också sett att fler än jag skaffat sig detta effektiva motmedel mot kvalmighet och onödiga svettdroppar.
Men saker som kostar en tia är inte särskilt hållbara.
Det gäller även solfjädrar, som åtminstone till stor del består av papper. Väl nedstoppad i väskan är det lätt gjort att den spretar lite, att den trasslar in sig i hårborsten eller krockar med nyckelknippan.
Den får inte gå sönder, det får bara inte ske!

Under midsommarhelgen hade jag som ni redan listat ut inte anledning att ta upp min solfjäder en endaste gång.
Bakom den regnprickiga fönsterrutan satt jag och längtade efter solen.
Men det går ju inte att bara sitta helt overksam och vänta.
Det var då jag fick min snilleblixt.
Min solfjäder ska få ett fodral! Jag har letat tidigare. Tandborstfodral är för korta, innerrullen i hushållspappret både för stor och för kort. Ingen annan lösning har varit inom synhåll.

Jag skred till verket. Lade upp tjugo luftmaskor och satte igång, till omgivningens häpnad – det är väl bekant att mina handarbetsprojekt sällan eller aldrig blir fullbordade, så vad var nu detta? Maken undrade försynt om han skulle föräras ett penisfodral av hemslöjdstyp, men han slutade undra när mitt verk var betydligt längre än tjugo centimeter.

Nu har jag Fodralet. Ett avslutat handarbetsprojekt!
Virkat, i fasta maskor och stolpar, med rester av bomullsgarn, blandade färger utan hämningar. Och, klokast av alltihop, öppet i båda ändar, så att man alltid kan stoppa in den fasta änden först – och också dra ut den först, åt andra hållet.
Två knappar ser till att min kära solfjäder håller sig i sitt fodral.
Tänk ändå vad lite regn kan få en till.


Jag har redan tidigare sjungit solfjäderns lov, läs här! - så får du till och med veta lite om dess historia!

Copyright/design Klimakteriehäxan

Också en "solfjäder"

Min tes är ju att en solfjäder behöver man alltid i tider av möjlig värme och brist på skugga. Men det finns en situation där inte ens jag klarar att hantera en solfjäder, oavsett dess storlek och konstruktion. Det är när jag sitter vid min laptop. Händerna räcker helt enkelt inte till.

Då plockar jag glad och nöjd fram min lilla bordsfläkt. Den ansluts med en USB-kontakt direkt i datorn och sen surrar och snurrar den snällt så länge jag önskar. Och, man kan undra, men JA! den är verkligen effektiv! Köpte en till Maken och han är lika förtjust som jag. Rekommenderar ett köp, den är inte ens dyr! En hundring jämt hos Clas Ohlson! Fast det verkar inte finnas röda nu. Men det är väl en smäll man kan ta ...

Copyright Klimakteriehäxan

Slutviftat

Shoppingtips: Om du kommer till den lilla
staden Soller på Mallorca finns en fantastisk
butik med hur mycket solfjädrar som helst!

Allt roligt har sitt slut, så är det ju bara. Det har blivit dags för  summeringen av min solfjäderssatsning här på bloggen! Det började med den i vit spets på bilden ovan. Dagen var den 2 juli, och sedan dess har jag envist tvingat på mina besökare resten i min samling, men nu inser jag att säsongen för solfjädrar börjar närma sig sitt slut ... 

Sexton stycken har det blivit, i lite olika storlekar och skilda former och färger, med olika proveniens och mer eller mindre originella motiv. Ibland har jag t o m lyckats hitta någon aktuell anknytning till min solfjäder, det har blivit bl a tv-, shopping- och boktips som extra litet plus. Två ur min samling har jag gett bort under de senaste veckorna. Men jag tror att jag kan klara mig med fjorton ...

Om du av någon outgrundlig anledning missat mina fina "habanicos" (spanska för solfjäder) kan du bara klicka på etiketten "solfjäder" så hittar du dem alla, inklusive en del text om dess historia.

För snart femton år sedan publicerade jag den här videon första gången. Den kommer från tidningen Ultima Hora på Mallorca.

Tycker det är dags för en repris. Titta och njut! Sedan får det vara slutviftat. För den här gången i alla fall.

Jag köpte inte denna. Fanns i butiken i Soller. Fattar inte hur jag tänkte!

Copyright Klimakteriehäxan

Idag kan den behövas!

