Äntligen får Värmlandskorven lite respekt!

Det är dags nu.
Äntligen ska den få lite respekt, respekt som den verkligen förtjänar.

Värmlandskorven ser ut att bli ytterligare en svensk delikatess som får EU-skydd. Skånes spettekaka, Kalix löjrom och bruna bönor från Öland kallas redan unika matprodukter med svenskt ursprung. Om EU säger ja betyder det att skyddet blir som ett lokalt monopol. Det går inte längre att flytta tillverkningen till en annan ort eller ett annat land – eller att ändra det ursprungliga receptet.

Den där korven är i gott sällskap. Sverige vill också skydda tre älskade bakverk: semla, lussebulle och kanelbulle. Åkeröäpplet, så gott, och två sorters strömming ska få sin originalitet granskad, plus ytterligare ett tjugotal svenska ätbarheter, varav många är sådana att snålvattnet kan börja rinna bara man tänker på lyckan att få dem på sin tallrik ...

Som barnfödd och inbiten värmländsk lokalpatriot önskar jag verkligen Värmlandskorven all framgång om den rent av skulle lanseras på lite bredare front. Man köper den alltså rå och får sjuda den hemma i köket, även om det numera också finns färdigkokt bara att värma. Wikipedia beskriver den så här: "Värmlandskorv är en tjock, orökt korv som framställs av hackat eller malet nöt- och griskött, späck, hackad rå potatis, gul lök och en kryddning av salt, vitpeppar och kryddpeppar, traditionellt stoppat i krokfjälster som sedan gnids med salt, salpeter och socker." 

Den kan naturligtvis jämföras med annan kokkorv (fläsk-, kött-, jul-), men en äkta Värmlandskorv, i kombination med potatis, gärna som mos, gröna ärter och senap, är en delikatess som många EU-medborgare borde få prova. Chansen ökar kanske om den där speciella EU-stämpeln kommer på plats?

Värmlandskorv från Hemgården Chark i Värmland. Man har gjort korv sedan 1894 och jag är trogen kund!

Copyright Klimakteriehäxan