Han stod för taxin själv

Det är tolv år sedan nu. Jag hade lyckats få Percy Barnevik som gäst i en tv-studio i Stockholm för en intervju. Han var i egenskap av en av det svenska näringslivets verkliga höjdare en "tiotaggare".  Men som extra krydda hade man just publicerat hans bok "Ledarskap – 200 råd" och det var mest den vi skulle tala om. Och det gjorde vi, i en dryg halvtimme!

Vet att många såg det där programmet och jag fick en hel del positiva kommentarer. En sak var helt klar: det var en väldigt trevlig man som satt där mitt emot mig, svarade ledigt på mina frågor och hade, förstås, en hel del klokt att komma med. En ringräv, förvisso.

Har inte tänkt på den där intervjun på väldigt länge, men i går blev jag påmind: ett svar ur vårt samtal och en lyssnarbild på mig dök upp när Rapport berättade om hans bortgång. Jag syntes jättekort, men oj så många som såg och har hört av sig!

Percy Barnevik dog, 84 år gammal, i sviterna av en stroke. Med honom går en rejäl bit svensk företagshistoria i graven. Hans råd om ledarskap lever ändå vidare! Och oavsett hur intressant den där intervjun jag gjorde var, så finns en detalj som jag inte glömmer. Det var hans sista replik till mig. Vi hade lämnat studion och jag följde, precis som jag brukade, min gäst till tv-husentrén. Vi småpratade under korridorvandringen. Väl framme vid receptionen skulle jag ringa efter en taxi åt honom, som brukligt var.

Men jag blev avbruten, snabbt och effektivt. Percy Barnevik lade en vänlig hand på min axel.

-Du, sa han, det behövs inte. Jag beställer och betalar min bil själv.

Han hade definitivt råd med det, men oväntat var det!

Har nog lotsat hundratals personer till taxi utanför den där entrén. Bara Barnevik har betalat med egna pengar.

Copyright Klimakteriehäxan