Den är tillbaka nu, solen! Jag plockar omedelbart fram en solfjäder igen.
Denna underbara uppfinning har urgamla anor. Japanska, kinesiska. Men är också ett spanskt tillbehör, ett måste exvis i flamencodans (tillsammans med kastanjetterna). Solfjädern är dessutom spridd över hela Latinamerika och Sydeuropa. Mina kommer huvudsakligen från Spanien och, faktiskt, Japan. 

Vad solfjäder heter på japanska råkar jag känna till: den heter "sensu". På kinesiska "shanzi". På spanska är jag mer hemmastadd. Dock finns det, knepigt nog, alternativ! När jag letat efter ordet i min skalle utan att hitta det har jag prövat "ventilador" och det har gått bra, men rätt är det inte. Däremot ska man säga "abanico" med betoning på "ni". 

För att komplicera det hela finns ett helt annat ord på mallorquin: "ventall". Lägg till detta att om man på Google ber att få veta vad solfjäder heter på spanska får man "admirador" till svar. Har definitivt aldrig stött på det ordet i samband med solfjädrar, och då har jag ändå jagat runt i ett antal butiker som specialiserat sig på såna!

I Las Palmas på Gran Canaria letade jag upp en affär som hade ett stort utbud av solfjädrar, i färger och mönster för alla smaker. Vet inte riktigt hur det kom sig att jag gick ut därifrån med en konservativ, enfärgad, klarröd? Men visst gillar jag den! Det är den största i min lilla kollektion, antagligen den av bäst kvalitet också. Jag vårdar den ömt.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar är solfjäderns tid

Det talas om rekordsommar. Varma dagar, de flesta med sol. Inser att detta är en gyllene chans: nu kan jag visa upp min samling av solfjädrar! Den är inte jättestor, men fin (tycker jag). Några är inte speciella alls, andra har sin egen lilla historia. Och glöm för all del inte grundregeln: Don´t leave home without it! Ha alltid din solfjäder redo i handväskan, kassen eller fickan! Du kommer att bli glad för det endera dagen! Även om den dagen kanske inte råkar infalla just precis nu ... hos mig är det grått ...

Sol ska också vara temat i dag för det där bloggtåget som varje lördag tuffar ut från sin station hos Åke i Nacka. Och eftersom jag gärna vill ta mig en tur men inte har någon trevlig solbild alls tänker jag att en solfjäder med lite god vilja kan accepteras ... man kan ju inte lyckas jämt, som bekant! Och kan man inte rent av se några solstrålar i mönstret?

Rätt som det är kommer ni att se fler solfjädrar här hos mig om ni väljer att titta in. Hoppas ni gör det, välkomna!

Mallorcatidningen Ultima Hora brukade anordna en årlig tävling om bästa design på en solfjäder. Vet inte om det fortfarande sker, men den här vann i alla fall ett år och jag fick
den i present av min väninna som bodde i trakten av Palma och var prenumerant – det var prenumeranterna som fick ett ex av den vinnande modellen. Hon hade antagligen redan en uppsättning av solfjädrar som räckte ...

Copyrght Klimakteriehäxan

Till solfjäderns lov

Geishan har en.
Flamencodansösen har en.
En framgångsrik författarinna jag träffat har en.
Och nu har jag två.
Samt är redo att sjunga dess lov.
Hur har man klarat sig hittills – utan solfjäder?

Alltsedan charterresan föddes har vi sett dem och fnyst åt dem, souvenirbutikernas färgsprakande solfjädrar med spetsar, blänk och blommor.
Så hände något – svårt att säga vad. Men för något år sedan, när jag var på samma kalas som författarinnan jag nyss nämnde, såg jag hur hon elegant fiskade upp sin bärbara fläkt ur handväskan och svalkade sig mellan varmrätten och desserten.
Det var i högsta grad ovanligt men såg skönt ut – coolt på flera sätt, helt enkelt.

Så, i vintras, fanns de i vanliga sortimentet på den stora bling-bling-kedjan Accessorize. En rolig vulgovariant, med fjädrar, i svart, vinrött, turkost eller vitt, och inte var den dyr heller. Jag satte upp en svart på önskelistan, men togs inte på allvar och tomten kom alltså utan.
Desto gladare blev jag frampå vårvintern när affären sålde ut de sista, till halva reapriset dessutom. Köpte raskt flera stycken à 17 kronor, gav bort i present och behöll (förstås) en.

Nu i den globala uppvärmningens tidevarv står det i alla fall helt klart att det är dags att ta fram solfjädern igen, ge den en renässans på bred front. För en sommar när termometern inte generat sig för att klättra över 30-gradersstrecket vecka ut och vecka in har behovet av akut svalka varit påtagligt, inte bara vid Medelhavets strand utan också vid Årstaviken eller på kajen i Vaxholm.

