En idol från förr

Det finns ett lördagstema med rötterna hos bloggvännen Åke som jag oftast missar – den har vinjetten "Hoppa på tåget", fast jag finner mig oftast stående kvar på perrongen medan tåget far iväg mot nya och spännande mål. Men denna lördag lyckas jag komma ihåg att det är dags och jag tänder dessutom på ämnet – det ska handla om en ikonisk popfigur jag hade (som idol) som ung.

Jag svärmade verkligen för honom. Den rösten! Den smekte hela mig, intog både hjärta och hjärna. När han sjöng "I Love You Because" var jag nog rent av lycklig! Mitt tonårshjärta var fullt! Att min idol var död tänkte jag nog inte på.

Det handlar om Jim Reeves, en musikaliskt jättebegåvad grabb från Texas. Han var yngst i familjen med åtta barn, satsade på en karriär som baseball-spelare men blev också en omtyckt radiopratare och sjöng gärna och ofta. Framgången som artist lät dock vänta på sig. Hans första skiva släpptes 1955 och samma år syntes han för första gången i tv, Det riktiga genombrottet kom 1959 med superhitten "He´ll have to go" ("Han måste gå", gjordes på svenska av Cacka Israelsson), som banade väg för honom ut i världen.

Den internationella karriären blev rejäl, Jim Reeves var jättestor exempelvis i Sri Lanka och i Norge! När han valde att sjunga jullåtar var också försäljningssiffrorna i topp. Min favoritlåt "I Love You Because" spelades in på tidigaste 1960-talet och en annan dunderhit, "I Can´t Stop Loving You" blev hans allra sista inspelade låt, 1964.

Hur stor Jim Reeves hade kunnat bli är det ingen som vet. Han omkom i en flygolycka 1964 bara 40 år gammal. Men i mitt liv var han jättestor. Jag avundades min klasskamrat Bodil som lade alla sina veckopengar på att köpa hans skivor. Hon hade så vitt jag vet samtliga. 

Copyright Klimakteriehäxan