I dag för sextio år sedan

20/9 1966 "T Laila. Får nyckeln", Hade fortfarande tämligen läsbar handstil på den tiden ...

För exakt sextio år sedan fick jag nyckeln till mitt första egna boende i Stockholm. Glad som en lärka kunde jag flytta in i en liten halvsunkig etta en halvtrappa ned, med adress Smedsbacksatan 7. Där fanns ett rum, litet kök med s k sekundärkök, badrum, liten hall och en glasdörr ut mot gräset på husets baksida, fast utan någon sorts altan eller balkong. Stod man på tå kunde man ana vattnet i Värtan, men det var vackert grönt i blickfånget också. Plus ganska många tak.

Troligen hette det att lyan var "möblerad". Där fanns en otroligt smal säng, ett litet bord, en möbel som kallades "stäng" eftersom den var en stol som kunde dras ut och bli en säng. Någon sorts soffa fanns också. Jag sov i det där lilla sekundärköket, med en hopfällbar campingmöbel (bord och pallar) som matplats bredvid. Gasspis hade jag nog aldrig förr sett, men det funkade också. Allt var frid och fröjd!

Hur kunde då jag, fortfarande tonåring, i  princip utan inkomst, få tag i en lägenhet på eftertraktade Gärdet? Svart förstås. Hyrde i andra hand av en bekant som jobbade i Värmland samtidigt som jag kommit in på Journalistinstitutet i Stockholm. Mitt nya liv skulle bekostas av studielånet. 

Med viss rätt kan ni undra hur jag kan vara så säker, inte bara på året, utan exakt på dagen? Jo då, här finns bevis! Från ingenstans dök nämligen min lilla fickkalender från 1966 upp och blir den perfekta backspegeln. Slog upp den 20 september mest på måfå, men sökte förstås svaret på frågan: Vad hade jag för mig då? Och visst får jag svar!

Jag påminns om hur jag tillfälligt inhystes hos min morbror och moster i Edsberg, i väntan på att hitta något eget, helst närmare skolan. Den 17 september hoppade jag in och jobbade extra som kassörska i deras snabbköp. I veckan innan hade jag varit och lyssnat på den mycket originelle jazzmusikern Archie Shepp på Stockholms jazzfestival. 

Dagen efter att jag hämtade den där hett åtrådda nyckeln köpte jag en klänning. Den 23 september sov jag första natten i mitt nya hem. Några dagar senare kom mina föräldrar med ett lass förnödenheter. På Åhléns köpte jag ett vackert finskt tyg att sätta upp på väggen, lägenheten skrek efter uppfräschning och förnyelse.

Att jag i princip varje dag skrev i min kalender vad jag ägnat mig åt förvånar mig i dag, men det är lite spännande att se hur mitt liv såg ut för det som känns som en evighet sedan. Jag gick exempelvis jätteofta på bio mellan tentorna som verkar ha duggat ganska tätt. Hade gärna kompisar hemma, ibland gick vi på krogen trots att vi nog egentligen inte hade råd med det. Tränade regelbundet gjorde jag också.

Nog anpassade jag mig till livet i huvudstaden utan några problem. Och jag har ju blivit kvar, via ytterligare någon svart hyresadress innan jag lyckades få ett eget kontrakt, fast även det köptes svart – så gjorde "alla" på den tiden ... och brottet lär vara preskriberat vid det här laget. 

Kvinnan som hade kontraktet på lägenheten på Smedbacksgatan blev påkommen. Hon hade ju inte tillstånd att hyra ut i andra hand, så där försvann den bostaden i en hast. Men då hade jag redan lämnat ifrån mig nyckeln.

Copyright Klimakteriehäxan