Alltså har jag viftat mig igenom semestern, inte bara med min turkosa fjäder-fjäder (som har nackdelen att den ”barrar” lite grann) utan numera också med en lite stramare sak i benvitt och diskreta blommor. En endaste liten euro kostade denna enkla juvel hos Italiens gatuförsäljare. Och jo, ni gissar rätt, jag har köpt flera…

Nu tänker jag fortsätta vifta. Det är märkvärdigt effektivt! Håller dessutom myggen borta.
Pröva, och sjung sedan solfjäderns lov tillsammans med mig.
Enda problemet är att man kan bli lite trött i armen efter en stund. I forntiden hade damerna starka män som stod för viftandet.
Men något ska man väl ha att sätta upp på träningskontot även i tider av värmerekord, dessa dagar då även damer över en viss ålder törs fråga:
Är det ovanligt varmt nu eller---?
Geishor och flamencodamer, bland andra, har vetat det länge: en solfjäder hjälper.

Copyright Klimakteriehäxan

SOLFJÄDERNS HISTORIA - LITE FAKTA

Solfjädern är en handfläkt tillverkad av växtblad, fjädrar, papper, lätt tyg, elfenben, trä, plast eller liknande. I enkel form, som ett palmblad, en fjäder eller en flätad skiva, har den använts sedan
forntiden, och praktsolfjädrar av t.ex. påfågel bars i många kulturer av
särskilda bärare vid ceremonier. - i Egypten var solfjädern en kunglig symbol.
Redan före Kristus förekom solfjädrar i Grekland.

På 1500-talet kom solfjädern till Frankrike och vidare till flera länder. Då gjordes de finaste av strutsfjädrar.
Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern. Denna, som lär ha kommit till Kina från Japan och kopierades i Europa, blev sedan den vanliga formen. Ett antal kilformigt skurna spröt av ben eller trä, till större delen överdragna med papper, tyg eller liknande och vid smaländarna löst nitade vid en axel, så att man kan veckla ut och fälla ihop solfjädern.

Under rokokotiden, på 1700-talets första hälft, var solfjädern ett verkligt lyxföremål. Spröten och ytterskivorna gjordes av elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal, guld och liknande. Överdraget smyckades med handmålade blommor, landskapsbilder med mera. Kunde också garneras med svandun eller de finaste spetsar. Även berömda målare ägnade sig åt att göra konst på solfjädrar.
Frankrike var tongivande inom tillverkningen; därnäst utmärkte sig Spanien och Italien. Bruket var i allmänhet inskränkt till ”fina damer”, utom i Spanien, där även kvinnor som inte tillhörde överklassen bar med sig solfjäder.

Efter franska revolutionen kom solfjädern nästan ur bruk för några årtionden framåt. Den fick en renässans mellan 1830- och 1850-talen, men dess verkliga pånyttfödelse vidtog först i slutet av 1850-talet.
Bland konstnärer som avbildat kvinnor med detta urfeminina attribut finns Pablo Picasso, Goya och Max Walter Svanberg.
Solfjädern används också i vissa hinduiska riter.

Källor: Wikipedia, Nordisk Familjebok, Nationalencyklopedin

Solfjäder för alla storlekar

En enda solfjäder har jag som aldrig tagits ut ur sin förpackning, men den väntade i mina gömmor. Den är ganska liten, gjord i bambu och papper och är väldigt japansk! Den kommer nämligen från Uniqlo, klädjätten som erbjuder basplagg till rimliga priser men ändå i bra snitt och kvalitet (tycker jag).

Är osäker på om jag köpt solfjädern i den stora butiken i det som förr hette Sverigehuset vid Kungsträdgården – eller om det är en reklampryl som jag rent av fått där, alldeles gratis? Snygg tycker jag i alla fall. 

Må vara hur som helst med dess ursprung: det är en fungerande solfjäder och det skriker inte REKLAM om den även om den naturligtvis är en marknadsföringsgrej. Enda kruxet med Uniqlos kläder är att de oftast inte funkar för riktigt stora människor (det finns plagg för både barn, damer och herrar), men vad solfjädern beträffar funkar den för folk i storlek från XS till XXL!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur kan du INTE ha en?

Mycket väderprat blir det i dessa dagar. En hel del pust och stön och stånk och gnäll också. Vi är inte riktigt vana vid de gassiga dagarna och de tropiska nätterna. För de senare har jag för min del just investerat i en fläkt, en tyst och snäll en som gjorde att jag sov riktigt gott i natt.
Men för dagarna har jag sedan flera år tillbaka hjälpen ständigt till hands: jag har solfjäder.

