Att ha en bil runt sin kropp, det var som att klä på sig. Att bli skyddad mot omvärlden. Att inte längre vara naken. Skuldrorna blev bredare, livet fick plötsligt en framåtriktning. Som hos alla vana bilförare kändes gränsen mellan kroppen och bilen allt vagare för att tidvis helt försvinna. Karossen blev en del av ens ansikte. /.../ Folk som inte tog hand om sin bil tog heller inte hand om sin kropp. Det stämde alltid. En kvinna som körde en otvättad bil skulle han aldrig bli intim med. /.../ Varje anständig bilägare borde ha en minidammsugare i sidofacket.
-Nog har vi väl alla någon gång stött på en bilägare som behandlat sitt åk med största tänkbara respekt och kärlek, varmast möjliga känslor helt enkelt! Här är det Mikael Niemi som i sin bok "Fallvatten" beskriver Adolf, en man i 40-årsåldern, och hans tankar kring sin Saab.
Inlägg
När man har en bil med själ och hjärta då är det lätt att ta hand om den och känna för den - fast att det är plåt. Vet när vi var tvungna att skrota en Mercedes årsmodell 1968 det kändes för det var den jag hade lärt mig köra "riktig bil" med. Men då min lillasyster krockade den i mitten av 1990- talet och pappa ansåg att han inte kunde räta ut den till sitt forna jag så var det dags att ta adjö av den - men det kändes. (Jag som inte hade kört bilen de senaste 5 åren - men det var något visst med den) Tur att det var den syrran körde för hon klarade sig utan en skråma. Ha en fin kväll!
SvaraRadera