Språklektion från 1800-talet

Dags för en ny språklektion. Bara att börja öva för den som vill kommunicera på solfjädersspråket! Vi börjar grundläggande, med "ja" och "nej", viktiga besked även på 1800-talet där nedanstående "ord" ska ha använts i solfjädersspråket, om man får tro Wikipedia. Och det får man väl?

• Att placera den öppna solfjädern mot höger kind: Ja.
• Att placera den öppna solfjädern mot vänster kind: Nej.
• Att placera sin hand över hjärtat, och hålla solfjädern öppen framför ögonen: Jag älskar dig.
• Att erbjuda golvet intill sig med solfjädern: Kom närmre mig.
• Att pressa en öppen solfjäder med båda sina händer emot sitt bröst och långsamt lyfta blicken: Jag ber ödmjukt om förlåtelse.
• Att titta på en stängd solfjäder: Jag tänker på dig hela tiden.
• Att argt stänga solfjädern och vända den febrilt i handen: Jag är arg på dig.
• Att peka på en stol med stängd solfjäder: Sitt bredvid mig.
• Att peka på en stol med öppen solfjäder: Nu är det nog. Du tråkar ut mig.
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att vifta med den öppna solfjädern mot sig själv: Dansa med mig.
• Att gömma vänster handflata med en öppen solfjäder hållen i höger hand: Håll det  hemligt.

Ber samtidigt att få presentera min mest hysteriska solfjäder ... turkosa fjädrar att vifta med, även om man kanske får välja "rätt" tillfälle att använda den  ... Älskar färgen! Det var den (i Stockholm saligen insomnade) skojiga butikskedjan Accessorize som sålde dem, rätt länge sedan nu. Men solfjädern har jag som synes behållit!

Copyright Klimakteriehäxan