Va, har inte du det? Hur kan du låta bli?
Det är inte ens tantigt, inte om man lyfter blicken ett snäpp över Hökarängens nivå.
Det är suveränt, jag har en (har som synes flera att välja på) i handväskan året om, för alla kvalmiga ögonblick som kan uppstå.

Om du inte redan har en solfjäder – köp! Det är en liten investering som ger stor vinst, du kommer inte att ångra dig! Och för att skydda den mot slitage, för det blir den utsatt för där i handväskans djup, har du tipset här …

Copyright Klimakteriehäxan

"Don´t leave home without it"

Det är somrar som denna som min tes ideligen blir bekräftad: Gå inte hemifrån utan den!
Vilken den? Solfjädern, förstås!

Jag har sjungit dess lov upprepade gånger här på bloggen men nu blev det dags igen. Tänk dig själv: du är ett hängivet fan av solfjädrar (ett fan-fan skulle en lustigkurre kanske säga på swenglish?) och finner dig plötsligt stå framför ett helt stort skyltfönster fyllt av just detta älsklingsobjekt!

Butiken med det lockande fönstret finns i den lilla staden Soller på Mallorca. Och nog vet jag att man i länderna kring Medelhavet på vilken marknad som helst kan köpa solfjädrar för en struntsumma, visst vet jag att sådana också fyller sin funktion. Men det är något särskilt med de lite mer arbetade, elegantare skapelserna!

Den som drog mina ögon till sig allra mest pryddes av ett bi på en blomma. Handmålat? Självklart, sa damen i affären. Priset? 25 euro. Inte oskäligt, tyckte jag, men lyckades ändå gå ut utan att handla, min samling är redan stor nog, och där finns flera handmålade, just från Mallorca. Fick dem i present från min kompis Kulsprutan, min trognaste bloggläsare tills hon tyvärr dukade under för cancer. Att ge folk en solfjäder är för övrigt ett lysande förslag.

Nu har jag alltid en solfjäder i handväskan, helst i ett litet fodral, och man behöver inte alls leva i varma klimatzoner för att vilja använda den. Kliv på en buss i Stockholm och jag lovar att din bänkgranne lutar sig lite närmare för att om möjligt fånga lite av luftrörelsen du åstadkommer i den stillastående hettan!

"Don´t leave home without it" var en reklamslogan som bet sig fast för några år sedan, men då gällde det ett kreditkort. Idag gäller det tveklöst solfjädern.
Kom just på – när jag tittar på mitt foto – att jag nog borde ha köpt den där med biet i blomman ändå. Så fin! Eller hur?
Om du vill läsa mer om solfjädrars historia och användning kan du klicka här!

Copyright Klimakteriehäxan

Solfjäder också i bokhyllan!

Sommarvärmen håller i sig. Jag håller (nästan alltid) i en solfjäder ... samtidigt som jag till min förtjusning noterar att det inte stormar i dag heller, visst är det fantastiskt!

I Kina har solfjädern i århundraden varit ett viktigt attribut för kvinnor, även om Japan förmodligen var först. De prisvänliga solfjädrar vi köper i dag, i diverse souvenirbutiker både här hemma och på varma resmål dit turisterna drar sig, är sannolikt massproducerade i Kina, i inte så särdeles ädla material (läs plast, papper, tyg). Skulle det vara riktigt fint förr i världen kunde man snida gracila mönster i exempelvis ben. Bambu och trä användes också.

Men även om inte materialet är av ädlaste slag är funktionen den samma: man får luften att röra sig, och man kan dessutom skrämma bort flugor eller andra insekter som är onödigt närgångna! Solfjädern ni ser på bilden i dag är lite av en "vulgär-variant", med glitter. Gjord i Kina.

Jag kan dessutom komma med ett boktips, apropå solfjädrar: Lisa See, amerikanska med rötter i Kina, har skrivit en roman som utspelar sig på 1800-talet och den handlar om två flickor som växer upp i Kina med alla den tidens krav på "riktiga kvinnor". Snörda fötter är ett exempel på vad de tvingades gå igenom, så gruvligt plågsamt! "Snöblomma och den hemliga solfjädern" (Sun Flower and the Secret Fan) är spännande läsning, som ger inblickar i en urgammal kultur.  Den har förhoppningsvis förpassats till historien i dag! Men boken är lätt att hitta.

