Sista språklektionen

Se nu tittar den fram igen, solen, efter att ha hållit sig rätt så mycket i skymundan några dagar, jagad av molnen högt där uppe i det vi vill kalla "det blå" även när färgen är envist grå. Kanske behöver man sin solfjäder i dag igen?

Men innan jag ger mig ut läser jag i dagens Dagens Nyheter om Ioannis Ikonoumo som talar trettiotvå språk och hela tiden lär sig nya. Språk är också vad han arbetar med, som översättare i EU:s högkvarter i Bryssel. Grekiska är hans modersmål men sedan har han alltså plockat upp det ena efter det andra. Senast har han ägnat sig åt indianspråk från Latinamerika som quechoa, vilket man talar i Peru och Bolivia.

Fast på den långa listan över språken denne polyglott (mångspråkig människa) behärskar saknas i alla fall än så länge ett: solfjädersspråket. Vi håller oss kvar i språklektionernas värld, fortfarande med "glosor" från 1800-talet. Det här är tredje och sista "lektionen". Tänk ändå vad man kan uttrycka med hjälp av en solfjäder!

• Att elegant hålla ut den öppna solfjädern mot samtalspartnern: Välkommen.

• Att peka på en stol med stängd solfjäder: Sitt bredvid mig.
• Att trycka en stängd solfjäder mot höger axel: Jag avskyr dig.
• Att upprepade gånger låta den stängda solfjädern falla halvt öppen in i vänster hand: Inte ett ord till.
• Att gömma vänster handflata med en öppen solfjäder hållen i höger hand: Håll det  hemligt.
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att placera den stängda solfjädern mot höger öra: Jag lyssnar på dig.
• Att hålla den stängda solfjädern mot höger tinning: Sluta vara svartsjuk.
• Att lägga den stängda solfjädern i vänster hand: Jag förstår dig inte.
• Att flytta solfjädern snabbt från hand till hand: Jag är mycket orolig.
• Att lätt slå med stängd solfjäder mellan fingrarna på vänster hand: Vi måste avbryta vårt samtal.
• Att hänga en stängd solfjäder från höger hand: Adjö, hej då!

Tvingas förstås inse att hur kul det än må vara med ett nytt språk är det i det här fallet ändå exempel på värdelöst vetande, ren kuriosa. För vad hjälper det om jag kan sända alla möjliga signaler med min solfjäder – jag vet ju ingen jag kan skicka mina meddelanden till!

Tror att nutidens samtal, hur knepiga de än kan vara, ändå är att föredra. Även om en viss risk att bli missförstådd kan kvarstå ... för att inte tala om när mobilens "auto-correct"-funktion oombedd griper in och förvandlar ens sms till obegripligheter ...

Om du, trots den varma sommaren och inte minst min intensiva kampanj, fortfarande inte äger en solfjäder kan jag tipsa om att H&M har riktigt fina för en hundralapp (och förr eller senare kommer du att behöva en). Den på bilden kommer därifrån, Dottern har just fått den i födelsedagspresent av sin moder, solfjädersfantasten. 

Vit och olivgrön, färgen inte exakt som på fotot dock.

Copyright Klimakteriehäxan