måndag, september 05, 2005

Potatissäck i capribyxa

Nu är det dags igen.
Jag skall bli en bättre människa.
Det betyder att jag ska gå flitigt på gympa, ta mig in i styrkehallen ibland, gå långa promenader även om vädret är trist. Och kanske är det nu jag ska börja med situps på morgnarna, före frukost? Plus några armhävningar?
Allt i jakten på hälsa, styrka – och en trevligare, mer presentabel kroppshydda.
Men lätt är det inte.

Ett sätt att lura sig själv är att skaffa trevliga prylar till träningen. Och just i rätt ögonblick (marknadsföringsavdelningarna vet när det är dags att sätta in stöten) erbjuds vi att köpa träningsbyxor i caprimodell och matchande topp för bara 450 kronor – normalpris uppåt det dubbla, eftersom det handlar om Märkesprodukter Med Välkänd Logotyp.
450 spänn är en hel del pengar det också, men avsikten är god.
Alltså går jag med bestämda steg till sportaffären och hittar såväl byxor som överdel.
Brallorna i storlek large är lagom och ser ok ut.
Toppen jag plockat med mig in i provrummet är x-large, jag är någorlunda realistisk (och större finns inte).
Och visst går den på.
Men hur ser jag ut?
Jo som en slarvigt stoppad korv. Eller som en potatissäck.

Inspiration för att rusa till gympapasset? Verkligen inte. Snarare en hint om att det är lika bra att dra något gammalt över sig – och ta med något onyttigt att äta under den där gamla filten, eftersom slaget redan verkar vara förlorat.
Vilken tur då att jag fortfarande har mina Reebok-brallor. De var svarta när jag köpte dem på rea, det är närmare tjugo år sedan. Fantastiskt material som andas, bekvämt. Numera är färgen ganska svår at bestämma, den varierar också beroende på vilken bit av byxorna man väljer att granska. Fläckvis handlar det om grått, i olika nyanser, fläckvis är det faktiskt åt det bruna hållet. Ingenstans finns svart kvar.
Sak samma med min favorittröja. Köpt i Grekland precis när det blev klart att OS skulle hamna i Aten. Denna t-shirt hänger med än och är underbart mjuk och skön, stor och rymlig. Fast naturligtvis inte svart längre – men man kan fortfarande se de olympiska ringarna på bröstet.

Det skulle vara kul att veta hur många tvättar dessa plagg fått utstå.
Vore också intressant att räkna ut vad de kostat per gympapass. Inte är det mycket!
Men var i hela världen finns deras likar att köpa idag?
För inte den elakaste betraktare i världen kan ändå komma och påstå att mina älsklingsträningskläder sitter som korvskinn.

Det som i fel utstyrsel gör mig till potatissäck finns naturligtvis kvar där under – men mina käraste sportpersedlar drar ett försoningens skyddande lager över alltihop.
Och jag kan gympa vidare.
Låta hälsan och det där stå för motivationen
Strunta i looken och knoga på. I samma gamla kläder.
Säkert i tio år till.
Vid det laget är capribyxan säkert ett minne blott även för den trendigaste träningsnörd.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. det är ju för turligt att min kropp är perfekt.. ^*asg..asg...asg*

    SvaraRadera
  2. Så skönt att höra att det är fler än jag som i det närmaste går på det där att "bara jag köper nya träningskläder så kommer jag komma igång minsann!". Jojo.

    (Men skulle du mot förmodan vilja byta ut favorit-tröjan, så kan jag rekommendera Stadiums egna märke, Soc, stora bylsiga träningströjor i sådant där material som andas, inte dyra heller. )

    SvaraRadera
  3. Åh, du är precis som jag. Jag köper också nya kläder varje gång jag ska börja träna! Hela min garderob är full av nästan sprillans nya mysbyxor! :)

    SvaraRadera
  4. Reflektioner


    Jag tycker det där med träningsskor är jobbigt. Så fort man ska prova något nytt när det gäller träning så rekomenderar de special skor för att inte knäna ska bli förstörda. Ett tag köpte jag träningskor istället för vanliga skor. Tyvärr visade det sig att användningsområdena för skorna var begränsade. ;)

    SvaraRadera
  5. Det där med träningsskor är en jävla djungel. Men jag har listat ut att det är en stor bluff (för att nån ska tjäna pengar på att jag köper dyra skor). Inte för att jag har några vetenskapliga belägg för det, men om vissa afrikaner till och med kan springa långdistanslopp i OS utan skor så kan jag inte tänka mig att mina knän går sönder för att jag har ett par 600 kronors aerobics skor istället för ett par 1000 kronors.

    SvaraRadera
  6. Och visst har vi alla hört försäljare i sportaffären som säjer att "gummit dör" i sulorna? Måste förnyas minst varje år, heter det.
    Mina sulor har aldrig varit levande och håller mycket längre än ett år, så det så!

    SvaraRadera
  7. Reflektioner

    Jag har faktiskt fått ont av ett par väldigt utgågna skor en gång.

    Det kändes lite läskigt. Efter det blev jag lite rädd. Därför fick jag lite mani på att ha rätt skor, men nu har det släppt mina joggingskor är över två år gammla och jag har inte fått ont än ;).

    SvaraRadera