"Greven av Monte Christo" bestal mig på många timmars sömn. Tror att jag gick i gymnasiet, bar hem från biblioteket i princip allt Alexandre Dumas d y hade skrivit. Älskade den där historien! Tyckte också att tv-versionen var bra när jag såg den för något sedan.
Anna Laestadius-Larsson har skrivit en serie om tre historiska romaner som utspelar sig på och kring Stockholms slott på sent 1700-tal, och där cirkulerar det förstås en hel del "fint folk", alltså adel. Trilogin består av "Barnbruden", "Pottungen" och "Räfvhonan". Just när jag skriver detta inser jag att jag faktiskt inte läst den sista delen! Det ska jag göra, vill förstås veta hur det ska sluta! Det är framför allt kvinnor och flickor som har huvudrollerna i berättelsen.
Sedan fick jag en idé i skallen: borde inte "I grevens tid" vara en jättebra titel på en roman? Kul tanke, tyckte jag. Men jag tänkte den inte först. För när jag kollade hittade jag en bunt författarnamn, åtminstone Caitlin Crews,Clare Connelly, Martin Olczak, Olov Svedelid, Helen Dickson och Lucy Ashford. Alla kom på det före mig. Och det kan förmodligen finnas ännu fler.
"Idel ädel adel" var för övrigt en schlager med Lasse Dahlquist, inspelad 1944. Det blev också en långfilm med samma namn året därpå!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
jag glömde en favoritbok: Greven av Monte Cristo. jag hade med Barnbruden i alla fall. I grevens tid är ett användbart uttryck. min mamma använde det ofta.
SvaraRaderaGreven av Monte Cristo sonens och min fars favorit, sett filmatisering
SvaraRadera