Gutår för julens sista blomma

Vi har gott om snapsglas, både arvegods av äldre modell och några trevliga mer moderna, formgivna av Bertil Vallien. Men de används nästan aldrig, vi är inga älskare av snaps. Fast nu kom ändå ett snapsglas till pass, ett i kristall. Det blev en ovanligt liten vas.

Hade amaryllisar i juldagarna, och ni vet hur det är: de kräver viss omsorg. Fräscht vatten till blommorna är inte bara titeln på en bra bok, det är en nödvändighet för den som gillar snittblommor. Vi vet ändå hur det slutar: de vissnar naturligtvis, allt annat vore ju konstigt. 

Jag klippte bort två slokande klockor och i samma veva lyckades jag av misstag slå av den sista knoppen, som hade ett tag kvar innan den hade tänkt slå ut. Inte kan man slänga en stor och grann knopp från julens sista amaryllis!

Och se! Den trivdes i snapsglaset. Med bara en dryg centimeter vatten på botten höll den sig otörstig och visst slog den ut. Vi har dock inte sjungit vare sig "Hej Tomtegubbar" eller "Helan går" för att fira. Det har väl egentligen inte varit läge för "Opp amaryllis" heller, men julens sista blomma är det nog och den borde väl hedras? Ja men det får räcka med en bloggpost! Och kanske ett litet försiktigt "gutår"?

Copyright Klimakteriehäxan 

Fotnot: Boken jag syftar på är förstås "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valérie Perrin.