 |
| 20/9 1966 "T Laila. Får nyckeln", Hade fortfarande tämligen läsbar handstil på den tiden ... |
Troligen hette det att lyan var "möblerad". Där fanns en otroligt smal säng, ett litet bord, en möbel som kallades "stäng" eftersom den var en stol som kunde dras ut och bli en säng. Någon sorts soffa fanns också. Jag sov i det där lilla sekundärköket, med en hopfällbar campingmöbel (bord och pallar) som matplats bredvid. Gasspis hade jag nog aldrig förr sett, men det funkade också. Allt var frid och fröjd!
Hur kunde då jag, fortfarande tonåring, i princip utan inkomst, få tag i en lägenhet på eftertraktade Gärdet? Svart förstås. Hyrde i andra hand av en bekant som jobbade i Värmland samtidigt som jag kommit in på Journalistinstitutet i Stockholm. Mitt nya liv skulle bekostas av studielånet.
Med viss rätt kan ni undra hur jag kan vara så säker, inte bara på året, utan exakt på dagen? Jo då, här finns bevis! Från ingenstans dök nämligen min lilla fickkalender från 1966 upp och blir den perfekta backspegeln. Slog upp den 20 september mest på måfå, men sökte förstås svaret på frågan: Vad hade jag för mig då? Och visst får jag svar!
Jag påminns om hur jag tillfälligt inhystes hos min morbror och moster i Edsberg, i väntan på att hitta något eget, helst närmare skolan. Den 17 september hoppade jag in och jobbade extra som kassörska i deras snabbköp. I veckan innan hade jag varit och lyssnat på den mycket originelle jazzmusikern Archie Shepp på Stockholms jazzfestival.
Dagen efter att jag hämtade den där hett åtrådda nyckeln köpte jag en klänning. Den 23 september sov jag första natten i mitt nya hem. Några dagar senare kom mina föräldrar med ett lass förnödenheter. På Åhléns köpte jag ett vackert finskt tyg att sätta upp på väggen, lägenheten skrek efter uppfräschning och förnyelse.
Att jag i princip varje dag skrev i min kalender vad jag ägnat mig åt förvånar mig i dag, men det är lite spännande att se hur mitt liv såg ut för det som känns som en evighet sedan. Jag gick exempelvis jätteofta på bio mellan tentorna som verkar ha duggat ganska tätt. Hade gärna kompisar hemma, ibland gick vi på krogen trots att vi nog egentligen inte hade råd med det. Tränade regelbundet gjorde jag också.
Nog anpassade jag mig till livet i huvudstaden utan några problem. Och jag har ju blivit kvar, via ytterligare någon svart hyresadress innan jag lyckades få ett eget kontrakt, fast även det köptes svart – så gjorde "alla" på den tiden ... och brottet lär vara preskriberat vid det här laget.
Kvinnan som hade kontraktet på lägenheten på Smedbacksgatan blev påkommen. Hon hade ju inte tillstånd att hyra ut i andra hand, så där försvann den bostaden i en hast. Men då hade jag redan lämnat ifrån mig nyckeln.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Trevligt minne, för 55 år sedan flyttade jag in i nybyggt HSB-lägenhet på Hisingen. Inga problem köpa lägenhet och få lån, men jag var inte myndig än så min mor fick ha telefonen i hennes namn.
SvaraRaderaJag blev förstås väldigt förvånad över att få veta exakt datum för denna stora händelse i mitt liv!
Raderajag skrev dagbok, sparat kalendrar, och fotat (trots att det var ganska dyrt på den tiden)
RaderaNån gång i fjol slängde jag många kalendrar - tyckte inte det såg ut som att jag skrivit in någon info av värde. Nu är de borta. Den här och någon till dök upp nyss.
RaderaDå har du nostalgiläsning nu=) Har hyrt precis som dig och det är också preskriberat. Fast min 1a låg högst upp och hade ett riktigt kök och en galet stor garderob. Ja, det var andra tider i början av 90- talet
SvaraRaderaNån jättespännande läsning kan ag väl inte påstå att den erbjuder, den lilla boken ... men nog såg livet - och omvärlden - annorlunda ut!
RaderaSpännande att hitta en gammal kalender där du även varit så flitig att skriva i ... är lite imponerad faktiskt! Jag hittade en som var från 1987 för ett tag sedan, men i den stod bara nära och käras födelsedagar.
SvaraRaderaSak samma här: tid hos frisören och tandhygienisten står där, och så några bemärkelsedsagar men inte mycket mer! Dock fortsätter jag med papper och penna!
Raderaoch när man köpte kläder skulle man försöka klippa ett litet färgprov ur fållen, spara och klistra, så man nästa gång skulle köpa passande kläder i rätt färg
SvaraRaderaDet gjorde aldrig jag ... funkade ändå, som jag minns det. Eftersom jag sydde mycket själv hade jag förstås lätt att skaffa färgprov om det behövdes.
RaderaSnygg handstil för en 16-åring!
SvaraRaderaMen då fanns ju skrivstil på skolschemat redan från yngre år. I dag har många 16-åringar svårt att ens greppa en penna - det är sant! Handstilen blir då därefter...
De som klarar sig bäst gällande att greooa- och använda pennor, är de hemifrån har fått ritgrejer och pennor och då lärt sig att greppa smala pennor och föra dem över ett papper.
= Den digitala skolan har sitt pris: Vi har kommande generationer, där många är helt utan handstil!
//Hälsningar en 62-åring som jobbar vid ett högstadium.
Min handstil hade redan börjat förfulas 1966, och den har inte blivit bättre sen heller ... Ja nog tror jag att skärmarna berövar många förmågan att skriva för hand.
RaderaHar försökt (lite försiktigt) att få mina barnbarn att hålla pennor på "det gamla vanliga sättet" men det går så där ...
jag ångrar alla år jag inte fört någon sorts dagbok.man har mycken glädje av att kunna gå tillbaka
SvaraRaderaKanske tur att bloggar inte fanns då!?!...På samma gång som det hade varit intressant. Bl a fotades det ju inte så mycket förr: Men man hade ju bara 24 alternativt 36 bilder per fotorulle, som sedan tog sin tid att framkalla.
Radera