Copyright Klimakteriehäxan

Kan det vara en Picasso?

En enda av mina solfjädrar är signerad. Det är ännu en present, en vinnare jag fick överta när tidningen Ultima Hora på Mallorca haft tävling om "Årets solfjäder" och delat ut såna till sina prenumeranter. 

Jag tycker det står "M. Mott." på den. Har skrivit till tidningen och, på min bästa spanska, bett om svar på tre frågor: Har man fortfarande den här tävlingen? Vilket år vann den på bilden? Och vem är upphovspersonen? Några veckor har gått, jag har inget svar fått.

Frågar i brist på andra källor efter "M. Mott, konstnär, Spanien", på nätet. Får svar från AI: "M. Mott är inte en känd spansk konstnär. Det verkar som om du kanske tänker på Pablo Picasso, som är en av de mest kända spanska konstnärerna."

Nu är det dock så att jag är alldeles alldeles säker på att Picasso inte designat, än mindre signerat min fina solfjäder. Tack ändå, M Mott, var du än finns, OM du finns? Kan tillägga att min tillit till den artificiella intelligensen inte ökade med denna erfarenhet.

Copyright Klimakteriehäxan

Fel packning

Befinner mig i Barndomslandet.
Har medfört solfjäder, shorts, baddräkt och solskyddsmedel samt mörka glasögon och sandaler. Senast vi var här behövdes alltihop.
Fast nu regnar det, tätt och strilande.

Alldeles säkert är det bra: brandrisken minskar, grundvattnet fylls på, törstig växtlighet får sitt lystmäte. Gräsmattan är nästan grön.
Och jag kan tycka att det är rätt mysigt att somna till ljudet av droppar som trummar mot löven i den stora lönnen. Om regnet glesnar blåser det i stället ordentligt.

Packningen var inte helt rätt. Långt ifrån idealisk, om sanningen ska fram. Dessutom gillar mördarsniglarna att marken blivit våt. Men vi gillar inte mördarsniglar.

Copyright Klimakteriehäxan

På höstkanten

Vissa dagar får ord en extra betydelse.
Ta ”vattenkraft” till exempel.
En dag som i dag får det ordet extra laddning.
Det har regnat oavbrutet sedan i morse. Strilat, plaskat och droppat.
Vare sig man vill eller ej måste man börja inse att vi befinner oss på höstkanten, att det bara blir mörkare, att kvicksilvret kryper nedåt, att yllebyxornas tid snart är här.

Det betyder också att solfjädrarna med största sannolikhet får semester. Nu tar det månader innan de kan känna sig behövda igen – såvitt inte en lite vintertripp till varmare trakter ingår i planerna, förstås.

Min kärlek till solfjädrarna har bara stärkts den här sommaren. Att det skulle behöva gå ända till 2006 innan jag fick upp ögonen för denna fantastiska pryl!
I dag är jag stolt ägare till inte mindre än fyra olika solfjädrar (och ett fodral! förvisso lätt hånat av somliga…)

Den turkosa med svandun har jag inte använt så ofta, det barrar faktiskt lite också. Men de båda enklare varianterna, inköpta för en euro styck på gatumarknad i Italien, dem har jag verkligen haft användning av.
Dessutom har jag fått en fjärde variant, en present från Väninnan i Utlandet, som förstås blivit varse min faiblesse.

I Spanien, precis som i Italien, är nämligen solfjädrar en bruksvara. Och den stora dagstidningen Ultima Hora utlyser varje år en tävling om ny design av en ”abanico”. Ni ser årets vinnare på bilden nedan, en snygg och modern skapelse i gräddvitt, brunt och orange. Jätteläcker i mitt tycke!

Nu är det ändå dags att sända mina kära solfjädrar in i vinteridet. Kanske borde man ägna den kalla årstiden åt att öva in solfjäderspråket, det subtila sätt som finns noga utmejslat för elegant kommunikation med diskretast tänkbara medel. Men det vore väl å andra sidan helt bortkastad tid, eftersom knappast någon skulle förstå att tyda de utsända signalerna.
Alltså blir det bara vanligt viftande även framöver.

Och vid närmare eftertanke tror jag att en av dessa mina nyfunna favoriter får ligga kvar i handväskan. För rätt som det är har luften stannat omkring en, på krogen eller i biosalongen eller hemma i fåtöljen.
Då passar inget bättre än en liten solfjäder, vare sig det är i klassisk design, lite vampaktigt dunig eller i årets prisvinnande modell.


Mer om solfjädern, till och med om dess historia, här!

Copyright Klimakteriehäxan